Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning

anf.1 Maryam Yazdanfar (S):

Herr talman! Vi ska i dag besluta om hur pengarna inom utgiftsområde 2 i statsbudgeten ska fördelas. Vi socialdemokrater har, precis som det står i betänkandet, inget annat förslag, eftersom vi redan tidigare, i vår budgetmotion, har berättat att vi skulle ha velat se en helt annan ram. I vår budgetmotion föreslår vi mer än regeringen på området samhällsekonomi och finansförvaltning, vilket vi beskriver i det särskilda yttrande som vi har skrivit. Detta leder till ett nytt anslag, statens lönekostnader, som vi fördelar på berörda myndigheter för att justera borttagandet av den generella nedsättningen av sociala avgifter för unga och slopandet av den andra sjuklöneveckan. Ramökningen är konsekvensen av en politik som inte bara är mer rättvis, jämnar ut klyftor och ger fler människor chansen. När varslen och arbetslösheten ökar och oron över framtiden brer ut sig är det också smarta lösningar som ger människor kraft att anta framtidens utmaningar. Vi väljer bort den generella nedsättningen av sociala avgifter, som regeringen gjort för alla ungdomar. I praktiken innebär ju det att regeringen kör en bidragslinje för alla företag som råkar ha många unga anställda. Det är väldigt dyrt och ger alldeles för få jobb. Det är bidrag i stället för jobb. Den här reformen har dömts ut av regeringens eget finanspolitiska råd men också av Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering. Lite ironiskt är det också, för jag minns att regeringen gick till val på att det skulle vara tvärtom, att det inte skulle vara bidrag i stället för jobb utan jobb i stället för bidrag. Nu har man alltså svikit sina egna vallöften. Vi tar i stället i med hårdhandskarna mot ungdomsarbetslösheten och garanterar att ingen ung ska behöva gå utan jobb eller utbildning efter sex månader. Jobb i stället för bidrag - det är så framtidslinjen ser ut. Vi tar också bort någonting som många företagare oroar sig över, arbetsgivarnas ansvar för den andra sjuklöneveckan. Det är en näringspolitik riktad till små och medelstora företag som lättar på den oro som många företagare känner inför att anställa. Återigen: Det är jobb i stället för bidrag. Det är vår politik. Det är också vårt särskilda yttrande i det här ärendet. (Applåder)

anf.2 Per Bolund (MP):

Herr talman! Det är lätt att kalla sig för feminist i dagens politiska landskap. Många politiker har gladeligen tagit sig det epitetet. Ofta verkar det som att man har gjort det i grunden utan att analysera vad feminism och verklig jämställdhet egentligen innebär. Vår finansminister brukar till exempel i intervjuer själv beskriva sig som feminist. Samtidigt ser vi hur den politik som han genomdriver faktiskt ökar klyftorna mellan kvinnor och män och gör Sverige till ett allt mindre jämställt samhälle. Det är någonting som Miljöpartiet har svårt att acceptera, och det är någonting som vi försöker möta genom anslag inom det här utgiftsområdet, där vi tyvärr ser hur regeringen är passiv, som på många andra områden. Tidigare under hösten publicerade Statistiska centralbyrån tydliga siffror om hur jämställdheten utvecklas i Sverige. SCB visar att trots att kvinnor har högre utbildning, generellt, än män har de fortfarande betydligt lägre lön på arbetsmarknaden. Man visar också att kvinnor fortfarande tar ut tre av fyra föräldradagar i föräldraförsäkringen, och man visar att kvinnor fortfarande lägger ned betydligt mer tid på obetalt hemarbete än vad män gör. Så borde det inte vara, för redan år 2006 beslutade riksdagen i stor enighet om mål för jämställdhetspolitiken. Av de målen framgår det att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och att forma sitt eget liv. Där slår man också fast att alla politikområden ska genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Nu, vintern 2012, är vi längre från de målen än vi var år 2006, när de målen sattes. Det tycker jag är en skam för Sverige. Miljöpartiet har bett riksdagens utredningstjänst att redovisa hur den ekonomiska jämställdheten har utvecklats sedan det här beslutet togs 2006. Den utredning som de har tagit fram visar att skillnaden i nettoinkomst mellan kvinnor och män har ökat dramatiskt. Den har ökat med nästan 40 procent under de här sex åren, sedan Fredrik Reinfeldt och Anders Borg tog över ansvaret för Sveriges ekonomiska politik. Det handlar i reda kronor om en ökning på 17 479 kronor per år, som män får mer än vad kvinnor får. Klyftan mellan kvinnor och män minskar inte. Den ökar i dagens Sverige. Herr talman! Vad gör då regeringen åt det här problemet? Det, herr talman, kan man faktiskt fråga sig. Regeringen gör inte särskilt mycket, är vår analys. I årets budget har regeringen till exempel avsatt 23 miljarder i reformutrymme för diverse olika reformer. Trots det stora reformutrymmet har ytterst lite gått till jämställdhetsfrågor och till att minska klyftan mellan kvinnor och män. Regeringen har tvärtom konsekvent avstått från att använda statsbudgeten som ett verktyg för att öka jämställdheten mellan män och kvinnor i Sverige. I den bilaga till budgeten som ska beskriva vilka jämställdhetseffekter politiken har finns det ingen bild och ingen analys av orsakerna till den negativa utvecklingen. Det finns heller inga åtgärder som faktiskt kan åstadkomma en förändring. Tyvärr, herr talman, är regeringen inte bara passiv. I stället kan man se att det på område efter område förs en politik som aktivt missgynnar kvinnor. Regeringens nedmontering av sjukförsäkringen och a-kassan, exempelvis, slår hårdare mot kvinnor som grupp än mot män. Jobbskatteavdraget lyfts ofta fram av regeringen som en jämställdhetsreform. När man väl granskar och analyserar det visar det sig att det har gynnat män som grupp mer än kvinnor på grund av att män i vårt samhälle tjänar mer än vad kvinnor gör. Regeringen har också aktivt monterat ned systemet med lönekartläggningar som har varit en av de viktigaste åtgärderna för att tydliggöra och ifrågasätta löneskillnaderna mellan könen. Herr talman! I stället för att driva på för en ökad jämställdhet i Sverige har regeringen aktivt stoppat flera verksamma jämställdhetsförslag. Den förordning om jämställdhetsintegrering som föreslogs av en utredning 2006 stoppades till exempel av regeringen. På samma sätt har man aktivt stoppat ett färdigt handlingsprogram för jämställda löner med många åtgärder som skulle leda åt rätt håll. Det här får självklart konsekvenser. I juni i år kom Medlingsinstitutet med en ny rapport som visade att kvinnor i Sverige förra året tjänade knappt 85,9 procent av mäns löner. Det skiljer 14 procent i lön mellan män och kvinnor i Sverige. Det här är en minskning sedan året innan med bara 0,2 procentenheter. Det innebär, herr talman, att vi med nuvarande takt skulle uppnå jämställda löner i Sverige om 70 år. Det är en utveckling som är fullständigt oacceptabel ur Miljöpartiets synvinkel. Vi kan inte ställa oss bakom regeringens passivitet i jämställdhetspolitiken. Vi anser att det behövs betydligt skarpare åtgärder för att snarast minska de ekonomiska skillnaderna mellan män och kvinnor. Inom staten är den löneskillnad mellan män och kvinnor som är oförklarad, som inte beror på deltidsarbete eller har andra orsaker, 5,6 procent. För de 120 000 kvinnor som jobbar inom statlig sektor är det inte acceptabelt. Det är rimligt att kräva att man ska ha samma ekonomiska villkor som män har. Det här betyder att kvinnor i statlig sektor tjänar ungefär 30 000 kronor i månaden och män 33 000 kronor i månaden. Under utgiftsområde 2 som vi nu debatterar möter Miljöpartiet denna utveckling genom att avsätta totalt 450 miljoner kronor under tre kommande åren för att aktivt minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor i statliga arbeten. Genom en sådan satsning kan vi konkret och väldigt tydligt göra insatser för att ta bort en av vår tids stora orättvisor: att människor i Sverige i dag inte får lön enbart utifrån vilken kompetens de har utan också utifrån vilket kön de tillhör. Herr talman! För Miljöpartiet är det dags att jämställdhet blir en av grunderna för den ekonomiska politiken i stället för att bara hänvisas till en bilaga i statsbudgeten. Det behövs en stark politisk vilja, och det behövs en aktiv jämställdhetspolitik för att vända utvecklingen. Det är tyvärr uppenbart att vi inte får en sådan utveckling med den nuvarande regeringen. Oavsett om ministrarna kallar sig för feminister eller inte leder den politik de bedriver till att klyftorna mellan kvinnor och män i Sverige växer i stället för att minska. Herr talman! Eftersom riksdagen redan har beslutat om ramar för utgiftsområdena begränsas de utgifter som kan göras till den här sektorn i budgeten. Enligt budgetreglerna kan jag därför inte reservera mig till förmån för Miljöpartiets förslag, utan jag väljer i stället att redovisa våra prioriteringar i ett särskilt yttrande.

anf.3 Sven-Olof Sällström (SD):

Herr talman! Sverigedemokraterna har den djupaste respekt för de svenska skattebetalarnas pengar. När nuvarande regering tar på sig spenderbyxorna brukar det allt som oftast falla på Sverigedemokraternas lott att vara den kritiska rösten. I dag talar vi om statsbudgetens utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning. Det är kanske vanligtvis inte det område med de största stridigheterna oss partier emellan. I år finns dock ett nytt anslag som regeringen valt att föra in. Jag pratar så klart om anslag 1:18, kapitalhöjning i Europeiska investeringsbanken, där man föreslår att drygt 2 ½ miljard svenska skattepengar ska tillskjutas denna bank, där nyttan för det svenska folket är högst tveksam för att inte säga obefintlig. När ni andra - jag var inte med på den tiden - stod här i kammaren och talade om att skjuta till 70 miljarder kronor till IMF var Sverigedemokraterna ensamma om att kritisera detta, just från utgångspunkten att värna svenska skattebetalares pengar. När samma IMF ville skänka bort vår svenska del av vinsten från en guldförsäljning var vi återigen helt ensamma om att protestera mot detta. Övriga sju partier i denna församling hade inte en tanke på att man kunde protestera när en överstatlig organisation fick för sig att spendera våra pengar. När herrarna i Bryssel vill höja vår medlemsavgift till EU med motsvarande 10 miljarder kronor per år är det återigen upp till Sverigedemokraterna att stå för förnuftets röst. På en rak fråga från Sverigedemokraterna till regeringen om huruvida man planerat eller kan tänka sig att använda vetovapnet i budgetförhandlingarna för att kanske slippa denna avgiftshöjning var regeringen inte kapabel att leverera ett rakt och tydligt "ja, det är man". I stället fick vi höra ett smått bisarrt sammelsurium av politiskt korrekta floskler som gick vidare till att bli något av en Youtubeklassiker. Herr talman! Nu är vi alltså där igen. Denna gång är det Europeiska investeringsbanken som behöver ett kapitaltillskott. EIB ska genom utlåning söka skapa tillväxt, jobb och miljömässig hållbarhet i Europa och utanför Europa. Det låter förvisso vällovligt, men låt oss titta lite närmare på siffrorna, och låt oss framför allt titta på vad EIB har gjort för nytta här i Sverige. Vid utgången av 2011 hade EIB utestående lån på 396 miljarder euro. Det är betydligt mer än Sveriges samlade bnp. Risken i alla dessa lån, det vill säga sannolikheten att de inte blir återbetalda, kan vi bara spekulera om. Men vi kan konstatera att risksituationen successivt försämrats till följd av sänkt kreditvärdering av flera av ägarländerna och en förhöjning av kreditrisken i befintliga lån. Låt oss också konstatera att Sveriges bidrag till detta uppgår till drygt 7 miljarder euro. Det motsvarar ungefär kostnaden för Försvarsmakten och polisen tillsammans under ett helt år. Låt oss också vara smärtsamt medvetna om att eventuella överskott som bankverksamheten genererat inte används som utdelningar till ägarna, det vill säga bland annat den svenska staten, utan har i stället gått till att stärka bankens kapitalbas. Huvuddelen av de utestående lånen används förvisso inom Europeiska unionen. Men innebär det att de kommer Sverige till del? Under innevarande år har drygt 2 procent av de utestående lånen gått till svenska projekt. År 2011 var siffran ännu lägre, bara drygt 1 procent. Med andra ord: Betydligt mindre än hälften av det kapital vi har skjutit till går tillbaka till oss i form av lån. Detta tycker vi sverigedemokrater är en ekvation som inte går ihop. Sverige går i detta avseende med förlust. Detta gäller alltså den del av utlåningen som går till projekt inom EU. Banken har, som sagt, vidare ambitioner än så. Man är engagerad i EU:s kandidatländer, huvudsakligen Balkan men även Turkiet. Man är också engagerad i Medelhavsområdet, där länder som Marocko och Egypten sticker ut. Det här handlar alltså om svenska skattepengar. I Kaukasus och östra Europa har Ukraina och Georgien tilldelats ett flertal miljarder. Brasilien, Kina, Ecuador, Vietnam, Kamerun, Kenya, Nigeria, Seychellerna och Zambia är andra låntagare. Här hamnar alltså svenska skattepengar, i princip helt utanför svensk kontroll och överinseende. Sverigedemokraterna säger som enda parti i denna församling nej till detta. Vi motsätter oss den föreslagna kapitalhöjningen i Europeiska investeringsbanken. Sverigedemokraterna är för okänd gång i ordningen ensamma om att värna svenska skattebetalares pengar. Herr talman! Jag vill yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 1. I detta anförande instämde David Lång (SD).

anf.4 Staffan Anger (M):

Herr talman! Till att börja med yrkar jag bifall till förslaget i finansutskottets betänkande, utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning. Detta område omfattar drygt 16 miljarder kronor 2013. Vi konstaterar att det finansiella systemet ska vara effektivt och tillgodose såväl samhällets krav på stabilitet som konsumenternas intresse av ett gott skydd. Reglering och tillsyn ska bidra till förtroende för den finansiella sektorn. Tillsynen och finansförvaltningen ska bedrivas effektivt, och kostnaderna för statsskulden ska långsamt minimeras, naturligtvis samtidigt som risker i förvaltningen beaktas. Det finansiella systemet ska alltså vara stabilt och därigenom bidra till ökad långsiktig tillväxt och ge hushållen tillgång till tjänster som underlättar vardagen. Det finansiella systemet ska ge ett gott skydd till konsumenter. Konsumenten är ofta i ett kunskapsunderläge gentemot de företag som tillhandahåller finansiella tjänster. Goda kunskaper ökar möjligheten för konsumenten att tillvarata sina intressen. Målet bör vara finansiell stabilitet och ett starkt konsumentskydd. Vidare är målet att statens finansförvaltning bedrivs effektivt och att kostnaderna för statsskulden minimeras på lång sikt. Sverige har en stor finansiell sektor med betydande verksamhet i andra länder jämfört med ekonomins storlek. Finansiell instabilitet kan således få stora konsekvenser för den svenska ekonomin. Regeringen har därför ett högre kapitalkrav än det som anges som miniminivå i Basel III. De svenska bankerna ska ha en högre kapitalnivå än vad som anges i Basel III för att vi ska vara säkra på att bankerna klarar sig. Beträffande den krishantering vi har haft har regeringen tillsatt en finanskriskommission för att se över krisfrågorna. Förslag kommer från Finanskriskommittén senast den 31 maj 2013, där vi säkert i finansutskottet får möjlighet att diskutera förslagen. Men det är viktigt att vi garderar oss för framtiden och har bästa möjliga organisatoriska lösning. För att effektivisera och minska administrationskostnaderna i statsförvaltningen inrättades den 1 juni 2012 Statens servicecenter. Myndigheten omfattar nu 12 procent av statsförvaltningen, mätt som antalet anställda. Genom denna enhet skapas stordriftsfördelar i verksamheten. Ytterligare en åtgärd för att förbättra effektiviteten är att alla myndigheter med fler än 50 anställda senast den 31 december 2013 ska övergå till att beställa sina varor och tjänster elektroniskt. På detta räknar man med besparingar upp till 3,2 miljarder kronor över en nioårsperiod. Regeringen fortsätter att minska antalet myndigheter, vilket innebär en minskning med 14 myndigheter sedan 2010. Dock måste vi konstatera att antalet anställda i den statliga sektorn har ökat från 235 000 anställda år 2010 till ca 239 000 anställda år 2011, det vill säga en ökning med ca 4 000 medarbetare, vilket naturligtvis inte är bra. Här finns det åtgärder att vidta. Herr talman! Vad gäller staten som arbetsgivare har följande delmål satts upp: 1. Den statliga sektorn ska totalt sett inte vara löneledande. Det är fortfarande väldigt viktigt när vi har kollektivavtal att det är industrin och exportindustrin som är löneledande. Annars kan vi hamna illa. 2. Andelen kvinnor på ledande befattningar i staten ska öka. Per Bolund! Det är väl bra. 3. Löneskillnader mellan män och kvinnor i staten ska minska. Det är väl bra, Per Bolund. 4. Den etniska och kulturella mångfalden bland anställda i staten ska öka. 5. Arbetsmiljön ska vara god, självklart. 6. De statsanställda ska ha kunskap om grundläggande värden i statsförvaltningen. Herr talman! Vidare föreslår regeringen att Sverige satsar ca 2 ½ miljard kronor i Europeiska investeringsbanken, vilket motsvarar Sveriges del, 2,97 procent, i den nya nyemissionen för banken. Prioriterade områden för bankens verksamhet är forskning och utveckling, innovation, energi, miljöskydd, små och medelstora företag samt transport. Regeringen anför i huvudsak att det ökade bidraget till EIB ger ett värdefullt bidrag till att utveckla och stärka EU:s inre marknad. Det är ju så viktigt för oss att den fungerar. Vi kan konstatera att alla medlemsländer i EIB har godkänt denna kapitalhöjning. Vad föreslår då oppositionen inom det här området? Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill ta bort nedsättningen av sociala avgifter för unga upp till 26 år, som Alliansen har infört och som har varit mycket lyckosamt för att se till att fler ungdomar får arbete. Sverigedemokraterna motsätter sig, som sagt, en höjning av aktiekapital i Europeiska investeringsbanken, vilket jag måste säga är mycket svårt att förstå eftersom behovet är stort och bankens satsningar har varit mycket lyckosamma.

anf.5 Per Åsling (C):

Herr talman! Under utgiftsområde 2 hanteras bland annat statlig förvaltning, offentlig upphandling och Finansinspektionen med mera. Jag vill lyfta fram två frågor som är angelägna för Centerpartiet och viktiga för vår samhällsekonomi. Jag börjar med offentlig upphandling. I propositionen anges att offentlig upphandling ska vara effektiv och rättssäker och ha till syfte att tillvarata konkurrensen på marknaden. På så sätt ska skattemedlen användas på bästa sätt och till nytta för medborgarna, den offentliga sektorn och näringslivet. Offentlig upphandling spelar en viktig roll i EU:s strategi Europa 2020. Tanken är att offentlig upphandling ska medverka till att förbättra de grundläggande villkoren för företagens innovationskapacitet, stödja övergången till resurssnål ekonomi med låga koldioxidutsläpp och förbättra företagsklimatet, särskilt för innovativa små och medelstora företag. Varje år köper stat, kommun och landsting varor, tjänster och byggentreprenader för omkring 500 miljarder kronor. Det är alltså en viktig verksamhet av betydelse för hela samhällsekonomin. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är de mindre företagens tillgång till de offentliga upphandlingarna viktig. Det är angeläget att stärka och därmed öka små och medelstora företags deltagande i offentlig upphandling. Upphandlingsutredningen, som tillsattes 2010, undersöker och jobbar med hur upphandlande myndigheter kan använda sin köpkraft för att ge ökade affärsmöjligheter för små och medelstora företag. Mycket kan åstadkommas genom befintliga regelverk. Dock behövs mer och tydligare information om de möjligheter som faktiskt finns. Genom rättsfall i de så kallade Rättviks- och Sigtunamålen från förra året har vi nu fått på pränt att det finns en ostridig möjlighet att ställa krav på exempelvis djurskydd i livsmedelsupphandlingarna. Det finns möjligheter för offentliga upphandlare att vara mer flexibla. En kommun kan välja att dela upp upphandlingar för att öppna för fler leverantörer. För små, lokala företag kan den offentliga leveransen vara en väsentlig del i intäkten, och affären bidrar till att stärka den lokala ekonomin. Innovationsupphandling är ett sätt att bidra till teknisk utveckling, och kan därmed komma fler kunder till godo. Upphandlingarna kan bidra till att stärka både näringsliv och god teknisk utveckling. Näringslivet upplever ändå ofta att upphandlingar är både byråkratiska och administrativt krångliga. Det är viktiga synpunkter som måste jobbas in i ett förenklat upphandlingsregelverk. Herr talman! Under utgiftsområde 2 hanteras bland annat Finansinspektionen och Riksrevisionen. Både Riksbanken och Finansinspektionen bedömer att den finansiella stabiliteten är god, men att skuldkrisen i euroområdet alltjämt utgör en risk för den finansiella stabiliteten i Sverige. Som framgår av betänkandet har regeringen initierat en översyn av regelverket för hantering av just finansiella kriser och möjligheter för myndigheter att ingripa vid en hotande kris. En kommitté, som Staffan Anger mycket riktigt nämnde i sitt anförande, har tillsatts. Finanskriskommittén kommer under året att lyfta fram sina förslag till riksdagen. Sverige står inför stora utmaningar. Vi ser att krisen i vår omvärld har nått Sverige, med ökade varsel som resultat och konjunkturbarometrar som visar minus. Under de senaste decennierna har Sverige gått från att vara en tung industrination till att kombinera detta med att också vara ett kunskapsintensivt tjänstesamhälle med ett mer diversifierat näringsliv. Herr talman! Strukturomvandlingen innebär att gamla jobb och tekniker försvinner och att nya mer produktiva jobb tillkommer när tekniken utvecklas och blir allt mer specialiserad. Strukturomvandlingen ställer stora krav både på ett gott företagsklimat, så att nya arbetstillfällen kan tillskapas, och på hög förändringsförmåga och flexibilitet, inte minst på arbetsmarknadens område. Centerpartiet driver på för att fortsätta förstärka den företagarlinje som påbörjades under föregående mandatperiod. Det måste bli billigare och enklare att starta eget och att anställa än vad det är i dag. Vi behöver särskilt satsa på de små företagen, eftersom det är där som de nya jobben växer fram. Sänkta arbetsgivaravgifter och förändrat sjuklöneansvar är viktiga reformer. Jag märker i mina kontakter med små företag att frågan om likviditet och möjligheten att låna pengar blir alltmer problematisk. Situationen är många gånger så allvarlig att utvecklingen av företagen drastiskt försvåras. Här återkommer vi med förslag. Herr talman! Låt mig avslutningsvis konstatera att Sveriges utgångsläge för att möta morgondagens alltmer globaliserade ekonomi är i huvudsak gott. Sverige är ett öppet, företagsamt land med en välutbildad befolkning, konkurrenskraftiga företag, väl fungerande institutioner och god ordning i de offentliga finanserna. Men dagens framgångar är ingen garanti för morgondagen. Därför anser Centerpartiet att vi ständigt måste vara beredda till förnyelse och omprövning, att våga tänka nytt och testa gränser. Jag vill yrka bifall till utskottets förslag. I detta anförande instämde Emil Källström (C).

anf.6 Sven-Olof Sällström (SD):

Herr talman! Jag har några frågor till Per Åsling som i allra högsta grad rör samhällsekonomin, om möjligheterna att finansiera vår gemensamma kaka. Frågorna gäller de planer som har framkommit de senaste dagarna som Centerpartiet har för Sverige och framtiden. Er programkommissions ordförande Per Ankersjö sade att det finns jobb som svenskar inte vill ta och att det behövs en helt fri invandring för att tillsätta de jobben. Han var rak med att jobben ska tillsättas till lägre löner. Jag ställde en fråga i kammaren i ett ärende som rörde ett annat utskott, och jag fick inte något svar, men jag kan ställa frågan igen. Den första frågan handlar om vilka jobb svenskar inte vill ha. Vilka löner är det tänkt att de ska ta jobben till? På vilket sätt påverkar Centerpartiets politik, om den ger genomslag i framtiden, möjligheten att finansiera vår gemensamt finansierade välfärd och samhällsekonomi?

anf.7 Per Åsling (C):

Herr talman! Centerpartiet har tillsatt en idéprogramgrupp som har haft ett uppdrag att ta fram ett idéprogram. Uppdraget var att ta fram en vision för en önskad samhällsutveckling i ett långsiktigt program. Det är fråga om ett Sverige som är öppet och generöst och där människor under stor frihet kan växa. Det ska vara ett underifrånperspektiv där både enskilda individer och företag får större friheter. Det är bra att ta den debatten. Det är viktigt att någon initierar hur vi vill att världen ska se ut i framtiden, hur vi vill att människor ska få röra sig mellan olika länder och regioner och på sätt nå självförverkligande och bidra till samhällets utveckling. Jag kommer från Jämtland. I både östra och västra Jämtland finns en inflyttning på flera områden. I Kall i västra Jämtland har människor flyttat in, startat företag och ökat befolkningsunderlaget, och på så sätt har samhällsservicen stärkts. Vissa hävdar att skolan i Kall finns kvar tack vare inflyttningen. Jag kan på motsvarande sätt ta fram exempel från Bräcke kommun dit det under senare tid har kommit många människor från inte minst Tyskland och Holland. De har startat verksamhet och bidragit till att det har blivit en tillväxt i den lokala ekonomin. Det är väsentligt att lyfta fram.

anf.9 Sven-Olof Sällström (SD):

Herr talman! Jag anser att mina frågor gäller utgiftsområdet och våra möjligheter att finansiera utgiftsområdet i framtiden. Till vilka löner ska man vara beredd att ta dessa jobb? Vilka jobb är det som svenskarna inte vill ha? På vilket sätt undergräver eller inte undergräver - jag menar att det undergräver - detta våra möjligheter att finansiera utgiftsområdet? Per Åsling talar om Kall och befolkningsförändringar i Jämtlands inland. Jag kan förstå att det för vissa kommunala fastighetsbolag är intressant att människor bosätter sig där så att de får in en hyra. Men det är inte så det kommer att se ut i Sverige, Per Åsling. Med en helt fri invandring, som ni föreslår, kommer många kommuner att gå på knäna betydligt mer än i dag. Per Åsling vet mycket väl att den gemensamma kakan ska betalas med skattemedel - skattebetalarnas pengar. Det gäller även jämtländska skattebetalares pengar. Vår gemensamma kaka är inte oändlig. Jag kan själv svara på frågan om löner eftersom Per Åsling inte vill göra det. Jag har träffat människor som städar i Stockholm för under 10 000 kronor i månaden på heltid. Jag har träffat människor som utför avancerade redovisningstjänster för 12 000 kronor i månaden. Men det är kanske för höga löner för Centerpartiet. Vilka löner ska de jobba för? På vilket sätt ska vi beskatta de lönerna för att finansiera vår gemensamma välfärd och utgiftsområdet?

anf.10 Per Åsling (C):

Herr talman! Jag är förvånad över Sällströms inlägg. Ta kontakt med verkligheten. Människor kommer till Sverige därför att de befinner sig i krig och de är tvungna att fly för sina liv. Människor kommer hit därför att de vill återförenas med familjer. Människor kommer hit därför att de flyttar från tätbefolkade områden till svensk landsbygd eftersom de anser att de kan förverkliga sina liv där, kan jobba som företagare eller ta en anställning. Det är väsentliga utgångspunkter för ett parti som Centerpartiet, som vill skapa ett samhälle som är bra för alla människor, där alla människor behövs, där vi öppnar för en större mångfald i samhället. Dessa människor som kommer hit, Sven-Olof Sällström, bidrar till det svenska välståndet, bidrar till den svenska samhällsekonomin och bidrar till att alla får det bättre. (Applåder)