Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv - Debatt och beslut måndag 17 december 2012

Pengar till arbetsmarknad och arbetsliv (AU2)

Riksdagen sa ja till regeringens förslag i budgetpropositionen om 67,2 miljarder kronor till arbetsmarknad och arbetsliv för 2013. Mest pengar går till arbetslöshetsersättning, lönebidrag och Samhall, arbetsmarknadspolitiska program och insatser och kostnader för Arbetsförmedlingen. Riksdagen ställer sig bakom regeringens särskilda satsningar för att bryta långtidsarbetslösheten, motverka ungdomsarbetslösheten och göra det lättare för nyanlända och personer med funktionshinder att komma in på arbetsmarknaden. Arbetsmiljöverket får ett utökat uppdrag som en nationell funktion för kunskapsområdet arbetsmiljö och arbetsliv och verkets anslag ökar. Riksdagen säger samtidigt nej till oppositionens alternativa budgetförslag. Arbetsmarknadsutskottet har även behandlat regeringens skrivelse om Riksrevisionens rapport om arbetsförmedlingskontorens effektivitet. Utskottet konstaterar att regeringen och Arbetsförmedlingen redan har börjat använda Riksrevisionens rapport i sitt arbete. Riksdagen lade skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet. Riksdagen sa också nej till ett hundratal motionsförslag om arbetsmarknads- och arbetslivsfrågor.

anf.1 Ylva Johansson (S):

Herr talman! I morse var det ungefär 4 600 000 människor i vårt land som sträckte sig efter väckarklockan eller mobilen för att stänga av ett irriterande ljud, försöka ta sig upp, få i sig kaffe och ge sig ut i mörkret för att gå till jobbet. Så sker varje dag. Ungefär 4 600 000 människor går till jobbet varje dag och ser till att bussarna går, att barnen blir omhändertagna i skolan, att varor och tjänster produceras som vi kan sälja på marknaden och allt annat som behöver utföras i samhället. Det är 4 600 000 människor som håller uppe det här landet. Tack vare alla deras arbete försörjs hela vårt samhälle. Men det finns 400 000 människor som inte går till jobbet, som är arbetslösa. De behövs också. Det är mycket allvarligt för dem som är arbetslösa att inte ha ett jobb att gå till, att inte ha en egen försörjning och en egen lön. Men alla vi andra 4 600 000 som går till jobbet är också beroende av att arbetslösheten bekämpas, för det är ett för tungt lass att dra för bara 4 600 000 människor att arbeta och försörja det här landet. Allt färre ska betala för allt fler. Annelie Nordström, ordförande i Kommunal, skriver i dag i en debattartikel i Dagens Nyheter om hur välfärden dräneras på resurser, hur det blir allt mindre resurser för att klara av allt större behov i äldreomsorgen, i sjukvården, i skolan och i förskolan. Det finns inte tillräckligt många som jobbar i det här landet för att klara av att försörja välfärden, och det betalar vi alla ett pris för. Alla som jobbar i skolan, i sjukvården, i äldreomsorgen, i handikappomsorgen, i hemtjänsten och i förskolan känner av pressen att inte räcka till. Man känner att barngrupperna är för stora, att väldigt många barn i varje klass behöver extra resurser som liksom inte finns, att man har för många vårdtagare som man inte hinner till i tid, att man på boendet inte hinner komma till dem som ringer på larmet i tillräcklig tid, att man inte hinner ta hand om sina patienter på det sätt som man önskar för att resurserna inte räcker till i välfärden. Men också vi som inte jobbar i välfärden känner av det. Vi känner av att vi måste hämta tidigt på dagis innan det blir för stora grupper så att barnen inte får tillräckligt god omsorg. Vi känner av det i att vi måste lägga ned mycket tid på läxhjälp hemma när barnen inte får tillräckligt stöd i skolan. Vi känner särskilt av det när det gäller omsorgen om våra äldre anhöriga. Väldigt många tvingas i dag att utföra mer arbete för sina äldre anhöriga än vad man önskar och än vad de äldre önskar. Kommunal har visat att ungefär 100 000 svenskar i dag har gått ned i tjänst och inte jobbar så mycket som man skulle vilja göra för att man tvingas att ta ansvar för en äldreomsorg som inte räcker till. Det här är ett allvarligt moment 22: färre som kan jobba för att omsorgen inte fungerar och allt färre som får jobba. Kommunerna är beroende av skatteintäkter från dem som arbetar, men de är också i dag hårt klämda av ökade kostnader för försörjningsstödet som måste betala för alla dem som inte arbetar. Regeringens misslyckande med jobben är alltså dyrt för hela Sverige och för alla oss som lever här. Herr talman! Efter sex år med regeringen Reinfeldt är arbetslösheten väsentligt högre, ungdomsarbetslösheten mycket högre, och långtidsarbetslösheten, alltså de som varit arbetslösa i mer än två år, har ökat från ungefär 26 000 personer till 70 000 personer. Långtidsarbetslösheten bland ungdomar har ökat med 60 procent. Under de här sex åren har konjunkturen gått upp och ned. Först gick den upp hösten 2006 och i början av 2007, sedan gick den kraftigt ned hösten 2008 och in i 2009, sedan gick den kraftigt, kraftigt upp när vi kom till 2010, och nu börjar det gå utför igen. Vi har alltså prövat den här politiken under flera olika konjunkturer, både uppåt och nedåt, kraftigt uppåt och kraftigt nedåt, svagt uppåt och svagt nedåt. Regeringens huvudstrategi har varit lägre kompetens och lägre lönekostnader. Man har genomfört sin politik kraftfullt och kunnat verka i sex år. Det har varit stora skattesänkningar, det har varit stora privatiseringar, man har i stor skala infört jobbcoacher hos Arbetsförmedlingen, man har infört fas 3 och man har försämrat arbetslöshetsförsäkringen. Herr talman! Problemet är att politiken inte har fungerat. Visserligen är det fler som arbetar, men problemet är att befolkningen har vuxit mer. Eller det är inte ett problem; det är bra att befolkningen växer. Men andelen som arbetar har sjunkit. Sysselsättningsgraden är nästan en hel procentenhet lägre i dag än den var innan regeringen började genomföra sin politik. Låt mig säga något särskilt om fas 3, som har varit lite av regeringens flaggskepp inom arbetsmarknadspolitiken, och det är väl svårt att kalla den för något annat än ett kapitalt misslyckande. Fas 3 är konstruerat som en återvändsgränd. Meningen var att det skulle vara avskräckande att hamna i fas 3. Därför skulle människor liksom ta sig i kragen och skaffa sig ett jobb så att man inte hamnade där. När man väl hamnade i fas 3 blev man betraktad som ett mer eller mindre hopplöst fall, och då skulle man inte få några insatser för att kunna komma ut i arbete längre. Det här har varit ett totalt misslyckande, vilket den minister som införde fas 3 också erkänt, Sven Otto Littorin. Trots detta fortsätter man på den inslagna vägen. Fas 3 fortsätter att växa, och nu också med ungdomar. Det är över 300 ungdomar under 25 år som i dag finns i fas 3, och Arbetsförmedlingen räknar med att kanske 1 000-1 300 ungdomar inom en månad kommer att hamna där. Vad ska ungdomarna göra i fas 3, arbetsmarknadsministern? Herr talman! Det drar en varselvåg över landet. Det är många människor som drabbas. Man drabbas framför allt av oro. Man vet inte om varslet blir verkställt, men man känner oron för att förlora jobbet. Man är också orolig för hur man ska klara sig när man förlorar jobbet. Arbetslöshetsförsäkringen har kraftigt försämrats. Många människor har betalat till sin försäkring, månad efter månad, år efter år, för att veta att de har en trygghet den dagen de förlorar jobbet. Vi vet ju att inga jobb längre är säkra jobb och att man måste vara beredd på att förlora jobbet. Därför tar människor ansvar och betalar till en försäkring. Men det är en försäkring som regeringen med ett penndrag har försämrat kraftigt så att många människor i dag inte klarar sig även om de är försäkrade när de förlorar jobbet. Nu har vi varselvåg nummer ett. Snart kommer varselvåg nummer två, och den kommer i kommuner och landsting. Den kommer som ett brev på posten. När allt fler människor sägs upp och förlorar sin försörjning kommer det att leda till både högre kostnader och lägre intäkter för kommuner och landsting, och då kommer nästa varselvåg. Det hänger ihop. Budgeten som vi debatterar och ska besluta om är baserad på prognoser som har beskrivits som varande från ett parallellt universum. Anders Borgs fantasifulla prognoser visade att man trodde att arbetslösheten skulle sjunka och att allt skulle bli mycket bättre. Det var prognoser som ingen annan trodde på och som låg långt från de bedömningar som alla andra prognosmakare gjorde. Det står givetvis regeringen fritt att göra sina prognoser. Men problemet för regeringen är att verkligheten har visat att prognoserna inte håller alls, och regeringen tvingas nu att revidera sina prognoser. Arbetsförmedlingen räknar med att arbetslösheten redan nästa år kommer att vara 8,4 procent. Verkligheten är regeringens värsta fiende. Den budget vi ska besluta om är baserad på de fantasifulla prognoserna. Det betyder att det fattas ungefär 50 000 personer i arbetslöshet som regeringen inte har sett. Regeringen har räknat med att arbetslösheten ska bli mycket lägre nästa år, men det blir den inte. 50 000 personer i arbetslöshet är inte med i den budget som vi snart ska besluta om. För 2014 är det 100 000 personer som regeringen har räknat fel på. För att bekämpa arbetslösheten vill regeringen fortsätta med mer av samma. Man ska fortsätta på den inslagna vägen med fas 3 och inga insatser för utbildning. Man lägger dock till en stor sänkning av bolagsskatten med 16 miljarder. De pengarna skulle, herr talman, räcka till privatundervisning för de ungdomar som är arbetslösa och har otillräcklig utbildning i alla år som de skulle behöva för att nå upp till tillräcklig kompetens. Jag menar att det är en felprioritering. Vi socialdemokrater har lagt fram ett budgetförslag med mindre skattesänkningar till de lönsamma bolagen och i stället stora stimulanser av ekonomin, för det är det som behövs nu. Vi föreslår höjda barnbidrag, sänkt skatt för pensionärer och höjt underhållsstöd för ensamstående. Vi föreslår en anständig arbetslöshetsförsäkring som man kan leva på och har råd att vara med i. Vi föreslår en slopad sjuklönevecka för småföretag. Vi har förslag om att bygga fler bostäder och rusta infrastrukturen. Vi vill stimulera innovationer och hjälpa företag att växa. Vi vill även storsatsa på utbildning. Herr talman! Regeringens bristande utbildningspolitik är allvarlig för Sveriges konkurrenskraft. Resultaten i skolan sjunker år efter år. De genomsnittliga resultaten blir sämre och sämre. Andelen elever som inte klarar skolan blir större och större. Det är allvarligt. Vi satsar därför stort på skolan med mindre klasser och vill ha fem elever färre per klass i de lägre årskurserna. Vi satsar på läxhjälp till alla barn i alla skolor och obligatorisk sommarskola. Vi vill också införa ett utbildningskontrakt för arbetslösa ungdomar som inte har gymnasiekompetens. Vi satsar stort på den utbildning som bidrar till rörlighet på arbetsmarknaden. Vi behöver flexibilitet på arbetsmarknaden. Svensk arbetsmarknad underpresterar i dag. Vi satsar därför stort på arbetsmarknadsutbildning, vuxenutbildning, yrkesvux, yrkeshögskola och högskoleutbildning. Vi satsar också på spetskompetens och forskning tillsammans med näringslivet i den högre utbildningen. Herr talman! Viktigast är en politik för fler och växande företag men också matchningen på arbetsmarknaden behöver åtgärdas. Vi har ett rekryteringsgap i dag som växer som en krokodilkäft. Var femte rekrytering misslyckas, enligt Svenskt Näringsliv. Det är ett tydligt exempel på att arbetsmarknadspolitiken inte levererar och att arbetsmarknaden inte fungerar tillräckligt väl. Vi socialdemokrater vill avskaffa fas 3 och satsa på riktiga jobb och riktig utbildning. Vi vill ge nya möjligheter till utbildning också för den som är arbetslös. Vi vill bryta upp de vattentäta skotten mellan reguljär utbildning och arbetsmarknadsutbildning. Alla ungdomar ska garanteras jobb eller utbildning senast efter sex månader i arbetslöshet. Vi vill, som jag sade, ha ett utbildningskontrakt för alla arbetslösa unga utan gymnasiekompetens. Vi vill befria Arbetsförmedlingen från de stränga tyglar som man har i dag. Det behövs en ny styrning som fokuserar på jobb och resultat så att man kan använda den professionella personalens bedömningar och kompetens på ett annat sätt. Vi vill ha ett sysselsättningspolitiskt ramverk. Herr talman! I den budget som vi socialdemokrater föreslår satsar vi 12 miljarder kronor mer än regeringen på arbetsmarknadspolitiken. Vi prioriterar jobben. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 2. När politiken har misslyckats måste man våga ompröva. Vi mår inte bra av alltför många ideologiska låsningar. Det behövs en mer pragmatisk syn på arbetsmarknadspolitiken. Jag tror att vi kommer att få höra regeringens företrädare berätta att läget i Sverige visserligen är allvarligt men att det är ännu värre i andra länder, till exempel Grekland och Spanien. Det är det. Vi kommer att få höra hur svårt det är att regera när det är lågkonjunktur och kris i de länder som brukar köpa våra exportvaror. Det är det. Jag tror att regeringen säkert tycker att det är svårt att regera. Mitt råd är att om det är så svårt och besvärligt att regera lämna då över till några som både kan och vill och dessutom har nya idéer för framtiden. (Applåder)

anf.2 Esabelle Dingizian (MP):

Herr talman! Sverige är ett jämförelsevis välmående land. De flesta har ett arbete att gå till, och det går bra för de flesta unga som har utbildning och framtidstro. Men Sverige är också ett delat land med olika livschanser. Vi ser ett samhälle med ökade klyftor mellan dem som har och dem som inte har, med några vinnare och några förlorare. Sorgligt nog ökar antalet förlorare. Med Alliansens politik ser vi en utveckling som innebär att allt fler, särskilt unga, ställs helt utanför, utan ekonomisk trygghet eller den utbildning som behövs för att ha en chans på dagens arbetsmarknad. Låt mig förtydliga vad jag menar med helt utanför. I min hemkommun Botkyrka bor 23 100 i arbetsför ålder i den norra delen. Av dem står 3 360 helt utanför alla system. De har inget arbete och ingen som helst kontakt med myndigheterna. Hur de försörjer sig är okänt. Detta är alltså utöver de 5 procent som får försörjningsstöd. Så ser verkligheten ut. Det finns massor av människor mitt bland oss som numera inte syns i regeringens friserade siffror. Herr talman! Det ska löna sig att arbeta, säger Alliansen och straffar dem som saknar jobb. 400 000 personer är arbetslösa, varav hälften långtidsarbetslösa. Den senaste siffran från Statistiska centralbyrån visar att antalet arbetslösa ökade med 42 000 i november, jämfört med samma period förra året. Det är lågkonjunktur, säger Alliansens företrädare. Men inte var det lågkonjunktur 2007 när ni försämrade alla system. Arbetsmarknadspolitikens uppgift är just att jämna ut låg- och högkonjunktur. Det är nu under lågkonjunkturen ni ska stimulera till jobbskapande investeringar. Regeringen påstår att de står för en arbetslinje och inte en bidragslinje, men kommunernas kostnader för ekonomiskt bistånd, har ökat med nära 3 miljarder mellan 2006 och 2010. Hur hänger det här ihop? Jo, regeringen har som bekant genomfört omfattande försämringar av trygghetssystemen som har lämnat allt fler utanför. Det är en helt medveten politik. Det har ingenting med konjunkturen att göra. De förändringar Alliansen har genomfört vad gäller arbetslöshetsförsäkringen har drastiskt försämrat villkoren för många, särskilt unga och utrikes födda. Regeringens kraftiga höjning av avgifterna till a-kassan fick till följd att cirka en halv miljon människor gick ur den. I dag är det bara en av tio mellan 20 och 24 år som får ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Det är nästan omöjligt att kvalificera sig för ersättning från a-kassan efter studierna. Det absolut vanligaste försörjningshindret är just arbetslöshet. Herr talman! Tala om att göra människor bidragsberoende! Miljöpartiet vill ha ett trygghetssystem värd namnet och ett skyddsnät som omfattar alla. Vi vill införa ett helt nytt trygghetssystem som är enkelt, inkluderande och jämlikt. Vi driver förslaget om en samlad arbetslivstrygghet - en gemensam försäkring där både allmän sjukförsäkring och allmän arbetslöshetsförsäkring ingår liksom en lägsta ersättning. Människor ska inte behöva bollas runt mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, som sker i dag. Vi vill se en väg in i trygghetssystemen och flera vägar ut. Det finns i regeringens proposition fortfarande ingen grundnivå i sjukförsäkringen, vilket innebär att de som inte har etablerat sig på arbetsmarknaden inte får någon ersättning alls vid sjukdom. Det vill Miljöpartiet ändra på. Vi vill ha ett sådant golv. Herr talman! Vi måste sluta hänvisa människor till kommunernas socialkontor. Det är bekymmersamt inte bara för den enskilde utan också för kommunerna, som tvingas skära ned inom vård och omsorg och skola. Arbetslöshetsförsäkringen ska ge en tryggad inkomst och underlätta omställning till ny sysselsättning för dem som blir arbetslösa. Så fungerar det inte i dag. Miljöpartiet vill reformera hela trygghetssystemet, och som ett steg på vägen satsar vi 2,3 miljarder kronor på att höja taket i a-kassan under 2013. Varje försäkring måste innebära en avvägning mellan inkomsttrygghet och drivkraft för att arbeta. Herr talman! Allt fler har osäkra anställningsformer. Att passa telefonen på morgonen för att få ett arbetspass är snarare en regel än ett undantag för tusentals unga. Alliansen skriver i betänkandet att tillsvidareanställningar ska vara grunden på arbetsmarknaden men att tidsbegränsade anställningar kan spela en viktig roll, inte minst för de svaga gruppernas möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden. Miljöpartiet anser självfallet att tillfälliga anställningar och vikariat fyller en viktig funktion på arbetsmarknaden, men problemet är att anställningarna staplas på varandra. Hur länge ska en ung människa leva i otrygghet - i ett, två eller tre år? I förra veckan hörde jag om en ung sjuksköterska som i tre år hade haft olika tillfälliga anställningar. Hur ska en ung människa kunna planera sin tillvaro, få ett hyreskontrakt, få ett bostadslån eller kunna skaffa barn om man inte vet om man har ett jobb nästa månad trots att man har ett yrke som är så efterfrågat på arbetsmarknaden? Herr talman! I dag finns det många jobb och branscher där företagen har svårt att rekrytera arbetstagare samtidigt som vi har en hög arbetslöshet. Vi har dels ett stort antal akademiker som är överkvalificerade för sina arbeten, dels många arbetslösa samtidigt som företagen inte hittar rätt kompetens. De satsningar som görs av regeringen via Arbetsförmedlingen kommer inte de arbetslösa till del. Herr talman! Det är inte okänt att Arbetsförmedlingen sedan 2007 har lämnat tillbaka sammanlagt 18 miljarder kronor till statskassan. Det är skandal att de pengar som riksdagen har anslagit för att användas till aktiva åtgärder för att hjälpa arbetslösa människor inte används. Det är uppenbart för alla att Arbetsförmedlingens krångliga regelsystem låser in resurserna. Befintliga program och insatser i Arbetsförmedlingens regi fungerar inte. Ändå fortsätter regeringen att slussa alla resurser via Arbetsförmedlingen. Herr talman! Det här är medveten politik och en vilseledande retorik. Man säger att man gör någonting, men det händer inget. Regelverket för Arbetsförmedlingen behöver förändras. Miljöpartiet vill se större flexibilitet när det gäller Arbetsförmedlingens resurser och verksamhet så att resurserna frigörs. Lokala framgångsrika modeller skulle kunna bli fler om Arbetsförmedlingens regelsystem blir mer flexibelt. Regeringen har gjort arbetsmarknadspolitiken till statens ansvar och ger alla pengar och resurser till Arbetsförmedlingen medan kommunerna vittnar om en situation där de tar ett allt större ansvar för arbetsmarknadsåtgärder. Herr talman! Situationen för en stor, växande grupp unga är milt sagt förödande. Den strukturella ungdomsarbetslösheten med drygt 120 000 unga som varken jobbar eller studerar har inget med konjunkturen att göra. Sedan regeringen tillträdde har gruppen ökat dramatiskt, från 85 000 år 2007 till över 120 000 år 2010. Dessutom har antalet unga med aktivitetsersättning ökat kraftigt. Bland dagens unga saknar hundratusentals egen försörjning. De tvingas leva på anhöriga eller bidrag. Från Alliansens företrädare får vi höra att det är sorgligt att man känner uppgivenhet eftersom det finns en mängd stöd att få och att det snarare är de unga som har för hög tröskel för att söka sig till Arbetsförmedlingen. Men vilken verklighet lever ni i? Vilka frågor ställer ni till de unga när ni träffar dem? Jag har under det senaste året träffat över 200 unga som har varit i kontakt med Arbetsförmedlingen. Det är ungdomar som har gymnasieutbildning, det är ungdomar som inte har det och det är akademiskt utbildade ungdomar. Det är inte några roliga historier man får höra från dem. Är det konstigt att unga inte har förtroende för Arbetsförmedlingen? Ungdomsgarantin är ett fiasko. Vad är det egentligen ni garanterar? Man blir bara förtvivlad när man hör alla berättelser. Det individuella bemötandet och arbetsmatchningen är fullständigt frånvarande. Att stå här och peka på lågkonjunktur är direkt vilseledande. Denna grupp unga på 120 000 blir knappast ens kallade på intervju. Herr talman! Det mest sorgliga är att man får höra att det börjar bli socialt accepterat att vara arbetslös och att gå till socialen. Det är förfärligt. Herr talman! Vi måste bli bättre på att matcha in unga människor utan kontaktnät på arbeten. Jag är helt övertygad om att det finns många sätt att göra detta på utifrån lokala förutsättningar. I Malmö finns ett projekt som heter SEF Unga. Det är kommunens eget bemanningsprojekt som ger unga med eller utan akademisk utbildning chansen att arbeta i minst sex månader. Det är ett vinn-vinn-projekt för både kommunen och ungdomarna. Därför har Miljöpartiet i sin budget föreslagit att Arbetsförmedlingen får ett tydligt uppdrag att samarbeta med kommunerna för att arbeta individuellt så att de unga ska slippa bollas mellan olika insatser. Vi avsätter 100 miljoner kronor till att etablera Navigatorcentrum, där Arbetsförmedlingen och kommuner i samverkan med det lokala näringslivet kan jobba på individuell basis. Det finns ingen quick fix. Men vi måste ha blicken framåt. Därför vill Miljöpartiet möta den generationsväxling som vi har framför oss med att skapa traineeplatser i välfärden och i näringslivet. Det är ett smart sätt att ge unga möjlighet att få in en fot på arbetsmarknaden samtidigt som vi tillgodoser ett stort behov. Vi har i årets budget 15 000 platser, och det är någonting som vi tror att vi behöver många fler av framöver. Vi vill att unga ska få arbetslivserfarenhet långt innan de slutar skolan. Därför vill vi ge kommunerna stimulansbidrag så att alla unga 16-17-åringar ska få möjlighet att sommarjobba. Herr talman! Sverige står inför stora utmaningar. Vi behöver en politik för att stimulera till nya jobb. Det vill Miljöpartiet göra genom att investera i omställningen av Sverige. Vi har en politik med åtgärder för att möta de långsiktiga behoven när det gäller klimat- och miljöutmaningarna. Genom att göra stora investeringar i till exempel järnvägsutbyggnad, järnvägsunderhåll, utveckling av energisystem, effektivisering av våra bostäder, kvalitetsförbättringar inom vård, omsorg och skola ger vi förutsättningar för tiotusentals nya arbetstillfällen. Herr talman! Miljöpartiet kommer som vanligt i dag att få frågan hur det kan blir fler jobb om vi tar bort halveringen av arbetsgivaravgiften för unga. Men bevisbördan ligger på Alliansen att tala om hur många nya jobb det ger. Enligt Riksrevisionens analys ger det ca 12 000 jobb. Många jobb skulle nämligen ha kommit till utan subvention. Detta innebär enligt deras utredning att varje person kostar 900 000 kronor. Vi tycker att det är att missbruka skattebetalarnas pengar. Vi säger som IFAU och Finanspolitiska rådet att det är ineffektivt och kostsamt. Vi anser att dessa 11 miljarder kan användas på ett bättre sätt. Vår modell är mer träffsäker. Vi tar bort hela avgiften för de unga som har varit arbetslösa länge. Jag yrkar bifall till reservationerna 3 och 14.

anf.3 Sven-Olof Sällström (SD):

Herr talman! Vi hörde tidigare här ett kärnfullt inlägg av Ylva Johansson. Jag kan till stor del hålla med om den inledande beskrivningen av dagens situation. Ylva Johansson aspirerade på regeringsmakten. Det kan man göra. Vi har ett antal tillkännagivanden gemensamt på detta område. De gäller hundradagarsregeln, deltidsarbetslösa och fas 3 där regeringen inte har gjort någonting. Det kan ni ta till berörd instans för att se vad som händer, om ni nu aspirerar på regeringsmakten. Vi kan även jämka oss när det gäller a-kassan. Det går att lösa om er ambition verkligen är att ta regeringsmakten och om ni vill ha den. Men det återstår att se. Vi har i ett särskilt yttrande och i vår budgetmotion redovisat våra förslag på detta budgetområde. Det ämne som denna debatt främst berör är statens utgiftsområde 14 om arbetsmarknad och arbetsliv. Statens anslag till Arbetsförmedlingen, a-kassan, Arbetsmiljöverket, Samhall och olika statligt finansierade arbetsmarknadspolitiska åtgärder finns bland de viktiga anslag som ska debatteras och beslutas om. Allt detta är nog så viktigt och ska tas på största allvar. Men, herr talman, de signaler som regeringen och regeringspartierna sänder ut till arbetsmarknaden, arbetsgivarna, investerarna, marknaden och inte minst arbetstagarna och de arbetslösa består av så mycket mer än bara siffror och anslag. Vilka signaler sänder man ut till Sveriges arbetslösa, om man som Centerpartiet helt vill öppna upp landets gränser för arbetstagare från resten av världen? Sveriges nu 400 000 arbetslösa ska alltså tvingas konkurrera med var och en från hela världen som vill komma till Sverige och söka sin framtid. Vilka signaler sänder det dessutom ut när man gör det med motiveringen att det finns jobb som svenskar inte vill ta? Stämmer det verkligen? Vilka jobb är det, och till vilka löner? Vilka jobb är det, enligt Centerpartiet, som svenskar inte vill ta, och till vilka löner? Visa mig vilka jobb det är, och tala samtidigt om till vilka löner ni har tänkt er att dessa jobb ska utföras. Dessa frågor vill jag gärna ha svar på senare här i debatten när Centerpartiets företrädare går upp i talarstolen. I riksdagens frågestund i torsdags ställde jag några frågor till Centerpartiets partiledare och tillika näringsminister Annie Lööf. Det handlade om det Låglönesverige som vi nu ser växa fram och om det sätt som utländsk arbetskraft utnyttjas på den svenska arbetsmarknaden. Det handlade om arbetskraftsinvandrare från länder utanför EU som för dyra pengar tvingas köpa sina anställningsavtal, som dessutom tvingas jobba till långt sämre villkor än avtalade och som ibland tvingas till sexuella tjänster för att få behålla jobbet och därmed få stanna i Sverige. Det handlade om utstationerad personal från EU-länder som jobbar till betydligt sämre villkor än sina svenska arbetskamrater för samma arbete och på samma arbetsplatser. Det handlade om illegala invandrare, ibland kallade papperslösa. Det är människor utan skäl till asyl och utan visum som illegalt uppehåller sig i landet och jobbar svart för en tia eller två i timmen. De jobbar kanske 12, 14 eller 16 timmar om dagen sex sju dagar i veckan och utnyttjas hänsynslöst på den svenska arbetsmarknaden. Regeringen har starkt bidragit till att dessa människor befinner sig i denna utsatta situation genom sin överenskommelse med Miljöpartiet. Nåväl, det återstår att se vad regeringen gör i frågan. Men att detta är Centerpartiets ambitioner står klart efter gårdagens medieuppgifter, där låga löner var ett tydligt argument för öppen invandring. Centerpartiet har därmed en människosyn som jag inte delar. Jag tycker till skillnad från Centern att alla som arbetar på den svenska arbetsmarknaden ska ha lika lön för lika arbete, oavsett om man är född i Sverige eller inte och oavsett om man är man eller kvinna. Som regeringsparti har man ett betydande ansvar långt utöver siffror och anslag. Jag hoppas, och tror, att väljarna vid valet 2014 kommer att sätta Centerpartiet i skamvrån. Det vore bra för Sverige. Herr talman! A-kassan ska vara en omställningsförsäkring vid arbetslöshet och inte som i dag, med alliansregeringen, ett komplement till försörjningsstödet, eller socialbidraget, om ni så vill som täcker bara de mest akuta utgifterna som mat och förhoppningsvis hyra. Nej, a-kassan var tänkt att vara, och ska vara, en omställningsförsäkring vid arbetslöshet. Vid arbetslöshet ska du inte tvingas att omedelbart börja leta efter billigare boende, sälja bilen eller göra andra stora förändringar i livet. Du ska söka nytt arbete. Du ska ges tid och möjlighet att söka och finna nytt arbete, ny försörjning för dig själv och din familj. Det ska finnas en grundtrygghet vid arbetslöshet. Denna trygghet existerar inte i dag. Vi Sverigedemokrater föreslår att taket i a-kassan höjs till 900 kronor per dag så att fler än dagens 10 procent kan få ut 80 procent av lönen vid arbetslöshet. Samtidigt föreslår vi i vår budget att 100-dagarsregeln återinförs, vilket innebär att de arbetslösa under de första 100 dagarna kan koncentrera arbetssökandet på sin hemregion och inom sitt kompetensområde. Här vill jag påminna om att riksdagen gjorde ett tillkännagivande den 1 juni 2011 - det är ett och ett halvt år sedan - men ingenting har hänt. Vi föreslår också att heltidsarbetslösa inte ska hindras att ta deltidsarbete genom att höja antalet a-kassedagar från dagens 75 till 300. Deltidsarbete är en av de bästa vägarna till ett heltidsarbete och egenförsörjning och ska uppmuntras, inte som i dag försvåras. Även här har regeringen struntat i riksdagens tillkännagivande den 1 juni 2011. I övrigt föreslår vi i vårt budgetförslag för hela budgetperioden att a-kassan blir obligatorisk, gemensam för alla och solidariskt finansierad. Alltför många står i dag utanför a-kassan. Vi Sverigedemokrater betraktar arbetslöshetsförsäkringen som en del av de grundläggande ekonomiska trygghetssystemen i form av försörjningsstöd, pension, föräldraförsäkring och sjukförsäkring. Dessutom föreslår vi i vår långtidsbudget att Försäkringskassan tar över administrationen av a-kassan och att Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan på sikt slås samman. Vidare föreslår vi att instegsjobben avskaffas. Det är en dyr, orättfärdig och orättvis reform med mycket dåligt resultat. En överväldigande majoritet av dem som efter avslutad period inom instegsjobben har arbete har gått från ett bidragsjobb till ett annat bidragsjobb. Vi ska på svensk arbetsmarknad inte ha arbetsmarknadspolitiska åtgärder baserade på ursprung och födelseland. Arbetsmarknadspolitiken omfattar så mycket mer än vad som ryms inom utgiftsområde 14. Utbildningspolitik är arbetsmarknadspolitik. Näringspolitik, skatte-, finans-, migrations-, bostads- och handelspolitik är några områden med stor påverkan på svensk arbetsmarknad. Situationen på svensk arbetsmarknad bestäms i huvudsak inte på Arbetsmarknadsdepartementet - jag ber om ursäkt, ministern, men så är det faktiskt - eller för all del i riksdagens arbetsmarknadsutskott. Situationen på den svenska arbetsmarknaden påverkas av i stort sett alla beslut som fattas i den svenska riksdagen. Sverige behöver en politik på samtliga politikområden för arbete och tillväxt. Vi sverigedemokrater har i vårt budgetförslag presenterat en sådan politik. Det är en näringspolitik för nya företag, utveckling, forskning och innovation. Det är en politik för flexibilitet på arbetsmarknaden. Det är en utbildningspolitik för arbetsmarknadens behov. Det är en skattepolitik för arbete och företagande. Det är en ansvarsfull migrationspolitik. Det är en politik där företag ges möjlighet att växa, där småföretag vågar anställa och där företagen kan finna den personal de efterfrågar. Det är också en politik med trygghet för de anställda och en politik med möjligheter för de arbetslösa. Det är en bra politik för Sverige.

anf.4 Ylva Johansson (S):

Herr talman! Jag vill fråga Sven-Olof Sällström hur han tror att tillväxt skapas. Sverigedemokraterna skriver att den gemensamma nationella identiteten har utgjort grunden för framväxten av välfärdsstaten. Detta är ju ren historieförfalskning. Välfärdsstaten har vuxit fram tack vare stark ekonomisk tillväxt och starka och växande företag. Dem har vi tack vare öppna gränser och ett nära utbyte med omvärlden. Om man har stängda gränser och förlitar sig på en gemensam nationell identitet blir det kanske en ankdamm där Sverigedemokraterna kan trivas, men tillväxt och jobb blir det inte. Svenskt välstånd finns tack vare ett öppet samhälle och intensivt utbyte med omvärlden. Herr talman! Företag startas av människor - av individer. Det är en människa, eller flera människor, som har en idé, som har visioner, kunskap och kontakter. Företag som växer gör det också tack vare människor - anställda och ägare som har idéer, visioner, kunskaper och kontakter. Med Sverigedemokraternas politik skulle vi få en välfärdsdumpning i Sverige. Med er politik blir det stopp på ekonomisk tillväxt. Det finns länder som har prövat detta med stängda gränser och att låta politikerna bestämma var de nya jobben ska skapas och vem som ska ha dem. De brukar kallas planekonomier. Det har inte gått så bra för dem.

anf.5 Sven-Olof Sällström (SD):

Herr talman! Det var lite märkligt att begreppet "planekonomi" skulle komma just från Ylva Johansson, som en gång i tiden var invald i denna kammare som riksdagsledamot för Vänsterpartierna kommunisterna och till hundra procent stod för planekonomi. Men det kan vi återkomma till en annan gång. Jag tror också att Ylva Johansson blandar ihop korten - hon blandar ihop välfärdssamhälle och tillväxt. Det är inte samma sak, Ylva Johansson. Tillväxt är en förutsättning för ett välfärdssamhälle; det är något helt annat. Jag skulle gärna vilja ha svar på några andra frågor. Ylva Johansson aspirerade i sitt eget anförande alldeles nyss på regeringsmakten. Vi har några tillkännagivanden - vi har rätt så många tillkännagivanden tillsammans i denna kammare nu - där fyra oppositionspartier gått ihop och underkänt regeringens politik. Det har inte hänt någonting. Vi har tillkännagivanden som är ett och ett halvt till två år gamla, och regeringen har inte gjort någonting. Vad är Ylva Johansson beredd att göra för att vi ska få igenom de viktiga beslut som har fattats i denna kammare, inte minst på det arbetsmarknadspolitiska området när det gäller a-kassa? Är Ylva Johansson över huvud taget beredd att göra någonting? Menar hon allvar med att vi ska stärka rätten för de deltidsarbetslösa när det gäller 100-dagarsregeln och fas 3? Är hon också beredd att höja taket i a-kassen, där vi är beredda att jämka enligt Socialdemokraternas förslag? Det är frågor jag vill ha svar på, Ylva Johansson.

anf.6 Ylva Johansson (S):

Herr talman! Jag noterar att Sven-Olof Sällström inte vill svara på min fråga och inte vill tala om tillväxt. Det är naturligtvis så att det inte finns någon välfärd - vi kan inte betala för välfärd - om vi inte har ekonomisk tillväxt. Sverige behöver fler och växande företag. Sverige behöver fler jobb och en starkare ekonomi. Det är bara så vi kan betala välfärden; allt annat är fria fantasier. Vad säger Sven-Olof Sällström till Kommunal och Annelie Nordström, som i dag skriver om hur människor som arbetar i välfärden känner att resurserna inte räcker för att ge vård och omsorg till våra äldre? Det handlar om dem som har jobbat och slitit ett helt långt liv i Sverige och betalat skatt år efter år. Nu står de där, och pengarna räcker inte för äldreomsorgen och sjukvården när de behöver. Sven-Olof Sällström har heller inget svar att ge om hur vi ska betala detta. Det kan bara betalas med att vi har en ekonomisk tillväxt, och då behöver vi fler människor i arbete samt fler och växande företag. Sverigedemokraternas politik, med stängda gränser och en nationell ankdamm, innebär att vi kommer att få allt mindre resurser. Det kommer inte att räcka till välfärden. Vad ska Sven-Olof Sällström säga till dem som har jobbat och slitit år efter år, betalat skatt och förväntat sig att det finns ett generationskontrakt - att vi som nu är i arbetsför ålder ska se till att de får den vård och omsorg de rimligen har rätt att begära av oss. Sven-Olof Sällström vill stänga gränserna och göra det svårare för företag att växa, vilket leder till färre jobb så att vi inte kan betala för dem som har betalat för vår välfärd. (Applåder)

anf.7 Sven-Olof Sällström (SD):

Herr talman! Jag hoppas att ni lyssnar väldigt noga på vad Ylva Johansson säger nu. Hon säger att vi vill stänga gränser. Det är en retorik man ofta använder när man inte kan debattera sakförhållandena. Nej, vi vill inte stänga några gränser. Skillnaderna är inte så stora som du vill göra dem, Ylva Johansson. Det är bara det att vi ska ha rättvisa förhållanden på den svenska arbetsmarknaden med lika löner för lika arbete, och vi vill ha en reglerad invandring. Det är inte så att vi inte tycker att människor från andra delar av världen ska kunna komma till Sverige och jobba om vi inte kan hitta arbetskraft på den svenska arbetsmarknaden. Där har vi gemensamma förslag om att återgå till det gamla system med arbetsmarknadsprövning vi hade före den 15 december 2008. Det är inte så att vi inte tycker att människor som kommer från övriga EU inte ska få komma och jobba i Sverige - självklart ska de få göra det, Ylva Johansson, precis som svenska ungdomar kan åka till Norge eller Spanien och jobba. Men i Sverige ska det vara svenska löner som gäller. Där är vi också överens. Du kör det klassiska argumentationstricket att skapa en halmgubbe och argumentera mot den. Argumentera om sakfrågorna i stället! Det är därför vi är här, inte för pajkastning och någon - ursäkta uttrycket, fru talman - jävla pajaspolitik. Vi ska inte stänga några gränser. Vi ska vara öppna för investeringar och människor från utlandet. Vi ska ha reglerad invandring, lika villkor och bra villkor för svenskt företagande. Det du ägnar dig åt är inte sanningen. Jag tänkte använda ett starkare ord, men det kanske inte passar sig i denna sal. Diskutera och debattera gärna sanningen, Ylva Johansson, men stå inte och ljug om min politik och vad jag vill.

anf.8 Christina Höj Larsen (V):

Herr talman! Regeringen vet att språk är viktigt. Ett hus kanske beskrivs som ett charmigt och luftigt hus med potential att hysa en stor familj när fastighetsmäklaren egentligen försöker kränga ett riktigt ruckel med hål i taket och råttor i trossbotten. Mäklaren ser det som ett sätt att bli av med en svårsåld produkt, medan många andra skulle se det som en ren förvrängning av verkligheten. Ungefär lika fantasifull är den beskrivning av regeringens arbetsmarknadspolitik som framträder i detta betänkande. Vi som dagligen träffar människor som drabbats av regeringens politik vet hur verkligheten ser ut under det fluffiga nyspråket: Massarbetslöshet och en apatisk regering. Stelbenta, ovärdiga och ineffektiva arbetsmarknadsprogram som fas 3. En ideologisk marknadisering genom jobbcoacher som inte tjänar andra syften än att skapa ännu en marknad för vinster på våra gemensamma behov. Skattesänkningar och subventioner av allt från bartendrar till läxhjälp för dem som redan har. Sänkt restaurangmoms och sänkt bolagsskatt - åtgärder som endast har marginell effekt på annat än ägarnas konton men kostar oss alla väldigt dyrt. Ett sönderslaget trygghetssystem som tvingar arbetslösa och sjuka in i kommunernas försörjningsstöd. Det är detta haveri, herr talman, som kallas arbetslinjen. Sett ur ett gemensamt välfärdsperspektiv vore det mer sanningsenligt att kalla det bidragslinjen. Herr talman! Den bästa åtgärden mot arbetslöshet är inte att skapa otrygghet i anställningar, dra bort det solidariska skyddsnätet i form av trygghetssystem eller villkora försörjningsstöd. Arbetslöshet bekämpas inte genom att bekämpa de arbetslösa; arbetslöshet bekämpas genom en politik för fler jobb. Vänsterpartiet föreslår i sitt budgetalternativ insatser som skapar nya jobb genom kraftfulla satsningar på energiomställning, bostadsbyggande och infrastruktur. Vi satsar på fler anställda i välfärden för att stärka kvaliteten i stället för att låta pengarna gå till vinster. Herr talman! Men arbetsmarknadspolitik handlar även om vilka åtgärder samhället ska använda för att föra de arbetslösa närmare de jobb som ändå finns och jobb som kommer. Här behövs en helt annan inriktning än regeringens. För unga föreslår Vänsterpartiet ett utbildningspaket på utgiftsområde 16 med ett stort antal platser i yrkesutbildning inom ramen för yrkeshögskolan eller yrkesvux och komvux för att förhindra att ungdomar fastnar i långtidsarbetslöshet eller helt slås ut från arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen ska erbjuda relevant stöd åt alla som söker arbete vid den tidpunkt som anses lämplig i det enskilda fallet. Insatserna måste bättre än i dag anpassas till den enskilde arbetssökandes behov och förutsättningar samt bättre svara mot de behov som finns på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingens personal ska användas till det som gör mest nytta. Men regeringen satsar, i en tid med massarbetslöshet, i stället mer resurser på ökad kontroll och aktivitetsrapporter. Arbetsförmedlingen skickar dessutom tillbaka miljarder som inte använts för sitt syfte: att rusta arbetslösa för arbete. Det här är ett enormt misslyckande. I dag placeras alla arbetslösa i någon av massåtgärderna, jobb- och utvecklingsgarantin eller jobbgarantin för unga. Regeringen gör nu i stor skala precis det som allianspartierna tidigare beskyllt socialdemokratiska regeringar för att göra - gömmer undan arbetslösa i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. En majoritet av deltagarna i dessa åtgärder får dessutom inga aktiva insatser för att öka sina möjligheter till jobb. Det vore självklart rimligare att var och en får rätt insats vid rätt tidpunkt. Arbetsförmedlingen bör systematiskt försöka identifiera vilka som riskerar att bli långtidsarbetslösa och vilka som antas hitta ett jobb fort och anpassa insatserna utifrån det. Vänsterpartiet vill avveckla de stela och ovärdiga garantiprogrammen och i stället satsa på aktiva åtgärder med högre kvalitet som stärker de arbetssökandes möjligheter till anställning. Arbetsförmedlingen behöver dessutom ha större frihet att erbjuda arbetslösa aktiva insatser som yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning, utbildning i det reguljära utbildningssystemet och riktade anställningsstöd vid den tidpunkt som anses lämplig, utan att först invänta en fast tidsgräns. Herr talman! Det är dags att slå hål på det borgerliga nyspråket. Ett ruckel är ett ruckel. Det är förkastligt att staten tvingar långtidsarbetslösa - just nu över 30 000 personer - att arbeta utan lön i fas 3. Den som arbetar ska självklart ha anställning och lön, något man inte har i fas 3. Eftersom deltagarna inte är anställda och står under hot om att bli av med sitt aktivitetsstöd eller försörjningsstöd är möjligheterna att ställa krav eller framföra kritik i praktiken mycket små. Fas 3 ger dessutom inlåsningseffekter eftersom individen i de flesta fall anvisas sysselsättning på heltid, vilket kraftigt begränsar möjligheten att effektivt söka reguljära jobb. Vänsterpartiet vill avskaffa fas 3 och i stället erbjuda dem som hamnat inom fas 3 meningsfullt arbete till kollektivavtalsenliga villkor i vad vi kallar övergångsjobb. Vi har avsatt medel till 14 000 sådana. Jobben är tänkta för offentligt finansierad verksamhet och ideella organisationer. Andra inom fas 3 bör erbjudas utbildning inom bland annat arbetsmarknadsutbildningen, yrkesvux, yrkeshögskolan och som anställda lärlingar. Herr talman! Ersättningsnivåerna i a-kassan halkar efter pris- och löneutvecklingen alltmer. Allt fler hamnar också ovanför taket. Vänsterpartiet föreslår stora satsningar på a-kassan där vi höjer både den lägsta och den högsta dagpenningen och knyter beloppen till löneutvecklingen. Vi har avsatt medel för att höja ersättningsnivån till 80 procent under hela ersättningsperioden samt för tid med aktivitetsstöd. Vi vill alltså avskaffa den avtrappning av ersättningen som regeringen infört. Herr talman! Regeringens nedmontering av arbetslöshetsförsäkringen har lett till ett kraftigt ökat bidragsberoende. En tredjedel av de arbetslösa har i dag varken a-kassa eller aktivitetsstöd. I stället tvingas allt fler söka försörjningsstöd hos kommunerna på grund av arbetslöshet. Värst är situationen för unga och utrikesfödda som aldrig har haft en fast förankring på arbetsmarknaden. Arbetslöshet är i dag det klart vanligaste skälet för försörjningsstöd. Arbetslösa med försörjningsstöd har inte samma tillgång till Arbetsförmedlingens program som de som har arbetslöshetsersättning. Många kommuner bedriver därför egna lokala arbetsmarknadsprogram parallellt med Arbetsförmedlingens. Ingen heltäckande forskning om de kommunala arbetsmarknadsprogrammen finns, men de sammanställningar som gjorts tyder på att kvaliteten och effektiviteten är mycket varierande och generellt sämre än i Arbetsförmedlingens program. Det är inte rimligt att staten på detta sätt vältrar över kostnader och ansvar för arbetslösheten på kommunerna. Alla inskrivna vid Arbetsförmedlingen, oavsett försörjning, ska garanteras lika tillgång till individuellt anpassade insatser. För att lösa detta problem med att allt fler arbetslösa tvingas söka försörjningsstöd gör vi en kraftig förstärkning av grundförsäkringen. Förenklat innebär det att alla som är seriösa arbetssökande och har varit inskrivna vid Arbetsförmedlingen i tre månader har rätt till ersättning med grundbeloppet. I en tid med massarbetslöshet och lågkonjunktur är det lätt att ställa grupper mot varandra. Vi har tidigare här hört exempel på det. I krisens spår frodas främlingsfientligheten. Kommuner i landet oroar sig över att skyddsbehövande som flyr undan mardrömmen ibland annat Syrien kommer att belasta ekonomin. I stället borde de oroa sig för regeringens bidragslinje som tvingar människor från a-kassa och socialförsäkring till bidragsberoende i kommunerna. Sanningen är att regeringen med sin klasspolitik skapar grogrund för just främlingsfientlighet. Herr talman! Det är dags att slå hål på det borgerliga nyspråket. Ett ruckel är just ett ruckel. Vad som nu krävs är en politik för full sysselsättning och ett stabilt välfärdssystem. Med detta ställer jag mig bakom samtliga av Vänsterpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag endast bifall till reservationerna 8 och 10.

anf.9 Elisabeth Svantesson (M):

Herr talman! För drygt ett år sedan hade jag, tillsammans med talmannen och tre andra kolleger från olika partier här i riksdagen, förmånen att besöka Aten och Rom för möten med politiska partier, företrädare för IMF, centralbanker med flera. Det var en mycket händelserik vecka både i Grekland och i Italien. Det var nämligen samma vecka som grekerna förhandlade om en ny regering och som Berlusconi beslutade sig för att avgå. Nu har han visserligen tänkt om, men så var det i alla fall den veckan. Jag var inte särskilt optimistisk i min syn på europeisk ekonomi, arbetsmarknadsutveckling och konkurrenskraft före den här resan, och efter mötena med alla de här företrädarna för politiska partier har min oro över utvecklingen i Europa blivit ännu mer pessimistisk. Många av länderna i EU står inför enorma utmaningar både kortsiktigt och långsiktigt. Det råder därför stor osäkerhet om hur djup och varaktig den ekonomiska nedgång som vi nu ser verkligen blir. Den utveckling som vi möter med minskad efterfrågan i världsekonomin, inte minst från Europa, drabbar också Sverige. Våra exportföretag har en sjunkande orderingång, och vi har sett ett ökat antal varsel under hösten. Vi är minst sagt påverkade av den europeiska krisen. Det är särskilt företag inom tillverkningsindustrin och byggsektorn som nu påverkas. Men allt är inte nattsvart. Det finns flera bilder av svensk arbetsmarknad. Sysselsättningen har fortsatt att öka även om ökningstakten har avtagit. Många lediga platser anmäls fortfarande. I november tillkom 51 000 platser hos Arbetsförmedlingen. Antalet fastanställda ökar. Det skapas med andra ord fortfarande jobb i svensk ekonomi. Herr talman! Vi är här i dag för att debattera utgiftsområde 14. Det är den del av budgeten som handlar om arbetsmarknadspolitik och som omfattar de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, a-kassan och arbetsmiljön. Det är viktiga och centrala politikområden. För oss i Alliansen är full sysselsättning ett prioriterat mål. Där är arbetsmarknadspolitiken central, särskilt i tider av ekonomisk turbulens i omvärlden. Vi tar situationen på största allvar. Det har varit en mycket tuff höst på Sveriges arbetsmarknad, och osäkerheten inför nästa år är stor. Samtidigt vill jag framhålla den unika position som Sverige faktiskt har. Tack vare en ansvarsfull politik, en tydlig arbetslinje och ordning och reda i våra finanser har vi ett bättre utgångsläge i den här nedgången än de flesta andra länder. Sedan 2006 har svensk bnp vuxit cirka tre gånger så mycket som genomsnittet för eurozonen. Om Sverige hade haft en lika svag tillväxt sedan 2006 som övriga EU-länder skulle vi i år ha haft ca 100 miljarder kronor mindre till välfärd och jobbinvesteringar. En ansvarsfull och aktiv politik ger resultat. 2013 års budget är också en tydlig investeringsbudget. Svensk konkurrenskraft måste fortsätta att stärkas, och därför kan vi se den här budgeten som en energiinjektion till ekonomin med långsiktigt riktiga och viktiga reformer för varaktigt högre tillväxt och sysselsättning. Vi gör omfattande satsningar på infrastruktur, vilket minskar avstånden och förbättrar rörligheten på arbetsmarknaden. Vi satsar på forskning, utveckling och innovation för att bygga en attraktiv miljö för forskare och forskningsintensiva företag. På det sättet kan vi behålla jobb och humankapital i landet. Vi sänker också bolagsskatten för fler jobbskapande investeringar. Herr talman! Situationen på arbetsmarknaden har försvagats om man ser till antalet varsel även om nivåerna inte ligger lika högt nu som 2008-2009. Alla varsel leder inte till uppsägningar, och alla uppsägningar leder inte till arbetslöshet. Men vi vet att många människor har en tuff period framför sig. När vi tittar tillbaka på de senaste åren kan vi konstatera att trots att vi har gått igenom den tuffaste krisen någonsin har sysselsättningen ökat med 200 000 personer mellan 2006 och 2011. Det sker inte med automatik. En del hävdar att genom att vi har blivit fler i befolkning inträffar detta bara. Så är inte fallet. Det krävs en politik som underlättar för ökad sysselsättning. Detta har alltså skett samtidigt som stora delar av världen befunnit sig en utdragen lågkonjunktur. För att få perspektiv på utvecklingen kan vi jämföra med 90-talskrisen då vi på fyra år, 1990-1993, tappade 500 000 i sysselsättning. Då försvann många helt från arbetskraften, och därför har politiken under de senare åren prioriterat insatser som behåller människor i arbetskraften och inte låter människor förtidspensioneras bort från statistiken. Men vi kan självfallet aldrig vara nöjda med en arbetslöshet på över 7-7 ½ procent, som kanske kommer upp till 8 procent nästa år, även om vi ser förklaringar i lågkonjunkturen och i att människor som inte var där tidigare nu finns i arbetskraften. Ingen ska behöva tveka om att full sysselsättning är vårt mål. Arbetslinjen är det viktigaste verktyget att nå det målet. Vi måste sänka arbetslösheten och stärka Sveriges konkurrenskraft. Det här handlar inte bara om makroekonomi, utan det handlar först och främst om människor. Arbete har ett egenvärde. Genom ett eget arbete och en egen inkomst kommer friheten för varje individ att förverkliga sina drömmar och också tryggheten i att vara en del av en arbetsgemenskap, att möta utmaningar tillsammans med andra och möjligheten att bygga upp en egen ekonomi. Herr talman! Vi har fortfarande stora utmaningar på svensk arbetsmarknad, särskilt eftersom den grupp som var arbetslös eller långtidssjukskriven innan krisen 2008 eller innan höstens varsel nu känner att de hamnat längre från arbetsmarknaden. De satsningar som vi fattar beslut om i morgon inom arbetsmarknadspolitiken fokuserar på att möta de ökade varslen och motverka att en långdragen lågkonjunktur gör att arbetslösheten biter sig fast. En mängd olika insatser föreslås, men jag skulle vilja framhålla två grupper där insatserna kanske kommer att betyda mest. Det är de unga och de utrikes födda. Ungdomsarbetslösheten har vuxit under årtionden och ända sedan 90-talskrisen legat på mycket höga nivåer. Den riktigt allvarliga delen av detta är långtidsarbetslösheten bland unga. Vi vet att många har bristfällig utbildning och att många har hoppat av skolan. Om vi ska minska ungdomsarbetslösheten är det centralt att vi har ett bättre utbildningssystem och att vi skapar en smidig övergång från skola till arbete. Det är därför vi har sjösatt en ny gymnasieskola, infört en lärlingsutbildning och initierat diskussioner om hur yrkesintroduktionsavtal mellan parterna, den så kallade jobbpakten, kan stöttas. Vi fattar också beslut om ett ungdomspaket med många arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Vi stärker nystartsjobben för unga genom att stödet fördubblas till den arbetsgivare som anställer en person under 26 år som varit utan arbete i tolv månader. Möjligheterna för unga att söka jobb i hela landet ökar genom att åldersgränsen för flyttbidrag sänks för långtidsarbetslösa ungdomar. Vi förlänger också möjligheten till en nystart i skolbänken med satsningen på studiemotiverande utbildning vid folkhögskolan och förhöjt studiebidrag för unga som saknar fullständig grund- eller gymnasieutbildning. Den andra gruppen som arbetsmarknadspolitiken riktas in särskilt på är de utrikes födda. Det är en grupp som har en svagare förankring på arbetsmarknaden. Det är också här vi finner en hög arbetslöshet. När man kommer till ett nytt land saknar man kanske språk, nätverk, relevant utbildning eller en yrkeserfarenhet som arbetsgivare kan värdera. Då är det inte så enkelt att ta sig in, särskilt inte i en lågkonjunktur. Här gör politiken stor skillnad. Vi har redan sjösatt stora reformer, men i årets budget görs ytterligare ett häv för att påskynda arbetsmarknadsetableringen. Vi inför bättre möjligheter att kombinera språkutbildning med praktik genom införandet av ett praktiskt basår. Vi förstärker också instegsjobben. Dessutom föreslås utökade möjligheter för den som har försörjningsstöd att arbeta utan att det påverkar ersättningen i samma utsträckning som tidigare. Genom att minska marginaleffekterna sänks trösklarna in på arbetsmarknaden för alla som står utanför. I det här betänkandet behandlar vi också en granskning från Riksrevisionen som visar att Arbetsförmedlingens kontor använder sina resurser olika effektivt när det gäller att förmedla arbete. I det sammanhanget vill jag understryka vikten av att Arbetsförmedlingen utvecklar sin organisation och styrning för att effektivisera sitt arbete. Arbetsförmedlingen behöver också bli mycket bättre på att förbättra arbetet med arbetsgivarkontakter. För de grupper som inte har egna nätverk måste Arbetsförmedlingen fungera som en bro mellan arbetsgivare och arbetssökande. För dem som inte har egna nätverk blir Arbetsförmedlingen särskilt viktig. Det är därför som man nu bör intensifiera arbetet med arbetsgivarkontakter. Herr talman! Låt mig säga något ytterligare om arbetsmarknadspolitiken. I en utvärdering av den svenska aktiva arbetsmarknadspolitiken som gjordes inom ramen för Långtidsutredningen 2011 konstaterades att inga uppenbara eller stora systemfel kunde hittas. Författarna drog slutsatsen att vi därför bara ska förvänta oss marginella bidrag till den långsiktiga sysselsättningen från arbetsmarknadspolitiken. Det finns så att säga inga lågt hängande frukter. I stället framhölls att annan offentlig politik som skattesystem, utbildningssystem och pensionssystem har mycket större betydelse för sysselsättningen. Det tycker jag är relevant att poängtera när vi jämför de olika politiska alternativ som finns till regeringens jobbpolitik. Alliansen genomför den mest genomgående förändringen av skolan sedan folkskolan infördes. Vi har gjort historiska satsningar på infrastruktur och forskning. Vi gör bolagsskatten mer konkurrensmässig och förbättrar förutsättningarna för företag att födas och växa i Sverige. Det är viktigt. Det är här de stora skiljelinjerna ligger i svensk politik. Vi ser en opposition som går åt det motsatta hållet med ökade skatter och transfereringar. Socialdemokraterna vill höja skatterna för företagarna och jobben i storleksordningen 30 miljarder och lägger en stor del av sitt budgetutrymme på höjda transfereringar och bidrag. Herr talman! Vi har nu en tid med många uppsägningar. Många företag har inte råd att behålla de anställda när lönsamheten faller och den internationella konjunkturen går ned. Oppositionspartiernas svar på detta är att fördubbla arbetsgivaravgiften för unga, och man väljer en högre bolagsskatt. Det kommer knappast att skapa fler jobb. I ett läge när vi möter en ökad konkurrens från Asien, Latinamerika och Afrika är det dessutom bakvänt att lägga ytterligare skattebörda på våra företag. Vad blir bättre av höjda skatter i en situation där vi har pressad efterfrågan, där kostnaderna i Sverige är högre än i konkurrentländerna och där vinsterna pressas? Herr talman! Slutligen vill jag påminna om att de flesta europeiska länder nu genomför stora nedskärningar och skattehöjningar för att få bukt med allvarliga budgetunderskott. Det är besparingar som slår hårt mot välfärd, skola och sjukvård. Sveriges situation är annorlunda. Tack vare en ansvarsfull ekonomisk politik och en tydlig arbetslinje har vi klarat oss genom krisåren relativt väl. Sysselsättningen har ökat, utanförskapet har minskat och statsskulden har sjunkit. Vi kan satsa på tillväxtskapande åtgärder och fler jobb, och vi har resurser för att möta försvagningarna på arbetsmarknaden. Det är närmast unikt i dagens Europa. Även i konjunkturnedgångar uppstår nya jobb och nya möjligheter i delar av vår ekonomi. Politikens uppgift blir att skapa de bästa förutsättningarna för detta. Det menar jag att vi gör med den här budgeten. Därför yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna. (Applåder)

anf.10 Ylva Johansson (S):

Herr talman! Jag har två frågor till Elisabeth Svantesson, som ju är ordförande i arbetsmarknadsutskottet och ansvarig för det betänkande som vi snart ska besluta om. Ni i utskottsmajoriteten skriver i betänkandet att utvecklingen på arbetsmarknaden ligger i linje med den bedömning som såväl regeringen som Konjunkturinstitutet, Riksbanken, Ekonomistyrningsverket och andra bedömare gjort i sina prognoser om att sysselsättningsökningen stannar av och arbetslösheten stiger. Det här stämmer inte. Regeringens bedömning har varit tvärtom, nämligen att arbetslösheten skulle sjunka. Regeringens bedömning har varit tvärtom mot andras bedömningar. Varför skriver ni så när det inte stämmer? Min andra fråga handlar om att utskottet skriver så här: Utskottet kan alltså konstatera att den svenska arbetsmarknadens funktionssätt varaktigt har förbättrats. Herr talman! Låt mig påminna om att vi hade Konjunkturinstitutet i utskottet för några veckor sedan, och de visade att rekryteringsgapet i dag på svensk arbetsmarknad är det största som man har kunnat redovisa från i alla fall Konjunkturinstitutet. Vi har en rekordhög andel unga som inte klarar gymnasieskolan. Antalet människor som har varit arbetslösa mer än två år har vuxit under de här åren från 26 000 till 70 000 personer. Vi har ungdomar som placeras i återvändsgränden fas 3. Vi har en arbetsförmedling som betalar tillbaka många miljarder till regeringen varje år - pengar som skulle användas till arbetsmarknadspolitiken. Detta sker samtidigt som arbetslösheten bara fortsätter att växa. Har arbetsmarknadens funktionssätt verkligen varaktigt förbättrats? Om detta är en förbättring fasar man ju för en försämring.

anf.11 Elisabeth Svantesson (M):

Herr talman! Arbetsmarknadens funktionssätt har på många sätt förbättrats. Trots att vi har mött en enormt tuff och svår kris har vi gjort nödvändiga reformer som har ökat sysselsättningen. Så har inte varit fallet i andra europeiska länder. Hade vi haft samma sysselsättningsutveckling som genomsnittet i EU hade 150 000 färre varit sysselsatta i Sverige i dag. Jag tror att Ylva Johansson och Socialdemokraterna har lite svårt att veta vilken ben de ska stå på när det gäller den här budgeten, men det viktiga är att vi när vi lade budgeten visste att ingenting är säkert. Allt är osäkert, och vi möter en tuff tid. Det är därför som den här budgeten faktiskt möter en tuff ekonomisk framtid. Vi har fått kritik för bara några månader sedan för att den här budgeten är alldeles för expansiv. Magdalena Andersson lade huvudet på sned och försökte få det att se ut som att Anders Borg inte tar ansvar för Sverige. Men den här budgeten är expansiv, och vi möter konjunkturnedgången. En sak är också säker, och det är att vid förra krisen 2008-2009, som var väldigt tuff, satte vi in extra resurser som behövdes i kommuner och landsting. Det finns marginaler i den här budgeten också för det om det skulle behövas. Jag undrar lite över vilket ben Socialdemokraterna ska stå på. Ena dagen får vi kritik för att vi är för expansiva, och andra dagen är man orolig för att vi satsar för lite. Sanningen är att den socialdemokratiska budgeten stramar åt. Man har lägre tak och höjda skatter. Det är en åtstramande budget i förhållande till regeringens budget. Jag har väldigt svårt att se hur det ska skapa fler jobb. Det kanske Ylva Johansson kan svara på.

anf.12 Ylva Johansson (S):

Herr talman! Jag hoppas att alla lyssnar. Arbetsmarknadsutskottets ordförande anser alltså att den svenska arbetsmarknadens funktionssätt varaktigt har förbättrats. När arbetslösheten stiger och stiger, när långtidsarbetslösheten nästan har tredubblats, när ungdomsarbetslösheten ökar och när vi presterar en väsentligt sämre arbetsmarknad än jämförbara länder som Danmark och Tyskland anser alltså arbetsmarknadsutskottets ordförande att vi har en väl fungerande arbetsmarknad. Det är ett bra besked att få, men det är ett sorgligt besked. Sverige kan oerhört mycket bättre. Vi behöver en bättre fungerande arbetsmarknad. Precis som Elisabeth Svantesson själv sade i sitt anförande skapas det jobb. Det är inte lågkonjunktur i alla branscher. Det ser olika ut. Det skapas jobb på den svenska arbetsmarknaden, och många av arbetsgivarna får inte tag i personal med rätt kompetens. Arbetsgivare anställer inte personal för att den är billig utan för att den kan göra ett bra jobb och därmed bidra till lönsamhet i företaget. Därför är det allvarligt att regeringen har misslyckats med utbildningspolitiken så att arbetsgivare i dag har svårt att få tag i personal med rätt kompetens. Jag fick inget svar på frågan varför arbetsmarknadsutskottets majoritet skriver i sitt betänkande att utvecklingen på arbetsmarknaden ligger i linje med den bedömning som såväl regeringen som Konjunkturinstitutet, Riksbanken, Ekonomistyrningsverket och andra bedömare har gjort i sina prognoser om att arbetslösheten stiger under 2013. Det stämmer inte. Regeringens prognos är ju att arbetslösheten ska sjunka. Det är därför som det fattas pengar för 50 000 arbetslösa nästa år. Ni har räknat fel.

anf.13 Elisabeth Svantesson (M):

Herr talman! Nej, arbetsmarknaden fungerar inte väl på alla områden, men funktionssättet har förbättrats. Det förklarade jag mycket tydligt för arbetsmarknadsutskottets vice ordförande. Det finns mycket kvar att göra när det gäller matchning, det finns definitivt mycket kvar att göra när det gäller arbetsförmedling och det finns mycket kvar att göra för att se till att människor rustas och får den utbildning som de behöver. När man lyssnar på socialdemokrater och ofta på Ylva Johansson kan man få bilden av att det faktiskt inte går att omskola sig i Sverige, att vi har sänkt utbildningsambitionerna. Men det rimmar verkligen illa med verkligheten. Sverige har förmodligen det mest generösa utbildningssystem som finns och är absolut ett av världens bästa länder att omskola sig i. Utmaningen, som jag ser det, speciellt när det gäller de unga, är att motivera dem att utbilda sig. Utmaningen är också att motivera fler äldre att utbilda sig. Där tycker jag att vi har de största utmaningarna, och där går också en skiljelinje mellan vår politik och Socialdemokraternas politik. Men det är inte bara här som det finns skarpa skiljelinjer, utan det finns också ett stort glapp mellan Socialdemokraternas retorik och faktiska politik. När jag läser deras budget ser jag inte de jobbskapande förslagen. När jag läser deras budget ser jag inte en ny arbetsmarknadspolitik, utan jag ser återgång till den gamla Amspolitiken. Jag förstår inte heller vilket ben Socialdemokraterna ska stå på när det gäller regeringens budget. Är den för offensiv eller för åtstramande? Jag kan bara konstatera att Socialdemokraterna har lagt en lägre budget. Jag kan konstatera att man inte har samma offensiva satsningar på att behålla jobb i Sverige nu när det så väl behövs. Jag kan också konstatera att man med kirurgisk precision höjer kostnader så att det blir dyrare att anställa unga. Det tror jag inte är rätt väg att gå. Jag tror, herr talman, att det helt enkelt är fel väg att gå i lågkonjunktur. Vi måste underlätta för unga och utrikes födda att bli anställda, inte försvåra.

anf.14 Esabelle Dingizian (MP):

Herr talman! Vi tar situationen på allvar, säger Elisabeth Svantesson. Jag skulle gärna vilja tala lite om ungdomarna. Det sitter några på läktaren; det kan vara bra att tala till dem. När det gäller insatser för ungdomarna vet Elisabeth Svantesson att ungdomarna inte vill gå till Arbetsförmedlingen. Det är ingen nyhet. I sitt anförande sade Elisabeth Svantesson också att Arbetsförmedlingen måste utveckla sitt arbetssätt. Tror inte Elisabeth Svantesson att regelverket har någon som helst betydelse för hur Arbetsförmedlingen presterar? Har det regelverk som ni ger till Arbetsförmedlingen ingen betydelse för att ungdomarna inte går till Arbetsförmedlingen? Om inte, varför tror Elisabeth Svantesson att unga inte går till Arbetsförmedlingen?

anf.15 Elisabeth Svantesson (M):

Herr talman! Esabelle Dingizian gör ett klassiskt fel, tycker jag, genom att slå ihop alla ungdomar i en enda grupp och säga att så är ungdomarna. Ungdomarna vill inte gå till Arbetsförmedlingen, säger Miljöpartiets företrädare. Det är helt sant. Jag delar bilden av att många ungdomar inte gör det. Det är en stor utmaning. Utmaningen handlar bland annat om att Arbetsförmedlingen måste ändra sina arbetsmetoder. Det är inte regering och riksdag som styr exakt vilka arbetsmetoder Arbetsförmedlingen ska använda. Jag kan berätta om ett gott exempel. Jag var för några veckor sedan i Hermodsdal, ett område i Malmö, och besökte ett gym. Det drivs av en person som ville skapa en mötesplats. Jag var inte där för att träffa arbetsförmedlare, utan för att träffa mannen som driver gymmet och mötesplatsen. När jag diskuterade med honom hur han arbetar speciellt med unga killar i området traskade det in en arbetsförmedlare med en dator i ryggsäcken. Han kom dit regelbundet för att möta ungdomarna på plats, där de fanns. Under den tid som verksamheten funnits, några år, hade han sett till att flera unga killar - det var killar som höll till där - fått yrkesutbildning, kommit in i praktik och fått anställning. Så tycker jag att Arbetsförmedlingen ska jobba, och så jobbar många arbetsförmedlare i dag. Det är en jättestor utmaning för Arbetsförmedlingen att öka förtroendet för varumärket Arbetsförmedlingen, definitivt. Det är bra om vi jobbar med många olika aktörer. Det är inte bara Arbetsförmedlingen som är på plats och jobbar med unga. Vi har kompletterande aktörer som gör ett bra arbete med de unga. Det tror jag är mycket viktigt. Jag vill fråga Miljöpartiets företrädare om hon tror att utbildningskontrakt, som Socialdemokraterna föreslår, är en bra väg, det vill säga att vi ska tvinga alla unga som inte har jobb till att studera, oavsett om de är studiemotiverade eller inte. Eller är den satsning som vi föreslagit, och fortsätter att arbeta med, bättre, att faktiskt hitta motiverande insatser för de unga?

anf.16 Esabelle Dingizian (MP):

Herr talman! Jag har de senaste två åren jobbat med ungdomsarbetslöshetsfrågan. Jag vet mycket väl vilka ungdomar det är som går till Arbetsförmedlingen och vilka som inte går dit. Jag vet också att det går akademiker till Arbetsförmedlingen och får rådet att de kan söka jobb på ett kafé. Det är därför matchningsproblemet finns. Det är för att ungdomar inte blir sedda utifrån de förutsättningar de har, utan Arbetsförmedlingen fungerar som en fabrik. Ungdomarna får höra att de ska söka vilka jobb som helst. Det värsta jag hört är att det finns ungdomar som sitter på X 2000 och delar ut sitt cv till företagare. Det finns arbetsförmedlare som säger till ungdomarna att de ska göra så. Tycker Elisabeth Svantesson att det är ett bra sätt för Arbetsförmedlingen att jobba, att skicka ungdomarna till att sitta på X 2000 för att de ska hitta jobb? Är det så Arbetsförmedlingen ska fungera? Jag vill fråga Svantesson vad hon tänker göra för att Arbetsförmedlingen ska fungera bättre så att de kan möta ungdomarna utifrån deras egna förutsättningar.

anf.17 Elisabeth Svantesson (M):

Herr talman! Kanske stigmatiserar Esabelle Dingizian både Arbetsförmedlingen och ungdomarna just nu. Det finns goda exempel och det finns sämre exempel på arbetsförmedlare. Det finns många ungdomar som sökt sig till Arbetsförmedlingen och fått hjälp, och det finns ungdomar som vittnar om annat. Jag vill ta upp något som Miljöpartiet skrivit om i sin reservation och som Esabelle nämnde i sitt anförande, nämligen traineeplatser. Jag tycker att det i grunden är en mycket bra tanke, men jag tror inte att politiken ska lösa allt. Vi måste minska gapet mellan olika nivåer av utbildning och arbetsliv. Där kan traineeplatser vara en del. Sedan tror jag att det finns ett stort ansvar hos parterna. Man kan till exempel utveckla studentmedarbetarskap. Det fungerar väl i Danmark, och just nu jobbar man med det även i Region Skåne. Region Skåne anställer under en kort period akademiker under deras utbildningstid för att få in dem i organisationen, för att ge dem möjlighet att komma nära verksamheten och se hur en arbetsplats fungerar. På så sätt får de ett bättre cv när de är klara med sin utbildning. Så tror jag att många fler arbetsgivare skulle kunna arbeta. Till exempel skulle Sveriges Kommuner och Landsting i mycket större utsträckning kunna jobba på det sättet och därmed minska klyftan mellan skola, utbildning och arbetsliv. Det tycker jag alltså i grunden är ett gott förslag. Jag delar Esabelle Dingizians oro för de unga. Det är alldeles för många svenska ungdomar som är arbetslösa. Det är dock inte Arbetsförmedlingen som skapar jobb. Jobben kommer i företag. Jobben kommer genom arbetsgivare. Därför är det viktigt att vi ökar vägarna in på arbetsmarknaden, ser till att det kommer fler jobb i samhället. Det fortsätter vi med. I denna budget är vi offensiva och satsar på nya jobb och nya möjligheter.

anf.18 Sven-Olof Sällström (SD):

Herr talman! För att undvika de vanliga politiska flosklerna, Elisabeth Svantesson, vill jag klargöra några saker. Jag har under mina 14 år som arbetsgivare inom bland annat detaljhandeln anställt många olika människor, många med svårigheter att komma in på arbetsmarknaden. Det har varit äldre, yngre, funktionshindrade. Jag har anställt både män och kvinnor, både med svenskt och med utländskt ursprung, liksom med romskt ursprung. De har kommit från Asien, Afrika, Sydamerika och Europa, bland annat Balkan. Därmed är det sagt. Dagens arbetslösa är till stor del lågutbildade, och dagens behov på arbetsmarknaden gäller jobb där det krävs yrkesutbildning eller högre utbildning. Tror Elisabeth Svantesson att det finns ett samband mellan den höga arbetslösheten bland utrikes födda och den relativt låga utbildningsnivån hos många av dem? På arbetsmarknaden eftersöks väldigt få arbetstagare med ingen eller låg yrkesutbildning.

anf.19 Elisabeth Svantesson (M):

Herr talman! Oavsett var man är född, om man är arbetslös eller inte har rätt utbildning, eller har för låg utbildning, är det viktigt att vi jobbar med att motivera människor att skaffa sig utbildning. Jag tror dock inte på tvång. Vi har genom åren underlättat för människor, oavsett ursprung, att vilja ta steget att läsa vidare. Till exempel har vi infört en stor möjlighet för unga genom att de kan få 80 procent i studiemedel och 20 procent i lån för att de ska kunna ta upp de gymnasiestudier som de kanske aldrig genomförde. Många av dem är utrikes födda. Självklart är utbildningsnivån i ett samhälle viktig, men om man är 55 år, har varit arbetslös en tid och inte vill utbilda sig ska man ändå ha en chans att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Vi behöver många olika typer av jobb. Sverige är ett högteknologiskt land. Vår rikedom har byggts upp genom att vi har stora konkurrensfördelar vad gäller utbildningsnivån. Samtidigt kommer inte alla människor att vilja eller kunna utbilda sig till civilingenjör eller kärnfysiker. Därför måste vi ha många olika typer av arbeten. De kan till exempel skapas genom ROT och RUT. Att utbildningsnivån höjs är viktigt, absolut, men det är också individens ansvar, och individen måste motiveras.

anf.20 Sven-Olof Sällström (SD):

Herr talman! Jag ska tillägga att både Sverigefödda och utlandsfödda alltid anställs på sina egna meriter. Jag lovar att det är så en absolut majoritet av svenska företagare och arbetsgivare fungerar. Man anställer människor på deras egna meriter, inte beroende på vilka bidrag man kan få från staten eller vilka subventioner man kan få för deras arbete. Man anställer den person som är bäst lämpad för ifrågavarande arbete. Det är så det fungerar på arbetsmarknaden, vare sig Elisabeth Svantesson vill det eller inte. När arbetsmarknaden ser ut som den gör i dag, när vi har väldigt många personer med låg utbildning som inte kommer in på arbetsmarknaden och vars arbete ingen efterfrågar, är det då vettigt att som Centerpartiet nu föreslår öppna helt för alla från hela världen att kunna komma till Sverige och söka arbete? På vilket sätt påverkar det möjligheten att komma in på arbetsmarknaden för dem som befinner sig i denna grupp? En annan fråga som jag skulle vilja ställa är: Delar arbetsmarknadsutskottets ordförande synen att de som har låg, kanske ingen, utbildning och vars arbetskraft inte efterfrågas på arbetsmarknaden, ska vara beredda att ta arbeten för lägre löner i dag, kanske till och med betydligt lägre, ungefär som Centerpartiet vill?

anf.21 Elisabeth Svantesson (M):

Herr talman! Det är rätt tydligt att Sven-Olof Sällströms och min syn skiljer sig åt. Sven-Olof Sällström menar att subventioner egentligen ingenting är att ha. Så uppfattar jag det. I reservationen sägs speciellt att instegsjobb absolut ingenting är att ha och är diskriminerande. Men lönebidrag för funktionsnedsättning, sänkta arbetsgivaravgifter för unga och annat, är det också diskriminerande? Jag ser inte skillnaden. Så fort det är en person som är född utrikes som får något slags subvention för att ta sig in på arbetsmarknaden - man sänker helt enkelt kostnaderna - då är det diskriminerande, enligt Sven-Olof Sällström. Vi ska inte ha ett låglönesamhälle, tvärtom. Det är därför vi i stället sänker kostnaderna för personer som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. De ska kunna bli anställda. Om man har sämre förutsättningar på grund av funktionsnedsättning eller någonting annat som gör att det är svårare att ta sig in på arbetsmarknaden, om man inte har samma produktivitet, då tycker jag och de flesta här i Sveriges riksdag att det finns en poäng i att arbetsgivaren kan ha ett lönebidrag, ett stöd för den personen, oavsett var den är född - Bollnäs, Boden, Skåne eller Irak. Så tror jag att vi måste jobba. Hur ska vi annars se till att alla människor har möjlighet att ta sig in? Jag vill också vända på det. Det är inte så att de flesta utrikesfödda är arbetslösa. Det är inte så att de flesta utrikesfödda som jobbar i Sverige har anställningsstöd. Så är inte fallet. Om man kommer till Sverige med lägre utbildning ska vi lyfta utbildningsnivån för den individen. Det är ganska självklart, tycker jag. Vi ska också ge det stöd man behöver för att ta sig in. De allra flesta utrikesfödda går till jobbet varje dag och är med och bidrar. För den som det tar längre tid för ska vi finnas där för att stötta, oavsett om man är född i Bollnäs eller Irak. Det är min utgångspunkt.

anf.22 Hans Backman (FP):

Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till betänkandet AU2, Arbetsmarknad och arbetsliv , och avslag på samtliga motioner. Herr talman! Trots turbulenta tider i världsekonomin har alliansregeringen säkrat stabiliteten i statsfinanserna. Den trygga grund som har lagts de senaste åren har gjort det möjligt för regeringen att i budgeten satsa på några viktiga områden som blivit eftersatta av tidigare regeringar. Bland satsningarna i nästa års budget märks betydande nyinvesteringar och underhåll på våra järnvägar, genomgripande insatser för att minska ungdomsarbetslösheten, skattelättnader för våra företag och investeringar i forskning. Dessa satsningar har varit möjliga för att vi haft en försiktig och ansvarstagande politik under de sex år alliansregeringen regerat i landet. Herr talman! I regeringens höstbudget ingår viktiga satsningar på integrationsområdet, infrastrukturen och gruvnäringen, men en av de mest glädjande satsningarna tycker jag är det så kallade ungdomspaketet. Under de kommande fyra åren ska drygt 8 miljarder kronor satsas på att fler ungdomar ska kunna komma in på arbetsmarknaden. Vi har en hög ungdomsarbetslöshet i Sverige och har haft det under mycket lång tid, oavsett konjunktur. Det känns väldigt viktigt att på detta sätt satsa på att minska detta problem. Ungdomspaketet består av flera olika delar. Det handlar dels om att möta den svaga konjunkturutvecklingen med fler utbildningsplatser och arbetsmarknadspolitiska åtgärder, dels om att säkra kopplingen mellan skola och arbetsliv, vilket är en av de viktigaste bitarna i alla satsningar på ungdomar och arbete. För många unga är som sagt arbetsmarknaden bekymmersam. Allra svårast har de ungdomar som inte har en fullgjord utbildning. För att motivera dessa unga att återuppta gymnasiestudierna förlängs nu både möjligheterna till högre studiebidrag för vissa långtidsarbetslösa ungdomar samt satsningen på studiemotiverande kurser inom folkhögskolan. För att fler ska få möjlighet att utbilda sig ökar regeringen antalet helårsplatser inom det reguljära utbildningssystemet med så många som 50 000 under de närmaste fyra åren. Det handlar om fler platser inom bland annat yrkesvux, lärlingsvux, folkhögskolan och yrkeshögskolan. Yrkesvux har gett tiotusentals individer yrkesutbildning. Det är mycket bra att regeringen har beslutat att förlänga denna framgångsrika satsning. Denna satsning är ett sätt att motverka de problem som finns vid rekrytering för företag som har svårt att hitta arbetskraft i dag. Genom denna satsning får fler individer i Sverige möjlighet till en konkurrenskraftig utbildning som rustar dem för dagens och framtidens arbetsmarknad. Vi har också yrkeshögskolan. Den gör skillnad. Nästan 90 procent av de studerande får jobb eller startar företag inom sex månader efter avslutad utbildning. Det här är två saker som alliansregeringen har skapat under sina sex år. När det gäller arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar som står långt från arbetsmarknaden föreslår regeringen en förstärkt satsning på nystartsjobben. En arbetsgivare som anställer en ungdom som har varit arbetslös i minst tolv månader ska få ett större stöd, motsvarande dubbla arbetsgivaravgiften. Arbetsförmedlingen ska också tillföras mer resurser för att kunna erbjuda unga arbetslösa ett aktivt stöd från första dagen i arbetslöshet. På försök ska även unga arbetslösa få möjlighet att omfattas av flyttningsbidrag om inte jobb kan fås på eller nära hemorten. Regeringen har sedan den tillträdde genomfört ett antal reformer för att få ned ungdomsarbetslösheten, utöver dem som kommer i denna budgetsatsning. Bland annat har vi den halverade arbetsgivaravgiften för ungdomar, den sänkta restaurangmomsen, jobbgarantin för unga, lärlingsutbildningen och den nya lärarutbildningen. Vi har även förnyat gymnasieskolan. Allt detta är försök att vända utvecklingen av ungdomsarbetslösheten och minska den. Som komplement för vi fortsatta samtal med arbetsmarknadens parter om en jobbpakt, som ska kunna öka möjligheterna för unga att få sina första jobb. Herr talman! För att stimulera tillgången till kapital i nystartade och växande företag kommer regeringen att föreslå att ett investeringsavdrag införs. Satsningen beräknas kosta 8,33 miljarder kronor 2013 och ger förutsättningar för fler jobb, genom att företagen på så vis kan växa när de går bra och kan göra de anställningar de vill göra för att kunna skapa utveckling i sitt företag. Drygt 2,3 miljarder kronor satsar regeringen under åren 2013-2016 för att förhindra och bryta långtidsarbetslöshet. Pengarna ska bland annat gå till fler platser i arbetsmarknadspolitiska program, fortsatta förstärkningar av det särskilda anställningsstödet och förlängd möjlighet till arbetsmarknadsutbildning i sysselsättningsfasen. För att ge bättre förutsättningar för funktionshindrade att få jobb satsar regeringen ca 0,6 miljarder kronor för 2013-2016 på bland annat bättre möjligheter till individuellt stöd på en ny arbetsplats. Herr talman! Det är viktigt att komma ihåg att Sverige är en del av den globaliserade ekonomin. Samtidigt som delar av Europa går knackigt tilltar konkurrensen från länder i Asien och Sydamerika. Att ständigt reformera företagsklimatet är ett sätt att skapa förutsättningar för jobb och ekonomisk utveckling. Därför gör regeringen i budgeten en kraftfull satsning för framtiden. Den svenska bolagsskatten sänks från 26,3 procent till 22 procent. Det är en investering på ca 16 miljarder kronor. Med denna satsning hamnar Sverige under genomsnittet för både OECD och EU. Därmed blir Sverige mer attraktivt för globala investeringar, och det blir mer lönsamt att driva verksamhet och förlägga huvudkontor till vårt land. Det är så vi möter globaliseringens utmaningar. Jag besökte nyligen förtaget Northbike & Car Sweden AB i Sundsvall. På företaget var de mycket positiva till bolagsskattesänkningen och hävdade att den kommer att leda till en starkare kassa. Det ger möjlighet att investera mer och därmed anställa fler på företaget. Herr talman! Nu kan Sveriges kommuner få möjlighet att sätta av överskott från ekonomiskt goda år till att använda under ekonomiskt svåra år. Folkpartiet har länge efterlyst införande av kommunala resultatutjämningsreserver. Nu införs det sådana. Eftersom det underlättar planeringen av den kommunala ekonomin och gör den betydligt mer förutsägbar från år till år är vi i Folkpartiet mycket glada för detta. De kommunala resultatutjämningsreserverna införs för att kommuner ska få möjlighet att sätta av en del av överskott i goda tider och därmed bygga upp en buffert som kan användas för att täcka underskott som uppstår till följd av en lågkonjunktur. Incitamenten och möjligheterna att konjunkturspara på kommunal nivå kan göra det möjligt för kommuner att inte behöva skära ned på verksamheten och minska personal inom skola, vård och omsorg när intäkterna tillfälligt försämras i en konjunktursvacka. Därmed kan utbudet av välfärdstjänster för invånarna på ett stabilare sätt tryggas och långsiktigt stabiliseras. Resultatutjämningsreserverna föreslås av alliansregeringen träda i kraft den 1 januari 2013. Herr talman! Den svenska arbetsmarknaden har för hög arbetslöshet, inte minst beroende på den turbulenta situationen i världsekonomin som bland annat påverkar situationen för våra många exportberoende företag. Men det återstår också fortfarande mycket arbete för att få arbetslinjen att fungera bättre. Hur vi i Folkpartiet tillsammans med våra allianskolleger vill fortsätta detta arbete har jag beskrivit i mitt anförande. Jag vill också till sist säga att under alliansregeringens sex år vid makten har sysselsättningen ökat med ca 200 000 personer. Många har lyfts ur bidragsberoende, getts förutsättningar till egen försörjning och inte minst hittat en plats där de behövs. Exempelvis visar en undersökning från september 2012 att sänkningen av matmomsen från 25 till 12 procent enligt Arbetsförmedlingen har gjort att antalet anmälda restaurangjobb under juli 2012 var 19 procent fler än under juli förra året. McDonalds har sagt att de kommer att anställda 600 personer mer under 2012 på grund av den sänkta restaurangmomsen. Det är viktiga jobb som kommer enskilda personer och inte minst ungdomar till del. Företagarna visade i en undersökning i april 2012 att 40 000 nya jobb för unga skapats som ett resultat av reformen att sänka arbetsgivaravgifterna för unga. Det är också många viktiga jobb som har skapats för enskilda ungdomar. De kan därmed gå till ett jobb, få en bättre tillvaro och försörja sig själva. Även nystartsjobben har i mångt och mycket fungerat väl och givit väldigt många människor en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Denna politik som ger förutsättningar för arbete vill vi i alliansregeringen fortsätta att driva. (Applåder)

anf.23 Ylva Johansson (S):

Herr talman! Det finns ett problem i utbildningspolitiken att utbildningssystemet i hög utsträckning kvalificerar för utbildningssystemet och i för liten utsträckning för arbetsmarknadens behov. Den utvecklingen har accentuerats sedan Folkpartiet tog över Utbildningsdepartementet. Det är viktigt att vi har ett utbildningssystem som kan svara mot de behov som finns på arbetsmarknaden. När jag själv hade ansvaret för den politiken införde jag någonting som heter kvalificerad yrkesutbildning. Det var ett helt nytt sätt att tänka kring yrkesutbildning tillsammans med arbetslivet. Det har sedan utvecklats och finns nu i form av yrkeshögskolan. Det är den utbildningsform som arbetsgivarna efterfrågar i väldigt hög utsträckning och gärna skulle vilja se en utökning av. Hans Backman vet naturligtvis att vi socialdemokrater har föreslagit en kraftig utbyggnad av yrkeshögskolan. Men det var inte det jag tänkta fråga om. Jag tänkte fråga Hans Backman: Varför kan man inte läsa enstaka kurser från yrkeshögskolans utbud?

anf.24 Hans Backman (FP):

Herr talman! Jag börjar med utbildning till arbete. Det är en bas för det vi arbetar med och är förstås viktigt. Det är också bra att alliansregeringen har infört möjligheten till både yrkesvux och yrkeshögskola. Jag är glad att det nu tycks finnas en bred enighet i denna kammare om att detta är bra satsningar. När man tittar på själva utformningen av det hela finns det skäl att se över, utveckla och fundera på förnyelse av även dessa utbildningssystem. Finns det vägar som kan ge fler jobb som är bra är jag absolut beredd att titta på sådana förslag. Det är ett faktum att utbildningsformen i sig är en succé i mångt och mycket. Många får jobb. Jag är i dag inte beredd att ta ställning till nya förslag. Men alla goda förslag välkomnas.

anf.25 Ylva Johansson (S):

Herr talman! Detta är något som efterfrågas av arbetsgivarna och många arbetslösa. Man ser att det finns ett utbud inom ramen för yrkeshögskolan där man genom att läsa en del av en utbildning skulle kunna få den kompetens som krävs för att passa in på arbetsmarknaden. Men i dag är inte det möjligt. I dag måste man läsa hela utbildningen för att kunna få det. Herr talman! Om vi får besked här från Hans Backman att man är beredd att ompröva politiken när det gäller yrkeshögskolan vore det mycket välkommen.

anf.26 Hans Backman (FP):

Herr talman! Jag är i dag inte beredd att ta ställning till några nya förslag och sätta ned foten definitivt. Men alla förslag som kommer från Socialdemokraterna och alla partier är väl värda att diskutera och titta på. Låt oss titta på om förslag och åtgärder kan ge mer möjligheter till jobb som arbetssökande efterfrågar och är något som arbetsgivare dessutom säger är en bra väg för att kunna ge dem möjligheter att anställa.

anf.27 Esabelle Dingizian (MP):

Herr talman! Jag vill fortsätta att tala lite om arbetsmarknadens funktion. Jag vill ge Folkpartiet och Hans Backman tillfälle att reflektera över det. Vi har tusentals ungdomar som i dag är överkvalificerade för sina jobb. Vi har företag som ropar efter kompetens. Vi har tiotusentals lediga jobb på Platsbanken. Vi har 7-8 procents arbetslöshet. Ändå skriver ni att arbetsmarknadens funktionssätt är varaktigt förbättrat. På vilket sätt har funktionen förbättrats på arbetsmarknaden, Hans Backman?

anf.28 Hans Backman (FP):

Herr talman! Det finns inslag på arbetsmarknaden som har förbättrats. Det är bland annat att vi nu har en bättre koppling mellan utbildningssystemet och arbetsmarknaden, bland annat via de satsningar som görs på lärlingsutbildningar, yrkespraktik och yrkeshögskoleutbildningar. Man har en mer rak koppling. Man kan då ge alla människor utifrån de egenskaper de själva besitter och önskningar som de själva har när det gäller karriärväg ett större och bredare urval. De slipper hela tiden att vara hänvisade till att läsa exempelvis gymnasieprogrammet som är högskoleförberedande om de nu känner: Jag vill läsa yrkesutbildning som kan leda till jobb inom exempelvis den eller den industrin. Där har vi gjort en förbättring av funktionssättet. Sedan finns alltid mer att göra för att utveckla arbetsmarknadens funktionssätt. Jag skulle själv vilja titta ytterligare på att förbättra företagsklimatet. De finns satsningar som säkert skulle vara vällovliga och bra för att göra att arbetsgivarna i större utsträckning känner sig trygga med att anställa. Socialförsäkringsutredningen tittar nu exempelvis på socialförsäkringar även för företagare.

anf.29 Esabelle Dingizian (MP):

Herr talman! Hans Backman är lite mer ödmjuk än utskottets ordförande, som sade att hon absolut tyckte att det var mycket bättre. Jag skulle gärna vilja läsa vad regeringens egen framtidskommission säger. Den skriver följande: "Rapporten argumenterar bland annat för att matchningen har tenderat till att försämras under de senaste årtiondena, och för att endast ungefär hälften av alla anställda i Sverige är korrekt matchade med både utbildningslängd och inriktningen på utbildningen." Det vore bra om utskottsordföranden läste vad den egna kommissionen skriver och gjorde något åt situationen i stället för att stå här och säga eller skriva i betänkandet att det fungerar bra. Jag har en annan fråga. Miljöpartiet tycker att motivationskurserna på folkhögskolorna är bra. Problemet är att det inte fungerar. I betänkandet står det att samtliga ungdomar mellan 16 och 25 år som är inskrivna hos Arbetsförmedlingen och saknar slutbetyg från grund- och gymnasieskolan ska få ta del av detta. Problemet är, som jag sade tidigare, att det är få ungdomar som går till Arbetsförmedlingen. När de går dit lyckas Arbetsförmedlingen inte göra något. Förra året var det, enligt RUT, 2 552 som gick på den här utbildningen. Jag har varit på flera folkhögskolor, senast på en i norra Sverige. Där sade man att man i två omgångar hade förberett för att ta emot ungdomar, men att Arbetsförmedlingen inte lyckats skicka några. Vad tycker Hans Backman att man ska göra för att få ungdomarna att gå på den viktiga motivationskursen?

anf.30 Hans Backman (FP):

Herr talman! Jag delar utskottsordföranden Elisabeth Svantessons uppfattning att funktionssättet på arbetsmarknaden har förbättrats. Regeringen väljer nu att ytterligare öka satsningen på folkhögskolorna. Folkhögskolan har en bra pedagogik när det gäller att hjälpa och stötta ungdomar som inte har fullgjord grundskole- eller gymnasieutbildning. För de ungdomar som har lämnat grundskolan utan att lyckas bra, som har haft problem och fått en känsla av att skolan är något som man inte trivs med och som man har svårt att klara av är steget stort att börja en ny utbildning på en folkhögskola. Det är viktigt att man fortsätter att motivera dem att ta den här möjligheten. De allra flesta kan om de bara får lugn och ro i sin utbildningssituation och får en bra pedagogik och lärare som tar sig tid att fylla de kunskapsluckor man har. Det är viktigt att ge ungdomarna självförtroende och motivera dem att ta steget. Möjligheten att få jobb ökar ju enormt när man har en fullgjord gymnasieutbildning. En av de grupper som är mest utsatta på arbetsmarknaden är den som har lämnat skolan utan fullständiga grundskole- och gymnasiebetyg. Det vore bra att utöka antalet platser på folkhögskolan och fortsätta att motivera dessa ungdomar för att få fler att ta vara på möjligheten.

anf.31 Annika Qarlsson (C):

Herr talman! "En byggarbetare föll 15 meter och omkom i samband med byggandet av en dagligvarubutik på Metallvägen i Rosersberg på onsdagsförmiddagen. Räddningstjänst, polis, ambulans och akutläkare åkte till platsen. Klockan 10.05 förklarade en läkare mannen avliden. Arbetsmiljöverket har underrättats om olyckan. - - - Mannen var född 1987 och var hemmahörande i Polen." Så beskrivs en tragisk dödsolycka i en nyhetsnotis förra veckan. Ett liv som bara hade börjat gick till spillo. Att olyckor, skador och dödsfall sker på arbetet är helt oacceptabelt. Med ett bra förebyggande arbete, medvetenhet och strukturellt arbete går mycket att undvika. De indikatorer som finns tillgängliga på arbetsmiljöområdet pekar på en positiv utveckling sett över flera år. Det är bra, men det är en utveckling som inte ska tas för given. Tillsynsverksamheten är ett viktigt ben i arbetsmiljöarbetet. Under 2010-2012 har Arbetsmiljöverket granskat hur företag i en specifik bransch arbetar med sitt arbetsmiljöarbete och granskat den faktiska miljön i särskilt utvalda branscher i Projekt Screening. Vid besöket har man också pratat om hur man praktiskt arbetar med arbetsmiljöarbetet som en viktig del i dialogen. En utvärdering av det projektet kommer 2013 som ska ligga till grund för fortsatt utveckling av tillsynen. Arbetsmiljöverkets uppdrag utvidgas nu från nuvarande kunskapsspridning till en nationell instans med ansvaret att kunskapen från arbetslivsforskningen är tillgänglig och kommer till allt större nytta. Centerpartiet har med Lennart Levi i spetsen länge drivit på för att inrätta en nationell funktion för kunskapsområdet arbetsmiljö och arbetsliv och vi välkomnar att det har landat. Arbetslivet förändras och riskerna med det. Belastning, stress, hot och våld är stora riskfaktorer. Arbetsmiljöverket ser nu över forskningsläget i Sverige och internationellt när det gäller hot och våld i arbetslivet. För att peka ut områden där kunskapsunderlaget är starkare respektive svagare för att med det som bas identifiera nya forskningsbehov. Alliansregeringen har inlett en flerårig satsning för att utveckla och förbättra kvinnors arbetsmiljö. Syftet är att öka kunskaperna om kvinnors arbetsmiljö och förebygga ohälsa och utslagning på grund av belastningsskador. Kvinnor svarar i dag för en större andel av sjukfrånvaron än män. Fler kvinnor än män tvingas av hälsoskäl lämna sina jobb i förtid. Det leder till sämre livskvalitet och lägre pension. Inom ramen för satsningen kommer Arbetsmiljöverket att samla och sprida kunskap om hur belastningsskador kan förebyggas. Bättre inspektionsmetoder ska utvecklas för att tidigt upptäcka och förebygga riskerna för belastningsskador. En annan central insats är att synliggöra kvinnors och mäns skilda arbetsförhållanden eftersom kvinnor och män utsätts för olika risker och drabbas av olika arbetsmiljörelaterade problem. 2015 ska en slutrapport på uppdraget redovisas. Herr talman! Den svenska ekonomin har hittills visat god motståndskraft mot skuldkrisen i Europa. Men den svenska exporten drabbas nu av en tydligare avmattning som ett resultat av den svaga utvecklingen i euroområdet. Vi ser det i avmattad export, vi ser det i ökande antal varsel och vi kan med det vänta oss att fler blir arbetslösa. Det är en utveckling som Alliansen tar på stort allvar. Situationen ska ses i ljuset av att Sveriges sysselsättning stärkts sedan Centerpartiet och Alliansen bildade regering 2006. Enligt SCB:s arbetskraftsundersökning är det under andra kvartalet i år 265 000 fler i arbete jämfört med samma kvartal 2006 - 65 000 fler än strax före den ekonomiska krisen 2008. Våra genomförda strukturreformer gör att vi går in i en orolig tid med fler varsel från ett bättre läge än vad som hade varit fallet med oppositionens politik. Hur möter vi då det här läget? Sett i ett helhetsperspektiv handlar det självklart om att stimulera både efterfrågan och utbud. Men debatten här och nu handlar om utgiftsområde 14 med arbetsmarknadspolitiken i fokus. I den delen är det viktigt att Arbetsförmedlingen har resurser och med det står stark för att möta utvecklingen. Vi vidtar också åtgärder för att Arbetsförmedlingen ska fungera bättre. Från Centerpartiets sida är det ingen hemlighet att vi ser behovet av att genomföra fler reformer på Arbetsförmedlingens ansvarsområde för att effektivisera förmedlingsverksamheten, göra den mer flexibel och snabbfotad och även ge den som är arbetslös eller vill byta jobb möjlighet att välja utförare. Centerpartiet vill konkurrensutsätta Arbetsförmedlingen. Det har vi i nuläget inte stöd för i Alliansen. Herr talman! Med den avmattning vi nu ser är det bra att regeringen presenterar ytterligare åtgärder i budgetpropositionen för att hålla arbetslösheten tillbaka. Personer med högst förgymnasial utbildning, ungdomar, utrikes födda, funktionsnedsatta och äldre arbetslösa möter större svårigheter att finna arbete. Den kunskapen finns med som underlag när insatserna prioriteras. Arbetsförmedlingen tillämpar ett nytt arbetssätt med bedömningsverktyg som ger signaler tidigt om risken är stor för att bli kvar länge i arbetslöshet. När så bedöms sätts det tidigt in individanpassat stöd i form av förstärkta förmedlingsinsatser. Utöver de insatser som redan är på plats tillkommer praktik och utbildningsplatser för personer med hög risk för långtidsarbetslöshet. Vi förstärker aktivitet och kvalitet i jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för unga. Vi höjer taket i det särskilda anställningsstödet och möjligheten till handledarstöd. Vi utvidgar insatserna för att höja motivationen hos ungdomar när det gäller att fullfölja grundskole- eller gymnasieutbildning i folkhögskolesatsningarna. Det handlar om möjligheten att få ett högre studiebidrag samt om öronmärkta komvuxplatser. Det är viktigt att kvaliteten i de gymnasiala yrkesutbildningarna stärks och att möjligheten att få en lärlingsplats förbättras. Och vi förslår ökade anordnarbidrag för gymnasielärlingar. För dem med funktionshinder har svensk arbetsmarknad lite högre trösklar att ta sig över. Vi ökar därför möjligheten att få individuellt stöd på en ny arbetsplats. Vi sjösätter också ett praktikprogram inom de statliga myndigheterna. Funkautredningen, som presenterades i våras med flera intressanta förslag, har remissbehandlats och bereds vidare i Regeringskansliet. Vi utvidgar etableringsreformen och tillför medel till kommuner och arbetsförmedlingar och öppnar för arbetsplatsförlagda insatser, bland annat genom ett så kallat praktiskt basår där arbetsträning kombineras med svenskundervisning. Dessutom förstärker vi instegsjobben. Herr talman! Centerpartiet har inte hymlat med att vi vill se fler reformer på svensk arbetsmarknad för att få fler i arbete, bättre matchning, bättre rörlighet under arbetslivet och en bättre fungerande och dynamisk arbetsmarknad. Arbetsförmedlingen, som institution, blir pensionär nästa år. Vi tycker att det är dags för ett generationsskifte där man tar vara på vunnen kunskap och den erfarenhet som finns hos arbetsförmedlare men växlar över i en ny form. Med intresse har Centerpartiet studerat och följt hur andra länder har reformerat sin arbetsförmedling. Bland länder som redan tagit steget finns Australien, Storbritannien och Tyskland, för att nämna några. Förutom en bättre matchning och en effektivare förmedling ser vi möjligheter till specialiserade förmedlingar som har kompetens att hjälpa arbetssökande i olika branscher, med olika utbildningar eller i olika åldrar. Centerpartiet kan konstatera att Arbetsförmedlingen under alliansregeringens tid har effektiviserats. Man är den sammanhållande länken och förmedlar jobb. Men vi kan också konstatera att det inte räcker. Förtroendet för Arbetsförmedlingen som institution är lågt från både arbetssökande och arbetsgivare. Med en alltmer rörlig arbetskraft mellan branscher och över gränser och med en utveckling som går från guldklocka till allt snabbare omställningar krävs en rörlighet och snabbhet som en Atlantångare av Arbetsförmedlingens karaktär inte klarar av. Herr talman! Sverigedemokraternas linje i dag förvånar. Det är lite intressant att följa vad de säger här i kammaren och vad de säger utanför den här kammaren. I dag kan jag förvånat notera att de tydligen inte vill stoppa invandringen. Det är inte så man kan läsa deras budget eller höra deras retorik för övrigt. Det är också intressant att Sverigedemokraterna gärna vill vara med i Centerpartiets idéprogramsarbete. Jag tror dock inte att vi riktigt möts i våra linjer. Vi kan konstatera att "för lite" och "för sent" länge har varit Socialdemokraternas standardkommentar. Det har kopierats och klistrats in i allt man kommenterat. I höstas bytte man fot och landade i "för mycket" och "för omfattande". Man drog ned budgetramen för att med det försöka framstå som mer ansvarsfull med skattebetalarnas pengar än alliansregeringen. Det har varit några höstmånader där utvecklingen har gått i den riktning som regeringen och andra institut bedömde när budgetpropositionen presenterades - möjligtvis har det gått lite fortare. Nu kräver de som skrek "för mycket" paket och insatser. Det gör de innan ens budgetpropositionens första krona har använts. Det som Centerpartiet och Alliansen driver är en politik för ökad efterfrågan på arbetskraft men också ett ökat utbud. På ren svenska handlar det om att företagen ska vilja anställa och att fler söker jobb. När jag läser oppositionens förslag kan jag konstatera att det är motsatsen. Man ska minska efterfrågan på arbetskraft genom att ta bort RUT. Man ska ta bort halveringen av restaurangmomsen. Det är dubblerade arbetsgivaravgifter för ungdomar. Dessutom ska man minska utbudet genom generösare ersättningar. En starkare arbetslinje, kallar man det. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 2 och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

anf.32 Sven-Olof Sällström (SD):

Herr talman! Få har väl kunnat undvika att uppmärksamma nyheten från i går när Per Ankersjö, ordförande i Centerpartiets idéprogramsgrupp och tillika borgarråd i Stockholm, sade följande, om det nu är rätt citerat, men det kanske ni kan rätta till om det inte är det: "Det finns ett väldigt stort behov av arbetskraft i vissa typer av jobb som svenskar inte vill ha." Man säger att man står för en ny arbetsmarknadspolitik där avgörande inslag bland annat är lägre lön för dem som är nya på arbetsmarknaden. Per Ankersjö säger också: "Jag tror de flesta skulle välja att få ett jobb som är sämre betalt än att gå i utanförskap i tio år." Nu kommer de självklara frågorna till Annika Qarlsson, om detta nu är rätt citerat. Vilka jobb är det svenskarna inte vill ha? Och för vilken lön är det tänkt att de som ska ta de här jobben ska arbeta? En annan fråga är: Ser Annika Qarlsson något samband mellan det faktum att vissa går i utanförskap i tio år och Centerpartiets förslag om fri invandring? På vilket sätt förbättras situationen för dem som i dag är arbetslösa av att det kommer fler och söker arbete på den svenska arbetsmarknaden?

anf.33 Annika Qarlsson (C):

Herr talman! Först och främst finns det en avgörande och viktig skillnad mellan mig och Centerpartiet på den ena sidan och Sven-Olof Sällström och Sverigedemokraterna på den andra sidan. Det gäller hur vi ser på arbetsmarknadens funktionssätt. Tror vi att det finns en dynamik, eller är det något statiskt förutbestämt som inte påverkas av något annat än statliga beslut? Jag kan se att det finns sverigedemokrater och möjligtvis Vänsterpartiet som befinner sig i samma fålla när det gäller de här frågorna. I övrigt delar man synen att det finns en dynamik på arbetsmarknaden som gör att det med ett större utbud blir större efterfrågan. Det är en del av arbetsmarknadens funktionssätt. Vad finns det för jobb som inte svenskar tar i dag? Vi kan konstatera att det i och med arbetskraftsinvandringen är rätt många som har kommit hit. Så här långt kan vi se att det finns två olika sektorer, om man grovt ska förenkla arbetskraftsinvandringen. Det är högt utbildade som inte finns i Sverige. Det är många som har koppling till datakunskap. Det är ingenjörer och så vidare. I den andra änden är det enklare jobb som det är svårt att få svenskar att ta. Jag tänker på bärplockare. Jag tänker på jobb inom hotell- och restaurangbranschen. När det gäller lönen är det väldigt intressant. Vi kan konstatera att Sverige har en oerhört sammanpressad lönestruktur. Relativt sett har man väldigt höga ingångslöner. Men även om det är så - den diskussionen har jag haft förut, och jag är fortfarande väldigt tydlig med det - kan jag kritisera att man inte har tagit med de arbetslösa runt bordet när man förhandlar löner. Men det är fortfarande arbetsmarknadens parter och inga andra än arbetsmarknadens parter som ska sätta de löner som gäller i Sverige. Det vi också kan konstatera är att det här är ett idéprogramsarbete som nu ska ut på remiss och diskuteras runt om i Sverige.

anf.34 Sven-Olof Sällström (SD):

Herr talman! Jag kan hjälpa dig på traven om du inte vet vilka löner vi pratar om. Jag har träffat en kvinna från Lettland som städar i Sverige för under 10 000 kronor i månaden. Jag har träffat en polska som utför kvalificerade redovisningstjänster för 12 000. Det är de lönerna vi talar om. Jag har också träffat människor som egentligen inte ska befinna sig i Sverige som jobbar för en eller två tior i timmen. Det är så Centerpartiets och Alliansens arbetsmarknad ska se ut i framtiden. Jag kan också hjälpa dig med den andra frågan, som du inte ville svara på, vad som händer när man tillför ytterligare arbetskraft till en redan utsatt arbetsmarknad där de lågutbildade och lågavlönade inte kommer in. Jo, de blir tvungna att ta de jobb som finns till än sämre löner. Här frångår vi en viktig princip i Sverige. Vi har varit duktiga i Sverige på strukturomvandlingar. Vi har gått vidare från tekoindustrin och varvsindustrin till ett utvecklat it-samhälle. Vi har hela tiden forskat och utvecklat. Vi har utvecklat företagande och utvecklat våra möjligheter att skapa nya arbetstillfällen i nya branscher. Nu tar vi ett steg bakåt. Nu är det Låglönesverige vi går mot. Då ska jag berätta en sak för Annika Qarlsson: Den matchen kan du aldrig vinna. Det finns många miljarder människor som lever på under 2 dollar om dagen. De är beredda att utföra ditt, mitt och alla andras jobb i det här landet för 2 dollar om dagen. Vi kan inte och vi ska inte konkurrera med låga löner. Jag blir bestört när jag ser det här, som i och för sig är ett idéprogram, och blir detta verklighet hoppas jag att de moderata stödrösterna 2014 går till Andreas Carlson och Kristdemokraterna och inte till Centerpartiet.

anf.35 Annika Qarlsson (C):

Herr talman! Det är intressant att Sven-Olof Sällström tar upp problematiken kring papperslösa och beskriver det som en orsak till varför vi inte ska ha fri invandring. Om man hade öppnat upp gränserna hade de kunnat få en helt annan situation i det här landet än vad de har möjlighet till i dag. Det som är intressant är att när vi tittar på Sverige historia längre tillbaka i tiden - vi kan se på 1900-talet, men vi kan också gå tillbaka flera århundraden - så kan vi konstatera att det har varit under perioder när vi har haft ett stort flöde av människor som har kommit hit som Sverige har växt som mest. Det är då vi har haft den bästa utvecklingen och ökat vår välfärd. Då har vi inte haft begränsningar och sagt att du är välkommen men inte du. Det handlar om att vara trygg i vad vi har här och våga öppna upp för fler som vill vara med och bygga landet Sverige. I detta skiljer sig Sverigedemokraterna och Centerpartiet oerhört viktigt och väsentligt. Det blir klart och tydligt i den här frågan men även i andra frågor. Vad har vi då att diskutera här i dag? Jo, arbetsmarknadspolitiken. Det Sven-Olof Sällström fastnade för och som han använde i stort sett hela sitt anförande till var att Centerpartiets idéprogramsgrupp har landat i att vi strävar efter öppna gränser, fri rörlighet och en generös flyktingpolitik. För ett parti som värnar friheten och bygger sina värderingar på alla människors lika rätt och värde finns inget annat logiskt ställningstagande gällande i vilken riktning vi ska gå. Då är det rätt intressant att konstatera att vi sedan många år går i den riktningen. I fråga efter fråga är det precis i den riktningen vi går. Här spänner vi bågen i ett lite längre perspektiv och säger att det är i den här riktningen vi ska gå. Detta och hur vi förhåller oss till resten av världen är oerhört viktiga frågor att diskutera och fundera på.

anf.36 Esabelle Dingizian (MP):

Herr talman! Jag tycker att det är olyckligt och beklagligt att Centerpartiet inte får något gehör för sin uppfattning bland sina allianskamrater, eftersom ni har en massa förslag som vi delar. Jag vill tala lite om ungdomarna och det bedömningsverktyg som Annika Qarlsson pratar om. Jag tycker naturligtvis att det är bra att vi får ungdomarna till Arbetsförmedlingen och att de får en bedömning och det individuella stöd som de är berättigade till. I betänkandet står det att när man har fått den här bedömningen ska man få individanpassat stöd framför allt i form av förstärkta förmedlingsinsatser. Då undrar jag vad dessa förstärkta förmedlingsinsatser är. Insatser som folkhögskola och nystartsjobb fungerar inte riktigt bra. Vi får ju inte in ungdomarna i dem. Vad är det då som Arbetsförmedlingen ska göra med den här förstärkta förmedlingsinsatsen?

anf.37 Annika Qarlsson (C):

Herr talman! Vi kanske behöver kroka arm när det gäller frågan kring organisering av Arbetsförmedlingens insatser. Vi har i många delar väldigt lika ingångar när det gäller vad vi vill åstadkomma inom det området. Hur Arbetsförmedlingen ska kunna finnas tillgänglig på en allt snabbare och alltmer rörlig arbetsmarknad i en omvärld som påverkas av många fler faktorer än vi kan styra över här i landet är spännande diskussioner att föra framöver. Där har vi lite kvar att jobba med. Bedömningsverktyget som ska hjälpa till att se vilka det är som riskerar att hamna i långtidsarbetslöshet i ett betydligt tidigare skede tror jag kan vara värdefullt och viktigt att få på plats. Men precis som Esabelle Dingizian säger är det bara steg ett. Sedan måste vi se vad nästa steg blir. Utökade förmedlingsinsatser handlar om tätare möten och tätare kontakter. Jag tror även att det kan vara viktigt att hjälpa ungdomar som kanske skulle önska det att komplettera sin utbildning via de folkhögskolesatsningar och andra satsningar som vi gör. Jag tror nämligen att många av dessa ungdomar inte har så goda minnen av sin skolgång, om jag uttrycker mig milt, utan tvärtom. Jag tror att det är viktigt att man ser att det kanske även behövs motivering innan man kommer till de motiverade studierna. Jag tror att just att förstärka förmedlingsinsatserna kan vara ett steg på den vägen, om det är det som är alternativet.

anf.38 Esabelle Dingizian (MP):

Herr talman! Det gläder mig att Centerpartiet tillsammans med sina allianskamrater kommer att göra vad de kan för att få någon ordning på Arbetsförmedlingen. Täta möten - som jag har berättat har jag hört väldigt många historier. Just att få det här individuella bemötandet skulle leda till att den flaskhals som Arbetsförmedlingen är skulle få lite bättre ketchupeffekter, om man säger så. För tio dagar sedan träffade jag en tjej som berättade att hon har gått yrkesgymnasium och har en elektrikerutbildning, men hon behöver praktik för att få sina poäng och bli certifierad. Det finns ingen som kan hjälpa henne. När ungdomarna aldrig får det där sista lilla stödet som de behöver för att få ett jobb, då hjälper det inte att säga att vi har en bättre skola och att vi har de här satsningarna. Det som är lite sorgligt är att regeringen nu har instruerat Arbetsförmedlingen att det bara är de som står allra längst bort från arbetsmarknaden som ska prioriteras. Det innebär att en ungdom som har en komplett gymnasieutbildning hänvisas till att klara sig själv, eftersom Arbetsförmedlingen har instruerats att bara ta hand om dem som står allra längst bort. Det här gör att det inte fungerar bra och att vi får en massa ungdomar som inte får någonting alls. Det finns en massa skräckhistorier om hur Arbetsförmedlingen tycker att ungdomar ska söka jobb på finska fast de inte ens kan finska. Effekten blir väldigt negativ, och det här resulterar i att inga andra vill gå dit heller.

anf.39 Annika Qarlsson (C):

Herr talman! Jag kan konstatera att det finns många mätningar som visar att många väljer att inte söka stöd och hjälp hos Arbetsförmedlingen. Det finns de som är besvikna på det stöd och den hjälp som de har fått, och det finns de som tycker att de har fått bra stöd och hjälp. Jag tror att det gäller att se att det finns alla varianter och alla nyanser. På samma sätt finns det oerhört många som är oerhört duktiga på det arbete de gör även inom Arbetsförmedlingen. Det jag har kritiserat och som jag skulle vilja förändra handlar om strukturen på Arbetsförmedlingen som institution. Jag tror att det behövs en annan struktur där vi också ger makten och möjligheten till dem som är inskrivna eller dem som behöver stöd och hjälp att kunna söka detta stöd och denna hjälp. Det skulle förändra hela området. Det är viktigt att poängtera att det finns ett strukturellt problem, som jag bedömer det. Men sedan måste vi gå tillbaka till politiken och ge villkor och förutsättning så att man också lyckas genomföra detta. Det är alltså oerhört viktigt att se att det finns många nyanser. Det finns många historier som vittnar om att man inte har blivit sedd och inte fått den hjälp man behöver. Samtidigt vet vi att det finns de som också har fått den hjälp de söker efter. Det jag har med mig och det jag jobbar vidare med är därför att jag skulle vilja se en förändrad struktur på detta område.

anf.40 Andreas Carlson (KD):

Herr talman! De senaste två månaderna har ca 20 000 personer varslats om uppsägning, alltså ungefär 10 000 per månad. I mitt hemlän, Jönköpings län, har det under de här två månaderna, samma period, varslats ungefär 1 100 personer. Även om alla varsel inte leder till uppsägning har det varit och är en mörk höst på den svenska arbetsmarknaden. När tillväxten går ned på den globala marknaden minskar antalet order för svenska exportföretag, framför allt inom tillverkningsindustrin. När svenska företag tävlar med företag från hela världen i en global konkurrens måste vi i Sverige ha ett företagarklimat som uppmuntrar företagen att stanna i Sverige eller att flytta till Sverige. Jobb skapas av företagare som investerar engagemang, tid och egna pengar, ibland också blod, svett och tårar. Det är människor som tror på en idé och satsar på den. Det ska vara enkelt och lönsamt att driva företag i Sverige. En politik för företagande är en politik för jobben. Herr talman! De reformer som alliansregeringen har genomfört - framför allt jobbskatteavdraget - har gjort att det lönar sig bättre att arbeta, och fler människor har sökt sig ut på arbetsmarknaden. Som arbetsmarknadspolitisk talesperson för Kristdemokraterna företräder jag en politik som ska göra det lönsamt att jobba. Men många gånger när man diskuterar den typ av frågor som vi i dag gör i kammaren, herr talman, tenderar debatten att handla om vem som har rätt siffror. Siffror kan vara viktiga för att förklara samband, förklara statistiken, men människor får aldrig förminskas till att bli streck eller nummer i ett Excelark. Det är förstås en tuff situation på den svenska arbetsmarknaden nu. Det måste vi ta på allvar. Jag känner med dem som oroas över sin arbetssituation de här dagarna. Finns det något värre, som Ylva Johansson inledde diskussionen med i dag kl. 9 på morgonen, än att alarmet ringer och väcker en tidigt en ruskig och slaskig vintermorgon? Finns det något värre än att alarmet tjuter och man tvingas upp? Ja, det finns det. Det är att klockan inte ringer, att det inte finns någon arbetsplats att gå till. Vi måste ta situationen på allvar. Det är därför mycket välkommet att regeringen i budgetpropositionen presenterar ytterligare åtgärder för att hålla arbetslösheten tillbaka. Budgetförslaget innehåller kraftiga satsningar för jobb och tillväxt som kan bidra till att motverka avmattningen i konjunkturen, exempelvis genom betydelsefulla investeringar i infrastruktur, forskning och innovation. En kraftig sänkning av bolagsskatten stärker företagens konkurrenskraft. Investeraravdraget skapar möjligheter för företag som vill växa. Och ungdomspaketet på 8,1 miljarder stärker ungdomars chans till jobb. I förslaget finns det också satsningar på funktionsnedsattas möjlighet att komma in på arbetsmarknaden med ett praktikprogram i statliga myndigheter och ökat individuellt stöd för en ny arbetsplats. Herr talman! Ungdomsarbetslösheten är en av våra stora samhällsutmaningar. När tyglarna dras åt på arbetsmarknaden är det de som precis har kommit in eller de som aldrig har fått chansen att komma in och få ett jobb som drabbas hårdast. För att stärka ungdomars ställning på arbetsmarknaden är det viktigt att det finns vägar till utbildning och tillbaka till utbildning. Det är därför bra att regeringen bland annat föreslår en förlängning av studiemotiverande insatser inom folkhögskolan, liksom möjligheten för vissa långtidsarbetslösa ungdomar att få ett högre studiebidrag och öronmärkta komvuxplatser. Sammantaget innebär regeringens åtgärder inom utbildningspolitiken att det tillförs 18 300 utbildningsplatser under 2013, vilket är en satsning på 1,8 miljarder kronor. Det är också bra att regeringen vill stärka kvaliteten i de gymnasiala yrkesutbildningarna. I satsningarna ingår också förbättrade möjligheter att få en lärlingsplats. Regeringen föreslår ett dubbelt anordnarbidrag för det företag som tar emot en lärling för att öka drivkraften hos företagen att ta emot lärlingar. Det är viktigt att minska steget mellan utbildning och jobb, mellan skola och näringsliv. I flera EU-länder finns lärlingstraditioner sedan lång tid tillbaka, med väl utbyggda lärlingssystem. Dessa länder har också betydligt lägre arbetslöshet bland unga. I Sverige är det många som delar erfarenhet med den industriföretagare som jag för ett tag sedan träffade i Gnosjö, i mitt hemlän. Han konstaterade att det inte spelar någon roll om en nyanställd har utbildat sig till frisör eller gått industriprogrammet - han eller hon behöver ändå skolas in under ett drygt halvår på företaget. Enligt OECD finns det ett klart samband mellan lärlingstradition, ett lärlingssystem, och låg ungdomsarbetslöshet. Vi måste lyfta blicken och i Sverige arbeta mer på att öka chanserna för ungdomar att komma in som lärlingar i företag eller på arbetsplatser och att införa ett lärlingssystem värt namnet också i Sverige. För en lärling kombineras teoretisk och praktisk utbildning. Därför är det viktiga förhandlingar som nu pågår inom den så kallade jobbpakten, där parterna förhandlar om yrkesintroduktionsavtal med utbildningsinslag. Det kan vara en väg framåt, tror jag, för att rusta unga människor för arbete och för att sänka ungdomsarbetslösheten. Herr talman! Flera mätningar och undersökningar visar att förtroendet för Arbetsförmedlingen är lågt, väldigt lågt. I dag behandlar vi Riksrevisionens rapport som jämför effektiviteten mellan arbetsförmedlingskontor i Sverige. Det finns enligt Riksrevisionen en effektivitetspotential. Det behöver vi inte titta i Riksrevisionens rapport för att kunna se. Det räcker att prata med människor som söker jobb och är i kontakt med Arbetsförmedlingen för att få det. Arbetet med att effektivisera Arbetsförmedlingen är i gång. Jag tycker också att det är viktigt att understryka att effektiviteten inte bara bör mätas mellan olika arbetsförmedlingskontor, utan att man också kan mäta effektiviteten genom att titta på internationella studier och titta utanför Arbetsförmedlingens verksamhet. Under flera år har Kristdemokraterna lyft fram Australien som ett intressant och viktigt exempel att lära av när det gäller matchningen på arbetsmarknaden. Det är hög tid, tycker Kristdemokraterna, att gå vidare och pröva nya lösningar där olika aktörer verkar på lika villkor. Vi vill förändra arbetsförmedlandet i grunden. Vi föreslår att privata arbetsförmedlare får ta över och att de får betalt när de hjälper personer till jobb. Herr talman! När budgetförslaget presenterades i höstas hördes höga rop från Socialdemokraterna. Regeringens satsning var för stor och för oansvarig. Men när lågkonjunkturen nu har fördjupats och fler riskerar att förlora jobbet har ropen tystnat. När man läser igenom de fyra olika oppositionspartiernas förslag ser man att de spretar åt alla möjliga håll. Bortsett från ett maskinellt nej-sägande till Alliansens politik saknas gemensamma förslag. Ylva Johansson avslutade sitt anförande med att säga att hon vill att Alliansen lämnar över styret av landet. När man kommer med den uppmaningen tycker jag att det finns vissa skäl att fråga till vem man vill att Alliansen ska lämna över styret av landet. En tydlig gemensam linje framträder dock i oppositionspartiernas politik: Höj skatten och gör det dyrare att anställa! Detta vill oppositionspartierna göra för att finansiera olika typer av ersättningar. Vem tror att det blir fler jobb genom att göra det dubbelt så dyrt att anställa unga? Vem tror att det blir fler jobb om man reducerar ROT och RUT? Vem tror att det blir fler jobb om restaurangmomsen höjs? Vem tror att det blir fler jobb om jobbskatteavdraget sänks? Dessa förändringar, som oppositionspartierna föreslår, innebär, herr talman, att kostnaden för att anställa unga skulle öka med tiotals miljarder, och det skulle löna sig mindre att arbeta. Det är inte en politik ut ur en lågkonjunktur, det är en politik som försvagar svenska företags konkurrenskraft och som låser fast människor i arbetslöshet. Jag vill ha en politik för fler jobb och fler som vill jobba. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna. (Applåder)

anf.41 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M):

Herr talman! Den ekonomiska krisen är nu inne på sitt femte år, och vi lever i en värld full av utmaningar där osäkerheten om den globala ekonomin fortsätter att vara stor. Detta gäller inte minst i Europa. I allt detta ska Sverige manövrera, och Sverige är en liten och öppen ekonomi. I dag exporterar vi varor och tjänster till ett värde som motsvarar halva vår bnp. Det är en andel som har stigit rejält under de senaste 20 åren. Drygt hälften av den svenska exporten går till Europa. När världsekonomin har bekymmer och efterfrågan på svenska produkter och tjänster minskar ser vi en nedgång i den svenska exporten och industrin. Som en följd av utvecklingen i vår omvärld har hösten präglats av varsel och oro. Sedan i somras ser vi en ökning i antalet varsel. Jag har stor respekt för den oro som många varslade, deras familjer och underleverantörer känner i den här situationen. Det ställer ökade krav på en ansvarstagande politik för svensk ekonomi, på jobbskapande och på en aktiv arbetsmarknadspolitik. Alliansregeringen har konsekvent valt att stå upp mot alla som velat äventyra den svenska ekonomin eller som på punkt efter punkt försökt att montera ned arbetslinjen. Låt mig vara tydlig: Vårt ansvarstagande kommer att ligga fast även framöver. Jobben är regeringens viktigaste fråga, och vårt mål är full sysselsättning även i fortsättningen. Arbetslinjen ska tydliggöras och stärkas. Alla som kan arbeta ska göra det, och färre ska stå utanför arbetsmarknaden. Tack vare att regeringen har fört en ansvarsfull ekonomisk politik och återupprättat arbetslinjen, och därmed ökat sysselsättningen och minskat utanförskapet, har Sverige utrymme för tillväxtfrämjande reformer. Den svenska ekonomin står stark. Sverige har bland Europas starkaste finanser. Sedan 2006 har Sveriges bnp vuxit cirka tre gånger så mycket som snittet för eurozonen, och vår skuldsättning är låg. Arbetslösheten ligger under genomsnittet i Europa, och andelen långtidsarbetslösa är den lägsta. När andra länder står inför, har genomfört och kommer att genomföra nedskärningar slår det mot jobb och välfärd. Då har Sverige i stället möjlighet att investera för framtiden. I budgeten har vi tagit höjd för den sämre ekonomiska utvecklingen. Vi var tydliga med att det fanns en påtaglig risk att tillväxten skulle bli svagare i Sverige. I sin senaste Economic Outlook påpekade OECD att vi i Sverige bör använda styrkan i våra offentliga finanser till att fortsätta att stimulera ekonomin, särskilt om tillväxten fortsätter att mattas av. OECD menade att det är viktigt att vi fortsätter arbetet med att göra det enklare och billigare att anställa. Låt mig påminna om, mot bakgrund av OECD:s rekommendation, att det var många i kammaren som varnade för att regeringen hade tagit i för mycket när vi lade fram vår budget, när vi lade fast en politik som skulle säkra jobb i Sverige och säkra att Sverige klarade sig igenom krisen. Det är också många i kammaren som driver förslag som gör det dyrare att anställa. Herr talman! Arbetsmarknadspolitiken är en central del av regeringens politik och den viktigaste komponenten för att uppnå full sysselsättning. Med hjälp av en förstärkt arbetslinje och genom att göra det mer lönsamt att arbeta, genom reformeringen av Arbetsförmedlingen, och med hjälp av reformer som gör det billigare och enklare att anställa, till exempel sänkt arbetsgivaravgift för alla ungdomar och olika anställningsstöd, har vi förbättrat arbetsmarknadens funktionssätt. Låt det inte råda något tvivel om att det kommer att krävas mer och att det är ett långsiktigt och tålmodigt ansvar att föra Sverige mot full sysselsättning. De kommande åren gäller det att föra en aktiv arbetsmarknadspolitik för att möta en tuffare utveckling på arbetsmarknaden. I budgetpropositionen för 2013 satsar regeringen ca 23 miljarder kronor mer på olika reformer. Det är reformer som ska stärka den svenska ekonomin på lång sikt och stödja återhämtningen i ekonomin. Det handlar bland annat om sänkt bolagsskatt, som ger goda förutsättningar för jobb och investeringar. Det handlar om infrastruktursatsningar för ett robust och modernt transportsystem på såväl väg som järnväg som bidrar till att skapa jobb och tillväxt i hela landet. Det handlar om att satsa på forskning och innovationer för att behålla och ytterligare förbättra Sveriges position som framstående forskningsnation. Det handlar om ett ungdomspaket på 8,1 miljarder kronor för fler vägar till jobb för ungdomar samt ytterligare drygt 2 miljarder kronor för att förhindra och bryta långtidsarbetslösheten. Sveriges starka position öppnar för dessa tillväxtfrämjande investeringar för fler jobb i växande företag och åtgärder som möter krisen, samtidigt som vi har säkerhetsmarginaler om ekonomin skulle bromsa in kraftigare. Trots att den ekonomiska utvecklingen har varit ogynnsam i omvärlden under lång tid har den svenska arbetsmarknaden utvecklats förhållandevis väl. Sysselsättningen har återhämtat sig starkt under de senaste åren och antalet sysselsatta i dag är högre än vid regeringsskiftet 2006 och före finanskrisens utbrott hösten 2008. Arbetskraftsdeltagandet är nu tillbaka på ungefär samma nivå som före krisen och har de senaste åren varit oväntat högt jämfört med tidigare lågkonjunkturer. Utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden framstår som stark även i en internationell jämförelse. Arbetslösheten ligger under genomsnittet i Europa, och andelen långtidsarbetslösa är, som jag sade tidigare, den lägsta. Regeringens politik har haft effekt. Den har bidragit till att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt, men det finns emellertid fortfarande problem på arbetsmarknaden som behöver åtgärdas. Därför fortsätter regeringen arbetet med att få fler i arbete. Drivkrafterna för och möjligheterna till arbete behöver stärkas, och arbetsmarknadens funktionssätt behöver förbättras. Särskilt fokus måste läggas på grupper som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden i dag, till exempel ungdomar, eller på dem som har svårt att återvända till arbetsmarknaden, till exempel långtidsarbetslösa. För att skapa fler vägar till jobb för ungdomar har regeringen föreslagit omfattande ungdomspaket på sammanlagt 8,1 miljarder kronor för att stärka kopplingen mellan skolan och arbetslivet samt för att möta den svaga konjunkturutvecklingen. Bland annat föreslås ökade resurser till lärlingsutbildning inom både gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning där det finns en stor andel i åldern 20-24 år. Regeringen föreslår också resurser för fler utbildningsplatser inom yrkesvux, inom yrkeshögskolan samt inom universitet och högskolor. Dessutom föreslås en förstärkning av nystartsjobben för ungdomar som har varit utan arbete i tolv månader eller mer samt en förlängning av möjligheten att delta i studieförberedande utbildning vid folkhögskola redan från första dagen i arbetslöshet. Regeringen satsar i budgetpropositionen för 2013 ytterligare drygt 2 miljarder kronor fram till 2016 för att förhindra och bryta långtidsarbetslöshet. För att förhindra att arbetslösheten biter sig fast till följd av den svaga konjunkturen har regeringen föreslagit bland annat fler praktikplatser och fler utbildningsplatser för personer som riskerar långtidsarbetslöshet. För att bryta långtidsarbetslösheten görs en fortsatt satsning på det särskilda anställningsstödet inom jobb- och utvecklingsgarantin inklusive sysselsättningsfasen. Många av de personer som deltar i sysselsättningsfasen har haft det tufft på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen arbetar med en mångfald av sysselsättningsplatser för att ge individuellt utformade stöd. En viktig uppgift för Arbetsförmedlingen är att förbättra stödet för dessa personer såväl med personliga kontakter som med arbetsmarknadsutbildning. Det är viktigt att arbetsgivare och anordnare får information om det förstärka anställningsstödet som finns så att fler långtidsarbetslösa kan erbjudas anställning. Herr talman! Jobben och jobbpolitiken är den största framtidsutmaningen och också nyckeln till Sveriges utveckling. Därför driver regeringen en politik med en bred förstärkning av arbetsmarknadens funktionssätt för att göra det enklare att komma in på arbetsmarknaden, för att göra det enklare att anställa och för att man ska kunna behålla arbetskraft även när ekonomin viker i företagen. Vad är då oppositionspartiernas svar på att möta skuldkrisen och dess effekt på arbetsmarknaden? För det första: I ett läge med stora ekonomiska utmaningar och internationell osäkerhet väljer Socialdemokraterna att lägga fram förslag som kraftigt skulle slå mot jobb och tillväxt. I sin budgetmotion går de fram med ett lägre reformutrymme än Alliansen - oklart varför. För det andra: Samtidigt som vi ser att varslen ökar föreslår Socialdemokraterna en skattechock på företagen och hushållen med drygt 30 miljarder kronor. Hur leder ökade kostnader orsakade av högre skatter till att fler får jobb och att fler får behålla sina anställningar? Jag väntar fortfarande på att Socialdemokraterna ska komma med några konkreta förslag som skapar jobb och som underlättar för företagen att möta den ökade internationella konkurrensen. Jag läser i Socialdemokraternas särskilda yttrande, och där står det att man ska "inrätta 10 000 nya jobb med särskilt anställningsstöd", att man ska "inrätta 5 500 nya föreningsjobb" och att man ska "inrätta 5 000 nya platser inom intensifierad arbetsförmedling". Det är våra företag som anställer. Det är där jobbtillväxten måste ske. Man "inrättar" inte jobb, utan man ger förutsättningar för företag, kommuner och organisationer att vilja och kunna anställa. Avslutningsvis: Det är bara om vi har fler jobb i växande företag som vi kan klara sammanhållningen i Sverige, för ytterst bygger all rättvisa på att så många som möjligt är i arbete. Det är genom fler i arbete som vi kan klara välfärdens långsiktiga finansiering. Därför, herr talman, värnar regeringen arbetslinjen. (Applåder)

anf.42 Sven-Olof Sällström (SD):

Herr talman! Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström! Jag tror att regeringens och Sverigedemokraternas syn på vad a-kassan är och vad den ska vara till för skiljer sig åt väsentligt. I min värld är a-kassan en del av de ekonomiska trygghetssystem vi ska ha i Sverige. Det är en omställningsförsäkring som innebär att om man blir arbetslös har man en omställningsförsäkring som gör att man tryggt kan söka vidare efter ett nytt jobb för sin egen och sin familjs försörjning utan att behöva fundera på den ekonomiska situationen. Man behöver inte direkt börja leta nytt boende, sälja bilen eller på andra sätt dra ned sina omedelbara kostnader, för man har en trygghetsförsäkring som går in och täcker upp under några månader framöver. Med Alliansens arbetslöshetskassa har detta urholkats. Det är bara 10 procent av de arbetslösa som är med i a-kassan i dag som får 80 procent av lönen. Många får betydligt mindre. Vi har i oppositionen här i kammaren kommit överens om vissa tillkännagivanden till regeringen som rör just a-kassan. Det gäller kanske inte just ersättningsnivåerna, men även om vi är överens om mycket har vi inte kommit fram än. Vi har lämnat ett tillkännagivande när det gäller fas 3. Vi har lämnat tillkännagivanden när det gäller 100-dagarsregeln och när det gäller deltidsarbetslösa. Det är ett och ett halvt till två år sedan vi lämnade dessa tillkännagivanden. Vad händer? Kommer det något förslag från regeringen? Vi undrar. Vi vill se konkreta förslag på förändringar av regeringens politik. Det är alltså en majoritet av Sveriges riksdag som står bakom dessa tillkännagivanden.

anf.43 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M):

Herr talman! A-kassan är en viktig del i trygghetssystemen. Det är, precis som Sällström säger, en omställningsförsäkring mellan arbeten. Det är viktigt att den fungerar väl. Vi har haft en diskussion om a-kassan och hur den ska utformas i många år i Sverige, och vi har just nu en stor utredning som tittar på om den ska bli obligatorisk eller fortsatt vara frivillig. Utredningen har i sina nya direktiv fått i uppdrag att titta på frågan om deltidsregeln i a-kassan och 100-dagarsregeln. Det är alltså frågor som behandlas inom Socialförsäkringsutredningen för närvarande. Det är också viktigt att ändå notera att en stor del av dem som i dag riskerar att bli uppsagda har möjlighet till omställningsavtal genom de kollektivavtal som finns. Många har möjlighet att teckna en tilläggsförsäkring eller har en tilläggsförsäkring i sin medlemsavgift till facket. Nivån på a-kassan kan diskuteras. Jag noterar att många av oppositionspartierna lägger en stor del av reformutrymmet på att höja a-kassan - 5-6 miljarder kronor extra på transfereringar i a-kassan - där vi lägger mer på jobbskapande för att människor ska kunna komma i jobb. Det är väl en skillnad som man kan se mellan alliansregeringen och oppositionspartierna.

anf.44 Sven-Olof Sällström (SD):

Herr talman! Just den här lite amerikanska utvecklingen mot tilläggsförsäkringar i sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring eller vad det nu kan vara är en utveckling som jag inte ställer mig bakom och inte gillar. Vi ser till exempel hur TCO och Saco i dag erbjuder tilläggsförsäkringar som LO-förbunden aldrig kan erbjuda sina medlemmar. Det är en orättfärdig utveckling, där vi inte har samma villkor för alla som arbetar på svensk arbetsmarknad. Det ska vi inte ha. Vi ska ha allmänna system, gemensamt finansierade system, solidariskt finansierade system, för alla som arbetar i Sverige. Det är den politik som jag försvarar och står bakom. Om ni lägger fram sådana där förslag i kammaren kommer ni inte att få vårt stöd. Det ska vara solidariskt finansierat och gemensamt för alla. Ja, vi lägger en stor del på a-kassan - vi tycker att det är viktigt att människor kan klara sin försörjning vid arbetslöshet. Alliansen har ju den tron att om man piskar och piskar tillräckligt hårt går människor ut på arbetsmarknaden och söker jobb. Jag tror inte att det fungerar så, arbetsmarknadsministern, med all respekt. Jag tror att de absolut flesta som söker jobb verkligen vill ha ett jobb. Men om man också ska tyngas av ovissheten om man kan betala hyran denna månad, om man kan behålla villan eller om man måste sälja bilen direkt vid arbetslöshet är det ytterligare en belastning. Man får andra problem. Det man ska göra när man blir arbetslös är att skaffa jobb. Man ska söka jobb, och man ska inte behöva tänka på om man klarar den närmaste tidens försörjning. Jag tror ärligt talat inte att er politik har avsedd verkan, och därför står jag inte bakom den. Återigen: Man har alltså gömt undan dessa tillkännagivanden i Socialförsäkringsutredningen, en utredning där man, vad jag förstår, har skjutit fram beslutsprocessen. Från början sade man 2012, sedan blev det 2014 och nu är det 2015. Men det kanske är någonting annat som ligger på bordet nu. När ska den utredningen vara klar? När kan vi förvänta oss ett skarpt förslag i kammaren för att komma till rätta med oegentligheterna när det gäller fas 3, deltidsarbetslösa och 100-dagarsregeln?

anf.45 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M):

Herr talman! Låt mig vara väldigt tydlig: Ingen ska bli piskad att ta ett jobb. Jag förstår inte vad Sällström menar. Tvärtom - vi har stärkt möjligheterna till omställning för att fler ska kunna få ett arbete. Det är därför som det är väldigt viktigt för alliansregeringen att det ska vara enklare att anställa och lägre kostnader. För dem som har varit långtidsarbetslösa väldigt lång tid, som nu befinner sig i sysselsättningsfasen, är det till en mycket låg kostnad som de kan få en avtalsenlig lön, där arbetsgivarens kostnader kan ligga så lågt som ett par, tre fyra tusen kronor i månaden. Vi vill stimulera att jobben växer fram i Sverige. Det är därför det är viktigt med halverad moms på restaurang- och cateringtjänster. Det är därför det är viktigt med ROT- och RUT-avdragen. Vi vill stimulera att jobb växer fram. Det är också därför vi satsar på en lägre bolagsskatt i Sverige, under EU-genomsnittet, för att företag ska kunna starta, växa, tjäna pengar och skatta i Sverige. Bolagsskatten inbringar ungefär 100 miljarder kronor till statskassan, så det en viktig del. Låt mig vara väldigt tydlig: Vi ska göra allt vi kan för att människor ska komma i arbete. Jag tror verkligen att de allra flesta inte vill något annat än att ha ett jobb att gå till på morgonen även om det, som vi berättade om här på förmiddagen, är mörkt och kallt och svårt att komma upp. Som svar på de övriga frågorna kan jag säga att vi står vid ett vägval. Ska vi lägga 6 miljarder kronor på att höja ersättningar eller lägga 6 miljarder kronor på att satsa på det som leder till att det skapas fler jobb i Sverige?

anf.46 Ylva Johansson (S):

Herr talman! Vi hör här att arbetsmarknadsministern tycker att arbetsmarknadens funktionssätt är bra och fungerar allt bättre. Min fråga är: Varför placeras ungdomar under 25 år i fas 3?

anf.47 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M):

Herr talman! Det var en kort och bra fråga. Som jag beskrev i mitt anförande har vi haft en besvärlig utveckling på arbetsmarknaden, där fler har svårt att hitta arbete. Ylva Johansson är ganska väl insatt i att ungdomar som inte har utbildning, som har hoppat av grundskolan, gått kanske halva individuella programmet och inte har ett gymnasiebetyg har betydande svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden. Det är bekymmersamt. Därför är det allra viktigaste för att ungdomar inte ska bli långtidsarbetslösa att motivera ungdomar att gå tillbaka till skolan. Man behöver en grund att stå på. Där tror jag att vi har samma uppfattning. Därför försöker regeringen stimulera ungdomar till gymnasie- och grundskolebetyg genom att ge dem ett förhöjt studiebidrag på drygt 6 500 kronor i månaden. Förra veckan besökte jag en del ungdomar på Skeppsholmens Folkhögskola som hade fått den chansen genom en motiverande kurs på tre månader, som hade sökt och kommit in på folkhögskolans allmänna linje. Det är alldeles utmärkt. Det finns en del ungdomar som det är svårt att motivera och svårt att få ut i arbete. Där försöker Arbetsförmedlingen med praktikplatser och på andra sätt stödja dessa ungdomar att hitta ett arbete. Samtidigt vet vi att tillgången på arbeten där man inte kräver så mycket utbildning är färre. Där försöker regeringen stimulera framväxten av tjänstejobb genom till exempel den halverade restaurangmomsen, där vi vet att många ungdomar får sitt första jobb. Många är kvar och trivs. Men det kanske är ungdomar som inte har den allra högsta utbildningen som vill ta och får ta dessa arbeten och som ofta tycker att de är bra. Det är en utmaning, och jag är inte alls nöjd med att ungdomar blir långtidsarbetslösa - låt mig vara väldigt tydlig med det. Grunden ligger i att många inte har en skola bakom sig.

anf.48 Ylva Johansson (S):

Herr talman! Regeringen har stor tilltro till sin egen retorik och till sina egna prognoser. Det går ju bra tills det prövas mot verkligheten. Jag delar uppfattningen att det är viktigt att ungdomar utbildar sig. Men verkligheten är ju att allt färre ungdomar och allt lägre andel ungdomar som har gymnasiekompetens. Och hur motiverande är det att placeras i fas 3, om det nu är motiverad man behöver bli? Vi har lagt fram skarpa förslag om utbildningskontrakt i det avseendet. En annan fråga där regeringen har haft stor tilltro till sin egen retorik är hur man kunde förbättra arbetsmarknadens funktionssätt genom att göra det väldigt mycket dyrare att vara med i a-kassan. Regeringen sade att om man höjer avgiften till arbetslöshetsförsäkringen till 400-500 kronor i månaden skulle det leda till att lönebildningen på arbetsmarknaden skulle fungera bättre, och det skulle i sin tur leda till fler jobb. Det var en lite vildsint teori, men det var ändå en teori och en retorik som man baserade sin politik på. Nu har den politiken prövats mot verkligheten. Det blev inte som man sade. Resultatet blev att en halv miljon människor lämnade försäkringen, att en stor del av dem som i dag är arbetslösa inte omfattas av någon försäkring och inte har någon trygghet utan i stället hänvisas till kommunens försörjningsstöd, med förödande konsekvenser också för kommunernas ekonomi. Efter flera år erkänner också regeringen själv att det var en misslyckad åtgärd. Anders Borg säger att det inte fungerar, och man ska nu ompröva och ta bort den så kallade arbetslöshetsavgiften. Jag välkomnar det. Nu låter det på arbetsmarknadsministern som om vi kan göra utan att det kostar några pengar. Men jag antar att det kostar ungefär 3 miljarder också för regeringen, precis som för oppositionspartierna, att ta bort den avgiften. Där är vi i så fall lika. Min fråga är: Har lång tid tar det innan ni inser att också fas 3 är ett misslyckande?

anf.49 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M):

Herr talman! Låt mig vara väldigt tydlig med att sysselsättningsfasen inte är något självändamål. Vi tycker från regeringens sida att det är betydligt bättre att man har en arbetsplats att gå till. Även om man inte har hittat ett jobb är det bättre att man kommer i en insats där man får träffa arbetskamrater och där man stärker sig som individ och får göra något som känns meningsfullt än att man inte gör något alls. Det är alltså inget självändamål. Tvärtom skulle jag vara mycket nöjd om inte en enda person blev långtidsarbetslös här i landet. Jag vill understryka att det har gjorts avsevärda förbättringar i sysselsättningsfasen. En handlar om att man som individ ska få större möjlighet att själv välja var man vill vara, och om man inte är nöjd ska man kunna byta ställe att vara på. Om det innebär en idrottsklubb, ett privat företag eller en kommun är också upp till var den enskilde tror att han kan utvecklas och hitta ett arbete. Jag vill också nämna något som genomförs just nu. Det är de samtal som regeringen har med arbetsmarknadens parter. Där diskuterar vi flera vägar in på arbetsmarknaden för ungdomar. Vi behöver många olika vägar. Vi behöver bättre utbildning. Vi behöver mer av lärlingsutbildningar men också fler arbetsgivare. Det är där skon klämmer. Det är det trånga nyckelhålet - att det är få arbetsgivare som vill anställa ungdomar som inte har så mycket utbildning. I de samtalen har vi från regeringens sida sagt att vi är beredda att bidra med att sänka kostnader, att bidra med handledarstöd och att se över avgiften till a-kassan. Det kan komma andra delar. Just nu pågår det intensiva diskussioner där vi säger att ingen sten får lämnas orörd, om det kan leda till att fler ungdomar kommer in på arbetsmarknaden.

anf.50 Esabelle Dingizian (MP):

Herr talman! Jag tycker att det är ganska provocerande, arbetsmarknadsministern, när Alliansens företrädare och ministern upprepar alla insatser som ni gör, när vi vet att insatserna inte kommer ungdomarna till del. Det är ju konsekvenserna av era insatser vi behöver diskutera, inte att ni rapar upp de insatser som ni gör. Jag var i Östersund för några veckor sedan och träffade Linnéa. Hon frågade mig varför hon inte kunde ta del av regeringens insatser vad gäller den högre bidragsnivån. Jag lovade henne att jag skulle fråga arbetsmarknadsministern det. När jag läser i papperen från riksdagens utredningstjänst, RUT, står det att endast ungdomar som har avbrutit sina studier före halvårsskiftet 2010 omfattas av satsningen. Sedan kan man läsa i betänkandet. Där står det: "Den högre ersättningsnivån tillgodoses genom att regeringen förlänger satsningen på att ge ungdomar mellan 20 och 24 år som saknar fullständig grund- eller gymnasieutbildning möjlighet att få den högre bidragsnivån inom studiemedlen om de återgår till sådana studier." Ni far med osanning! RUT säger att det gäller bara ungdomar som har avbrutit före 2010, och i betänkandet står det att alla ungdomar som är mellan 20 och 24 år och har avbrutit sina studier ska få detta. Vilka signaler ger ni till ungdomarna? Ni står här och säger att ni gör insats efter insats. Men när det väl kommer till kritan får ungdomarna inte några insatser. RUT kunde inte ens hitta antalet - det är så få som har fått del av detta.

anf.51 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M):

Herr talman! Jag har lyssnat på Esabelle Dingizian i flera olika replikskiften och måste säga att jag inte känner igen den bild som Esabelle Dingizian målar upp, bland annat detta att ungdomar inte kommer till Arbetsförmedlingen och att ungdomar inte får hjälp och stöd. Det stämmer inte! Låt oss i stället ha en mer sansad diskussion. Vi har 320 arbetsförmedlingskontor runt om i landet. Det är ungefär 12 000 arbetsförmedlare. Därutöver har vi kontrakt med kompletterande aktörer, ungefär 800 olika avtal. Sammantaget är de allra flesta duktiga yrkesmänniskor som hjälper och stöder såväl vuxna som ungdomar till att hitta arbeten. Jag har varit ute på väldigt många arbetsförmedlingskontor och också suttit och pratat med ungdomar. Ungdomar upplever inte alls, som Esabelle Dingizian säger, samfällt att de inte får hjälp och stöd. Visst kan Arbetsförmedlingen bli bättre, och jobbcoacherna kan säkert också bli bättre. Jag är inte nöjd med allt som sker i Sverige. Men att säga att ungdomar inte får hjälp och stöd är faktiskt inte sant. Jag vill också lägga till och säga: Arbetsförmedlingen ger uttryck för att det kan vara svårt att motivera ungdomar. Många gånger säger de att de kanske får en enda chans - ungdomen kommer bara en gång. Sedan kommer personen kanske inte på nästa möte. De får ringa, skicka sms och så vidare. De jobbar mycket med att försöka motivera. Inte minst här i Stockholm och i Göteborg har man ett projekt som heter Unga in, som handlar just om att gå ut och möta ungdomar där de finns ute i samhället och motivera dem till att ta en praktikplats eller motivera dem till att komma in i utbildning. Men mer kan definitivt göras.

anf.52 Esabelle Dingizian (MP):

Herr talman! Det vore på sin plats att arbetsmarknadsministern träffade också några som det inte går så jättebra för - eller hur? Även jag träffar ungdomar som det går bra för. Men det är väldigt många som det inte går bra för när de möter Arbetsförmedlingen. Jag pratar om de insatser som regeringen gör. Ni står och pratar om nystartsjobb - ministern nämnde det igen. I Arbetsförmedlingens senaste informationsblad står det: "Antalet ungdomar under 25 år i nystartsjobb har sjunkit med några hundra, och uppgår nu till 3 000 personer." Är det en insats för de arbetslösa ungdomarna, som är 122 000 som varken arbetar eller studerar? 3 000 ungdomar har i dag tillgång till nystartsjobb. Men det är ert huvudnummer här i dag, ministern. Sedan vill jag också fråga arbetsmarknadsministern: Tycker arbetsmarknadsministern att det är en ansvarsfull politik att betala 11 miljarder kronor för en halvering av arbetsgivaravgifter för unga, som ger 12 000 jobb. Är det en ansvarsfull politik?

anf.53 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M):

Herr talman! När det gäller ungdomar och nystartsjobb är det väldigt viktigt att arbetsgivare känner till de stöd som finns. I dag är det en brist ute bland många småföretagare att de inte känner till att det finns särskilda anställningsstöd, särskilda handledarstöd och så vidare. Därför har vi varit tydliga mot Arbetsförmedlingen, och vi kommer att vara ännu tydligare i nästa års regleringsbrev och även skicka med medel för att ha en bättre information till landets alla företag, inte minst de små. Det är en väldigt angelägen fråga där vi knyter kontakter med organisationerna Företagarna, Svenskt Näringsliv och andra branschorganisationer. Det finns också ett stort intresse bland landets företagare att hjälpa till med att lösa ungdomsarbetslösheten, fast man vet inte riktigt hur. Där är en delförklaring frågan om nystartsjobben. Det är oerhört viktigt, speciellt i det läge som är nu, att inte göra det dubbelt så dyrt för arbetsgivare att anställa ungdomar. Då riskerar många ungdomsjobb att slås ut. Om det blir mycket dyrare att behålla någon som man redan har anställt och man i stället tar in någon som för stunden är arbetslös riskerar den som redan har ett arbete att bli av med det. Jag tror att vi måste jobba på många olika sätt. Det måste vara billigare att anställa den som är oprövad och ny på arbetsmarknaden och kanske inte så jätteproduktiv från början. Jag tycker att det i grunden är en viktig reform med såväl nystartsjobb som en halverad arbetsgivaravgift för unga.

anf.54 Patrik Björck (S):

Herr talman! Debatten i dag handlar om regeringens misslyckande, om jobbpolitiken. Även om jag är van att debattera arbetsmarknadspolitik med arbetsmarknadsministern blir jag lite förvånad, måste jag säga, när jag hör arbetsmarknadsministern i talarstolen här i dag. För den som inte är så van att lyssna på de arbetsmarknadspolitiska debatterna måste det kännas lite märkligt att ha en så nöjd arbetsmarknadsminister när vi har de arbetslöshetssiffror som vi har. Det är en arbetsmarknadsminister som inte bara är nöjd utan som talar om att utvecklingen på arbetsmarknaden är stark. Då kan man fundera över vilken värld arbetsmarknadsministern lever i. Arbetsmarknadsministern talar också om att hon har stor respekt för den oro som de varslade känner. Hennes politik ger ju inte något som helst utrymme för att riktigt ta henne på allvar med de orden. Jag har träffat många som står inför varsel under denna höst och många som redan har gått ut i arbetslöshet. De känner en stor vanmakt inför regeringens brist på arbetsmarknadspolitik och en stor ilska över den ekonomiska situation som den försämrade arbetslöshetsförsäkringen, som regeringen står bakom, har försatt dem i. Därför, herr talman, när debatten handlar om regeringens misslyckande, måste man få protestera mot arbetsmarknadsministerns fullständigt orealistiska beskrivning av verkligheten. Verkligheten som den faktiskt ser ut där ute i varselvågens Sverige är att arbetslösheten ökar, att ungdomsarbetslösheten ökar kraftigt och att långtidsarbetslösheten mångdubblas. Det var inte den beskrivning som arbetsmarknadsministern gav här i talarstolen alldeles nyss, och det var inte det som man lovade väljarna, herr talman. Vi går nu in i en lågkonjunktur, det är sant, och det innebär ökande arbetslöshet. Men vi går in i en lågkonjunktur från en situation av redan hög arbetslöshet, så vi ökar arbetslösheten från en situation där arbetslösheten redan är hög. Och här står regeringen helt handfallen. Man har nu testat sin politik i sex år och den har inte hållit måttet. Vad är det man har hittat på under de här sex åren? Fas 3 och försämringen av a-kassan - det som skulle ge fler jobb. Man skulle bekämpa arbetslösheten med de här åtgärderna, men det har inte fungerat. Fas 3 har fått mycket kritik under den tid som den har funnits som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Nu har även Arbetsförmedlingens generaldirektör sällat sig till kritikerna. Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist underkänner fas 3 i en intervju i tidningen Dagens Arbete. Där säger hon som följer: "I sysselsättningsfasen blir det endast sysselsättning som program och jag tycker inte att endast sysselsättning som program är det viktigaste. Det viktigaste är att du ska vara jobbsökande, kunna få en arbetsmarknadsutbildning eller kunna få en praktik eller kunna få en subventionerad anställning. Så fort du går över till sysselsättningsfasen då blir det ytterligare en brytpunkt och det skapar då att du hamnar ännu längre bort." Så bedömer generaldirektören för Arbetsförmedlingen en av regeringens viktigaste arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Herr talman, det är en ganska kraftfull kritik. För att fortsätta med den kraftfulla kritiken kan jag citera Anders Forslund, som är professor och biträdande chef på Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU. Han säger att fas 3 aldrig var tänkt att leda till jobb. Förstår man det på det sätt som professorn förstår det kanske det kan vara lite lättare att se vad det är regeringen håller på med, varför man håller på med åtgärder som inte leder någonstans, om det aldrig var tänkt att de skulle leda någonstans. Anders Forslund säger så här: "Fas 3 var aldrig tänkt att bli ett ställe där man hamnar om det överhuvudtaget finns en rimlig chans att man skulle kunna få ett jobb till normala marknadslöner. Mot bakgrund av att vi vet att aktiviteten är väldigt låg i fas 1 och 2 så är min gissning att många hamnar i fas 3 som inte borde ha gjort det." Det skulle vara spännande att höra arbetsmarknadsministerns kommentar till denna väldigt hårda kritik. Som sagt finns det mycket att kritisera regeringen för. Det som jag främst hade tänkt uppehålla mig vid var regeringens misslyckande med arbetslöshetsförsäkringen. Man inledde sin regeringsperiod efter att ha vunnit valet 2006 med att väldigt hastigt genomföra de åtgärder som man menade skulle kunna ge resultat, och som vi nu, herr talman, sex år senare har kunnat se är helt misslyckade. Vad man gjorde med arbetslöshetsförsäkringen var att man sänkte ersättningen kraftfullt, man höjde avgifterna rejält och man gjorde ett hårdare regelverk så att man helt enkelt stängde ut folk från ersättningen. Tanken med detta var att människor skulle välja att arbeta i stället för att välja att vara arbetslösa. Bekymret med den här politiken är att det förutsätter att det finns ett val. Jag som har träffat väldigt många arbetslösa under många år, framför allt under den här hösten, kan konstatera att de inte har valt sin arbetslöshet. De har tvingats ut i arbetslöshet. De har drabbats av arbetslöshet. Om det inte finns ett val fungerar naturligtvis inte heller den här politiken. Hela arbetslöshetsförsäkringen har alltså havererat. Den har inte lett till något annat än att göra de arbetslösa fattigare. Herr talman! Moderaterna har målat in sig i ett hörn. En försämrad a-kassa var deras lösning på arbetslösheten, och den har som sagt inte fungerat. I stället har denna dåliga arbetslöshetsförsäkring blivit en del av problemet. Vår socialdemokratiska lösning är en bra a-kassa kombinerat med en aktiv arbetsmarknadspolitik och en fungerande utbildningspolitik. Det är där vi ser behoven. Vi kan konstatera att den gemensamma nämnaren för långtidsarbetslösa ungdomar är att de inte har gymnasieutbildning. Om man har konstaterat var problemet finns är det väl rimligt som ansvarlig politiker att lägga fram förslag som löser problemet. Det gör vi socialdemokrater. Det handlar om rättigheter kombinerat med skyldigheter. Det handlar om krav på men även stöd till den enskilde. Det är en politik för framtiden. Dagens försäkring lämnar många utanför. De som kvalificerar sig för ersättning kan inte försörja sig eller sin familj. Då måste försäkringen öppnas upp för fler. Ersättningen måste höjas, avgifterna måste sänkas och göras rättvisa, och detta måste kombineras med en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det är vägen ur regeringens misslyckande och tillbaka till en fungerande arbetsmarknad. Kritiken mot den moderatledda regeringens arbetsmarknadspolitik växer självklart eftersom den inte fungerar. Fler och fler aktörer i samhället protesterar. Fackföreningarna reagerar och har gjort det hela tiden. Nu reagerar även arbetsgivarna, av det enkla skälet att arbetsgivarna naturligtvis drabbas lika hårt som arbetstagarna av en arbetsmarknad som inte fungerar. Trots att hundratusentals människor är arbetslösa är det tiotusentals arbeten som inte blir tillsatta, jobb som inte blir utförda, produktion som inte blir utförd och ordrar som annulleras. I denna situation där inte matchningen på arbetsmarknaden fungerar lämnar Arbetsförmedlingen tillbaka miljarder varje år. Det är självklart att även arbetsgivarna i det här landet nu reagerar. Det är snart bara Moderaterna som inte har lämnat det sjunkande skeppet. Kritiken går långt in i regeringen. Folkpartiet, till exempel, föreslår kraftigt höjt tak i arbetslöshetsförsäkringen eftersom man har insett att det är absolut nödvändigt för att återupprätta försäkringens förtroende ute på arbetsmarknaden. I den parlamentariska socialförsäkringsutredningens uppdrag ingår även arbetslöshetsförsäkringen. I den utredningen, där alla partier i riksdagen ingår, har man kommit överens om att arbetet med arbetslöshetsförsäkringen ska utgå från TCO:s förslag för hur en arbetslöshetsförsäkring ska utformas. Hur ser då TCO:s förslag ut? Jo, herr talman, TCO:s förslag är i huvudsak ett bra förslag. Det innebär kraftigt höjda tak i försäkringen och sänkta och rättvisa avgifter, vilket innebär att försäkringen öppnas för många fler. Herr talman! TCO:s förslag till ny arbetslöshetsförsäkring löser de flesta problem som den moderatledda regeringen har skapat. Det finns ett starkt stöd för denna förändring, och det som återstår är att övertyga de moderata statsråden i regeringen. Vi får hoppas att utredningen jobbar vidare och lyckas ena sig om förslag till lösningar på de problem som regeringen inte har klarat av att lösa. Detta återstår att se, men det finns ett starkt stöd för förändring och många som inser att dagens situation inte fungerar. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 2. (Applåder)

anf.55 Raimo Pärssinen (S):

Herr talman! Jag yrkar bifall till vår reservation nr 22. Herr talman! När jag lyssnar på regeringens företrädare och Alliansen kommer jag att tänka på låten Keops pyramid i vilken de som har makten bygger sig en pyramid där tankarna och rummen är lika svala eftersom de inte vill höra och se det som händer i verkligheten. I fredags träffade jag 20 uppsagda personer vid Ovako Hofors AB. De var visstidsanställda och hade varit där i omgångar. De var mycket kritiska till den politik som förs, till att alltid vara svansen, konjunkturregulatorn, och åka in och ut ur arbetslivet och till den verklighet som ni erbjuder med urusel a-kassa och små möjligheter till utbildning. Ni har förskjutit balansen på arbetsmarknaden. Det har skett med ert goda minne och genom usla förslag. Ni har gjort det för att stärka upp arbetsgivarna. Ni har medvetet försvagat det fackliga arbetet i näringsliv och samhälle. Som vi har hört tidigare har ni punkterat a-kassan och gjort den dyr. Det är många som har avslutat sitt fackliga medlemskap. Ni har också genomdrivit ett antal antifackliga lagändringar. Ni kallar det regelförenklingar, Hans Backman. Vi vet att ni kommer att fortsätta med detta. Organisationsgraden, det vill säga hur många av dem som arbetar som är med i en fackförening, fortsätter att sjunka. Inom vissa förbund har den sjunkit drastiskt. Det betyder att ni också gör det mycket svårare att rekrytera skyddsombud på arbetsplatsen. I dag finns det i runda tal 100 000 skyddsombud, men vi som var på arbetslöshetsmässan Gilla jobbet fick höra att det saknas ungefär lika många. Under hösten har ett antal fackförbund låtit göra undersökningar om skyddsombudsuppdraget. År 2012 har nämligen varit skyddsombudets år. Det har inneburit att man har haft riktade aktiviteter för att lyfta fram den viktiga verksamhet som skyddsombuden bedriver. I de undersökningar som Byggnads, IF Metall och Hotell- och restaurangfacket med flera har gjort påvisas stora brister. En vanlig kommentar i undersökningarna är att man inte får tid att utföra sitt uppdrag. Hans Backman och jag är väl bekanta med Ovako som har infört en mycket slimmad arbetsorganisation. Skyddsombuden där säger att de har svårt att få tid och komma loss för att göra sitt uppdrag, det vill säga bevaka att arbetsmiljön för medarbetarna är god. Undersökningarna visar också på stora brister i utbildning. Man får inte den utbildning som krävs. Vidare saknas det skyddsombud på många arbetsplatser, och - hör och häpna - på en hel del arbetsplatser utser arbetsgivaren skyddsombud. Men det är kanske så Alliansen har tänkt. Det blir ytterligare en förskjutning till arbetsgivarnas fördel. Dock har det skyddsombud som utses av arbetsgivaren faktiskt inget mandat för sitt uppdrag. Vi socialdemokrater vill stärka skyddsombudens viktiga arbete genom att stärka den fackliga organisationen, utöka mandaten för de regionala skyddsombuden, satsa på mer utbildning och öka stödet från Arbetsmiljöverket via nya resurser och ny kompetens där. Vi vill också att fler arbetsplatser blir föremål för tillämpad arbetsmiljöforskning som angriper de svåra frågorna om belastningsskador, hjälper till med riskbedömning, ser vad en hållbar arbetsorganisation är, lyfter de psykosociala frågorna och ser till att vi får en arbetsmiljö som utvecklar, inte bränner ut de anställda. Ni satsar 2 miljoner kronor, slår er för bröstet och säger: Nu äntligen kommer det att hända något inom arbetsmiljöforskningen. Arbetsmiljöverket har alltså fått hela 2 miljoner kronor, men vid vårt besök där förra veckan sade man: Vi vet inte vad regeringen har för avsikt med dessa 2 miljoner kronor. Blir det mer pengar? Arbetsmarknadsministern har blivit jagad i denna fråga. Vid så många konferenser, debatter och tillfällen har det sagts enhälligt att det krävs en satsning på en mer samlad arbetsmiljöforskning för framtiden. När kritikerna har frågat varför arbetslivsforskningen slogs sönder har Hillevi Engström svarat att det var före hennes tid. Det är inget godtagbart svar. Vi vill också påbörja ett arbete för en nollvision mot dödsolyckor. Precis som Annika Qarlsson berättade var det återigen en som dog på arbetsplatsen. Vi vill att alla tillbud och olyckor ska anmälas till Arbetsmiljöverket så att man kan få en fullständig bild. I dag finns det ett stort mörkertal. Herr talman! Låt oss konstatera att regeringen inte har några nya idéer. Man kan nästan känna idétorkan i luften, och det märks ju på att det knappt finns några nya förslag. Visserligen var det ganska intressant när vi hade debatt här i riksdagen om arbetsmiljön och Hillevi Engström deltog. Då kom det fram lite nya idéer. Hans Backman, Folkpartiet, föreslog att alla skyddsombud skulle få ett eget jobbskatteavdrag. Det var ju en fräck nyhet. Vidare föreslog Katarina Brännström att de arbetsgivare som sköter arbetsmiljöfrågorna och inte bryter mot arbetsmiljölagen skulle få skattelättnader. Om någon av er har glömt vad ni sade är det bara att gå in på SVT Play och titta. Man skulle alltså bilda en egen skattekolumn för skyddsombuden, och manna från himlen genom skattelättnader skulle landa på laglydiga krogar, verkstäder, byggfirmor med flera. Arbetsmarknadsministern verkade inte alltför uppspelt när hon lyssnade på debatten. Nu pågår också ett arbete ute i Europa. EU-kommissionen har en arbetsgrupp som handlar om regelförenklingar, smart regulations, för små företag. Problemet med det är att kommissionens arbetsgrupp inbillar sig - med regeringens goda minne, vill jag påstå - att tillväxt och fler jobb ökar om små företag får lägre krav på en god arbetsmiljö. Den starkare konkurrenskraften skulle alltså komma genom att de anställda fick en sämre miljö att jobba i. Vid den första rapporteringen godkände statsministern rapporten. Jag har fått lära mig att näringsminister Annie Lööf vill testa dessa idéer inom olika branscher i Sverige. Jag har ställt frågan till Hillevi Engström om hon är beredd att göra ett enda undantag för något eller för någon bransch som skulle få lägre arbetsmiljökrav på sig, det vill säga att kunna leverera sämre arbetsmiljö till de anställda. Jag fick inget svar på det. Hillevi Engström säger att alla ska ha god arbetsmiljö, men hon svarade tyvärr inte på den specifika frågan om ifall hon är beredd att göra ett enda undantag. Där det finns ekonomisk brottslighet finns det också dåliga arbetsmiljöer. Vi hade en konferens och ett seminarium här i riksdagen där byggbranschen var inbjuden. Då fick vi höra hur seriösa byggfirmor här i Stockholm blir utslagna av oseriösa firmor som använder dåliga, usla och farliga arbetsmiljöer som ett konkurrensmedel för att kunna sätta ett lägre pris. Den firma som redovisade sin situation för oss har slutat att lägga anbud på innergårdarna i Stockholm eftersom det inte går. Frågan är: Vad gör regeringen åt detta? Säger regeringen och Alliansen att vi har arbetsmiljöfrågor för sig och skattefrågor för sig? Eller ser man att det hela hänger ihop? Här finns det mycket att göra om man så vill, och det finns bra förslag att ta till sig om man så vill. Men hittills har ni inte svarat på ett enda av dem. Den tudelade arbetsmarknaden, brukar Arbetsmiljöverket tala om. Man brukar tala om näringslivets nya strukturer. Vi ser det genom att det finns ett antal goda arbetsplatser med god arbetsmiljö som fortsätter att utvecklas. Man får större kunskaper, man får större ansvar och fler befogenheter och man utvecklas i sitt jobb. Samtidigt växer arbetsmarknaden allt starkare åt det andra hållet. Det kan beskrivas med de handelsanställda som är anställda på 0 procent, det vill säga att de har förbundit sig att komma när arbetsgivaren ringer. Det är främst unga kvinnor som är belastade med detta. Det är de som får springa och hoppas att telefonen ringer - från jobb till jobb. Min fråga blir: Vad gör ni åt detta? Och på vilket sätt reagerar ni när ni hör detta? Det blir ingen respons. Den tudelade arbetsmarknaden kan också beskrivas med dem som har jobben med de korta arbetsinnehållen. På 60 sekunder gör man klart sitt arbete, och då kommer nästa bit. Med detta följer arbetsskadorna i och med repetitiva rörelser. Det gör också att människan blir lätt utbytbar. Men det är ju så ni vill ha det; det ska alltid ske på arbetsgivarens villkor. Lagen om offentlig upphandling måste förändras så att vi verkligen kan ställa krav på sjysta villkor, på kollektivavtal och på bra arbetsmiljö. Så kan vi få bort rufflarna i dessa branscher. Men inte heller detta gör ni någonting åt. Jag må säga: Keops pyramid verkar stämma gott som en beteckning på hur ni beter er nu. Ni varken ser, vill se eller höra. Om man tar upp dessa frågor är man bara otäck. Med dessa ord, herr talman, vill jag önska Alliansen en god jul. (Applåder)

Måndagen den 17 december 2012

Kl.

09.00

Arbetsplenum

________________________________________________________

Nr			Anmäld tid (min.)	Ackumulerad tid
8	Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU2
	Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
	1	Ylva Johansson (S)	12
	2	Esabelle Dingizian (MP)	12
	3	Sven-Olof Sällström (SD)	12
	4	Christina Höj Larsen (V)	12
	5	Elisabeth Svantesson (M)	12
	6	Hans Backman (FP)	12
	7	Annika Qarlsson (C)	12
	8	Andreas Carlson (KD)	12
	9	Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)	12
	10	Patrik Björck (S)	10
	11	Mehmet Kaplan (MP)	10
	12	Raimo Pärssinen (S)	10
			____	____
			2.18	2.18

9	Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU1 (forts.)
	Utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet
	1	Hans Backman (FP)	12
	2	Abir Al-Sahlani (C)	12
	3	Penilla Gunther (KD)	12
	4	Ann-Christin Ahlberg (S)	12
	5	Jenny Petersson (M)	12
			____	____
			1.00	3.18

10	Justitieutskottets betänkande JuU1
	Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
	1	Morgan Johansson (S)	10
	2	Maria Ferm (MP)	10
	3	Richard Jomshof (SD)	12
	4	Lena Olsson (V)	12
	5	Johan Pehrson (FP)	12
	6	Krister Hammarbergh (M)	12
	7	Johan Linander (C)	8
	8	Caroline Szyber (KD)	8
	9	Agneta Börjesson (MP)	6
			____	____
			1.30	4.48

11	Utbildningsutskottets betänkande UbU2
	Utgiftsområde 15 Studiestöd
	1	Adnan Dibrani (S)	8
	2	Jabar Amin (MP)	8
	3	Björn Söder (SD)	8
	4	Rossana Dinamarca (V)	8
	5	Jan Ericson (M)	8
	6	Roger Haddad (FP)	6
	7	Emil Källström (C)	8
	8	Yvonne Andersson (KD)	8
			____	____
			1.02	5.50

12	Civilutskottets betänkande CU3
	Privatuthyrning av bostäder
	1	Lars Eriksson (S)	10
	2	Oskar Öholm (M)	10
	3	Jan Lindholm (MP)	10
	4	Nina Lundström (FP)	10
	5	Ola Johansson (C)	10
	6	Carina Herrstedt (SD)	5
	7	Amineh Kakabaveh (V)	10
	8	Otto von Arnold (KD)	10
	9	Statsrådet Stefan Attefall (KD)	10
	10	Veronica Palm (S)	10
			____	____
			1.35	7.25

13	Miljö- och jordbruksutskottets betänkande MJU2 (forts.)
	Utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel
	1	Staffan Danielsson (C)	8
			____	____
			0.08	7.33

Totalt anmäld tid

7 tim. 33 min.

_____________________________

2012/13:45

Måndagen den 17 december 2012

Kl.

09.00

Arbetsplenum

________________________________________________________

	Justering av protokoll
1	Protokollen från sammanträdena måndagen den 10 och tisdagen den 11 december

	Anmälan om kompletteringsval
2	Annika Duàn (S) som suppleant i justitieutskottet och i miljö- och jordbruksutskottet fr.o.m. den 15 januari t.o.m. den 10 juni 2013 under Anna Walléns (S) ledighet
3	Hans Unander (S) som suppleant i socialutskottet och i trafikutskottet fr.o.m. den 15 januari t.o.m. den 31 juli 2013 under Roza Güclü Hedins (S) ledighet

	Anmälan om uppteckningar vid EU-nämndens sammanträden
4	2012/13:13 Fredagen den 30 november

	Ärenden för bordläggning	Reservationer
	Näringsutskottets betänkanden
5	2012/13:NU2 Utgiftsområde 19 Regional tillväxt	12 res. (S,MP,SD,V)
6	2012/13:NU3 Utgiftsområde 21 Energi	8 res. (S,MP,SD,V)
	Sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande
7	2012/13:UFöU1 Fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF)	5 res. (SD,V)

	Ärenden för debatt
	Arbetsmarknadsutskottets betänkanden
8	2012/13:AU2 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv	24 res. (S,MP,V)
9	2012/13:AU1 Utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet (forts.)	7 res. (S,MP,SD,V)
	Justitieutskottets betänkande
10	2012/13:JuU1 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet	50 res. (S,MP,SD,V)
	Utbildningsutskottets betänkande
11	2012/13:UbU2 Utgiftsområde 15 Studiestöd
	Civilutskottets betänkande
12	2012/13:CU3 Privatuthyrning av bostäder	6 res. (S,M,MP,FP,C,SD,V, KD)
	Miljö- och jordbruksutskottets betänkande
13	2012/13:MJU2 Utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel (forts.)

	Ärenden för avgörande tisdagen den 18 december kl. 15.30
	Tidigare slutdebatterade
	Trafikutskottets betänkande
14	2012/13:TU2 Transportsystemets inriktning	27 res. (S,M,MP,FP,C,SD,V, KD)
	Miljö- och jordbruksutskottets betänkande
15	2012/13:MJU1 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård

______________________________