Utvidgad målgrupp för samhällsorientering, m.m.

anf.1 Maria Stenberg (S):

Herr talman! I dag ska vi i arbetsmarknadsutskottet debattera regeringens proposition som handlar om att gruppen som omfattas av samhällsorienteringen ska utökas. I samma proposition finns även ett kunskapsunderlag och en analys om integrationens tillstånd och utveckling. Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till reservation nr 1 under punkt 1 och reservation nr 9 under punkt 6. Jag konstaterar att det är rätt upplyftande att få möjlighet att debattera regeringens förslag till riksdagen inom arbetsmarknadsutskottets beredningsområde. I ärlighetens namn lyser förslagen till vårt utskott med sin frånvaro, trots att vi i Sverige har en massarbetslöshet, långtidsarbetslöshet, som växer lavinartat och många invandrare som inget jobb har och inget jobb får. Det finns en hel del för en regering att ta itu med - kan i alla fall jag tycka. Herr talman! I grunden tycker vi socialdemokrater att det är bra att regeringen föreslår en utökad målgrupp för samhällsorienteringen, men vi har svårt att förstå varför det återigen ska begränsas och sättas upp hinder för vissa människor. I det här fallet handlar gränserna om att vissa människor som inte har rätt ålder eller kommer från rätt land ska få omfattas av samhällsorienteringen. Det måste i rimlighetens namn vara mycket mer besvärligt och innebära mer byråkrati att stänga ute människor än att säga att det är självklart bra om så många invandrare och människor med utländsk bakgrund som möjligt får ta del av en introduktion som handlar om att ge kunskap om det svenska samhället. Men, nej då, den här regeringen verkar ha som motto att sätta upp hinder, barriärer och olika tidsgränser för människor. I just det här fallet handlar det om människor som råkar ha fel ålder eller inte kommer från rätt land för att omfattas av samhällsorienteringen. Det är, som jag ser det, inte rättvist att begränsa människor på det här sättet. Likabehandlingsprincipen borde vara ett självklart val för regeringen. Dessutom tycker jag i grunden att både regeringen och utskottets majoritet har en rätt trist inställning till samhällsorienteringens uppdrag och syfte. Fokus är uteslutande på en arbetsmarknadsetablering, medan vi socialdemokrater anser att det finns ett mycket större värde i en samhällsorientering som handlar om att ge goda kunskaper och grunder om det svenska samhället i stort och också i smått. Om det hade funnits en sådan inställning till samhällsorienteringen hade vi på ett bättre sätt kunnat stärka ett demokratiskt och jämställt samhälle, som vi strävar efter i Sverige. Herr talman! Sedan kan jag inte låta bli att säga några väl valda ord om utskottsmajoritetens skrivningar om varför människor som kommer till Sverige som arbetskraftsinvandrare inte ska få möjlighet att omfattas av samhällsorienteringen. Den borgerliga regeringen anser tydligen att eftersom arbetskraftsinvandrare redan har ett arbete i Sverige behövs ingen samhällsorientering, utan den kan de få på sina arbeten. Jag säger så här: Utskottsmajoriteten har nog helt missat - eller uppenbarligen blundat för - hur många människor som kommer hit som arbetskraftsinvandrare har det på sina arbeten. Egentligen borde jag inte behöva påminna utskottsmajoriteten om medierapporteringen om skogsarbetarna från Kamerun eller bärplockarna från Thailand. Eller så behöver utskottsmajoriteten ta del av de rapporter som finns från bland annat Hotell- och Restaurangfacket, som alltför många gånger träffat människor som har kommit hit som arbetskraftsinvandrare som har lurats på lönen, låsts in i kök och allmänt förvägrats sitt människovärde och sin frihet. De, om några, skulle ha behövt få tillgång till samhällsorientering och därigenom få möjlighet att skaffa sig både kunskap och nätverk utanför sina arbeten som hade kunnat hjälpa till när skrupulösa arbetsgivare utnyttjar dem. Jag tror, om jag ska vara ärlig, att ni ska komma ihåg att ni inte har en majoritet av svenska folket på er sida när det gäller hur er lagstiftning om arbetskraftsinvandrare faktiskt fungerar i verkligheten. Ni kan enkelt åka hem till mitt Norrbotten och fråga norrbottningarna, som skyndade sig ut för att hjälpa till när många thailändska bärplockare råkade illa ut, vad de anser om er lagstiftning som gör det möjligt att på papperet erbjuda en lön för att sedan betala ut något helt annat - i många fall mycket sämre. Om den borgerliga regeringen ska komma med en proposition till vårt utskott, är det väl en proposition som rättar till lagstiftningen på arbetskraftsinvandringens område. Nej, i stället konstaterar utskottsmajoriteten att de människor som kommer till Sverige som arbetskraftsinvandrare inte ens behöver omfattas av rätten till en samhällsorientering på 60 timmar totalt. Tragiskt är vad det är! Herr talman! Invandrade akademiker borde vara en välsignelse för Sverige och de svenska arbetsgivarna. Här kommer människor med en utbildning i bagaget - en vinstlott helt enkelt. Trots det visar det sig att det finns svårigheter för invandrade akademiker att få ett arbete som motsvarar deras utbildningar. Risken blir därmed att de under en lång tid inte får använda sig av sina kunskaper och då faktiskt tappar både kunskaper och inkomster. Utbildning är oftast en färskvara. Därför är validering av utbildningar viktiga och att de faktiskt får hjälp och stöd att komma till rätt jobb, inte enbart till första jobbet. Vi socialdemokrater anser därför att Arbetsförmedlingens arbete måste förbättras när det handlar om situationen för invandrade akademiker och verkligen se till att valideringen sker på så kort tid som möjligt, så att man hamnar på rätt jobb och inte bara på sitt första jobb. Herr talman! Jag ska säga några korta ord om den orättvisa sfi-bonusen, som borgerligheten krampaktigt håller fast vid. Den är och kommer alltid att vara orättvis eftersom den faktiskt gynnar redan studievana människor. Den borde helt enkelt tas bort, punkt och slut. När det sedan gäller resten av propositionen som är en kunskapsöversikt finns en mycket tydlig tendens. Den handlar om kön. Det är inga nya eller särskilt okända insikter eller kunskaper. Klass och kön spelar roll, stor roll. Det visar texterna och kunskapsöversikten i propositionen väldigt tydligt. Kvinnor diskrimineras. Invandrade kvinnor diskrimineras. De får inte i lika stor omfattning ta del av Arbetsförmedlingens åtgärder som handlar om arbetsmarknadsutbildningar, och de har lägre sysselsättningsgrad oavsett vilken utbildningsnivå de har, trots att de i större utsträckning klarar sina kurser i sfi. Mönstret är tydligt, faktiskt mycket tydligt: Jämställdheten i Sverige trampar vatten, och kvinnor oavsett ursprung betalar priset. När nu regeringen återigen har tagit fram ett kunskapsunderlag återstår bara för mig och Socialdemokraterna att vänta och se vilka politiska åtgärder och förslag som kommer efter det. Man kan tycka att om man har tagit fram ett underlag som visar på en tendens att klass och kön spelar roll borde det åtföljas av ett antal politiska förslag. (Applåder)

anf.2 Mehmet Kaplan (MP):

Herr talman! Tack, Maria Stenberg, för en tydlig redogörelse! I stort delar vi synen och analysen när det gäller sfi. Jag skulle dock vilja lyfta fram en skillnad. Regeringen har delvis tagit till sig kritiken när det gäller sfi-bonusen. Miljöpartiet är emot införandet av den, och vi har faktiskt fått rätt i att det är stora problem. Det är inte där sfi-bonusen faktiskt skulle göra effekt som den har gjort effekt. Det ska bli intressant att lyssna på hur Alliansens företrädare här hanterar detta. I betänkandet talas det om den så kallade sfi-pengsutredningen, som har fått tilläggsuppdrag att överväga om Arbetsförmedlingen bör ges möjlighet att upphandla den utbildning i svenska som ingår i etableringsplanen. Det är ett antal ytterligare saker som utredningen ska titta närmare på. Vi tyckte att det var förmätet att redan nu säga att den inte kommer att komma fram till något annat än att detta faktiskt ligger regeringen i fatet och att det i grunden handlar om ett feltänk, att människor som kan och vill lära sig svenska skulle ytterligare påskyndas med hjälp av pengar. Utbetalningarna verkar ha visat på motsatsen. Det verkar ha fungerat i vissa delar av Sverige, men då är det mer kopplingar till andra faktorer som verkar ha gjort att bonusen har fått effekt. Vår ståndpunkt sedan tidigare ligger fast. I utskottet har vi konstaterat att regeringen verkar hänga upp sig på att sfi-bonusen måste få den avsedda effekten, som den ju inte har fått hittills. Det finns en IFAU-rapport som heter Ekonomiska drivkrafter och studieresultat - effekter av Sfi-bonus . Där ser vi också att det är högst varierande effekter. När man genomför en reform av det här slaget och satsar så mycket av idén om integration i Sverige och det får den här typen av oönskade eller snarare totalt bortfallna effekter är det närmast pinsamt för regeringen. Vi får se vad utvärderingarna kommer att leda till. Den andra biten handlar om synen på etableringsreformen över huvud taget. Där har Miljöpartiet en reservation, och jag vill härmed yrka bifall till den, reservation 6, om arbetsmarknadsetablering, och jag kommer att orda något om den. Statskontoret har gjort en utvärdering. Den fann, kanske inte särskilt förvånande, vissa brister i etableringsreformen, till och med rätt så stora brister. Vi kunde se att många nyanlända inte får en etableringsplan i tid. Aktiviteterna i etableringsplanen är inte tillräckligt anpassade till de nyanländas förutsättningar och behov eftersom det är en väldigt heterogen grupp. Nyanlända får inte heller den försörjning de behöver i inledningsskedet av etableringsprocessen. Nu skriver utskottsmajoriteten att det ändå är relativt väl jämfört med tidigare. Man förhåller sig lite avvaktande. Jag skulle vilja säga att det är ett passivt och på gränsen till intetsägande förhållningssätt. Om man menar allvar med de skrivningar och vackra formuleringar som finns i texter från regeringen tycker jag att man borde ha prövat möjligheten att släppa in andra aktörer med specialiserad kunskap. Det finns många goda exempel i kommuner runt om i landet där samverkan mellan näringslivet, det offentliga och den ideella sektorn faktiskt har lett till matchning som inte riktigt kan motsvaras av det som Arbetsförmedlingen har hanterat. Vi kan också titta på fackförbunden som har specifik kompetens inom sina respektive yrkesområden. De skulle kunna ha en mer framträdande roll om man från statligt håll kunde se att detta är en möjlig väg att gå. Vi tittar också på trygghetsråd och liknande lösningar, som faktiskt har varit rätt lyckade. I utskottet hade vi i dag ett seminarium där vi av Trygghetsrådets företrädare fick höra - de senaste siffrorna är från 2012 - att de 13 681 uppsagda tjänstemän som gick vidare från TRR till nya karriärer motsvarar 86 procent av alla dem som Trygghetsrådet omfattar. Herr talman! Jag vill också lyfta fram den kanske självklara del som handlar om hur vi ska se till att hålla samman Sverige. Vi har olika ingångar beroende på vilket parti vi tillhör, och vi har olika idéer om vad vi vill åstadkomma. Det finns en ganska bra redogörelse för det i början av betänkandet, men jag och de som jag har pratat med upplever att det inte riktigt motsvarar de förväntningar som vi har rätt att ställa på en regering som talar om ett Sverige där klyftorna ska minska och som ska vara mer sammanhållet. För oss i Miljöpartiet är det självklart att vara med och se till att de långsiktiga förändringarna slår rot, men återigen måste jag säga att utskottsmajoritetens förhållningssätt är väldigt passivt och på gränsen till intetsägande.

anf.3 Mattias Karlsson (SD):

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 2. Vi ska i dag behandla arbetsmarknadsutskottets betänkande 7 beträffande regeringens proposition om utvidgad målgrupp för samhällsorienteringen, regeringens analys om integrationens utveckling och diverse motioner rörande det integrationspolitiska området. Vad samhällsorienteringen anbelangar ser vi denna som ett positivt inslag i etableringsprocessen för nyanlända invandrare. Vi är därför också positiva till att målgruppen utvidgas. Vi håller dock med det stora antalet remissinstanser som påpekar att den föreslagna utvidgningen är alltför snäv. Att ta del av grundläggande information kring hur det svenska samhället är uppbyggt och fungerar är enligt Sverigedemokraternas uppfattning både en rättighet och en skyldighet för de invandrare som flyttar hit och har för avsikt att bosätta sig här permanent. Vi vill därför göra samhällsorienteringen obligatorisk och inkludera den absoluta merparten av alla invandrargrupperna i målgruppen. Att regeringen till exempel har valt att exkludera nyanlända invandrare över 65 år tycker vi är beklagligt. Regeringspartierna motiverar detta med att man till övervägande del ser samhällsorienteringen som ett instrument för etablering på arbetsmarknaden och att det därför blir överflödigt att inkludera personer som har uppnått pensionsåldern. Även om det givetvis är en mycket viktig målsättning med verksamheten delar Sverigedemokraterna inte uppfattningen att etablering på arbetsmarknaden ska vara samhällsorienteringens helt överskuggande syfte. Till skillnad från de borgerliga partierna ser vi människor som någonting mer än bara kugghjul i en ekonomi och samhället som någonting betydligt större än bara en gemensam arbetsmarknad. Även med utgångspunkt i borgerlighetens närmast instrumentella människosyn och samhällssyn blir beslutet att isolera äldre invandrare ganska besynnerligt. Vi kommer precis från en hearing som handlade om vikten av att få fler personer att fortsätta arbeta efter sin 65-årsdag. Regeringen har vid otaliga tillfällen den senaste tiden påtalat vikten av just det här. Men gäller detta bara infödda svenskar eller invandrare som har vistats länge i landet? Varför ska inte även nyanlända invandrare uppmuntras att arbeta efter 65-årsdagen? Det är en fråga som jag gärna skulle vilja ha svar på. Vid sidan av nyanlända invandrare över 65 år väljer regeringen även att exkludera arbetskraftsinvandrare när det gäller samhällsorienteringen. När man läser motiveringen till det här beslutet får man intrycket att regeringen befinner sig i en närmast utopisk föreställningsvärld som uppenbarligen ligger väldigt långt från den faktiska verkligheten. Enligt regeringspartierna behöver inte arbetskraftsinvandrare någon samhällsorientering, för de kommer ändå att lära sig allt de behöver veta via sitt arbete. Från Sverigedemokraternas sida är vi dock långt ifrån övertygade om att skogsarbetare från Kamerun kommer att bli informerade om sina grundläggande rättigheter av sin chef eller att ett irakiskt restaurangbiträde som tvingats betala för sitt arbetstillstånd och som ägnar sina dagar åt att 16 timmar i sträck hacka lök i en kebabvagn i Rosengård per automatik kommer att tillägna sig grundläggande kunskaper om det svenska samhället. Därför anser vi att även arbetskraftsinvandrare borde omfattas av rättigheten och skyldigheten att delta i samhällsorienteringen. Som jag tidigare har varit inne på har vi synpunkter även på innehållet i samhällsorienteringen. I vår följdmotion föreslår vi att verksamheten ska breddas, dels genom att det befintliga kunskapsmålet rörande mänskliga och demokratiska rättigheter ges en större tyngd, dels genom att ett nytt kunskapsmål rörande svensk kultur och tradition tillförs. Det sistnämnda förslaget avfärdar utskottsmajoriteten genom att i praktiken säga att eftersom inte alla som är uppväxta i Sverige tänker och agerar likadant finns det ingen svenskhet och ingen svensk kultur. Regeringsformen sägs i stället vara den enda relevanta sammanbindande länken i det svenska samhället. Enligt min uppfattning är detta ett okunnigt och respektlöst synsätt. Med den här definitionen kan det inte finnas några kulturer eller folkgrupper över huvud taget. Jag hoppas att utskottsmajoriteten är konsekvent och att man, när man nästa gång träffar representanter för till exempel den samiska, romska, judiska, eller kurdiska gruppen, är beredd att se dem i ögonen och säga att varken de eller deras kultur egentligen existerar eftersom de inte alla tänker och agerar likadant. Med samma logik skulle man också kunna säga att eftersom inte alla som bor i Sverige känner till eller delar de värderingar som uttrycks i regeringsformen finns egentligen inte regeringsformen. Åtminstone är den inte så pass relevant att man bör inkludera den i samhällsorienteringen. Herr talman! Vid sidan av förslaget om en utvidgad målgrupp för samhällsorienteringen föreslår regeringen också en ändring i lagen om den så kallade sfi-bonusen. Sverigedemokraternas uppfattning är att den här lagen i stället borde avskaffas helt. Att ta sina skattefinansierade studier på allvar och att som nyanländ i Sverige göra vad man kan för att så snabbt som möjligt lära sig svenska anser vi vara en skyldighet och inte en extraordinär inställning som förtjänar en stor bonus som studerande inom andra ämnen inte erbjuds. Även om utvärderingen fortfarande pågår kan man redan nu konstatera att reformen med största sannolikhet inte har haft några avgörande positiva effekter. Precis som förväntat är det nästan uteslutande redan resursstarka elever som ändå hade klarat sig bra som får ta del av bonusen. Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga några ord om regeringens analys kring integrationens tillstånd och utveckling. Trots att texten i vissa avseenden är friserad är det uppenbart att inga avgörande förbättringar har skett på området. Snarare är det tvärtom. Trots alla miljarder och trots flera decennier av påhittiga integrationsåtgärder och utlovade revolutionerande lösningar från såväl rödgröna som borgerliga regeringar blir situationen till och med sämre i vissa avseenden. Den enkla förklaringen till det här är att mångkulturalism helt enkelt är en dålig idé och att man envist vägrar att erkänna att invandringens omfattning och karaktär har en enorm inverkan på förutsättningarna att bedriva en lyckosam integrationspolitik. Den enskilt viktigaste åtgärden för förbättrad integration är en övergång till assimilering och en mer ansvarsfull invandringspolitik. Jag beklagar djupt att Sverigedemokraterna fortfarande är det enda parti i den här kammaren som har insett det. Migrationsministern tycks förvisso på sistone ha insett att storleken faktiskt spelar roll, men det hjälper inte så mycket när han blir bakbunden och belagd med munkavle av sin egen statsminister. I sitt svar på vårt förslag om en övergång till en mer ansvarsfull invandringspolitik försöker utskottsmajoriteten ge sken av att Sveriges invandringspolitik i själva verket är ganska normal i ett europeiskt och nordiskt perspektiv. Jag hade kunnat stå här i ett par timmar och rabblat siffror och statistik som visar hur felaktig den bilden är. Men jag nöjer mig med att citera den före detta statssekreteraren Lars Danielsson som, när han år 2008 i Sveriges Radio förklarade varför Sverige hade lyckats så dåligt med att få gehör för sina ståndpunkter i förhandlingen om en gemensam migrationspolitik inom EU, sade följande: Alla politiska partier i Sverige har varit överens om att vi ska ha en mycket liberal asyl- och migrationslagstiftning. Där skiljer vi oss från i stort sett alla andra medlemsstater i Europa. Effekten blir då att de andra ser oss som lite tokiga extremister.

anf.4 Christina Höj Larsen (V):

Herr talman! Tillsammans är vi Sverige. Vi kan vara födda i Kiruna, Kabul, Karlstad eller Kigali. Till skillnad från föregående talare är jag helt medveten om att det innebär att vi kan vara skära eller mörkbruna. Våra ögon är blå eller bruna. Vi hejar på olika fotbollslag, ber till olika gudar och tittar på olika tv-program. Tillsammans är vi Sverige, vi som råkar vara här. Det vi i dag pratar om är att skapa förutsättningar för oss alla, oberoende av födelseort och oberoende av om vi hejar på AIK eller Djurgården. Det handlar om lika förutsättningar och rättigheter att leva och bo i Sverige. Det handlar om rätten till arbete, rätten till utbildning och rätten till bostad. För tillsammans är vi Sverige. Herr talman! Låt mig börja med det lilla som är bra. Vänsterpartiet ställer sig positivt till förslaget att målgruppen för samhällsorientering ska vidgas. Men vi vill se en bredare definition. Samhällsorientering bör erbjudas alla nyanlända enligt likabehandlingsprincipen. Vi föreslår att målgruppen omfattar alla invandrare som fyllt 18 år och som antingen är folkbokförda i Sverige eller har uppehållstillstånd på minst ett år. Vänsterpartiet anser att invandrare så fort som möjligt ska få möjlighet att delta i samhällsorientering, och det behöver tydliggöras att kommunernas ansvar att erbjuda orientering även gäller för dem som bor på anläggningsboende eller inväntar kommunplacering. En bredare målgrupp för samhällsorientering medför naturligtvis också ökade kostnader för kommunerna. Vänsterpartiet föreslår därför att regeringen i sin vårändringsbudget återkommer med förslag på ekonomiskt stöd. Vänsterpartiet håller med om att huvudansvaret för att rekrytera och motivera deltagande i samhällsorientering bör ligga på kommunerna samt att dessa själva ska kunna välja utförare av utbildningen. Vi tycker att det är viktigt att kommunerna samarbetar med föreningslivet för att nå så många som möjligt i målgruppen och för att anpassa innehållet efter deltagarnas behov. Här kan studieförbunden och andra ideella organisationer spela en viktig roll. Vi har under de senaste åren nästan dagligen sett konsekvenserna av de nya regeländringarna kring arbetskraftsinvandring, och det är bedrövligt. Vänsterpartiet tycker att det är självklart att denna mycket utsatta grupp också ska inkluderas i samhällsorienteringen. Det är en grupp som riskerar att utnyttjas på arbetsmarknaden, och vi ser ett behov av att betona den delen av samhällsorienteringen som behandlar just arbetsmarknadsfrågor. Det bör anordnas i samarbete med arbetsmarknadens parter. Facklig information om den svenska arbetsmarknadsmodellen, med en fördjupning i frågor kring arbetstagarnas rättigheter och skyldigheter på svensk arbetsmarknad bör vara en naturlig och självklar del. Herr talman! Människor har väldigt olika förutsättningar att lära. Bland de personer som kommer hit och blir en del av oss i Sverige finns det både akademiker och de med kort eller ingen skolgång alls. Utfallet av sfi-bonusen speglar mycket väl de skilda förutsättningarna. Vi ser att de som får bonus är de som har akademisk bakgrund, de som redan är vana vid att ta till sig kunskap på det här sättet och ofta de som dessutom lever tillsammans med någon som redan pratar svenska. För att se till att invandrare med olika förutsättningar och behov så snabbt som möjligt lär sig svenska krävs helt andra insatser än en bonus. Vad som behövs är en bättre individuell anpassning av undervisningen. Vi föreslår därför att regeringen återkommer med ett förslag med innebörden att sfi-bonusen avskaffas, att vi börjar prata om innehåll i stället. Herr talman! Enligt Vänsterpartiets mening är det staten som ska ha det övergripande ansvaret för att ta emot flyktingar och migranter till Sverige. Flyktingmottagandet ska ha en tydlig nationell styrning och tillräcklig statlig finansiering. Däremot menar vi att det är kommunerna som ska stå för genomförandet av introduktionen, mot bra ersättning från staten. Det är i landets kommuner de nyanlända ska bo, verka och bygga sig en framtid. Därför ska kommunerna enligt vårt förslag ha en tydlig roll i utförandet av introduktion och mottagande. Vilka krav detta ställer på kommunerna i praktiken måste tydliggöras och fastställas i en särskild förordning, där det bland annat ska framgå att kommunerna är skyldiga att behandla alla lika oavsett ekonomisk ställning. Ansvarsfördelningen och skyldigheten för alla inblandade aktörer och individer ska vara tydliga och uttryckliga. Individerna ska ha möjlighet att göra tydliga, fria och rationella val. Herr talman! Etableringsreformen, som vi pratar om nu, infördes 2010 och har hittills omfattat ca 10 000 personer. Bland annat innebär reformen att Arbetsförmedlingen har tagit över ansvaret för att underlätta och skynda på nyanlända invandrares etablering i arbetslivet och att så kallade etableringslotsar har fått i uppdrag att hjälpa nyanlända att snabbare komma in på arbetsmarknaden. Det är ännu ett försök från regeringen att leka affär på så många områden som möjligt. Reformen har fått omfattande kritik. I juni 2012 presenterade Statskontoret en utredning av reformen. Vänsterpartiet instämmer i flera av Statskontorets slutsatser. Vi tycker att de berörda myndigheterna - Arbetsförmedlingen, Migrationsverket, Försäkringskassan och Skatteverket - samt kommuner och landsting verkligen behöver förstärka samordningen av sina insatser. Vi tycker att nyanlända invandrare som saknar person- eller samordningsnummer ska kunna få en manuell etableringsplan av Arbetsförmedlingen och att landstingen ska få ett tydligare uppdrag, så att de nyanländas förmåga och möjligheter kan utredas mycket snabbare. Vänsterpartiet anser att nyanlända ska kunna få ersättning för sitt deltagande i aktiviteter i etableringsplanen i förskott, för att kunna betala löpande utgifter. Det är praktiska, basala saker. Vi anser även att regeringen bör vidta åtgärder för att komma till rätta med trångboddhet och bostadsbrist. Det rör oss alla. Bristen på mindre hyresrätter utgör ett stort hinder för nyanlända att etablera sig. Vi ser en marknad forma sig som är helt orimlig, där människor inhyses i bostäder som inte är skäliga för någon av oss. Med detta, herr talman, ställer jag mig bakom samtliga Vänsterpartiets yrkanden, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 3 och 5 och påminner återigen om att det är vi tillsammans som är Sverige, oberoende av vilket lag vi hejar på eller var vi är födda.

anf.5 Gustav Nilsson (M):

Herr talman! I detta betänkande behandlas propositionen Utvidgad målgrupp för samhällsorientering . Tre motioner har väckts med anledning av propositionen. I betänkandet behandlas också 31 motionsyrkanden om integration från den allmänna motionstiden i höstas. I propositionen föreslås en ny lag om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare. Enligt den föreslagna lagen ska kommunerna vara skyldiga att erbjuda samhällsorientering för vissa nyanlända som inte inkluderas i målgruppen i lagen från 2010 om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare. Förslaget rör främst anhöriginvandrare som är skrivna i en kommun och som har fyllt 18 men inte 65 år. I propositionen föreslås också en följdändring i tidigare lag från 2009 om vissa kommunala befogenheter som innebär att det ska vara möjligt för kommunerna att samverka med varandra om samhällsorientering även när det gäller den utvidgade målgruppen. Propositionen innehåller även ett förslag till ändring i lagen om prestationsbaserad stimulansersättning inom utbildning för svenska för invandrare. Förslaget innebär att beteckningen på betygskravet för att få sfi-bonus anpassas så att den överensstämmer med den nya skollagen. Därutöver innehåller propositionen ett fördjupat kunskapsunderlag som syftar till att redovisa och analysera tillståndet och utvecklingen av integrationen. Herr talman! Vi har viktiga utmaningar framför oss på integrationsområdet. Vi välkomnar regeringens förslag till ny lag om samhällsorientering för vissa nyanlända. Det är ändringar som innebär en förbättrad och bredare samhällsorientering. Vi vill ge människor som kommer till Sverige bästa möjliga förutsättningar att komma in i det svenska samhället. Etableringsreformen, som infördes 2010, kräver att samhällsorientering sker. Det ställer krav på kommunerna, som därmed ibland kan behöva samverka med andra för att eventuellt kunna köpa tjänster. Arbetsförmedlingen är som bekant den samordnande myndigheten, och det är kommunerna som ska se till att nyanlända erbjuds samhällsorientering. I dag är det enbart nyanlända invandrare som omfattas av etableringslagen som har rätt till samhällsorientering. Utskottet har ställt sig positivt till att målgruppen för samhällsorienteringen nu utvidgas. Att detta även regleras i lag är välkommet. Enligt den föreslagna lagen kommer vi närmare målet. Den är ett ytterligare steg som nu tas för att vi ska få en mer effektiv och bra integrering. Det gynnar alla: individerna, familjerna och samhället i stort. Syftet med samhällsorientering primärt är att underlätta de nyanländas etablering i arbets- och samhällslivet, med den värdegrund som regeringsformen och våra grundlagar ger uttryck för. Det handlar om kunskaper om hur det svenska samhället fungerar, de krav som ställs och de möjligheter som finns i vårt land. För oss handlar det om att samhällsorientering ska vara ett viktigt verktyg för en mer välfungerande integration. Det är därför angeläget att fler nyanlända invandrare nu får möjlighet att få grundläggande kunskaper om det svenska samhället. För många anhöriginvandrare kan samhällsorienteringen bidra med viktig kunskap om nyanländas rättigheter och skyldigheter, om hur samhället är organiserat och om det praktiska vardagslivet. Samhällsorientering kan bidra till att den nyanlände snabbare kan etablera sig i samhället. På så sätt sänker vi också trösklarna för att komma in på arbetsmarknaden och i den gemenskap som ett arbete ger möjlighet till. Man får möjligheter till en egen försörjning. Vi delar regeringens uppfattning att samhällsorienteringen i första hand bör utvidgas till att omfatta de nyanlända som har för avsikt att etablera sig i Sverige och som har svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Därför bör samhällsorientering erbjudas invandrare som kommer till Sverige i egenskap av anhöriga. Dessa personer tillhör den grupp som har störst behov och nytta av densamma. Gemensamt för anhöriginvandrare är i många fall att de saknar en naturlig koppling till arbetsmarknaden och att deras sociala nätverk ofta är nära sammankopplat med anknytningspersonen. Herr talman! I de tre följdmotioner som har väckts med anledning av propositionen skriver oppositionspartierna Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och även Vänsterpartiet att en utökad samhällsorientering är bra men att samhällsorienteringen bör utvidgas ytterligare. Dessa krav har också framförts här från talarstolen i dag. Vi känner igen kraven på mer till allt och alla. Det hör vi ofta från inte minst Socialdemokraterna. Sverigedemokraternas politik på detta område är väl känd. Det är inte oväntat att de vill ha en, som de skriver, samhällsorientering i assimilationsfrämjande syfte. Företrädare för Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet anser att en utvidgad målgrupp för samhällsorientering också bör omfatta arbetskraftsinvandrare och medborgare som tillhör det europeiska samarbetet eller kommer från Schweiz. Det finns således partier som önskar att samhällsorienteringen ska omfatta alla. Vi har valt att se annorlunda på detta. Staten, kommunerna och andra aktörer ska göra insatser där de behövs allra mest och där de gör mest nytta. Det finns grupper som vi anser har bättre förutsättningar och därför inte är i samma behov av samhällsorientering. Först och främst har vi en grupp som har lyckats etablera sig mer än väl i arbetslivet, vilket är målet för Alliansens politik, och det är arbetskraftsinvandrare. Denna grupp har redan arbete i Sverige och har därför uppnått ett viktigt syfte med samhällsorienteringen. Denna grupp kan givetvis också behöva samhällsorientering. Men samtidigt har gruppen via sitt arbete möjligheter att skaffa sig sociala kontaktnät och därmed etablera sig snabbare även i samhällslivet. En annan grupp är invandrare med medborgarskap i andra europeiska länder inom EES-samarbetet eller Schweiz. De har ofta en högre sysselsättningsgrad och en lägre arbetslöshet än tredjelandsmedborgare. Med andra ord har denna grupp egentligen inte några nämnvärda svårigheter att etablera sig. Vi har gäststuderande, vi har forskare och deras familjemedlemmar. Dessa personer är oftast i vårt land under en begränsad period. Vi har personer, vilket diskuterades här tidigare, där åldern är orsaken till att vi sätter en gräns. Oppositionen vill utvidga denna grupp. Det handlar om personer över 65 år och under 20 år. Förvisso är det så att nyanlända personer över 65 år också kan behöva stöd och information för att bli delaktiga i samhällslivet och inte riskera att isoleras. Men vi är av den uppfattningen att det är fokus på individer där åtgärderna i första hand leder till en arbetsmarknadsetablering. Slutligen: Visst har vi nyanlända som är under 20 år och som kommer till oss. Där vet vi att utbildningsinsatserna behövs. Men där finns det kommunala uppföljningsansvaret för att erbjuda studier för dem som inte har slutfört dessa. Därför är vi övertygade om att det är rimligt att utgå från att vi ska klara av detta inom det reguljära utbildningssystemet. En grupp som också nämnts här i dag är personer som bor på ett anläggningsboende och som väntar på kommunplacering. Givetvis är denna grupp också viktig. Men vi anser att denna grupp redan ingår i etableringsinsatserna och därför inte bör ingå i den utvidgade målgruppen. För anhöriginvandrare kan samhällsorientering bidra med viktig kunskap om det praktiska vardagslivet. För dessa nyanlända invandrare kan samhällsorientering bidra med viktig kunskap om den enskildes rättigheter och skyldigheter, om hur samhället är organiserat och om det praktiska vardagslivet. För dessa nyanlända invandrare kan samhällsorientering vara en viktig insats för att de ska uppnå förutsättningar för att kunna vara delaktiga i samhället och etablera sig på arbetsmarknaden. Tanken är vidare att erbjudandet om samhällsorientering ska komma i gång direkt och upphöra efter tre år. Kommunernas möjligheter att samverka kan i många fall vara viktiga. Vi menar dock att kommunernas skyldighet inte ska omfatta nyanlända invandrare som går i gymnasieskola eller som är medborgare i ett land som är anslutet till det europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz. Herr talman! Vi välkomnar att samhällsorienteringen får ett medborgarperspektiv. Vi kan konstatera att detta sammanfaller väl med målet för den svenska integrationspolitiken som riksdagen beslutade om 2008, nämligen lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter för alla oavsett etnisk eller kulturell bakgrund. De moment som bör ingå har sin utgångspunkt i den värdegemenskap som grundlagarna ger uttryck för. Propositionen innehåller också ett fördjupat kunskapsunderlag om integration. Av kunskapsunderlaget framgår det att en av de största samhällsutmaningarna i dag är att bekämpa utanförskap som många gånger utrikes födda har fastnat i. En av regeringens övergripande prioriteringar under mandatperioden är därför att minska utanförskapet genom satsningar på sysselsättning och genom satsningar på utbildning. Statliga insatser som syftar till att skapa en positiv socioekonomisk utveckling i stadsdelar med ett brett utanförskap betonas också. I kunskapsunderlaget betonas även vikten av goda villkor för nyanlända att starta och driva företag. Det ger arbetstillfällen och bidrar till en bättre integration. Det är viktigt att komma ihåg att många nya företag startas av personer med utländsk bakgrund. Det gäller vart femte nytt småföretag. Herr talman! Detta är viktiga frågor. Vi kom in på frågan om deltagande i sfi. Det är viktigt att denna möjlighet finns. Vi måste kombinera sfi med praktik och arbete. Det finns skyldigheter för dem som kommer till vårt land, och skyldigheterna måste tydliggöras. Vi har genomfört reformer på arbetsmarknaden. För att underlätta etableringen är det viktigt att vi har en bra tillväxt och kan ordna nya jobb och förbättra möjligheterna att ge en bra integration. Vi måste också betona människors rörlighet i detta sammanhang. Det är naturligt och i grunden positivt att människor rör sig över gränser. Vi måste också vara en fristad för dem som flyr undan krig och förföljelse. Herr talman! Vi har viktiga utmaningar framför oss. Vi välkomnar regeringens förslag till en ny lag om samhällsorientering för vissa nyanlända som framgår av propositionen. Det är ändringar som innebär en förbättrad och bredare samhällsorientering för människor som kommer till vårt land. Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

anf.6 Maria Stenberg (S):

Herr talman! Som jag sade i mitt anförande tycker vi socialdemokrater att det är bra att gruppen för samhällsorientering utökas. Men vi förstår inte riktigt varför regeringen och utskottsmajoriteten inte ser möjligheterna och faktiskt ger fler invandrare som kommer till Sverige en chans att under ordnade former få ta del av kunskap om Sverige och om hur vårt samhälle fungerar. Det måste faktiskt bara finnas saker att vinna på att man erbjuder samhällsorienteringen bredare. Kommunerna ska tillhandahålla samhällsorienteringen, och det kan inte vara så att till exempel arbetskraftsinvandrarna eller människor över 65 år är så många och tar så stor plats. Till saken hör att vi också ska komma ihåg att den samhällsorientering som vi talar om och som erbjuds inte är någon lång utbildning. Vi talar om 60 timmars utbildning. Varför anser Gustav Nilsson och Moderaterna inte att till exempel en människa som kommer till Sverige som arbetskraftsinvandrare ska kunna få ta del av samhällsorienteringen när den ändå erbjuds i kommunerna? Anser ni verkligen att arbetsgivare, arbetsplatser och arbetskamrater ger den kunskap till arbetskraftsinvandrare som samhällsorienteringen innehåller?

anf.7 Gustav Nilsson (M):

Herr talman! Det är viktigt att vi har god kvalitet i mottagandet och att vi förenklar vägen in i det svenska samhället. Här har vi ett ansvar, men den enskilde har också ett ansvar. Det gäller att se till att vi ger bra möjligheter till dem som kommer till vårt land - att de läser svenska och att de får möjlighet att också komma in på arbetsmarknaden. En av de största samhällsutmaningar som vi har är att se till att minska utanförskapet. Här gör regeringen mycket stora insatser för att fler ska kunna få ett jobb och att vi därmed också ska kunna trygga välfärden. Samhällsorienteringen är en viktig del när den nyanlända kommer till vårt land. Det ingår också i etableringsreformen att man ska ha rätt till samhällsorientering, praktik och arbetsförberedande insatser, som det heter. Vi är överens med Socialdemokraterna om att vi behöver ta ett steg och ytterligare utvidga detta så att fler som kommer till vårt land får möjlighet till samhällsorientering. Men jag nämnde tidigare i mitt anförande att det finns grupper som inte har samma behov av att få samhällsorientering. Det kan finnas individuella inslag. Men om man redan har ett jobb lär man sig mycket på sin arbetsplats. Så är det faktiskt. Om man studerar ska det reguljära utbildningssystemet ta sitt ansvar. Sedan finns det naturligtvis personer som behöver ha en samhällsorientering, och det ligger också på den enskildes ansvar att klara detta. Vi vill ha denna nivå på reformen. Det handlar om dem som kommer hit som anhöriginvandrare och om att vi snabbt ska kunna slussa ut dem i arbetslivet, så att de får känna delaktighet i samhället.

anf.8 Maria Stenberg (S):

Herr talman! Det är det jag tycker är så trist, alltså utskottsmajoritetens och den borgerliga regeringens inställning till samhällsorientering. Man väljer att uteslutande se den som en arbetsmarknadsetablering. Det innebär till exempel att man helt blundar för att till exempel skogsarbetare från Kamerun eller bärplockare från Thailand faktiskt i grund och botten hade behövt en samhällsorientering som var organiserad via kommunerna. Jag ska inte och vill inte raljera, men jag skulle bli jätteglad om Gustav Nilsson kunde berätta för mig vilka arbetsgivare och kanske framför allt vilka arbetsplatser som berättar om de svenska socialförsäkringarna, inklusive arbetslöshetsförsäkringen, och hur de är konstruerade. Vilka arbetsgivare berättar om hur en svensk begravning går till eller hur åsiktsbildningen i samhället - inklusive våra politiska partier, massmedier, föreningar och organisationer - fungerar i Sverige? Tror verkligen Gustav Nilsson själv på att svenska arbetsgivare som tar hit människor från tredjeland som arbetskraftsinvandrare sätter sig ned kring fikabordet och berättar om de faktiskt åtta delar som finns i samhällsorienteringen och som omfattar väldigt mycket information om Sverige och det svenska samhället? Det blir för mig obegripligt varför man så aktivt väljer att sätta upp hinder och barriärer för människor när vi vet att till exempel arbetskraftsinvandrare från tredjeland verkligen skulle behöva ha rätt till den samhällsinformation som gavs av kommunerna. Jag tror nämligen inte att arbetsgivare eller arbetsplatser sätter sig ned runt fikabordet och, som jag sade, berättar till exempel hur svensk arbetslöshetsförsäkring är uppbyggd eller hur skattesystemet ser ut i Sverige - vilket faktiskt ingår i de åtta delmomenten.

anf.9 Gustav Nilsson (M):

Herr talman! Maria Stenberg tar upp en viktig fråga. Det är därför denna alliansregering har sett till att vi har fått en etableringsreform som innebär att man får samhällsorientering. Nu tar vi ytterligare steg för att förbättra för dem som kommer till vårt land, så att de kan få en bra start här och komma in i det svenska samhället. Sedan är det så att man om man kommer från ett EES-land eller från Schweiz och redan har ett jobb också har mycket större möjligheter att skaffa sig kunskaper. Det ligger faktiskt också i den enskildes ansvar när man kommer till ett land att lära sig hur det går till. Man kan inte lära sig allt första dagen, men man kan genom att själv gå kurser, utbilda sig och skaffa sig ett socialt nätverk skaffa sig kunskap. Och, återigen: Är man skolpliktig har vi ett utbildningssystem för detta. Vi tar alltså steg i rätt riktning för att se till att allt fler får en samhällsorientering. Det är klart att man kan lägga fram förslaget om att utvidga allting, men det är viktigt att komma ihåg hur det var innan vi hade etableringsreformen. Nu tar vi ett steg framåt, och en sak tycker jag att Maria Stenberg skulle kunna tala om. Hon hänvisar till att andra ska lägga fram förslag om finansiering men nämner aldrig ett ord om hur detta ska finansieras. Det kanske inte är några stora pengar, men jag tycker ändå att det är en skyldighet när det har budgetpåverkan att tala om vad det skulle kosta. Det kan vi få höra.

anf.10 Mattias Karlsson (SD):

Herr talman! Jag skulle vilja återknyta till den fråga jag ställde i mitt anförande när det gäller nyanlända invandrare över 65, som regeringen har valt att exkludera från samhällsorienteringen. Som jag sade kom vi alldeles nyss från ett seminarium som handlade om hur man ska kunna stimulera och förmå äldre människor att arbeta längre. Regeringen har lyft fram detta som en prioriterad fråga, och statsministern har gjort klart för svenskarna att de får räkna med att i framtiden arbeta betydligt längre än de gör i dag. Regeringen väljer då att exkludera dessa människor från samhällsorienteringen med motiveringen att samhällsorienteringen framför allt ska fokuseras på sådana grupper och individer som ska kunna etablera sig på arbetsmarknaden. Varför tycker man inte att det är viktigt att invandrare över 65 fortsätter att arbeta? Är det bara infödda svenskar och invandrare som har vistats länge i Sverige som förväntas arbeta efter sin 65-årsdag? Jag tycker att det är en väldigt märklig prioritering man gör. Jag vill också anknyta till det Socialdemokraterna var inne på när det gäller att regeringen isolerar arbetskraftsinvandrare. Är det verkligen rimligt att anta att en arbetskraftsinvandrare som kommer hit och kanske sysslar med att städa McDonaldsrestauranger ensam på nätterna får ta del av de delar som i dag ingår i samhällsorienteringen genom sin yrkesroll och sitt arbete? Får han på sin arbetsplats lära sig hur det fungerar att bilda familj och leva med barn i Sverige, hur det fungerar att vårda sin hälsa, hur det är att åldras i Sverige och så vidare? Är det verkligen sannolikt? Jag anser inte det.

anf.11 Gustav Nilsson (M):

Herr talman! Det var ett intressant seminarium som både Mattias Karlsson och jag var på, och det betonade just vikten av att vi får arbetskraftsinvandrare för att klara jobben och trygga välfärden i framtiden. Jag tycker att det är bra att man noterar just detta. Det kanske är bra för Sverigedemokraterna att tänka på det i olika sammanhang. Sedan är det så, återigen, att det säkert kan finnas enskilda personer som behöver lära sig mer och ha en större del av samhällsorienteringen när de kommer till Sverige, även om de har jobb, men i det stora hela är det ändå så att det är grupper som har mycket bättre förutsättningar. Är man ingenjör, kommer från Schweiz och får ett jobb i Sverige tror vi faktiskt att man både har kunskapen med sig och också tar till sig svenska regler och lär sig mycket om det svenska samhället. Men visst, det kanske skulle behövas en del samhällsorientering till vissa personer. Vi väljer dock att nu göra denna prioritering och se till att de som kommer hit som anhöriginvandrare får möjlighet att lära sig hur det fungerar i Sverige - med hälso- och sjukvård, hur skolan fungerar, hur det är att bo och leva samt vilka rättigheter men också skyldigheter man har. Detta skiljer oss åt. Mattias Karlsson vill göra samhällsorienteringen obligatorisk. Det tycker inte vi att man ska göra. Vi vill inte ha nya regler i denna fråga, utan detta får kommunerna klara. De har ett ansvar att se till att hitta de människor som vill ha samhällsorientering och motivera dem att också få en utbildning i hur det är att leva, verka och bo i Sverige. Mattias Karlsson ger sig upp i en fråga som rör att alla ska ha samhällsorientering. Jag tror att det också vore bra om Mattias Karlsson talade om hur han tänker finansiera detta. Det kanske inte är några stora pengar, men ett parti som vill bygga hela sin politik och hela sin budget på att strypa invandringen måste ändå visa var det har pengarna till denna satsning. Det går att lägga fram vackra ord i talarstolen, men tittar man på er budget ser man att det inte finns några pengar till någonting sådant.

anf.12 Mattias Karlsson (SD):

Herr talman! För det första är det absolut så att arbetskraftsinvandring kan vara en tillgång. Att en massiv arbetskraftsinvandring däremot skulle vara en lösning på välfärdsutmaningen och pensionsavgångarna har dock ett antal forskare konstaterat inte är fallet, både Jan Ekberg i Sverige och många internationella forskare. Ingenjörer från Schweiz talas det om, men faktum är att den stora andelen arbetskraftsinvandrare inte är ingenjörer från Schweiz. Det är i stället personer som kommer hit och arbetar i okvalificerade yrken i första hand. Det är som jag sade inte sannolikt att någon som till exempel städar McDonaldsrestauranger på nätterna får samma information och grundläggande kunskap om sina rättigheter och skyldigheter i Sverige som de får genom samhällsorienteringen. Det kan inte ens Moderaterna tycka är sannolikt. När det gäller finansieringsfrågan och att ge samtliga invandrargrupper rätten och skyldigheten att delta i samhällsorienteringen blir kostnaden inte särskilt stor eftersom vi vill ha en helt annan volym på invandringen. Det är något som även din migrationsminister varit inne på, Gustav Nilsson, innan han fick munkavle av statsministern. När jag ändå har dig här skulle jag också vilja fråga en sak. På s. 46 i propositionen står det att anhöriga till arbetskraftsinvandrare förväntas ha sin försörjning avklarad när de kommer till Sverige. Vad baserar Moderaterna detta ställningstagande på? Det skulle jag vilja veta.

anf.13 Gustav Nilsson (M):

Herr talman! Vad gäller samhällsorientering tycker vi att det ska finnas en tydlighet. Den som kommer till Sverige ska kunna känna att man får en bra start i landet, och man ska på så sätt få goda förutsättningar att få ett arbete, verka och bygga upp ett socialt nätverk i samhället. Av dem som kommer hit för att arbeta tror jag återigen att väldigt många har möjlighet att via jobbet skaffa sig kunskap och få ett socialt nätverk. När det gäller att utvidga gruppen finns det ytterligare steg att ta, och vi har gjort reformer. Vi har infört en etableringsreform 2010. Det är viktigt att komma ihåg hur det såg ut innan. Då var det årslånga köer, lång väntan, ännu länge handläggningstider och ännu svårare för utrikes födda att komma in och få en etablering i samhället. Den här regeringen har gjort väldigt mycket. Vi inför reformer stegvis. När man talar om invandrarpolitik och invandrarfrågor kan jag säga att 640 000 utrikes födda går till jobbet varje vecka. Vi har 70 000 utrikes födda som är företagare. Det genererar ca 200 000 nya jobb. De utgör alltså en resurs, och det är viktigt att ta till vara den resursen. Det gäller att förbättra integrationen och ge ännu fler människor möjligheten att få en samhällsorientering som en bra grund att stå på, information om hur det svenska samhället fungerar, praktik och arbetslivserfarenhet. Det gäller också för oss som medmänniskor att hjälpa till och stötta människor som kommer till vårt land. Det är det som skiljer oss åt. Vi accepterar inte, Mattias Karlsson, främlingsfientlighet. Vi tror på ett sammanhållet samhälle. Så kan vi bygga ett bättre Sverige. Vi vill ta till vara de erfarenheter och de kunskaper de utrikes födda tar med sig till vårt land.

anf.14 Mehmet Kaplan (MP):

Herr talman! Tack, Gustav Nilsson, för redogörelsen för saker som kanske var lite oklara tidigare. Det är några oklarheter som jag skulle vilja bringa klarhet i och ta Gustav Nilsson till hjälp. Det ena gäller sfi-bonusen. Gustav Nilsson nämnde den i förbigående i sitt anförande. Vad är det exakt Moderaterna väntar sig att den så kallade sfi-pengsutredningen ska komma fram till? Man har uppgett i ett antal meningar i betänkandetexten vad uppdraget består i. Men tror man verkligen på att sfi-bonusen plötsligt skulle bli väldigt mycket bättre av att man har utrett frågan? Eller förväntar man sig att utredningen kommer fram till förslag om åtgärder för att justera sfi-bonusen så att den blir mer adekvat och verklighetstillvänd? Jag kan inte riktigt se någon del av dessa. Jag skulle vilja ha hjälp av Gustav Nilsson att reflektera lite över det. Man skulle kunna göra det enkelt för sig och säga: Vi väntar på utredningen. Det är vad man har skrivit här. Miljöpartiet, som tycker att sfi-bonusen var ett feltänk, skulle lätt kunna ha sagt: Vi stoppar det här nu. Man verkar ha så mycket förhoppningar enligt texten på utredningen och beredningen av det IFAU kom fram till, där man bland annat tar upp att tre av hundra fullföljde utbildningen inom den tid som är stipulerad för att få bonusen som annars inte skulle ha gjort det. Min undran är om Gustav Nilsson kan reflektera lite över det.

anf.15 Gustav Nilsson (M):

Herr talman! Vad gäller sfi är tillgången till en bra svenskutbildning en hörnsten för att man ska kunna få en bra etablering i samhället. Sedan finns det anledning att ställa en del frågor kring sfi - det kan vi nog vara överens om - och hur den fungerar. Samtidigt vet vi att det finns uttalat i skollagen att hänsyn ska tas till den enskildes behov och att man ska kunna kombinera studier i svenska med praktik och andra utbildningar. Det är väldigt viktigt, men så kanske inte sker överallt i vårt land i dag. Jag tror att det är viktigt att man kan kombinera sfi med arbete eller praktik. Där kan vi nog vara överens om att det kan behövas mer individuella lösningar, att man anpassar utbildningen till den enskilde individen. Så tror jag att den här utbildningen kan bli bättre. Regeringen har satsat pengar för att förbättra kvaliteten på sfi. Vad gäller utredningen är målet att anpassa utbildningen till den enskilde individen och att man ska kunna upphandla sfi-tjänster av även andra aktörer. Utredningen är inte klar med sitt arbete än, utan det kommer ett slutförslag senast den 1 oktober i år. Vi får se vilka förslag som kommer. Men helt klart finns det en del att göra när det gäller utbildning i svenska för dem som kommer till vårt land. Vi får ta en debatt när förslaget kommer. Att det finns en del att förändra och förbättra inom sfi är vi nog överens om.

anf.16 Mehmet Kaplan (MP):

Herr talman! Tack, Gustav Nilsson, för svaret på frågan! Min andra fråga handlar om etableringsreformen. I betänkandetexten har majoriteten skrivit: "Utskottet vill understryka att regeringen har initierat en modell där arbetsmarknadspolitiken i första hand styrs via den offentliga arbetsförmedlingen". Så kommer den viktiga sista delen av meningen: "men där det på flera områden finns alternativ med insatser från kompletterande aktörer". Det är ett väldigt passivt sätt att se på kompletterande aktörer: Det finns alternativ. Man är nästan ursäktande i beskrivningen av verkligheten. Det jag har fått lära och läsa är att flera företrädare för Alliansen - och vi ska antagligen höra dem i talarstolen - verkar vara mer frikostiga i synen på detta. Varför håller Moderaterna nästan lite krampaktigt fast vid att Arbetsförmedlingen ska kunna hantera detta? Vi har sett år efter år att Arbetsförmedlingen skickar pengar tillbaka som i och för sig inte bara härrör från det här området, men det tyder ändå på en viss problematik inom området. Man tvingar, såsom jag uppfattar det, de andra partierna att gå med på texter lik denna. Man hoppas och hoppas när det visar sig att de som är inne i systemet har arbete, har olika former trygghetsråd och liknande kopplade till sin anställning är de som faktiskt kommer ut i arbete vid en friställning eller arbetslöshet, medan alla andra som är utanför arbetsmarknaden är hänvisade till en ineffektiv och osystematisk arbetsförmedling som inte riktigt har funkat. Varför är man fortfarande mot?

anf.17 Gustav Nilsson (M):

Herr talman! Etableringsreformen var en väldigt viktig reform, en av de största reformerna nästan i modern tid vad gäller integrationsfrågor. Det ska vi komma ihåg. I en så stor och omfattande reform finns det naturligtvis en del att förändra, och det gör regeringen. Man har förbättrat den, och man ser över hur den fungerar. Statskontoret har utrett hur etableringsreformen har fallit ut, och Stockholms universitet har en utredning om detta som pågår och alltså ännu inte är klar. Man kan säga att etableringsreformen fortfarande är under ett uppbyggnadsskede. Jag kan gärna hålla med om att det finns en del övrigt att önska, men i grunden är reformen riktig. Man ska korta handläggningstiderna för att se till att de som kommer till vårt land snabbare får möjlighet att få kontakt med det svenska samhället och snabbast möjligt kommer ut i arbetslivet och in i den svenska gemenskapen. Här återstår ett arbete att göra. Etableringsreformens syfte är bra. Reformen ska ses över och utvärderas kontinuerligt. Arbetsförmedlingen har huvudansvaret i dag, och kommunerna har sin roll. Länsstyrelsen har regionalt att se till att det fungerar när det gäller boende så att man får bostäder. Det är alltså många aktörer inblandade. Arbetsförmedlingen anlitar redan i dag kompletterande aktörer på olika sätt - etableringslotsar och andra. Det här är en stor fråga och en fråga som ställs under debatt, och den debatten välkomnar jag.

anf.18 Gulan Avci (FP):

Herr talman! Jag vill börja med att säga att det känns väldigt bra och roligt att få göra come back i denna vackra kammare och just få debattera integrationspolitiken och dess utmaningar, vilket är frågor som ligger mig varmt om hjärtat. Jag vill även yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande, som bland annat behandlar propositionen om utvidgad målgrupp för samhällsorientering, och avslå samtliga av oppositionens motioner. Herr talman! 1900-talet har inneburit en hel del förändringar för Sverige. Vårt land har genomgått en enormt stor samhällsförändring, och detta som ett resultat av en fantastisk ekonomisk tillväxt och en sekulär samhällsutveckling som har sin utgångspunkt i jämlikhet, jämställdhet och alla människors lika värde. Sverige har gått från att ha varit ett utvandrarland till att bli ett land som fler människor söker sig till än söker sig ifrån. Man kan säga att Sverige blev ett invandrarland på riktigt efter andra världskriget. När andra europeiska länder tvingades bygga upp sina samhällen på nytt efter krigets fasor gick den svenska industrin på högvarv, och behovet av arbetskraft var väldigt stort. Efterkrigstidens migration har starkt påverkat befolkningsutvecklingen i vårt land. Utan migration skulle Sveriges befolkning vara ca 1,8 miljoner människor fattigare i dag. Sverige har berikats både ekonomiskt och kulturellt på invandringen. I dag drivs 70 000 företag av invandrare. Företagarna skapar sysselsättning för ca 200 000 personer och bidrar med ca 35 miljarder kronor till Sveriges bruttonationalprodukt, vilket ej ska förglömmas. Till Sverige flyr eller invandrar människor för att söka skydd, arbete eller för kärlekens skull. Men oavsett orsakerna är det avgörande för människors etableringsmöjlighet att så snabbt som möjligt kunna försörja sig själv och känna att man är med och bidrar och är en del av samhällsutvecklingen. Trots att Sverige har haft en omfattande invandring sedan 50-talet var det först 1998 som integrationspolitiken blev ett eget politikområde. Herr talman! Jag tror att det beror på att invandrarna sågs som gäster som snart skulle återvända hem. Därmed fanns ingen specifik politik för att skapa delaktighet eller ge förutsättningar för människor att lära sig svenska språket, vilket är en avgörande faktor för integrationen. Maktskiftet 2006 innebar ett perspektivskifte i svensk politik. Folkpartiet Liberalerna och alliansregeringen gjorde upp med den omhändertagandementalitet och bidragslinje som så länge genomsyrade svensk integrationspolitik. Etableringsreformen är den i särklass största reform som genomförts för introduktion av nyanlända. Reformen bygger på att nyanlända med snabbt och professionellt stöd ska lära sig språket, etablera sig på arbetsmarknaden, bli självförsörjande och lära sig hur Sverige fungerar med fokus på demokrati, jämlikhet, jämställdhet, skyldigheter och rättigheter. Reformen har ett individperspektiv som litar på människors förmåga och understryker att mottagandet framför allt handlar om att ge människor som kommer hit vägar in i det svenska samhället. Reformen har gjort upp med det kollektivistiska synsättet och de tycka-synd-om-attityder som stigmatiserade invandrarna som grupp tidigare. Det är just detta som tyvärr har varit fallet med tidigare socialdemokratiska regeringars inställning till invandrare och integrationspolitiken. Vi ska inte möta människor med frågan: Vill du ha bidrag? Vi ska ställa frågan: Vad kan du bidra med? Första kontakten i Sverige ska vara med Arbetsförmedlingen och inte något socialkontor. När Arbetsförmedlingen gavs i uppdrag att bli samordnande myndighet för utformningen av reformen bidrog det till att introduktionssystemen blev mer transparenta. I dag är det mycket enklare för en individ att utforma en etableringsplan med hjälp av professionellt stöd som just passar hennes behov och förutsättningar. I dag kommer många anhöriginvandrare till Sverige. Det är viktigt att familjer ges möjlighet till återförening. Det underlättar inte minst integrationsprocessen i det nya landet. Att komma till Sverige i vuxen ålder är inte alltid så lätt. De flesta saknar sociala nätverk, och ges inte människor rätt åtgärder från början finns det en risk att de hamnar utanför samhället. I det avseendet spelar samhällsorienteringen en viktig roll eftersom den bidrar med viktig kunskap om Sverige. Därför är regeringens förslag, som vi har att ta ställning till, mycket välkommen och angelägen. Låt mig nämna en grupp som jag bedömer kommer att få bättre förutsättningar att etablera sig på arbetsmarknaden med den utvidgade målgruppen för samhällsorientering. Det är de nyanlända kvinnorna från utomeuropeiska länder. Det är ingen hemlighet att integrationen varit sämre för kvinnor än för män. Mediantiden från uppehållstillstånd till arbete för de kvinnor som kommer till Sverige som flyktingar, skyddsbehövande eller anhöriga är tio år. Det är inte acceptabelt. Om man jämför sysselsättningen för inrikesfödda kvinnor med utrikesfödda kvinnor ser man stora skillnader. Det är nästan 20 procents skillnad i sysselsättningsgrad. Motsvarande siffra är för utrikesfödda kvinnor 60,3 procent och för utrikesfödda män 69,5 procent. Speciellt många kvinnor som är så kallade kärleksinvandrare har råkat illa ut. De har varit helt utelämnade och i händerna på sina män - utan jobb, egen ekonomi eller möjlighet att lära sig svenska och komma in i samhället. Kvinnojourer som hjälpt utsatta kvinnor vittnar om ohyggliga förhållanden kantat av fysiskt och psykiskt våld och isolering från omvärlden. Herr talman! Jag tycker att det rimmar illa med vårt rykte om att vara världens mest jämställda land. Därför är samhällsorientering viktig även för denna grupp. Jag är övertygad om att det kommer att underlätta kvinnors etablering på arbetsmarknaden. Jag vill fortsätta att uppehålla mig vid kvinnors situation, för det finns en del andra omständigheter som försvårar integrationen. En sådan är föräldraförsäkringens konstruktion. Att ge möjlighet att komma till Sverige med äldre barn och kunna få ut föräldradagar med full pott retroaktivt är varken generöst eller humant. Det är snarare en hämmande faktor som bidrar till att kvinnor stannar hemma i stället för att påbörja sin introduktion för att lära sig svenska och komma i arbete. Det påverkar även barnen som borde vara i förskolan, träffa andra barn, lära sig svenska och ta del av den pedagogiska verksamheten i förskolan i stället för att isoleras hemma med sina mammor. Tyvärr har många kommuner bidragit till att upprätthålla detta system genom att hänvisa mammor till föräldraförsäkringen i stället för att erbjuda dem en introduktionsplan. Därför är regeringens och integrationsminister Erik Ullenhags förslag till ändringar i föräldraförsäkringen mycket välkommet. I förslaget som ligger ska 80 procent av föräldradagarna tas ut under barnens fyra första år. Kommer man hit med äldre barn ska en avtrappning av föräldradagarna göras. Herr talman! Etableringsreformen i sin helhet har en tydlig jämställdhetsaspekt. Den ersättning som utgår är individuell. För att en familj ska få full ersättning för deltagande krävs att såväl kvinnor som män deltar i etableringsinsatserna. Ersättningen är inte heller beroende av hushållets samlade ekonomi. Det är just detta som ger kvinnor möjlighet till egen inkomst och skapar drivkrafter för att både kvinnan och mannen ska delta i till exempel sfi-undervisning, samhällsorientering och andra arbetsförberedande insatser. Den utvidgade målgruppen för samhällsorientering förutsätter att kommunerna ökar sitt arbete för att nå ut till målgrupperna. Kommunerna kommer också fortsättningsvis att kunna samarbeta med varandra även för denna målgrupp som vi behandlar nu. I Stockholms län har till exempel 25 av länets 26 kommuner ingått en samverkan för att kunna svara mot de nya kraven på samhällsorientering. Siffror från Arbetsmarknadsförvaltningen i Stockholm visar att det fram till augusti 2012 var drygt tusen personer som hade gått färdigt kursen i samhällsorientering. Regeringens övriga satsningar för en tydligare och effektivare integrationspolitik är rätt väg att gå. Att stärka insatserna för personer som antingen saknar eller har kort utbildning är rätt prioriterat. Regeringen inför till exempel basår för personer över 30 år med högst nio års utbildning. För detta ändamål avsätts 380 miljoner kronor för de kommande fyra åren. 6 000 praktikplatser skapas genom att de arbetsgivare som tar emot praktikanter får merkostnadsersättning. Kommunerna får prestationsbaserad ersättning om de arbetar strategiskt för att frigöra bostäder så att mottagandet kan spridas över hela landet. Anslagen till antidiskrimineringsbyråerna permanentas eftersom deras arbete mot diskriminering - diskriminering är tyvärr en verklighet på arbetsmarknaden - är väldigt viktigt. Det ska kosta skjortan att diskriminera människor på grund av utseende eller namn. Vi fortsätter individanpassningen med sfi. Och jag ser gärna att sfi-utbildningarna blir mer yrkesanpassade. Listan kan göras lång. Men jag vill avsluta med det som stora delar av mitt anförande handlat om, nämligen kvinnorna. Herr talman! Etableringsreformen är den i särklass största integrationssatsning som gjorts i Sverige någonsin, i alla fall i modern tid. Den har ett tydligt arbetsmarknadsperspektiv, och vinnarna är alla de som påbörjar etableringsplanen men kanske allra mest de kvinnor som osynliggjordes med tidigare integrations- och introduktionspolitik. (Applåder) I detta anförande instämde Abir Al-Sahlani (C).

anf.19 Abir Al-Sahlani (C):

Herr talman! Jag börjar med att önska gott nytt år och trevlig nouruz till alla svenskar som firar denna glädjerika dag som förhoppningsvis också innebär en början på våren för oss alla. I dag debatterar vi arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 7 om samhällsorientering och en del motioner som berör integration och, för Sverigedemokraternas del, assimilation. Jag yrkar bifall till utskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer. Jag ska tala om samhällsorientering för nyanlända. Det nya med denna proposition är att även nyanlända som kommer till Sverige via anhörighetsinvandring ska omfattas av samhällsorientering. Det finns stor samstämmighet i utskottet om vikten av samhällsorientering. Alla är nog överens om att den är jätteviktig, men vi skiljer oss lite åt när det gäller vilka som ska omfattas, vad den ska innehålla och hur den ska utformas. Samhällsorientering bör ses som en del av en verktygslåda för att riva murarna kring innanförskapet. Kunskap om vart man ska vända sig, hur institutioner hänger ihop, hur samhället fungerar och vad man har för grundläggande rättigheter och skyldigheter kan, herr talman, korta ned startsträckan väsentligt för nyanlända och deras familjer i etableringen av ett nytt liv i det nya hemlandet. Centerpartiet tycker att det är av stor vikt att samhällsorienteringen som sagt ses som en del av en låda med verktyg. Det är inte bara denna åtgärd som kommer att skapa integration och minska utanförskapet som invandrare känner. Det är inte ett sätt för våra nyanlända att assimileras i det svenska samhället. Att vilja assimileras eller inte är ett val som individen ska göra. Det ska inte vi politiker lägga oss i. Det vi politiker ska göra är att jämna spelplanen för individer med olika förutsättningar, bakgrund, drömmar och ambitioner. Vi ska försöka riva hinder för människor så att de kan bli en del av vår gemenskap. I vilken grad och på vilket sätt de vill bli det ska stå varje individ fritt att välja. De verktyg vi har som politiker är att stifta lagar, och de ska följas av alla på samma sätt. Det är också viktigt att se på samhällsorienteringen som en del av hela den etableringsreform som alliansregeringen har genomfört. Vi har gått från ett omhändertagande synsätt på invandrare till att se på invandrare som individer som kan bidra till gemenskapen i vårt samhälle. Herr talman! När vi talar om samhällsorientering är det viktigt att vi behåller fokus på varför vi erbjuder denna typ av kunskap. Det är för att underlätta för nyanlända invandrare att etablera sig på arbetsmarknaden och således etablera sig i det svenska samhället. Den grundläggande skillnaden mellan oppositionen och allianspartierna är att vi ser arbetslinjen, inte kulturell och social ingenjörskonst, som det viktigaste sättet att integrera nyanlända invandrare i samhället. Man kan tycka att det är orättvist att de som är under 18 år och över 65 år inte omfattas av den utvidgning som propositionen föreslår. Majoriteten har dock valt att göra denna prioritering för att behålla fokus på just arbetslinjen, och åldersgruppen 18-65 år har störst chans att etablera sig på arbetsmarknaden. Med det sagt, herr talman, vill jag åter understryka att det inte är samhällsorienteringen som får en invandrad svensk att känna sig hemma i Sverige. Det är inte i mötet med ännu en tjänsteman, en sfi-lärare eller en kommunföreträdare som integrationen sker och hemkänslan skapas. Det är i mötet mellan människor och i känslan av att höra samman i gemenskapen. Det är när människor får komma till sin rätt, får känna sig betydelsefulla och kan bidra. Det är då känslan skapas och stärks. Därför har kanske en arbetskraftsinvandrare helt andra förutsättningar - bättre förutsättningar, vågar jag säga - att komma in i samhället. Där finns det redan en färdig arena att komma till där mötet mellan människor sker. Jag fikade med min barndomskompis Sulafah. Tyvärr har jag inte så många barndomskompisar eftersom vi flyttade så mycket när jag var yngre. Sulafah är palestinier och född och uppvuxen i Syrien. Till slut hamnade hon i Sverige med sin lilla dotter. Jag frågade henne vad hon tyckte om sina förutsättningar att skapa ett bättre liv i Sverige. Hon har hela tiden sagt att hon kom till Sverige för sin dotters skull. Hon är orolig för det som händer i Syrien och för de islamister som verkar vara på frammarsch. Hon var rädd att hennes dotter inte skulle få samma möjligheter som hon hade när hon växte upp. Hon kom till Sverige för att ge sin lilla flicka ett bättre liv så att hon kan utvecklas och nå sin fulla potential. Bland annat sade hon att hon var tacksam över den snabba behandlingen av hennes ärende och över beskedet att hon fick stanna. Hon var dock inte riktigt nöjd med att hon bara fick ett tillfälligt uppehållstillstånd. När jag som sagt frågade om hennes förutsättningar att skapa sig ett liv i Sverige nämnde hon sfi-bonusen som en häftig idé. Det var inte för pengarna som utgjorde attraktionen utan att få utmana sig själv. Vi glömmer ofta att nyanlända inte kommer till Sverige för att söka bidrag och pengar utan ett nytt liv med trygghet och säkerhet. De vill bidra och har mycket med sig i bagaget, såväl positivt som negativt. Att klara av sfi-utbildningen på kort tid tyckte min kompis var en jätterolig utmaning som hon ville anta. Hon bestämde sig för att satsa och försöka klara av sfi-utbildningen på denna korta tid. När vi debatterar integrationsfrågor tycker jag att vi ibland måste skifta fokus från vårt eget navelskådande till att fråga dem som är berörda vad de tycker. Jag hoppas att många riksdagsledamöter har sådana samtal med nyanlända och frågar vad de tycker om det som vi beslutar här. Gruppen nyanlända är fruktansvärt underrepresenterad. De är inte med i politiska partier, de kan inte svenska och de är inte med på Twitter eller skriver på Newsmill. De har inte hittat dit än. Här måste vi försöka hitta en samtalsform för att fråga vad de tycker funkar bra och mindre bra. Herr talman! Jag avslutar med att säga att Centerpartiet och Alliansen vill fortsätta arbetet för integration, inte assimilation, av människor i vårt samhälle. Vi vill fortsätta arbeta för att riva innanförskapets murar och röja undan hinder så att människor kan ta sig ur utanförskapet. (Applåder) I detta anförande instämde Jenny Petersson (M).

anf.20 Penilla Gunther (KD):

Herr talman! Det här är en viktig debatt i ett viktigt ämne, nämligen att utvidga målgruppen för samhällsorientering. Jag var på en intressant konferens i början av veckan och råkade då sitta bredvid en hitflyttad fransman. Han hade en svensk fru och hade fått möjlighet att jobba några år i Sverige. Eftersom jag visste att vi skulle ha den här debatten kunde jag inte låta bli att fråga honom hur han tyckte att det var här. Han hade alltså kommit för ett jobb och hade hört svenska hemma av sin fru och sina barn som lärde sig svenska. Jag frågade också vad han tyckte var svårast. Då skrattade han lite och sade att det var väl att veta hur man skulle bete sig. När jag frågade hur han menade svarade han att det handlar om sådana självklara saker som vi som bott här hela vårt liv redan vet. Det handlar om enkla saker, om hur man agerar i vardagen. Det finns många som vittnat om vår svenska specialitet att man, när man är hembjuden till folk, naturligtvis tar av sig skorna, något man sällan gör i andra länder. Det rör sig om allt från enkla vardagssaker till mer allvarliga saker som demokrati och liknande. Det är intressant att se att samhällsorienteringen genom etableringsreformen som trädde i kraft 2010 fått större uppmärksamhet. Att ge samhällsorientering till dem som kommer hit och att utvidga målgruppen till att även omfatta anhöriginvandrare tror jag är en viktig del av etableringsreformen. Annars kan det vara lätt att överlåta ansvaret på enskilda personer som i den egna familjen ska berätta om hur samhället fungerar. Det är inte alltid så lätt att göra det. Det brukar sägas att man inte är profet i sin hemstad, och det gäller särskilt den egna familjen. För min och Kristdemokraternas del handlar det om att samhällsorientering även ska kunna erbjudas i frivillig form, vilket redan sker i många sammanhang. Jag känner till diakonala organisationer inom kyrkor och samfund som erbjuder samhällsorientering, liksom föreningar, studieförbund, kvinnohus, arbetsintegrerande sociala företag. Det handlar helt enkelt om samhällskunskap, learning by doing, just för att öka kunskapen om Sverige och svenskarna. Ibland får man frågan vad det är som lärs ut. Boken Om Sverige , som jag har med mig och visar för kammaren, används i dag av många kommuner inom ämnet samhällsorientering. Den består, som en tidigare talare sade, av åtta kapitel som behandlar olika saker. Det kan handla om att komma till Sverige, historia, typiskt svenska företeelser, traditioner, högtider, att bo i Sverige, geografi, näringsliv, infrastruktur, befolkning, ekonomi och så vidare. Inte minst behandlar boken om individens rättigheter och skyldigheter, jämställdhet, jämlikhet, skydd mot diskriminering med mera. Det viktiga är den förordning som har reglerat upplägget. Där stipuleras, vilket vi inte hört någon framföra i debatten, att målet med samhällsorienteringen är att deltagarna ska utveckla kunskap om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingarna, om den enskildes rättigheter och skyldigheter i övrigt, om hur samhället är organiserat och om praktiskt vardagsliv. Det kan man tycka är självklart, men det är det inte. När jag går igenom boken för att se vad det innebär kan jag le lite grann eftersom jag som infödd svensk känner igen mycket. Det är sådant som jag aldrig behövt förklara för någon då det är alldeles självklart. Samtidigt finns det många saker där jag tänker att ja, just det, det var bra presenterat. Jag tror att den här delen är oerhört viktig att kombinera med sfi, svenska för invandrare. Herr talman! Jag är ledsen att behöva säga att vi efter den undersökning som Skolinspektionen gjorde förra året i trettiotalet kommuner kan konstatera att sfi i dag inte är något roligt område i Sveriges utbildningssystem. Det finns stora brister i individanpassning och stora skillnader i undervisningens kvalitet. Undervisningen är sällan anpassad till yrkeslivets krav. Man kan fråga sig vad det beror på. Till en del handlar det om att lärarna saknar pedagogiska hjälpmedel. De har inte tillgång till relevant undervisningsmaterial eller till digitala hjälpmedel, vilket man kan tycka borde vara självklart i 2013 års undervisningsmiljö. Så är det inte på det här området. Vi kristdemokrater vill arbeta för en förbättrad samhällsorientering, i det här fallet med koppling till sfi, för att anpassa den efter individens behov. Undervisning ska erbjudas i olika takt med flera nivågrupperingar, mindre klasser samt genom att undervisning sker på arbetsplatser och praktikplatser eller samordnas med andra studier på gymnasie- och universitetsnivå. Detta är en skyldighet för kommunerna, och för det krävs en lag, vilket vi i dag har diskuterat. Det handlar om att få sfi:n att fungera på ett bättre sätt. Sfi-bonusen har kritiserats. Visst kan det vara så att inte tillräckligt många är intresserade eller kan ta del av den. Därför vill jag påpeka att bonusen är beroende av att de elever som den berör kan ta till sig undervisningen på ett relevant sätt. Finns det inte tillräckligt bra gruppindelningar efter utbildningsnivå, kunskapsnivå över huvud taget, lärstilar och så vidare - det pedagogiska upplägget betyder oerhört mycket, beroende på vad man har med sig sedan tidigare - är det självklart att man inte når de nivåerna. Jag vill nog påstå att vi ska börja med grunden, med undervisningens kvalitet i sfi:n. Herr talman! Jag tror att mottagandet av våra nya invånare är av vital betydelse för utvecklingen av vårt land. När inte arbetsmarknaden räcker till och människor inte integreras naturligt genom arbetsgemenskapen och därmed får språket, åtminstone till en del, är det min övertygelse att samhällsorienteringen och undervisningen i svenska har en än större betydelse. De verksamheter jag besökt som tagit emot nyanlända barn eller vuxna och som har en samling av människor från olika världsdelar, olika språk och språkgrupper kräver otroligt mycket av dem som jobbar där. Jag känner stor respekt och beundran för lärare och annan personal i och runt dessa verksamheter. Att få ta del av glädjen hos dem som tagit till sig undervisningen, som kommer fram och presenterar sig och talar om det som de är med om är fantastiskt. Kristdemokraternas inställning är att alla som har rätt till samhällsorientering också ska vara med på de lektioner som erbjuds, detta oavsett om man är föräldraledig eller inte. Vi tror att det är mycket viktigt att man tar del av undervisningen i svenska språket. Integrationen i det svenska samhället är A och O för alla som kommer hit oavsett ålder och bakgrund, och där spelar kunskapen om det svenska samhället en stor och viktig roll. (Applåder)

anf.21 Hanif Bali (M):

Herr talman! Jag kunde inte låta bli att gå upp i debatten. Jag tycker nämligen att integrationspolitiken för första gången på länge är ganska saklig, och det vill jag ge oppositionen kredd för. Det är sakliga invändningar och politiken är ganska praktisk och konstruktiv. Det tycker jag självklart om. Däremot vill jag bemöta några av de ganska märkliga saker vi hört sägas från talarstolen. Speciellt gäller det oppositionens, särskilt Socialdemokraternas, besatthet av att arbetskraftsinvandrare ska ha tillgång till samhällsintroduktion. Jag vill bara påminna om att det är fullt frivilligt för kommunerna att bedriva den här verksamheten. Man kan öppna sin samhällsintroduktion för alla. Det är helt valfritt för kommunerna att göra det. Vad vi pratar om är vad som ska vara obligatoriskt för kommuner att göra. Är det några skogsarbetare i din kommun som du tycker borde ha tillgång till samhällsintroduktion, gå då och ta kommunalrådet i örat och säg att de ska öppna för det. Jag tror att de kan dra fram några stolar extra i klassrummen. Jag vill även vända mig till Sverigedemokraterna, som påstår att man i boken Om Sverige , som används inom samhällsintroduktionen, över huvud taget inte diskuterar svenskhet eller förklarar svensk kultur. Men det står till exempel om midsommar. Är inte det svenskt? Det står också om en massa svenska kungar, om allemansrätten, om hur man söker lägenhet och om dop och konfirmation. Det står till och med månad för månad om varenda svensk högtid vi har i det här landet. Det finns ett helt kapitel som heter Traditioner och högtider i Sverige . Det finns ett långt kapitel om svenska kungar som jag gärna efteråt kan förhöra Sverigedemokraternas ledamot på för att se om han är tillräckligt assimilerad. Återigen målar Sverigedemokraterna upp bilden att det enda som står i denna bok är allmänt flum om hur man söker bidrag, hur man lättast organiserar ramadan och så vidare. Det är den bild Sverigedemokraterna vill förmedla. Men den stämmer inte. Jag vill också motarbeta bilden att arbetskraftsinvandrare skulle vara i extremt stort behov av samhällsintroduktion. Av de 111 000 människor som fick uppehållstillstånd förra året är det en minoritet som är svaga på arbetsmarknaden. Majoriteten av dem kommer hit och har redan jobb. Deras anhöriga är försörjda. Det är inte ett utanförskap de hamnar i. Detta verkar Socialdemokraterna ha missat. Ni verkar ha missat att det var 17 000 flyktingar som fick uppehållstillstånd förra året, medan det var 29 000 arbetskraftsinvandrare och anhöriga som kom hit, rakt in i kollektivavtalsenliga löner. En stor andel av dem är bärplockare eller andra som är här tillfälligt, kanske en eller två månader. Vadå? Är det meningen att de ska sitta på samhällsintroduktionen under två veckor av den här tiden? Det är den stora majoriteten, den stora bulken av arbetskraftsinvandrare. Det finns ett litet antal lågkvalificerade, runt 900, men den stora majoriteten är kinesiska och indiska dataspecialister, som också är här ganska tillfälligt. Om de har ett jobb och mår bra, om deras hälsa och ekonomi är bra, varför ska vi då lägga stora summor pengar på detta? (Applåder)

anf.22 Mattias Karlsson (SD):

Herr talman! Jag tackar Hanif Bali för det livliga anförandet. Det som vi har föreslagit i vår följdmotion är att ett nytt kunskapsmål om svensk kultur och svenska traditioner ska föras in. Något sådant kunskapsmål finns inte i dag. Att det ändå finns med information om svensk kultur och svenska traditioner i boken måste vara ett olycksfall i arbetet sett från Moderaternas perspektiv. I den majoritetstext som bland annat Hanif Bali ställt sig bakom konstaterar man nämligen att det inte ska finnas med någonting som handlar om svenskhet, eftersom svenskhet inte finns. Alla som bor i Sverige tänker och agerar inte likadant. Alltså kan det inte finnas någon svenskhet, och därför ska det inte finnas med. Det är en text som Hanif Bali har ställt sig bakom. Försök inte låtsas som någonting annat.

anf.23 Hanif Bali (M):

Herr talman! Återigen försöker Sverigedemokraterna måla upp bilden att det viktiga är ordet "svenskhet" och ditten och datten. Men i boken Om Sverige står det om Sverige på 1800-talet, om Karl XIII, om alla de här sakerna som vi tycker är viktiga delar av Sverige. Det betyder inte att svenskhet är någonting konstant som behöver fastställas i kunskapskrav. Detsamma gäller kurder och iranier, som Mattias Karlsson nämnde tidigare. Det är identiteter som konstant har förändrats och konstant förändras. Fråga en iranier som bor i Sverige hur mycket man har gemensamt med iranier i Iran. Det är förmodligen inte så himla mycket efter 20 år, utan det är någonting som förändras. Svenskar som bor i Sverige i dag tror jag har ganska lite gemensamt med svenskar som bodde här för 200 år sedan. Man har kanske snarare mer gemensamt med amerikaner som bor i USA nu. Tiderna förändras. Men när det gäller samhällsintroduktionen vill Sverigedemokraterna att det ska fastställas av Jimmie Åkessons kontor vad svenskhet är och att det sedan ska bankas in i huvudet på folk. Det är ganska orimligt. Däremot är det bra att undervisa om vetenskap, historia och nutida kultur. Men man måste vara öppen för att det är någonting som konstant förändras. Vad gäller svenskhet har Jimmie Åkesson själv sagt i en intervju att en majoritet av de inrikes födda svenskarna behöver omassimileras och assimileras in i sin kultur. Inte ens svenskarna är alltså tillräckligt svenska för Sverigedemokraterna. Det är ett ganska intressant fenomen.

anf.24 Mattias Karlsson (SD):

Herr talman! Att nationella kulturer och identiteter förändras har ingen förnekat. Det står också i vårt principprogram. Men att erkänna det är inte samma sak som att säga att det inte finns någonting som är svenskt, vilket Hanif Balis parti gör, till exempel genom att ställa sig bakom den här majoritetstexten. Man kan också lyssna till den moderata statsministern, som bland annat har sagt: "Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån." Det finns många liknande citat. När det handlar om assimilering av svenskar tror jag inte alls att det var det Jimmie Åkesson menade, även om jag tycker att det uttalandet satt i relation till vad Reinfeldt säger om svenskhet är betydligt mer sympatiskt. Däremot är det så att man medvetet från såväl liberala som socialistiska regeringar i det här landet i decennier fört en politik som har förminskat den svenska kulturen och identiteten och talat om hur ful, tråkig, grå och trist den är. Därför kan det finnas en poäng med att uppgradera den och uppgradera värdet av våra traditioner och vår historia. Det var snarare det Jimmie Åkesson menade.

anf.25 Hanif Bali (M):

Herr talman! Låt mig göra Mattias Karlsson en tjänst! Låt mig uppgradera svenskheten! Sverige är fantastiskt. Vår kultur är fantastisk. Vi är öppna. Vi är fantastiska. Vi är innovativa. Vi är produktiva. Vi är jämställda. Vi är väldigt bra. Här har du fått din uppgradering. Om vår regering skulle vara den första som erkänner detta borde Mattias Karlsson applådera. Sverige är fantastiskt, och det är inget konstigt med det. Jag tror inte heller att någon här förnekar det. Sverigedemokraterna försöker måla fan på väggen och sedan säga att det är där problemet finns. Det tycker jag är ganska ohederligt. Men låt oss diskutera de riktiga problemen med integration! Det handlar inte om kurser i svenskhet, och faktiskt inte om samhällsintroduktionen heller. Den stora utmaningen ligger i att det ekonomiskt inte lönar sig att gå från bidrag till arbete och att de insatser som erbjuds från samhället oftast är av otroligt dålig kvalitet och inte håller det mått som vi vill att de ska hålla. Det är den viktiga frågan. Att man kan läsa i Om Sverige om ett antal kungar, ett antal midsommarnätter och andra fina saker som vi tycker är väldigt viktiga här i Sverige spelar mindre roll för utanförskapet och Sveriges framtid. Men det betyder inte att vi inte skulle ta det på allvar. Vi erbjuder samhällsintroduktionen till alla. Tycker ni att fler borde plugga på om det här vi tycker är så himla viktigt, gå då hem till era kommuner och kräv av era kommunalråd att de öppnar klassrummen och ser till att fler får tillgång till detta!