Konsumenträtt

anf.33 Jan Lindholm (MP):

Herr talman! Civilutskottets betänkande 13 om konsumenträtt behandlar 66 förslag som ledamöter från samtliga riksdagens partier har lagt fram under allmänna motionstiden 2012. Ofta väljer jag, herr talman, att peka på antalet förslag som behandlas i ett betänkande när jag inleder mina anföranden. Jag gör det därför att jag brukar känna mig stolt över att en oproportionerligt stor del av de förslag som behandlas brukar komma från Miljöpartiet. Men den här gången kan jag inte motivera mig på det viset, eftersom Miljöpartiets ledamöter har lagt fram bara fem av förslagen, vilket i och för sig är en hyfsat proportionerlig andel av förslagen i förhållande till vår andel av antalet ledamöter här i kammaren. Det intressanta här är, förutom det stora antalet förslag, att de kommer från samtliga riksdagspartiers ledamöter. Det visar att konsumentfrågor verkligen engagerar både allmänheten och ledamöterna. Många av förslagen återkommer år efter år trots att de avslås av riksdagen. Det betyder att ledamöterna i sina kontakter med medborgare runt om i landet får klara signaler om problem med gällande regler. Den ständiga press som vi ledamöter upplever från enskilda, organisationer och andra grupperingar lämnar inget utrymme för oss ledamöter att ge upp trots att vi har motgångar i kammaren. Förslag som ständigt återkommer trots att de avslås innebär därför en signal till regeringen, som naturligtvis inte kan ha lika omfattande kontakter med befolkningen som vi ledamöter har, om att det är dags för regeringen att utveckla konsumenträtten. Så tycker jag att man kan beskriva en del av vårt demokratiska system - det är så det fungerar. Den stora frågan i det här betänkandet har blivit problemen kring snabba, korta lån eller, som utskottet har valt att benämna det, sms-lån, eftersom det är den snabbast växande formen för just snabba, korta lån. Drygt halva betänkandet redovisar den offentliga utfrågning som civilutskottet genomförde den 19 februari i år. Utfrågningen visade med stor tydlighet att det inte bara är Konsumentverket, Kronofogdemyndigheten, Finansinspektionen och Justitiedepartementet som är allvarligt bekymrade över utvecklingen med den här växande skuldsättningsformen. Även de företrädare för utlåningssidan som medverkade var tydliga med att den utveckling vi ser inte är önskvärd. Alltså inte ens för dem som lånar ut är dagens situation tillfredsställande. Problematiken kring vilka verkliga räntenivåer som tillämpas tyckte jag tyvärr inte blev så grundligt genomlyst under utfrågningen att man kan hävda att det förekommer en viss volym av ockerräntor. Men de långivare som tar de största riskerna och tillämpar de högsta räntenivåerna är förmodligen inte de som deltog i utfrågningen. Att väldigt höga räntor förekommer verkar dock ganska klart, liksom att många låntagare får problem med en ackumulering av ett stort antal lån på varandra och därmed en hög skuldsättningsnivå. Personligen är jag så gammalmodig att jag tycker att det är betydligt trevligare att spara först i stället för att betala sedan. Dagens kultur, där snabba pengar och inställningen att man ska ha allt genast gäller, uppfattar jag som ett grundproblem. Det är klart att en situation kan uppstå där någon måste låna för att klara sig fram till nästa lön. Men det kan inte motivera omfattningen av de här snabba, korta lånen. Självklart är det i de flesta fall en fråga om planering och inställning, också med anledning av att kreditförlusterna faktiskt är relativt små för den här typen av utlåningsverksamhet. Det finns två reservationer i den här delen av betänkandet, men Miljöpartiet har valt att inte reservera sig eftersom det pågår ett arbete, som i sin tur har sitt ursprung i tidigare yttranden som utskottet har gjort på det här området. Det har också framgått tydligt från regeringssidan att man har för avsikt att lägga fram förslag för riksdagen om åtgärder för att minska problemen kring de så kallade sms-lånen. Då menar vi från Miljöpartiets sida just nu att det kan vara bättre att invänta de initiativen. Men i Miljöpartiet utgår vi från att regeringen inte bara kommer med förslag om förenklad skuldsanering. Vi menar att det behövs åtgärder som minskar risken för att människor fastnar i skuldfällan, med växande räntekostnader. Det får liksom inte bli någon sorts ny kultur att man lånar ohejdat i tryggheten att man sedan kan få skuldsanering. Herr talman! Betänkandet innehåller, som jag inledningsvis nämnde, ett stort antal förslag som återkommer nästan årligen. Oppositionen har ett särskilt yttrande där vi hänvisar till tidigare ställningstaganden. Det finns ett flertal intressanta förslag där som säkerligen återkommer även i framtiden, men för tids vinnande kommenterar jag inte dem här i dag. I en motion från Miljöpartiet föreslås en genomgång av hela konsumenträtten med målet att skapa en särskild konsumentbalk. Förslaget är inte nytt, och det är inte första gången det avslås i kammaren. Vår uppfattning är emellertid att en samordning av konsumenträtten skulle underlätta för konsumenterna att förstå sina möjligheter i lagstiftningen, och vi kommer att fortsätta driva på för en sådan utveckling. Slutligen har Miljöpartiet en reservation i betänkandet som gäller den bristande följsamheten beträffande de avgöranden som Allmänna reklamationsnämnden gör. Regeringen delar i princip den problembeskrivning som vi gör från Miljöpartiets sida, och vi vet att det pågår ett arbete i Regeringskansliet om hur man kan få företagen att på ett bättre sätt följa de utslag som Allmänna reklamationsnämnden gör. Det är positivt, och vi tycker att det är bra att man får en förbättring - vi väntar oss det i alla fall. Jag tänkte, herr talman, för ovanlighetens skull avstå från att yrka bifall till den här reservationen, trots att det är den enda vi har i betänkandet. Vi ledamöter har ju ett uttalat tryck på oss att försöka minimera antalet omröstningar, så då tänkte jag bidra till det den här gången. Men vi utgår ändå från att regeringen läser våra reservationstexter och att vi snart kommer att få konkreta förslag på det här området. I övrigt, herr talman, vill jag bara än en gång påminna kammaren om behovet av insatser för eftersatta järnvägssträckor och då naturligtvis i första hand behovet av ett dubbelspår mellan Falun och Borlänge.

anf.34 Markus Wiechel (SD):

Herr talman! De konsumentpolitiska och konsumenträttsliga områdena blir allt viktigare i en tid då handeln och globaliseringen ökar. Till skillnad från förr i tiden, då man med begränsade resurser var tvungen att införskaffa enbart det man absolut behövde för sin överlevnad, har vi i dag en betydligt bättre levnadsstandard. Detta kan vi delvis tacka våra goda relationer till omvärlden samt ökad konsumtion och handel. Samhället kan och bör se till att alla har en dräglig levnadsstandard, men med ökade möjligheter följer också ökade skyldigheter. Som tidigare nämnts finns det i dag större möjligheter. Det är betydligt lättare att exempelvis låna pengar. I vissa fall kan lånen vara högst nödvändiga. De kan ibland till och med vara bra, om man exempelvis söker investera i ett nystartat företag eller kanske i en fastighet. Sedan finns det de lån som är ruskigt enkla att skaffa. Vissa anser att det exempelvis är för enkelt att skaffa sms-lån. Det handlar om lån som är så enkla att få att man kanske rent av lite förhastat inte riktigt har tänkt igenom sitt beslut, när man har tagit lånet. Det är ett lån där det kanske också saknas ett verkligt och nödvändigt behov. Under 2012 har antalet obetalda snabblån ökat markant. Enligt Kronofogdemyndighetens statistik inkom det 53 709 ansökningar under 2012 om betalningsförelägganden för obetalda snabblån. För att tala klarspråk är detta en ökning med 62 procent jämfört med föregående år. Precis som tidigare går det inte att poängtera tillräckligt att detta är en mycket oroande utveckling. Konsekvensen av obetalda snabblån är inte sällan betalningsanmärkningar, vilket försvårar tillvaron för en enskild person på flera olika sätt. Det kan således också innebära en ökad risk för överskuldsättning. I dag gäller samma regler för snabblån som för övriga konsumentkrediter som ett resultat av den nya konsumentkreditlagen. Detta innebär att kreditgivaren har fått ett tydligt ansvar för att lämna information om den effektiva räntan. Kreditgivaren ska då även göra en kreditprövning innan utbetalning sker. Enligt Konsumentverket som granskat förfarandet visar det sig att flera av de bolag som erbjuder snabblån brister i den oerhört viktiga prövningen. Ett annat stort problem är att räntenivåerna ofta är alltför höga, vilket innebär att konsumenter kan drabbas extra hårt efter ett litet misstag. Herr talman! Det är mycket tydligt att något måste göras. Alldeles för många exempel på negativt låntagande finns, och vi har inte råd att blunda för det. Hög konsumtion kan skapa välstånd, men om konsumtionen höjs på bekostnad av fler människor med enorma skulder gör vi inte bara samhället en björntjänst utan även enskilda individer. Om ingenting snart händer riskerar vi att få samma problem som miljontals människor runt om i världen dess värre har tvingats genomlida. Det är alltså ytterst angeläget att verksamma åtgärder vidtas för att motverka problemen med snabblån. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning i enlighet med förslagen i departementspromemoriorna. Reglerna för kreditgivningen vid snabblån bör således ytterligare skärpas, och tillsynen över snabblåneföretagen måste intensifieras och samordnas på ett mer effektivt sätt än i dag. Att kreditgivare som brustit i sin kreditprövning inte ska kunna vända sig till kronofogden för att driva in sin fordran kan av många ses som en självklarhet, men så är dess värre inte fallet i dag. Även här bör regeringen återkomma med ett förslag så att det så självklara också blir verklighet. Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservation 1 om sms-lån. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

anf.35 Marianne Berg (V):

Herr talman! Vi är alla konsumenter, och det fungerar bra för oss i många olika situationer. Men det finns också många mörka fläckar. Vi kan bara konstatera att det finns brister. Vi kan bli utnyttjade, vi kan bli lurade eller inte få rätt vid en eventuell tvist. Snabblån och sms-lån är ett aber. Dessa lån minskade under 2010. Det var en positiv trend. Men vi såg också att de under 2012 ökade igen. Det är trist att konstatera. Vänsterpartiet har många gånger motionerat om att dessa lån borde förbjudas. Men hittills har vi inte fått gehör för det. Då måste vi väl kunna ta ett gemensamt ansvar, och då är det väl på sin plats att vi ser till att få ned ockerräntorna? Det är helt horribelt att vissa lån har upp till tusen procent i ränta. Detta måste vi se till att åtgärda eftersom ockerräntor verkligen är att utnyttja människor. Herr talman! Jag kan konstatera att regeringen har gjort en hel del och tagit initiativ i denna fråga och gör en hel del för att komma till rätta med problematiken. Det tycker jag är positivt. Bland andra Konsumentverket, Kronofogdemyndigheten och Finansinspektionen har fått i uppdrag att bedriva ett omfattande arbete på olika plan för att komma till rätta med problematiken. Det är mycket välkommet. Vänsterpartiet kommer att följa arbetet nogsamt. Därför lyfter jag i dag inte fram Vänsterpartiets reservation 2 angående snabblån. Den får ses som en markering i dag. Vi har en förhoppning om att det arbete som nu pågår ger ett positivt resultat, annars finns det säkert tillfälle att lyfta fram den vid nästkommande debatt om detta. Beslut från Arn, Allmänna reklamationsnämnden, är inte bindande utan endast en rekommendation till parterna för att lösa en eventuell tvist. Att det bara är en rekommendation kan orsaka problem för mig som konsument eftersom det finns näringsidkare som helt struntar i Arns rekommendationer. Det är positivt att 70-75 procent följer dem. Men det är ett faktum att 25 procent helt struntar i dem och inte bryr sig över huvud taget. I fråga om detta har regeringen tagit beslut om en utredning. I detta uppdrag ska utredaren föreslå lämpliga åtgärder för att just säkerställa att vi konsumenter har tillgång till en smidig och kostnadseffektiv tvistelösning och ett förfarande utanför domstol. I uppdraget ingår också att försöka få näringsidkarna att verkligen följa rekommendationerna. Detta uppdrag ska redovisas senast den 30 juni 2014. Men av erfarenhet tror jag inte att den kommer tidigare, utan den kommer antagligen i slutet av maj 2014. Herr talman! Varför ska det ta så lång tid? Varför måste en sådan här fråga som har varit uppe vid så många tillfällen i denna kammare utredas igen under året? Problematiken är definitivt inte någon överraskning för oss. Den har vi följt under många år. Regeringen hade kunnat göra detta på många bra sätt och lagt fram förslag om hur vi ska kunna lösa detta. Man kunde till exempel ha tittat på Norge som har kommit väldigt långt i frågan, och större delen av det som deras tvistelösningsnämnd kommer fram till är bindande. Det bästa hade kanske varit om Arns rekommendationer hade varit bindande. Det kanske hade varit på sin plats. Annars är det kanske så att dessa rekommendationer i många ärenden förblir helt tandlösa och att konsumenten står sig slätt. När det gäller att man mer skyndsamt kunde ha utrett detta och kommit med förslag yrkar jag, i motsats till Miljöpartiet, bifall till reservation 3.

anf.36 Carina Ohlsson (S):

Herr talman! I det betänkande som vi nu debatterar behandlas ett sextiotal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden förra året på det konsumentpolitiska och på det konsumenträttsliga området. Motionsyrkandena handlar bland annat om sms-lån, införande av en konsumentbalk, Allmänna reklamationsnämnden, resegarantisystemet, prisinformation och konsumentskyddet i offentlig verksamhet. Majoriteten av dessa motionsyrkanden behandlas i en förenklad ordning. När det gäller dessa motionsyrkanden hänvisar jag till tidigare ställningstaganden från Socialdemokraterna. De är alltså på inget sätt bortglömda. Det jag tänker inrikta mig på nu är de så kallade snabblånen, som också kallas sms-lån. Det är lån på jämförelsevis små belopp som kan beviljas snabbt och som kan betalas ut på några timmar men som ofta har höga avgifter och räntor, vilket vi har hört om tidigare. Att starta sms-låneverksamhet är i dag enkelt. Finansinspektionen registrerar namnen på snabblåneföretagen och gör vissa kontroller i fråga om lämplighet. Men i övrigt kontrolleras inte verksamheten i den omfattning som vi anser behöver ske. I dag krävs tillstånd endast för de verksamheter som kombinerar utlåningsverksamhet med inlåning. Det anser vi socialdemokrater är oacceptabelt. Därför föreslog vi i vår motion att konsumentkreditlagen ska moderniseras genom att alla finansiella institutioner som erbjuder krediter till konsumenter ska stå under Finansinspektionens tillsyn samt att tillstånd för verksamhet ska kunna dras in. Här hade jag kunnat avsluta mitt anförande och sagt: Vad var det vi sade? Men jag tänker tillägga några saker. Finansdepartementet har äntligen kommit med en promemoria, departementsskrivelsen Ds 2013:26, med namnet Viss kreditgivning till konsumenter . Där föreslås att en ny lag om viss verksamhet med konsumentkrediter införs. Det är mycket bra. Tillstånd kommer att krävas från Finansinspektionen för att driva sådan verksamhet, och Finansinspektionen ska enligt förslaget kunna kontrollera att finansiella företag följer alla författningar som reglerar verksamheten. Om de inte gör det ska Finansinspektionen kunna ingripa, antingen genom att ta ut en sanktionsavgift eller, vid allvarligare överträdelser, genom att återkalla företagets tillstånd. Förslaget innehåller också krav på att ett företags handläggning av ett kreditärende ska dokumenteras. Promemorian är nu ute på remissbehandling, och en ny lag ska träda i kraft den 1 januari 2014. Därför har vi ingen reservation, för vi tycker att vi har hörsammats i det vi socialdemokrater tycker i frågan. Herr talman! Detta är självklart mycket bra, men jag hoppas också att regeringen studerar vem som tar dessa lån och varför samt hur låntagarna ska kunna ta sig ur de skuldfällor de sitter i på ett snabbare sätt. I regeringens promemoria kan vi läsa: "Enligt uppgifter från KFM beror det ökade antalet ansökningar om betalningsföreläggande avseende sms-lån på 'usel kreditprövning'. Sms-lånen riktas enligt KFM till dem som förvägras andra tjänster, dels ungdomar, dels äldre personer med överskuldsättningsproblem. Av myndighetens statistik framgår att det är ungefär lika många män som kvinnor som finns registrerade hos myndigheten för obetalda sms-lån. Bland kvinnor mellan 46 och 55 år är dock procenttalet högre, 58 procent. Bland ungdomar (18-25 år) har andelen av de obetalda sms-lånen sjunkit från 35,9 procent 2007 till 19 procent 2011." Under 2012 har det dock höjts till 21 procent, vill jag tillägga. "Enligt Konsumentverket är en typisk snabblånekund en 37-årig ensamstående kvinna med barn. De flesta ansökningar görs i slutet av månaden och 60-70 procent av dem som söker är återkommande kunder, dvs. de har tidigare ansökt om snabblån." Av detta kan vi förstå att det inte är för att köpa lyxprylar de lånar utan helt enkelt för att kunna få vardagen att gå ihop. Detta var också vad vi fick reda på under den offentliga utfrågning som vi i civilutskottet anordnade i februari. Några av företagen som lånade ut pengar hade nämligen också gjort undersökningar av vilka som var låntagare och vad de använde pengarna till. Det är detta jag menar när jag tycker att regeringen måste se till de bakomliggande orsakerna till att arbetslösa ungdomar, ensamstående kvinnor med barn och i allt högre utsträckning pensionärer är hänvisade till oseriösa långivare för att kunna försörja sig. Att jag säger "oseriösa" är på grund av att Konsumentverket under 2012 och 2013 har granskat 22 av de snabblåneföretag som är registrerade hos Finansinspektionen och ytterligare ett bolag som erbjuder snabblån till konsumenter. Av de 17 undersökningar som är avslutade har 15 av bolagen har varnats för att de har brustit i kreditprövningen. Statistik från Kronofogdemyndigheten visar att det under 2012 inkom 53 709 ansökningar om betalningsförelägganden som rör obetalda snabblån, vilket, som vi har hört tidigare, motsvarar en ökning med 62 procent jämfört med 2011. Ungdomar står för drygt en femtedel av de obetalda lånen. Detta är inte heller hela bilden, för en del av bolagen säljer lånen till finansbolag som driver in skulderna. Detta får till följd att de inte syns i statistiken. Antagligen är det alltså många fler än 53 709. Herr talman! För att sammanfatta: För det första är det bra att det kommer skärpningar i lagstiftningen för snabblåneföretagen, framför allt för konsumenterna men även för konkurrenssituationen för seriösa långivare. För det andra har jag en uppmaning till regeringspartierna: Se till de bakomliggande orsakerna för såväl unga och gamla som ensamstående kvinnor - ja, alla som måste kunna ha en möjlighet att försörja sig och inte vara hänvisade till oseriösa långivare. Slutligen: Snabba på och kom med nya förslag när det handlar om överskuldsättning! Det handlar om de tiotusentals som vi både i vårt eget betänkande och i promemorian från Finansdepartementet har sett sitter i denna situation och har lurats in i skuldfällor av oseriösa långivare. De kan ta hela livet för dem som är satta i den situationen.

anf.37 Jessika Vilhelmsson (M):

Herr talman! Att vara konsument år 2013 ställer helt andra krav än för bara några år sedan. Det är därför jag tror att den här typen av betänkande om konsumentpolitik ständigt är aktuellt och ständigt debatteras. Betänkandet som har behandlats i utskottet innehåller ett sextiotal motionsyrkanden på området, och utskottet har som vi redan hört valt att behandla många av ärendena i förenklad ordning. Mitt anförande kommer att handla om sms-lån och Allmänna reklamationsnämnden. Sms-lån eller snabblån - ja, den här typen av lån har många namn. Dessa krediter har flitigt debatterats här i kammaren och i samhällsdebatten sedan de uppstod för ett antal år sedan. Justeringar av krediterna har skett så sent som den 1 januari 2011, men vi kan trots det konstatera att det fortfarande finns stora problem. Ett av de större problemen är just bristande kreditprövning från företagens sida. Precis som Carina Ohlsson sade säger Kronofogdemyndigheten att det är en usel kreditgivning som sker. Det finns exempel på många som har beviljats krediter och snabblån trots att de har otaliga betalningsanmärkningar, och det är förstås inte okej. Som ett led i beredningen av motionerna om sms-lån höll utskottet som sagt en hearing, en offentlig utfrågning, i februari i år. Vid utfrågningen deltog företrädare från Justitiedepartementet, Kronofogdemyndigheten, Finansinspektionen, Konsumentverket, Svensk Inkasso samt några av snabblåneföretagen. Det var många intressanta uppgifter som kom fram. I dag är det Konsumentverket som har tillsynsansvaret för den här typen av krediter. Som Carina Ohlsson också har sagt - det blir en del upprepning, kan jag säga; vi är tämligen överens - har Konsumentverket gjort en granskning av 22 snabblåneföretag. Vid hearingen var 16 av dem avslutade, och 14 av företagen blev varnade. Jag tror att Carina Ohlsson sade 17 respektive 15, men det spelar ingen större roll - det är det faktum att det är en så stor andel som blir varnade som är problemet. De uppvisade nämligen brister i såväl kreditgivningen som marknadsföringen, och det är inte heller okej. Kronofogden kom som sagt nyligen med statistik om antalet obetalda sms-lån. Som vi har kunnat höra växer de lavinartat från att tidigare, troligen tillfälligtvis, ha gått ned. Det är inte heller bra. Detta måste också ses i ett större sammanhang. Det gäller inte bara snabblån eller sms-lån, utan det gäller problemen med den allmänt ökande skuldsättningen vi har i samhället och problem med överskuldsättning. Herr talman! Många av dessa saker tror jag bottnar i bristande kunskap i privatekonomi. Många myndigheter samverkar nu och gör många olika saker för att motverka överskuldsättning. Kronofogden har kampanjer som riktar sig mot de yngre, och det har tillförts mer undervisning i skolan om privatekonomi. Jag tror att just samverkan mellan myndigheter och marknadens snabblåneföretag kan göra mycket som leder till bättre resultat. Det är ju också så att har man en gång hamnat i skuldfällan kan vägen tillbaka vara både lång och brokig. Det är bland annat vår uppgift att försöka motverka detta samhällsproblem. Som jag tidigare sagt här i kammaren finns det för närvarande två utredningar som ska vara klara till hösten och som jag hoppas delvis kommer att svara på de frågor Carina Ohlsson tog upp tidigare. Den ena handlar om just överskuldsättning och den andra om skuldsanering. Min uppfattning är att regeringen ser att det här förstås är ett allvarligt problem och att man har vidtagit åtgärder. De senaste åtgärderna är just de två förslag som det redan har talats om. Regeringen föreslår alltså att de företag som bedriver snabblåneverksamhet ska bli tillståndspliktiga och hamna under Finansinspektionens tillsyn. Det är bra. Regeringen föreslår också att Konsumentverkets möjligheter att utfärda sanktioner ska utökas. De kommer att ha möjlighet att ta ut straffavgifter när en kreditgivare visar brister i sin kreditprövning. Det är också bra. Därtill har regeringen ökat anslaget till Konsumentverket med totalt 2 miljoner kronor det här året för att motverka överskuldsättning. Många saker görs alltså redan nu. Vid den hearing som vi hade var tre snabblåneföretag representerade. Det uttryckte alla tre att de var positiva till att hamna under Finansinspektionens tillsyn. Vi i utskottet har varit tydliga med att vi förutsätter att branschen själv tar ett ökat ansvar. Såvitt jag känner till pågår det för närvarande ett arbete med att bilda en branschorganisation. Just i dag har jag fått uppgift om att de ska träffas och diskutera de etiska regler som de själva säger ska tas fram. Det är bra, och jag avser att fortsätta följa det arbetet. Herr talman! Jag vill säga några ord om Allmänna reklamationsnämnden, eller Arn som vi till vardags kallar den. Den har tidigare tilldelats 30,5 miljoner kronor för 2013, men på grund av det ökade antalet anmälda ärenden har regeringen satsat extra pengar i vårbudgeten. Arn är ett organ som vi är väldigt glada och tacksamma över att ha. Så sent som för en vecka sedan enades ministerrådet om att det ska införas en alternativ tvistelösning i konsumenttvister på nationell nivå. Det är bra. Vi har redan Arn, men för att följa upp det här har, som Marianne Berg nämnde, en utredning tillsatts av regeringen som ska titta på åtgärder som ska finnas för alternativa tvistelösningar för konsumenter. Utredningen ska också föreslå åtgärder för att få näringsidkare att följa Arns rekommendationer i högre grad. Som jag ser det är vi överens med reservanterna om detta. Jag tycker att det som reservationen tar upp tillgodoses genom utredningen. Med det, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna. (Applåder)

anf.38 Nina Lundström (FP):

Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. Som tidigare talare har varit inne på handlar betänkandet om motioner från allmänna motionstiden. Herr talman! År 2006 introducerades de så kallade snabblånen, som också kallas för sms-lån eller mikrolån, på den svenska marknaden. Den fråga man kan ställa sig är varför mikrolånen uppstod. Vi kunde konstatera vid den offentliga utfrågningen att ett skäl som angavs var att storbankerna inte har erbjudit de mindre lånen till konsumenterna. Därför uppstod en möjlighet på marknaden. Typiskt för snabblånen är att det handlar om att låna ett relativt litet belopp, ofta någonstans mellan 1 000 och 3 000 kronor, och tiden för återbetalning är ofta en till tre månader. Kostnaden för snabblånen är oftast en kombination av ränta och avgifter. I och med den korta återbetalningstiden kan den effektiva räntan bli hög. Ansökningar om lån görs på distans, ofta genom sms-meddelanden eller via internet. Lånebeloppet betalas ut snabbt. Vanligen är det fråga om lån utan säkerhet. Det råder en bred enighet, som vi har hört i debatten, i utskottet om att överskuldsättning måste motverkas. Detta gäller inte minst ungdomarnas situation. Som ett led i beredningen av motionerna om sms-lån höll utskottet den 19 februari 2013 en offentlig utfrågning. Man kan läsa den offentliga utfrågningen i en bilaga till betänkandet. Vid utfrågningen deltog många företrädare. Herr talman! Snabblån har gjorts mer tillgängliga för konsumenterna. Samtidigt som en ökad tillgänglighet kan vara positiv för vissa konsumenter innebär det en större risk för andra konsumenter som kanske fattar förhastade och dåligt underbyggda beslut om lån. Snabblånen har bidragit till skuldsättningsproblem. Statistik från Kronofogdemyndigheten visar att det under 2012 inkom 53 709 ansökningar om betalningsförelägganden som rör obetalda snabblån, vilket motsvarar en ökning med 62 procent sedan 2011. Ungdomar står för drygt en femtedel av de obetalda lånen. Antalet obetalda snabblån ökade alltså kraftigt under 2012. Det är en oroande utveckling som vi ser mycket allvarligt på. Konsekvensen av obetalda snabblån är inte sällan betalningsanmärkningar och en ökad risk för överskuldsättning, som kan leda till utanförskap. Det är ytterst angeläget att verksamma åtgärder vidtas för att motverka problemen med snabblån. I den nya konsumentkreditlagen, som trädde i kraft den 1 januari 2011, finns regler som syftar till att minska de negativa följderna av snabblånen. Samma regler gäller numera för snabblån som för konsumentkrediter i allmänhet. Kreditgivaren har fått ett tydligt ansvar för att lämna information om den effektiva räntan och är skyldig att göra en kreditprövning. I och med att snabblånen omfattas av kravet på kreditprövning står denna form av kreditgivning under Konsumentverkets tillsyn. Konsumentverket har fått höjt anslag för 2013 för att kunna förstärka tillsynen. Vi välkomnar de båda departementspromemorior som nyligen presenterats, dels Straffavgift vid bristande kreditprövning , dels Viss kreditgivning till konsumenter . De båda departementspromemoriorna remissbehandlas för närvarande. Enligt vad som framkom vid utskottets offentliga utfrågning är regeringens ambition att lagförslag ska kunna läggas på riksdagens bord före sommaren. Vi kunde även notera en artikel från de tre ansvariga statsråden kring vikten av att återkomma med förslag till åtgärder. Jag delar Marianne Bergs uppfattning att det är bra att regeringen har agerat och återkommer i dessa frågor, som vi alla tycker är viktiga. Flera myndigheter bedriver ett omfattande arbete för att minska problemen med snabblånen. Informationsinsatserna riktar sig särskilt till ungdomar. Enligt vad som framkom vid utskottets offentliga utfrågning pågår ett arbete bland snabblåneföretagen med att starta en branschförening. Tanken är bland annat att föreningen ska diskutera de etiska riktlinjerna för bolagens verksamhet. Slutligen, herr talman! Frågan om överskuldsättning är en mycket viktig fråga. Det gäller att dels följa utvecklingen, dels och framför allt motverka överskuldsättning. Ett omfattande arbete bedrivs för att komma till rätta med de problem som snabblånen för med sig. Ungdomar som skuldsätter sig kan drabbas under mycket lång tid. Regeringens insatser är därför mycket viktiga för att motverka överskuldsättning. (Applåder)

anf.39 Rickard Nordin (C):

Herr talman! Jag skulle vilja börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet i sin helhet och avslag på reservationerna. Konsumentfrågorna tillhör de frågor som kanske berör allra flest människor i vårt land. Det är också sammantaget ett av de områden där det finns mest makt hos människorna. Den makten gör att människor kan styra hur företag hanterar sin arbetskraft genom att välja varor med etisk märkning. Människor har möjlighet att minska sin egen miljöbelastning och styra samhället mot lite mer hållbarhet genom att välja exempelvis ekologiskt, klimatsmart och varor med god djurhållning. Ibland skulle man dock önska att det i högre grad fanns möjlighet att utnyttja den makten tillsammans. Men makten är i det här fallet utspridd på så många att vi från det offentliga ibland får gå in och samla makten för att reglera områden där marknaden inte har skött sig och där konsumentmakten inte förmår förändra. Här är de kommunala konsumentvägledarna tillsammans med budget- och skuldrådgivningen ett viktigt verktyg. De för inte bara en dialog med medborgarna om deras rättigheter och möjligheter. De kan också förebygga problem på ett sätt som vi här i riksdagen inte kan genom att enkelt föra en dialog med lokala näringsidkare om de problem som de stöter på i sin verklighet. Konsumentvägledarna ger dessutom värdefullt stöd till skolans undervisning. Vi i Centerpartiet vill värna den lokala förankring som konsumentvägledarna har. Tack vare dem undviker vi många tvister som inte behöver gå till exempelvis Allmänna reklamationsnämnden. Det gör att vi på riksplanet inte märker av det här. De har vidare möjlighet att på ett tidigt stadium signalera om problem som dyker upp. Ett sådant är sms-lånen. Vi har sett under de senaste åren hur branschen har vuxit, vilket i sig inte alltid är ett problem om det inte varit så att i takt med att branschen växt har också problemen ökat. Konsumentverket har granskat företagen och i de allra flesta fall funnit brister, framför allt i rutinerna för kreditprövning. Det är därför nu glädjande att regeringen har levererat två förslag, som just nu är ute på remiss, för att komma till rätta med problemen. Jag tycker att det är fullt rimligt att den som ger krediter ska ha tillstånd från Finansinspektionen. Det gör det också möjligt att dra in ett sådant tillstånd, vilket sätter stopp för oseriösa företag. Det är också bra att Konsumentverket får mer muskler och möjligheter att med hjälp av straffavgifter göra granskningar och varningar betydligt tyngre. Vi är övertygade om att de här åtgärderna kommer att få effekt på snabblåneföretagen. Men om det ändå inte gör tillräcklig skillnad är vi i Centerpartiet beredda att ta till ytterligare åtgärder för att minska de skadliga effekterna. Ett annat problem för konsumenter, som inte lyfts fram i det här betänkandet men som har seglat upp på sistone, är identitetskapning. Det är ett brott som skapar mycket oreda och problem för den enskilda drabbade personen. Det är därför glädjande att Alliansen nu har kommit överens om att kriminalisera själva handlingen identitetskapning. Det gör att man kan ta tag i brotten på ett mycket tidigare stadium. Och det ställer högre krav på näringsidkare att säkerställa köparens identitet, för det är självklart inte den drabbade personen utan den näringsidkare som inte sköter sin identitetskontroll som ska lida ekonomisk skada. Tack vare denna överenskommelse i Alliansen hoppas vi att vi ska kunna sätta stopp för ett av de mest växande brotten i Sverige i dag. Men det finns fler sätt att hantera problem på konsumentmarknaden. Ett av dem är Allmänna reklamationsnämnden, Arn. Vi i Centerpartiet har tidigare efterlyst åtgärder för att skärpa följsamheten i Arns beslut. Vi har sneglat på den norska modellen som har tagits upp här. Det är därför glädjande att regeringen har tillsatt den här utredningen som vi har hört talas om tidigare. Den ska se över hur en framtida tvistelösning ska se ut och kunna hanteras på ett bra och effektivt sätt utanför domstolarna. Man kommer att utreda både för- och nackdelar med ett Arn som fattar bindande beslut. Jag ser fram emot utredningen. Vi får visserligen vänta ett år, till nästa sommar, men då blir den desto mer efterlängtad. Med detta, herr talman, hälsar jag nästa talare välkommen i debatten. (Applåder)

anf.40 Roland Utbult (KD):

Herr talman! Jag vill först yrka bifall till förslaget till beslut i civilutskottets betänkande och avslag på reservationerna. Det här betänkandet handlar, som vi har hört, om sms-lån och om Allmänna reklamationsnämndens roll och effektivitet i tvistlösningar utanför domstol för konsumenter. Om jag får börja med Arn, Allmänna reklamationsnämnden, så har regeringen tillsatt en särskild utredare som ska se över och föreslå åtgärder för att stärka konsumentens ställning. Det ingår också att föreslå hur Arn kan få fler företag att följa rekommendationerna som lämnas. Det är naturligtvis allvarligt att många näringsidkare inte rättar sig efter Arns beslut. När så sker har Arn inte möjlighet att vara domstol, och den som sitter med Svarte Petter är konsumenten. Regeringen har alltså tillsatt en särskild utredare som ska föreslå lämpliga åtgärder. Så över till snabblånen. Det första snabblånet togs 2006. Nu, sju år senare, har antalet anmälningar till Kronofogden om obetalda snabblån kommit upp i 223 942. Det tål att upprepas det som flera talare har nämnt tidigare, att under 2012 var antalet anmälningar till Kronofogden 57 309. Det är en ökning med 62 procent från året dessförinnan. Det är bland annat en effekt av avregleringen av kreditmarknaden 1985, då vissa delar av kreditmarknaden blev utan både tillsyn och insyn. I sju år har konsumentskyddet vid snabblån varit bristfälligt och varit tvunget att förlita sig på Konsumentverkets tillsyn, en tillsyn som inte har lett till mer än varningar. År 2011 skärptes kraven för kreditprövning, och regeringen föreslår ytterligare skärpningar. Konsumentkreditlagen och kreditprövningen är bland annat ämnade för att skydda människor i utsatthet från att gå in i situationer som man inte klarar av. Men många som redan har betalningsanmärkningar beviljas snabblån trots genomförd kreditprövning. Det visar att detta krav är tandlöst och måste kompletteras med begränsningar i att öka personens trångmål, till exempel genom att ogiltigförklara kreditavtalet så att kreditgivaren inte har möjlighet att kräva tillbaka lånebeloppet av låntagaren samt att kreditgivaren prickas. Ett antal prickar bör leda till att tillståndet dras in. Regeringen har vidtagit en del åtgärder. Konsumentverket har fått höjt anslag för 2013. Det är för att förbättra tillsynen av snabblåneföretag. Två departementspromemorior har kommit med förslag om att skärpa kraven på företagen. Bland annat ska Konsumentverket kunna förena ett beslut om varning med en straffavgift. Ökad tillsyn är också att vänta framöver. Flera utredningar har startats för att se över överskuldsättning och skuldsanering. Kristdemokraterna har sedan flera år tillbaka drivit frågan om snabblån och kampen mot oseriösa kreditgivare som syniskt utnyttjar människors trångmål. Därför är regeringens föreslagna åtgärder nödvändiga och önskade. Finansinspektionen har tillsyn över kreditinstitut, det vill säga banker och kreditmarknadsföretag. Men finansiella institut som ägnar sig åt kreditgivning men inte finansierar sig genom upplåning från allmänheten, till exempel sms-låneföretag, behöver inte tillstånd från Finansinspektionen för att driva sin verksamhet och står därför i princip inte heller under någon egentlig tillsyn av Finansinspektionen. Men som flera talare har nämnt kommer detta att ändras genom de förslag som regeringen kommer med. Herr talman! Till sist: Ett av de största problemen med sms-lån är att människor tar dem för att klara av andra skulder. Det gör att vi ser hur vissa har fastnat i överskuldsättningsfällan. Sms-lån blir på så sätt endast toppen av isberget, och det är i grunden ett privatekonomiskt problem. Förutom regeringens insatser behöver vi arbeta förebyggande. Antalet anmälningar mellan första halvåret 2009 och 2010 minskade med mer än 30 procent, mycket tack vare den informationskampanj som förre kristdemokratiske finansmarknadsministern Mats Odell tog initiativ till. Därför måste vi på nytt lägga fokus på information och utbildning. Det är också viktigt med ett ökat samarbete mellan Finansinspektionen och Konsumentverket i frågor om konsumenters överskuldsättning. Riksrevisionen har återkommande kritiserat myndigheterna för att de har svårt att samarbeta i den här frågan. Hela den här problematiken gör att det behövs fler budget- och skuldrådgivare, och som Nina Lundström uttryckte det: Överskuldsättning måste motverkas. Det jag hör från bland annat socialtjänsten runt om i Sverige är skrämmande berättelser om hur personer hamnar i en total återvändsgränd på grund av smålån som tas för att klara av tidigare smålån. Det handlar om tragiska människoöden där det i den andra änden befinner sig ofta hänsynslösa företag, och bakom dem står personer med en aggressiv marknadsföring som tar ut ockerräntor. Det drabbar naturligtvis också de seriösa företagen som får en stämpel på sig. Vi har ett ansvar att strama åt den här verksamheten, inte minst för att förebygga att fler hamnar i ekonomisk utsatthet och för att hjälpa dem som har hamnat där. (Applåder)