anf.121 Hillevi Larsson (S):
Herr ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationen. Jag vill även nämna att det finns ett särskilt yttrande där vi slår fast att vi vidhåller vårt krav att regeringen ska presentera förslag till ny skuldsaneringslag, så att riksdagen hinner fatta beslut före mandatperiodens slut. Den här frågan har dragits i långbänk, och den är väldigt viktig för de överskuldsatta.
Det är just om de överskuldsattas situation som jag ska prata om i dag. Det här är ett stort problem. Man räknar med att ungefär 400 000 människor i Sverige är överskuldsatta. När det gäller denna siffra kan man också räkna in de berörda familjerna runt omkring. Väldigt många får sina liv förstörda.
Det finns också ett bortfall. Det är svårt med exakta siffror. Men det finns beräkningar på att det är mellan 30 och 50 miljarder kronor i form av produktionsbortfall. Människor som är skuldsatta skulle kunna arbeta. Det är även sjukskrivningar som gör att det blir ett ekonomiskt bortfall, alltså sjukskrivningar till följd av överskuldsättning.
Hur hamnar man då i överskuldsättning? Vi har väl alla någon gång sett
Lyxfällan
på tv. Det finns en myt om att det är så man hamnar i skuldfällan, och det förekommer naturligtvis. Men forskningen visar att de vanligaste orsakerna till överskuldsättning är att man drabbas av olycka på olika sätt i sitt liv, till exempel genom arbetslöshet, sjukdom, skilsmässa, konkurs eller dödsfall i familjen. Det är alltså väldigt tragiska händelser som kan få som konsekvens att man dessutom blir överskuldsatt.
Man kan också se att det framför allt är de som inte har marginaler som drabbas av överskuldsättning, inte i första hand höginkomsttagare. En försämring av privatekonomin kan få dramatiska konsekvenser för den som har en låg inkomst och saknar marginaler.
Det jag vill slå ett slag för är att man ser över hela kreditsystemet och gör det mer ekonomiskt och socialt hållbart. Vi lever i dag till stor del i ett kreditsamhälle. Den gamla tesen om att den som är satt i skuld är icke fri är det inte så många som lever efter, utan en stor del av svenska folket är skuldsatt på ett eller annat sätt, även om det inte automatiskt betyder att man är överskuldsatt och inte kan betala sina räkningar. Men detta finns såklart latent ju fler som är skuldsatta.
Vi skuldsätter oss i förhållande till bostäder med bostadslån och utbildning med studielån. Många skuldsätter sig när de konsumerar; man lånar alltså till konsumtion. Samtidigt är det konsumtion som får hjulen att rulla i samhället, men det kan ha sitt pris för den enskilde om han eller hon hamnar i skuldfällan och inte kan betala sina skulder.
Det som krävs är att man reglerar kreditmarknaden. Det har tillsatts en utredning på uppdrag av riksdagen, alltså genom ett tidigare tillkännagivande, om att se över de överskuldsattas situation och kartlägga problemet med hur många som är drabbade, inte minst hur många barn och unga som berörs, och vilka åtgärder som kan vidtas.
Det är dock inte så tydligt i detta uppdrag att se över kreditsystemet som en lösning på det hela, och jag tror att det är väldigt svårt att komma till rätta med de här problemen om man inte även ser över kreditsystemet. Man kan se att det i dag är väldigt förmånligt för dem som lånar ut pengar och även för dem som driver in skulderna och väldigt oförmånligt för den enskilde som hamnar i överskuldsättning. Det är bara ett fåtal som får skuldsanering, och det är ett jätteproblem för dem som inte får det.
Vi har väldigt många evighetsgäldenärer som har en skuld som säljs vidare. Skulderna preskriberas så småningom, men det är möjligt att återuppliva en skuld som är preskriberad, alltså att köpa upp en gammal skuld och göra den levande igen, vilket innebär att man kan jaga människor livet ut med denna skuld. Om vi jämför med till exempel Finland har man där infört absolut preskription, vilket innebär att det finns en yttre tidsgräns som innebär att man inte längre kan återuppliva en gammal skuld. På så sätt kan den skuldsatte äntligen bli fri.
Vi har även regler i Sverige som gör att inkassobolag till och med kan få en ekonomisk förmån vid handel med skulder. Det går till så att ett inkassobolag köper upp en mängd skulder som de sedan försöker driva in så långt det går. Sedan kan de sälja de skulder vidare som de inte lyckats få in, och då kan de göra skatteavdrag för mellanskillnaden. Det är alltså ett väldigt förmånligt system, och det innebär också att man kan fortsätta att jaga de överskuldsatta. Man kan till och med säga att det delvis är på grund av de regler vi har i dag och som gör att man kan hålla skulder levande som vi har evighetsgäldenärer som aldrig blir fria.
Det är också så att även om man har betalat in sin skuld så dras den av mot räntor och avgifter som kan vara orimligt höga - egentligen rena ockerräntor. Det kan till och med vara räntor på hundratals procent, och det innebär att risken är att skulden bara minskar lite grann när den skuldsatte betalar in, eller att den till och med ökar till följd av de räntor som tickar på.
Detta är naturligtvis väldigt negativt för den enskilde som aldrig kommer loss och bli fri. I slutändan kan man till och med få betala mer än man från början hade i skuld, men det är också väldigt negativt för samhället i form av sjukskrivningar och produktionsbortfall. De människor som är överskuldsatta mår verkligen inte bra. Vi kan inte bara se ohälsa, utan vi kan också se en hög andel självmord jämfört med ett genomsnitt av befolkningen. Människor drivs alltså till och med till döds av de här skulderna.
När man ser över de här frågorna får man inte glömma bort kreditsystemet som är väldigt gynnsamt för dem som lånar ut och driver in pengar och väldigt ogynnsamt för den enskilde. Där ska vi såklart ta till oss förslag som kommer upp i debatten om hur man kan förbättra det här och inte minst titta på exempel från andra länder där man har löst det på ett annat sätt. Vi är ett av de länder i världen som är värst när det gäller detta att man kan bli evighetsgäldenär och aldrig komma ur det. Det tycker jag inte är en bra placering för Sverige, och det är inget som gynnar vårt land.
Avslutningsvis vill vi vidhålla att man måste se över själva kreditsystemet. Det är någonting som fattas i de utredningar som hittills är tillsatta. Man måste helt enkelt reglera kreditmarknaden och få ett ekonomiskt och socialt hållbart kreditsystem för att komma till rätta med situationen. Förutom att det är en allmän långbänk från regeringen när det gäller dessa frågor måste det upp till debatt. Balansen mellan den överskuldsatte och dem som försöker driva in skulden är i dag en obalans till nackdel för den överskuldsatte och till nackdel för samhället.
anf.122 Jan Lindholm (MP):
Herr ålderspresident! Jag hade skrivit en lapp att hålla mig till i den här debatten, men när jag har lyssnat på Hillevi Larsson konstaterar jag att jag inte har lyckats skriva någonting som inte redan är sagt.
Det fanns egentligen inget som jag inte kan ställa upp på, så därför tänkte jag för en gångs skull vara väldigt kort, vilket kanske förvånar mina utskottskolleger. Jag yrkar bifall till reservationen.
(Applåder)
anf.123 Marianne Berg (V):
Herr ålderspresident! Jan Lindholm slog i alla fall inte mina elva sekunder, så där ligger jag i topp.
I dag breder fattigdomen ut sig. Det kan ha olika orsaker. Det kan vara utförsäkringar. Det kan vara arbetslöshet. Det kan vara sjukdom. I detta paket finns det otroligt många barn. Vi har hundratusentals barn i Sverige i dag som lever under fattigdomsbegreppet. Så ser verkligheten ut. Det är bara att konstatera.
När det gäller överskuldsättning, herr ålderspresident, har regeringen tillsatt en särskild utredare med uppdrag att se över just de här situationerna med ett särskilt fokus på barnen. Det välkomnar jag. Jag tycker att det är jättebra, för barnen måste alltid sättas i fokus och beaktas särskilt. Något annat är inte tänkbart.
Antalet överskuldsatta ökar här i landet, och ingen vet egentligen hur många barn som lever med dessa vuxna så kallade evighetsgäldenärer. Det här måste regeringen lägga ned mycket mer krut på, till exempel att reglera kreditmarknaden. Även Hillevi Larsson tog upp kreditmarknaden i sitt anförande, och jag ställer mig bakom allt hon har sagt. Regeringen måste verkligen ta tag i detta och bör ta initiativ till att skapa ett ekonomiskt och socialt hållbart samhälle, ett hållbart kreditsystem som gör det möjligt för människor att kunna komma tillbaka och känna sig trygga i sin vardag.
Med detta sagt, herr ålderspresident, yrkar jag bifall till reservationen i betänkandet.
anf.124 Jessika Vilhelmsson (M):
Herr ålderspresident! I det aktuella betänkandet har utskottet behandlat nio motionsyrkanden från den allmänna motionsperioden. De handlar om många saker: auktorisation av konkursförvaltare, överskuldsättning, ändringar i skuldsaneringslagen, med mera. En del av de här sakerna har behandlats med så kallad förenklad beredning. Jag ska i mitt anförande endast beröra överskuldsättning, där det också finns en reservation.
Vi vet att långvarig överskuldsättning skapar sociala problem och utanförskap, vilket i sin tur leder till kostnader för samhället. Vi vet också att överskuldsättning är ett stort problem i Sverige och att problemet växer.
För att få en tydligare och samlad bild av orsakerna och problematiken bakom skuldsättningen gav regeringen i april förra året direktiv till en utredning som heter Strategi för att motverka överskuldsättning. Utredningen ska bland annat kartlägga och beskriva de problem som skuldsättningen medför, analysera problemens omfattning, vilka orsaker som ligger bakom och varför enskilda personer hamnar i skuldsättning samt också analysera de insatser som görs i dag. Dessutom ska utredaren föreslå en strategi för att motverka överskuldsättning.
Jag har uppfattat det som att vi alla i och för sig är överens om att det här är någonting bra. Utredaren ska lämna sitt förslag i oktober i år. Vi vet också att regeringen efter förra vårens tillkännagivande från riksdagen frågade utredaren om det var möjligt att skynda på utredningen. Svaret var dock entydigt att det inte gick därför att utredningens arbete är för omfattande. Det är ett stort arbete som ska göras, det är komplexa frågor och det är viktigt att vi får en bra utredning.
Vidare ska den här utredningen samordnas med den utredning som också ska vara klar i oktober i år och som heter Skuldsanering för evighetsgäldenärer.
Överskuldsättningen hör ju nära samman med skuldsanering. Den första skuldsaneringslagen infördes 1994. Den har sedan ersatts 2007. Möjlighet till skuldsanering har alltså funnits i snart tjugo år. Trots detta ökar, precis som Hillevi Larsson sade, antalet överskuldsatta i Sverige. En förklaring till det sägs vara att ett stort antal människor som har rätt till skuldsanering inte söker skuldsanering. Varför inte? Det är en av de saker som utredningen ska titta på. Det är rimligt att de här två utredningarna samordnas och att vi väntar in dem båda.
Ansvarsfulla kreditbedömningar är också en viktig del för att förhindra överskuldsättning. Här har det skett en del förändringar, men en del andra förändringar är också aviserade, bland annat en översyn av kreditgivning av snabblån. Kreditprövning är en del, avbetalningsplaner en annan. De kommunala budget- och skuldrådgivarna är en tredje. Vad gäller de senare vet vi - det har framkommit i debatten tidigare - att det finns stora skillnader över landet. Vissa får vänta väldigt länge på att träffa en budget- och skuldrådgivare, och det är naturligtvis inte bra. Vi vet också att de som söker budget- och skuldrådgivare blir fler.
Regeringen har i budgeten i år givit ett stärkt uppdrag till Konsumentverket att ge ett ökat stöd till budget- och skuldrådgivarna.
Det finns också sedan i höstas ett betänkande,
Konsumenten i centrum
, med flera förslag om just detta, bland annat om en rikstäckande så kallad vägledningstjänst. Den här utredningen har varit ute på remiss, och vi får se vad som kommer att hända med den.
Som jag sade kommer utredningen om överskuldsättning att analysera de insatser som i dag görs, och det är mycket som görs. Jag tänkte ta tillfället i akt och säga någonting om det.
Det finns många olika myndigheter som jobbar med just skuldsättning. Kronofogdemyndigheten är förstås en. De har i sitt regleringsbrev uppdraget att motverka överskuldsättning, och de bedriver ett förebyggande arbete. Finansinspektionen har i uppdrag att stärka konsumenternas ställning på finansmarknaden och driva utbildningsprojekt i privatekonomi. Regeringen har tillsatt en utredning som ska förbättra konsumenternas ställning vid finansiell rådgivning. Det är inte så att ingenting görs.
Parallellt med dessa utredningar satsar regeringen ytterligare 2 miljoner kronor per år på Konsumentverket för tillsyn av den finansiella marknaden och för att motverka konsumenters överskuldsättning. För år 2013 avsatte regeringen 196 miljoner kronor till konsumentpolitik. Så mycket har aldrig tidigare satsats.
Avslutningsvis, herr ålderspresident, vill jag säga att det 2011 var drygt 430 000 fysiska gäldenärer som hade restförda skulder hos Kronofogdemyndigheten. Det är självklart en dyster siffra och någonting som vi tar på största allvar. Enligt kronofogden är det främst dessa redan skuldsatta personer som nyttjar så kallade snabblån med hög ränta. Tyvärr är kunskapen när det gäller finansiella frågor som rör privatekonomi otillräcklig hos många. Därför behövs det mer insatser.
Det var en lång redogörelse för mycket av det som regeringen faktiskt gör på området. Jag avvaktar och inväntar de två utredningar som kommer i oktober och yrkar bifall till utskottets förslag.
anf.125 Carina Herrstedt (SD):
Herr ålderspresident! Frågan om insolvens är en väldebatterad fråga. Den är återkommande och är en fråga som berör väldigt många människor någon gång i deras liv.
Jag hade kunnat göra det enkelt för mig och bara hållit med Jan Lindholm, som i sin tur höll med Hillevi, men jag kan göra en kort sammanfattning så förstår ni att vi alla är hyfsat överens.
Runt en halv miljon människor har ett skuldkonto hos kronofogden. Förutom de personliga problem som detta innebär, som spiller över på både familj och på nära anhöriga, är det också en enorm samhällskostnad, precis som Hillevi sade, i form av sjukdom och utebliven produktion. Det rör sig om 30-50 miljarder om året. Därför anser jag att det är väldigt olyckligt att vi inte har kunnat göra mer, att vi inte ens har kunnat åstadkomma ett konkret förslag. Än mer olyckligt är det att vi inte har lyckats vidmakthålla riksdagens beslut från förra året och att det inte har kunnat efterlevas.
De vanligaste anledningarna till överskuldsatthet är sjukdom, skilsmässa, arbetslöshet och konkurs, många gånger en kombination av dem. En sjukdom, en konkurs eller en skilsmässa ska inte få ödelägga enskilda personers liv, än mindre en hel familjs. Barn som växer upp i hem där föräldrarna är överskuldsatta får extremt dåliga förutsättningar längre fram i livet. Det är orimligt att samhället sviker dessa barn i stället för att skapa bättre förutsättningar.
Vi verkar, som sagt, väldigt överrens om att det inte är fullt tillfredsställande som det är i dag. Nu gäller det bara att hitta en gemensam väg för att nå förbättringar för att ge dessa människor hopp om en fungerande framtid och ge dem tillbaka deras framtidstro.
Det allra mesta som omfattas av det här betänkandet har vi debatterat redan tidigare. Det har, som sagt, behandlats i en förenklad form. Jag tror att vi är överens om att överskuldsättning skapar sociala problem och utanförskap. Det är därför angeläget att en lagstiftning har den samhällsekonomiskt mest effektiva utformningen.
Det är smått motvilligt som jag trots detta ställer mig bakom utskottets förslag under punkt 2. Jag instämmer i problembeskrivningen, men jag ser också vikten av att vi tar ett stort och övergripande grepp i dessa frågor. Jag väljer därför att inte föregripa det pågående arbetet för att därefter se om jag är nöjd med de åtgärder som föreslås eller inte.
anf.126 Otto von Arnold (KD):
Herr ålderspresident! Det är glädjande att se ålderspresidenten i detta sammanhang också.
Ärade kolleger och opposition! Vi har att debattera civilutskottets betänkande nr 4 om insolvens- och utsökningsrätt.
Den som är satt i skuld är icke fri. Det är ett uttalande som är väl känt i kammaren. Det förefaller som om uttalandet ligger lite till grund för den gemensamma reservationen från S, MP och V.
Om vi reglerar kreditmarknaden, blir vi då av med överskuldsättningen? Nej, såklart inte. Verkligheten ser annorlunda ut. En väl fungerande kreditmarknad är ett alldeles utmärkt instrument för att skapa välfärd. Det är väl känt. En balanserad, klok och ansvarstagande låntagare kan alldeles utmärkt hantera en kreditmarknad - även om den har sina avarter och besvär. Hillevi Larsson nämnde avarter på kreditmarknaden, till exempel att ett företag köper upp ett konkursbos skulder och efter många år ställer krav på gäldenären. Oftast har man glömt bort sina skulder och papperen är försvunna. Detta har satts i system på flera olika ställen.
Jag kan glädja oppositionen med att regeringen kommer att vidta kraftiga åtgärder i dessa frågor. Det händer en hel del.
Grunden till överskuldsättning är inte en väl eller dåligt fungerande kreditmarknad, utan det är fråga om människor som av olika anledningar sätter sig eller kommer i skuld, oftast utan egen förskyllan.
Låt mig få ge ett exempel, tyvärr alldeles för vanlig förekommande. Lena är gift med Hasse. Han har en liten mekanisk verkstad. Den är nystartad, och de har lämnat den gemensamt ägda villan som säkerhet. Det blir lågkonjunktur. Företaget går i konkurs. Det blir exekutiv försäljning av villan till underpris. Lena krävs på sin andel i skulderna, och de täcks inte. Det blir osämja i familjen. Hon skiljer sig. Hon kommer i dåligt sällskap med missbruk, hamnar i hemlöshet och förlorar sina barn, och så vidare. Efter många års kämpande får Lena kontakt med en släkting som hjälper henne att träffa kommunens budget- och skuldrådgivare, göra upp med sina borgenärer och komma tillbaka till ett fungerande liv. Det tar tid, kostar pengar och alldeles för mycket lidande.
Alla kommer inte igenom processen helskinnade eller levande. Det vet vi alldeles för mycket om. Det är ett problem som vi har debatterat i kammaren ända sedan jag kom in i riksdagen för ett antal år sedan - och även innan jag kom in i riksdagen. Dessa problem kostar 30-50 miljarder om året enligt Kronofogdemyndighetens beräkningar. 430 000 personer finns med i kronofogdens register för stora skulder. Ett fåtal av dessa beviljas skuldsanering - 8 000-10 000. Dessa siffror varierar, tyvärr, mellan olika landsdelar eftersom frågan är en kommunal angelägenhet. Kommunerna har olika sätt att hantera dessa problem, och det finns kommuner som har lång väntetid eller som inte ger budget- och skuldrådgivning.
Jag måste erkänna att vi har haft en rätt moraliserande syn på att stå i skuld. Den som är satt i skuld är icke fri. Se på det exempel jag tog upp. Det är fråga om ett mänskligt beteende att försöka optimera sig, att göra det bästa man kan i varje situation.
Därför har regeringen tillsatt två parallella utredningar som på ett brett sätt i första hand ska titta på hur överskuldsättning ska förebyggas. Det hindrar inte att en av utredningarna kan titta på hur kreditmarknaden fungerar, vilka bitar i kreditmarknadens regler som kan påverka och så vidare. Med lite klarsynthet, bredd och idétänkande är reservationen från oppositionen onödig. I och för sig sätter reservationen fingret på en viktig sak, men i ljuset av de två utredningarna är den onödig. Den andra utredningen gäller skuldsanering för evighetsgäldenärer.
Avsikten med de två utredningarna är inte bara en ren ekonomisk analys utan även att göra en sociologisk analys, nämligen att titta på vilka faktorer som påverkar. Hur ska vi förebygga skuldsättning? Är det med hjälp av utbildning eller ändrade regler? Vem har ansvaret? Går det att minska på risktagandet hos människor genom att de tidigt lär sig hur en marknad fungerar i skolan? Det är inte givet att vi skulle få med andra länder om vi begränsar kreditmarknaden i Sverige. Det kommer alltid att finnas långivare på internet.
Det är mänskligt beteende som vi måste hantera. Vem har ansvaret? Är det kronofogden? Är det kommunerna? Hur mycket ansvar ska man själv ta? Det kan finnas sådana situationer där man är långt nedgången och inte klarar av detta. Kan borgenärerna komma in tidigare?
Det är fråga om att ta ett brett grepp i utredningarna. Jag ser fram emot att få ta del av presentationen av utredningarna den 13 oktober.
Det är mänskligt att fela. Ingen är ofelbar, trots de bästa avsikterna. Det är viktigt att ta in dessa aspekter i problemkomplexet. Som kristdemokrat ser jag fram emot den 13 oktober då utredningarna ska presenteras, en snabb remissrunda och sedan att en väl fungerande lagstiftning träder i kraft.
(Applåder)
anf.127 Hillevi Larsson (S):
Herr ålderspresident! Jag håller med om mycket av vad Otto von Arnold sade, men jag reagerade över att vår reservation skulle vara totalt onödig. Innehållet i vår reservation är en av de springande punkterna i frågan, det vill säga hur kreditsystemet fungerar. Såsom det fungerar hålls skulderna vid liv och därmed skapas evighetsgäldenärer. Därför är det viktigt att ta med det problemet när frågan om överskuldsättning ska lösas i sin helhet.
Dessutom har riksdagen tillkännagivit till regeringen om att ta fram en ny skuldsaneringslag, just på grund av att så få överskuldsatta beviljas skuldsanering. Denna fråga dras i långbänk, trots riksdagens tillkännagivande. Därför är både reservationen och det särskilda yttrandet väsentliga.
För den utredning som ska se över och kartlägga överskuldsättningen, hur barn och unga drabbas, och lägga fram förslag på förebyggande insatser, finns inget speciellt uppdrag att se över kreditsystemet och göra det mer ekonomiskt och socialt hållbart. Det är nödvändigt för att komma åt problemet. Det är en viktig del av det hela. Det är därför reservationen är viktig. Någonstans måste denna fråga tas upp. Den har hamnat mellan stolarna.
Även om denna fråga inte i första hand handlar om att förebygga överskuldsättning är den viktig för att hjälpa dem som ändå hamnar i överskuldsättning. Precis som har nämnts är det många gånger människor som utan egen förskyllan hamnar i skuldfällan. Då är det extra viktigt att vi hjälper människor ur denna skuldfälla. Det finns i dag inget svar på detta.
anf.128 Otto von Arnold (KD):
Herr ålderspresident! Jag tror att vi är ganska överens om att överskuldsättningen är ett stort problem i Sverige. Det råder det ingen tvekan om.
Nu har regeringen gått riksdagen till mötes när det gäller att hantera de här bitarna och lovat komma med en bred lagstiftning. Vi har sett att de försök som har gjorts tidigare inte har räckt till. Det här är ett betydligt större problemkomplex än vad vi har kunnat ana tidigare. Därför blir jag lite bekymrad när man hittar en ny punkt som man kan opponera mot, för det riskerar att fördröja hela processen. Det är den ena biten.
När det gäller att titta på kreditsystemet är det en komplex fråga. Ska man ha två kreditsystem, Hillevi Larsson? Ska man ha tre kreditsystem och göra olika bedömningar? Har ni några konkreta förslag? Det är väldigt lätt att säga att det handlar om kreditsystemet och att vi lätt kan slå på bankerna. Hur menar ni? Kan du precisera lite grann hur ni har tänkt kring de här frågorna när det gäller att ändra på kreditsystemet?
anf.129 Hillevi Larsson (S):
Herr ålderspresident! Ja, det första steget är att reglera systemet när det gäller dem som hamnar i skuldfällan, att se till att det görs en bättre kartläggning av redan skuldsatta och vilka möjligheter man har att betala. Det finns exempelvis företag som ger sms-lån till människor som inte har möjlighet att betala och som kanske redan är överskuldsatta. Det första steget är att reglera så att detta inte blir möjligt.
Sedan handlar det om ockerräntorna. Det kallas avgifter, men det är ockerräntor. Jag har hört talas om ockerränta på 800 procent. Det är helt horribelt att detta kan vara tillåtet. Eftersom det är bara ett fåtal fall som leder någonstans måste tillsynen över den här oseriösa verksamheten förbättras så att man stoppar dem som har orimliga villkor. Det är den första delen.
Den andra delen gäller dem som redan har hamnat i överskuldsättning. Det är ett märkligt system vi har när skulder kan återupplivas gång på gång efter att de har blivit preskriberade. Jag tycker att det vore intressant att titta på det finländska exemplet, där de har infört en absolut preskription som har lett till att de har kunnat minska antalet evighetsgäldenärer. Det är någonting som jag tycker att vi seriöst skulle bedöma. Visst är det komplicerat, men det är inte desto mindre viktigt att ta tag i.
Det gäller även avarten att inkassobolag kan köpa upp en mängd skulder, försöka driva in dem, sedan sälja dem vidare och dra av mellanskillnaden så att det till och med blir en ekonomisk vinning.
En annan fråga att titta närmare på är de räntor och avgifter som är orimligt höga redan från början och som tickar på trots att den enskilde betalar allt han har i överskott varje månad. Där borde vi se till att det blir en rimlig nivå så att man kan bli av med skulden någon gång och den inte fortsätter i all evighet.
anf.130 Otto von Arnold (KD):
Herr ålderspresident! Att det finns avarter av sms-lån i vårt system känner vi mycket väl till. Vi ska ha en hearing i civilutskottet ganska snart där vi ska titta på de här bitarna. Det är en allmän bit och drabbar inte bara överskuldsatta, utan det är en kostnad för hela samhällsmaskineriet.
Man har trots allt tittat på detta med att hindra uppköp av skulder som krävs tillbaka efter ett antal år, som jag nämnde. När det gäller preskription är det möjligt - så länge en skuld löper är den giltig. Om den är preskriberad är den preskriberad efter tio år, och då kan den inte väckas till liv igen. Men det är en detalj.
Jag tror att det är betydligt viktigare att titta på sociala beteendefunktioner hos människor och sätta sig in i hur detta över huvud taget är möjligt. Man måste skilja ut det här från kreditmarknaden, och att den fungerar på ett riktigt sätt är väldigt viktigt. Avarterna ska vi givetvis titta på.
Men om vi nu går in och börjar peta i det här fördröjer vi hela processen med den viktiga skuldsaneringen. Jag tror att man är inne på en farlig väg.
Nu har vi två eminenta utredningar på gång. Vi vet att det tar tid. Vi kristdemokrater har också legat på för att få en förändring av det hela, och nu har vi lyckats med det. Låt oss inte gå in med nya bitar och fördröja utredningarna. Att titta på en icke fungerande kreditmarknad är en annan sak, men att få till stånd detta är ytterligt viktigt.