Åtgärder inom arbetslöshetsförsäkringen, m.m.

Reglerna för a-kassa ändras (AU6)

Vissa regler i arbetslöshetsförsäkringen ändras den 1 september 2013:

De allmänna villkoren för rätt till arbetslöshetsersättning ändras. Endast sådana krav som måste vara uppfyllda redan vid inskrivningen ska i fortsättningen ingå i de allmänna villkoren. Krav på hur personer sköter sitt arbetssökande flyttas till åtgärdsreglerna.
Reglerna för åtgärder, sanktioner, ändras. Åtgärdsgrunderna blir fler, men åtgärderna blir mildare än i dag. Det ska finnas tre typer av förseelser av olika allvarlig grad: att missköta sitt arbetssökande, att förlänga sin tid i arbetslöshet respektive att orsaka sin arbetslöshet. Upprepade förseelser av samma typ ska leda till avstängning från ersättning i allt längre perioder. Åtgärden nedsättning av ersättning avskaffas.
A-kassorna får utökade möjligheter att hålla inne ersättning under tiden som de utreder rätten till ersättning.
Den som ansöker om ersättning ska intyga att de uppgifter som man lämnar är riktiga och meddela a-kassan om förhållandena ändras.
Både den som lämnat oriktiga uppgifter och den som har låtit bli att anmäla ändrade förhållanden som har betydelse för rätten till ersättning ska kunna uteslutas ur a-kassan eller förlora rätten till ersättning. En sådan person kommer också att kunna straffas enligt regler i brottsbalken och bidragsbrottslagen.
Reglerna för a-kassornas återbetalning av statsbidrag görs mer enhetliga.
Alla så kallade känsliga personuppgifter enligt 13 § personuppgiftslagen ska få behandlas i en arbetsmarknadspolitisk databas, om de har lämnats i ett ärende.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag och nej till motförslag från Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Riksdagen sa samtidigt nej till ett antal motioner om arbetslöshetsförsäkringen från allmänna motionstiden 2012.

anf.104 Patrik Björck (S):

Herr talman! Vi ska nu diskutera och debattera AU6 i den här kammaren. Först i det här betänkandet behandlas regeringens proposition Åtgärder inom arbetslöshetsförsäkringen, m.m. Jag tänkte bara nämna några få ord om det. De förändringar i arbetslöshetsförsäkringen som föreslås i propositionen syftar till att klargöra vilka handlingar som inte stämmer överens med villkoren i försäkringen och som innebär att den sökande kan komma att varnas eller stängas av från rätten till ersättning. I dag tillämpas i många fall inte åtgärderna i arbetslöshetsförsäkringen, trots att förutsättningarna för dem är uppfyllda. En anledning till detta kan vara att åtgärderna uppfattas som oproportionerliga i förhållande till handlandet. De förslag som presenteras i propositionen syftar till att tydliggöra ansvarsfördelningen mellan den offentliga arbetsförmedlingen och arbetslöshetskassorna. Det är bra om arbetslöshetsförsäkringen kan bli mer förutsägbar. Vi socialdemokrater menar inte att missbruk av försäkringen är något omfattande problem. Men för oss som slåss för en välfungerande och rimlig försäkring är legitimiteten mycket viktig. Då ser vi åtgärder som kan stärka legitimiteten i försäkringen som viktiga att vidta. Och vi är alltid beredda att överväga den typen av åtgärder. I arbetet med den här propositionen förelåg först en Ds, departementsskrivelse, där det fanns en del förslag som inte var så väl genomtänkta. Bland annat hade man tänkt plocka ut definitionen av lämpligt arbete ur lagtexten. Regeringen har fått kritik för det här från remissinstanserna. Man har då förändrat förslaget i propositionen. Man har tagit bort de saker som inte var så genomtänkta. Det innebär att vi socialdemokrater ställer oss bakom propositionen som den nu ser ut och avslår motionerna som väckts med anledning av propositionen och det yrkande om avslag på propositionen som väckts under utskottsbehandlingen. Det är den delen, herr talman, av betänkandet som gäller själva propositionen. I övrigt behandlar vi i det här betänkandet motionsyrkande om arbetslöshetsförsäkringen från den allmänna motionstiden. Här tänkte jag i första hand redogöra för Socialdemokraternas syn på arbetslöshetsförsäkringen och varför vi tycker att den inte fungerar på det sätt som den borde göra i dag. Vi har den svenska modellen i Sverige, som många, åtminstone i ord, slår vakt om. I sak är det väl vi socialdemokrater som har att göra den vakthållningen. För vi kan konstatera att om man ska klara av att hantera den svenska modellen - och den ska bygga på avtal mellan starka parter - är det mycket som krävs. Då är det mycket som måste göras. Då är det många förändringar och förbättringar utifrån dagens situation som måste till. För att den svenska modellen ska fungera krävs det att staten bidrar med en aktiv arbetsmarknadspolitik, till exempel. Det krävs också en bra arbetslöshetsförsäkring. För att vi ska lyckas med det här måste vi förstärka och förbättra de delar som har behandlats väldigt styvmoderligt och illa av den svenska regeringen under ett antal år. Det är en nödvändighet för att vi ska lyckas rädda och försvara den svenska modellen. Det är en modell som har bidragit till ett modernt arbetsliv som har tjänat Sverige väl och hjälpt till att skapa konkurrenskraftiga företag i det här landet. En väl fungerande frivillig solidariskt finansierad omställningsförsäkring är en viktig grundsten i en sådan arbetsmarknadsmodell. Rätt utformad kommer en sådan arbetslöshetsförsäkring att möjliggöra nödvändig strukturomvandling. Det kommer att ge ekonomisk trygghet till dem som förlorar jobben, stimulera efterfrågan i ekonomin när arbetslösheten stiger. Det motverkar också en press nedåt på löner och anställningsvillkor och upprätthåller arbetslinjen. Det är vad en väl fungerande omställningsförsäkring kan göra om den är rätt utformad, och för att den ska kunna leverera alla de här viktiga delarna måste vi förbättra den rejält jämfört med läget i dag. I dag klarar inte försäkringen av att uppfylla de positiva saker som vi vill att försäkringen ska vara en del av. Vad alliansregeringen har gjort är att kraftigt försämra försäkringen. Det kan man inte tolka på annat sätt än som ett steg mot att försöka avveckla de gemensamma trygghetsförsäkringarna. Man är på väg att öppna upp för system med privata tilläggsförsäkringar. Det är bara fyra av tio arbetslösa som får någon ersättning från försäkringen, och det är knappt någon som har sin inkomst försäkrad i arbetslöshetsförsäkringen som den ser ut i dag. För den som är ung och arbetslös har man dessutom diskriminerande regelverk som sänker ersättningen ytterligare. Lönerna har ökat under tiden sedan 2007 när man sänkte taket, men ersättningen har som sagt inte höjts sedan den sänktes 2007 vilket innebär att försäkringen hela tiden utarmas. Normalinkomsttagaren i dag har bara cirka hälften av sin tidigare inkomst vid arbetslöshet. De differentierade avgifterna som Anders Borg införde tillsammans med ett försämrat regelverk har lett till att en halv miljon människor har lämnat arbetslöshetsförsäkringen. De differentierade avgifterna har även medfört att redan hårt utsatta yrkesgrupper med hög risk för arbetslöshet har fått starkt höjda avgifter medan ofta välavlönade grupper med lägre risk har fått betydligt lägre avgifter. Dessa regeländringar har gjort att många helt eller delvis arbetslösa helt enkelt inte har någon rätt till ersättning utan är utförsäkrade i stor omfattning som det ser ut i dag. Regelverket är dessutom så komplicerat att mer än 80 procent av alla arbetsgivarintyg måste kompletteras, och det innebär i sin tur att arbetslösa får vänta i onödan på sina pengar om de nu över huvud taget är berättigade till någon ersättning. Vi socialdemokrater däremot, herr talman, har i vårt budgetalternativ lagt fram förslag som ska rätta till de här missförhållandena. Vi har lagt fram förslag för att bygga upp arbetslöshetsförsäkringen igen. Det som vi vill prioritera, som är den viktigaste punkten i att få arbetslöshetsförsäkringen att återigen fungera på det sättet som jag har beskrivit att vi vill att den ska kunna fungera och som vi vill börja med, är att höja taket och ersättningsnivån i försäkringen. Det är det viktigaste för att försäkringen ska fungera som den inkomstförsäkring som den är tänkt att vara. Vill vi slå vakt om den svenska modellen och ha ersättningar i socialförsäkringen som går att leva på måste vi alltså höja tak och ersättningsnivåer i försäkringen. Vi har också valt att prioritera att sänka avgifterna till arbetslöshetskassorna för att fler ska kunna skaffa sig ett försäkringsskydd. Målet är att arbetslöshetsförsäkringen ska vara attraktiv för alla, både den som löper hög risk att bli arbetslös och den som löper låg risk för detta, och ett sätt att få många att ansluta sig är att sätta medlemsavgiften på en nivå som bidrar till att många vill ansluta sig. Det här är de förslag som vi har lagt fram i Sveriges riksdag för att komma till rätta med de problem som finns på svensk arbetsmarknad. Vi har dock inte fått majoritet för vårt budgetalternativ, och därför kvarstår fortfarande behovet av den omfattande översynen av arbetslöshetsförsäkringen för att komma till rätta med de här problemen - problem som regeringen har åstadkommit genom sin medvetna politik. Herr talman! Med anledning av det jag har gått igenom yrkar jag bifall till reservation 3. Jag vill också passa på att kommentera ytterligare några saker som är aktuella i debatten om arbetslöshetsförsäkringen. Det pågår en utredning, parlamentariska Socialförsäkringsutredningen, som bland mycket annat har att hantera arbetslöshetsförsäkringen. Det som har skett är att de borgerliga regeringspartierna har varit osams om hur man skulle fortsätta att hantera arbetslöshetsförsäkringen. En del partier inom regeringen har velat genomföra en obligatorisk försäkring, medan andra har varit mer skeptiska till att genomföra detta. Man har då stoppat in genomgången om en obligatorisk försäkring i Socialförsäkringsutredningen där den nu bereds och hanteras. Det finns anledning, herr talman, att konstatera att det verkar som om det har skett någonting när det gäller Moderaternas inställning till arbetslöshetsförsäkringen. Man har i alla fall tidigare argumenterat utifrån att man stöder arbetslinjen. Man har i alla fall tidigare argumenterat utifrån att man skulle kvalificera sig till försäkringen genom att arbeta, det vill säga att arbetslöshetsförsäkringens uppgift är att helt enkelt ersätta inkomst som man förlorar om man förlorar arbetet. Nu verkar det som om även regeringens ledande parti har sällat sig till en ska vi säga annorlunda syn på arbetslöshetsförsäkringen. Man driver nu en linje som närmar sig någon sorts medborgarlön, att alla ska ha betalt alltid för allting på något sätt, något som är väldigt främmande för hela vårt sätt att se på socialförsäkringssystemen i allmänhet och arbetslöshetsförsäkringen i synnerhet. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att Moderaterna på det här sättet helt och hållet har ändrat ståndpunkt när det gäller hur man ska hantera arbetslöshetsförsäkringen. Vi har tidigare varit väldigt kritiska till den moderatledda regeringens sätt att hantera försäkringen, men vi har åtminstone delat uppfattning om hur man bör kvalificera sig till den. Det gör vi tydligen inte längre, herr talman, och det är ganska anmärkningsvärt att man på det här sättet från moderat sida lämnar arbetslinjen och går över till någon sorts medborgarlönspolitik. Det är värt att notera. Det är några saker till som har varit väldigt viktiga att ta upp när det gäller arbetslöshetsförsäkringen, och det är hur vi hanterar förtroendevalda personer som har politiska eller fackliga uppdrag och som blir arbetslösa. I dag råkar de i värsta fall illa ut i försäkringen och kan stå helt utan ersättning. Här finns däremot en politisk uppfattning över blockgränserna om att detta borde rättas till, och det är också något som Socialförsäkringsutredningen arbetar med för tillfället. Frågan har också varit uppe här i kammaren vid flera tillfällen, och bland annat finns det ett tillkännagivande från riksdagen till regeringen att lösa problemet med förtroendevalda som hamnar utanför försäkringssystemet. Där finns gott hopp om att vi kanske redan i år ska kunna lägga fram förslagen i utredningen som sedan förhoppningsvis ska kunna hamna på riksdagens bord så att vi kan lösa det problemet. Vi har ytterligare förslag i utredningen som rör arbetslöshetsförsäkringen som jag vill poängtera att regeringen via tillkännagivande har fått i uppdrag av kammaren att hantera. Det gäller bland annat hur människor med deltid i dag hamnar i en väldigt svår situation, eftersom man kan tvingas välja mellan att vara heltidsarbetslös eller arbeta deltid. För enskilda arbetslösa är det väldigt svårt att förstå varför den moderatledda regeringen tycker att det är viktigare att folk är arbetslösa än att de arbetar. Det här har riksdagen och kammaren tillkännagivit att regeringen ska ändra på, och det är också någonting som utredningen förhoppningsvis skyndsamt kan lägga fram förslag om så att vi får bort de absolut värsta avarterna i försäkringen som tvingar människor att inte arbeta. Tidigare hade man tyckt att det möjligen hade varit ett lite annorlunda sätt att se på arbetslinjen, men nu ser man mer ett mönster från den moderata sidan: Man eftersträvar tydligen inte arbetslinjen över huvud taget i försäkringen längre, och det är naturligtvis bekymmersamt på många sätt och vis. Herr talman! När det gäller frågan om arbetslöshetsförsäkringen kommer vi naturligtvis att återkomma till den fler gånger. Det kommer att ta tid innan vi har rett ut och fått ordning på situationen så att vi kan få en försäkring som fungerar. Till dess kommer vi socialdemokrater naturligtvis att ligga på och driva de här kraven. Jag hoppas och tror att förnuftet så småningom ska segra så att vi får en försäkring som gör den nytta som vi vill att den ska göra på den svenska arbetsmarknaden. Till dess är det bifall till reservation 3. Vi bifaller också propositionen i den delen av betänkandet.

anf.105 Mehmet Kaplan (MP):

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 1 och reservation nr 4. Detta betänkande behandlar propositionen som handlar om regelverk för a-kassan. Jag konstaterar att vi inte delar synen på hur en modern a-kassa kan se ut. Miljöpartiet menar att det är bättre att avvakta parlamentariska Socialförsäkringsutredningens förslag och inte genomföra mindre förändringar under tiden. Ett av de definierade problemen med dagens a-kassesystem är just att det saknar helhetssyn och är något av ett lapptäcke. Det är oöverskådligt för individen och krångligt för den oinvigde. De förändringar som föreslås i den aktuella propositionen utgår ensidigt från uppfattningen att det enbart är genom ökad kontroll och stramare villkor som arbetslöshetsförsäkringen blir en fungerande omställningsförsäkring. Dagens system skapades på 1950- och 60-talen när det var gott om jobb, vilket det inte längre är. I Sverige har andelen arbetslösa med rätt till a-kassa sjunkit från 52 procent av de arbetslösa hösten 2006, då regeringen tillträdde, till endast 28 procent hösten 2012. Bara den som har fått in hela foten på arbetsmarknaden kan i dag vara försäkrad, och det tycker Miljöpartiet är fel. Även den som har tillfälligt jobb eller är studerande och sedan under en period aktivt söker jobb ska kunna få en ersättning på lägsta nivå, ett så kallat golv. Miljöpartiet vill också höja taket så att det ligger på samma nivå som i sjukförsäkringen. Herr talman! Miljöpartiets förslag är ersättning på samma nivå. Där bollas inte människor runt i systemen. Då får man också samma ersättning om man är arbetslös, arbetstränar eller är i rehabilitering under sjukskrivningen. Miljöpartiets förslag innebär en dörr in och många dörrar ut genom att man slår ihop Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och den del av kommunens socialtjänst som handhar försörjningsstödet. Med dagens system skjuter staten över kostnaderna på kommunen, eller som i många fall på de enskilda, som hamnar i kläm eftersom de kanske lever tillsammans med någon som har inkomst, och då har man inte rätt till försörjningsstöd. Det finns en detalj i propositionens förslag som är bra, nämligen att det införs mjukare steg i 43 §, varning och avstängning från rätt till ersättning, genom att fler åtgärdsgrunder införs och att det ges en möjlighet att varna innan en eventuell avstängning samt att den tid som avstängningen gäller kopplas till om misskötsamhet har upprepats. Men vi ser att helheten är negativ. Det finns ingen helhetssyn i det här systemet, och möjlighet till dubbel bestraffning införs, vilket är ett stort problem för Miljöpartiet. Till exempel innebär regeringens förslag under 4.5.2, Uteslutning eller frånkännande, förlorad rätt till ersättning. När en enskild låter bli att anmäla ändrade uppgifter anser vi - läs regeringen - att det är orimligt med dubbla straffrättsliga förfaranden. I nuvarande lagstiftning, 66 §, finns möjligheten att vid särskilda skäl frånkänna färre dagar. Denna möjlighet, som innebär en möjlighet att beakta individuella omständigheter och skäl, föreslås alltså nu tas bort. En person kan bli avstängd från rätt till ersättning, frånkännande, samtidigt som det krävs att personen ska ha jobbat igen innan en ny ersättning ges. Det här straffet tycker vi är mycket högre än det som felaktigt har betalats ut. Det blir en dubbel bestraffning. Om man till exempel jämför med studiestöd, där liknande förhållanden kan råda, hindras man inte från att fortsatt få studiemedel om man bara betalar tillbaka, inklusive ränta. Även om den studerande har ett återkrav kan det göras en återbetalning utan att den studerande går miste om nya studiemedel. Dessutom har vi bidragsbrottslagen. Det är oproportionerligt att straff även kan utdömas enligt den lagen, 2007:612, för samma beteende som kan leda till uteslutning eller att man förlorar rätten till ersättning, just frånkännande av ersättning. Miljöpartiet menar att man inte ska ändra regelverket utan att ta hänsyn till hur dessa båda lagar kan samordnas. Med detta vill jag återigen yrka bifall till reservation nr 1 och reservation nr 4.

anf.106 Mattias Karlsson (SD):

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till de sverigedemokratiska reservationerna 5, 7 och 9. Vi ska i dag diskutera arbetsmarknadsutskottets betänkande 6 rörande frågor om arbetslöshetsförsäkringen. För oss sverigedemokrater utgör arbetslöshetsförsäkringen en central och naturlig del i välfärdsstaten. En generös och väl fungerande arbetslöshetsförsäkring medför livskvalitet, trygghet och stabilitet för både individer och familjer. På makronivå bidrar en generös och välfungerande arbetslöshetsförsäkring till att förbättra matchningen på arbetsmarknaden i och med att det ger en person som drabbas av arbetslöshet andrum att finna ett nytt arbete som passar den egna utbildnings- och kompetensprofilen. Att vi får rätt man på rätt plats är något som i förlängningen gynnar hela samhället. Det bidrar också till att hålla uppe köpkraften och konsumtionen och därmed sysselsättningen under perioder av svag ekonomisk utveckling. Tyvärr har vi varken en generös eller en välfungerande arbetslöshetsförsäkring i dag. En viss del av a-kassornas problem kan härledas till den ekonomiska krisen och den ökade arbetslösheten, med ökad belastning på kassorna som följd. Men huvuddelen av de stora problem som vi i dag ser är ett resultat av medvetna beslut från den borgerliga regeringens sida. Regelverket har stramats åt på ett orimligt sätt. Avgifterna har höjts och differentierats på ett sätt som gör att till exempel lågavlönade inom hotellbranschen tvingas betala flera gånger högre avgifter än högavlönade akademiker. Försämringen och fördyringen har drivit hundratusentals människor ur a-kassan och lämnat dem utan skyddsnät när arbetslösheten har slagit till, vilket i sin tur har gjort att behovet av försörjningsstöd har ökat, med alla de negativa konsekvenser som det medför. Enligt Sveriges socialchefer är det i dag fler arbetslösa som får sin försörjning genom kommunernas försörjningsstöd än som får det genom den statliga arbetslöshetsförsäkringen. Taket i a-kassan har inte höjts på över tio år, och den har inte följt löneutvecklingen. Det gör att endast en liten minoritet i realiteten får de utlovade 80 procenten av sin senast anmälda inkomst. Arbetslösas rätt att under de första hundra dagarna begränsa sitt jobbsökande till sitt kompetensområde och sitt geografiska närområde har slopats. Deltidsarbetslösas rätt till ersättning har kraftigt försämrats. Vid sidan av detta har det stora antalet a-kassor med olika tillämpningar av regelverket en negativ inverkan på likvärdigheten i systemet och gör det svårt för den enskilde att veta vad som gäller. Jag är ingen anhängare av överord och onödiga dramatiseringar i debatten, men det är svårt att beskriva regeringens politik på detta område som någonting annat än en katastrof med sociala och mänskliga tragedier som följd. Den ökade otryggheten och sociala utslagningen drabbar naturligtvis inte bara de arbetslösa utan också deras barn och andra närstående. De fulla, långsiktiga ekonomiska och sociala konsekvenserna av regeringens politik är svår att överblicka i nuläget. Verkligheten såväl som en växande skara av den ekonomiska expertisen har visat att de ekonomiska teorier som låg till grund för regeringens försämringar av a-kassan helt enkelt inte stämde, eller åtminstone att prognoserna för de positiva effekter som försämringarna var tänkta att medföra var kraftigt överdrivna. Ställda inför de katastrofala konsekvenserna av sin förda politik har de borgerliga partierna gradvis slagit till reträtt. Om jag lyckats hänga med i turerna är det i dag bara Moderaterna som inte vill höja taket och som fortfarande försvarar de differentierade avgifterna. När det gäller det sistnämnda verkar även Moderaterna ha börjat sväva på målet i och med att man använder frågan som ett utpressningsverktyg för att få igenom den så kallade jobbpakten. Men vilken Moderaternas hållning i frågan är i dag när de centrala förhandlingarna om jobbpakten har havererat vet jag inte. Det kanske Moderaterna kan redogöra närmare för här i dag. Det är minst sagt mixade signaler. Precis som Patrik Björck blev jag också ganska förvånad när jag uppfattade signalerna att Moderaterna helt har svängt och nu nästan börjar prata i termer av medborgarlön. Jag är medveten om att frågan om den långsiktiga utformningen av arbetslöshetsförsäkringen hanteras av Socialförsäkringsutredningen. Från Sverigedemokraternas sida ser vi dock ingen anledning att vänta i flera år på att åtgärda de mest uppenbara bristerna i dagens system, inte när de har en sådan negativ inverkan på människors liv här och nu och inte när det tycks finnas en så bred parlamentarisk majoritet för de viktigaste reformerna. Från Sverigedemokraternas sida har vi varit mycket tydliga med hur vi vill att arbetslöshetsförsäkringen ska förändras och förbättras. Vi har också anslagit betydande medel till detta i vårt budgetförslag. Vi vill ha en centraliserad likvärdig obligatorisk a-kassa som administreras av Försäkringskassan och som ger skydd till alla som uppfyller de grundläggande kriterierna. Vi vill genomföra en kraftig höjning av taket, förbättra villkoren för deltidsarbetslösa och återinföra den så kallade hundradagarsregeln. När det gäller det sistnämnda är det uppseendeväckande att regeringen ännu inte har hörsammat tillkännagivandet från riksdagen. Eftersom jag är ny i utskottet och inte har följt de tidigare debatterna skulle jag vilja ta tillfället i akt och stilla min nyfikenhet genom att fråga företrädarna för Centerpartiet och Kristdemokraterna hur de utifrån sina respektive ideologiska grunder kan försvara slopandet av hundradagarsregeln. Hur kan Kristdemokraterna med sitt påstådda värnande om familjen och det civila samhället motivera att arbetslösa redan från dag ett ska tvingas ta ett jobb som innebär att de måste flytta ifrån sin familj, sin hembygd, kanske en förening eller församling där de är aktiva eller kanske en äldre släkting som de har hjälpt till att vårda? Hur bidrar det till att stärka familjerna och det civila samhället? Hur kan Centerpartiet med sitt påstådda värnande om en levande landsbygd stötta en ordning som i praktiken många gånger innebär att arbetslösa tvingas flytta från landsbygden till närmaste större stad innan de ordentligt har hunnit undersöka möjligheterna att få jobb på hemorten? Hur bidrar det till visionen om att hela Sverige ska leva i en period där Sverige har den snabbaste urbaniseringstakten i hela EU? De frågorna vill jag gärna ha svar på. Herr talman! Förutom enskilda motioner innehåller det föreliggande betänkandet även en proposition från regeringen angående åtgärder inom arbetslöshetsförsäkringen. Från Sverigedemokraternas sida ställer vi oss bakom syftet och andemeningen med propositionen, som till stor del går ut på att förtydliga regelverket och göra sanktionerna inom systemet mer proportionerliga. Beträffande ett par enskildheter har vi dock varit kritiska. Det handlar om att vi tycker att tiden för anmälan av ändrade förhållanden är för snålt tilltagen och att vi befarar att de utvecklade möjligheterna att frysa utbetalningarna kommer att leda till att fler personer än i dag som egentligen är berättigade till ersättning får sina utbetalningar tillfälligt frysta. Herr talman! Innan jag slutar kan jag inte låta bli att kommentera innehållet i Socialdemokraternas reservation 3. Innehållet i denna reservation kan i korthet beskrivas som att man först redogör för allt som är fel med dagens arbetslöshetsförsäkring, och sedan påstår man att orsaken till att dessa missförhållanden har bestått är att Sverigedemokraterna tillsammans med de borgerliga partierna inte röstade för Socialdemokraternas budgetalternativ. Jag vill först påminna Socialdemokraterna om att mig veterligen röstade inget annat parti för Socialdemokraternas budgetalternativ. Om man surmulet ska peka finger av den anledningen borde även Miljöpartiet och Vänsterpartiet ha varit med i uppräkningen. Att Socialdemokraterna över huvud taget pekar finger mot andra för att missförhållandena i arbetslöshetsförsäkringen består är fräckt. Det har under hela mandatperioden funnits åtminstone på papperet en riksdagsmajoritet för att genomföra satsningar och förbättringar. Jimmie Åkesson har sträckt ut handen till alla de partiledare Socialdemokraterna har haft sedan valet. Vi har från Sverigedemokraternas sida vädjat om samtal och samarbete i syfte att förbättra situationen för landets arbetslösa. Socialdemokraterna har dock konsekvent sagt nej, och i stället för att värna de arbetslösa har man valt beröringsskräck och partitaktiska krumbukter. Att Sverigedemokraterna och de övriga oppositionspartierna skulle kunna komma överens om ett helt budgetalternativ är naturligtvis uteslutet så länge som de rödgröna på ett antal centrala områden håller fast vid en oansvarig politik. Däremot finns enskilda besparingar och enskilda satsningar där samtliga oppositionspartier i princip är överens. Förbättringar av arbetslöshetsförsäkringen borde kanske vara den enskilt viktigaste av dessa satsningar. Vi har påpekat att detta förhållande borde utgöra en grund för samtal om en isolerad samsynsbudget byggd på enskilda områden där vi har likartade förslag. Socialdemokraterna har avvisat detta och i praktiken deklarerat att de antingen ska ha igenom hela sin politik eller ingenting alls. Analysen är uppenbarligen att det är viktigare för de arbetslösa och Socialdemokraternas väljare att ingen talar med SD än att genomföra förbättringar i samhället. Jag kan bara djupt beklaga den inställningen och upprepa att för oss sverigedemokrater är medborgarnas välbefinnande viktigare än partitaktik, och jag vill uppmana Socialdemokraterna att framöver idka lite mer självrannsakan när det kommer till frågan om vem som egentligen bär skulden för att missförhållanden i arbetslöshetsförsäkringen består. Vår dörr är i alla fall alltid öppen för den som är intresserad av att föra konstruktiva samtal.

anf.107 Ali Esbati (V):

Herr talman! Behovet av en helhetsdebatt om a-kassan har inte blivit mindre med tiden, och det är en sådan debatt jag tänkte försöka bidra till i dag. Det är en debatt som rör ett av de system som betyder allra mest för ett anständigt och dynamiskt arbetsliv och därför också för hela välfärden, nämligen arbetslöshetsförsäkringen. Vi för denna debatt i dag efter drygt sex år med en högerregering som har varit framgångsrik. Ja, inte framgångsrik i det man själv högtidligt och repetitivt har presenterat som mål: att sänka arbetslösheten, öka sysselsättningen och minska utslagningen. Där har man som bekant misslyckats med dunder och brak. Men regeringen har varit framgångsrik i att i princip knäcka en av pelarna i den svenska arbetsmarknads- och samhällsmodellen, såsom den har byggts upp genom årtionden med arbetarrörelsen som viktigaste drivkraft. Det är en modell där den aktiva arbetsmarknadspolitiken har spelat stor roll. Individen har ett ansvar för att göra sitt bästa efter förutsättningarna, men samhället ställer upp med stöd, praktik, utbildning samtidigt som man garanteras ett gott inkomstskydd. Det är den modell vi snabbt är på väg bort från. Det vi ser i dag efter de här åren med Alliansen är att det viktiga inkomstskyddet är söndertrasat. En stor majoritet av dem som är inskrivna på Arbetsförmedlingen får i dag ingen a-kasseersättning. Medan det för tio år sedan var runt 80 procent av de arbetslösa som fick en inkomstrelaterad ersättning så är det i dag under 30 procent som får det. Bara drygt 10 procent får 80 procent av tidigare inkomst, som försäkringen egentligen lovar. Ser man till en heltidslön är det ännu mindre. Sverige har sjunkit som en sten i internationell jämförelse när man ser till den faktiska andelen av tidigare inkomst som arbetslösa får ut. Det är betydligt närmare botten än toppen i OECD, och det är det snabbaste fallet av alla under en tioårsperiod. Herr talman! Om statsministern hade velat berätta något om Sverige som verkligen stämde för sina glada konferensvänner i Davos nyligen, då hade han i stället för att tänka högt men fel om industriarbetare kunnat berätta att den inkomstrelaterade svenska arbetslöshetsförsäkringen är basically gone. Regeringen har medvetet och med stor iver gjort det dyrare att vara med i a-kassan, svårare att kvalificera sig till ersättning och över huvud taget gjort den ersättning man får ständigt mindre värd genom att vägra höja taket. Varför? Vi får läsa i varje budgetproposition och höra i varje ärendedebatt att regeringen har en plan, en teori om hur människor beter sig på arbetsmarknaden. Vi kan läsa i det aktuella betänkandet att omfattande reformer har genomförts i arbetslöshetsförsäkringen sedan alliansregeringen tillträdde hösten 2006. De har varit en del av en större helhet som Alliansens jobbpolitik, byggd på arbetslinjen, utgör - här antar jag att man ska höra en fanfar. Där ingår också bland annat jobbskatteavdraget och de sänkta arbetsgivaravgifterna för unga. Nu vet vi ju att jobbskatteavdragets effekter inte är mätbara, att de sänkta arbetsgivaravgifterna för unga har inneburit goda subventioner till enstaka hamburgerkedjor men knappast knäckt den massiva ungdomsarbetslösheten. Vi vet att den samlade arbetslösheten har vuxit i stället för att minska. Vi kan konstatera att regeringens jobbpolitik har varit misslyckad både i de enskilda delarna och i sin helhet. Men med ideologisk envishet håller regeringspartierna fast vid den här förenklade och förfelade teorin om hur människor antas bete sig. Idén är alltså att folk är utan historia och drömmar, är utanför sociala relationer och maktförhållanden, är små svarta lådor som bara reagerar på enkla ekonomiska stimuli. Man tänker sig att om den arbetslöse utsätts för ekonomiska bestraffningar och administrativ kontroll kommer hon att söka fler jobb, och eftersom arbetslösheten uppfattas som en individuell defekt snarare än ett samhällsekonomiskt problem tänker man sig att om fler söker jobb så blir det också fler jobb. Det är en enkel teori som man kan bygga stora samhällsekonomiska modeller av. En allvarlig nackdel med teorin är dock att den är fel. Den saknar förankring i verkligheten. Det är klart att människor kan pressas till att producera fler jobbansökningar. Men att en ökad risk för fattigdom och utslagning skulle leda till ekonomisk dynamik, lägre arbetslöshet och högre sysselsättningsnivå, finns det inget empiriskt belägg för. Tittar man på Sverige historiskt eller blickar ut över världen och jämför ser det snarare ut som att ett starkt skydd vid arbetslöshet sammanfaller med hög sysselsättning och låg arbetslöshet. I det omfattande experiment som regeringen nu har genomfört ser vi återigen att sambanden inte ser ut som teorin pekar ut. Men, herr talman, det finns alltså andra effekter som är desto mer påtagliga. Att försäkringen i allt väsentligt inte längre är en intäktsförsäkring nämnde jag tidigare. En betydande bieffekt är att man helt pressar bort eller håller undan människor från de inkomstrelaterade, rättighetsbaserade skyddsnäten. Detta är knappast någon miss. Det är kärnan i regeringens samlade politik. När statsminister Reinfeldt intervjuades med anledning av femårsjubileet för den här regeringen fick han bland annat frågan vad som skulle hända med de många arbetslösa som inte får någon a-kassa, särskilt när varslen ökade och konjunkturen dök igen. Statsministerns svar är mycket intressant. "Det som händer är att människor hittar andra grunder för sin försörjning", säger han. Och så preciserar han: "Man får stöd och hjälp av sina föräldrar, sin partner eller på annat sätt. Sist och slutligen finns det ju andra trygghetssystem som fångar upp människor." Alltså: tillbaka mot just den otrygghet, just det godtycke, just de beroendeförhållanden som a-kassan och andra sociala trygghetsnät har byggts upp för att undvika. De "andra trygghetssystem" som statsministern nämner är, i bästa fall, kommunernas försörjningsstöd. Där har vi mycket riktigt sett en ökning. Över 40 procent av dem som 2010 vände sig till kommunerna för bidrag gjorde det på grund av arbetslöshet. Siffran kan vara mycket högre i dag. Bland de unga - de som drabbas hårdast av skärpningen av inträdeskraven i arbetslöshetsförsäkringen - var siffran ytterligare högre. Spelar det någon roll vilken kolumn människor står i? Ja, det gör det, för det vi ser är en aktivt organiserad förflyttning av hjälpbehövande, från system uppbyggda för att minska risken för fattigdom till system som i princip är tänkta att komma i gång först när någon har blivit fattig. Detta är regeringens politik, det som kallas arbetslinjen men som är en fattigdomslinje. I den har nedmonteringen av a-kassan förstås varit en avgörande komponent. Herr talman! Det är mot denna dystra bakgrund som Vänsterpartiet har presenterat principiella, heltäckande och konkreta förslag för att återupprätta arbetslöshetsförsäkringen som ett samhälleligt, solidariskt inkomstskydd och som en del av en värdig och aktiv arbetsmarknadspolitik. Om allianspartierna hade vågat och önskat förhålla sig till de faktiska snarare än de teoretiska effekterna av sin a-kassepolitik hade det varit möjligt att ordna upp i systemhaveriet genom att bifalla Vänsterpartiets förslag, eller åtminstone hänvisa en del av dessa till Socialförsäkringsutredningen med större tydlighet. Våra reformer för en stärkt arbetslöshetsförsäkring handlar om att göra avgifterna lägre och lika för alla så att systemet får tillbaka sin solidariska karaktär. Löntagarna betalar försäkringen i dess helhet i dag, dels genom avstått löneutrymme, dels genom sina avgifter. Regeringen har valt att använda de pengarna till att sänka skatten för dem som har det bäst, nu senast bolagsskatten. Vi vill att de inbetalningarna ska gå till det de är tänkta att gå till. Vänsterpartiet vill återupprätta a-kassesystemets karaktär av inkomstförsäkring. Det kräver en höjd ersättningsnivå till 80 procent av tidigare lön under hela ersättningsperioden. För att det ska ha någon praktisk mening för fler krävs det förstås ett höjt tak, alltså att högsta dagpenningen höjs till 960 kronor och samtidigt indexeras så att den följer löneutvecklingen. Alternativet är att ha det som i dag, när de arbetslösa för varje år blir relativt sett fattigare. Samtidigt höjer vi i vårt förslag också golvet, grundbeloppet, till 410 kronor per dag. Inte minst - ja, kanske viktigast för många av dem som är mest sårbara på arbetsmarknaden i dag - vill vi i vårt förslag se över villkoren för inträde i försäkringen så att de passar en verklighet på arbetsmarknaden där många tyvärr jobbar under osäkra former, till exempel deltidsarbetande, som nästan alltid är kvinnor, och timanställda vikarier. Det är de grupper som i dag har väldigt svårt att kvalificera sig till arbetslöshetsförsäkring. Det måste bli enklare att uppfylla arbetsvillkoret än det är i dag. Och det måste vara enklare att bli kvar i försäkringen, att kunna utnyttja så kallad överhoppningsbar tid, om man studerar, drabbas av långvarig sjukdom eller under en period måste vårda en nära anhörig. De här förslagen är i detalj presenterade i våra motioner, och de är också noggrant finansierade i vårt alternativa budgetförslag. Utskottet föreslår dess värre avslag på de här förslagen, och det man har att säga är skärpning och lycka till, till dem som befinner sig på eller försöker administrera den torpederade a-kasseskutan. Herr talman! Sverige behöver och Sverige förtjänar en mycket, mycket bättre arbetslöshetsförsäkring. För att det ska vara möjligt krävs det att man utgår från verkligheten, från hur arbetsmarknaden faktiskt fungerar och hur människor faktiskt fungerar - inte från ekonomiska teorier som inte blir mer lämpade att beskriva verkligheten hur mycket man än ägnar sig åt textakrobatik på Regeringskansliet. Det behövs ett helhetsgrepp, vilket i och för sig också är skälet till att vi önskar avslå regeringens proposition Åtgärder inom arbetslöshetsförsäkringen m.m. som lappar på sanktionssystemet utan att närma sig några av kärnproblemen. Herr talman! Sverige behöver en arbetslöshetsförsäkring som ger trygghet i omställning och som är en del av ekonomisk politik för fler och bättre arbeten, inte som i dag en del av en passiv och bestraffande politik som har blivit en fattigdomslinje. Avslutningsvis vill jag säga att jag naturligtvis står bakom alla Vänsterpartiets reservationer men för tids vinnande yrkar bifall endast till reservationerna 1, 6 och 10.

anf.108 Lotta Finstorp (M):

Herr talman! I betänkandet behandlas proposition 2012/13:12 Åtgärder inom arbetslöshetsförsäkringen m.m. Två motioner är väckta med anledning av propositionen, och ett särskilt yttrande har avgetts under utskottsbehandlingen. I betänkandet behandlas också 43 motioner från den allmänna motionstiden. Jag vill börja med att yrka bifall till propositionen och avslag på samtliga motioner och reservationer. Propositionen omfattar ändringar och förtydliganden i lagen om arbetslöshetsförsäkring, ALF, lagen om arbetslöshetskassor, LAK, och Arbetsförmedlingens registerlag. De allra flesta frågor som behandlas i propositionen omfattas inte av den parlamentariska Socialförsäkringsutredningens direktiv. Förslagen som presenteras i propositionen syftar till att tydliggöra ansvarsfördelningen mellan den offentliga Arbetsförmedlingen och arbetslöshetskassorna. Arbetsförmedlingens del i kontrollarbetet renodlas till att kontrollera och underrätta. Även arbetslöshetskassornas funktion i kontrollarbetet tydliggörs genom att kassorna utreder och beslutar om eventuell åtgärd. Herr talman! En förutsättning för att arbetslöshetsförsäkringen ska kunna fungera som en omställningsförsäkring är att den sökande förstår vad som förväntas av honom eller henne så att tiden i arbetslöshet blir så kort som möjligt. Därför måste åtgärderna vara utformade så att de sänder tydliga signaler till den sökande när han eller hon brutit mot regelverket utan att sanktionerna medför oproportionerliga ekonomiska konsekvenser för den sökande. Att sanktionerna uppfattas som proportionerliga är också viktigt för att åtgärderna i arbetslöshetsförsäkringen ska tillämpas som det är tänkt, eftersom Arbetsförmedlingens och arbetslöshetskassornas handläggare i många fall annars avstår från att besluta om åtgärd. För att göra systemet mer proportionerligt bör antalet åtalsgrunder i arbetslöshetsförsäkringen utökas för att bättre svara mot de villkor som gäller i försäkringen. Dessutom anser regeringen att det inom respektive grupp av åtgärder bör ske en upptrappning av åtgärder för att visa på allvarligheten i en upprepad handling som inte stämmer överrens med villkoren i försäkringen. I propositionen föreslås därför att åtgärdssystemet i ALF ändras så att fler beteenden som inte överensstämmer med regelverket beivras men att åtgärderna samtidigt mildras dels genom att sanktionsnivån generellt sänks, dels genom att åtgärdstrappan ges flera steg så att den sökande ges bra möjligheter att rätta sig efter regelverket. Ytterligare förslag som finns med i propositionen som kommer att bidra till en tydligare, mer rättssäker och mer effektivt fungerande omställningsförsäkring är förslagen om bland annat innehållande av ersättning, återbetalning av statsbidrag och förändringar i Arbetsförmedlingens registerlag. Regeringen föreslår också att regelverket om åtgärder görs om till ett system med tre typer av företeelser av olika allvarlig grad - att missköta sitt arbetssökande, att förlänga sin tid i arbetslöshet samt att orsaka sin arbetslöshet. Upprepade företeelser av samma typ bör enligt regeringen leda till avstängning från ersättning i allt längre perioder. Samtidigt avskaffas åtgärden nedsättning av ersättning och ersätts med avstängning från rätt till ersättning för situationer när den sökande orsakar sin arbetslöshet eller förlänger tiden i arbetslöshet. Vid det första tillfället en sökande anses ha misskött sitt arbetssökande ska den sökande ges en varning. Vid upprepade företeelser ska den sökande avstängas från ersättning. Vid ett femte fall av misskötsamhet under ersättningsperioden ska sökanden inte ha rätt till ersättning förrän han eller hon på nytt uppfyllt ett arbetsvillkor. Förslaget kan jämföras med dagens regelverk då en sökande riskerar att omedelbart förlora sin ersättning om han eller hon inte medverkar till att en individuell handlingsplan upprättas. Observera att det är först vid femte tillfället som den sökande riskerar att helt förlora sin rätt till ersättning. I det föreslagna systemet skulle åtgärderna i högre grad än i dag få karaktären av ett signalsystem snarare än ett bestraffningssystem. Att ett system med mildare men mer frekventa åtgärder är mer effektivt finns det dessutom forskningsstöd för. Det är Arbetsförmedlingen som ska underrätta arbetslöshetskassan om det finns skäl att tro att en arbetssökande inte har rätt till arbetslöshetsersättning. Arbetslöshetskassan ska därefter utreda ärendet och fatta beslut om det ska utdelas en sanktion eller inte. Herr talman! I dag finns det inte någon lagstadgad skyldighet för den sökande att i ett ärende om arbetslöshetsersättning intyga på heder och samvete att lämnade uppgifter är riktiga och fullständiga. Det finns inte heller någon uttrycklig skyldighet att anmäla om de uppgifter som den sökande tidigare har lämnat, och som har betydelse för rätten till arbetslöshetsersättning, ändras. I dag finns det alltså inte några straffrättsliga sanktioner kopplade till uppgiftslämnandet i detta ersättningssystem. Eftersom rätten till ersättning i stor utsträckning bygger på uppgifter som den sökande själv lämnar och eftersom arbetslöshetskassorna har begränsade möjligheter att kontrollera samtliga uppgifter i ansökan föreslår regeringen att den sökande ska intyga på heder och samvete att lämnade uppgifter är riktiga och fullständiga samt anmäla ändrade förhållanden som är av betydelse för den sökandes rätt till ersättning. För att göra arbetslöshetsförsäkringen enklare och tydligare bör det enligt regeringens mening tydligt framgå vad som förväntas av den sökande. Det är också en trygghet när man blir arbetslös att veta vad man måste lämna in. De allmänna villkoren bör därför bara innehålla krav av grundläggande karaktär. Kraven ska kunna uppfyllas från den första dagen som den sökande är arbetslös och så länge han eller hon ansöker om ersättning. I propositionen föreslås att det uttryckligen ska framgå av de allmänna villkoren att en sökande även utöver de nuvarande kraven ska stå till arbetsmarknadens förfogande för att ha rätt till ersättning. Man ska dessutom medverka till en individuellt upprättad handlingsplan. Herr talman! Enligt förslaget ska man skilja på å ena sidan sådana krav som ska vara uppfyllda redan vid inskrivningen och som därför kan utgöra en del av de allmänna villkoren och å andra sidan sådana krav som är knutna till ett visst handlande från den sökande och som därför i stället bör utgöra grund för beslut om eventuell åtgärd. Denna skillnad blir mycket tydligare och lättare att förstå för den enskilde och fungerar dessutom på ett annat sätt än i dag för handläggarna. Därför föreslår regeringen att en medlem i en arbetslöshetskassa som medvetet eller av grov vårdslöshet har låtit bli att anmäla ändrade uppgifter till a-kassan som är av betydelse för hans eller hennes rätt till ersättning ska uteslutas som medlem eller, om särskilda skäl talar emot det, frånkännas rätt till ersättning. Ersättning enligt grundförsäkringen i ALF föreslås inte heller kunna lämnas till personer som har uteslutits från medlemskap till följd av underlåtenhet att anmäla ändrade uppgifter. Det är bara sådana uppgifter som den enskilde själv förfogar över som kan lämnas på heder och samvete. En sökande har ingen skyldighet att intyga riktigheten i uppgifter lämnade av någon annan än honom eller henne själv. Herr talman! I dag saknas möjlighet för en arbetslöshetskassa att hålla inne ersättning under en utredning om den sökande uppfyller de allmänna villkoren för rätt till ersättning. Under den här tiden hinner ofta ytterligare ersättning betalas ut, vilket innebär att den enskildes skuld kan komma att växa under utredningstiden. Liksom sökanden som inte uppfyller de allmänna villkoren finns det sökanden som till exempel avvisar en anvisning till jobbgarantin för ungdomar, och det finns då risk att ersättning betalas ut felaktigt. Med anledning av det anser regeringen att det ska finnas möjlighet för en a-kassa att hålla inne ersättningen även i de fall där en sökande avvisar en anvisning till jobbgarantin för ungdomar. Regeringen föreslår därför att en a-kassa, utöver vad som gäller i dag, under utredningstiden bör kunna besluta att ersättning ska hållas inne om det finns sannolika skäl att anta att den sökande inte uppfyller de allmänna villkoren för rätt till ersättning enligt § 9 i ALF eller om den sökande inte har rätt till ersättning för att denne har avvisat en anvisning till jobbgarantin enligt § 11 i ALF. Ersättningen ska få hållas inne till dess att a-kassan slutligt har prövat frågan. Möjligheten att hålla inne ersättning i avvaktan på utredning och beslut i ärenden om nedsättning av dagpenning bör upphävas eftersom den åtgärden föreslås avskaffas. IAF har under de senaste åren granskat a-kassornas återkravshantering. Regeringen tycker att det är bekymmersamt att återkravshanteringen av felaktigt utbetalda statsbidrag inte sker på ett enhetligt och effektivt sätt. Därför föreslås också i propositionen att bestämmelserna om återbetalning tydliggörs för tre olika situationer beroende på vem som orsakat den felaktiga utbetalningen. Herr talman! I propositionen föreslås att om en arbetssökande som har fått a-kassa har orsakat att ersättningen betalas ut i strid med LAK, ALF eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till någon av dessa lagar ska a-kassan betala tillbaka statsbidrag som har betalats ut felaktigt. Dessutom vill jag nämna något om den tredje delen i propositionen, och det handlar om Arbetsförmedlingens registerlag. Som ett led i den föreslagna reformen föreslås att den sökande via en aktivitetsrapport ska redovisa sina sökaktiviteter. I den här rapporten kommer det att finnas utrymme för fritext. Den fritexten måste omfattas av personuppgiftslagen. Arbetsförmedlingen kan inte förutse vad som kommer att stå i fritexten när den enskilde själv skriver in den. Därför föreslås att detta också omfattas av registerlagen i den här propositionen. Herr talman! Utskottet välkomnar propositionens förslag som tydligare anger för den arbetssökande vad som förväntas av honom eller henne liksom den konkretisering av reglerna avseende a-kassornas återbetalningsskyldighet. Förslagen leder till ökad rättssäkerhet och transparens i handläggningen. Åtgärderna kommer i högre grad än i dag att få karaktären av ett signalsystem snarare än ett bestraffningssystem.

anf.109 Patrik Björck (S):

Herr talman! Lotta Finstorp uppehöll sig under hela sitt anförande vid propositionen. Det här betänkandet innehåller fler delar. Lotta Finstorp säger bland annat att man först vid femte tillfälle helt ska förlora sin rätt till ersättning. Därmed visar man i propositionen att man har blivit mer proportionerlig i sitt sätt att hantera sanktioner i försäkringen. Jag har inga större problem med det och valde inte heller att lägga ned så mycket energi på den delen av betänkandet. Bekymret är inte att man först vid femte tillfället eventuellt helt förlorar sin rätt till ersättning. Bekymret är att de flesta inte får någon ersättning alls. Det är därför vi inte har valt att fokusera på den delen. Vi har valt att fokusera på det som är ett bekymmer. De allra flesta får över huvud taget ingen ersättning alls, Lotta Finstorp. Hur kommenterar ni det? Jag skulle vilja få en kommentar till det. Jag skulle också vilja få en kommentar från Lotta Finstorp när det gäller arbetsvillkoret. Numera hävdar Moderaterna att man ska kunna få ut pengar från arbetslöshetsförsäkringen fast man inte har arbetat. Hur förhåller det sig till Moderaternas, åtminstone tidigare, bekännande till arbetslinjen? Jag skulle också vilja höra hur Lotta Finstorp och Moderaterna ser på en eventuellt höjd ersättning. Är det någonting positivt för arbetsmarknaden? Eller skulle det öka arbetslösheten? I utredningen diskuterar vi bland annat arbetslöshetsförsäkringen, och höjda ersättningsnivåer och höjda tak är helt nödvändiga för att försäkringen ska kunna fungera. Är höjd ersättning bra för arbetsmarknaden? Eller ökar det arbetslösheten?

anf.110 Lotta Finstorp (M):

Herr talman! När vi fick förtroendet av svenska folket att ta över ansvaret 2006 var det högkonjunktur. Vi hade en alldeles för hög procent arbetslösa. Då gick vi in och tittade på hela arbetsmarknadspolitiken för att se vad som kan stimulera människor att söka jobb, att arbeta i större utsträckning, att öka sysselsättningen. Vi kan i dag konstatera att 213 000 fler svenskar är i sysselsättning trots att vi har lågkonjunktur. Den recession vi fick 2008, och som vi fortfarande inte återhämtat oss från, är historiskt djup. Detta ska vi se utifrån de förändringar som vi gjorde. Vi har lagt pengar på och vidtagit åtgärder för att få fler människor i arbete i stället för att fler människor ska leva på a-kassa. Någonstans går en tydlig skiljelinje mellan oppositionspartierna å den ena och Alliansen å den andra sidan. Vi lägger alla pengar vi bara kan på att människor ska få komma i arbete i stället för att höja nivåerna. Diskussionen om att höja nivåerna för vi i utredningen, där Patrik Björck och jag ingår, herr talman. Var vi kommer att landa kan jag inte säga i dag. Det vore förmätet av mig att föregå utredningens resultat. Utredningen är parlamentariskt tillsatt och vi ska försöka hitta breda uppgörelser. Sedan gällde frågan arbetsvillkoret. Patrik Björck talade i sitt anförande om medborgarlön. Den diskussionen för vi över huvud taget inte i Moderaterna. Jag är osäker på varifrån det kommer. Jag upplever att vi har en samsyn, Socialdemokraterna och Moderaterna, om att det ska finnas ett arbetsvillkor. Det är en försäkring, en omställningsförsäkring, där vi ska ha ett tydligt arbetsvillkor.

anf.111 Patrik Björck (S):

Herr talman! Det jag talar om är vad ordföranden i Socialförsäkringsutredningen Gunnar Axén säger. Han säger att Moderaterna numera är för att man ska kunna kvalificera sig till arbetslöshetsförsäkringen fast man inte har arbetat. Då har moderaterna i utredningen olika uppfattningar om det, vilket är intressant. Lotta Finstorp svarade egentligen inte på min fråga om höjd ersättning, huruvida det enligt henne ökade eller minskade arbetslösheten. Det var det som var min fråga. Jag bad inte, herr talman, att Lotta Finstorp skulle komma med någon sorts gissning om vad utredningen kommer fram till. Det jag undrade var vad Lotta Finstorp och Moderaterna menar. Hur fungerar arbetsmarknaden? Finns det ett mekaniskt samband mellan ersättningsnivån och arbetslösheten? Skulle Lotta Finstorp i så fall kunna förklara för mig hur det mekaniska sambandet ser ut? Det skulle vara väldigt intressant att höra, för den nivå som man satte på ersättningarna den 1 januari 2007 är, relativt löneläget, inte densamma som i dag. Om man 2013 har rätt ersättningsnivå, relativt arbetsmarknadens funktionssätt, var nivån i så fall fel 2007 och kommer, om den är rätt nu, att vara fel nästa år. Vilket läge på ersättningsnivån är det optimala ur arbetslöshetssynpunkt, Lotta Finstorp? Det är det som är min fråga, och vi kommer att fortsätta att ställa krav på att ni moderater svarar på den eftersom ni hävdar att det just nu är rätt ersättningsnivå. Det kan inte vara rätt nu om det var rätt 2007. I så fall var det fel 2007. Hur lågt ska ersättningsnivån sjunka, relativt löneläget, för att den ska bli rätt?

anf.112 Lotta Finstorp (M):

Herr talman! Jag tror att varken Patrik Björck eller jag kan svara på när arbetslöshetsförsäkringens nivå är optimal. Däremot kan man luta sig mot de utredningar som har gjorts, oberoende sådana, både av KI och av Riksbanken. De visar att den nivå som vi har i dag har gjort att vi har färre arbetslösa. Det finns alltså incitament. Det handlar om hela politiken. Moderaternas hela arbetsmarknadspolitik, den vi för tillsammans med övriga allianskamrater, bygger på att man vidtar olika åtgärder. Jag skulle vilja att Patrik Björck svarade på följande frågor: Hur tror ni att fler ungdomar ska få arbete om man till exempel höjer arbetsgivaravgiften? Det ingår i helheten att se till arbetsmarknadspolitiken i ett land. Vad är det som är så förskräckligt med sänkningen av bolagsskatten? Allt syftar ju till att få fler människor i sysselsättning. Det handlar alltså inte enbart om att diskutera nivåerna i arbetslöshetsförsäkringen. Det handlar också om att vidta alla andra åtgärder för att stimulera fler att komma i arbete.

anf.113 Ali Esbati (V):

Herr talman! Lotta Finstorp har yrkat bifall till utskottets förslag där det i ställningstagandena bland annat står att utskottet tar avstånd från den negativa bild som framför allt Vänsterpartiet och ett antal socialdemokrater tecknar av regeländringarna. Där står vidare att reformeringen av a-kassan har syftat till att bidra till en varaktigt högre sysselsättning genom att öka sökaktiviteten och sannolikheten för att acceptera ett jobberbjudande. Detta är, för att använda ett i borgerliga kretsar alltmer populärt uttryck, ett högt tonläge. Jag kan inte låta bli att fundera över hur Lotta Finstorp tycker att det går med uppgiften att skapa en varaktigt högre sysselsättning. Jag tittade i dag lite närmare på siffrorna från AKU, arbetskraftsundersökningen. Där kan man se att i åldersgruppen 20-64 år var tredje kvartalet 2006 den genomsnittliga arbetslöshetslängden, hur länge man varit arbetslös, 28,7 veckor. Motsvarande kvartal 2012 var den 39,2 veckor. Antalet som varit arbetslösa längre än två år har nästan tredubblats under den borgerliga regeringsperioden. Är detta en av indikationerna på att skapa varaktigt högre sysselsättning genom att öka sökaktiviteten? Det vore intressant att från Moderaternas representant få höra ett resonemang om detta.

anf.114 Lotta Finstorp (M):

Herr talman! Det är viktiga frågor Ali Esbati tar upp. Det finns väl inget parti som är nöjt med att vi har en stor långtidsarbetslöshet. Det är oerhört viktigt att korta den. Ju längre tid människor är i arbetslöshet desto längre kommer de från arbetsmarknaden och måste få påfyllning av nya kunskaper och så vidare. Jag vet inte riktigt vilket år du tar avstamp i när du tittar på siffrorna, Ali Esbati. Det kan inte ha gått Vänsterpartiet förbi att vi befinner oss i en djup lågkonjunktur. Att jämföra med till exempel 2006 då vi var på toppen av en högkonjunktur blir mycket märkligt för de människor som i dag står utanför och är utan arbete. Jag kan inte stå här och säga att jag är nöjd när många människor är arbetslösa. Vi har i dag ungefär 7,8 procent arbetslösa enligt statistiken. Det är absolut inte bra. Jag vill ställa en fråga till Vänsterpartiet. De åtgärder ni beskriver, det som skulle innebära att alla fick sysselsättning, borde ha ganska stor budgetpåverkan. Den delen får man aldrig höra från er. Det vore intressant att höra hur er lösning ser ut. Vi har sänkt bolagsskatten för att företagen ska stanna kvar i Sverige och ge fler arbete. Vi har halverat arbetsgivaravgiften för unga, för de har svårast att komma in på arbetsmarknaden. Det vill inte ni göra. Vad är det människor i Sverige ska göra, utom att snygga till i statistiken, vilket ni tillsammans med Socialdemokraterna gjorde innan vi fick förtroendet från väljarna? Ni gömde de människor som i dag syns i vår statistik. De fanns aldrig med då. Min fråga till Vänsterpartiet är: Vad är det ni vill göra?

anf.115 Ali Esbati (V):

Herr talman! Det var ett något besynnerligt svar. Jag sade vilka år jag utgick från. Jag utgick från tredje kvartalet 2006. När jag tittar på siffrorna här och nu ser jag att medelvärdet för arbetslöshetstidens längd, som är en ganska viktig indikator på hur det går på arbetsmarknaden, alltså inte bara hur många som är arbetslösa utan också hur länge de som är arbetslösa har varit det, den steg närmast kontinuerligt och har således ökat med över tio veckor från tredje kvartalet 2006 till motsvarande kvartal 2012. Jag frågade hur detta eventuellt har påverkats genom syftet att bidra till varaktigt högre sysselsättning genom att öka sökaktiviteten. Jag tycker inte att jag fick ett särskilt bra svar på det, mer än att det är synd om folk är arbetslösa länge, och det kan vi vara överens om. Sedan fick jag en märklig motfråga om budgeteffekterna av detta och att man sällan hör talas om dem. Vi presenterar dem i vår alternativa budgetmotion, som har behandlats av riksdagen och som nu bland annat finns på internet på riksdagens hemsida. Om man vill gå tillbaka och titta där kan man göra det. Det är där vi, som alla andra partier, beskriver hur vi vill att utgifterna ska ändras och hur vi resonerar kring intäkterna och hur de ska förhålla sig till varandra. Det var en enkel fråga att besvara. Däremot fick inte jag något svar på hur regeringens politik att skärpa a-kassan - det är färre som kommer in och färre som får stöd, och de som får stöd får mindre stöd - har bidragit till att varaktigt höja sysselsättningen. Sysselsättningen är nu lägre än den var förut.

anf.116 Lotta Finstorp (M):

Herr talman! Jag tror att det finns väldigt mycket pengar i Vänsterpartiets värld. I vår värld tar vi ansvar för ekonomin. Vi försöker rikta pengar och medel till arbetslösa för olika åtgärder. Vi har öppnat för ungdomar att till exempel kunna gå på folkhögskolesatsningar. Det är för många som står utanför trygghetssystemet därför att de har timanställningar, inte kommer in eller inte uppfyller arbetsvillkoret. Man måste komma in i en sorts sysselsättning, så att man kommer i gång och får ny kompetens. Det är en del. Men man kan inte både äta kakan och ha den kvar om man tar ansvar för ekonomin. Det finns inga sådana möjligheter. Det här är den väg vi har valt. Jag kan säga att Sveriges arbetstagare ska vara väldigt tacksamma för att inte Vänsterpartiet sitter i ansvarig ställning i dag, för då hade vi inte haft några riktiga jobb över huvud taget.

anf.117 Mattias Karlsson (SD):

Fru talman! I mitt anförande tog jag upp frågan om differentierade avgifter i a-kassan. Detta är någonting som regeringen införde för att man hoppades att det skulle få effekter på lönebildning och sysselsättning. Men några sådana effekter verkar inte ha uppstått, om man tittar på utfallet. I den ekonomiska forskning som har bedrivits på senare tid, bland annat av Lars Calmfors, professor Anders Kjellberg i Lund och så vidare, konstateras att effekterna har varit antingen obefintliga eller ytterst begränsade. Den effekt det i stället har fått är minskad likvärdighet i systemet. Som konsekvens har till exempel lågavlönade kvinnor i hotellbranschen fem gånger högre a-kasseavgift än högavlönade akademiker. Det har i sin tur fått effekten att många valt att lämna a-kassan och därmed stå utan skydd, vilket har ökat beroendet av försörjningsstöd. Som jag nämnde uppger Sveriges socialchefer att det i dag är fler arbetslösa som får hjälp via kommunernas försörjningsstöd än via den statliga arbetslöshetsförsäkringen. Jag undrar om det här är någonting som Moderaterna känner sig nöjda med. Om man inte gör det, vad tänker man då göra åt det? Var står Moderaterna i dag när det gäller frågan om differentierade avgifter? Signalen som sändes ut för någon månad sedan var att man var beredd att överge detta om arbetsmarknadens parter färdigställde den jobbpakt som Moderaterna ville få till stånd. Men nu blev det inte så. Därför undrar jag hur Moderaterna ser på frågan om differentierade avgifter i dag. Det skulle också vara intressant att höra hur man ser på riksdagens tillkännagivande om att återinföra hundradagarsregeln och varför det inte har hänt någonting i det avseendet.

anf.118 Lotta Finstorp (M):

Fru talman! Förra månaden hade försörjningsstödet sjunkit med 0,1 procent. Det kan vara en tillfällig trend, men det är bra att det går åt rätt håll. När det handlar om differentierade avgifter för vi en diskussion som inte har landat än. Men jag skulle vilja att man tittade på helheten. Det är också någonting som har kommit upp i debatten i dag. Vissa partier har pratat om att arbetslöshetsförsäkringen är ett lapptäcke. Jag vill påminna, fru talman, om att vi har en parlamentarisk socialförsäkringsutredning som arbetar hårt med de här frågorna och där tillkännagivandena kring hundradagarsregeln, deltids-a-kassan och systemet för förtroendevalda bland annat finns med som tilläggsdirektiv. Den proposition som vi i dag debatterar ser jag som en helt annan del. Vi var tvungna att skruva på sanktionssystemet, som var väldigt otydligt. Men de andra delarna ligger i en parlamentarisk utredning som ska vara färdig i januari 2015. Där finns dessa frågor med. Jag är övertygad om att vi kommer att diskutera nivåer och differentiering. Det gör vi redan i dag. Förhoppningen i utredningen från samtliga partier är att komma fram till en bred uppgörelse som gäller över tid, så att man slipper ha det lapptäcke som vi tog över 2006.

anf.119 Mattias Karlsson (SD):

Fru talman! Det är inte bara propositionen vi diskuterar här i dag. Vi diskuterar frågor rörande arbetslöshetsförsäkringen även ur ett bredare perspektiv. Att försörjningsstödet har minskat under en månad med 0,1 procent är visserligen bra, men det är en ganska klen tröst om man ser till hur utvecklingen har sett ut över tid och hur stora problemen är. Man har ett system som uppenbarligen inte fungerar. Empirin och forskningen visar att det inte fungerar. Man har helt enkelt gjort ett felaktigt antagande, vilket gör att människor kommer i kläm. Vi får ett ökat utanförskap. Vi får social misär på olika sätt. Då har regeringen ett ansvar att agera. Jag tycker inte att det duger eller är rimligt att komma med beskedet att man får vänta till 2015 och se vad som händer. Det är inte ett ansvarsfullt sätt att hantera makten. Det är inte ett ansvarsfullt sätt att ta hand om medborgarnas intressen. Jag tycker heller inte att det är respektfullt mot riksdagen att under flera år skjuta på genomförandet av ett tillkännagivande.

anf.120 Lotta Finstorp (M):

Fru talman! Det beror på vilken forskning du hänvisar till. Den forskning som jag förhåller mig till är bland annat KI:s och Riksbankens forskning, som visar att ersättningsnivåerna påverkar hur många vi har i arbetslöshet. Jag vill återkomma till det Mattias Karlsson sade i anförandet. Ni vill ha en generös a-kassa. Det kan vara gott så. Man vill att det ska vara för alla och att det ska vara generöst. För många av oss partier är arbetslöshetsförsäkringen en omställningsförsäkring. När ni pratar om en generös arbetslöshetsförsäkring undrar jag om det ska vara utan arbetsvillkor. Kommer SD i sitt förslag att ställa krav på att det ska finnas ett arbetsvillkor som man ska uppfylla innan man kommer in i försäkringen?

anf.121 Christer Nylander (FP):

Fru talman! När man diskuterar en sådan här fråga är det viktigt att man inte bortser från omvärlden. Det händer ibland att man gör det. Det som händer här i kammaren är viktigt, men det som händer där utanför är trots allt ännu viktigare. När man diskuterar a-kassans framtid och arbetslöshetsförsäkringen är det inte oviktigt att fundera på den globala och den europeiska utvecklingen i ekonomin och på hur arbetskraften i Sverige har förändrats under de senaste åren. Fler står långt utanför, och grupperna som har svårt att ta sig in och få ett vanligt jobb har växt. De där sakerna har delvis försvunnit i den här debatten, och jag tror att det är viktigt att påminna sig själv om dem. Den största utmaningen att fundera på är naturligtvis hur Sverige på lång sikt får fler jobb, hur vi ser till att svensk arbetsmarknad blir mer flexibel, hur svensk ekonomi kan bli mer dynamisk och hur svenskt företagande kan växa och skapa nya jobb i det här landet, så att fler människor får egen försörjning. Man får inte glömma bort det när man diskuterar arbetslöshetsförsäkringen. Hur får vi mer trygghet på arbetsmarknaden? När man svarar på den frågan måste det första svaret vara: genom att nya jobb skapas, så att den som blir av med sitt jobb känner att det skapas nya jobb och att det finns nya möjligheter att gå vidare. Men under den period man väntar på nästa jobb måste det också finnas en bra omställningsmöjlighet, både i form av utbildning och i form av en fungerande a-kassa. Fru talman! Det är ingen hemlighet att Folkpartiet vill se en större reform när det gäller arbetslöshetsförsäkringen. Vi vill se en gemensam statlig arbetslöshetskassa. Vi vill se en allmän a-kassa. Vi vill se höjda tak, så att fler får en bättre ersättning. För min och Folkpartiets del tror vi att de samtal som nu förs inom Socialförsäkringsutredningen kan bidra till att vi får ett underlag för att göra stora reformer som förbättrar a-kassan och gör den till en bra försäkring för många. I samband med det partiprogramsarbete som Folkpartiet är mitt uppe i kommer vi att föreslå en hel del förändringar som gör dels att svensk ekonomi blir mer dynamisk, dels att arbetsmarknaden fungerar på ett bättre sätt. Vi funderar också mycket på hur tryggheten kan bli bättre i omställningen. Vi vill se till att det finns omställningsstöd till människor som har förlorat ett jobb och är på väg till nästa. Det handlar om utbildning, fortbildning och också om ekonomisk trygghet. Fru talman! Ytterligare en del i en fungerande arbetslöshetsförsäkring är att den är tydlig och begriplig för dem som är beroende av den och behöver stöd. Den ska samtidigt motarbeta fusk och missbruk. Det är mot den bakgrunden som den proposition som här diskuteras ska ses. Lotta Finstorp redogjorde mycket bra för huvuddragen i propositionen tidigare i sitt inlägg. De förändringar som nu föreslås ske innebär en ökad tydlighet för individen om vad som förväntas, vad individen kan förvänta och också vad som händer om man inte lever upp till de förväntningar som finns. Det blir tydligare formulerade villkor, och sanktioner blir mjukare. Det blir en trappa med sanktioner i stället för ett stup som man möts av direkt. Det blir mer av ett signalsystem än ett bestraffningssystem. Folkpartiet tror att det är bra. Det bidrar till att a-kassan och arbetslöshetsförsäkringen fungerar bättre. Det är också viktigt att motverka fusk och överutnyttjande. Dagens system får ibland orimliga konsekvenser. Det gäller också att se till att det finns en legitimitet i hela systemet. Det är inte oviktigt om människor ska känna trygghet att de också känner att det är ett legitimt system. Låt mig ta ett exempel på vad propositionen innebär konkret. Enligt dagens regler kan den som inte medverkar till att en individuell handlingsplan upprättas omedelbart förlora sin ersättning. Jag tror att de allra flesta uppfattar det som en orimlig effekt. Det innebär kanske också i sin tur att inte möjligheten till sanktion används. Det som vi nu gör med propositionen, och som det finns en bred enighet om i kammaren, är att se till att det finns en trappa med sanktioner som har en mer rimlig grad av verkan så att man inte ställs inför valet att antingen stänga av någon helt eller inte göra någonting alls. Jag tror att det bidrar till en ökad legitimitet i systemet. En ökad legitimitet i systemet är en viktig pusselbit i att få en arbetslöshetsförsäkring som ger ökad trygghet i förändringen. Fru talman! De som i dag yrkar avslag på propositionen yrkar samtidigt bifall till dagens system med den oproportionerliga effekt som ibland finns i sanktionssystemet. Det skulle vara mycket intressant att under debatten få höra hur de motiverar det ställningstagandet. Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

anf.122 Patrik Björck (S):

Fru talman! Christer Nylander från Folkpartiet talar om ökad legitimitet i systemet. Jag kan hålla med om att det är bra om man kan få det. Christer Nylander har däremot ett stort problem med sin egen legitimitet i den här debatten. Jag får för övrigt hälsa Christer Nylander välkommen till arbetsmarknadsutskottets debatter om a-kassan. Christer Nylander går in i en gammal god tradition. Christer Nylanders företrädare som folkpartister har också stått här i kammaren och talat sig varma för höjda ersättningsnivåer. Det har varit lika intressant varje gång. Bekymret blir när man ska gå till beslut. Då kommer aldrig Christer Nylander, hans företrädare eller Folkpartiet att rösta för ökade ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringen. Fru talman! Här har Christer Nylander ett extremt stort problem med sin legitimitet. Vill verkligen Folkpartiet ha höjda ersättningsnivåer? Kommer man att agera för det, rösta för det eller på något sätt göra någonting annat än att bara förstöra sin egen trovärdighet? Det var den ena delen. Det skulle vara spännande att få ett kort svar från Folkpartiet var man står i medborgarlönsfrågan och om man delar Moderaternas uppfattning att det är ett klokt sätt att hantera arbetslöshetsförsäkringen. Om jag förstod Christer Nylander rätt står han fortfarande fast vid Folkpartiets gamla tanke om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Det skulle också vara spännande att för höra mer om det. Om man gjorde arbetslöshetsförsäkringen obligatorisk, hur skulle den i så fall beröra fler människor eller på något sätt spela en annan roll i arbetsmarknadspolitiken om den bara blir obligatorisk och man inte ändrade någonting annat? Det skulle vara intressant att få reda på.

anf.123 Christer Nylander (FP):

Fru talman! Det talas om legitimitet i debatten. Jag letade efter den gemensam reservation från oppositionen men hittade inte någon sådan om ett nytt system för arbetslöshetsförsäkringen. Det innebär väl i praktiken att min legitimitet, där jag har alliansregeringen bakom mig, är något större än den som Patrik Björck kan visa upp när han inte ens har ett gemensamt förslag i opposition. Jag svarar gärna på frågorna. På den första frågan svarar jag ja, på den andra ja, och på den tredje nej. Vi vill inte ha medborgarlön. Den fjärde frågan handlade om obligatorisk a-kassa. Det innebär att fler blir medlemmar i arbetslöshetsförsäkringen eftersom den är obligatorisk. Det innebär att alla är med.

anf.124 Patrik Björck (S):

Fru talman! Tack så mycket för det. Det var ett intressant sätt att hantera sin politiska legitimitet. Man behöver inte leta särskilt länge för att hitta de förslag som vi socialdemokrater har. Vi går från ord till handling och lägger fram faktiska förslag om höjda ersättningsnivåer som vi röstar för i kammaren. Fru talman! Nu får Christer Nylander hjälpa mig att leta upp ett sådant folkpartistiskt förslag någonstans som vi har att ta ställning till i beslut i kammaren. Där har Christer Nylander ett extremt stor problem med sin legitimitet. Det fanns en gång i tiden ett folkparti som slogs för inkomstbaserade försäkringar. Det hade en socialliberal agenda och visioner om samhället. Det fanns det en gång i tiden, men den tiden är förbi. Fru talman! När det gäller obligatoriet säger Christer Nylander att om man gör försäkringen obligatorisk blir alla medlemmar. Man skulle kunna göra så att alla blir medlemmar. Men det blir inte fler som får ersättning om inte Christer Nylander kan lägga fram förslag om innebär att fler får ersättning. Det blir inte fler som får mer pengar, eftersom Christer Nylander inte lägger fram några förslag om höjda ersättningsnivåer. Det enda som ni eventuellt skulle kunna uppnå med Christer Nylanders förslag är att man påtvingar fler en avgift men inte ger fler en inkomst. Det är möjligen det som Christer Nylanders förslag om obligatorium i så fall skulle kunna leda till. När det gäller legitimiteten vill vi se konkreta förslag om höjda ersättningsnivåer från Folkpartiet i den här kommaren.

anf.125 Christer Nylander (FP):

Fru talman! Jag har lite svårt att förstå vad Patrik Björck menar med legitimitet. Det finns folkpartiförslag i den här kammaren i stort sett varje dag. Vi lägger fram förslag i propositioner tillsammans med alliansregeringen. Vi har tillsammans med allianspartierna skrivit ihop oss om betänkanden i utskotten. När Patrik Björck ska ha legitimitet för sina förslag har han ingen majoritet för de förslagen. Han är ensam om de reservationer som Socialdemokraterna skriver i utskotten. Det läggs inte fram några gemensamma propositioner från oppositionen som skapar en legitimitet som gör att man tror att det som Patrik Björck här föreslår har en chans att bli genomfört. Folkpartiet driver i Alliansen att vi till exempel ska ha högre tak. Det kommer vi att fortsätta att göra eftersom vi tror att det är viktigt för en väl fungerande arbetslöshetsförsäkring. Obligatoriet innebär att de som i dag inte får ersättning därför att de inte har varit medlemmar i a-kassan kommer att få det när det blir obligatoriskt.

anf.126 Ali Esbati (V):

Fru talman! Christer Nylander nämnde i sitt anförande omvärlden. Det var glädjande. Vi är mycket för omvärlden i Vänsterpartiet. Det är intressant att jämföra en del statistik och utvecklingstrender i omvärlden med det som sker i Sverige. Vi vet till exempel att arbetslösheten har ökat snabbare i Sverige än i flera jämförbara länder under de senaste fem sex åren. Detta har skett samtidigt som Sverige genomfört en exceptionell och dramatisk förändring av arbetslöshetsersättningen i a-kassesystemet som skulle leda till en varaktigt högre sysselsättning. Det blir ett intressant experiment som har genomförts och som i mina ögon verkar ha gett ett mycket dåligt resultat om man jämför med omvärlden. Det skulle vara intressant att höra om Christer Nylander har dragit några slutsatser av detta för framtiden. Detta bygger på ett slags teoretisk uppfattning om hur människor beter sig och om vilken roll som ekonomiska stimulanser har. Det skulle vara intressant att höra Christer Nylander reflektera över en annan möjlig teori: Om folk drabbas mycket svårt av ekonomiskt inkomstbortfall, till exempel genom att de inte får någon försäkringsinkomst utan tvingas till försörjningsstöd eller andra sätt att klara sig, kanske de får svårare att komma in på arbetsmarknaden och svårare att upprätthålla de sociala kontakter som gör att man kan vara - som det så fint heter - anställningsbar. Det är det vi ser när vi ser att långtidsarbetslösheten har ökat under de senaste åren.

anf.127 Christer Nylander (FP):

Fru talman! Jag tror att det finns flera orsaker till att långtidsarbetslösheten ser ut som den gör. Delvis beror det på att fler deltar i arbetskraften, vilket ofta historiskt sett har inneburit att de som har svårt att få jobb deltar i arbetskraften och därmed har större problem med att komma in i jobb så snabbt som möjligt. Det gör att långtidsarbetslösheten blir längre. Man får nog tyvärr välja sig vid tanken att det kan bli värre. Vi ser nu hur fler människor bland de arbetslösa tillhör de grupper som traditionellt sett har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Detta kräver en hel del nytänkande från politiken. Jag är inte säker på att det är enbart en bättre fungerande arbetslöshetsförsäkring som är lösningen på bekymret. Det handlar nog om att dels försöka sänka trösklarna in på arbetsmarknaden så att man får en första fot in där, dels fundera på hur vi får andra stödsystem som gör att människor som i dag har svårt att konkurrera på arbetsmarknaden har en chans att göra det. När vi tittar på omvärlden tror jag att den utveckling som Ali Esbati refererar till inte bara beror på förändringar i arbetslöshetsförsäkringen. Det handlar också om att Sverige måste få ett klimat som skapar fler jobb och att fler företag växer. Jag är alldeles övertygad om att den politik som Folkpartiet står för ihop med Alliansen med stabila statsfinanser, ett bra företagsklimat och större chanser för företag att växa är bättre när det gäller att skapa nya jobb och därmed få ned arbetslösheten än det alternativ som Ali Esbati föreslår.

anf.128 Ali Esbati (V):

Fru talman! En del av detta nytänkande som Christer Nylander talar om har varit att många som är sjuka, till exempel, ska betraktas som arbetslösa i stället och vara hänvisade till att söka arbeten som inte finns och som de inte kan ta ens om de skulle finnas. Det är naturligtvis en del av den förklaring som Christer Nylander eventuellt beskriver som nytänkande. Det är intressant att höra att det talas om att sänka trösklarna på arbetsmarknaden. Det låter ofta bra, och det betyder generellt sett att man sänker inkomsterna eller försämrar arbetsvillkoren för människor som redan i dag har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Det skulle vara intressant om Christer Nylander i sitt sista inlägg kunde reflektera lite grann över om detta har varit en framgångsrik väg i omvärlden. Det finns ju delar av omvärlden där man exempelvis har mycket lägre inkomster och mycket sämre försäkringsskydd för människor som är sjuka eller arbetslösa - ännu sämre än vad vi har i Sverige i dag. Har man generellt högre sysselsättningsnivå och lägre arbetslöshetsnivåer där? Det skulle i så fall vara en överraskning för mig. I den statistik som jag ser från olika delar av världen är det mycket lite som tyder på det. Den tyder tvärtom på att länder med goda lönevillkor och goda försäkringsnivåer för dem som har oturen att vara arbetslösa eller sjuka generellt sett också har högre sysselsättningsnivåer och lägre arbetslöshet, som till exempel Sverige har haft historiskt. Men Christer Nylander kanske känner till saker som inte jag känner till, eller så har han tillgång till hemlig statistik.

anf.129 Christer Nylander (FP):

Fru talman! Jag lovar att inte hänvisa till någon hemlig statistik. För att belysa detta tror jag däremot att man kan titta på hur det ser ut med svensk ungdomsarbetslöshet. Det finns ett antal skäl till att Sverige historiskt sett och nu har högre ungdomsarbetslöshet än andra. Ett av dem är att vi har höga trösklar och en stelbent arbetsmarknad. När jag talar om sänkta trösklar kan det ibland behövas sänkta lönekostnader i form av sänkta löner. Men det kan också handla om sänkta löneskatter - det som Folkpartiet och Alliansen nu gör när det gäller ungdomar, till exempel. Det kan också handla om hur man använder lagen om omställningsskydd och om den innebär höga trösklar för att anställa folk som man i dag inte vet om man ska våga anställa därför att man inte vet hur länge de kan vara kvar på jobbet. Det kan handla om att sänka trösklarna genom att det offentliga tar ett större ansvar. Jag tror att det offentliga måste ta ett större ansvar inte minst när det gäller att få in funktionsnedsatta på arbetsmarknaden. Slutligen, fru talman, kritiserade vad jag förstod Ali Esbati alliansregeringen för att vi flyttar sjuka från sjukdomskolumnen till arbetslöshetskolumnen. Jag tycker att man kan vara lite ödmjuk och fundera på detta. Jag tror inte att det tvunget är bättre att flytta arbetslösa till sjukdomskolumnen, som gjordes tidigare. Här har vi nog ett gemensamt ansvar för att fundera på hur man bygger på det friska och att se att människor kan bidra med något. Om de kan bidra med något ska vi försöka hjälpa dem att göra det i stället för att flytta bort dem från arbetslöshetskolumnen till sjukdomskolumnen.

anf.130 Abir Al-Sahlani (C):

Fru talman! I dag debatterar vi arbetsmarknadsutskottets betänkande AU6, som handlar om åtgärder inom arbetslöshetsförsäkringen med mera. Jag börjar mitt anförande med att yrka bifall till propositionen i dess helhet och avslag på samtliga reservationer i betänkandet. Centerpartiet vill att arbetslöshetsförsäkringen ska vara en tydlig och stark omställningsförsäkring. Detta är en av grundpelarna för försäkringen som låg till grund för de förändringar som Alliansen genomförde när vi kom till makten. Arbetslöshetsförsäkringen ska inte innebära en varaktig försörjning. Den ska inte vara i stället för en riktig lön. Oppositionen har en annan uppfattning om detta. Den kan man läsa om i vissa av förslagen som oppositionen har. Detta kan leda tillbaka till en försäkring som innebär en försörjning snarare än en omställning. Jag tror att vi är många som är nyfikna på vad Socialförsäkringsutredningen kommer att komma fram till. Utredningen pågår för fullt, och vi har just i denna debatt två ledamöter som sitter i utredningen. Även om vi är jätteivriga att få veta vad resultatet kommer att bli kommer det slutliga resultatet förhoppningsvis att presenteras den 31 januari 2015. I utredningen finns ett centerpartistiskt förslag om en allmän a-kassa. Det ska bli jättespännande att höra diskussionerna när resultatet kommer fram. Centerpartiet försvarar en höjning av a-kassan under de första månaderna, fru talman. Det är viktigt för att skapa rörlighet på arbetsmarknaden och för att man ska våga byta jobb. Ett höjt tak i a-kassan under de första månaderna skulle öka den samhällsekonomiska effektiviteten genom att den enskilde finner rätt arbete snarare än det första möjliga arbetet. Centerpartiet tycker av denna anledning att det är positivt att vi nu är tre av fyra allianspartier som är överens om en höjning av taket i a-kassan. Fru talman! Reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen har syftat till att bidra till en varaktigt högre sysselsättning genom att öka sökaktiviteten och därmed öka chansen till jobb. Det är knappast så att ett jobb kommer och knackar på en dörr. Det är ett personligt ansvar, och det stärks i den proposition som föreligger. Reformen är inte ett enskilt fenomen utan en del av en helhet med många fler olika komponenter, till exempel jobbskatteavdrag, sänkta arbetsgivaravgifter och RUT- och ROT-avdrag. För att människor ska känna sig trygga på arbetsmarknaden är den ekonomiska situationen vid arbetslöshet viktig. Därför ska a-kassan vara en omställningsförsäkring ihop med alla dessa komponenter som både uppmuntrar till rörlighet och säkrar tryggheten för den enskilde. Omställningstryggheten stärks i och med en högre ersättning inledningsvis. Fru talman! För Centerpartiet är arbetslöshetsförsäkringen en viktig del i en flexibel arbetsmarknadsmodell. I kombination med en reformerad arbetsrätt som lägger fokus på kompetens i stället för anställningsår och på en förbättrad arbetsmarknadspolitik kan den bidra till att ännu fler människor kommer ut i arbete. Vi behöver nya åtgärder och nytänk, för utmaningarna är nya. Världen förändras, även Sverige. Fru talman! Centerpartiet vill även avskaffa de differentierade a-kasseavgifterna, som infördes 2008, eftersom reformen inte fått önskad effekt på sysselsättningen och arbetslösheten. Så ödmjuka är vi beredda att vara. Vi vill också undvika det orättvisa i att arbetare med osäkra anställningar och låga löner får betala mer i avgift än akademiker med tryggare anställningar och delvis högre löner. Fru talman! En viktig del av propositionen föreslår att arbetssökandes eget ansvar för att få ett arbete förenklas och tydliggörs. Det egna ansvaret är viktigt i omställningssystemet. De förändringar som föreslås stimulerar och förenklar för den enskilde att ta sitt ansvar, till exempel genom att åtgärdsreglerna mildras och omformuleras så att de tydligare får karaktären av ett signalsystem snarare än ett bestraffningssystem, vilket andra har påpekat före mig. En annan viktig del av reformen är tydligare formulerade villkor, större förutsägbarhet och större förståelse för hur systemet fungerar. Allt detta skapar större trygghet för dem som är i behov av denna försäkring. Fru talman! Vår utmaning med arbetslösheten i Sverige är inte liten. Centerpartiet tror inte att det finns en enskild eller enkel lösning på vår utmaning. Denna reform är en bit av hela bilden, av den stora utmaningen. Centerpartiet tror att de föreslagna åtgärderna i propositionen kommer att bidra till att fler kommer ut i arbete.

anf.131 Patrik Björck (S):

Fru talman! Det är spännande att höra på Centerpartiet. De börjar låta ungefär som Folkpartiet har låtit tidigare. Centerpartiet säger sig vilja ha en tydlig och stark omställningsförsäkring. En av frågorna får då bli: Har vi en tydlig och stark omställningsförsäkring i Sverige i dag? Centerpartiet har ju under åren röstat för alla de här galenskaperna med sänkta ersättningsnivåer, höjda och differentierade avgifter och försämrade regelverk, som har slagit ut hundratusentals människor ur försäkringen och som gör att de flesta arbetslösa i dag inte kommer att få ta del av försäkringen och att väldigt få har sin inkomst försäkrad. Det är vad Centerpartiet aktivt har jobbat för i den här riksdagen. Man har röstat och voterat i utskott och lagt fram förslag som har inneburit försämringar hela tiden. Nu säger sig Centerpartiet vilja ha en tydlig och stark omställningsförsäkring. Hur rimmar detta med Centerpartiets faktiska agerande? Sedan säger Abir Al-Sahlani att tre av fyra i Alliansen nu vill ha en höjning av ersättningen. Nu är det väl tyvärr inte de tre småpartierna som har något att säga till om, utan det är Moderaterna som styr. Men vi får väl se i himlen efter vad som kommer att ske med detta. Man talar nu om avskaffande av de differentierade avgifterna. På punkt efter punkt underkänner Abir Al-Sahlani den vägande delen av alliansregeringens jobbpolitik. Det var ju dessa reformer - differentierade avgifter, sänkta ersättningar och försämrade regelverk - som skulle avskaffa arbetslösheten. Det är ganska anmärkningsvärt. Slutligen säger Abir Al-Sahlani att det finns de i oppositionen som vill se försäkringen som en försörjning. Jag hör ju inte till dem, men jag undrar: Hur ser Abir Al-Sahlani på medborgarlön?

anf.132 Abir Al-Sahlani (C):

Fru talman! Det är märkligt med Patrik Björcks inlägg att han hela tiden ska tala om för mig vad mitt parti kan påverka och inte eftersom vi är så små och det är Moderaterna som styr. Det kanske inte riktigt hör till i den här debatten om arbetslöshetsförsäkringen. Jag skulle faktiskt vilja be att få slippa sådana påpekanden i debatten framöver. Vad gäller de förslags om Centerpartiet har drivit tidigare och som vi driver nu erkänner vi att vi ibland kanske gör fel saker. Det är inte konstigare än att våra åtgärder inte alltid slår riktigt som det var tänkt. En del av dem vill vi förändra. Vi envisas inte intill slutet att det är rätt, utan de åtgärder som inte har lett till att fler har kommit ut i arbete ska vi förändra till det bättre. Det viktigaste är att människor kommer ut i arbete - inte att vi ska vara stolta eller inte. Vi är så pass vettiga och nära verkligheten att vi är beredda att driva nya förslag för att fler människor ska komma ut i arbete. Du frågade mig om medborgarlöner. Nej, Centerpartiet driver inte den frågan, och det är inget jag känner igen i partiet. Men de andra förslagen som jag har tagit upp är inte på något sätt emot alliansregeringens förslag, utan det är vår ambition att i framtiden arbeta för att genomföra dem. I detta samarbete har vi hittat en plats där vi kan förhandla och förverkliga de politiska förslag som vi har.

anf.133 Patrik Björck (S):

Fru talman! Jag måste tyvärr göra Abir Al-Sahlani lite besviken. Det är klart att jag kommer att fortsätta påpeka att Centerpartiet inte har någon som helst makt i regeringen och att det man säger inte har något som helst inflytande. Självklart kommer jag att fortsätta påpeka det. För övrigt är det väl ganska uppenbart för väljarna också. Sedan kan jag väl försöka vara lite positiv här på kvällskvisten och säga att det ändå är bra och hedrar Abir Al-Sahlani att hon erkänner att de bärande delarna av alliansregeringens politik är felaktiga. Det tycker jag är skönt att få fört till protokollet i denna kammare. Det kommer inte att förändra verkligheten här i dag och nu, men det är ett led på vägen mot att riva ned alliansregeringen när även dess egna medlemmar ser att de bärande delarna av politiken inte håller och är felaktiga. Det handlar nämligen inte om vilken fråga som helst. Den fråga vi diskuterar i dag är den ena av de två viktigaste frågorna i alliansregeringens politik för sysselsättning och för att bekämpa arbetslösheten. Försämringen av arbetslöshetsförsäkringen, de differentierade avgifterna, de sänkta ersättningarna och det försämrade regelverket, som slog ut folk ur försäkringen, skulle tvinga folk att välja att arbeta i stället för att vara arbetslösa. Det var hela idén, och det är en misslyckad politik. Den har inte lett till något annat än höjd arbetslöshet.

anf.134 Abir Al-Sahlani (C):

Fru talman! Fortsätt du att påpeka, Patrik Björck. Jag tycker att du gör bort dig när du gör så, men det kanske hör till den socialdemokratiska retoriken och organisationen. Jag tror inte att Centerpartiet skulle ha haft så mycket mer att säga till om ifall vi hade samarbetat med Socialdemokraterna. Där har man väl ungefär samma tankesätt som du har, alltså att de små partierna inte ska vara med och påverka. Alliansen bygger på fyra partier som har lika mycket att säga till om, även om du inte tycker att det är så jätteroligt. Men fortsätt du att påpeka! Patrik Björck talar om bärande delar och drömmer igen om att vi river alliansregeringen. Jag skulle vilja kalla det utveckling. Vi är självkritiska och vågar se när det går fel och försvarar inte in absurdum saker som kanske inte är rätt. Men saken är att den här försäkringen och reformerna är en del av en helhet som innehåller bland annat jobbskatteavdragen, sänkta arbetsgivaravgifter, ROT och RUT och så vidare. Det handlar inte bara om att stärka arbetslöshetsförsäkringen. Det handlar också om att skapa jobb, så att folk går från arbetslöshet till arbete. Där har inte socialdemokratin lyckats komma fram med några förslag som skulle kunna öka antalet arbeten. Man försvarar fortfarande höga arbetsgivaravgifter. Man vill inte ha sänkta skatter och så vidare. Jag undrar hur det kan få fler människor i arbete.

anf.135 Ali Esbati (V):

Fru talman! Abir Al-Sahlani talade om att man hade ändrat sig i vissa frågor. Man tycker att man ska kunna ändra sig om det visar sig att man har haft fel. Detta är vi i Vänsterpartiet positiva till, i princip. Man ska kunna ändra sig om man har haft fel. Det är inte det som är problemet här. Abir Al-Sahlani säger att man kan tänka sig att se över de differentierade avgifterna, vilket är bra, för att de inte har lett till varaktigt högre sysselsättning. Problemet är väl att inte heller någon av de andra ändringarna har gjort det. Det är ju samma sysselsättning vi pratar om. Eftersom vi inte har fått en varaktigt högre sysselsättning måste man i alla fall försöka argumentera för hur de andra delarna har bidragit till att sysselsättningen har blivit högre än den annars hade blivit. Man har till exempel försvårat när det gäller inträdesvillkoren. När det gäller golvet och taket har det blivit snävare och snävare. De är mindre och mindre värda i kronor eftersom de har legat fast. Varför är de ändringarna bra för att öka sysselsättningen? Vad skulle det basera sig på, är min fråga, när man nu har insett att just differentierade avgifter inte fick den effekt som man önskade? Det vore bra att få höra lite mer om det från Centerpartiet.

anf.136 Abir Al-Sahlani (C):

Fru talman! Jag tror att jag tappade bort exakt vad det var du, Ali Esbati, ville veta. Men min och Centerpartiets ingång vad gäller de differentierade a-kasseavgifterna är att det handlar om orättvisa. Det är de med otrygga anställningar, de som är visstidsanställda och de som har lägre löner som drabbas hårdast av de differentierade a-kasseavgifterna. Vi tycker att det är en rättvisefråga, helt enkelt. Att man har en viss form av anställning ska inte påverka ens känsla av trygghet.

anf.137 Ali Esbati (V):

Fru talman! Det var ett intressant svar. Då är det intressant att tänka sig att insikten om att detta är orättvist har vuxit fram över en sexårsperiod. Det är i alla fall glädjande att man nu ser det som påpekades tydligt från början, nämligen att det är orättvist om risken för arbetslöshet inom en bransch läggs på dem som har det sämst. Nu inser man att det är orättvist. Men det är en annan sak som också är intressant. Abir Al-Sahlani nämner att de grupper som har en svag anknytning till arbetsmarknaden, till exempel de som jobbar visstid och deltid, drabbas av just differentierade avgifter. De drabbas väldigt mycket av de strikta inträdesvillkoren för försäkringen. Jag nämnde i mitt anförande det som står i våra motioner och det som är väldigt tydligt. De grupper som jobbar deltid - det är ofta kvinnor - och kommer in på korta vikariat är de som i dag inte kvalificerar sig för arbetslöshetsförsäkringen. Önskar Centerpartiet ändra på inträdesvillkoren för försäkringen? Och vill man i så fall göra det inom ramen för en fortsatt inkomstbaserad försäkring, eller tänker man sig en modell där man bara har en bottenplatta för alla?

anf.138 Abir Al-Sahlani (C):

Fru talman! Centerpartiet har drivit frågan om en allmän a-kassa som ska omfatta alla på arbetsmarknaden. Men självklart ska det finnas ett golv och kvalifikationer. Så ser den föreslagna reformen ut i dag. Jag tror att det är bra att pröva det här. Jag tror vidare att det är viktigt att man inte gör om den här försäkringen till en försörjning. Det ska fortfarande vara en omställningsförsäkring, och de här kraven ska, så att säga, motsvara det som man får ut i försäkringen. Det handlar inte om att man ska få ut en lön, utan man måste ha jobbat ett visst antal timmar eller jobbat ihop pengar för att få tillbaka lite pengar. Det är klart att det med allt fler som jobbar i visstidsanställningar och så vidare kanske kommer att krävas en annan reform så småningom. Men jag är villig att vänta på Socialförsäkringsutredningens resultat och se vad de kommer fram till och sedan kanske fatta ett beslut.

anf.139 Andreas Carlson (KD):

Fru talman! Debatten har till ganska stor del i dag handlat om förslaget i regeringens proposition, bland annat om fler men mildare sanktioner när det gäller a-kassan. I dagens system är sanktionen hård och absolut. Om en arbetssökande med a-kassa tackar nej till ett erbjudet jobb eller på annat sätt bryter mot reglerna i arbetslöshetsförsäkringen ska den arbetslöse straffas med helt eller delvis indragen a-kassa. Eftersom sanktionerna ofta anses för hårda och oproportionerliga för den enskilde i förhållande till handlingarna rapporterar arbetsförmedlare inte alltid in de här regelbrotten. För att få ett tydligare och mer rättssäkert system behövs det fler men mer välavvägda sanktionsmöjligheter. Åtgärderna måste vara utformade så att de sänder en tydlig signal till den arbetssökande som brutit mot någon regel utan att sanktionerna innebär oproportionerliga ekonomiska konsekvenser för den arbetssökande. Forskning visar också att mildare men fler sanktionsåtgärder är effektiva för att stärka a-kassan som en omställningsförsäkring. För det är viktigt, fru talman, att arbetslöshetsförsäkringen är just en omställningsförsäkring mellan två arbeten och att försäkringen ger goda incitament att gå från arbetslöshet till arbete. Varje människas vilja att arbeta måste tas till vara, och utanförskapet måste brytas. När man hör debatten i dag - jag har suttit här och lyssnat lite grann - kan man nästan glömma bort hur landet såg ut 2006. Fanns det inget utanförskap? Var det inte 140 personer om dagen, exempelvis, som förtidspensionerades? Var det inte så att människor satt fast i arbetslöshetsersättningar i stället för att få hjälp att komma ut i arbete? Var det inte en bidragslinje som byttes ut av väljarna på valdagen 2006 mot en arbetslinje? Efter 65 år, tror jag, med socialdemokratiskt regeringsinnehav var inte Sverige himmelriket på jorden, i alla fall inte för alla. Därför vann Alliansen valet, och därför har vi gjort förändringar. Det innebär inte att vi inte gör förändringar igen. När vi sitter i regering tittar vi inte bara tillbaka och är nöjda med allt som har hänt, utan vi blickar framåt. Vi justerar där det behövs. Men vi måste komma ihåg hur det såg ut före 2006. När det gäller de ändringar som föreslås i propositionen har mycket redan sagts av mina allianskamrater och även av Socialdemokraternas företrädare. Men en miss från en arbetssökande kan inte innebära, fru talman, att hela ersättningen dras undan. Enligt de nya regler som regeringen föreslår i propositionen skulle en arbetssökande vid en sådan förseelse i första hand varnas och få möjlighet att ändra sig och bättra sig. Om inte det hjälper går den arbetssökande vid den andra förseelsen miste om en ersättningsdag. Det är ett kännbart misstag som kan stämma till eftertanke och förhoppningsvis hjälpa personen i fråga att komma till rätta med vad som förväntas. Först vid det femte tillfället som en arbetssökande bryter mot reglerna riskerar han eller hon att förlora hela ersättningen. Det här skapar ett signalsystem snarare än ett system för bestraffning. Miljöpartiet och Vänsterpartiet anser att förslaget i propositionen innebär ökad kontroll och stramare villkor och vill därför avslå propositionen. Men de nya åtgärderna blir mjukare än vad de är i dag och fokuserar på att den sökande snabbt ska kunna anpassa sig till de krav som redan i dag ställs för att kunna få ersättning. Fru talman! När vi talar om hur a-kassan ska utformas handlar det, som jag sade tidigare, om att finna en balans där fokus är att a-kassan är och ska vara en omställningsförsäkring. En generöst utformad försäkring kan öka flexibiliteten och göra människor trygga och mer benägna att pröva nya arbeten. Men om försäkringen bara är inriktad på detta minskas drivkrafterna att gå ifrån arbetslöshet till arbete. Vi menar att den tidigare linjen med hög ersättning under lång tid för många riskerade att bli en försörjning under lång tid snarare än ett ekonomiskt stöd under en omställningstid. Enligt statistik från Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen har arbetslöshetskassornas medlemsantal stigit med ca 115 000 personer mellan september 2008 och december 2012. Det vore önskvärt om ännu fler förvärvsarbetande som uppfyller arbetsvillkoret var berättigade till en trygg omställningsförsäkring vid arbetslöshet. Därför är det positivt att arbetslöshetsförsäkringen är en viktig del i Socialförsäkringsutredningens arbete. Den framtida arbetslöshetsförsäkringens inkomstrelaterade ekonomiska ersättning ska omfatta alla som förvärvsarbetar och uppfyller arbetsvillkoret. Många står i dag utanför a-kassan, och vi i Kristdemokraterna har nyligen preciserat våra förslag på a-kasseområdet som vi föreslår att Socialförsäkringsutredningen arbetar med och gärna också lägger fram som sina egna förslag vad det lider. För det första föreslår Kristdemokraterna en allmän och obligatorisk a-kassa med en enhetlig avgift. En allmän och obligatorisk a-kassa tror vi är en förutsättning för en flexibel och trygg arbetsmarknad där det är naturligt att byta arbete ett antal gånger under ett liv. För att människor på en sådan arbetsmarknad ska känna trygghet är en obligatorisk a-kassa viktig. För det andra vill Kristdemokraterna ersätta arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen med ett inkomstvillkor. På det sättet kommer också fler att ha rätt till ersättning. Det har under debatten varit lite begreppsförvirring kring medborgarlön, vilket Patrik Björck har varit inne på, men eftersom det är inkomst som försäkras i arbetslöshetsförsäkringen anser vi att det också är rimligt att det är inkomsten som är kvalificeringsgrund för att få a-kassa. För de allra flesta är det dock så att ett arbetsvillkor och ett inkomstvillkor hänger samman. Att byta ut arbetsvillkoret mot ett inkomstvillkor är inte att ta bort arbetsvillkoret i a-kassan. Vi tror dock på det sättet att bredda så att fler har rätt till ersättning. För det tredje vill vi höja och indexera taket i a-kassan. Vi föreslår en höjning av taket från dagens 680 kronor till 830 kronor per dag, och enligt de beräkningar som vi har gjort kan denna takhöjning göras utan att det påverkar statsfinanserna. Fru talman! Det är slutligen bra med en sammanhållen översyn av de allmänna försäkringarna. Det är viktigt för medborgarna att försäkringssystemen är förutsägbara och konsekventa. Med tanke på Socialförsäkringsutredningens arbete yrkar jag i dag bifall till utskottets förslag i betänkandet, vilket innebär bifall till regeringens proposition och avslag på motionerna. (Applåder) I detta anförande instämde Annica Eclund (KD).

anf.140 Patrik Björck (S):

Fru talman! Det är bra att vi kan konstatera att Andreas Carlson och Kristdemokraterna sällar sig till dem som konstaterar att alliansregeringens arbetsmarknadspolitik har havererat. Den fungerar inte. Den är felaktig. De differentierade avgifterna ska bort, ersättningarna måste höjas och så vidare. Det är positivt. Sedan försökte Andreas Carlson i någon mening att rätta till begreppsförvirringen, men då tror jag att han lyckades med precis det motsatta. För säkerhets skull ska vi därför låta Andreas Carlson och Kristdemokraterna reda ut var de står i den så kallade medborgarlönsfrågan. Det ska bli intressant att höra. Hittills har jag försökt pröva allianspartierna. Det var väl bara Lotta Finstorp från Moderaterna som kanske ställde sig bakom tanken på att man skulle kunna få arbetslöshetsförsäkring utan att ha arbetat och det som skulle kunna likna en medborgarlön. Folkpartiet sade vad jag förstod nej till det. Centerpartiet sade också nej till det. Nu vill jag bara för säkerhets skull kontrollera var Kristdemokraterna står i den här frågan. Om jag förstår Andreas Carlson rätt hävdar Kristdemokraterna tanken om att man ska kunna räkna arbetsvillkoret som ett inkomstvillkor. Det kan vi ha olika uppfattningar om. Det är ändå så att Kristdemokraterna menar att man kvalificerar sig till försäkringen via arbete. Sedan kan man mäta det i tid eller i inkomst. Men man kvalificerar sig inte till försäkringen utan att ha arbetat. Är det korrekt uppfattat?

anf.141 Andreas Carlson (KD):

Fru talman! Jag tackar Patrik Björck för en väldigt konkret fråga. Jag har två minuter på mig att ge ett väldigt konkret svar. Patrik Björck har uppfattat mig rätt. Vi tycker att det är viktigt att man som grund för att kvalificera sig för arbetslöshetsförsäkringen ska ha arbetat. Arbetsvillkoret, om man sedan kallar det för arbetsvillkor eller inkomstvillkor, är viktigt.

anf.142 Patrik Björck (S):

Fru talman! Då kan jag till protokollet konstatera att Kristdemokraterna kräver att man ska arbeta för att få arbetslöshetsförsäkring. Det gör också Folkpartiet och Centerpartiet och eventuellt även Moderaterna. Det är tveksamt. Då har vi åtminstone rett ut det. Det har ju varit en debatt om detta i samhället och i medierna där man från allianspartierna har kommit med ett helt annat svar på den här frågan. Men det måste väl ändå vara det som sägs här i riksdagens kammare, fru talman, och det som förs till protokollet som är den officiella politiken som allianspartierna står för. Jag tackar för detta.

anf.143 Andreas Carlson (KD):

Fru talman! Jag hade också gärna hört Patrik Björck säga någonting om verklighetsuppfattningen från 2006, men det kanske vi får ta i ett annat sammanhang.

anf.144 Mattias Karlsson (SD):

Fru talman! Som jag tog upp i mitt anförande var det så att det innan alliansregeringen tog makten fanns ett regelverk som gjorde att man som arbetslös kunde begränsa sitt sökande de första 100 dagarna till det geografiska närområdet och till det egna kompetensområdet. Detta tog alliansregeringen bort med Kristdemokraternas aktiva medverkan. Sedan har detta underkänts av den samlade oppositionen i riksdagen som har gett ett tillkännagivande om att denna möjlighet ska återinföras. Detta har regeringen än så länge inte hörsammat. Jag undrade i mitt anförande hur Kristdemokraterna utifrån sin ideologiska grundsyn där just värnandet om familjen och det civila samhället utgör en kärna kan motivera stödet till den borttagna hundradagarsregeln. Hur stärker det familjerna och det civila samhället att arbetslösa redan från dag ett tvingas bort från sin hembygd, flyttar iväg långt från sin familj, kanske lämnar den förening där man är aktiv, till exempel Mullsjö innebandy, som jag vet ligger Andreas Carlson varmt om hjärtat, eller den församling där man är verksam? Hur kan det stärka och stötta familjerna och det civila samhället? Det vore intressant att höra.

anf.145 Andreas Carlson (KD):

Fru talman! Nu tror jag kanske inte att det är Mullsjö innebandyklubb som är riktmåttet för svaret på min fråga. Det är ändå positivt att den klubben nämns i riksdagens kammare även en torsdagskväll i mars. Mitt svar på frågan är att familjen och det civila samhället är oerhört viktiga i den kristdemokratiska ideologin. Att familjen kan hänga samman är också oerhört viktigt för oss kristdemokrater. Det handlar om många familjer, Mattias Karlsson. Det handlar om familjer som bor i Mullsjö, men det är också familjer som kommer till Sverige. Vi vill att familjer ska kunna hålla samman. Det är en viktig grundläggande princip för oss kristdemokrater. Just när det gäller hundradagarsregeln finns det ett tillkännagivande från riksdagen, det finns ett tilläggsdirektiv till Socialförsäkringsutredningen att jobba mer med frågan. Det finns ju redan i dag regler som säger att Arbetsförmedlingen ska pröva varje enskilt fall och att den sökande kan få begränsat sökområde av exempelvis familjeskäl. Samtidigt som den regeln finns är det också viktigt att understryka att det kanske är under de första hundra dagarna, den första tiden, som det är lättast att komma tillbaka till arbete när man har kommit in i arbetslöshet. Därför tror vi att det är viktigt med tidiga insatser. Det är viktigt att ge stöd och att hitta ett nytt jobb, men det finns ett undantag, och Arbetsförmedlingen ska pröva varje enskilt fall. Man kan av familjeskäl få undantag från den här regeln. Om man sedan inte lever upp till regeln eller om det finns problem med den är det ändå positivt att det finns ett tilläggsdirektiv till Socialförsäkringsutredningen. Socialförsäkringsutredningen kan belysa frågan och komma med förslag till ändringar. För oss kristdemokrater har det varit väldigt viktigt att det här undantaget finns, att man kan undantas från hundradagarsregeln av just familjeskäl.

anf.146 Mattias Karlsson (SD):

Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag kan dock inte säga att det var så värst hoppingivande. Jag tolkar helt enkelt svaret som att Kristdemokraterna inte tänker göra någonting särskilt för att verka för att återinföra den undantagsregel som gjorde det enklare att söka jobb i sitt närområde, som underlättade att hålla ihop familjer och att bevara de sociala strukturer som det civila samhället bygger på. Beskedet från Kristdemokraterna är att man får hoppas på att få nåden av ett undantag eller att man får vänta i ett antal år och sedan får man kanske, om man har tur, se ett ändrat system. Det är det besked som Kristdemokraterna ger. Jag tycker att det är beklagligt.

anf.147 Andreas Carlson (KD):

Fru talman! Jag tycker att det ändå är ett viktigt undantag. Man kan undantas från den här regeln av familjeskäl, och jag tror att det var familjen som du lyfte fram. Det är Kristdemokraternas kanske viktigaste fokus, den viktigaste frågan. Du frågade mig vad beskedet är till familjer, och beskedet är att det finns ett undantag. Man kan undantas från hundradagarsregeln av just familjeskäl. Däremot har vi kristdemokrater flera förslag på förändringar som vi tror skulle göra matchningen ännu bättre på arbetsmarknaden. Vi vill konkurrensutsätta Arbetsförmedlingen. Vi vill öppna upp för fler privata aktörer. Det kan vara ideella organisationer. Det kan vara företag som startar jobbförmedlingar. I närområden med speciella kontaktnät som man kanske kan ha i en förening som startar en arbetsförmedling, eller det kan vara en företagare som startar en arbetsförmedling, kan man också hjälpa personer att hitta jobb i sitt närområde så att vi får bättre stöd till personer som befinner sig i en situation där de är arbetslösa och vill ha ett jobb. Då vill man gärna ha det så fort som möjligt så att inte arbetslösheten biter sig fast.

anf.148 Ali Esbati (V):

Fru talman! Jag tänkte faktiskt börja med att besvara en av Andreas Carlsons frågor. Han frågade: Var det inte så att 140 personer om dagen blev förtidspensionerade före 2006? På den frågan kan jag svara nej, det var det inte. Man kan bara komma fram till den siffran om man till exempel räknar med dem som hade sjukersättning på 25 procent just för att inte lämna arbetsmarknaden. Det är mycket missvisande siffror som Andreas Carlson använder. Däremot är det säkert sant att det inte blev något himmelrike av ett långt socialdemokratiskt regeringsinnehav. Utan att vara kristen kan jag väl säga att det är väldigt högt ställda krav på vilken regering som helst att få in det. Det jag skulle fråga om är resonemangen om att det finns en risk för att om man får en långvarig försörjning sjunker sysselsättningen om man har en högre ersättningsgrad i arbetslöshetsförsäkringen. Jag skulle vilja veta vad Andreas Carlson baserar detta på, för jag står här och tittar på ett diagram över just detta för Sverige historiskt. Där går sambanden åt helt motsatt håll. Under perioden mellan mitten av 1960-talet och början av 1980-talet ökar vi ständigt ersättningsgraden i a-kassan i Sverige. Samtidigt ökade också sysselsättningsgraden hela tiden. När Sverige hade den högsta ersättningsgraden i a-kassan var de facto också sysselsättningsgraden som högst. Detta skedde under lång tid så det borde ju ha varit indikationer på motsatsen. Men det var det inte, och det skulle vara intressant att veta vad det är. Finns det andra siffror som Andreas Carlson känner till? Finns det till exempel andra länder där den här teorin, som man vilar sig så tungt mot, har visat sig vara riktig?

anf.149 Andreas Carlson (KD):

Fru talman! Jag får väl också hälsa Ali Esbati välkommen till riksdagen. Jag vet inte om det har gjorts tidigare under den här debatten. Tack för frågorna! Vi kanske ska uppehålla oss kring himmelriket lite grann. Det kan man också diskutera i riksdagens kammare. Ibland när jag lyssnar på Vänsterpartiets företrädare låter det nästan som om himmelriket kan framskapas i offentlig sektor. Jag tänkte fråga Ali Esbati innan jag svarar på hans fråga huruvida jobb skapas. Vi har talat om den här frågan i snart två timmar, tror jag, men jag har inte hört Vänsterpartiets företrädare i den här debatten någon gång tala om förutsättningar för företag att skapa arbetstillfällen. Fyra av fem jobb skapas i små företag. Det är inte så att alla jobb skapas i den offentliga sektorn, utan vi i Kristdemokraterna tycker att det är oerhört viktigt att vi ger möjligheter för företag att anställa en till, två till så att vi på det sättet också kan arbeta för att sysselsättningen ska öka ytterligare. Det har den också gjort. Vi hörde tidigare i debatten att sysselsättningen har ökat i Sverige med 213 000 arbetstillfällen. Så till frågan. Det är ju så att när man ritar upp en så lång sträcka vill jag på något sätt tänka mig att när tillväxten ökar, vi har haft många år av tillväxt i det här landet, kommer också nivåerna att öka i arbetslöshetsersättningen. Som du hörde vill Kristdemokraterna höja och indexera taket i a-kassan. Vi ser att vi behöver höja taket i a-kassan. Vi lägger fram det som ett förslag i Socialförsäkringsutredningen. Vi jobbar med det också i Alliansen.

anf.150 Ali Esbati (V):

Fru talman! Även om det är så att till exempel själasörjare i viss statistik räknas som offentlig personal är det inte där vi i alla fall främst tänkte att jobben ska komma i offentlig sektor heller. Men det är så att jobb skapas på olika sätt, både i offentlig sektor och i privat sektor. I offentlig sektor måste man ta politiska beslut för att kunna anställa där behov finns, och det vi har sett under ett stort antal år är att de behoven inte har blivit tillgodosedda. Det är till exempel så att samlat inom vård-, omsorgs-, utbildnings- och skolsektorn är det ungefär lika många, kanske något färre anställda i dag än före 90-talskrisen, och det samtidigt som vi har fått över en halv miljon fler som bor i Sverige. Där är snarare problemet som Andreas Carlson kanske kan reflektera över. Vad sker om det finns behov och man inte anställer? Kan det också ha någonting att göra med nivåerna på sysselsättning och arbetsmarknad? Jag fick inte riktigt något ordentligt svar på min fråga. Det var delvis ett svar. Det är klart att om man har en god ekonomisk utveckling kan man också se att sysselsättningen ökar. Poängen är just att vi har den situation vi har i dag, och den här regeringen satsar väldigt hårt på att sämre villkor för den som är sjuk eller arbetslös ska skapa incitament som leder till att de personerna söker fler jobb och att det i sig skapar fler jobb. Jag påpekar att vi inte ser detta historiskt eller i andra länder, och vi ser det framför allt inte i Sverige i dag. Det hade varit intressant att höra en sådan generell fundering över den teori som styr de stora dramatiska ändringarna i arbetslöshetsförsäkringen också från Kristdemokraternas sida.

anf.151 Andreas Carlson (KD):

Fru talman! Ali Esbati uppehöll sig tidigare i debatten kring att han gillar omvärlden. Det är intressant. I omvärlden ser vi också politiska partier, kanske till och med länder, som har spenderat pengar de inte har haft, vilket har försatt dem i en situation som kanske inte är helt önskvärd. Under Alliansens regeringsinnehav har Sverige gått igenom, och är tillbaka i, en kris, inte lika djup som den tidigare, där Alliansen tog ansvar för ekonomin. I dag har Sverige en mycket bättre ställning än många länder i vår omvärld. Jag ska inte ta upp en ny tråd, fru talman, när jag inser att jag är sista debattör i detta replikskifte. Jag ska i stället hoppa över till de frågor som Ali Esbati tog upp. Vi vet att jobb skapas på olika sätt. Vi vet också att det finns ännu större behov i vården på några års sikt. När Ali Esbati läste upp sina siffror här i kammaren blev jag fundersam över om Ali Esbati tar med den reformförändring som har ägt rum i Sverige. Det finns i dag fri etableringsrätt för vårdaktörer. Det går att arbeta inom flera olika företag. Det är inte enbart den offentliga sektorn som utför vård och omsorg av sjuka och äldre i Sverige. Jag har en generell fundering över sysselsättningsgrad kontra ersättningsnivå i arbetslöshetsersättningen. Det låter på Vänsterpartiets företrädare som att det går att höja ersättningsnivån, förlänga den hur länge som helst, och att det inte har någon effekt. Det skulle också vara intressant att höra vad Ali Esbati bygger det på. Då kanske vi, fru talman, kan närma oss det Patrik Björck har talat om tidigare i debatten, nämligen medborgarlön.

anf.152 Mehmet Kaplan (MP):

Fru talman! Tack, Andreas Carlson, för en redogörelse på slutet som lite grann klargjorde vissa ställningstaganden. Jag vill ställa en fråga till Andreas Carlson vad gäller regeringens förslag om uteslutning, eller frånkännande, när en enskild låtit bli att anmäla ändrade förhållanden. Vi anser att det är orimligt med dubbla straffrättsliga förfaranden. Det är enkel materia i det utskott jag tidigare har suttit i, justitieutskottet, men här verkar det vara lite svårare. I nuvarande lagstiftning, närmare bestämt 66 §, finns möjlighet att vid särskilda skäl frånkänna färre dagar. Denna möjlighet, som innebär just en möjlighet, att beakta individuella omständigheter och skäl, ska enligt förslaget tas bort. Jag ska ta upp några enkla fall. De vanligaste fallen då det är aktuellt med frånkännandet kan beskrivas närmast som slarv. Exempelvis är det när en sökande tar ut föräldrapenning eller sjukpenning enstaka dagar parallellt med att begära ersättning från en a-kassa. Andra vanliga fall är att man har glömt att man har fått ersättning för några arbetade timmar eller någon strödag på tillfälliga jobb. Särskilt unga människor gör detta. Vi anser självklart inte att någon ska få dubbel ersättning. Felaktigt utbetald ersättning måste ovillkorligen betalas tillbaka. Men ett frånkännande om minst 45 dagar och krav på minst 80 dagars anställning med lön därefter för att återkvalificera sig för ersättning - vadan detta, Andreas Carlson? Kristdemokraterna är ett mänskligt parti, ett parti som ska försöka se människors ofrivilliga brister i ett system som redan tidigare var hårt, men gör det ännu hårdare. Hur kan du som kristdemokrat försvara detta?

anf.153 Andreas Carlson (KD):

Fru talman! Mehmet Kaplan tog inte upp de mildare och mer frekventa sanktioner som är grundförslaget i regeringens proposition. I Mehmet Kaplans förslag att inte stödja regeringens proposition kan man på grund av slarv eller ett misstag gå miste om rätten till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen från dag ett. Vi ska komma ihåg när vi debatterar frågan i dag i riksdagens kammare att Kristdemokraterna vill göra en förändring som innebär att det blir mildare och fler sanktioner så att det blir - jag vet inte om ordet mänsklig är bra - mänskligt att fela. Om man inte lever upp till de krav som ställs redan i dag får man en mildare sanktion. Det är grundförslaget i regeringens proposition. Det är därför jag som kristdemokrat stöder propositionen i kammaren i kväll.

anf.154 Mehmet Kaplan (MP):

Fru talman! Tack, Andreas Carlson! Jag vill påminna om att jag för drygt en timma sedan i mitt anförande tog upp den lilla detalj som vi tycker är bra, nämligen att det införs mjukare steg i § 43, det vill säga varning och avstängning från rätt till ersättning genom att fler åtgärdsgrunder införs och att det ges en möjlighet att varna först innan en eventuell avstängning. Bra! Men det är en liten detalj i helheten. Helheten är problematisk. Min andra fråga handlar om varför det är så bråttom. Först och främst är det märkligt att det blir dubbel straffbarhet. Samma felaktiga beteende kan också rendera dom enligt bidragsbrottslagen som infördes 2007, som i sig inte behöver vara något problem. Det finns redan sanktionsmöjligheter att ta till när det inträffar. Varför så bråttom? Den parlamentariska socialförsäkringsutredningen fick förlängd utredningstid till och med den 31 januari 2015. Plötsligt lade man på och sköt upp till efter valet. Inte vare sig allianspartierna eller vi i oppositionen lyckades hitta något som vi kunde ena oss bakom. Plötsligt ska det drivas igenom och hamna på regeringens bord i stället för att låta riksdagen sköta frågan. Det här är ett lapptäcke. Det blir inte bättre av att man försöker laga lite till - snarare tvärtom. Det är olyckligt.

anf.155 Andreas Carlson (KD):

Fru talman! Jag tycker inte, som Mehmet Kaplan, att detta är en liten del i helheten. Den bärande delen i förslagen i regeringens proposition är att du som arbetssökande vid ett regelbrott eller ett misstag kan riskera att förlora hela din rätt till ersättning. Vi inför i dag en trappa med mildare och fler sanktioner. Det är inte en del i helheten utan det är en viktig bärande del i regeringens proposition. Varför så bråttom? Varför tar vi med detta nu och inte i Socialförsäkringsutredningen? Det som står i regeringens proposition finns inte med i direktiven till Socialförsäkringsutredningen. Då skulle vi ha behövt lägga fram ett tilläggsdirektiv och lagt ut ett nytt uppdrag på en socialförsäkringsutredning som redan i dag jobbar med betydelsefulla frågor. Vi ser att risken finns att man från dag ett vid ett misstag, ett fel, kan riskera att förlora hela sin arbetslöshetsersättning. Det är därför jag tycker att vi inte ska skjuta på beslutet. Vi har möjlighet att göra en förändring, men det är inte en liten del i helheten. Det här är en viktig del, det vill säga att man inte vid ett fel ska förlora hela sin arbetslöshetsersättning. Man ska då få en varning och bli varse det fel man har gjort. Sedan ska man få ett par steg till på sig att ändra sig och förbättra sig, så att man inte riskerar att förlora hela sin arbetslöshetsersättning.

Torsdagen den 7 mars 2013

Kl.	12.00	Arbetsplenum
	14.00	Frågestund
	16.00	Votering

________________________________________________________

Nr			Anmäld tid (min.)	Ackumulerad tid
8	Justitieutskottets betänkande JuU10
	Straffrättsliga frågor
	1	Kerstin Haglö (S)	10
	2	Agneta Börjesson (MP)	8
	3	Lena Olsson (V)	8
	4	Johan Pehrson (FP)	10
	5	Krister Hammarbergh (M)	10
	6	Johan Linander (C)	8
	7	Caroline Szyber (KD)	6
	8	Maria Abrahamsson (M)	10
			____	____
			1.10	1.10

9	Justitieutskottets betänkande JuU12
	Kriminalvårdsfrågor
	1	Christer Adelsbo (S)	8
	2	Agneta Börjesson (MP)	8
	3	Richard Jomshof (SD)	10
	4	Lena Olsson (V)	10
	5	Johan Linander (C)	8
	6	Ewa Thalén Finné (M)	8
	7	Johan Pehrson (FP)	10
	8	Caroline Szyber (KD)	8
			____	____
			1.10	2.20

10	Justitieutskottets betänkande JuU16
	Hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning vid förundersökning i brottmål under år 2011
	1	Maria Ferm (MP)	5
	2	Lena Olsson (V)	5
	3	Pia Hallström (M)	5
	4	Johan Pehrson (FP)	5
	5	Johan Linander (C)	5
	6	Caroline Szyber (KD)	5
			____	____
			0.30	2.50

11	Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU6
	Åtgärder inom arbetslöshetsförsäkringen, m.m.
	1	Patrik Björck (S)	12
	2	Mehmet Kaplan (MP)	10
	3	Mattias Karlsson (SD)	10
	4	Ali Esbati (V)	10
	5	Lotta Finstorp (M)	10
	6	Christer Nylander (FP)	8
	7	Abir Al-Sahlani (C)	10
	8	Andreas Carlson (KD)	8
			____	____
			1.18	4.08

12	Utbildningsutskottets betänkande UbU5
	Grundskolan
	1	Ibrahim Baylan (S)	10
	2	Jabar Amin (MP)	10
	3	Björn Söder (SD)	6
	4	Rossana Dinamarca (V)	10
	5	Camilla Waltersson Grönvall (M)	10
	6	Roger Haddad (FP)	8
	7	Ulrika Carlsson i Skövde (C)	8
	8	Annika Eclund (KD)	8
			____	____
			1.10	5.18

13	Civilutskottets betänkande CU7
	Fastighetsrätt
	1	Ola Johansson (C)	5
	2	Yvonne Andersson (KD)	8
			____	____
			0.13	5.31

Totalt anmäld tid

5 tim. 31 min.

_____________________________

2012/13:74

Torsdagen den 7 mars 2013

Kl.	12.00	Arbetsplenum
	14.00	Frågestund
	16.00	Votering

________________________________________________________

	Anmälan om kompletteringsval
1	Gulan Avci (FP) som suppleant i utbildningsutskottet fr.o.m. den 8 mars t.o.m. den 14 augusti under Fredrik Malms (FP) ledighet
2	Anna Rheyneuclaudes Kihlman (M) som suppleant i trafikutskottet fr.o.m. den 8 mars t.o.m. den 31 maj under Eliza Roszkowska Öbergs (M) ledighet

	Ärenden för avgörande kl. 16.00	Reservationer
	Tidigare slutdebatterade
	Finansutskottets betänkande
3	2012/13:FiU28 Fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen	4 res. (MP,SD,V)
	Näringsutskottets betänkanden
4	2012/13:NU7 Statliga företag	10 res. (S,MP,SD,V)
5	2012/13:NU8 Riksrevisionens rapport om regelförenkling för företag	3 res. (S,MP,V)
	Trafikutskottets betänkande
6	2012/13:TU9 Trafikverkets upphandling av vägar och järnvägar	1 res. (M,FP,C,KD)
	Socialutskottets betänkande
7	2012/13:SoU12 Äldrefrågor	15 res. (S,MP,SD,V)

	Ärenden för debatt och avgörande	Reservationer
	Justitieutskottets betänkanden
8	2012/13:JuU10 Straffrättsliga frågor	22 res. (S,MP,SD,V)
9	2012/13:JuU12 Kriminalvårdsfrågor	15 res. (S,MP,SD,V)
10	2012/13:JuU16 Hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning vid förundersökning i brottmål under år 2011	3 res. (MP,SD,V)
	Arbetsmarknadsutskottets betänkande
11	2012/13:AU6 Åtgärder inom arbetslöshetsförsäkringen, m.m.	16 res. (S,MP,SD,V)
	Utbildningsutskottets betänkande
12	2012/13:UbU5 Grundskolan	16 res. (S,MP,SD,V)
	Civilutskottets betänkande
13	2012/13:CU7 Fastighetsrätt

Frågestund kl. 14.00

14

Frågor besvaras av:

Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)

Finansminister Anders Borg (M)

Statsrådet Ewa Björling (M)

Statsrådet Stefan Attefall (KD)

Försvarsminister Karin Enström (M)

______________________________

Störningar på webbplatsen

Reglerna för a-kassa ändras (AU6)

All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare