Utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap – budgetåret 2013

anf.1 Peter Hultqvist (S):

Herr talman! Just nu pågår två processer som är av största vikt när det gäller trovärdigheten för vår förmåga att värna Sveriges suveränitet och säkerhet. Det handlar dels om uppbyggnaden av det nya personalförsörjningssystemet till Försvarsmakten, dels om uppgraderingen av JAS. Om något av dessa två projekt misslyckas får det mycket allvarliga konsekvenser. Det kommer att noteras av omvärlden, men det kommer också att sänka förtroendet för Försvarsmakten bland det svenska folket och i slutändan ha en negativ effekt för vår försvarsförmåga. Som riksdagsledamöter har vi därför ett avgörande och djupt allvarligt ansvar för det som nu sker. Det finns inte utrymme för alltför snabba, lättsinniga och dåligt underbyggda bedömningar. Vårt agerande måste styras av långtgående seriositet. Vi måste allvarligt ta hänsyn till och kalkylera in de långa uppbyggnads- och ledtider som bör prägla förändringar inom en försvarsmakt. Ett grundläggande förhållningssätt måste vara att aldrig blunda för problemen; man ska aldrig skönmåla och tro att man kommer undan verkligheten genom att politisera beskrivningen av vardagen och verkligheten. Sådant brukar spricka och krackelera i konfrontationen med vardagens vedermödor. Det enda som då återstår är trovärdighetsproblem. Med det följer en successivt vikande förmåga att hantera de problem som de facto existerar och måste lösas. Med detta som utgångspunkt vill jag kommentera dels situationen inom personalförsörjningen, dels JAS uppgradering. Först är det personalförsörjningen. I dag finns det enligt uppgifter 4 144 kontraktsanställda heltidssoldater. Målet är 6 600. Avhoppen är stora, och beroende på förband ligger de mellan 15 och 30 procent. Försvarsmakten själv räknar med en avhoppsnivå på 19 procent i år, vilket är 90 procent högre än beräknat. Detta gör det svårt att skapa nödvändig stabilitet i personalförsörjningen. Åtgärder krävs inom hela skalan när det gäller premier, möjligheter till utbildning, förbättrade sociala villkor, översyn av försäkringar, återkommande övningar med rätt kvalitet och en stor flexibilitet i ledarskapet som klarar av att tackla riskerna för avhopp. Det finns en politisk uppgörelse med inslag av det jag nu har räknat upp som måste förverkligas i sin hela och fulla vidd. Vikten av att arbeta med detta visar också det faktum att de tidvis anställda soldaterna och gruppbefälen i år skulle ha uppgått till 4 700. Det reviderades sedan till 2 000. Målet är totalt 9 500. I verkligheten finns nu 873, enligt de uppgifter som finns att förfoga över. Det är svårare att rekrytera än vad man trott. Troligtvis har näringslivets vilja att bidra överskattats. Att vara deltidsanställd soldat ställer krav på både arbetsgivare och arbetskamrater. Men oavsett orsak kan man konstatera att regeringens ambition att skapa ett snabbt, lättillgängligt försvar som kan användas "här och nu" lider av allvarliga trovärdighetsproblem. Arméinspektören skriver så här i ett meddelande i september 2012: "Arméns personal känner på kort sikt stor oro för pågående omstruktureringar av basorganisation 2013 och bland annat det stöd som kan påräknas efter omorganisationen. Dessutom finns det flera frågetecken och oro i det mer långsiktiga perspektivet, frågor som: Får Försvarsmakten ordning på materielsituationen? Blir det någon större insats efter Afghanistan och Kosovo? Hur ska förbanden kunna rekrytera och bibehålla de anställda soldaterna tillräckligt lång tid? Hur ska förbanden orka och hinna öva på plutons- och kompaninivå i tillräcklig omfattning?" Märk väl: plutons- och kompaninivå i tillräcklig omfattning. "Vad händer med Försvarsmaktens ekonomi efter 2015 och dess påverkan på arméstridskrafterna? Det är exempel på områden och frågor som bidrar till en del osäkerhet inför framtiden. Det är dessa frågetecken och denna oro, både i det korta och det längre perspektivet, som snabbt kan bidra till att framtidstron blir stukad och förbandsandan utvecklas i icke-önskvärd riktning." Det här är alltså arméinspektörens ord, och jag tycker att man bör ta dem på allvar. Vi måste inse att denna utmaning är mycket stor. Ursprungligen planerades den nya personalförsörjningen för att vi skulle ha ca 2 000 personer i missioner permanent. Hur realistiskt är det? Det är knappast någon som tror på det i dag. Det är synnerligen relevant att ställa frågan om den nya organisationen bygger på realistiska grunder. De glada tillrop som hörs från regeringspartierna om hur många ungdomar som svarat på rekryteringskampanjer har mycket lite att göra med förmågan att långsiktigt bygga en stark och fungerande organisation. Just signalerna om stora avhopp i kombination med Riksrevisionens konstateranden om bristande bemanning inom flygvapnet och marinen är allvarliga. I förlängningen drabbas den svenska insatsförmågan negativt. Detta är ingenting som det går att blunda för. Trots att vi från socialdemokratiskt håll röstade emot att göra den allmänna värnplikten vilande och införa det nya systemet försöker vi nu bidra konstruktivt för att åtgärda svagheter och problem. Men ska det gå att komma någonvart krävs mer av vidsyn och förmåga till flexibla omvärderingar från regeringens sida. Framför allt måste den skönmålande och propagandistiska inställningen till det nya systemets förträfflighet överges. Det är ett problem att regeringen har blivit som en fånge i det nya personalförsörjningssystemet och dess principer. Lämpliga åtgärder i det korta perspektivet kan vara följande: 1. Fullfölj den politiska överenskommelsen om översyn av soldaternas villkor. Detta måste ske så snabbt som möjligt. 2. Tillför ytterligare resurser till den viktiga övningsverksamheten. Vi har i vårt förslag lagt ytterligare 150 miljoner på förbandsanslag. 3. Genomför en djupanalys kring avhoppen i soldatanställningarna. Med utgångspunkt från detta kan sedan ytterligare punkter i en handlingsplan som gäller såväl villkor som tjänstens innehåll upprättas. 4. Inrätta försvarsmaktsråd och starta en samverkan mellan näringsliv, fackliga organisationer och Försvarsmakten i samtliga län i en aktivitet som är samordnad och rikstäckande. 5. Lägg om delar av rekryteringen till Försvarsmakten från att tydligt domineras av dyra kampanjer i medier till att i ökad grad ske inom ramen för skolväsendet, som en del i en totalförsvarsinformation. 6. Inled ett arbete med att utveckla idéer kring hur en bred allmänhet långsiktigt ska besitta kunskaper och kompetens om hur man kan agera i samband med olika typer av kriser och katastrofer. I förlängningen kan det ha effekter på försvarets förmåga att rekrytera bra personal. Just personalförsörjningen är den viktigaste och känsligaste delen av försvaret. Om inte en stabil och väl fungerande organisation kan skapas har det negativa följder för Sveriges säkerhetspolitiska situation. Det kan inte nog understrykas vilket ansvar som nu vilar på våra axlar, så utrymmet för lättsinnighet och en skönmålande attityd är minimalt och imponerar inte på fler än de närmaste i den egna kretsen. Från socialdemokratiskt håll föreslår vi att förbandsanslaget genom en omfördelning förstärks med 150 miljoner kronor, detta för att bättre kunna möta upp mot de behov av förbättrade villkor som föreligger samt för att täcka kostnader för en höjd ambitionsnivå när det gäller övningsverksamheten. Vi markerar här en högre ambitionsnivå än regeringen. Sedan vill jag komma in på ärendet om uppgradering av JAS Gripen. Att uppgradera JAS till den nya E-versionen är ett nödvändigt beslut. Om svenskt flygvapen och luftförsvar ska vara relevant under tidsperioden 2020-2030 finns det inget alternativ. Det sker en successiv uppgradering av flygstridskrafterna i vårt närområde. I framför allt Ryssland finns tydliga ambitioner att förbättra både slagkraft och prestanda. Beställningar av nya flygplan har redan skett. Dessutom pågår en mycket tydlig upprustning av såväl marin som armé. Sverige måste förhålla sig till detta militära förmågelyft. Att uppgradera JAS är från ekonomisk synpunkt den mest fördelaktiga lösningen. Varje annat utländskt alternativ är dyrare. Den nya tillkommande kostnaden uppgår till ca 30 miljarder kronor fram till 2040, detta eftersom grundkostnaden för att vidmakthålla JAS-systemet med sin nuvarande kapacitet under samma tidsperiod ligger på nivån 60-65 miljarder kronor. Med en uppgradering av JAS vidmakthåller och utvecklar vi dessutom den svenska kompetensen på området. Vi är ett av få länder i världen med kunnande och kapacitet att utveckla stridsflygssystem. Detta har positiva effekter också på den civila sektorn. Varje satsad krona ger enligt forskning på området en helhetseffekt motsvarande 2:60 kronor. Uppgraderingen av JAS är i huvudsak ett försvars- och säkerhetspolitiskt projekt, men det har också avsevärda industriella effekter. Det ska understrykas och vara tydligt. Från socialdemokratiskt håll stöder vi också ambitionen att fullfölja ett kontrakt med Schweiz när det gäller köp av 22 JAS Gripen. Schweiz är som ett neutralt land en idealisk partner för Sverige. Att fullfölja en sådan affär vore för svenskt vidkommande bra ur kostnadsdelningssynpunkt men också för att öppna dörren för framtida export. Det som är ett problem i JAS-projektet är finansieringen. I ett tioårsperspektiv är 5,5 miljarder kronor inte finansierade. Regeringen hänvisar till att det ska ske inom ramen för försvarsmaktens materielkonto genom omfördelningar. Det är definitivt inget som är enkelt. Efter vad jag hittills har sett av regeringens argumentation måste jag säga att man på ett grovt sätt underskattar de problem som detta medför. Till största delen ska JAS-uppgraderingen finansieras via det så kallade anskaffningskontot, som uppgår till 95 miljarder kronor. Samtidigt finns det - för att försvaret ska prestera rimlig operativ kapacitet - ofinansierade materielbehov på en nivå av 25 miljarder kronor. Det handlar om väldigt mycket. Det handlar om Herculesplan som behöver förnyas, granatkastare som är ålderstigna och terrängfordon som inte håller måttet. Ja, detta finns inom Försvarsmaktens alla olika verksamheter. Ibland kallas detta önskelistor. Jag tycker att det är ett felaktigt begrepp i sammanhanget. Det handlar om reella behov där det blir fråga om svåra prioriteringar. Det kan bli kännbara bortprioriteringar som får direkt effekt på vår operativa förmåga, om vi inte klarar ut detta på något sätt. Att i ett för Sverige så viktigt projekt som JAS-uppgraderingen inte ha en stabilare och fastare finansiering anser vi inte är ansvarsfullt, detta speciellt som försvarets materielanslag är hårt ansträngt redan i dag. Av den orsaken har vi från socialdemokratiskt håll erbjudit regeringen en långsiktig politisk uppgörelse i ett tioårsperspektiv. Jag vill peka på det intressanta att ett oppositionsparti, i det här fallet riksdagens största, erbjuder regeringen en möjlighet till uppgörelse och även presenterar hur det skulle kunna gå till på ett realistiskt sätt. Det är alltså inte regeringen som tar initiativ till detta, utan det är det största oppositionspartiet som gör det. Syftet är att få en tioårig uppgörelse som omfattar ca 3 miljarder kronor för att förbättra finansiering och stabilitet. Första året skulle det ske genom en omfördelning på 300 miljoner kronor från anslaget för internationella insatser som skulle gå till materielanslaget. Det bygger vi på att insatsen i Afghanistan trappas ned nästa år och att insatsen i Kosovo ska avvecklas. Vi går i år mot ett mycket stort överskott på just kontot för internationella insatser. Det kommer att finnas utrymme för en omfördelning utan att kända engagemang på något sätt kommer att drabbas. Det kommer med vårt förslag till och med att finnas utrymme för nya åtaganden om situationen skulle kräva det. Problemet är att regeringen inte vill diskutera sakförhållandena i det här fallet utan mest ägnar sig åt generella ordval som att det blir svårare att göra nya åtaganden och så vidare. Man vill inte se det stora glappet, det stora överskottet i sammanhanget. Det vill man liksom inte diskutera. Jag tycker att det är allvarligt när vi inte utifrån ett sakförhållande kan diskutera vilka förbättringar och omfördelningar som skulle kunna göras. Långsiktigt på tio år är JAS-finansieringen ett problem. Det finns oerhörda behov på materielsidan. Att göra en uppgörelse om detta skulle underlätta på många sätt. Jag tycker att det är konstigt att man har tackat nej till vårt erbjudande. Man borde ta ett djupare och större ansvar för detta. Man skjuter problemlösningen på framtiden. Det är definitivt inget bra förhållningssätt. Vi har varit fullt seriösa i vårt erbjudande, och jag hade verkligen önskat att man hade kunnat komma fram i detta. Det hade varit en bra signal till omvärlden att vi är överens även om finansieringen. Det handlar inte om så mycket pengar att det skulle ha varit ett omöjligt projekt på något sätt. Men det hade inneburit att man hade fått ändra i den budget som regeringen inledningsvis har lagt fram. Finansdepartementet hade väl då fått gå med på justeringar av siffrorna. Men det borde ha varit ett litet offer för att ända in i finansieringen åstadkomma en bredare uppställning i riksdagen bakom projektet. Nu finns det tyvärr en liten oenighet om finansieringen. Jag tycker att det är anmärkningsvärt. Regeringen borde ha tagit chansen, om man hade tänkt fullt ut i den här frågan. Jag vill också notera att det finns en majoritet i försvarsutskottet som förordar inrättandet av en så kallad objektsram för JAS-projektet. Om det också blir riksdagens beslut innebär det att riksdagen under årliga, ordnade, återkommande former får en utförlig beskrivning av penningåtgången och hur långt de olika delarna i projektet har kommit. Försvarsmakten har tidigare förordat just en objektsram för JAS-projektet. Men regeringspartierna säger konstigt nog nej. För min del vill jag understryka vikten av att regeringen respekterar ett eventuellt majoritetsbeslut i riksdagen på denna punkt och förhåller sig till det på ett positivt sätt. Allt annat vore ur demokratisk synpunkt oerhört märkligt och skulle ge ett intryck av trots och nonchalans i förhållande till riksdagen. Det sista säger jag med tanke på att riksdagen under föregående år samlade en majoritet bakom krav på objektsramar i materielprojekt samt att anslaget till de frivilliga försvarsorganisationerna åter skulle föras in i statsbudgeten. Men så har inte skett - trots riksdagens beslut. Nu förordar en majoritet återigen att detta ska verkställas. Det är inte rimligt att försvarsutskottet ska behöva föreslå ett tillkännagivande på samma punkt två år i rad. Men det bygger på att regeringen inte har velat respektera de beslut som riksdagen har fattat. Det är allvarligt. Jag tycker också att regeringen - om det blir majoritet på de här punkterna - måste respektera det och fullfölja det som då är riksdagens uttalade vilja. Jag vill alltså understryka vikten av att regeringen respekterar och förhåller sig positiv till verkställandet av riksdagsbeslut och tillkännagivanden från riksdagens sida. Mot bakgrund av detta yrkar jag bifall till socialdemokraternas budgetförslag. (Applåder) I detta anförande instämde Clas-Göran Carlsson, Peter Jeppsson, Åsa Lindestam och Anna-Lena Sörenson (alla S).

anf.2 Cecilia Widegren (M):

Herr talman! Det säkerhetspolitiska läget i vår omvärld kräver att Sverige har ett försvar som är redo att både skydda svenskt territorium och delta i internationella insatser - att ta vårt solidariska ansvar på andra ställen i världen. Det ställer krav på en försvarsmakt med förmågor att möta olika typer av utmaningar och inte minst på en försvarsmakt som också visar respekt och är förtroendeingivande både inför sin uppdragsgivare, svenska folket, och inför sin omvärld. Herr talman! Samhällets sårbarhet har de senaste 24 timmarna påmint oss om. Civil krisberedskap och krishantering och samhällets robusthet är extra viktiga i stunder som dessa. Låt mig därför inledningsvis vända mig till det svenska hemvärnet, som på plats ute i dag i olika delar av landet gör fantastiska insatser. Jag nämner till exempel Insatskompani Sankt Erik, som just nu kör tillsammans med räddningstjänsten för att stärka de sjuktransporter som pågår i Snökaossverige. Hemvärnet gör också flera typer av eftersöksarbeten i det snökaos vi har just nu. Hemvärnet är gripbart här och nu och utgör en stor del av den förmåga som vi i dag har att fatta beslut om. Målen för det svenska försvaret är att enskilt eller tillsammans med andra inom och utom landet försvara Sverige och främja vår säkerhet, hävda Sveriges suveränitet, värna suveräna rättigheter och nationella intressen, förebygga och hantera konflikter och krig samt skydda samhället och dess funktionalitet genom stöd till olika civila myndigheter och till svenska folket. Herr talman! Alliansregeringens budgetproposition och försvarsutskottets budgetbetänkande omfattar drygt 46 miljarder av svenska skattebetalares kronor. Varje krona är lika viktig att värna. De är medel och resurser för att värna vår trygghet och vår säkerhet, till försvaret och till samhällets krishantering. För detta finns det ansvarsfulla och kunniga medarbetare som varje dag gör ordentliga insatser. Jag vänder mig också inledningsvis till dem, till medarbetare på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Rekryteringsmyndigheten, FRA, Must, FOI, FMV, Kustbevakningen, Haverikommissionen, Försvarsexportmyndigheten, Försvarets underrättelsetjänst och Försvarsmakten med dess soldater, hel- och deltidsanställda, officerare, specialistofficerare, sjömän och civila medarbetare. Herr talman! Sedan 2006 har Sveriges bnp vuxit ungefär fem gånger så mycket som snittet i eurozonen. Ansvarsfull allianspolitik har gjort detta möjligt. Vi har drygt 200 000 fler sysselsatta i Sverige i dag än 2006. Om Sverige hade haft lika svag tillväxt som i södra delen av Europa hade vi i riksdagen haft 100 miljarder mindre att fördela till välfärd, försvar, trygghet och säkerhet. Med en tydlig budgetproposition, en investeringsbudget för framtiden som stärker konkurrenskraften, förbättrar investeringsklimatet, satsar på forskning och har långsiktigt fokus på grunden till fler arbeten och med reformer för ökad konkurrenskraft har vi i dag en stark finansiering som också gör det möjligt att fortsatt satsa på försvaret och den civila krishanteringen. Alliansregeringen har just presenterat en sjunde gemensam budget - en stark budget, inte minst med tanke på vår omvärld. Budgetpropositionen för försvarsområdet och den civila krishanteringen omfattar 46 miljarder. Det är en ökning med 300 miljoner för det så kallade förmågelyftet JAS Gripen. Försvarsministern kommer ytterligare att kommentera detta. Det handlar om utrymme att anskaffa ytterligare JAS Gripen tillsammans med minst ett partnerland. Jag vill i det här sammanhanget framhålla inte minst det samarbete som pågår med Schweiz. Riksdagen sade redan 2009 att Sverige under lång tid behöver ett kvalificerat luftstridssystem. Försvarsmakten har utrett det, alliansregeringen har föreslagit det, och Sveriges riksdag har i dag att fatta beslut. Det är ett viktigt, historiskt och stort beslut för den här kammaren, på lång sikt och för kommande generationer. Herr talman! Regeringens ansvarsfulla finanspolitik värnar uthålliga offentliga finanser och skapar handlingsutrymme så att vi också kan satsa på försvarets kärnverksamhet - det som är det absolut viktigaste: övning, förband, träning och det som varje dag sker på våra grundorganisationsenheter runt om i landet. Vi gör en förstärkning med 460 miljoner kronor 2013 som ett led i en förstärkning som har pågått under ett antal år och som kommer att fortsätta. Utskottet bedömer självklart att budgetpropositionen är väl avvägd inför det inriktningsbeslut som Sveriges riksdag fattade 2009 om historiska, stora reformer på försvarsområdet. Vi går nu mot ett mer användbart, flexibelt och tillgängligt försvar - den sista diskriminerande lagstiftningen är nu borta - och ett försvar som är tillgängligt här och nu. Ytterst handlar denna stora reform om huruvida vi i Sveriges riksdag har förtroende för dem som varje dag har att utföra detta. Som medborgarnas företrädare ställer vi krav på mål, målbilder, delmål och kriterier, men andra har att verkställa dem, och vi följer sedan aktivt upp det arbetet. Men vi detaljstyr inte. Det är inte politikernas uppgift att lägga sig i vad andra professionellt har att utföra. Herr talman! Fyra splittrade oppositionspartier med fyra separata budgetförslag där miljardbeloppen skiljer förslagen åt lyckas ändå enas om en del i Sverigedemokraternas budgetförslag som S hoppar på och som Vänsterpartiet och Miljöpartiet med lätthet faller in i, nämligen att behålla en ursprunglig försvarsorganisation som hör gårdagen till men inte morgondagen. Det pågår en stor resa nu, en försvarsreformresa. Vi befinner oss i år 2 av många fler år för att genomföra det stora riksdagsbeslut som fattades 2009. Detta är jag otroligt ödmjuk inför. Alliansregeringen är ödmjuk inför detta. Jag tror också att de som jobbar med detta varje dag är ödmjuka inför den uppgiften. Den är stor. Det är inte bara en försvarsreform - det är en samhällsreform, och det gäller att vi är lyhörda. Min kollega Johan Forssell kommer att återkomma till dessa delar i sitt inlägg om en stund. Försvarsmaktens budgetunderlag stärker att vi går vidare på den här resan och fullföljer detta. Vi lämnar det gamla, föråldrade och förrådsställda invasionsförsvaret bakom oss med dess gamla strukturer, och vi använder skattebetalarnas pengar och resurser på ett effektivare sätt. Men vi som politiker detaljstyr inte. Vi litar på dem därute som varje dag har att utföra sin uppgift. Försvarsmakten och alliansregeringen vill därför behålla verksamheten i Eksjö, Swedec, men använda skattekronorna på ett bättre sätt. Vi har därför största förtroende för att Försvarsmakten själv vänder på kronorna på bästa möjliga sätt. Trots att ett enigt finansutskott med tydlig anspråkspåverkan talar om att detta bryter mot riksdagens ramverk vill ändå oppositionspartierna göra något som kan vara att detaljstyra en myndighets dagliga uppgift. Jag beklagar detta. Det har många dimensioner i sig. Jag tror säkert att vi kommer att få se effekter av detta inte minst i förtroendefrågan framöver. Herr talman! Återkommande ber riksdagen regeringen att vara mer transparent, inte minst i sin redovisning. Detta är en självklarhet. För beslutsfattare är det otroligt viktigt. Därför har alliansregeringen påbörjat en resa för att förstärka inte minst materielredovisningen, som har kritiserats i försvarsutskottet under flera år. Trots att det görs förbättringar varje år har de fyra splittrade oppositionspartierna enat sig om att det inte räcker. Vad är det ni vill ha mer av? Det pågår en resa och ett förbättringsarbete. Man genomför det riksdagen har fattat beslut om. Men ökad transparens har en benägenhet att till slut bli ett mantra utan innehåll. Jag menar att det inte ska vara ett mantra. Jag menar att det ska ha ett reellt innehåll. Jag menar också att regeringen har påbörjat och genomför det arbete som riksdagen också har bett om. De tillkännagivanden som oppositionspartierna lyckas samlas kring är förankrade i förra årets utgångspunkt. De har egentligen inget i sak att göra utan mer i form. De redovisas i skrivelse 75, och arbete pågår. Regeringen tar det på största allvar och genomför en utvärdering kopplad till frivilligorganisationerna. Det är dock ingen som har sagt att tidsgränsen bara är ett år. Det viktigaste är ändå att arbetet blir gjort. Herr talman! Oppositionspartiernas försvarspolitiska motioner visar med all önskvärd tydlighet på en stor oenighet mellan de fyra partierna. Miljardbeloppen spretar. Det finns inget reellt alternativ i dag i svensk försvarspolitik. Däremot finns det på många områden goda dialoger, regelbundna och ibland oregelbundna, för att hitta bredare överenskommelser i svensk försvars- och säkerhetspolitik. Men jag måste ändå ställa en fråga till Socialdemokraterna. Man minskar med 300 miljoner kronor när det gäller internationella insatser. Då gör man en tydlig markering: mindre internationell solidaritet. Libyeninsatsen kostar ungefär 220 miljoner. Det är alltså jämförbart med att plocka bort Libyeninsatsen. Tchadinsatsen kostade 320 miljoner. Det är alltså likvärdigt med att vi inte skulle vara med i en sådan insats framöver. Socialdemokraterna vill dra ned MSB:s resurser, den civila krishanteringen, med 75 miljoner kronor. Det är likvärdigt med att man plockar bort all oljeskyddsberedskap, som kostar 66, eller två år av skydd mot olyckor, all den utbildningen. Vad är det man vill plocka bort i den verksamhet som i dag genomförs på det civila krishanteringsområdet när man väljer att minska budgeten på det här området? Herr talman! Det är förvånansvärt att så många oeniga förslag kan presenteras och att man ändå att kan finna en enighet i detaljerna. Det skapar lite oro inför framtiden. Men jag är ändå hoppfull över att man på längre sikt vill se försvars- och säkerhetspolitiken som ett område där vi hittar långsiktiga och tydliga överenskommelser över blockgränserna. (Applåder) I detta anförande instämde Stefan Caplan, Johan Forssell, Anders Hansson, Johan Johansson och Abdirizak Waberi (alla M).

anf.3 Peter Hultqvist (S):

Herr talman! När man leder en verksamhet och sitter i en politisk roll som minister och har en riksdagsmajoritet - eller det kan vara en kommunal församling - brukar man försöka komma överens med andra. Då är det en förlust och en oskicklighet att hamna i minoritet. Det är där problemet sitter. Det handlar om Cecilia Widegrens och Karin Enströms oförmåga att hitta majoriteter och föra en dialog så att vi kan komma överens och även tillmötesgå rena självklarheter. Det är där man har grundproblemet. Det är så det ser ut, Cecilia. Detta vet de som har en viss politisk erfarenhet av att leda olika typer av politiska församlingar och organisationer. Sedan tror jag inte att Cecilia, med det record som finns när det gäller detaljstyrning, ska prata med alltför stora ord i det sammanhanget. Genomförandegruppens existens vill jag påminna om. Riksrevisionen skrev att man till och med hade varit inne och rotat så pass mycket i Försvarsmakten att regeringen inte kunnat garantera den svenska försvarsförmågan. Regeringen har inte gett riksdagen tillfredsställande information. Det är en lång rad punkter av svidande kritik som handlar om detaljstyrning. Jag tycker inte att det finns anledning att tala särskilt högt i de sammanhangen. Sedan gäller det Swedec. Man gör dåliga beslutsunderlag. Försvarsdepartementet meddelar finansutskottet att man sparar 7-10 miljoner 2013. Försvarsmakten meddelar att man sparar 0 kronor 2013. Då är det ett så pass dåligt underlag att ni ska ha bakläxa. Då är det sunt att riksdagen säger nej. Det är er egen oförmåga det handlar om och ingenting annat. Sedan var det detta med stark finansiering. Det är en brist på 5,5 miljarder under den kommande tioårsperioden i fråga om JAS-projektet. Och ni vägrar att göra upp. Det är inte en stark finansiering, utan det är dåligt ansvarstagande.

anf.4 Cecilia Widegren (M):

Herr talman! Grunden till att vi kan stå här i dag, i ett parlament i Europa, och tala om förstärkta insatser vad gäller försvar och den civila krishanteringen är att Sverige har en god ordning på statens offentliga finanser. Vi kan i dag fördela 46 miljarder av skattebetalarnas pengar, eftersom alliansregeringen under sju år har tagit ansvar för ekonomin, hela samhällets ekonomi. Då är det förvånansvärt att en opposition - inte i sitt eget budgetförslag - kommer fram till att en excellent verksamhet av internationell karaktär i Eksjö inte kan få organisera sig enligt Försvarsmaktens egna förslag. Oppositionen finner att Sverigedemokraterna har en bättre del i sitt budgetförslag. S, V och MP hoppar med lätthet på det och bedömer Försvarsmaktens förslag som underkänt och alliansregeringens budgetförslag som underkänt. De underkände också sina egna budgetförslag, eftersom S, V och MP inte heller hade detta med sig. Det är alltså Sverigedemokraterna, som föreslår att det gamla förrådsställda invasionsförsvaret ska komma tillbaka, som har den rätta uppfattningen i detta. Det är något förvånande att man i Sveriges riksdag vill sitta och detaljstyra en excellent specialistmyndighet - det handlar om Försvarsmaktens egen förmåga att bedöma hur vi ska röra oss från det gamla försvaret till det nya. Vi ska följa, vi ska leda, och vi ska styra upp. Men vi ska inte detaljstyra i sak. Det är dessutom ramlagsvidrigt, eftersom det är anslagspåverkande. Det är djupt beklagligt att ett utskott går fram till kammaren med ett sådant förslag.

anf.5 Peter Hultqvist (S):

Herr talman! Det var mycket hög röstvolym i det här och dåliga sakargument. Det är Carina Häggs motion som har fått helt bifall. Det är en socialdemokratisk motion. Du kan naturligtvis ägna dig åt det här trickseriet om vem som har följt vem, men jag kan konstatera att i texten är det Carina Häggs motion som det hela handlar om, och det är en socialdemokratisk motion. Sedan kanske ni får inse faktum. Man har dåliga beslutsunderlag. Man kan inte presentera för utskottet vad det är för pengar man sparar, utan vi sitter med två olika uppgifter. Dessutom har finansutskottet tagit ställning till en felaktig siffra. Man påstås spara 7-10 miljoner nästa år, vilket man inte gör. Då ska ni ha hemläxa. Då får ni gå hem och göra om och göra bättre. Det är det här som är mycket av problemet just nu. Ni slarvar med underlag. Det är dåliga beredningsprocesser. Det är för svaga förslag som kommer till riksdagen. Du borde kanske, som vice ordförande i utskottet, ha en viss integritet och kräva av regeringen att man ska komma till parlamentet med någonting som är bättre än dessa halvdana underlag. Sedan var det detta med stark finansiering. Det är en brist på 5,5 miljarder under tio år för JAS-projektet, vårt största och viktigaste projekt. Men det berör du inte. Där har ni inget svar. Det är ett oerhört stort tryck på materielsidan i Försvarsmakten. Vi erbjuder en överenskommelse för att få till stånd någon sorts vett och balans i det här och dessutom ge en signal till omvärlden som visar att vi är överens om det här projektet fullt ut. Då säger ni nej. Då vill ni inte diskutera. Ni har haft chansen, och ni har sagt nej till den. Det är obegripligt för de flesta. Man skulle kunna ta vara på möjligheten att göra upp i ett tioårsperspektiv, stabilisera JAS och göra projektet än mer trovärdigt. Men då sitter ni fast. Det kanske ligger prestige i att man inte vill ändra de siffror som Finansdepartementet från början har presenterat.

anf.6 Cecilia Widegren (M):

Herr talman! Ytterst handlar det om förtroende. Det handlar om förtroende för att riksdagen kan fatta beslut och sätta upp målbilder och att de excellenta myndigheterna kan utföra de uppgifter som vi ber om. Och vi kan sedan utvärdera och följa upp. Ytterst handlar det om förtroende. Eftersom Socialdemokraterna själva i sin budgetberedning under hösten inte kom fram till detta, utan det var bara i Sverigedemokraternas riksdagsmotion till budget som detta presenterades, är det klart att det handlar om något annat än det reella innehållet i den frågan. För oss handlar det ytterst om att vi har förtroende för de myndigheter som har att genomföra en historisk och gigantisk samhällsreform. De gör detta varje dag. Och vi har sedan ett uppdrag att följa upp det. Jag tycker dessutom att det är anmärkningsvärt att man går på det här. Det är anslagspåverkande och strider därmed mot den ramlag som vi har i Sveriges riksdag och ska följa. Det är ordning och reda i statsfinanserna. Det ska det vara om det gäller försvaret eller om det gäller andra frågor. Den uppgiften har vi att följa upp. Jag beklagar att Peter Hultqvist inte tar chansen att beskriva vad det är som gör att Socialdemokraterna förändrar sin internationella solidaritetstanke när man minskar omfånget av de kommande internationella insatserna. Vad är det som har hänt inom socialdemokratin som gör att man vill ha det här skiftet? Jag menar på att det är jämförbart med en insats i Libyen. Det är jämförbart med en insats i Tchad. Det är insatser som man väljer att lägga undan i de kommande årsbudgetarna. Jag tycker att det är en större och mer långsiktig fråga, inte bara för Socialdemokraterna. Det är en större fråga för Sveriges riksdag och för Sverige om vi inte fortsatt ska ha den här höga ambitionsnivån när det gäller att jobba med internationella insatser. Jag hoppas, herr talman, att vi får svar på den frågan framöver.

anf.7 Peter Rådberg (MP):

Herr talman! Jag flaggar för att det blir ett anförande på 15 minuter i stället för 12 minuter som det står på talarlistan. Dagens debatt kommer till stor del att handla om hur vi ser på vår säkerhet och vad vi lägger i det begreppet. Miljöpartiet anser att Sverige måste skapa en säkerhetsstrategi som vilar på en bredare grund än den vi har i dag. En säkerhetsstrategi är inte längre något exklusivt för det militära försvaret utan har sin giltighet över hela samhället. Globalisering innebär att det inte går någon skarp gräns mellan extern och intern säkerhet, mellan civila och militära åtgärder. En modern nationell säkerhetsstrategi måste omfatta alla dessa aspekter. Det är inte bara staten Sverige som efterfrågar säkerhet utan också dess invånare. Sverige behöver därför en ny nationell säkerhetsstrategi. En sådan innebär inte att gränsen mellan civilt och militärt bör suddas ut. Däremot är själva idén att skapa en synergi och koordinering mellan statens olika resurser. Sverige är ett litet land, och vår strategiska handlingsfrihet är därmed begränsad. Detta innebär att vi inte ensamma kan möta många av dessa hot och risker. Vi kan exempelvis inte själva skydda den internationella sjöfart som vårt välstånd är beroende av. Vi klarar inte ens att skydda svenska fartyg, annat än i vårt närområde, trots att fartygen och dess besättningar täcks av de säkerhetspolitiska målen. Vi måste vid ett skarpt läge lita på att vi får hjälp från det internationella samfundet. Den nationella säkerhetsstrategin ska klara ut de övergripande principerna för hur samhällets olika delar ska samverka för att uppfylla målen för vår säkerhet gentemot prioriterade hot och risker. Strategin måste naturligtvis ha medborgarnas stöd. Den måste också ge en inriktning om var och i vilka sammanhang akuta insatser i första hand är aktuella, eftersom en sådan inriktning styr vilka resurser som behövs, såsom utbildning, övning, doktrin och utrustning. Herr talman! Jag har den senaste tiden känt en stor oro över hur den politiska debatten har förts i Sverige. Den har kantrat över allt mer och mer till att handla om att värna vårt eget territorium på bekostnad av andra. Jag är övertygad om att det är en väldigt farlig väg att gå. Vi sitter alla i samma båt och är beroende av varandras säkerhet, att regionen är stabil och utvecklar en sund ekonomi och miljö etcetera. Säkerhet bygger vi i dag tillsammans med andra. Ensam är inte stark. Internationella insatser är här för att stanna. Sverige är en del av världen på gott och ont, och vi kan inte vrida klockan tillbaka. Vi vill se fler svenska soldater i FN-ledda fredsbevarande operationer. Under FN ska Sverige ställa upp på internationella uppdrag för att lindra nöden i världen och bidra till stabilitet. Det kommer också på sikt att gynna vår säkerhet här hemma. Vi ska däremot vara mycket noggranna med vilka uppdrag vi ska delta i, och våra insatser ska främja fred, fattigdomsbekämpning och demokrati. Miljöpartiet delar regeringens ambition att öka de internationella insatserna. Tyvärr har Sverige i dag ett historiskt lågt antal soldater ute i FN-tjänst. Det är inte rimligt att endast 25-30 av våra soldater som tjänstgör utomlands används i FN-ledda insatser. Vi vill att regeringen ökar ambitionen successivt mot de mål som vi är överens om, nämligen att ca 2 000 soldater på sikt ska vara ute i internationell tjänst. Regeringen har, med hänvisning till kriget i Afghanistan, tackat nej till ett antal erbjudanden från FN under de senaste åren. Vi vill att regeringen nu prioriterar om när vi nu successivt minskar antalet soldater i Afghanistan för att sommaren 2014 ha avslutat vårt uppdrag och att Sverige i stället vänder blicken mot Afrika. Här finns enorma behov, och här kan Sverige göra stor nytta. Herr talman! Vi vill också att Sverige tar initiativ till ett ökat nordiskt samarbete i enlighet med Stoltenbergrapportens förslag om en gemensam nordisk insatsenhet som lades fram för några år sedan och som har fått väldigt stor internationell uppmärksamhet och bemötts mycket positivt. I närtid bör ett fördjupat nordiskt samarbete rörande militär transportkapacitet, sjukvårdstjänst och utbildning etableras. För dessa uppgifter kan ett permanent, strukturerat samarbete övervägas. Vi tycker att Sverige borde ta initiativet till detta. Att flera av våra nordiska grannar är medlemmar i Nato bör, enligt vår bedömning, inte utgöra något hinder för ett närmare nordiskt samarbete på försvars- och säkerhetssidan. Sverige har gjort ett politiskt ställningstagande om att inte vara passivt utan hjälpa andra EU-stater om någon katastrof skulle inträffa, vilket vi bör förbereda i olika avseenden med tyngdpunkten förlagd till Östersjöregionen. Sverige bör ta initiativ till att skapa ett Östersjökommando i EU-regi för att leda de säkerhetshöjande insatserna för sjöfarten i Östersjön och i Nordsjön. Herr talman! Så kommer vi till JAS. Efter regeringens beslut den 25 augusti om satsningen på 40 super-JAS för minst 90 miljarder kronor väcks en hel del frågor. Hur kommer JAS-affären att påverka det övriga försvaret? Är det näringspolitiska eller försvarspolitiska skäl bakom en sådan här satsning? Efter regeringens debattartikel i SvD den 25 augusti måste man också ställa sig frågan vad det är som styr den svenska säkerhetspolitiken. Regeringen skriver följande: "Det säkerhetspolitiska läget i vår omvärld kräver att Sverige har ett försvar redo både till att skydda svenskt territorium och för deltagande i internationella insatser." När det är sagt säger sedan försvarsminister Karin Enström att hon ändå kan tänka sig att avbryta JAS-affären om Schweiz säger nej till JAS-köpet i sin folkomröstning 2014. Den hotbild som regeringen motiverar köpet av JAS med i Svenska Dagbladet den 25 augusti hänger med andra ord på om Schweiz säger ja till affären. Men svensk säkerhetspolitik kan inte bygga på om ett annat land ställer upp på en vapenaffär eller inte. Om regeringen menar allvar med att det säkerhetspolitiska läget har försämrats skulle regeringen köpa ett nytt JAS Gripen-plan oavsett om Schweiz är med eller inte. Allt detta visar med all tydlighet att det uteslutande handlar om ett industriprojekt till gagn för Saab och ett sysselsättningsprojekt, vilket var också regeringens andra argument för att just köpa 40-60 plan. En satsning på JAS Gripen innebär att vi kommer att minska vår flygkapacitet från de 100 C/D-plan vi har i dag till 40-60 JAS Gripen E. Då kommer nästa fråga: Menar försvarsministern allvar med att om vi minskar vår flygkapacitet från dagens 100 C/D-plan till 40-60 JAS E så får vi ett bättre försvar av Sverige? Jag vill också att försvarsministern utvecklar vad det är som gör att det säkerhetspolitiska läget kräver att Sverige skaffar sig ett nytt JAS-plan och att vi reducerar antalet plan till ca 50 stycken från år 2025 och framåt. Själva finansieringen av detta är väl känd. Regeringen vill alltså öka försvarsanslagen med 300 miljoner kronor nästa år och sedan 200 miljoner. Enligt regeringen räcker detta för att täcka utvecklingskostnaderna och understryker dessutom att super-JAS inte är ett hot mot andra delar av Försvarsmakten. Vi som tar del av debatten och följer med har dock inte stött på någon som håller med regeringen på den punkten. Detta kommer att få stora konsekvenser för det övriga försvaret om regeringen inte skjuter till en himla massa pengar, och det verkar Anders Borg inte vilja göra om jag har förstått det rätt. Med regeringens satsning på JAS Gripen kommer Försvarsmakten att drabbas mycket hårt, enligt vårt sätt att se det. JAS Gripen-planen ska börja levereras 2018, och från 2023 ska den första divisionen med Gripen E vara i full tjänst. De sista planen ska levereras 2025. Det betyder att Sverige från 2023 får två versioner av Gripen i drift samtidigt, både C/D och E. Men enligt försvarsministern ska detta bara gälla i två år. Trots att de återstående 40-60 C/D-planen kan flyga ända fram till 2035, kanske ända fram till 2040, ska de skrotas lång tid innan deras livslängd har gått ut. Till detta vill jag informera kammaren om att dagens JAS C/D-plan endast har verkat ca 17 procent av sin livslängd, alltså bara en bråkdel. Vi skrotar med andra ord ett fullt gångbart plan för den nya Gripen E. Förklaringen som regeringen och Försvarsmakten ger är att detta är två separata system, och de får inte plats inom given ekonomi. Försvarsmakten har samtidigt sagt att regeringens förslag om 40-60 Gripen E är otillräckligt. Vi behöver minst 60 Gripen E för att lösa dagens uppgifter i närområdet. En flotta på 60-80 Gripenplan är en miniminivå för att klara Sveriges luftförsvar, har överbefälhavaren sagt. Här finns en tydlig konflikt mellan regeringen å ena sidan och Försvarsmakten å den andra. Jag kan hålla med om att Gripen E är ett bättre plan än Gripen C/D rent tekniskt, men kvantitet är också till viss del en kvalitetsfråga. Då uppstår alltså frågan, om vi säger att 40-60 plan blir ungefär 50: Kan Sverige verkligen sätta in de här 50 planen om det skulle bli en kris i en given situation? 50 flygplan innebär att det i praktiken endast finns 40 JAS Gripen klara för strid i en stridssituation, men det mer realistiska är att det bara finns 30-35 plan. Det gäller ju att man ska ta fram planen, man ska få fram bränsle och man ska ha fram vapen under en omfattande flygverksamhet. Allt detta tar väldigt lång tid, och man kan inte utnyttja hundra procent av den flygkapacitet man har. Vi pratar alltså om att vi från 2025 har ungefär 30-35 plan som skulle kunna sättas in i en given situation. Detta ska, som jag sade, sättas mot de hundra C/D-plan som vi har i dag. Herr talman! Som jag har varit inne på tidigare kommer det om drygt tio år, ungefär 2025 att finnas 50 JAS-plan kvar i Sverige, att jämföra med 100 Gripen i dag. Dessa 50 JAS Gripen kommer endast att klara av incidentberedskap i två områden samtidigt året runt. Ett luftangrepp kan endast mötas i en enda landsända. Om en annan del av landet skulle attackeras finns det inga svenska stridsplan kvar för att möta den attacken. 50 plan räcker helt enkelt inte till för att klara av ett försvarskrig i luften mot en attackerande motståndare. Hur går den här ekvationen ihop med det som regeringen skrev i Svenska Dagbladet den 25 augusti i år? Det här är ett resonemang och en politik som jag anser inte håller ihop. Herr talman! När försvarsminister Karin Enström höll sin första presskonferens den 18 april i år sade ministern följande: "Kalla kriget är slut. Hoten mot vår säkerhet är både komplexa och breda och måste också mötas brett och inte bara med militära medel. Politikerområdet försvar och samhällets krisberedskap måste ses i sin helhet." Jag blev mycket glad när jag hörde detta. Men då kommer frågan: Hur kan försvarsministern dra ned på den myndighet som hon för några månader sedan sade var så pass viktig? Det kanske är småpengar, men regeringen drar ändå ned 20 miljoner kronor på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och 15 miljoner på förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor. Ni lägger i och för sig till några kronor på krisberedskapen, men totalt sett ges ingen satsning på dessa områden som försvarsministen ändå sade var två områden som intimt hänger ihop och som ska verka tillsammans. Miljöpartiets förslag innebär att vi kommer att förstärka MSB med 1 miljard kronor på tre år för att de ska kunna utföra sina uppdrag på ett bättre sätt. Miljöpartiet har också lagt fram ett förslag om en sårbarhetsanpassning för ett förändrat klimat som har det viktiga syftet att minska vår sårbarhet mot det oundvikliga som enligt alla forskare kommer. Just i dag, i denna stund, pågår miljökonferensen i Durban. Där pratar de inte längre om två graders temperaturökning. Nu pratar de om 3-4 graders ökning. Vad det kommer att betyda för vår säkerhet och vad det kommer att få för konsekvenser för vår jord kan vi i dag i och för sig bara ana oss till vad gäller folkförflyttningar på grund av klimatförändringar, kamp om energin, etcetera. Detta är vår tids stora utmaning, både vad gäller miljön i sin helhet och kopplat till vår säkerhet. Det är den här typen av hotbild Sverige ska rusta sig för. Därför har Miljöpartiet lagt fram ett mycket konkret förslag om att vi vill införa ett obligatorium för alla våra kommuner att ha klimat- och sårbarhetsplaner. I dag är det endast ca 70 kommuner i landet som har bra sårbarhetsplaner i sin kommun. Ett antal kommuner har hyfsade planer, medan flertalet har mycket dåliga och andra inga alls. Hoten mot vår säkerhet är gränslösa och komplexa till sin natur. Vi talar alltså om allt, från väpnat angrepp till terrorism, organiserad brottslighet, cyberhot, politisk extremism, massarbetslöshet, pandemier, klimatförändringar, hot mot vårt demokratiska system, naturkatastrofer etcetera. Så ser hotet mot vår säkerhet ut. Detta står i djup kontrast till den debattartikel som partiledarna för regeringspartierna skrev den 25 augusti i år, där hotbilden fordrade ett nytt JAS-plan. Det är väsensskilt från hur Miljöpartiet ser på säkerhet och vilka åtgärder som bör vidtas. Lite kort vill jag ta upp Ryssland, herr talman. Regeringen har den senaste tiden höjt tonläget och försökt skrämmas med Ryssland för att bland annat kunna göra en satsning på nya JAS Gripen. Att Ryssland och Vladimir Putin rustar upp finns det ingen som förnekar. Frågan är bara hur man ska tolka Putins vapenskrammel. Att Ryssland vill tillbaka till det politiska finrummet är helt uppenbart. Ryssland försöker komma in i dessa kretsar genom militär upprustning. Men det är nog uppbenbart för alla att Ryssland inte utgör något militärt hot mot Sverige. På det senaste öppna seminariet om Ryssland som Försvarsberedningen tog initiativ till redovisade en mycket kompetent panel sina åsikter om läget i Ryssland. Den samlade bilden av Ryssland är att Putin naturligtvis försöker hålla ihop landet. Närområdet är viktigt för Ryssland. Då är Baltikum inräknat. Men något anfall mot något av länderna är otänkbart, enligt panelen. Kina är centralt för Ryssland. Kina kan ses som en samarbetspartner för Ryssland, som en motkraft till USA. Krigsmakten är anpassad efter lokala konflikter, och de har ingen kapacitet för någon stor konflikt långt borta. Ryssland drar sig alltmer inåt och så vidare. Så ser bilden av Ryssland ut, enligt en enad panel. Så har också bilden från andra varit under ganska lång tid. Avslutningsvis, herr talman, måste säkerheten, som jag var inne på inledningsvis, ses i ett mycket bredare perspektiv. En bredare säkerhetspolitik beaktar de många olika potentiella direkta hoten med grund i begreppet positiv fred, det vill säga att åtgärda själva problemet som utlöser konflikten och hoten, i stället för negativ fred, som inriktar sig på att militärt stoppa konflikten. Vi vill se en säkerhetspolitik som sätter människans säkerhet före den territoriella säkerheten. Allt enligt vad FN har sagt. En mängd nya hot som varken är territoriella eller militära har tillkommit, samtidigt som de andra har ändrat karaktär och inte längre kan bemötas på samma sätt som tidigare. Se också att flera av hoten förstärker varandra, varför flera av de traditionella hotens strukturella grundorsaker betraktas som egna hot i sig. I takt med att nationalstatens gränser luckras upp alltmer blir det svårare att möta dessa hot från den enskilda statens sida. Dagens konflikter ser inte ut som de en gång gjorde. Det handlar inte längre om uppställda och uniformerade arméer eller att officiellt ha förklarat krig och inleda en kamp till döden om geopolitisk kontroll under diplomatins och krigets regler. Den sortens konflikter syns alltmer sällan. Jag ber om ursäkt för att jag överskred talartiden, herr talman, och yrkar härmed bifall till reservation 2 och 7.

anf.8 Cecilia Widegren (M):

Herr talman! Det var ett intressant reflekterande över inte minst det bredare säkerhetspolitiska läget och den reella verklighet som råder i vår omvärld. Saker är komplexa. Det gäller inte bara militärt utan även civilt. Det har på många sätt gjort att vi får tänka bredare än tidigare. Det var också intressant att höra om ökningen av de internationella insatserna och vidden av ökad internationell solidaritet. Den tredje delen som var intressant att ta del av var det ökade nordiska försvarssamarbetet som Miljöpartiet lyfte fram där senast i går Nya moderaterna hade ett seminarium om att belysa vikten av att inte bara prata utan faktiskt i handling göra detta. Dessa reflexioner från Miljöpartiets sida var bra och intressanta. Det som blir komplext, herr talman, är att Miljöpartiet agerar inte så fullt ut i svenska försvarsutskottet. Det här är retoriken och det vi hör utåt. På plats i försvarsutskottet sitter Peter Rådberg för Miljöpartiet och agerar annorlunda. Jag skulle därför vilja att Peter Rådberg belyser två frågor. Är Peter Rådberg och Miljöpartiet för eller emot förmågelyftet av JAS Gripen? Vi hör mycket emot, men när ni agerar i försvarsutskottet är ni för objektsramsfinansiering av JAS 39 Gripen. Det är bland det viktigaste Miljöpartiet har att driva fram i det kommande budgetbetänkandet. Är Miljöpartiet för eller emot? Den andra frågan gäller var någonstans jag kan hitta att Miljöpartiet och Peter Rådberg går emot Försvarsmaktens budgetförslag, att ni vill behålla verksamheten intakt i Swedec och var i budgeten ni finansierar förslaget.

anf.9 Peter Rådberg (MP):

Herr talman! Jag sade tydligt vad Miljöpartiet vill. Vi har en helt annan syn på hur man ska bemöta de nya hotbilderna framöver. Vi tror inte att lösningen på det är att man lägger 90 miljarder, som troligtvis kommer att landa på 130-140 när notan är betald. Det är inte lösningen. Hotbilden är mer komplex. Svaret på Cecilia Widegrens fråga är naturligtvis klart nej. Det är klart att vi är motståndare till Gripen. Vi har ett begränsat antal kronor att förhålla oss till. Då måste vi vara rädda om dem. Om vi ska lägga så mycket pengar på ett nytt plan kommer vi att påverka annan verksamhet. Det är alla helt överens om. Nu kör ni den retoriken, och försvarsministern kör samma retorik, att så kommer inte att ske. Men om ni inte kommer att lägga till mer pengar - vilket ni troligtvis inte kommer att göra - får det en påverkan. Det blir en negativ effekt. Miljöpartiets förslag är att stärka svensk säkerhet med hjälp av de åtgärder som jag berättar om. Det finns ett antal nya hotbilder. Jag tycker att regeringen, och även socialdemokratin, lever kvar för mycket i det gamla. Man måste se framåt. Vad är det nya hotet? Hur ska man förhålla sig till det? Ni hänger med rent retoriskt och säger att det visst finns cyberhot och det ena och det andra. Men ni gör ingenting åt det. Försvarsministerns första presskonferens var lysande, men det händer ingenting. Ni drar ned på MSB sett från förra året. Hur ni själva tycker att hotbilden ser ut och hur ni sedan agerar politiskt hänger inte ihop.

anf.10 Cecilia Widegren (M):

Herr talman! Jag hade två frågor, och jag tänker delvis upprepa dem. Den ena gäller var någonstans i Miljöpartiets politik det inkluderas att ni ska ställa upp på en objektsramsfinansiering. Det var en finansieringsform ni gick ifrån 2005 när ni var statsbärande stödparti till den socialdemokratiska regeringen. Ni kan säga att ni är emot, men i praktiken agerar ni för i försvarsutskottet. Den andra frågan gällde var någonstans ni i er budget finansierar den verksamhet som Försvarsmakten vill rationalisera. Ni minskar själva med drygt 800 miljoner kronor på förbandsverksamheten. Var någonstans hittar jag den finansieringen? Stärka svensk säkerhet ska Miljöpartiet göra genom att dra ned på anslaget med 2 miljarder i förhållande till Sveriges regering. Sedan anklagar ni Sveriges regering för att inte fullt ut finansiera trygghet och säkerhet. Det går inte ihop. Retoriken är en sak, men agerandet i utskottet är traditionell oppositionspolitik. Det är inte den tredje vägen i svensk politik. Det är bara retorik, Peter Rådberg.

anf.11 Peter Rådberg (MP):

Herr talman! Vi fördelar om budgeten, Cecilia Widegren. Jag talar om 1 miljard till MSB. Vi tittar på den hotbild som finns, och sedan fördelar vi resurserna efter det. Det är så vi hanterar frågan. Det förslag som ni lägger fram för JAS skulle kunna innebära - jag får vara försiktig här - att det blir ännu större neddragning på försvaret än det förslag som Miljöpartiet eller Vänsterpartiet lägger fram. Vi vet inte än. Vi får se om ni har råd att uppgradera den materialstock som ni säger att ni ska göra. Det är fråga om över 100 miljarder kronor över tid. Vi har varit tydliga i fråga om objektsramar. Det tog vi upp förra året. Vi vill stärka riksdagens makt genom att få mer kontroll. Det har vi tyckt hela tiden. Det är inte en konstig fråga. Swedec har jag besökt ett par gånger. Jag har inte ändrat åsikt. Jag har besökt dem vid två tillfällen och fått god information. Men vi har inte väckt en motion. När väl frågan dök upp hos Socialdemokraterna låg den helt i linje med vad vi tycker. Då var det naturligt för oss att yrka bifall till deras förslag.

anf.12 Allan Widman (FP):

Herr talman! Jag är den första att skriva under på att det behövs ett lyft av den svenska luftförsvarsförmågan. Detta kan naturligtvis åstadkommas på många olika sätt. Ett sätt som jag gärna hade sett varit fallet är att det beslut som vi i dag ska fatta hade föregåtts av en bred offentlig utredning om det framtida svenska luftförsvaret. En sådan utredning hade haft förutsättningarna att identifiera de brister, de svaga länkar, som finns i delsystem och delfunktioner i det som sammantaget utgör det svenska luftförsvaret. Om vi hade engagerat oss för en sådan utredning hade vi snabbt sett att det behövs ett lyft i beväpningen i det svenska flygvapnet. Det är ett faktum att det svenska flygvapnet i dag förfogar över fler flygplan än vad det förfogar över radarjaktrobotar. Det är också en sanning att vi inte längre har förmågan att med markrobotar bekämpa mål på marken. Medan grannländer rustar sig med mycket tunga verkansdelar i sådana robotar går Sverige mot friflygande bomber med begränsad verkan. Det är också uppenbart att vi hade behövt ett lyft av vår förmåga att stridsleda de flygplan som ingår i flygvapnet. Förmågan att säkert och hemligt från marken leda dessa i luften är ännu långt ifrån återställd. Det är också uppenbart för den som är intresserad av historiska perspektiv att vi behöver ett lyft vad gäller flygtidsuttaget. Flygtidsuttaget låter tekniskt och tråkigt, men det finns ingen enskild faktor som bättre beskriver den kompetens som våra flygförare har vid varje givet tillfälle. En luftförsvarsutredning hade naturligtvis också kunnat avslöja andra svagheter. Låt mig parentetiskt nämna det markbaserade luftförsvaret, som utgör ett utomordentligt viktigt skydd för flygplan på marken. Låt mig också nämna det så kallade krigsbassystemet, som numera bara är en spillra av sitt forna jag. Det är viktigt att ständigt komma ihåg att det yttersta målet med luftförsvarsverksamhet är att ge verkan i ett fientligt mål. Men vi måste förstå att den ambitionen hotas av brister i delsystem, beväpning, flygtrim, underhåll, skydd, infrastruktur. Kedjan, herr talman, är aldrig starkare än dess svagaste länk. Därför, herr talman, hade jag personligen gärna sett att en luftförsvarsutredning hade föregått den debatt som i dag sker. Visst är det dock så att även plattformar, det vill säger flygplan, behöver lyfta sin förmåga från tid till annan. Även detta, kan man konstatera, kan göras på olika sätt. Det kan göras successivt, med mellanliggande utvärderingar och med beaktande av den tekniska utveckling som hela tiden pågår. Det kan också, herr talman, göras i ett enda svep med siktet ställt 30 år i framtiden. Då ska man dock vara medveten om de ekonomiska, tekniska och strategiska risker sådana beslut kan innebära. Beredningen har inte varit så omfattande som man kunde önska, och det finns två frågor jag tycker behöver belysas i den debatt som återstår. Den ena gäller de länder till vilka Sverige har exporterat den så kallade C/D-versionen i dag. Det är mer än en handfull. Senast i veckan kunde vi läsa att Tjeckien nu förhandlar med den svenska staten om en fortsatt leasing av sina 14 flygplan till ett fast pris mellan 2014 och 2024. Vi vet att Sydafrika har gjort en ny investering som de menar ska vara under väsentligt längre tid än Sverige har för avsikt att flyga C/D-maskinerna. Min fråga är: Om det är så att vi ska tillhandahålla och vidmakthålla C/D för våra exportländer, vem kommer att få bära kostnaden för detta efter 2024 då C/D-versionen enligt planerna ska försvinna ur den svenska flygtidsproduktionen? Jag misstänker, herr talman, att svaret på frågan kan vara Försvarsmakten. I så fall behöver naturligtvis detta också lyftas i diskussionerna. Den andra frågan jag har och som jag menar måste belysas handlar om optionen avbeställning. För det fall där Schweiz inte fullföljer en anskaffning av E-versionen före 2014 har svenska staten en möjlighet att avbeställa flygplanen. Det är bra att det är på det sättet, men å andra sidan vet vi att vi har en pressad leveransplan. Redan 2017 ska det börja hända saker här. Frågan är då: Hur vårdar man och vidmakthåller optionen om avbeställning om vi samtidigt tvingas att tidigt ta på oss stora utvecklingskostnader? Även denna fråga borde bättre belysas i debatten. Den svenska regeringen har i sin vishet sagt att de marina stridskrafterna och flygstridskrafterna i första hand ska verka i vårt närområde. Jag tycker att detta är ett klokt uttalande. Det är med dessa stridskrafter eller med fjärrstridskrafterna vi har möjlighet att på ett mycket tidigt stadium möta en fiende på väg mot vårt land. Vi har också med dessa stridskrafter förutsättningar att göra det i ett läge som är synnerligen ogynnsamt för en fiende, nämligen på eller under ytan eller genom lufthavet. Samtidigt är de flesta av oss medvetna om att förmågelyft tar tid. Låt mig bara kort nämna två exempel: kustkorvetter och helikoptrar. Här finns materielprojekt som på grund av olika svårigheter har förlängts långt fler år än vad som är rimligt. Följden har blivit att våra förmågor på dessa områden har sjunkit under det att generationsväxlingarna sker. Flera talare har varit inne på frågan om rysk upprustning. Den är ett faktum. Ryssland går nu från att satsa ca 3 procent av bnp på sina stridskrafter till att satsa närmare 4 procent de kommande åren. När det gäller den politiska utvecklingen delar jag i och för sig Peter Rådbergs uppfattning; det finns ingenting som tyder på att Ryssland med sina resurser skulle hota Sverige i dag. Jag kan dock samtidigt konstatera att såvitt angår demokratisk utveckling går den för närvarande i helt fel riktning. Det faktum att stormakter i vår närhet rustar, tillsammans med en oklar politisk utveckling, utgör ett risktagande. För dessa risker måste Sverige naturligtvis ta höjd. Det ger sammantaget en större osäkerhet om den säkerhetspolitiska framtiden, och de förmågenedgångar som ofta är förenade med generationsskiften gör att det beslut som med all sannolikhet fattas i dag inte kan betecknas som annat än djärvt. De kommande åren tror jag att man behöver uppställa ett antal tydliga krav för generationsväxlingen eller övergången till ny teknik. Det första kravet är naturligtvis att betalda, fungerande C/D-flygplan inte avvecklas förrän de nya E-flygplanen är på plats, är operativa och har fått sina vapen integrerade. Men jag kan till detta gärna också lägga att det i det förslag regeringen nu har riktat till riksdagen inte finns några förslag på att avveckla C/D-versionen i det svenska flygvapnet. Om vi får en försämrad omvärldssituation, herr talman, är det min förhoppning att vi ska behålla så många C/D-flygplan vi över huvud taget kan. Dessa plattformar blev operativa fullt ut i det svenska flygvapnet 2004, och de har som någon tidigare påpekade många goda år kvar. De representerar också viktiga säkerhetsresurser för Sverige. Kanske allra viktigast är ändå frågan om flygtidsuttaget. Historiskt har det sjunkit, herr talman, sedan jag trädde in i denna kammare 2002. Det är mycket problematiskt, för det finns ingen enskild faktor som berättar så mycket om vår luftförsvarsfråga som just en flygtimme. När en flygtimme noteras i protokollet vet vi nämligen att klargöringen har övats, att underhållet fungerar och att stridsledningen har varit i gång. Vi vet att våra flygförare har höjt sin personliga kompetens. Därför, herr talman, är det hit vi behöver rikta vår uppmärksamhet under de kommande tio år då generationsväxlingen pågår. Herr talman! Flera tidigare talare har varit inne på att det beslut vi i dag fattar är stort, långsiktigt och djupt allvarligt. Jag har ingen avvikande uppfattning. Jag skulle till och med vilja gå så långt som att säga att detta är det största beslut denna generation försvarspolitiker är med och fattar. Den som påstår att detta är ett lätt beslut tror jag inte riktigt håller sig till sanningen. Mot bakgrund härav är det dock viktigt att slå fast att alla de som nu deltar i detta beslut - vår regering och samtliga de partier i denna kammare som i dag eller möjligen vid nästa voteringstillfälle ställer sig bakom förmågelyftet - är de som ensamt och fullt har det politiska ansvaret för luftförsvarsförmågan fram till 2040-talet. I denna krets av ansvariga personer ingår givetvis också jag. Det vill jag gärna framhålla. Varför säger jag då detta? Jo, jag säger detta därför att en resa nu avslutas och en annan resa påbörjas. Den ska pågå i 30 år, och det är under dessa 30 år vi alla har ett ansvar för att nu vårda detta beslut. Vi ska se till att vi får ett system av system som är i balans och se till att vi uppnår det som är det yttersta ändamålet med våra flygstridskrafter - en krigsduglig, beprövad bekämpningsförmåga. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag på samtliga av betänkandets punkter utom punkterna 3, 7 och 8. (Applåder) I detta anförande instämde Ismail Kamil (FP) och Roland Utbult (KD).

anf.13 Peter Rådberg (MP):

Herr talman! Jag får först säga att jag är glad över att Allan Widman har ställt mycket kritiska frågor kring JAS-projektet under många år, kloka frågor. Att han sedan röstar ja för förslaget är en annan sak. Det blir mycket JAS-diskussion från Allans sida i den här debatten. Vi pratar om svensk säkerhet. Jag undrar lite hur Allan Widman egentligen ser på den bredare hotbild som ändå finns i vårt land. Du nämner inte det, Allan, med ett enda ord, utan du pratar mycket väl om hur viktigt JAS är, om vapentillgångar och så vidare. Jag vill veta om Allan Widman lägger in någonting av cyberhot, klimathot, terrorism i frågan om svensk säkerhet. Existerar det på Folkpartiets säkerhetspolitiska agenda? Den andra frågan gäller Ryssland. Folkpartiet har varit det parti som har målat ut Ryssland som det stora hotet. Nu erkänner Allan Widman att Ryssland inte utgör något militärt hot, i alla fall inte under överskådlig tid. Trots detta lägger man sig platt för att man ändå måste ha JAS-planet, för man vet inte vad som händer. Allan Widman har väl tagit del av de rapporter som vi fått och gått på seminarier. De ger en ganska tydlig bild av vad Ryssland är. Det är ett sargat land, de vill komma upp och de försöker rusta upp. Man tror och räknar med att Ryssland kommer att få mellan 50 och 70 procent enligt vad jag förstått av experterna. Till detta ska läggas all korruption och så vidare. Jag vill ställa följande fråga: Ligger Ryssland på något sätt i bakgrunden, som någon form av hot, när du fattar dina beslut om att säga ja till JAS Gripen och annat?

anf.14 Allan Widman (FP):

Herr talman! Om Peter Rådberg hade lyssnat väldigt noga på vad jag sade hade han hört att jag inte sade att Ryssland inte kommer att utgöra något hot under överskådlig tid. Jag sade att Ryssland inte utgör något hot i dag. Men jag var samtidigt noga med att poängtera att kombinationen av militär förmåga och ett växande demokratiskt underskott är en vådlig kemi, det har de historiska erfarenheterna visat. Om det råder någon som helst otydlighet på den här punkten ska jag säga att jag tillhör dem som anser att Sverige inte bara har skäl utan också ett ansvar att se över det egna huset, alldeles särskilt som vår vilja att bygga beredskap och säkerhet tillsammans med andra tyvärr exkluderar till exempel en viktig organisation som Nato. När det gäller svensk krisberedskap finns det sannerligen anledning till viss undran. Det är inte på det sättet att Folkpartiet har en smal syn på samhällssäkerhet. Vi oroas väldigt mycket över stresstester på kärnkraftverk. Vi oroas väldigt mycket över att de fackliga organisationerna, som jag bedömer det, inom polisen till sist fått regeringen att avveckla beredskapspolisen i det här landet. Jag är mycket bekymrad över det faktum att Försvarsmakten och polisen inte övar för de uppgifter som finns till exempel inom den så kallade terroristlagstiftningen. Här finns det mycket man kan göra. Jag tycker att det är bra att Peter Rådberg tar upp den internationella dimensionen. Jag har varit kritisk till det faktum att bland annat Socialdemokraterna flyttar pengar från anslaget för internationella insatser till materiel, mest av allt med tanke på den signal som detta innebär.

anf.15 Peter Rådberg (MP):

Herr talman! Allan Widman pratar om Ryssland av i dag. Vi har hört expertisen, du har säkert läst, Allan, ett antal uttalanden, och FoU har gjort en rapport på 300 sidor. Det är uppenbart, och det är samstämmigt, att Ryssland har väldigt stora problem och att det inte kommer att utgöra något militärt hot. Däremot håller jag helt med Allan Widman om att de demokratiska underskotten och upprustningen inte är bra. Jag kan känna stor oro för detta. Frågan är vilka slutsatser man drar av detta. Jag tolkar dig, Allan Widman, så att du inte tror att det kommer att ske någon attack mot Sverige i dag, men du vet inte vad som händer i morgon, och därför ska Sverige gardera sig. Jag får inte riktigt det att hänga ihop. Jag kan bara konstatera att expertisen gör en annan bedömning. Sedan säger Allan Widman att vi ska se om vårt hus. Det är egentligen det jag pratar om själv. Vi ser om vårt hus genom att titta på hur hotbilden ser ut i dag. Så ser Miljöpartiet om vårt hus och formar en säkerhetspolitik utifrån detta. Men Folkpartiets och regeringens förslag på att se om sitt hus är att lägga 90-100 miljarder på JAS. Det är dit pengarna går, det är att se om sitt hus. Då har man inte, menar jag, tittat på morgondagens hotbild. I Durban pratar man nu om tre fyra graders temperaturökning. Det kommer att bli vår största utmaning någonsin. Vi kan bara tänka oss alla folkomflyttningar, energikamper och så vidare. Det kommer att skapa enorma konflikter, och det är där man ska lägga in kraften.

anf.16 Allan Widman (FP):

Herr talman! Det är inte tu tal om saken; klimatförändringen är en del av det vi brukar kalla för de nya säkerhetshoten. Det finns anledning att ta dem på allvar. Likväl kan jag konstatera att Peter Rådbergs parti och mitt parti har lite olika uppfattningar om hur man bäst klarar detta till exempel inom ramen för den energipolitik som Sverige vill föra. Jag tror att jag var tydlig med att säga att det krävs lite mer än JAS, Peter Rådberg. Jag har gått igenom samtliga delfunktioner som jag ser brister i. Jag känner att vi måste göra det också, det är en lång rad av förmågelyft som måste till. Jag tror inte att det stämmer att en lång rad säkerhetspolitiska bedömare är eniga om att Ryssland inte på mellanlång sikt kommer att utgöra något säkerhetshot i vårt närområde. Så kanske det var för fem, sex eller sju år sedan, men nu har osäkerheten ökat. Den militära konfliktens konsekvenser är så svåra att redan mycket små sannolikheter lägger ett ansvar på försvars- och säkerhetspolitiker att agera. Jag tycker att Peter Rådberg också ska känna det ansvaret. Alla länder väljer att tolka det som sker i Ryssland lite olika. Jag brukar inte lyssna så mycket på vad politiker säger, men jag brukar se vad länderna gör för något. Jag kan konstatera att Finland nu har ansökt om Host Nation Support med Nato. Finland deltar i Nato Response Force och har bestämt sig för att köpa markmålsrobotar med en enorm verkansmöjlighet. Jag tror att det är uttryck för en oro. Om inte Peter Rådberg känner den, herr talman, kan jag bara beklaga.

anf.17 Staffan Danielsson (C):

Herr talman! Låt mig åter uttrycka glädje över att det kalla kriget är slut, att järnridån har fallit och att Sverige deltar i det stora europeiska fredsprojekt som Europeiska unionen utgör. Utan EU skulle Europa snabbt riskera att åter bli en mycket farligare världsdel. Den inskränkta nationalismen härjade i Europa före de båda fruktansvärda världskrigen, och det vore tragiskt och farligt om den åter skulle börja frodas. Tyvärr ser vi i dag allvarliga tecken på detta i till exempel Grekland, och det finns röster också i Sverige i den isolationistiska riktningen. Försvars- och säkerhetspolitiken är självfallet mycket viktig för Sverige. Centerpartiet anser att det är av stort värde med en bred samsyn i dessa för vårt land så viktiga frågor. Det är avgörande för våra svenska soldaters stora insatser för fred och säkerhet i främmande land att de känner starkt stöd från en bred majoritet i Sveriges riksdag, och jag vill uttrycka stor respekt för våra soldater och för det utmärkta sätt som de ständigt löser sina svåra uppgifter på i de internationella fredsinsatserna. Centerpartiets arbete för att en försvarsberedning med riksdagspartierna skulle tillsättas av regeringen har krönts med framgång. Vi är glada för att omvärlds- och andra analyser inför det kommande försvarsbeslutet nu bereds på detta sätt. Oppositionen i dagens debatt är verkligen mycket spretig och splittrad, vilket redan har belysts i olika avseenden. På några punkter har man på något mirakulöst sätt ändå lyckats samla sig och bilda majoritet från vänster - V - till höger - SD. Samtidigt står i dag Alliansen och Socialdemokraterna faktiskt rätt nära varandra i försvarspolitiken, och det tycker jag är bra. Socialdemokraterna står fast vid den omsvängning man gjorde förra året, när man ökade försvarsanslaget med 2 miljarder kronor upp till Alliansens nivå. Det är bra, men det är trist att Vänsterpartiet och Miljöpartiet alltjämt vill skära mycket kraftigt i försvaret. Det är också bra för Sverige och för vår försvars- och säkerhetspolitik att det finns en bred samsyn om våra internationella fredsinsatser, om den kommande nordiska stridsgruppen och om att JAS Gripen ska uppgraderas. Miljöpartiet kan också förtjäna en liten blomma för att man är med på fredsinsatser och stridsgrupp. Är då Sveriges försvarsbudget och Sveriges militära samarbeten helt optimala i dag? Det tål alltid att funderas kring, och vi får se vad försvarsberedningens omvärldsanalys kommer att visa. En hel del talar för att försvarsbudgeten på sikt behöver öka. Materielkostnaderna växer, och Sveriges försvarskostnader i procent av bnp har halverats på några decennier så att Sverige, största landet i Norden, i dag satsar relativt sett mindre på försvaret än våra nordiska grannländer. Försvaret och dess olika förmågor blir också alltmer tekniskt avancerade och komplicerade, och försvarsmaterielen blir allt dyrare liksom informations-, lednings- och andra nödvändiga kompletterande system. Ryssland är efter en mycket djup nedgång av försvaret på väg att successivt bygga upp en hel del. Samtidigt sker nu i många Natoländer, och även i andra länder, betydande nedskärningar av försvarsanslagen med anledning av pressade nationella ekonomier och finanskrisen. Det är alldeles uppenbart att de resurser som vi satsar på vårt försvar kan utnyttjas allra effektivast ju närmare och mer långtgående som vi kan acceptera att samarbeta med andra demokratier, till exempel om inköp och service av försvarsmateriel, om gemensamma utbildningar och övningar och om specialisering av förmågor, kanske även i riktning mot visst operativt samarbete. Samtidigt gäller det motsatta om vi isolerar oss i Sverige med egna tekniska lösningar och standarder och utan nära samarbeten med andra. Då blir det väldigt dyrt att på egen hand skapa säkerhet. I första hand är nu sökarljuset inriktat på att utveckla det militära samarbetet mellan de nordiska länderna, som vi är många här i Sverige som starkt förespråkar. Det finns också ett intresse i dessa länder. Jag hoppas att försvarsberedningen kommer att analysera hur långt detta samarbete kan sträcka sig mellan Sverige och övriga länder i Norden, givet olika scenarier. Sverige är militärt alliansfritt, och medlemskap i Nato är inte aktuellt. Det är samtidigt önskvärt att Sveriges nuvarande militära samarbeten kan analyseras inför nästa försvarsbeslut. Frågan om Sveriges förhållande till Nato borde rimligtvis vara en del av en sådan analys. Det är tydligt att osäkerheten har ökat i vår omvärld beroende på till exempel situationen och utvecklingen i Ryssland och på den återställning av militär förmåga som man är i färd med men också, och kanske framför allt, på de allt knappare resurserna i världen vad gäller energi, vatten och mat med tydlig koppling till klimatförändringarna. Energiflödena blir fortsatt viktiga och betyder mycket i Östersjön, världens kanske mest trafikerade innanhav. Det är viktigt att analysera om dessa flöden möjligen bidrar till ökad säkerhet och är fredsskapande eller om de påverkar åt det motsatta hållet. Gotland har ett strategiskt läge i Östersjön och bör ges ett ökat fokus i vår försvarsplanering. Försvarsmaktens bas är självfallet Sverige och vårt närområde, men Sverige ska fortsatt också aktivt bidra i internationella fredsinsatser där världssamfundet griper in. Uppenbart är att kommande fredsinsatser kan komma att beröra Afrika och kanske även Mellanöstern. Centerpartiet ser positiv på detta och på att Sverige kan bidra i fler insatser ledda av FN. Sveriges försvar behöver ett starkt flygvapen, och det har vi alltid haft sedan flygvapen började fungera som vapen. Det är bra att regeringen och Socialdemokraterna är överens om att framtidens stridsflygplan för Sverige är ett uppgraderat JAS Gripen-system. Vi får ett fortsatt modernt och starkt stridsflyg till ett attraktivt pris, även om det självfallet handlar om mycket stora pengar. Förhoppningsvis ska detta också bana väg för att fler länder, senast Schweiz, väljer JAS Gripen, vilket jag tror vore positivt både för dem och för Sverige. Försvarsmakten anser att Sverige behöver 60-80 moderna stridsflygplan för att kunna möta de stridsflygplan som uppgraderas i vår närhet, vilket försvaret är helt entydigt med. Miljöpartiet har bättre kunskaper och gör en annan bedömning, att det räcker bra med våra nuvarande plan, en bedömning som jag inte delar. Regeringen har angivit 40-60 i budgetpropositionen. Mycket talar, enligt min bedömning, för att det behövs minst 60. Vi får se vad analyserna ger för resultat för våra fortsatta diskussioner. Överlappningen med nuvarande JAS Gripen C/D ska ske på ett sådant sätt att flygvapnet behåller sin slagkraft. Regeringen har anvisat flera hundra miljoner kronor per år i höjt materielanslag till försvaret för att finansiera Gripens uppgradering. Resterande pengar ska omfördelas inom anslaget under kommande tioårsperiod, där kostnaderna främst faller ut i slutet. Socialdemokraterna vill redan nu omfördela ytterligare pengar till Gripen från de internationella fredsinsatserna. Alliansen och Socialdemokraterna har inte kunnat enas om detta i utskottsbehandlingen, men min bedömning är att det kommer att kunna ske vartefter. Större är, enligt min uppfattning, inte skillnaden. Och jag noterade Peter Hultqvists uttryck i sitt inledningsanförande, att det finns "en liten oenighet om finansieringen". Det väsentliga är dock samsynen om en fortsatt utveckling av JAS Gripensystemet, tycker jag. I frågan om den viktiga försvarsverksamheten i Eksjö, där Försvarsmakten och regeringen ville samordna Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum, Swedec, med Göta ingenjörregemente, Ing 2, har en sorts allians bildats mellan de tidigare rödgröna och Sverigedemokraterna efter diskussion dem emellan i utskottet. Den mycket begränsade organisationsförändring som Försvarsmakten av rationaliseringsskäl ville göra går de rödgröna och Sverigedemokraterna emot. I sin gemensamma text motiverar Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna detta med att Sverige ska fortsätta att vara ett föregångsland inom den humanitära minröjningen. Är det någon som tror att Försvarsmakten och regeringen har någon annan mening? Självfallet inte. Regeringen framhåller i sin proposition att Swedec-verksamheten har varit och är en totalförsvarsresurs och att organisationsförändringen inte ändrar detta. Verksamheten, säger regeringen, ska oförändrat fortsätta att vara en resurs även för det civila samhället, och Ing 2 ska upprätthålla goda kontakter med det civila samhället. Det finns mycket mer att säga, men jag stannar här. Den som vill informera sig mer om min och Centerpartiets linje i försvarsfrågorna kan gärna söka sig fram till min enkla blogg och etiketterna försvar och försvarsdebatt. Enklast är att googla på Staffan Danielsson, och det är jag. Jag yrkar med detta bifall till utskottets förslag, frånsett punkterna 3, 7 och 8. (Applåder) I detta anförande instämde Stefan Caplan, Annicka Engblom, Johan Forssell och Abdirizak Waberi, alla (M), samt Allan Widman (FP).

anf.18 Peter Hultqvist (S):

Herr talman! Staffan Danielsson är en välmenande och positiv man och en god kraft. Efter talet om breda lösningar, varför kan ni då inte ens fördjupa er i en diskussion och försöka hitta en lösning när det gäller de 5,5 miljarderna för att täcka upp glappet i Gripeninvesteringen? I tio år har vi den bristen. Det är ett problem med hela det materieltryck som är inom Försvarsmakten på i dag 30 miljarder. Här har vi föreslagit något som ni inte ens en gång har varit beredda att närma er i en djupare diskussion. Jag hade ett 20-25 minuter långt möte med statssekreteraren. Sedan fick jag lite ryggdunkar från en del borgerliga krafter som menade att detta nog skulle ordna sig så småningom, och jag betraktar Staffan som en god kraft i sammanhanget. Men det händer inget, och ni tar inte ansvaret. Ni har en medveten överbudgetering på internationella insatser. Ni hade ett anslagssparande 2011 på 690 miljoner kronor. Det kanske går mot ett överskott på 800 miljoner i år, och det är överbudgeterat 2013. Det är så mycket pengar att man kan göra omfördelningar. Allt som vi ser framför oss när det gäller internationella insatser kommer vi att klara av, särskilt som vi trappar ned i Afghanistan och avvecklar i Kosovo. Vi kommer till och med ha möjlighet att starta nya projekt om så krävs. Ni vill dock inte diskutera sakfrågan utan ägnar er bara åt lite generella uttalanden om detta. Och nu kommer jag till själva poängen: Är det bara för att Anders Borg inte ska behöva ändra i budgeten som ni är så här istadiga?

anf.19 Staffan Danielsson (C):

Herr talman! Jag uppskattar den sansade dialog som vi har i försvarsfrågorna denna mandatperiod. Det tror jag är bra för Sverige. Socialdemokraterna bidrar också till det, som jag sade i mitt anförande. Jag tror att Peter Hultqvist kan hålla med mig om att det viktiga och centrala är att vi har en samsyn om svenskt luftförsvar och det framtida stridsflyget. Det är JAS Gripen-systemet vi ska bygga på. Peter Hultqvist uttryckte detta väl i sitt anförande. Det är ett bra flygplan som ska uppgraderas och kan matcha det som finns i omvärlden, och det är effektivt. Det är nummer ett. Sedan ska det betalas. Det är jag helt enig med er om. Regeringen har ett ansvarsfullt förslag i sin budget, vilket är regeringens förslag till riksdagen. Socialdemokraterna har presenterat ett annat förslag som också är ett seriöst och ansvarsfullt förslag men som är lite annorlunda. Ja, och det är det förslaget. Det kan finnas andra möjligheter. Kostnaderna faller inte ut förrän i slutet av tioårsperioden, och det är möjligt att omvärldsanalyser, försvarsberedningar och annat leder till att det kan behövas ett visst resurstillskott till försvaret och att pengarna kan komma fram den vägen. Det är möjligt att det finns bättre vägar att omfördela pengar än från de internationella fredsinsatserna. Här har diskussionen uppenbarligen inte lett fram till en samsyn, och som jag sade i mitt inlägg bedömer jag, liksom Peter Hultqvist, att det finns en viss oenighet om finansieringen. Jag tycker dock inte att vi ska överdriva den. Jag hoppas och tror att vi ska hitta en samsyn vartefter i denna fråga, även vad gäller finansieringen.

anf.20 Peter Hultqvist (S):

Herr talman! Vi hade 20 minuters samtal om detta. Det blev ingen djupare diskussion om något annat. Det fördes inte fram några alternativa sätt. Jag fick inget bud från regeringen om att man kunde se det på ett annat sätt och ta fram det på något annat vis. Jag upplevde att det saknades vilja att lösa frågan, vilket förvånade mig. Det handlar om 5,5 miljarder som vi inte är överens om. Jag kan tänka mig viss omfördelning, och vi lade fram ett förslag som handlade om en överenskommelse på 3 miljarder på tio år. Det fick dock kalla handen. Vi har ett seriöst förslag som är fullt genomförbart utan några som helst problem och som inte kommer att leda till färre internationella insatser. Är det en medveten linje i regeringen att överbudgetera olika konton? Häromdagen hörde vi att 3 miljarder går tillbaka från Arbetsförmedlingen. Ska vi ha nästan 1 miljard tillbaka från internationella kontot på försvarssidan? Hur tänker regeringen? Överbudgetering kan inte vara något man sätter i system. Det är ingen politisk framgång att visa att man har överbudgeterat och att Borg ska ha tillbaka pengarna. Jag förstår inte det sättet att tänka, för vi måste försöka använda pengarna så effektivt som möjligt. Jag hade tagit er argumentation på större allvar om ni åtminstone hade presterat ett motförslag om hur man skulle kunna göra. Men något sådant fick jag aldrig, och det är en brist. Jag anser att regeringen spelat bort sina kort och möjligheter och att man inte står fullt ut för sitt tal om breda lösningar. Jag vidhåller dock att Staffan är en god kraft i sammanhanget. Han representerar dock bara ett av flera partier, och det finns kanske andra krafter som skulle behöva bli bättre.

anf.21 Staffan Danielsson (C):

Herr talman! Peter Hultqvist har inte förhandlat direkt med mig i dessa frågor utan på andra sätt. Jag kan därför inte kommentera det, utan det får redas ut på de nivåerna. Jag vet inte varifrån regeringen har fått tanken om att överbudgetera, som Peter Hultqvist säger - alltså att skjuta framåt när man ska lösa stora investeringsprojekt i tioårsperspektiv - som man nu har lagt fram som ett förslag till riksdagen i sin budget. Men jag undrar om inte ett föredöme kan ha varit Gunnar Sträng eller kanske Göran Persson, för jag är säker på att under de många åren av socialdemokratiska regeringar var den här tekniken på intet sätt okänd. Ofta anger man riktlinjer, och sedan få man lösa det successivt. Så kan man göra, och man kan göra på andra sätt också, Peter Hultqvist. Då kan det bli så att regeringen lyssnar på oppositionen och tar förslaget att stå fast vid det nuvarande eftersom det inte är så stor skillnad, eller så enas man. Det har vi inte gjort ännu. Det är dock bra att vi har en samsyn om att framtidens stridsflygplan i Sverige är JAS Gripen och dess system, att det ska betalas och att det ska ske på det sätt som regeringen anvisat. Sedan återstår det pengar. Där har ni ett förslag som vi tar med oss. Just nu gäller dock regeringens förslag i den votering vi har framför oss. (Applåder)

anf.95 Peter Rådberg (MP):

Herr talman! Staffan Danielsson och Centerpartiet verkar vara i opposition mot regeringen. Staffan Danielsson har under lång tid kritiserat att vi lägger för lite pengar på försvaret. Han har påpekat detta under flera år. Ändå röstar Staffan Danielsson med regeringen hela tiden. Men regeringen är tydlig med att pengarna räcker för det försvar vi behöver i dag. Staffan Danielsson pratar också om att han vill ha fler FN-ledda insatser. Vi har aldrig haft så få FN-ledda insatser som i dag. Vi har 25-30 personer uppsatta på FN-listan utifrån Sveriges perspektiv. Där går också Staffan Danielsson emot. Staffan Danielsson lyfter fram framtidens miljö, kanske inte som ett hot, men som en fara, vilket i och för sig gläder mig. Men på den punkten, som jag själv pratar om, drar regeringen ned anslagen, till exempel till MSB, vilket står helt i motsats till vad försvarsminister Karin Enström sade i april månad. Staffan Danielsson säger även att det behövs minst 60-80 JAS-plan. Det är ungefär vad Försvarsmakten säger. Men regeringen säger 40-60. På punkt efter punkt märker jag att Staffan Danielsson och Centerpartiet går helt emot regeringens intentioner. Ni ligger kanske närmare oppositionen i många av dessa frågor.

anf.96 Staffan Danielsson (C):

Herr talman! Jag är en lojal centerpartist. Jag är också mycket lojal med Alliansen och regeringen. Men det gäller att diskutera med högt i tak framåt i tiden och göra bedömningar. Försvarsbudgeten står jag helt bakom. Den ligger där den ska ligga i dagens läge. Ingen människa eller regering är perfekt, men vi gör så gott vi kan, och vi har en bra försvarsbudget. Tillåt mig däremot att resonera och fundera inför framtiden! Peter Rådberg, jag och andra jobbar med omvärldsanalyser inför kommande försvarsbeslut. Min bedömning är att det finns en hel del som talar för att budgeten kan behöva stärkas på sikt. Vi får se var vår analys landar och hurdant resultatet blir. Men min bedömning är i dagsläget att det är mycket som pekar på att vi behöver mer pengar till försvarsbudgeten, inte mindre. Vad gäller FN-ledda insatser har Peter Rådberg helt rätt. Centerpartiet och jag tycker liksom Miljöpartiet att det är bra att Sverige deltar i internationella fredsinsatser. Ofta sker de under Natoledning med FN-mandat. En del sker i Afrika under direkt FN-ledning. Jag tycker att det vore intressant och bra om vi kunde delta i sådana insatser också. Jag uppfattar att det finns en öppenhet i regeringen i den frågan. Vad gäller JAS Gripen-systemet innebär dagens beslut att riksdagen säger att 40-60 JAS Gripen ska uppgraderas. Min bedömning, med de kunskaper och insikter jag har nu, är att mycket talar för att det borde vara minst 60. Det är också det lägsta antal som överbefälhavaren har nämnt. Försvarsmakten och ÖB säger att Gripen måste uppgraderas för att möta kvaliteten på stridsflygplanen i vår omvärld 2030-2040. Varför anser Miljöpartiet att man vet bättre än Försvarsmakten? På vad bygger ni uppfattningen att vi i framtiden klarar oss utmärkt med de plan som togs fram på 80-talet?

anf.97 Peter Rådberg (MP):

Herr talman! Miljöpartiet har sagt att vi kan tänka oss att uppgradera de C/D-plan som finns i dag och utgå från de 100. Jag försökte förklara vad kontentan blir med JAS-planen: Vi kommer att ha 30-35 stycken som är gripbara om det skulle bli en kris. Vi kommer att minska från dagens drygt 100 ned till högst 50, kanske 35-40. Det var det beslut som Staffan Danielsson ställde sig bakom. Det där får jag inte ihop. Regeringen säger att hotbilden i vår omvärld har ökat, men drar samtidigt ned. Regeringens politik går inte ihop. Det är min stora kritik. Jag skulle också vilja fråga Staffan Danielsson om hotbilden. Centerpartiet tycker väl ändå att miljön, cyberhot och terroristhot är någon form av hot mot vår säkerhet. Men hur ser Centerpartiet och Staffan Danielsson generellt på hotbilden? Löser man detta genom att lägga dessa 90-100 miljarder på ett nytt JAS-projekt? Är det detta som är lösningen på morgondagens hotbild? Jag har förklarat hur Miljöpartiet ser på den. Vi har en helt annan syn på hur morgondagens hotbild ska mötas. Vilken är Centerpartiets uppfattning i den frågan?

anf.98 Staffan Danielsson (C):

Herr talman! Sverige behöver ett starkt flygvapen. JAS Gripen behöver uppgraderas till E-versionen. Det är intressant att Miljöpartiet tydligen vill ha fler C/D-flygplan, vilket försvaret har sagt inte räcker till. Det är ett lite anmärkningsvärt resonemang. Vårt försvar är viktigt. Självklart finns det också andra hot. Det finns klimathot och många andra omvärldshot. Vi måste verka för fred och stabilitet i vår omvärld. Men Sverige är ett viktigt land i Norden. Vi är det största landet i Norden. Det är viktigt att vi tar vårt ansvar för fred och säkerhet, åtminstone i nivå med vad andra länder gör. Det är också ett skäl till att jag har diskuterat försvarsbudgeten. Sveriges försvarskostnader räknat i procent av bnp har sjunkit. Vi ligger lägst i Norden nu. Det är också en faktor som talar för att en kommande bedömning kan landa i att det behövs en förstärkning. Vi får se.

anf.99 Mikael Jansson (SD):

Herr talman! På punkt 1 om anslagen avstår jag från att delta i beslut eftersom Sverigedemokraternas ram är större än regeringens. På övriga punkter yrkar jag bifall till utskottets förslag. Det kan vara värt att notera att på tre av punkterna utgörs majoriteten av den samlade oppositionen, och på fyra av punkterna utgörs majoriteten av regeringen plus Sverigedemokraterna, och i vissa fall enstaka rödgröna partier. Regeringen och Socialdemokraterna har samma utgiftsram för hela området Försvar och samhällets krisberedskap. Miljöpartiet och Vänsterpartiet har avsevärt lägre utgiftsramar än regeringen. Sverigedemokraterna har avsevärt högre utgiftsram än regeringen. Partierna skiljer sig alltså mycket åt när det gäller vad man anser om volymen på försvaret, men partierna skiljer sig också mycket åt vad gäller inriktningen. Regeringen vill ha ett litet yrkesförsvar som kan flygas ut lite varstans i världen. Där ska det ta till vara Natoländernas och EU-ländernas intressen. Socialdemokraterna har en försvarspolitik snarlik regeringens, men det finns samtidigt ett uttalat intresse för territoriellt försvar och värnplikt. Dock finns det inga konkreta förslag från Socialdemokraterna om att starta upp värnplikten för att kunna skapa större territoriella förband. Värnplikten är inte en avskaffad funktion utan en vilande funktion som snabbt kan återtas. Vänsterpartiet betonar värnplikt, hemvärn och nationella skyddsstyrkor. Som jag ser det borde den samlade oppositionen kunna lägga fram ett konkret förslag om värnplikt som en metod att fylla på förbanden om kontraktssoldaterna inte räcker. Medel för detta kan skapas inom ramen för regeringens budget om det militära biståndet till andra länder minskas. På området Försvar och samhällets krisberedskap har partierna alltså avsevärt olika åsikter om såväl volym som inriktning. Sverigedemokraternas försvarspolitik är såväl traditionell som framsynt. Den är traditionell därför att vi hävdar att försvaret av Sverige ska vara försvarets viktigaste uppgift, som förr i tiden. Vi vet att väldigt många svenskar tror att det fortfarande är så. Regeringens insatsförsvar har diskuterats alltför lite och införts utan bred folklig debatt. Sverigedemokraternas politik är framsynt därför att den tar fasta på en bred, diversifierad hotbild. Troligen kommer flera partier att börja dra samma slutsatser som Sverigedemokraterna, men nu väntar många på resultatet av Försvarsberedningen. Många enskilda allianspolitiker går ut med debattinlägg som talar om ett behov av ett starkare svenskt försvar. Dock är det meningsyttringar som hittills inte påverkat regeringens försvarspolitik alls. Försvaret innan insatsförsvaret kallades invasionsförsvaret. Sverigedemokraternas vision av ett framtida svenskt försvar kallar vi existensförsvar. Det har tillkommit många nya hotbilder som inte fanns förr: informationsteknologiska hot, hot från terrorism, segregation med mera. Totalförsvaret, om vi har något, har flera fronter att bevaka än någonsin tidigare. Försvarsbesluten grundar sig på en bedömning av hotbilderna mot Sverige och metoderna att konkret med säkerhets- och försvarspolitik minska dessa hotbilder. Vad man ofta diskuterar är den aktuella hotbilden. Den aktuella hotbilden påverkar alla partiers försvarsbudgetar. Är den aktuella hotbilden hög ökar alla partier sina försvarsanslag. Är den aktuella hotbilden låg minskar alla partier sina försvarsanslag. Det gäller naturligtvis också Sverigedemokraterna. Den aktuella hotbilden bedöms utifrån hur länder med avsevärd militär kapacitet eller grupperingar inom länder med förstörande kapacitet kan och vill angripa. Ryssland är en militärmakt som naturligtvis alltid analyseras, inte bara i Finland utan även i Sverige. Den aktuella hotbilden säger att Ryssland inte vill och inget har att vinna på att hota länder i väst. Det finns alldeles tillräckligt med avskräckande system inom Nato för att en rysk attack skulle vara tänkbar. Vi vet förvisso att Putinadministrationen har stormaktsambitioner och gärna vill expandera. Arktis, Östersjön och de baltiska länderna är områden där Ryssland är ett aktuellt hot. Ryssland självt är även hotat av islamister i söder. Så långt om den aktuella hotbilden. För oss sverigedemokrater är den potentiella hotbilden lika viktig som den aktuella hotbilden. Den potentiella hotbilden utgörs mer begränsat av de faktiska militära kapaciteterna i sig. Känner vi inte framtiden kan en potentiell hotbild utvecklas till en aktuell hotbild utan att vi kan förutse det. Om den aktuella hotbilden ökar måste Sveriges militära kapacitet ökas snabbt. Det kan vi bara göra om vi redan har ett försvar av en viss volym och med beredskap att skydda vårt land. Vi måste alltid ha ett försvar på en grundläggande nivå om det finns en potentiell hotbild. Ett försvar på en grundläggande nivå har en viss beväpning och en omedelbar styrka att slå tillbaka. Men ett försvar på en grundläggande nivå rymmer också en personalresurs av officerare som kan utbilda mer personal vid ett behov att snabbt öka vår militära kapacitet i framtiden. Sverigedemokraterna anser att vi behöver ett existensförsvar på en grundläggande nivå. Vi baserar detta på sex olika faktorer: 1. Den aktuella hotbilden kräver att vi kan hävda oss mot Ryssland i Östersjön. 2. Den potentiella hotbilden rymmer ett kraftigt rustande Ryssland, ett ökat terrorhot och ett segregerat Sverige. 3. Europa har rustat ned kraftigt. Sverige måste ta eget ansvar. 4. Framtiden blir mer osäker. Vi vet lika lite om Europas kommande stabilitet som om kommunistpartiet i Kina sitter kvar ett år till eller hundra år till. Vi vet inte om det islamistiska hotet kommer att öka eller minska. 5. Ska vi solidariskt arbeta för säkerhet med de nordiska och baltiska länderna måste vi ha en militär kapacitet att stoppa in i samarbetet. 6. För att kunna fungera i partnerskap med Nato måste vi ha en avsevärd militär kapacitet och kunna utlova fasta åtaganden. Hur stor är då grundnivån i det svenska försvaret? Vad är det som är grundnivån? Det kan diskuteras. Vi har sagt att visionen bör vara sex mekaniserade brigader och tre kustartilleribrigader. Andelen anställda ska vara större än i det gamla invasionsförsvaret, men förbanden måste även försörjas med en selektiv värnplikt. Genom en hög andel anställda, enligt vårt förslag, är knappt hälften av brigaderna direkt insättningsbara. Här kan jag invända mot regeringens propåer om att Sverigedemokraterna vill ha ett förrådsställt försvar. De arméstridskrafter vi föreslår är mellan två och tre gånger så omfattande som regeringens. Om vi då har knappt hälften av det i förråd i väntan på övning eller mobilisering är vårt försvar och våra gripbara arméstridskrafter minst lika stora som regeringens. Luftvärn finns i brigaderna, men det behövs också ett utökat fristående luftvärn. Kärnan i luftförsvaret blir 100 operativa Gripen E med moderna sensorer och robotar. Flottans fartyg måste bestyckas på ett adekvat sätt, ställt mot uppgifterna de byggts för. Visbykorvetterna drivs till färdigställande med hjälp av ökade investeringar. Sverigedemokraterna har, som sagts inledningsvis, en mycket större utgiftsram för försvaret än regeringen har. Varje år utökas ramen med 2 miljarder för att år 2016 vara 8 miljarder kronor större än regeringens utgiftsram för försvaret. Hur den ökade ramen skulle kunna användas är naturligtvis i huvudsak efter angiven politisk inriktning en sak i första hand för Försvarsmaktens analys. På materielsidan kan vi konstatera att Gripen E, den så kallade super-JAS, är underfinansierad med 548 miljoner kronor per år under en tioårsperiod. Det finansieras i Sverigedemokraternas förslag. Det underskott i den tioåriga investeringsramen som överbefälhavaren dramatiskt i somras informerade om är 25 miljarder kronor. Om inget görs åt detta underskott måste försvarsledningen kanske offra ett helt vapenslag för att få ekonomisk balans. Det är såklart helt oacceptabelt. Från år 2014 finansierar SD bort det underskottet i vårt förslag. Utöver dessa två höjda materielanslag har vi ytterligare 6,3 miljarder under fyraårsperioden för offensiva satsningar på försvarsmateriel. Med dessa ord om vår övergripande försvarsinriktning vill jag redovisa några konkreta upprustningar som ryms i våra anslag under budgetperioden 2013-2016. Jag börjar med år 2013. Med början år 2013: paus i det militära biståndet till andra länder för att spara pengar till det svenska försvaret som beräknas vara cirka tio år uppstart av selektiv värnpliktsutbildning för att börja fylla mekaniserade brigader och kustartilleribrigader återuppsättning av militärkommando Gotland, till vilket senare en halv brigad knyts rejäla höjningar av anslaget till försvarets forskning och teknikutveckling rejäla höjningar av anslaget till försvarets radioanstalt, FRA rejäla höjningar av anslaget till totalförsvarets forskningsinstitut, FOI rejäla höjningar av anslaget till försvarsexportmyndigheten, FXM anställning av särskild personal inom hemvärnet och de nationella skyddsstyrkorna för att öka möjligheten att bistå vid civila kriser återuppsättning av särskilda beredskapspolisen med 1 500 civilpliktiga inom utgiftsområdet Försvar och samhällets krisberedskap, där särskilda beredskapspolisen tillhör Rikspolisstyrelsen. Med början år 2015: uppstart av Marinbas Öst uppstart av flygflottiljen F l6. Med början år 2016: tre veckors krigsförbandsövning med hel brigad uppstart av Marinbas Väst. För att förklara mitt ställningstagande på de tre punkter i betänkandet där vi fäller regeringen vill jag anföra följande. Regeringen faller troligen på punkt 3, Objektsramar, som de inte vill införa. Objektsramar är en redovisningsform som visar ett materielslags totala kostnad under hela dess livslängd. Objektsramar underlättar en överblick över försvarets materielkostnader och är en avsevärd fördel för bra politiska beslut. Regeringen faller troligen på punkt 7, Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum, Swedec. Regeringen vill lägga ned Swedec för att införliva det i Ing 2. Syftet är att kunna minska antalet anställda. Den samlade oppositionen anser att nedläggningen av Swedec kan riskera enhetens funktionalitet. Swedec blir kvar. Det har tidigare i debatten varit en diskussion om vem som röstar på vem. Jag vet att det i betänkandet fanns bara en reservation om att behålla Swedec, och det var Sverigedemokraternas reservation. Men de övriga partierna har ångest för att stödja förslag från Sverigedemokraterna, även bra förslag. Då fick vi rösta på Socialdemokraterna i stället, och det gick ju bra. Men jag tycker inte att Moderaterna ska slå sig för bröstet, för de har samma ångest och kan inte heller rösta på ett bra sverigedemokratiskt förslag. Regeringen faller troligtvis också på punkt 8, Frivilligorganisationer. Den samlade oppositionen anser att det är viktigt att frivilligorganisationerna har ett fast anslag i försvarsbudgeten. Om deras anslag går in under Försvarsmakten är det risk att frivilligorganisationerna inte får det de behöver från Försvarsmakten. Frivilligorganisationerna ska inte konkurrera internt inom Försvarsmakten om pengar och uppdrag utan ha egna anslag. Frivilligorganisationerna ökar försvarets folkliga förankring. Vad gäller beställning av Gripen E stöder vi regeringen beträffande beställningen. Skillnaden är att vi är beredda att stödja en beställning oberoende av en kostnadsdelning med Schweiz. Får vi ingen kostnadsdelning nu är beställningen ändå motiverbar med tanke på vår kommande försvarsmaterielförsörjning och kommande exportmöjligheter. I dag har tyvärr många av de svenska försvarsindustrierna utländska ägare. Men fortfarande har det stor betydelse för Sverige att industrierna utvecklar och producerar materiel i landet. Det har även en strategisk betydelse för försvaret. En försvarsindustristrategi bör upprättas där vi tydligt definierar våra säkerhetspolitiska intressen kopplade till särskilda kompetenser i fråga om tillverkning av eller handel med försvarsmateriel. Det skulle innebära att vi kan köpa svensktillverkade system i särskilt angelägna fall utan att behöva tillämpa öppen upphandling, som andra länder inom EU gör. När vi köper svenskt försvarsmateriel som är producerat med högteknologi sker en stark ekonomisk återkoppling i samhällsekonomin. Möjligheten till kommande exportorder för Gripen E är exempelvis mycket stor, och Gripen är i högsta grad en tillväxtpolitisk fråga. När stora, tekniktunga affärer görs upp med för oss allmänt viktiga industriländer bör en stat-till-stat-överenskommelse eftersträvas från svensk sida. Dels ger det oss bättre chanser till export, dels kan vi säkra att svensk försvarsindustri inte lämnar Sverige i samband med en större affär. Herr talman! Ett starkt försvar är en hörnsten i ett tryggt Sverige.

anf.100 Allan Widman (FP):

Herr talman! Det fanns nästan ingen ände på de förmågelyft, sett över hela den svenska säkerhetspolitiken, som Mikael Jansson och Sverigedemokraterna vill åstadkomma med sin marginellt större budget än regeringen. Jag fastnade särskilt för uttrycket att den svenska örlogsflottan ska bli tillräckligt stor för att kunna möta Ryssland i Östersjön. Sverige är, som flera har framhållit, ett stort land med skandinaviska mått mätt. Men Ryssland har i dag 140 miljoner invånare och gör satsningar på sitt militära försvar som jag i siffror relativt sett tror till och med överträffar de siffror som Sverigedemokraterna i opposition vill föreslå. Det får mig att ställa en fråga. Sverigedemokraterna har ju inte direkt ställt upp på den nya säkerhetspolitiska doktrin som innebär att vi bygger säkerhet tillsammans med andra. Sverigedemokraterna har till exempel sagt nej till deltagande i EU battlegroups och till den nordiska stridsgruppen, eftersom man inte tycker att den är tillräckligt nordisk, som det har hetat. Man vill inte heller - om jag nu ska citera Mikael Jansson rätt av från talarstolen - gå Natos ärenden. Jag uppfattar det så att man inte vill delta i Natooperationer. Min fråga till Mikael Jansson blir till syvende och sist: Tror Mikael Jansson på att vi kan möta allvarliga säkerhetspolitiska utmaningar från stormakter i vår närhet helt på egen hand?

anf.101 Mikael Jansson (SD):

Herr talman! Svaret är ganska enkelt: Nej. Vi säger alltid att vi tror väldigt mycket på det nordiska försvarssamarbetet. Vi vill driva det så långt som det bara är möjligt. Vi är emot ett Natomedlemskap för Sverige, men vi är för partnerskapet. Ska vi vara bra partner inom Nato måste vi ha militär kapacitet att kunna sätta in för att verkligen visa att vi kan bidra samtidigt som vi får något. Att möta och hejda en storskalig rysk attack kan vara svårt. Det kan vi inte göra på egen hand. Men vi ska kunna ha en avskräckande effekt, och tillsammans med andra ska vi kunna möta det ryska hotet. Vi tror inte att det är nära förestående. Vi vill rusta Sverige för en osäker framtid, där vi har en kapacitet så att vi även kan öka den militära förmågan, om vi så skulle behöva. Vi är emot EU:s neutralisering och därför också mot Nordic Battlegroup. Vi har sagt att vi är emot hela systemet med Nordic Battlegroup, i och med att det innebär EU:s militarisering. Men vi har inte sagt att de inte är tillräckligt nordiska. Det citatet var kanske felaktigt.

anf.102 Allan Widman (FP):

Herr talman! Nej, det var det inte. Det är ett citat ur en av Sverigedemokraternas motioner för ett par år sedan, där just den här frasen fanns, att man ville se en helt nordisk battlegroup. Jag förmodar att man då tänkte på länder som Irland, någon baltisk stat och vad vet jag. Det Mikael Jansson försöker förklara för oss är väldigt intressant. Han säger: Vi kommer nog inte att på egen hand kunna möta allvarliga utmaningar mot vår säkerhet, utan vi kommer att behöva hjälp. Samtidigt ger han uttryck för att såvitt avser själva verkstaden, att verkligen göra något, ska vi inte komma till vare sig Natos eller EU:s hjälp. Jag har svårt att förstå honom på något annat sätt. Det är ju fint att man har ett partnerskap. Men ett partnerskap med Nato i det här fallet är naturligtvis ingenting värt om det inte får någon form av innehåll. I så fall kommer det svenska partnerskapet i Nato att bli ungefär av samma värde och betydelse som Vitrysslands partnerskap med Nato. Jag blev, herr talman, imponerad av de många anslagshöjningar inom utgiftsområde 6 som Mikael Jansson föreslog. Men jag vill erinra om att det viktiga inte är att anslå nya medel. Det viktiga - och det som alltid borde diskuteras här i kammaren - är vad vi ska uppnå med de skattemedel som vi satsar på olika verksamheter. Där har Mikael Jansson så här långt blivit oss svaret skyldiga.

anf.103 Mikael Jansson (SD):

Herr talman! Tanken var inte att Nordic Battlegroup skulle vara knuten till EU. Det skulle jag kanske ha skrivit. Vi vill ha en paus i militärt bistånd. När vi återgår till militärt bistånd ser vi gärna att det sker i form av en battlegroup som är från Norden, dock ej knuten till EU. När det gäller samarbetet vill vi inte ha det fulla medlemskapet i Nato, men vi vill gärna ha partnerskapet. Tar vi tillsammans med de nordiska grannländerna ansvar för säkerheten i Norden är Nato tacksamt för det. Vad jag förstått av alla resonemang vi haft med Nato accepterar det att vi ett nordiskt försvarssamarbete som är ganska långtgående. Vitsen med ett starkt svenskt försvar är att vi har en avskräckande förmåga och en trovärdighet i att kunna möta en fiende så att vi avskräcker från att det någonsin kan bli en verklighet. Det var mitt svar.

anf.104 Peter Rådberg (MP):

Herr talman! Jag är lite grann inne på Allan Widmans frågor. Jag blir lite mörkrädd när jag hör dig, Mikael Jansson. Du säger att Europa drar ned på sitt försvar, och då ska Sverige höja. Du talar väldigt mycket om att Sverige klarar sig självt. Jag sade i mitt anförande att ensam inte är stark. Du talar precis tvärtom, ensam är stark. Vi klarar detta på egen hand. Du talar väldigt mycket om att vi ska bygga upp ett starkt försvar. Det gör Mikael Jansson i en tid där vi aldrig har haft så stor fred som vi har just nu. Vi lever lyckligtvis i en tid där Europa är väldigt homogent. Vi har en fredlig tid. Ryssland rustar i och för sig upp. I den perioden laddar Sverigedemokraterna kanonen så mycket det någonsin går. Jag vet inte var Sverigedemokraterna ser sin hotbild. Ett svar som Mikael Jansson ger är att för att finansiera detta så ska man stoppa biståndet. Sedan har du tio års tid för att ta hem de pengarna. Där kommer nästa bild av hur Sverigedemokraterna ser på världen utanför Sverige. Vi ska inte hjälpa andra, utan vi ska försöka att hjälpa oss själva. Det är precis som jag försökte säga. Det kommer inte att gå. Vi lever, oavsett vad vi tycker och tänker om detta, i en värld där vi är väldigt knutna till varandra. Världen klarar sig inte själv. Vi klarar oss genom att vi samarbetar inom EU eller deltar i andra projekt. Sverigedemokraterna för en politik som går åt precis fel håll. Min första fråga blir: Hur tänker sig Mikael Jansson att man ska kunna försvara sig om det eventuellt blir en konflikt? Den andra frågan är: Hur ser hotbilden ut för Mikael Jansson? Kan du beskriva den?

anf.105 Mikael Jansson (SD):

Herr talman! Det är ganska märkligt att Peter Rådberg vill samarbeta mer militärt. Är Rådberg för Natomedlemskap? Är Rådberg för EU:s militarisering? Det låter så. Det vi säger innebär inte isolering. Vi har aldrig talat om isolering. Vi har aldrig någon gång sagt att Sverige klarar sig självt. Vi vill att vi ska samarbeta, helst inom Norden. Ett nordiskt försvarssamarbete skapar en möjlighet att garantera vår säkerhet och trygghet. Det sker mycket samarbete. Vi är också för partnerskapet i Nato för att konkret när vi har militär kapacitet kunna vara partner i Nato och också bidra med någonting. Det är en förutsättning. I de baltiska frågorna är Gotland väldigt viktigt. Detta med tio års paus för militärt bistånd har föregåtts av en period med en paus i svenskt försvar. Man lade ned enheter och minskade utgifterna så mycket så att vi var helt utan en försvarsförmåga. Det kallades den operativa pausen. Nu måste vi ha en paus i militärt bistånd för att återta den svenska försvarsförmågan. Samarbete sker också på försvarsmaterielsidan. Den svenska försvarsmaterielindustrin ingår avtal och har samarbete med andra länder. Vi är inte isolerade, och Sverigedemokraterna föreslår ingen isolering.

anf.106 Peter Rådberg (MP):

Herr talman! Jag vet inte om jag blir riktigt klok på Mikael Janssons svar. Jag ställde också en fråga om hotbilden som du inte riktigt svarade på. Hur ser Sverigedemokraterna på morgondagens hotbild? Du talar nästan uteslutande om det militära hotet. Du står här och radar upp den ena utgiften efter den andra enbart rent militärt. Ser Mikael Jansson morgondagens hotbild utifrån någon form av en rysk invasion eller någonting liknande? Du säger inte ett ord om miljöhot och säger ingenting om cyberhot, ökad kriminell brottslighet, och så vidare. Morgondagens hotbild ser helt annorlunda ut. Det är de flesta helt överens om. Jag skäller på regeringen för att den håller med i sak men inte gör någonting, enligt vårt sätt att se. Hur ser Sverigedemokraternas hotbild ut? Jag vill att du ska utveckla detta med Ryssland. Du har varit på ungefär samma öppna seminarium. Vi har fått en ganska tydlig bild av hur man ser på rysk ekonomi och så vidare. Jag hade själv ett anförande om att Ryssland drar sig inåt. Enligt alla experter kommer inte Ryssland att ha förmåga eller ens vilja att sträcka sig utanför sitt närområde. Det finns inte den möjligheten. Det måste finnas någon koppling mellan det som Mikael Jansson säger när han radar upp alla tillskotten till försvaret och hotbilden. Finns det ingen hotbild så finns det väl ingen anledning att lägga alla dessa miljarder på ett ökat försvar. Det måste finnas någon form av koppling. Jag vill att Mikael Jansson förklarar den för mig.

anf.107 Mikael Jansson (SD):

Herr talman! Vad gäller utgifterna har många här innan sagt att Sveriges försvarsutgifter är mycket lägre än våra grannländers. Vi föreslår att försvarsutgifterna ska öka så att de blir mer i paritet med de i grannländerna. Överbefälhavaren varnar oss för att försvaret urgröps, materielen förfaller och att vi inte kan uppgradera materielen, vilket gör att vi tappar vår försvarsförmåga. Miljöpartiet vill minska försvarsanslaget. Vad kommer att hända då? Angående hoten vill Rådberg ha 100 C/D-plan till försvar av Sverige. Det måste väl vara mot ett militärt hot som du menar att de planen ska användas. Diversifiering av hotbilden är någonting vi alltid talar om. Det erkänner vi. Men det finns också militära hotbilder. Det måste vara därför som Rådberg vill ha 100 C/D-plan operativa i Sverige. Du är egentligen inne på samma linje.

anf.108 Torbjörn Björlund (V):

Herr talman! Det betänkande vi nu debatterar handlar väldigt mycket om hur vi ser på den framtida försvars- och säkerhetspolitiken. Det finns också skillnader i bedömningar som påverkar de olika budgetförslagen som läggs fram från partierna. Vi i Vänsterpartiet presenterar i vår budgetmotion en politik som vi ser som ett helhetsalternativ till regeringens budget. De olika delarna behöver sättas i sitt sammanhang för att man ska se den linje som vi lägger fram i vårt budgetförslag. När vårt förslag till budgetram nu inte fått gehör redovisar vi i ett särskilt yttrande till betänkandet vår politik för ett Sverige med en bättre framtid. Det handlar om punkt 1. Det viktigaste målet totalt är som alltid full sysselsättning, samhällsnyttiga investeringar, bostadsbyggande och bättre kvalitet i vården, skolan och omsorgen. Jag ska i anförandet ta upp några viktiga krav på detta område, utgiftsområde 6, som berör försvaret och samhällets krisberedskap. Jag ska börja med att yrka bifall till reservationerna 3 och 8, så att jag inte glömmer det. Herr talman! Försvaret har genomgått stora förändringar de senaste åren. Vi har gått från värnpliktsförsvar till ett yrkesförsvar där övergången har blivit mycket mer smärtsam än vad regeringen trodde och kunde förutse. Det påverkar naturligtvis vår försvarsförmåga. Framför allt är det problemen med personalförsörjningen som är akuta. Rekryteringen hackar. Vi har många avhopp. Vi har också obesatta befattningar. Allt detta måste förändras. Vänsterpartiet är fortfarande övertygat om att ett försvar byggt på värnplikt är både bättre och mindre kostsamt än det vi har i dag. Det ger dessutom en bättre folkförankring. Vi är övertygade om att det är en följd av att ha ett värnpliktsförsvar. Det är något som är viktigt för ett alliansfritt land som Sverige. Vi ska komma ihåg att Sverige fortfarande är alliansfritt hur mycket man än talar om samarbeten. Vänsterpartiet tror att vi kan genomföra förbandsverksamheten till lägre kostnad än nu. Förbättrad planering och en annan organisation kan ge de effekterna. Vi vill i framtiden se en ökning av hemvärnets verksamhet. Det är troligen en av de viktigaste bitarna för att vi ska kunna bibehålla vår försvarsförmåga och dessutom få till en personalförsörjning, oavsett organisation, som är nödvändig i alla lägen. Vi vill samtidigt ha ett tidigare utdragande ur Afghanistan - det kan vi spara pengar på - och ett slopat deltagande i EU:s stridsgrupper. Vi ser inte dem som något alternativ till en helt FN-ledd aktion eller fler FN-ledda aktioner. Det är något som vi egentligen borde se mycket mer av framöver. Vi tror att det även går att spara på materielsidan. Jag kommer att återkomma till det, för det handlar rätt mycket om JAS. Det vi däremot vill är att påbörja en ökad satsning på samhällets kris- och katastrofberedskap. Kriser och katastrofer kommer att vara ett större framtida hot än vad vi har sett hittills. Inte minst klimatförändringarna kommer att påverka och är då ett reellt hot. De senaste dagarnas snöväder kan kanske vara ett tecken på det. Herr talman! Jag återkommer till materielsidan. Vi har nyligen inlett en process där en ny version av JAS Gripen ska köpas in. Det är en enormt kostsam satsning. Vi menar att det inte föregåtts av en beredning som är tillräcklig. Den hearing som genomfördes tidigare i höst visade, enligt vår mening, på fler brister i processen. Detta är troligen den mest kostsamma investering vi kommer att vara med om inom överskådlig framtid inom försvarspolitiken. Beslutet borde ha väntat tills den uppstartade Luftförsvarsutredningen kommit fram till om det finns ett behov av detta stridsflygssystem - det var något som Allan Widman också var inne på - eller om det ska ställas mot andra behov inom luftförsvaret eller inom andra försvarsgrenar eller inom andra stridskrafter. Vi menar också att det inte finns någon hotbild inom överskådlig framtid som motiverar ett beslut om en uppgradering av JAS Gripen. Det har hittills inte visat sig någonstans, tycker vi. Dessutom kan vi befara att kostnaden kommer att öka över tid. Det har redan figurerat olika siffror, den ena större än den andra. Och vi kan konstatera att ÖB till exempel framhållit att det saknas 5 miljarder i regeringens förslag från start. Det är alltså någonting som måste läggas till. Vi menar att detta projekt tränger undan andra viktigare materielinköp. Det är något som kan påverka vår försvarsförmåga på både kort och lång sikt. När man sedan på något sätt "villkorar" införskaffandet av nya JAS Gripen med att Schweiz också ska köpa blir det ännu mer märkligt. Var är det försvarspolitiska tänkandet i det? Herr talman! Svensk vapenexport ökar ständigt. Det är ett faktum som vi i Vänsterpartiet är mycket kritiska till. Enligt en skrivelse från regeringen exporterade Sverige krigsmateriel för 14 miljarder kronor under 2011. Nästan 20 procent av det gick till diktaturen Saudiarabien. Det säger en del om moralen i den svenska vapenexporten. År 2010 inrättades Försvarsexportmyndigheten, som har till uppgift att främja export från försvarsindustrin. Detta innebär en skattefinansiering av vapenexporten som vi tycker helt måste avvisas. Det måste vara orimligt att svenska skattemedel används för att stödja vapenexport till andra länder. Många gånger exporteras det också till mycket diskutabla länder, inte bara Saudiarabien. Om vi strikt följde de lagar som vi faktiskt har på området skulle inte de här länderna komma i fråga för export över huvud taget. Vänsterpartiet menar att Försvarsexportmyndigheten bör läggas ned. Vi gör en nedskärning det här året och tar sedan bort anslaget helt i vårt budgetförslag kommande år. Herr talman! Jag vill avslutningsvis nämna två saker som jag faktiskt är glad över att vi har fått med i betänkandet, av olika orsaker. Det ena är att Swedec, det omtalade ammunitions- och minröjningscentrumet, får vara kvar som en egen enhet. Efter besöket där har jag fått klart för mig att det är en rätt viktig del av svenskt försvar att ha kvar det som en egen enhet. Just de fackliga företrädarnas inlagor har varit det som övertygat mig mest. Även den interpellationsdebatt som jag hade med försvarsministern för ett tag sedan visade att det här inte är genomtänkt. Det är inte berett på ett bra sätt, och det går inte att genomföra på ett bra sätt. Det andra som jag vill lyfta upp är att jag tycker att det är bra att vi får till ett erkännande av de frivilliga försvarsorganisationerna, att de får ett eget anslag. Det förtjänar de, tycker jag, med den insats de gör. Och att det här säkerställer deras ekonomi på ett bra sätt framöver tycker jag är väldigt viktigt.

anf.109 Staffan Danielsson (C):

Herr talman! Torbjörn Björlund! Vänsterpartiet vill i alla fall ha ett svenskt försvar. Och vad jag kan förstå vill ni ha ett svenskt flygvapen. Men hur ska det se ut? Det är min fråga. Överbefälhavaren och Försvarsmakten har gjort en mycket ingående analys av olika framtidsalternativ för det svenska flygvapnet. Den har redovisats för försvarsutskottet. Den stora utvärderingen och analysen, som gjordes inom Försvarsmakten, visade entydigt att andra länder i vår närhet, till exempel Ryssland, utvecklar sina stridsflyg mycket starkt inför de kommande decennierna. Analysen visar också att ska vårt försvar, vårt stridsflyg, kunna mäta sig med de kvaliteter som finns i vår omvärld räcker det inte med JAS Gripen C/D som vi har i dag. Man riskerar att bli ett lätt byte för andra flygvapen i ett skarpt läge, vilket drabbar materiel och människor, piloter. Vi ska nu besluta om att uppgradera JAS Gripen, så att vi har ett modernt flygvapen i Nordens största land för att kunna skapa stabilitet och trygghet i vårt närområde. Jag har en fråga till Vänsterpartiet. Ni säger nej till detta. Ni säger nej till den bedömning som Försvarsmakten och överbefälhavaren har gjort, som entydigt visar att det behövs en uppgradering. Ni och kanske Miljöpartiet säger att vi klarar oss bra med nuvarande JAS Gripen C/D när det gäller att ha ett stridsflyg som matchar det som finns i vår omvärld. Vad bygger ni den analysen på? Är ni inte lite oroliga över att gå så tvärtemot den kompetens som vi har i svensk försvarsmakt?

anf.110 Torbjörn Björlund (V):

Herr talman! Jag ska först konstatera att Alliansen inte heller är riktigt enig i den här frågan. Jag lyssnade på Allan Widman. Jag lyssnar ofta på Allan Widman - ibland är han ganska klok. Jag tycker att det finns en spricka här. Han är också tveksam till de här sakerna, hur ärendet har beretts, hur JAS Gripen E ska tillverkas och på vilka grunder man gör det. En sak är faktiskt hotbilden. I den här debatten är det ständigt detta Rysslandshot. Det har ju varit så i svensk historia att Ryssland är den stora fienden i alla lägen. Men man pratar aldrig om den förmågeökning som finns i andra länder. Sverige är ett alliansfritt land. Vi samarbetar väldigt nära med Nato, och ingen vågar säga att vi ska gå med i Nato. Återigen är det Allan Widman som törs säga det men ingen annan. Vad är det för hot som finns från Natoländerna när det gäller deras förmågeökning? Finns det som ett hot mot Sverige, som alliansfritt land? Kan man ta med det också i beräkningen i sådana fall? Vi menar att den här processen - och det var väldigt tydligt på hearingen, tycker jag - finns med utifrån det som har sagts förut, nämligen ett näringspolitiskt initiativ lika mycket som ett försvarspolitiskt. Och vi menar att C/D-versionen mycket väl, kombinerad med andra utvecklade förmågor, kan stå emot tillräckligt länge för att vi ska se vart vi ska ta vägen. Det är mycket möjligt att vi om några år ska ha ett annat stridsflygssystem, men inte nu. Jag tror definitivt - det var också Allan Widman inne på - att vår luftförsvarsutredning som har startat och fått vissa direktiv skulle ha kunnat få den här tiden på sig att lyfta fram vad det är som vi egentligen behöver. Behöver vi JAS Gripen E eller inte? Detta får man inte chansen att göra nu. Det tycker jag är ett stort misstag, för vi skulle ha haft mycket nytta av det inför beslutet om just JAS Gripen.

anf.111 Staffan Danielsson (C):

Herr talman! Riksdagen har sedan flera år uppdragit åt Försvarsmakten att analysera Sveriges stridsflygssystem. Och regeringen skulle återkomma till riksdagen med förslag, vilket nu sker, efter en genomgripande utredning inom Försvarsmakten. Vi har tillsatt en luftförsvarsutredning som ska behandla tiden efter 2040. Att ha en parlamentarisk utredning kan man alltid diskutera. Jag förstår att Allan Widman personligen hade uppskattat det. Nu har regeringen tillsammans kommit fram till att den här andra metoden, som påminner om de arbeten man har gjort vid tidigare tillfällen, är tillräcklig. Det tycker jag. I så fall skulle man ha påbörjat den utredningen för rätt länge sedan, för en sådan här fråga går inte att plötsligt sätta i gång i ett för sent skede. Vi har alltså ett bra material, och min grundfråga kvarstår därför: Varför går Vänsterpartiet emot Försvarsmaktens bedömning? Känner inte Vänsterpartiet en oro för att vårt flygvapen skulle hamna i underläge i en framtida hotsituation? Är det att ta ansvar för våra plan och våra piloter? Konkret vill jag säga att regeringen är tydlig, och riksdagens beslut är tydligt: JAS Gripen ska uppgraderas. Det ska handla om 40-60 plan. Min bedömning i dagsläget är att det sannolikt handlar om det övre intervallet, det vill säga 60 plan. Om Vänsterpartiet satt i regeringen, hur många plan skulle beställas då? Ska vi ha kvar 100 JAS C/D, eller är det något annat antal?

anf.112 Torbjörn Björlund (V):

Herr talman! Jag börjar med att konstatera att Staffan Danielsson svävar lite på målet när det gäller detta. Det är många ord staplade på varandra. Men han har också ett utgångsläge som jag inte håller med om, så det här att vi är så eniga om att det faktiskt behövs en JAS Gripen E-version stämmer inte alls. Försvaret har, utan att överdriva det, ett egenintresse av att hitta en väg in i det här som gynnar deras intressen. Det finns naturligtvis ett väldigt försvarsmaktsinriktat intresse av det här. Jag måste titta på andra saker; vi alla ska titta på andra saker. Det handlar till exempel om det säkerhetspolitiska läget. Behöver vi, utifrån hotbilden, verkligen JAS Gripen E? Vi har en försvarsberedning som också jobbar nu och som ska lyfta fram hur det säkerhetspolitiska läget ser ut. Vi har tittat på Ryssland, vi har tittat på Finland och så vidare. Ryssland är, som sagt, fortfarande det mörka hotet som man alltid lyfter fram i olika sammanhang. Men jag ser att det finns helt andra saker som i sådana fall skulle vara en orsak att vi gör någonting av detta. Jag ser hellre en C/D-version som räcker till 2030 eller kanske till 2035 som man kan hotta upp lite grann och ha nytta av. Sedan kan man efter Luftförsvarsutredningen titta på vad vi egentligen behöver. Vi kanske behöver bättre luftvärn, robotförsvar eller vad som helst. Någonstans bör vi vänta in den biten för att se vad vi vill och behöver ha. Utifrån hotbilden finns det inget, tycker jag, som säger att vi måste ha JAS Gripen E. Det finns inget som matchar det på det sättet inom överskådlig framtid. Det kan komma, men då hoppas jag att det är någonting som vi kan ta ställning till efter Luftförsvarsutredningen och efter att Försvarsberedningen har hittat våra svar på hotbilden. Det vore mycket bättre och skulle säkert vara mycket billigare också.

anf.113 Roland Utbult (KD):

Herr talman! Herr talman! Vi kristdemokrater känner inte bara ett ansvar för säkerhet och trygghet i den lilla världen - för enskilda människor, familjen och utsatta grupper i vårt samhälle - utan anser också att om vi inte kan möta yttre hot så kan vi heller inte bygga ett bättre Sverige. Det är därför glädjande att vi tillsammans i regeringen har lagt fram en ansvarsfull budget och att vi i dag har en stark ekonomi, trots den globala oron. Arbetslinjen lägger grunden för detta och möjliggör också ett fortsatt starkt försvar. Försvarsmakten i Sverige har ett viktigt uppdrag och utför flera viktiga insatser också internationellt. Det ärende vi debatterar i dag bygger vidare på ett inriktningsbeslut som riksdagen tog 2009 med siktet inställt på 2014 och därefter 2019. Samtidigt pågår nu en försvarsberedning med uppgift att bedöma säkerhetsläget i vår omvärld inför framtiden och nya beslut. Detta är viktiga frågor, och det är angeläget att vi följer utvecklingen i omvärlden. Armén gör just nu avgörande insatser i Afghanistan. I dagarna kommer FS23, alltså fortsättningsstyrka 23, hem medan FS24 åker ut. Flygvapnet finns på plats för att bistå med helikoptrar och transportflyget. Så här nära inpå skiftet vill jag självklart tacka och gratulera FS23 för väl utfört uppdrag och samtidigt tillönska FS24 välgång i deras mission. Detsamma gäller för övrigt alla de män och kvinnor som är stationerade vid något av alla de internationella uppdrag vi i Sverige deltar i. Till våren kommer dessutom marinen att tillsammans med Kustbevakningen åka tillbaka till Adenviken med HMS Carlskrona. Det jag vill säga är helt enkelt att våra soldater och sjömän gör fantastiska insatser, och de ska ha vår uppskattning när de i fredens tjänst är beredda till en så stor uppoffring. Herr talman! Det finns dock orosmoln. Inte minst oroar utvecklingen i Ryssland, vilket flera har varit inne på, när de nu genomför ett mycket omfattande upprustningsprogram. Två tredjedelar av materielen - stridsvagnar, flygplan, robotar med mera - förnyas till 2020. De övningar som genomförs visar att man dragit lärdom av Georgienkriget 2008 och återtar förmågan att genomföra stora militära operationer. En helt ny hotbild växer också fram kring Arktis när den snabba issmältningen gör att den ekonomiska aktiviteten ökar med fiske, nya handelsrutter och utvinning av olja och gas. Detta leder i sin tur till ökad militär närvaro. Här är ett tydligt exempel på hur klimatförändringarna påverkar säkerhetsläget. Den tekniska överlägsenhet som vi och Nato tidigare räknat med är på väg att minska. USA minskar sin närvaro i Europa och prioriterar Asien. De större Natoländerna Storbritannien, Tyskland och Frankrike minskar sina försvarsbudgetar som en följd av den ekonomiska krisen. Detta ställer högre krav på oss. Herr talman! Den inriktning som riksdagen beslutade 2009 innebär att Försvarsmakten gavs en struktur som inte minst är anpassad för internationella insatser. Men målet måste också vara att Sveriges försvarsförmåga ska stärkas. Samhället ska stå tryggt, och vi ska kunna klara olyckor och kriser. Detta måste vi se förverkligas för att de förändringar som görs i och med insatsorganisation 2014 ska få den legitimitet de behöver ha hos allmänheten. Många av oss känner en viss oro för personalförsörjningen, för även om många är intresserade av och söker till grundutbildningen är det många som inte tar steget in eller som, väl inne, väljer att hoppa av i förtid. I slutändan beror Försvarsmaktens styrka på soldaterna, deras övning och materielen. Detta uttrycks också i propositionen: "Den högre ambition avseende insatsorganisationens tillgänglighet och användbarhet som den försvarspolitiska inriktningen innebär, kommer att leda till ökade kostnader inom främst förbandsverksamheten, framförallt i fråga om löner för anställd militär personal och övningsverksamhet." De effektiviseringar och tillskott som nu görs är nödvändiga för att legitimiteten för helheten ska kunna etableras. Här tror jag det finns anledning att fortsätta följa utvecklingen mycket noggrant, även när det gäller de omfördelningar som görs till förbandsverksamheten. Kristdemokraterna menar att det är angeläget att försvaret förstår sin nya roll som arbetsgivare. Det är viktigt för oss att killar och tjejer som visar intresse också får de morötter som gör att de stannar i försvaret. Här tror vi att det finns mer att göra, och vi fortsätter att lyfta upp denna fråga på olika sätt. Vi får inte heller glömma bort att den nya organisationen är en satsning i arbetstillfällen för unga. Försvarsmakten kommer framöver att vara en av Sveriges största ungdomsarbetsgivare med tusentals unga människor som anställs under de kommande åren. För oss kristdemokrater är detta en viktig fråga, inte minst utifrån vårt fokus på ungas uppväxtvillkor och då också inträde på arbetsmarknaden. (Applåder) I detta anförande instämde Andreas Carlson, Annika Eclund och Maria Fälth (alla KD).

anf.114 Försvarsminister Karin Enström (M):

Herr talman! Osäkerheten om den globala ekonomin är fortfarande stor. Det är något som märks särskilt i Europa. Sedan jag tillträdde som försvarsminister har jag haft förmånen att få träffa ett antal av mina försvarsministerkolleger runt om i EU på ministermöten i Bryssel och i bilaterala överläggningar. Flera av dem brottas med krav på omfattande nedskärningar i sina respektive försvarsbudgetar. Finland, Danmark, Tyskland och Storbritannien är några exempel. I kontrast till dessa länder har alliansregeringen i Sverige lagt fram en budget med breda satsningar och då även satsningar för den pågående försvarsreformen. Tack vare en ansvarsfull finanspolitik kan Sverige gå mot strömmen i EU och fortsätta satsningarna för ett tillgängligt och användbart försvar. Mot detta står fyra oppositionspartier som har vitt skilda åsikter om försvaret och som enbart kan komma överens när det gäller att ta kortsiktiga politiska poänger. Dessa poänger tas dock på bekostnad av en ansvarsfull politik för Sveriges försvar. Herr talman! Alliansregeringen fortsätter i budgetpropositionen för 2013 att satsa på ett mer användbart och tillgängligt försvar. Uppbyggnaden av insatsorganisationers förband prioriteras för att kunna leverera operativ förmåga. Därför föreslår regeringen att förbandsanslaget ökas med 460 miljoner kronor från och med 2013. Ökade satsningar på förbandsanslaget möjliggörs genom en omfördelning av medel från andra anslag inom försvarsområdet. Omfördelningarna är del av de åtgärder som har föreslagits av den så kallade Försvarsstrukturutredningen. Riksdagen beslutade om detta i våras utifrån regeringens proposition En effektivare försvarslogistik . Överföringen möjliggör fortsatt anställning av soldater och bemanning av insatsorganisationer. Den möjliggör också att Försvarsmakten kan öva de förband som nu sätts upp så att de blir insatsberedda. Övningsverksamheten i Försvarsmakten har ökat. Jag har själv besökt ett antal övningar och har mötts av en entusiasm och framåtanda som både är inspirerande och inger tillförsikt. Totalt ska Försvarsmakten nu teckna kontrakt med ca 16 000, företrädelsevis unga, människor för kontinuerlig eller tidvis tjänstgöring i försvaret. Hittills har rekryteringen gått bra; vid halvårsskiftet 2012 hade ca 20 000 intresseansökningar inkommit till årets drygt 3 000 platser på den grundläggande militära utbildningen. Siffrorna säger oss att det finns ett stort intresse för försvaret. Försvarsmakten ser också ut att nå sina mål för 2012 avseende kontinuerligt anställda gruppbefäl, soldater och sjömän. Samtidigt har Försvarsmakten i dag ca 4 700 interimskontrakt för tidvis tjänstgörande soldater. Sedan lagstiftningen om tidvisa anställningar kom på plats i somras arbetar Försvarsmakten med att teckna fullständiga kontrakt. Omarbetandet av kontrakten, det vill säga anställning av tidvis tjänstgörande soldater, har kommit olika långt på olika förband. På Luftvärnsregementet i Halmstad har man nått sina mål, men jag kan konstatera att skillnaderna är stora mellan förbanden. Försvarsmakten måste nu fokusera på att anställa de tidvis tjänstgörande soldaterna och sjömännen, och därför avser regeringen att i Försvarsmaktens regleringsbrev tydliggöra att myndigheten ska lägga särskild vikt på rekryteringen av de så kallade GSS/T och säkerställa att regelbunden verksamhet erbjuds de tidvis tjänstgörande soldater och sjömän som har anställts. Försvarsmakten har under året också fått i uppdrag av regeringen att redovisa vilka åtgärder man vidtar för att se över soldaternas sociala villkor, till exempel meritvärdering, boenden och användandet av premier. En viktig del av försvarsreformen är att frigöra resurser till utvecklingen av insatsförbanden. Som ett led i detta arbete föreslog Försvarsmakten i sitt budgetunderlag en sammanslagning av Göta ingenjörsregemente, Ing 2, och Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum. Båda är belägna inom samma område i Eksjö. Det är därför både beklagligt och anmärkningsvärt att de fyra oppositionspartierna går emot Försvarsmaktens eget förslag och detaljstyr när Försvarsmakten försöker effektivisera sin verksamhet. Det blir, herr talman, minst sagt en märklig signalverkan från riksdagen om man anser att Försvarsmakten nu kan frångå kraven på effektivitet. Synnerligen märkligt blir det eftersom Vänsterpartiet och Miljöpartiet samtidigt föreslår omfattande besparingar på anslaget. Herr talman! Personalen är Försvarsmaktens viktigaste resurs. För att skapa fungerande och användbara förband krävs dock också kvalificerad och modern materiel. För den som har följt debatten är det ingen nyhet att regeringen i budgeten föreslår att riksdagen godkänner att regeringen under nästa år får besluta om utveckling och ombyggnad av 40-60 JAS 39 C/D till JAS 39 E. Försvarsmakten har i underlaget till regeringen framhållit ett behov av ett förmågelyft av JAS Gripen för att möta framtidens krav. Regeringen delar denna bedömning. Försvarsmakten har också framhållit att en förutsättning för förmågelyftet är att det finns en partner att dela kostnader med under systemets livscykel. Anskaffningen av nästa generation JAS Gripen sker efter överenskommelse om samarbete med Schweiz. Denna överenskommelse gör det möjligt för våra båda länder att anskaffa och driva nästa generations stridsflygplan till en lägre kostnad än vad som annars hade varit fallet. Eftersom frågan om finansiering har kommit upp - och det är viktigt; detta är ett stort beslut - vill jag gärna vara tydlig. Försvarsmakten avsätter redan i dag medel i budgeten för stridsflygssystemet. I budgetpropositionen föreslår regeringen dessutom att Försvarsmaktens anslag ska öka med 300 miljoner nästa år och 300 miljoner 2014. Därefter föreslår regeringen att anslagen ökas med 200 miljoner. Sammanlagt blir detta drygt 2 miljarder kronor under en tioårsperiod. Tillsammans med de redan avsatta medlen skapas därmed utrymme för en finansierad utveckling och anskaffning av 40-60 JAS 39 E. Under kommande tioårsperiod avsätter Försvarsmakten i sin planering sammanlagt ca 160 miljarder kronor för materiel. Denna materielplan sträcker sig över tio år och förändras ständigt. Anskaffningen av JAS 39 Gripen E innebär att Försvarsmakten behöver planera om ca 3 procent av dessa ca 160 miljarder kronor. Det är de drygt 5 miljarder som det har talats om i debatten i dag. Sammantaget har vi gjort bedömningen att kostnaden för detta system - vi tittar på livscykelkostnad, vilket innebär att utveckla, anskaffa och driva JAS-systemet - blir ungefär 3 miljarder kronor per år för de kommande 30 åren. Projektet är också finansierat de kommande 30 åren. Det vi nu talar om och som det har talats ganska högljutt om under denna debatt är de närmaste tio åren. Över 30 år är det finansierat - det finns också en reserv, som i alla andra stora materielprojekt - och under de kommande tio åren behöver man göra en omplanering på ca 5 miljarder. Det är alltså 3 procent av 160 miljarder. Vi välkomnar dock såklart att Socialdemokraterna till skillnad från Vänsterpartiet och Miljöpartiet står bakom förmågelyftet av JAS Gripen. Vidare föreslår regeringen att man under 2013 får beslut om anskaffning av ett nytt, korträckviddigt luftvärnssystem, detta just för att säkerställa försvarets framtida luftvärnsförmåga. Herr talman! Samtidigt som försvarsreformen pågår och vi står här i kammaren och debatterar genomför Försvarsmakten insatser - varje dag, året om, i Sverige och i internationella insatser runt om i världen. Män och kvinnor, officerare och civila tar stora risker för att skapa säkerhet för utsatta människor. Detta är värt vår gemensamma respekt och uppskattning. Detsamma gäller utsänd personal från såväl MSB och Kustbevakningen som andra myndigheter. Sverige har en lång tradition av att bidra till militära insatser för att främja internationell fred och säkerhet, något jag knappast behöver upplysa kammaren om. Regeringens ambition är att Sverige ska fortsätta denna tradition och ta ansvar. Vi bygger säkerhet tillsammans med andra, och vi gör det i Sverige, i vårt närområde och utanför närområdet. Det gör mig därför bekymrad när Socialdemokraterna vill begränsa den här möjligheten genom att föreslå en sänkning av anslaget för fredsfrämjande insatser. Det kanske kommer som en överraskning för Socialdemokraterna, men internationella konflikter följer inte den svenska budgetcykeln. För att vi snabbt ska kunna bidra där det behövs och när det behövs måste det finnas medel som inte är intecknade redan när räkenskapsåret börjar. Ett exempel som kan illustrera det är den arabiska våren. Få personer, om ens någon, kunde antagligen förutsäga händelserna som ledde fram till upproret i Libyen förra våren. Med kort varsel fattade denna kammare beslut om att skicka en svensk flyginsats för att bidra till att skydda det libyska folket. Den insatsen kom att kosta ungefär 220 miljoner kronor. För knappt två veckor sedan beslutade den här kammaren om att föra över 60 miljoner kronor från Försvarsmaktens anslag 1:2 för fredsfrämjande insatser, som vi talar om, till kustbevakningen för att finansiera kustbevakningens insats med ett sjöövervakningsplan i EU:s operation Atalanta utanför Somalias kust. För Alliansen är det viktigt att Sverige även framöver med kort varsel kan bidra till fred och säkert i vår omvärld. För nästa år, herr talman, är det drygt 1,9 miljarder av knappt 2,3 miljarder som redan är intecknade. Återstår gör ungefär 369 miljoner. Att ta bort 300 miljoner skulle begränsa Sveriges möjligheter att bidra med insatser i snabbt uppblossande konflikter. Herr talman! Vi diskuterar budgeten för utgiftsområde 6 för försvar och samhällets krisberedskap. Jag vill understryka att det här är en budget för både det militära försvaret och samhällets krisberedskap. Som försvarsminister ansvarar jag i regeringen även för att vi har ett robust samhälle med en god krisberedskap. Det förutsätter att det råder en balans i tilldelningen av resurser inom hela politikområdet. Socialdemokraterna föreslår i sitt budgetförslag att man ska kapa 75 miljoner från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och 75 miljoner från det särskilda anslaget för krisberedskap. För MSB skulle minskningen med 75 miljoner innebära neddragningar i kärnverksamheten då en stor del av anslaget är bunden i personalkostnader och hyror. Uppsägning av personal skulle bli nödvändig och skulle förmodligen främst drabba verksamhetsställena Sandö och Revinge. Det skulle också minska bidragen till ideella organisationer. Därför vore det intressant att höra hur Socialdemokraterna ser på detta. Vilken del av verksamheten inom MSB är det som ska tas bort? Herr talman! Att regera är att göra avvägningar och ta ansvar. Då räcker det inte att bara ta ansvar för en del, man måste ta ansvar för helheten. Det är vad Alliansen gör med den här försvarsbudgeten. (Applåder) I detta anförande instämde Stefan Caplan, Johan Forssell, Anders Hansson, Johan Johansson och Abdirizak Waberi (alla M) samt Allan Widman (FP).

anf.115 Peter Hultqvist (S):

Herr talman! Objektsramsredovisningen innebär att man till riksdagen redovisar materielprojekten med antal stridsfordon, fartyg eller flygplan etcetera, organisationsprestanda, leveranstidpunkter, beslutstidpunkter. Man redovisar en ekonomisk planeringsram för materielsystemet. Det krävde vi förra året, vi har inte fått det levererat. Kommer vi att få det levererat nästa år om riksdagen gör ett tillkännagivande igen? Ni får förmodligen stryk på den här punkten i riksdagen därför att ni inte har gjort det riksdagen har sagt - det blir en majoritet i försvarsutskottet. Varför levererar inte regeringen att frivilligorganisationerna ska få ett eget anslag i budgeten? Ni hänvisar till en utredning och översyn. Jag tycker inte det duger som svar. Det är inte svårt att leverera; det kan man göra om viljan finns. Ni säger när det gäller finansiering att ni har en stabil ekonomi. Det finns en brist på 5,5 miljarder när det gäller JAS-projektet på tio år. Vi har erbjudit en uppgörelse, men regeringen har bara sagt nej utan att egentligen komma med ett motförslag eller alternativt förslag. Att lösa det här i tioårsperspektivet är inte oproblematiskt. Ministern ger inte en rättvisande bild när hon säger att 3 procent är omfördelat av 160 miljarder. Det mesta av de här pengarna går på anskaffningsdelen på materielkontot, och det omfattar 95 miljarder kronor. Den här typen av lite svaga formuleringar som gör att sanningen i de olika projekten inte riktigt beskrivs tycker jag inte är bra, och jag vill ha en förklaring. Hur stoppar vi avhoppen? Försvarsmakten hade räknat med 10 procent i avhopp när det gäller soldaterna. Vi är uppe i 19 procent, det är 90 procent högre än beräknat. Här kanske man måste vidta åtgärder som regeringen ännu inte har avsett att vidta för att komma till rätta med situationen så att systemet inte långsiktigt havererar.

anf.116 Försvarsminister Karin Enström (M):

Herr talman! Jag ska inleda med att säga någonting om det som Peter Hultqvist tar upp när det gäller objektsramar. Jag satt själv i försvarsutskottet när den socialdemokratiska regeringen valde att frångå systemet med objektsramar. Det här var 2006 före valet. Den dåvarande regeringen motiverade beslutet med hänvisning till att objektsramarna inte är anpassade till regeringens behov av styrning och uppföljning enligt den dåvarande materielförsörjningsstrategin. Sedan dess har jag själv arbetat för att informationen till utskottet om viktiga materielsystem ska förbättras. Det är självklart viktigt att ha bra underlag. Alliansregeringen har stegvis utvecklat materielredovisningen till riksdagen. I den här budgetpropositionen har vi utvecklat materielredovisningen med en uppföljning av fyra beslutade anskaffningsprojekt. Den här redovisningen liknar på väldigt många sätt den tidigare objektsramsredovisningen. Det Peter Hultqvist är ute efter är bättre information. Ja, självklart är ambitionen från regeringen att ge det. Samtidigt är systemet med objektsramar inte ett ändamålsenligt sätt att följa upp materielanskaffningarna på ekonomiskt. Det är prislägesförändringar, och det blir väldigt svårt med jämförelser över tiden. Men jag är den första att tillskynda utveckling av materielredovisningen, inte minst när det gäller kommande materielprojekt. Jag kan inte på något sätt hålla med Peter Hultqvist. Jag är glad att Socialdemokraterna tycker som vi när det gäller förmågelyftet av JAS Gripen. Men jag är lite förvånad över att Peter Hultqvist inte ser att offerten och beräkningen av kostnaderna rör hela 30-årsperioden. Det är mycket pengar, det är ett stort projekt. Det finns reserver i detta, men vi får en del kostnader tidigt i perioden. Jag återkommer i mitt nästa inlägg.

anf.117 Peter Hultqvist (S):

Herr talman! Objektsramar kräver mycket arbete. Det är jobbigt. Departementstjänstemännen tycker väl att det här kräver en hel del, och det förs naturligtvis en debatt där man pekar på att detta är omöjligt. Vi har inte fått det vi har beslutat om i riksdagen. Vi har beslutat om att vi vill ha det här levererat. Många andra länder har det här. Norge har det exempelvis, USA har det. Det finns i land efter land. Men det kräver extra insatser. Jag tycker att det är rimligt att riksdagen får det. Vi har krävt det, och jag ser fram emot att det levereras 2013. Jag förutsätter att ministern respekterar ett eventuellt beslut i riksdagen om just detta. När det gäller internationella insatser var det år 2011 690 miljoner i anslagssparande; 2012 ett stort överskott som eventuellt går mot 800 miljoner; 2013 nedtrappning i Afghanistan, avveckling i Kosovo. De här siffrorna och det som ministern uppger att de står för vill jag nog analysera nästa höst och se vad som gäller då och vilka bedömningar som är de riktiga. Jag intar en sunt skeptisk hållning till den här typen av uppgifter, för tidigare har det visat sig att överskotten har blivit rätt så rejäla. Jag skulle vilja ha svar på frågan: Hur stoppar vi avhoppen inom Försvarsmaktens personal? Jag tog upp i mitt inledningsanförande att 19 procent handlar det om i nuläget. Det är 90 procent högre än beräknat. Det är många problem i det här sammanhanget. Ministern har berört att på GSS/T-sidan är 873 slutliga kontrakt underskrivna. Kommer den typen av åtgärder som premier, meritvärdering och utbildning under första halvåret nästa år? Sedan vill jag markera att vi har lagt 150 miljoner mer i vårt budgetalternativ för att ytterligare kunna öka övningsverksamheten. Det tror jag är oerhört angeläget om det här ska fungera.

anf.118 Försvarsminister Karin Enström (M):

Herr talman! När det gäller de internationella insatserna, där regeringen har en hög ambition och också Socialdemokraterna under lång tid haft en hög ambition, är jag lite bekymrad, för det mesta av anslaget är som sagt redan intecknat. Det är inte så att vi ser stora besparingar när det gäller ISAF-insatsen, och jag har siffror på allihop. Också Kfor kommer att kosta. Det kommer att bli kostnader för nästa Nordic Battlegroup, och det kommer förmodligen att bli kostnader för nästa insats i Atalanta. Då är det ungefär 370 miljoner kvar av anslaget. Och det är ju inte så att vi kan säga att omvärlden ser lugn och stillsam ut, utan det är en mycket oroande utveckling, inte minst i Mellanöstern, och det är problem i Västafrika och i Östafrika. Att då inteckna allting redan från början tycker inte jag känns som en säker lösning. Men Socialdemokraterna kanske har ett svar på vad det är som vi inte ska göra. När det gäller personalförsörjningen hoppas och vill jag tro att vi delar synen på att det här måste lyckas, Peter Hultqvist. Det är viktigt att vi har personal som är välutbildad. Det är viktigt att Försvarsmakten tar sitt ansvar som en bra och attraktiv arbetsgivare. Och vi har en överenskommelse sedan i somras just om att Försvarsmakten nu verkligen på allvar ska se över det som Peter Hultqvist nämnde, nämligen hur man kan förbättra soldaternas villkor, om man kan vidta åtgärder för att de i större omfattning ska stanna kvar och på hur informationsutbytet mellan den militära och den civila arbetsgivaren ska se ut. Här måste vi tillsammans naturligtvis ställa tuffa krav på Försvarsmakten. Det är de som har ansvaret, och de måste också redovisa tydligt för oss hur det går. Det är avgörande för den fortsatta militära operativa förmågan.

anf.119 Peter Rådberg (MP):

Herr talman! När regeringen presenterade JAS-affären, 40-60 plan, i augusti hänvisade man till att det säkerhetspolitiska läget i vår omvärld kräver detta. Det var det ena skälet. Det andra var av sysselsättningsskäl. I nästa andetag säger försvarsministern: Vi kan ändå tänka oss att skrota JAS-affären under förutsättning att Schweiz inte ställer upp. Men ni har ju varit väldigt tydliga med att Schweiz krävs som partner för att kunna fullfölja detta. Då kommer frågan upp vilken hotbild det är som regeringen målar upp, för säkerhetspolitiken bygger ju helt plötsligt på, i det här fallet, om landet Schweiz är med och betalar kostnaden för JAS Gripen, om inte kan regeringen helt plötsligt tänka sig att dra tillbaka affären. Det är precis det som står i propositionen, och det har nu sagts flera gånger av ministern och Cecilia Widegren att detta är kravet. Jag vill att försvarsministern utvecklar säkerhetsbegreppet som JAS-affären bygger på. Jag har en annan fråga. Försvarsministern säger att försvarets och samhällets krisberedskap måste ses i sin helhet, och som jag sade i mitt tal välkomnar jag det. Men jag blir ändå rätt besviken när jag tittar på budgeten, för där drar faktiskt också ni ned i förhållande till förra årets budget. Det blir alltså ingen större satsning. Hur tänker sig försvarsministern förverkliga att försvarets och samhällets krisberedskap ska ses i sin helhet när det inte finns någon politik bakom detta?

anf.120 Försvarsminister Karin Enström (M):

Herr talman! Jag har under eftermiddagen lyssnat på Peter Rådbergs våndor kring Sveriges stridsflygsförmåga. Det är svårt att förstå vilket ben Peter Rådberg egentligen står på. Är det bra att göra det här lyftet eller inte? Är få eller många flygplan bra eller dåligt? Det är ganska omöjligt att reda ut. Det skulle vara väldigt intressant att höra vad Peter Rådberg och Miljöpartiet egentligen tycker, om vi över huvud taget ska ha en stridsflygsförmåga i Sverige. Och jag har varit väldigt tydlig med att regeringen delar Försvarsmaktens bedömning att vi behöver göra denna uppgradering av vår stridsflygsförmåga. Det är inte någon hemlighet över huvud taget. Vi delar den bedömning som Försvarsmakten och denna riksdag har gjort, nämligen att om vi ska göra en uppgradering ska vi göra det tillsammans med minst ett land, så att vi har minst en partner att dela kostnaderna med. Detta får vi naturligtvis följa, och den delen av analysen delar vi. Vi har sagt att vi har en handlingsfrihet. Skulle vi av någon anledning inte kunna gå vidare med Schweiz under 2014 - det är vårt huvudalternativ - har vi möjligheten att stanna upp och fundera: Okej, vi ser behovet men inte exakt hur vi ska gå vidare. Jag tycker att det vore en fördel att kunna gå vidare, eftersom detta är ett stort åtagande och det handlar om mycket pengar, och vi vill dela kostnaderna med en annan partner. Jag tänker inte spekulera i hur det ser ut 2014, men min utgångspunkt är att vi gör det här tillsammans med Schweiz. När det sedan gäller krisberedskapen har Miljöpartiet kanske en annan syn på vem som har ansvaret. Det är nämligen så att det totala ansvaret för förebyggande åtgärder främst ligger hos kommunerna. Däremot har staten ett övergripande ansvar, vilket jag kan återkomma till i nästa replik.

anf.121 Peter Rådberg (MP):

Herr talman! Jag tolkar försvarsministern som att hon nu erkänner att det inte finns någon hotbild, för du är väldigt tydlig, Karin Enström, när du säger att vi får se vad som händer efter 2014, vad Schweiz gör och hur vi ska gå vidare. Exakt så säger du. Jag började med att citera att anledningen till att ni ville köpa 40-60 plan var att det säkerhetspolitiska läget i vår omvärld kräver detta. Helt plötsligt säger nu försvarsministern att vi får se vad Schweiz gör och ta ställning till det då. Precis så säger du. Hur ska jag tolka det på annat sätt än att det inte finns någon direkt hotbild mot Sverige som kräver att vi ska ha 40-60 JAS-plan. Det går inte att tolka det på något annat sätt. Men jag är väldigt glad över att du ändå är så pass tydlig. Sedan förstår jag inte Karin Enströms fråga vad jag tycker om 50 plan. Jag konstaterade i mitt tal att er politik betyder att vi kommer att ha endast 50 plan år 2025. Kontentan av 40-60 plan är att det blir 50 plan. Det finns ändå 100 JAS C/D kvar, och bedömningen och den expertis som jag läser säger att om det skulle inträffa någon större kris har vi bara 35-40 plan att tillgå, för vi får inte upp fler. Då betyder det de facto att vi halverar vår JAS-flotta när vi sätter in JAS C/D. Då är huvudfrågan: Stärker det Sveriges säkerhet att gå från 100 plan ned till 50? Det är klart att Miljöpartiet är kritiskt till detta, men vi har ändå sagt att vi vill behålla de 100 JAS-plan som vi har i dag. De har gått 17 procent av sin livstid. Behåll dessa! De kommer att gå till 2035 eller kanske 2040. Det är ju inte bråttom att skaffa ett nytt plan. Det finns ju gott om tid, så varför denna brådska?

anf.122 Försvarsminister Karin Enström (M):

Herr talman! Det känns som att Peter Rådberg har gjort allt han kunnat för att inte höra det som jag sade inledningsvis, nämligen att regeringen delar Försvarsmaktens bedömning att det behöver göras en uppgradering av stridsflygsförmågan för att möta framtidens krav. Dagens C/D-plan kommer att uppnå sin operativa livslängd eller sin operativa relevans, som man uttrycker det från Försvarsmakten, någonstans mellan 2020 och 2030. Det är därför som vi går fram med det här förslaget. Vad jag däremot sade, och det kan jag gärna upprepa, är att bedömningen från Försvarsmakten och från den här riksdagen överensstämmer med regeringens bedömning att om vi inom den här ramen ska kunna göra en uppgradering av stridsflygssystemet behöver vi göra det tillsammans med minst en partner. Det är en gammal ståndpunkt som vi har haft ett brett stöd för i riksdagen. Jag vet inte om Miljöpartiet tycker att det är en dålig idé. Eftersom vi har respekt för olika demokratiska processer, inte minst i Schweiz, har vi sagt att vi har möjlighet att inte gå vidare om vi skulle få ett nej från Schweiz. Det innebär dock inte att det inte kan finnas en annan partner och andra lösningar, men jag vill inte spekulera i det. Vår utgångspunkt är att vi gör det tillsammans med Schweiz. Peter Rådberg har gjort en grej av att säga att Sverige bygger sin säkerhetspolitik på Schweiz, och det tycker jag är att dra väldigt långtgående slutsatser. Det skulle vara intressant att veta hur Miljöpartiet ser på behovet. Finns det ens något behov av att ha C/D-flygplan om det inte finns något hot mot Sverige alls? Det kan man fråga sig. (Applåder)

anf.123 Johan Forssell (M):

Herr talman och kära åhörare! För några dagar sedan anlände en ny omgång svenska soldater till Camp Northern Lights i Mazar-e Sharif i norra Afghanistan. Soldaterna har flera saker gemensamt med varandra. En är att de alla har lämnat den relativa tryggheten hemma i Sverige och i stället åkt till osäkerheten långt borta. Många andra har gjort denna resa tidigare - och inte bara till Afghanistan, även om det har gått tio år sedan vi inledde vår närvaro där. Redan 1948 deltog svenska officerare som FN-observatörer i Mellanöstern. Under åren som gått sedan dess har Sverige bemannat närmare 100 000 befattningar i vår utlandsstyrka. Det innebär att väldigt många människor i vårt land har varit på fredsfrämjande insatser eller har en förälder, ett syskon eller nära vän som har varit det. Det rör sig inte om en särskild grupp människor i samhället. Tvärtom ser vi hur dessa erfarenheter finns spridda över hela vårt land, i olika generationer, i olika landsändar och i många olika yrken. Det handlar om brevbärare, ingenjörer, sjuksköterskor, studenter, direktörer, författare, advokater, tekniker, läkare och så klart också riksdagsledamöter. Detta har vi all anledning att vara stolta över, liksom att det har funnits en vilja hos så många att vara med och bidra. Så hoppas jag, herr talman, att det också ska förbli. Men ibland blir jag osäker - inte på soldaterna utan på hur vårt samhälle bemöter dem. Jag har talat med många soldater som har varit på väg till Afghanistan eller som har kommit därifrån. Allt fler vittnar om känslan av att tvingas klä skott för att Sverige har militär närvaro i landet. Det kan vara syrliga kommentarer i skolan, gliringar på arbetet och till och med förolämpningar på internet. Nyligen träffade jag ett antal soldater som inte ens ville berätta för sin omgivning vart de var på väg någonstans. De teg hellre än att behöva utstå spydigheter. Naturligtvis finns det många exempel på raka motsatsen, och de ska vi ta med oss. Men varje sådan här historia är en för mycket. Herr talman! Det finns många olika uppfattningar om det kloka i att Sverige skickar soldater utomlands. Många tycker det kan vara rätt. Andra menar att vi borde jobba annorlunda. Vissa säger att varenda soldat borde tas hem på en gång. Jag har full respekt för varje uppfattning. Men beslutet att skicka soldater utomlands har vi i den här salen fattat, inte soldaterna. Det är naturligtvis inget lätt beslut att fatta. Jag tror att varenda riksdagsledamot oavsett politisk uppfattning nog tänker till en extra gång innan han eller hon trycker på ja- eller nejknappen i den frågan. Till alla er därute med en klar uppfattning: Ring gärna mig eller någon annan här i salen. Berätta vad ni tycker. Säg vad som är bra, vad som är dåligt och vad som kan göras annorlunda. Då kan vi fortsätta diskutera, granska och utvärdera om det är rätt eller fel att vi skickar soldater utomlands. Men vi ska aldrig någonsin lägga över ansvaret på våra soldater och officerare för att Sverige deltar i fredsfrämjande insatser utomlands, oavsett om det gäller Afghanistan eller någon annan del av världen. Inte heller ska vi låta påskina att de inte försöker leva upp till de mycket höga krav som vi ställer på dem. För det stämmer inte. Vad som däremot är sant är följande: När Sverige fattar beslut om att skicka tjejer och killar utomlands borde det vara självklart att de känner hela samhällets stöd i ryggen när de åker. Och när de kommer hem igen ska de tas om hand på bästa möjliga sätt. Det är inte fråga om bara politik. Det handlar om principer, om sammanhållning, ja, till och med om anständighet för ett land som Sverige. Herr talman! Mycket av debatten i dag har handlat om Gripen. Flera talare har varit inne på att det är ett viktigt beslut som spänner över långa tidsperioder. Jag skulle dock säga att skiftet från plikt till frivillighet är den största förändringen av Sveriges försvar på mer än 100 år. Det är också en förändring som vi ännu bara är i inledningen av. Vi ska i det här sammanhanget inte glömma bort en annan sak. Hur moderna flygplan, stridsvagnar eller datorer vi än har ska någon på ett eller annat sätt styra dem. Det är en människa, kanske bakom styrspak, en ratt eller en datorskärm. Oavsett vilket finns där en människa. Tekniken i all ära, men den är underordnad om vi inte har rätt människor i försvaret, med rätt kompetenser och rätt utbildning. Man ska inte underskatta konsekvenserna av försvarsreformen för Försvarsmakten men också för andra delar av samhället. Jag är glad över att kunna stå i talarstolen i dag och luta mig mot det faktum att det finns ett stort intresse därute för att bli en del av det nya försvarets framtid. Ibland låter det ju inte så i debatten eller för den delen när man öppnar tidningen. Häromveckan noterade jag hur budskapet basunerades ut om att det åter var kris i försvaret. 16 procent av rekryterna på en ort hade slutat den grundläggande militära utbildningen. 16 procent kan såklart låta mycket. För en personalchef i ett företag med många unga anställda kanske det i stället låter lite. Oavsett vad man tycker noterade jag att Försvarsmakten kommenterade siffrorna med att under värnpliktstiden lämnade 15 procent av soldaterna i förtid. Det handlar alltså om en enda ynka procentenhets skillnad. Det är lätt att ifrågasätta det nya men ibland undrar jag om vi inte glömmer bort det gamla lite för lätt, eller i alla fall det som inte fungerade tillräckligt bra. Men det ligger kanske i det militäras natur. Ingen som gjort värnplikten minns väl något annat än trevlig kamratskap och det glada livet på luckan. Jag vet att det finns många som har en annan syn på att använda frivilligheten som grund för rekrytering och som gärna tar varje möjlighet att understryka vartenda problem. En förklaring är såklart att det finns de som på förhand har bestämt sig för att detta inte är den väg vi ska vandra och att reformen är misslyckad. Jag tror att man ska ha lite is i magen innan man tvärsäkert redan nu försöker skriva facit på hur denna reform kommer att utvecklas. Oavsett inställning kan vi nog vara överens om att det finns många viktiga utmaningar som vi måste möta. Vi måste fortsätta följa reformen, och vi försvarspolitiker och Försvarsmakten måste ha beredskap att fatta nödvändiga beslut för att reformen ska bli långsiktigt framgångsrik. I grund och botten handlar förändringen av försvaret, liksom propositionen, om försvarsförmåga. Sverige ska ha en försvarsmakt med kapacitet att möta såväl nya hot som mer traditionella. Till skillnad från tidigare kommer hela insatsorganisationen att kunna användas såväl i Sverige som i vårt närområde och långt borta. Det innebär att för de soldater som utbildas i dag blir nationsgränserna mer utsuddade än för dåtidens värnpliktssoldater. Det kommer att bli mer naturligt framöver för våra soldater och sjömän att, om det är påkallat, tjänstgöra utomlands. Det gör det naturligtvis ännu viktigare att stärka banden mellan det civila och det militära. Betänkandet vi har framför oss handlar ju om vad vi brukar kalla en försvarsreform. Som flera har varit inne på är det nog mer korrekt att säga att det är en samhällsreform. Den är viktig för hela samhället. Trots allt handlar den om någonting så grundläggande som att värna vårt lands oberoende och frihet. Samtidigt behövs hela samhället för att kunna förverkliga reformen. Det går inte att med ett pennstreck i den här salen eller i Försvarsmaktens högkvarter lösa varje utmaning. Däremot kan vi skapa rätt förutsättningar för att pusselbitarna ska falla på plats. Herr talman! En sådan pusselbit är den stora betydelse som frivilligorganisationerna har för både Försvarsmakten och samhällsförankringen. I Sverige finns i dag 18 frivilliga försvarsorganisationer som bidrar till landets civila och militära uppgifter. Organisationerna rekryterar och utbildar frivilliga för uppgifter inom försvaret. Jag tycker att den majoritet som finns i just denna fråga har agerat en smula märkligt, inte bara för att MSB ska göra en utvärdering av fördelningsmodellen och för att frivilligorganisationernas roll behöver belysas i Försvarsberedningens arbete. Vi vet också sedan diskussioner här i kammaren förra året att den förändring som oppositionen vill se inte är något som är efterfrågat av frivilligorganisationerna. Tvärtom finns det där en tydlig önskan att behålla nuvarande system. Herr talman! Avslutningsvis vill jag återkomma till den omgång soldater som just har anlänt till Afghanistan. Det är tänkt att de ska återvända till Sverige om sex månader. Alla ville kanske inte före avfärd berätta vart de skulle eller vad de skulle göra. När de kommer hem igen hoppas jag att ingen vänder bort blicken. Ett viktigt steg på vägen är att Försvarsmakten har stärkt sitt stöd till veteraner som har tjänstgjort utomlands. Det är mycket välkommet. Vi bör ta ett steg till och stärka samhällets syn på gruppbefäl, soldater och sjömän, inte bara när de lämnar för att finnas på plats vid kriser och oroshärdar utan i vardagen här hemma före den grundläggande militära utbildningen, under anställningen och efter att de har fullgjort sina kontrakt och gått vidare till andra utmaningar. Det ska vara en merit att ha varit soldat, både vad man har gjort och vad man har lärt sig. Politiska beslut kan underlätta utvecklingen, men i grund och botten är det en förändring som jag tror måste ske hemma vid köksbordet, i styrelserummen på företag och i skolornas klassrum. Våra soldater och sjömän behöver ha hela samhällets stöd i ryggen. Därmed yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. (Applåder) I detta anförande instämde Stefan Caplan, Anders Hansson, Johan Johansson och Abdirizak Waberi (alla M) samt Allan Widman (FP) och Staffan Danielsson (C).

anf.124 Åsa Lindestam (S):

Herr talman! Jag instämmer i Peter Hultqvists yrkande, det vill säga bifall till reservationerna 1 och 5. Jag kommer att prata om de frivilliga försvarsorganisationerna. Vi har majoritet för ett ytterligare tillkännagivande här i riksdagen. Det handlar om det grundläggande organisationsstödet. Vi tycker att det är viktigt med en egen budgetpost för dem. Frivilligorganisationerna är, som vi hörde tidigare, 18 stycken. De verkar både i kris och i krig. Vi vill på det här viset säkerställa deras viktighet. Anslaget togs bort 2010. Redan då sade vi ifrån. Så här vill vi inte ha det. Vi fick till ett tillkännagivande 2011. Nu är vi på väg igen. Det måste bli en ändring. De borgerliga säger att frivilliganslaget ska få anstå. Vi tycker att det är viktigt att de får ett eget anslag som är så tydligt att de vet vad som gäller. Vi vill förmodligen ha samma system - det får gärna utredas - men ett eget anslag är viktigt. Jag har fått frågan om vem som utreder. Jag har ställt frågan vidare. Nu hörde vi att det är MSB som ska utreda. De svar som jag har läst mig till är att Försvarsberedningen skulle få detta på sitt bord. I den sitter jag. Jag har googlat på Försvarsberedningen och direktiven, och jag har googlat på Försvarsberedningen och frivilliga försvarsorganisationer. Det enda jag har kommit fram till är att Försvarsberedningen hade detta som uppgift 2008. Det ligger inte som uppgift nu. Antingen är det fel svar, eller också ska vi få ett ytterligare uppdrag. Det är i så fall helt okej. Någon utredning i Försvarsberedningen om frivilligheten kan jag inte se just nu. Att engagera sig ideellt är bra. Det kan man göra i unga år, och man kan fortsätta längre än ett helt yrkesliv. Man kan börja som mycket ung och fortsätta mycket längre än man har ett arbete. Framtidskommissionen säger att vi är på väg mot en ökad professionalisering. Det betyder att kunskapen tyvärr försvinner för det ideella engagemanget. Frivilligorganisationerna måste ha ett tydligt stöd. Vi måste kunna spåra vad de gör, och vi måste kunna ställa hårda krav så att det går att se vad vi får ut av detta. De har oerhört stor betydelse. De är helt övertygade om att de gör nytta, så vi måste ge dem förutsättningarna. Jag ska nämna ett par organisationer. Den första är Blå Stjärnan som levererar till oss, till MSB. De har, enligt hemsidan, just nu 2 300 utbildade som kan vaccinera djur, ta hand om oljeskadade djur och smittspåra. De bilder vi oftast ser i medierna är fåglar som har dränkts i olja. Blå Stjärnan gör ett oerhört gott jobb där de är professionaliserade, även om de jobbar ideellt. Den andra organisationen som jag vill nämna är Sjövärnskåren. De utbildar i marina frågor. Man kan gå in som mycket ung och få en gedigen och underbar utbildning till sjöss. Hade jag haft vetskapen om detta som 12-14-åring hade jag säkert befunnit mig där. Jag visste inte om det. I dagsläget kan man också få internationell utbildning genom Sjövärnskåren. Den har 3 600 medlemmar. Dessa organisationer står för en folklig förankring som vi efterlyser i alla led. Vem skulle stå för den folkliga förankringen om inte de frivilliga försvarsorganisationerna gjorde det? De jobbar väldigt kostnadseffektivt både när det gäller att utföra sina uppdrag och att vara del av den folkliga förankringen. De kan nå helt andra grupper än vad Försvarsmakten och hemvärnet kan. De kan vända sig till ungdomsgrupper som vi aldrig skulle kunna nå. De kan få komma in i värmen. Det ser vi resultaten av. Man kan närma sig ungdomar på ett helt annat sätt än vad vi kan. Så småningom kan man öppna upp mot MSB och hemvärnet, vilket vi vill när det gäller personalförsörjningen. Därför är det så viktigt med en egen budgetpost. Därför är det så viktigt att frivilligorganisationerna tas på allvar, och därför är det så viktigt att de får jobba på sina egna villkor.

anf.125 Allan Widman (FP):

Herr talman! Jag instämmer till fullo när det gäller frivilliga försvarsorganisationers betydelse som Åsa Lindestam har berättat för kommaren om. I en tid, den har pågått ganska länge, då allt färre människor möter Försvarsmakten och deltar aktivt i vårt försvar får organisationer som de frivilliga försvarsorganisationerna oerhörd betydelse för folkförankringen, för försvarsupplysningen och för att bistå Försvarsmakten med rekrytering och utbildning. Samtidigt tror jag att frivilligorganisationerna i dag uppbär såväl organisationsbidrag som verksamhetsbidrag och uppdragsersättningar för det arbete som de utför. Organisationsbidragen är inte så krävande. Det är mer ett sätt att se till att organisationernas existens kan säkras över tid. Jag har just nu regeringens uppdrag att titta på om de frivilliga försvarsorganisationerna skulle kunna bli en del av omhändertagandet av våra veteransoldater och deras anhöriga, som Johan Forssell tidigare talade så varmt om. Det innebär att den här regeringen, för att tala klartext, har insett värdet av de frivilliga försvarsorganisationerna och nu bjuder in dem att delta i andra viktiga uppgifter som gäller vårt totalförsvar.

anf.126 Åsa Lindestam (S):

Herr talman! Jag tycker att det är bra att det är så. Men jag tycker ändå att de ska ha en egen budgetpost så att de ser sitt eget värde. Så har det varit tidigare. Det är bara under de senaste två åren som de inte har haft det. Vi har tidigare här fått en majoritet för ett tillkännagivande om att detta är viktigt. Dessutom tror jag att vi kommer att få en majoritet för detta på tisdag när vi ska votera om det. Detta måste kunna ske mycket snabbare än att vi ska vänta på en utredning. Jag tror inte att det i utredningen kommer att framgå under vilken budgetpost som detta ska ligga. Det är säkert helt andra saker som jag verkligen ser fram emot att Allan Widman ska se över. Det finns nämligen oerhört mycket som dessa personer kan göra. När det gäller soldater som är utomlands eller som kommer hem finns det mycket som dessa organisationer kan göra. Jag har träffat några av dem och frågat vad de tycker om detta. De tycker att det skulle vara roligt att få en tydligare roll och ett tydligare uppdrag. Men de vill också att det ska finnas en budgetpost för detta så att de kan se att detta är viktigt och att det inte blandas ihop med allt annat.

anf.127 Allan Widman (FP):

Herr talman! Jag kan bara fortsätta att understryka det som Åsa Lindestam säger, nämligen att det i de frivilliga försvarsorganisationerna finns många människor som har deltagit i internationella insatser och att dessa organisationer därför utgör en stor trygghet och en möjlighet att stödja personer som har deltagit i skarpa insatser. När det gäller ekonomin är det alldeles korrekt att min utredning inte ska bestämma var någonstans bidraget till frivilliga försvarsorganisationer ska beslutas, alltså om det ska göras av Försvarsmakten, om det ska ske här i riksdagen eller om det ska göras av regeringen. Herr talman! Jag tror ändå att frågan om var besluten fattas inte nödvändigtvis är den allra viktigaste i sammanhanget. Det som är viktigt är att det finns en samsyn mellan frivilliga försvarsorganisationer å ena sidan och svenska staten å andra sidan om de ekonomiska ersättningar som ska utgå. Jag vet att det sedan drygt ett år tillbaka finns en överenskommelse och en samsyn som har blivit nedtecknad och som alla berörda parter nu vill ska utvärderas efter nästa år, tror jag. Det vore i och för sig bra att kunna avvakta en sådan utvärdering från de berörda organisationerna själva. Annars är den konstitutionella utgångspunkten givetvis självklar, nämligen att det som riksdagen har bestämt kommer regeringen naturligtvis förr eller senare att tvingas genomföra.

anf.128 Åsa Lindestam (S):

Herr talman! Jag tror också att det är bra att det finns en samsyn när det gäller detta. Jag vet också att man jobbar oerhört bra just nu med den paraplyorganisation som finns, där man tar upp de svåra besluten och tillsammans resonerar sig fram till någonting bra. Man jobbar också tillsammans för att få ungdomarna att bli engagerade någonstans i organisationen. Även om någon kommer in i en organisation och inte trivs är det möjligt att gå vidare till någonting annat. Jag tror att det är nödvändigt att man hjälps åt med dessa delar. Man kan också slussa personer mellan olika grupper inom den utbildning som man har, så att människor hamnar i rätt grupp och i rätt organisation. Dessa delar tror jag är mycket bra. Att regeringen nu har gett dig, Allan Widman, i uppdrag att utvärdera och titta på hur detta ska utföras tror jag blir bra. Men trots det anser jag att det är nödvändigt med en egen budgetpost för dessa organisationer just för att markera att de är så viktiga. De är nämligen viktiga i så många avseenden. Det är så många som strax under 500 000 medlemmar som gör en ideell insats. Därför ska vi vara rädda om dem och lyfta fram dem ordentligt.

anf.129 Anna-Lena Sörenson (S):

Herr talman! Försvarsfrågor är till sin natur och karaktär sådana att vi gärna vill se breda överenskommelser. Vi brukar tycka att det är bra när det gäller beslut här i kammaren. Därför är det anmärkningsvärt att regeringen har valt att inte ens förhandla med Socialdemokraterna om en mer robust finansiering av uppgraderingen av JAS Gripen. I stället gör man upp med Sverigedemokraterna. Detta har fått till resultat att Försvarsmakten riskerar att ställas inför svåra prioriteringar inom framför allt materielförsörjningen, vilket ytterst äventyrar den operativa förmågan i insatsförsvaret. Som befolkningens företrädare här skulle man kunna hoppas på mer av samförståndsanda och vilja till samarbete från regeringens sida. Det gäller även andra betydelsefulla frågor som tas upp i detta betänkande. Vid utskottets utfrågning om uppgraderingen av JAS Gripen framkom det från Försvarsmaktens sida att om beställningen av JAS-plan stannar vid 60 stridsflygplan är det nödvändigt att utveckla luftvärnet i motsvarande grad. Överbefälhavaren framhöll också på flera sätt att det är viktigt med balans mellan de olika komponenterna i luftförsvarssystemet. Därför hade det varit rimligt att regeringen gått Socialdemokraterna till mötes när vi har krävt ett bättre underlag och en samlad analys av hur luftvärnet ska utvecklas. Har regeringen och Alliansens företrädare i utskottet inte lyssnat till Försvarsmaktens bedömningar, och har man inte dragit lärdom av Riksrevisionens återkommande kritik av hur riksdagen får underlag och information? Detsamma gäller ärendet om nedläggning av Swedec. Man kan undra om detta är ett mönster eller tillfälligheter. Inför beslutet om förändringarna av Swedec har det ställts frågor, både i interpellationsdebatter och i utskottet, om konsekvenserna av förändringarna av denna verksamhet. Svaren har varit minst sagt otydliga, inte minst när det gäller hur mycket pengar det skulle handla om. Det har handlat om allt från 2 miljoner kronor upp till 10 miljoner kronor. Det har också varit ytterst oklart huruvida dessa besparingar skulle ge resultat under 2013, 2014 eller kanske inte ens förrän 2015. Borgarna valde att skicka ärendet till finansutskottet för yttrande. I svaret från finansutskottet stod det att budgetramen måste respekteras. Självklart ställer vi upp på det till hundra procent. Det är oerhört viktigt för oss också. Men frågan är vilket underlag som finansutskottet hade att ta ställning till. Finansutskottet skriver i sitt yttrande: "De statsfinansiella konsekvenserna av regeringens förslag uppskattas till ca 7,5-10 miljoner kronor i lägre utgifter." Detta var enligt Försvarsdepartementet. Problemet var att denna besparing inte finns under 2013. I en skrivelse från Försvarsmakten daterad den 26 november 2012, alltså dagen före finansutskottets yttrande, framgår att en integrering av Swedec i Ing 2 inte bedöms ge någon besparing alls under 2013. Uppenbarligen lämnade finansutskottet sitt yttrande på felaktiga uppgifter. I detta läge valde oppositionen att säga stopp och belägg i stället för att släppa fram ett dåligt berett ärende till kammaren. Herr talman! Ungefär samtidigt anlände Riksrevisionens rapport om marinens och flygvapnets stående insatsförband där regeringen kritiseras för att riksdagen riskerar att få ett otillräckligt beslutsunderlag när det gäller att besluta om Försvarsmaktens organisation och uppgifter. Herr talman! Som sagt: Är det ett mönster eller är det tillfälligheter när det gäller beredning av ärendet som läggs på riksdagens bord? Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 5 och i övrigt till förslaget i betänkandet. I detta anförande instämde Åsa Lindestam (S).

anf.130 Allan Widman (FP):

Herr talman! Man kan ha många olika synpunkter på den verksamhet som Swedec och Göta ingenjörsregemente bedriver och hur denna verksamhet ska bedrivas. Samtidigt går det inte att komma ifrån, precis som Anna-Lena Sörenson beskrev, att försvarsutskottet skickade detta ärende till finansutskottet för att man skulle utreda huruvida det var i överensstämmelse med de budgetregler som infördes under den tidigare socialdemokratiska regeringen i mitten av 90-talet. Den slutsats som finansutskottet drog var att alldeles oavsett hur ett utfall ser ur rent ekonomiskt det första året måste man ta ställning till budgeten i dess helhet med hela dess innehåll. Jag kan nu konstatera att partier i denna kammare hävdar att bara det faktum att en ändring i budgeten inte ger utslag det kommande budgetåret utan först senare är det okej att utan finansiering fatta sådana beslut. Det skulle innebära att om man lade ned Försvarsmakten genom ett budgetbeslut sent 2012 hade förmodligen ingen som helst ekonomisk effekt för detta uppstått 2013 givet de ledtider som finns för personal, materiel och lokaler. Jag vill bara varna för att det är en tämligen farlig väg. Det vore tråkigt att hänskjuta frågan om luftvärnet till den nu sittande Luftförsvarsutredningen, inte minst med tanke på att i så fall fick en återanskaffning på luftvärnssidan anstå nästan ytterligare tre decennier.

anf.131 Anna-Lena Sörenson (S):

Herr talman! Vad vi har att ta ställning till i dag och vad vi hade att ta ställning till när vi fattade beslut om betänkandet i utskottet var budget för 2013. Vi skulle också ta ställning till två motioner som hade inkommit om Swedec och dess organisation. Vi ansåg på goda grunder att vi hade fått mycket oklara och otydliga underlag för att fatta detta beslut. Därför tyckte vi att det var rimligt att fatta det beslut vi gjorde. Mitt inlägg här i dag, Allan Widman, handlar om hur beredda de ärenden är som vi ska ta ställning till. Jag gav som exempel ärendet om luftvärn. Där har vi krävt en djupare utredning och en bättre analys. Jag gav också exempel från Riksrevisionens rapport. Riksrevisionen har också tidigare haft kritik inte minst när det gäller Genomförandegruppen och konsekvenserna av den. Det kunde också innebära att riksdagen inte får tillräckligt beslutsunderlag på bordet inför stora och viktiga beslut. Det är vad det handlar om för vår del. Det är oklara besked. Det är budget inför 2013 som vi ska fatta beslut om. Vi tycker att det är rimligt att vi som svenska folkets företrädare får ordentliga underlag att fatta beslut om.

anf.132 Allan Widman (FP):

Herr talman! Jag kan tillåta mig att konstatera att såvitt avser Genomförandegruppens arbete för några år sedan kommer vi att kunna återkomma till det i andra sammanhang. Liksom i fråga om Swedec kan man ha olika synpunkter på Genomförandegruppen vad avser innehåll och den formella beslutsgången. Jag begärde egentligen ordet för att säga att det är viktigt att vi på ett mycket tydligt sätt respekterar de regler som gäller för fastställande av statsbudgeten. Jag tror att det ligger i alla ansvarstagande partiers intresse. Jag vill när det gäller själva finansieringsfrågan markera att om man skulle extrapolera det beslut som nu fattades av en majoritet i försvarsutskottet kommer man ganska snart att befinna sig på ett sluttande plan.

anf.133 Anna-Lena Sörenson (S):

Herr talman! Jag tror att de flesta av oss är överens om att vi allihop håller väldigt högt och respekterar väldigt mycket de budgetregler som riksdagen har fattat beslut om och har att följa. Det handlar inte om detta. Det handlar om att riksdagen ska ha ordentliga beslutsunderlag på bordet för att kunna fatta de beslut som vi av svenska folket är satta att fatta och ingenting annat.