Litteratur, språk, läsande och bibliotek

anf.48 Kerstin Engle (S):

Herr talman! Givetvis står vi socialdemokrater bakom våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 3. I går läste jag en intervju med författaren Rose Lagercrantz. Under rubriken "Så rensar jag tankarna" sade Rose: "Läsa, läsa, läsa! Jag längtar efter att läsa för det är gymnastik för skallen. Då glömmer jag allt och så kommer jag tillbaka med helt nya perspektiv på saker och ting." Så långt Rose Lagercrantz, men vi har nog alla våra egna bilder av läsandets betydelse och bibliotekens roll i våra liv. Almapristagaren Guus Kuijer prisade Sverige som det enda land i världen som förstått vikten av goda böcker för barn. Han var övertygad om att det var Astrid Lindgren som lärde oss det, men vilken stat är så klok att den lyssnar på sina författare? Jo, Sverige. Vi har alltså en god grund att stå på. Herr talman! Att ha tillgång till språket för att kunna läsa, tala och påverka samhället är en grundpelare i ett demokratiskt land. I dag växer läsklyftan, samtidigt som mycket av det uppsökande läsfrämjande arbetet nedrustats. Detta hotar Sverige som kunskapsnation. Vi måste ställa oss frågan: Vad kan stat, kommuner och folkrörelser göra för att skapa det läsande landet? Frågorna kräver snabba svar då vi halkar efter alltmer i europeiska jämförelser. Att kunna läsa och ha en god läsförståelse stärker individen och banar väg för just mitt individuella liv och mina möjligheter att nå livsmålen. Ett text- och informationsbaserat samhälle begränsar naturligtvis personer som inte kan läsa. Den nu sittande Litteraturutredningen presenterar sitt slutbetänkande hösten 2012, och då har det gått 60 år sedan 1948 års bokutredning redovisade sina överväganden och förslag. Boken, läsandet och litteraturen har varit föremål för fem statliga utredningar. För alla utredningar är det en given utgångspunkt att litteraturen förmedlas genom boken, och genomgående finns den alltid lika aktuella frågan om bokens ställning i ett föränderligt samhälle. Ytterst handlar alla utredningarna om vikten av att läsa - om allas rätt till den så kallade goda litteraturen. En utmaning för varje utredning har varit hur boken ska kunna hävda sig i konkurrens med allt det nya som följer med teknologiutvecklingen. I delbetänkandet Läsarnas marknad, marknadens läsare problematiseras mycket kring läsande och medierna. Dagens kommunikationsteknik ger näst intill obegränsade möjligheter till kommunikation, information och kunskap över alla gränser. Numera kan vi leva våra liv både offline och online. I spåren av en tilltagande kommersialisering har förutsättningarna för mediernas funktioner i samhället ändrats och därmed även det för demokratin så viktiga offentliga samtalet. Fragmentering, diversifiering och individualisering är begrepp som ofta återkommer i analyserna av dagens mediekultur. Nya frågor formuleras: Vad är en bok? Vad är litteratur? Vem är författare? Vad är ett folkbibliotek? Vad gör skolan? Vem betalar? I dag upptar användningen av medier över 50 procent av vår fritid, och tv-tittandet är den enskilt dominerande fritidsaktiviteten. För de unga tenderar internet att överta den rollen. Oaktat stora förändringar i såväl samhället som medielandskapet finns det fortfarande stora likheter i läsvanorna med dem som rådde under 1948 års bokutredning. Bokintresset var då liksom nu störst bland barn och unga för att sedan sjunka med stigande ålder. Flickor var och är fortfarande betydligt flitigare bokläsare än pojkar. Generationsskillnaderna synes således på det stora hela bestå. Andelen av befolkningen som aldrig läser är sedan länge 11-12 procent. Men självklart finns det betydande skillnader. Den mest iögonfallande är att för 60 år sedan var männen flitiga bokläsare och flitigare än kvinnorna. I dag läser 40 procent av kvinnorna böcker en vanlig dag, medan motsvarande andel bland männen är 24 procent. Vändpunkten kom på 1970-talet, och klyftan har påtagligt ökat. Detta är några uppgifter som jag har tagit från det mycket intressanta delbetänkandet. Det visar vilka enorma utmaningar vi har när det gäller läsandet och litteraturen. Herr talman! Vi socialdemokrater anser att alla kommuner ska ha bra bibliotek som alla kan nå i sitt närområde. Biblioteken ska ha god personaltäthet. Många och utbildade bibliotekarier är grunden. Vi tycker också att det är viktigt att alla barn har tillgång till ett bra skolbibliotek och skolbibliotekarier som kan uppmuntra och stimulera läsandet. Vi socialdemokrater tycker att det är dags för en nationell biblioteksstrategi som stöd för att alla Sveriges bibliotek ska kunna möta framtidens utmaningar. Regeringens uppdrag till Kungliga biblioteket att ha en nationell överblick ser vi bara som en början. Svaga läsare har ett stort behov av hjälp och vägledning av pedagogiskt kunnig bibliotekspersonal för att hitta rätt i informationsflödet. Elever med lässvårigheter undviker ofta svårigheterna och läser sällan. Om de inte får tillräckligt med stöd är risken stor att dessa elever inte läser alls, och därmed minskar sin läsförmåga ytterligare. I samspelet mellan förskola, skola och bibliotek grundläggs goda läsvanor. Den som när han eller hon var barn och ung vant sig vid att besöka biblioteket gör det också som vuxen. Här behövs fortsatta insatser som också särskilt inriktar sig mot barn och unga med invandrarbakgrund. Biblioteken och pappersboken står inför stora utmaningar. Datorerna och mobiltelefonerna har revolutionerat även våra kulturmönster, och i dessa har boken ännu inte hittat sin rätta plats. Biblioteken famlar lite efter sin roll när bokläsandet sviktar, samtidigt som barn och unga i växande utsträckning tycks vända sig till andra kulturyttringar och datorspel. Vi anser att biblioteksverksamhetens idé och utveckling bör diskuteras, och då kommer man osökt in på frågan om en nationell strategi. Sverige är fortfarande det enda landet i Norden som saknar en sådan strategi. Det leder till att bibliotekens fulla potential inte tas till vara, vilket i sin tur leder till resursslöseri och effektförluster. Som sagt: Uppdraget till KB är en bra början, men långt ifrån tillräckligt. Det är oroande att antalet bibliotek i Sverige minskar i stadig takt. Sedan 1990 har över 400, över 30 procent, av alla biblioteksfilialer lagts ned. Även antalet anställda på de kommunala biblioteken minskar. Bara mellan 2009 och 2010 har över 200 personer fått sluta. Till detta kommer att biblioteksbussarna blir färre. Detta talar också för nödvändigheten av en strategi. SOM-institutet visar i sin senaste rapport att biblioteksanvändningen i Sverige nu är nere på under 50 procent av befolkningen. Endast 25 procent av dem med lägst utbildning säger sig ha använt biblioteket det senaste året. Detta kan jämföras med 66 procent av dem med högst utbildning. Till detta kommer det digitala utanförskapet som ytterligare ökar på informationsklyftan. Närmare 1,7 miljoner invånare har fortfarande inte tillgång till internet i sitt hem eller på sin arbetsplats. I takt med att antalet bibliotek blir färre minskar naturligtvis också antalet besök och lån. Att värna folkbibliotekens ställning i dag kräver dock en debatt och lösning kring e-böckerna - inköpsbeslut som inte styrs av marknaden. Att säkra medborgarnas rätt till bibliotek med rätt att låna ut böcker i olika former är en avgörande fråga för folkbiblioteken och läsandet, och detta bör utredas så fort som möjligt. Det har gjorts många goda satsningar för läsandet, till exempel En bok för alla som har varit värdefull och vi vill fortsätta i denna satsnings anda. I dag finns det tillgång till ganska billiga böcker. Men vad hjälper det när man inte får någon pushning eller tips om vad läsning kan ge? Vi vill därför fortsätta att stimulera produktion av talböcker, taktila bilderböcker och böcker på de nationella minoritetsspråken. Därför tycker vi att det är viktigt att ge En bok för alla ett förnyat och framför allt breddat uppdrag. Demokrati är beroende av självständiga medborgare. Därför behövs fler oberoende röster i det offentliga samtalet. Det behövs fler arenor för debatt där tankar, synsätt och idéer kan mötas och brytas. Stadsmiljöer, museer och bibliotek formas av arkitekter. Det blir vackert och funktionellt men också dyrare och därmed mindre tillgängligt. Vi måste motverka kommersialismens negativa verkningar. Var finns ställen där man kan hänga med vänner utan att vara konsument? Det är i det offentliga rummet som samhällsberättelser skapas. Då får vi inte utestänga vissa. Om vi inte får dessa icke-kommersiella mötesplatser för diskussion och kreativitet blir vi sittande i våra tv-soffor och skräms av det nya och av det okända. (Applåder)

anf.49 Tina Ehn (MP):

Herr talman! Vi debatterar nu kulturutskottets betänkande 7 Litteratur, språk, läsande och bibliotek . Ordet litteratur är ett begrepp som omfattar både muntliga och nedskrivna texter. De ska också uppfylla vissa estetiska kriterier. Det är lite intressant att titta på vad ord betyder och var de kommer ifrån. Att läsa, att knäcka koden, att hitta bland ord och meningar och att förstå sammanhangen är en fantastisk upplevelse när en människa lär sig läsa, när bokstäver flyter samman till ett ord. Ofta upplevs den händelsen med det lilla barnets nyfikenhet på orden, på innehållet och hur det låter. Orden prövas i munnen. Det där ordet som kommer ut ur munnen kan vara fantastiskt. Ibland kommer det ut ord som är självklara men lite annorlunda. När min dotter var liten var hon intresserad av blommor - förmodligen är hon det även i dag. Hon tittade på olika blommor och skulle lära sig blomnamn. Hon hade precis sett en tulpan. Någon dag senare när vi var ute såg hon lupiner. Hon pekade på en sådan blomma och sade att det var en tulpin. Sådana ord glömmer man aldrig. Inlärning i sig är också någonting unikt. Vi lär oss på olika sätt och med olika sinnen i fokus. Därför är det mycket viktigt att vi får möjligheten och rätten att lära oss på olika sätt, med alla våra sinnen. Lusten att lära behöver få vara i fokus - detta för att utveckla fler möjligheter för flera människor. Jag tror inte att just mer av betyg och mer av ordning och reda är det som ger oss lust, fascination, kunskap och resultat. Vi politiker vill gärna tro att lösningarna är så enkla, men det är nog fråga om mer än så. Läsfrämjande är ett av de områden som behandlas i betänkandet. Här finns det en reservation från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, och här finns också en text från majoriteten. I den texten om läsfrämjande står det att en av de viktigaste prioriteringarna på kulturområdet syftar till att öka läsandet. I samma stycke konstateras det att det finns stora skillnader i läsvanor och att trenden är negativ när det gäller läsförståelse och intresse för litteratur. Såväl i Sverige som i de flesta andra EU-länder är andelen svaga läsare betydligt större bland pojkar än bland flickor. Den fråga vi måste ställa oss är nog hur vi ökar intresset, nyfikenheten och möjligheterna. Det är en mycket viktig politisk fråga. I majoritetens text påpekar man vikten av skolbibliotek samt deras roll för läsförståelse och för intresset för litteraturen. Vi har ju nu fått en ny sådan lag. Men för mig är det inte självklart att ett skolbibliotek i sig ökar läsintresset och förståelsen. Det viktiga med bibliotek, även skolbibliotek, är för mig den personal som finns i de byggnaderna. Bibliotekspersonalens kompetens kommer att avgöra om den nya skolbibliotekslagen leder till det som eftersträvas. Detta väcker frågor på många håll. Hur lyfts personalens kompetens fram i detta avseende? Det är också intressant att man i betänkandet skriver att skolbibliotek är viktiga för just läsförståelse, läsning och intresset för litteratur bland barn och unga. Det är lite märkligt att kopplingen mellan bibliotek och språk, oftast svenska språket, är så självklar. Men alla andra kunskapsområden glömmer vi gärna bort liksom alla andra ämnen. Även om biblioteken är fulla av bokstäver är meningarna och orden fulla av allt möjligt annat - om historia fysik, kemi, dramatik, geografi, biologi och så vidare. Bibliotek är till för all kunskapstörst! Det är nog dags för oss att tänka på det och att se det. Ett förslag till bibliotekslag - en skrivelse, kan man väl säga - är ute på remiss. Det har varit ett tryck från många håll. Äntligen har någonting kommit från kulturministern, någonting som många väntat på skulle komma. Man undrade när ett förslag till en ny bibliotekslag skulle komma eftersom den gamla började bli lite för gammal. Det fanns en utredning som legat klar länge. Även den började damma igen. I en interpellation tidigare i år ställde jag en fråga till kulturministern. I den debatten kom just ett löfte om att någonting var på gång och på väg. Då sades det att ett förslag till ny bibliotekslag antagligen skulle komma före julen. Men i dagens betänkande kan jag läsa att vi får vänta på den propositionen till våren 2013. Jag kan inte utläsa särskilt mycket nytt i den skrivelse som nu föreligger. Dock är en hel del bra och förtydligande. Det här med bibliotek verkar vara en svår sak. I det betänkande vi i dag behandlar kan jag läsa att en kommitté, den så kallade Litteraturutredningen, är på gång. Den ska svara på många fler frågor - om hur litteraturens ställning ska stärkas i skolan, om hur vi ska analysera läsfrämjande insatser med flera uppdrag. För mig och Miljöpartiet är biblioteken oerhört betydelsefulla. De är platser för ett demokratiskt möte - icke-kommersiella mötesplatser som vi finner att det är allt svårare att hitta i dagens samhälle. Till biblioteket letar sig människor för att läsa sin dagstidning, många gånger på ett annat språk än svenska. Detta är både viktigt och bra för ett demokratiskt samhälle. Biblioteket är en plats där generationer möts, där människor känner ett stort förtroende för personalen och där man kan samtala i olika studiecirklar. Där finns språkkaféer och man har sagostunder. Där finns datorer och böcker. Det finns tunna och tjocka böcker. Det finns fina och fula böcker. Det finns spännande och tråkiga böcker. Och det finns en lugn vrå. Många av de verksamheter och uppdrag som biblioteken ombesörjer är sådant som det finns ett behov av i samhället och som biblioteken tar ett mycket stort ansvar för trots att ingen uttalat krav om det. I en av reservationerna om bibliotekens uppdrag lyfter vi i Miljöpartiet fram vikten av att en ny bibliotekslag även bör innehålla kvalitativa aspekter när det gäller mediebeståndet för att säkerställa mångfald, kvalitet och tillgänglighet för alla - oavsett driftsform. Vi anser att en reviderad bibliotekslag behövs eftersom den gamla helt enkelt känns omsprungen. Vi skulle önska att alla viktiga frågor om nationell samordning, gemensam katalog för samtliga bibliotek och möjligheten med digitala bibliotek ingick i ett sådant underlag till ny lag. Detta har vi med i en med Vänsterpartiet gemensam reservation i betänkandet. Folkbibliotek är kommunernas angelägenhet. Det är något vi från riksdagen inte kan styra över. Dock kan vi tycka, ha åsikter. Folkbiblioteken är väldigt viktiga grundfundament i det svenska folkbildningssystemet som gillas av många och som vi tror att det är viktigt att slå vakt om. Detta har vi uttryckt i en reservation. I vår motion om bibliotekspolitiken har vi i Miljöpartiet lyft fram det faktum att för att bibliotek ska fylla sin funktion nu och i framtiden krävs det välutbildade biblioteksanställda med hög informationskompetens. Pedagogisk kompetens har också blivit allt viktigare då människor i alla åldrar individuellt ska söka information och tillföra sig ny kunskap. Drygt hälften av alla biblioteksanställda i dag är utbildade bibliotekarier. Framtidens bibliotek och kunskapssamhälle kräver att vi som medborgare så mycket mer kan filtrera, prioritera och kritiskt granska informationsflödet. Att lära oss källkritik, att sovra och att ifrågasätta det enorma flödet av information behöver vi se som lika självklart. Alla sökvägar som styr vilken information var och en av oss får upp då vi söker - alltså den information som dyker upp - beror på den information jag brukar söka på. Det är ett faktum som ger åtminstone mig lite rysningar. Medvetenheten och kunskapen om vad som påverkar mig - hur det går till - blir allt betydelsefullare. Framtidens bibliotekarier blir alltså inte mindre viktiga för att det går att googla information, utan deras roll blir ännu viktigare. Slutligen skulle jag vilja säga att litteratur- och läsfrågor samt biblioteken är otroligt viktig kulturpolitik precis som konst och estetik är. Jag tror att vi har en möjlighet att, och också behöver, lyfta fram de här frågorna otroligt mycket mer inom alla politikområden. Ju mindre viktig kulturpolitiken görs, desto mindre viktig blir den. Jag tror att vi behöver göra tvärtom. Det är allas roll i kulturutskottet i Sveriges riksdag. "För den som läser, finns ingen gräns för antalet liv som går att leva, eftersom skönlitteratur, biografier och historiska berättelser erbjuder ett oändligt antal liv från många delar av världen och från alla tider." Detta är ett citat som jag läste. Jag har haft svårt att hitta vem som har skrivit det, men det är alltså inte jag som har hittat på det. Avslutningsvis ställer jag mig bakom samtliga Miljöpartiets reservationer. Jag yrkar här och nu bifall till reservation nr 1.

anf.50 Mattias Karlsson (SD):

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 11 och 12. Läsförståelsen och dess betydelse för individen i dagens och morgondagens kunskapssamhälle kan knappast underskattas. Sverige har haft en lång och stolt tradition på området, men resultaten på senare år med allt sämre läsförståelse, framför allt bland barn och unga, är mycket oroande. I Sverigedemokraternas senaste budgetmotion valde vi att satsa 5 miljoner kronor mer än regeringen på läsfrämjande insatser för barn och unga. I likhet med många andra väntar vi också spänt på förslagen från Litteraturutredningen, som ju bland annat ska behandla frågan om läsförståelse. Om den forskningsantologi som Litteraturutredningen släppte tidigare i år är en fingervisning om i vilka banor man tänker, är jag rädd för att det finns en överhängande risk för att åtminstone mina förväntningar har varit förgäves. I de två kapitel som framför allt behandlar frågan om den försämrade läsförståelsen bland barn och unga nämns knappt de strukturella problem, kopplade till brister i skolsystemet och till invandrings- och integrationspolitiken, som jag tog upp då vi senast debatterade den här frågan i kammaren. I ett av kapitlen pekas i stället datoranvändningen ut som det stora problemet. Jag menar att det står en gigantisk elefant i rummet när det gäller diskussionen om den försämrade läsförståelsen bland barn och unga. Det är en elefant som jag tror att de flesta egentligen ser men som få verkar vilja tala om. Jag vill därför upprepa vad jag sade förra året: Skolverkets analyser visar att det i dag är 14 procent av de skoleleverna som är födda i Sverige av svenska föräldrar som inte når upp till en grundläggande nivå av läsförståelse. Siffran för skolelever som är födda i Sverige av utländska föräldrar är mer än dubbelt så hög, 30 procent, medan samma siffra för utlandsfödda skolelever i Sverige är hela 48 procent. Bland utlandsfödda elever som går på invandrartäta skolor ser situationen ännu värre ut. Merparten av skillnaderna mellan eleverna med svensk respektive utländsk bakgrund kan inte förklaras i socioekonomiska termer. Enligt Skolverket kvarstår två tredjedelar av skillnaden även efter man har polerat för socioekonomiska variabler. Det borde alltså inte råda något tvivel om att en av de allra viktigaste förklaringarna till den drastiskt försämrade läsförståelsen ligger i utformningen av den svenska invandrings- och integrationspolitiken. Det är något som också Skolverket ganska tidigt slog fast i sin rapport 227 om läsförståelse. Jag vill poängtera att anledningen till att jag tar upp detta inte är att jag på något sätt vill försöka skuldbelägga eleverna med utländsk bakgrund. Jag har full förståelse för de svårigheter som det måste innebära att komma ifrån ett många gånger bristfälligt eller till och med obefintligt skolsystem in i den svenska skolan och försöka tillägna sig kunskaper på ett främmande språk. Jag har också en enorm respekt för den halvan av de utlandsfödda eleverna som faktiskt lyckas nå upp till en grundläggande nivå av läsförståelse på svenska. Att den uppkomna situationen inte på något sätt är de utlandsfödda elevernas fel förändrar dock inte det faktum att det är en potentiell katastrof både för eleverna och för samhället. Trots massiva insatser och resursallokeringar från både stat och kommuner i form av bland annat Storstadssatsningen, Välfärd för alla, Järvalyftet med mera, har situationen gradvis förvärrats snarare än förbättrats. Som jag sade inledningsvis kan läsförståelsens betydelse för möjligheten att klara sig i dagens och morgondagens kunskapssamhälle knappast underskattas. Den som inte äger språket kommer sannolikt att ha ytterst begränsade möjligheter att göra karriär eller att delta i den demokratiska processen. Förespråkarna av dagen invandringspolitik och deras väljare bör alltså ha klart för sig att man sannolikt aktivt bidrar till att permanenta utanförskapet för generationer framöver. Ett problem i sammanhanget är att regeringen har behandlat vuxenutbildningen på ett minst sagt styvmoderligt sätt. Det berövar sannolikt en hel del människor, svenskar såväl som invandrare med läs- och skrivsvårigheter, att ta igen det de har missat och få en andra chans. Ett annat ännu större problem är fasthållandet vid den numera statsbärande mångkulturella ideologin som hela tiden förvärrar situationen genom att skapa och upprätthålla segregation och parallella samhällen där man numera i princip kan gå från vaggan till graven utan att behöva tala svenska. Det svenska samhällets ovilja och oförmåga att fullt ut försvara och bevara det svenska språkets och kulturarvets ställning är också temat för merparten av de motioner som jag valt att bifalla under behandlingen av det här betänkandet. Herr talman! Vi har valt att ge vårt stöd till motion 272 därför att vi tycker att det är lika principiellt fel att i dag ta bort de svenska ortsnamnen i fjällvärlden som det var att tidigare inte ha med de samiska namnen samt därför att vi har lyssnat till polis och fjällräddning i området som har vittnat om att den nya ordningen skapat förvirring och tidsförlust i samband med larm- och nödsituationer. Det är en förvirring som i en framtida extremsituation skulle kunna leda till att människoliv går förlorade. Vi har yrkat bifall till motion 317 angående punktskriftens ställning eftersom vi anser att personer med synnedsättning ska ha samma rättigheter som personer med hörselnedsättning. Vi anser att kraven från Punktskriftsnämnden och de synskadades organisationer om att synskadade ska ha samma lagstadgade rätt till ett läs- och skriftspråk som andra svenskar är fullt rimliga och berättigade. Motion 322 har vi bifallit därför att vi anser det vara rimligt att svenskan ges samma officiella status i Sverige som de nationella minoritetsspråken har samt därför att vi av såväl principiella som säkerhetsmässiga skäl anser det är viktigt att stärka det svenska språkets ställning och att all information av allmänintresse, i synnerhet varningstexter, ska göras tillgängliga på svenska. Slutligen, herr talman, har vi bifallit motion 325 eftersom vi betraktar den finlandssvenska och den estlandssvenska minoriteten som en del av det svenska folket och av den svenska statens historia. Bevarandet av dessa minoriteters språk och kulturarv borde därmed vara en självklar angelägenhet för den svenska staten och i det här fallet en del av arbetet för Institutet för språk och folkminnen.

anf.51 Tina Ehn (MP):

Herr talman! Jag blev lite nyfiken när Mattias Karlsson höll sitt anförande utifrån betänkandet som handlar om litteratur, språk, läsande och bibliotek. Mattias nämnde att han har en stor respekt för människor som kommer hit från andra länder och har mycket att klara av i samhället. Jag ser inte i de reservationer som i dag presenteras eller i er politik att det finns en ambition att öka läsförståelsen för alla medborgare. Vad har ni för tankar om att främja läsandet? Vad har ni för tankar för att hjälpa människor att klara svårigheterna och komma vidare? Förutom att ni vill ha olika krav tänker jag att det finns väldigt mycket man behöver göra för att stimulera människor att knäcka koder och hitta vägar in. Allt detta tycker jag är otroligt intressant. Det handlar om hur man kan möta människor, skapa en dialog och utveckla språket och så vidare. Det skulle vara lite intressant att höra om det finns några sådana tankar hos Sverigedemokraterna.

anf.52 Mattias Karlsson (SD):

Herr talman! Som jag sade inledningsvis satsar vi 5 miljoner kronor mer än regeringen på läsfrämjande insatser för barn och unga. Det är ett exempel. Tittar man på andra områden föreslår vi också stora satsningar på skolan på alla nivåer i vår budget. Att stimulera läslust och läsande är framför allt en fråga för skolan. De insatser som vi gör är viktiga. Det handlar om läsfrämjande insatser och insatser som syftar till att stimulera intresse för och läsande av litteratur hos framför allt barn och unga. Men de problem jag pekade på och som är grunden till att vi har den här diskussionen är strukturella problem. De måste man angripa på andra sätt. Jag tror att vi skulle kunna ha hur många projekt som helst - bokbussar och andra saker, skolbibliotek, mer personal på biblioteken - utan att det skulle göra någon större skillnad för grundproblematiken i det här fallet. Den är att vi har en mycket större invandring är vad vi klarar av. Det pekar även Skolverket på i sin rapport med nr 227. Man kommer aldrig i fatt. De segregerade skolorna blir bara mer och mer segregerade, och när man väl har hunnit i fatt och kan hjälpa några barn med deras situation kommer det nya typer av problem och nya elever som har stora behov. Att inte se de strukturella problemen och att inte vilja åtgärda grundproblemet i det här fallet är lite som att sitta i en båt som läcker och bara fokusera på hur man ska ösa i stället för att tänka på hur man ska stoppa läckan.

anf.53 Tina Ehn (MP):

Herr talman! Jag konstaterar att Sverigedemokraterna har lagt resurser i någon budget som de kan hänvisa till, men i dagens betänkande finns inga åtgärder som handlar om läsfrämjande insatser över huvud taget. Du talar inte speciellt mycket om det i ett bredare perspektiv, Mattias Karlsson, och ni pekar på problem som inte alla tycker finns. Att ni inte vill lyfta det här med läsfrämjande åtgärder för alla barn i en vidare kontext tycker jag är ett problem. Det vore angenämt att få höra om de läsfrämjande insatserna gäller alla i samhället.

anf.54 Mattias Karlsson (SD):

Herr talman! Självklart gäller de alla. Vi vill öka stödet till de medel som Kulturrådet betalar ut för läsfrämjande insatser för barn och unga. Där har olika typer av projekt möjlighet att söka medel, och sedan får det bli en bedömningsfråga vilka som anses ha bäst förutsättningar att bli lyckosamma. Jag tror att även om vi skulle satsa 20, 30 eller 40 miljoner extra på läsfrämjande insatser av den typ som Tina Ehn ofta talar sig varm för - enstaka projekt och nedslag - skulle det inte dramatiskt förbättra situationen. Om man inte inser var huvudproblemet ligger kan man inte lösa problemen. Det oroar mig faktiskt. Det är lätt att stå och tala fint om enstaka projekt och få det att låta bra, men jag tror inte att det kommer att göra någon större skillnad. Tyvärr tror jag att vi kommer att få leva med ett utanförskap som kommer att vara i generationer på grund av den oansvariga politik som bland andra Tina Ehn har varit med och bedrivit.

anf.55 Bengt Berg (V):

Herr talman! Kulturutskottets betänkande har litteraturen, språket, läsningen och biblioteken som tema, och dess minsta gemensamma nämnare kan sammanfattas i tre bokstäver - bok. Boken, denna fantastiska uppfinning har sedan Gutenbergs dagar bidragit till kunskapens, civilisationens och demokratins utbredning. Herr talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservationer nr 1, 2, 5 och 10 som handlar om läsfrämjande insatser, litteraturstöd, bibliotekens uppdrag och digitala bibliotek. Låt oss begrunda vilken oersättlig styrka som vilar i själva språket. Hur kan man bättre än Bellman beskriva ljusets och sommarens ankomst i form av en fjäril på Haga för drygt 220 år sedan? Minsta kräk i kärr och syra, nyss av solens värma väckt, till en ny högtidlig yra, eldas vid sefirens fläkt. Bellmans bokstavsmåleri fyller oss med sommar, och 1700-talsfjärilen lever på nytt. Det finns en nästan visionär demokratisk tanke när Bellman låter minsta kräk i kärr och syra få vara med om sommarens under. Allt och alla ska finnas i tavlan för att den ska fullbordas. Herr talman! Det borde vara en av kulturpolitikens viktigaste uppgifter att ge alla möjlighet att njuta av den oerhörda skatt som litteraturen är. Genom boken kan man inte bara lära känna sina egna känslor utan också erövra kunskap om samhället och tiden vi lever i. Boken kan göra oss bekanta med det som kanske är skrämmande. Boken kan ta dig med bakåt i tiden, runt om i världen, in i framtiden och in i en annan människa. Allt finns i böckerna, och det finns böcker för alla. Men alla kan inte ta del av läsningens möjligheter, och det är vår uppgift att fråga varför. Varför avstå från den trygghet som själva språket skapar? Vad händer med den som känner sig utanför den samhälleliga gemenskapen? Vilka uttryck tar man till när man känner sig maktlös? Hur griper man fjärilshåven för att fånga allt det vackra? Genom små, läsfrämjande åtgärder kan vi åstadkomma stora underverk. Skolan har en viktig uppgift i att ha böcker i bra skolbibliotek med kunnig och inkännande personal. I april skrev DIK:s ordförande Karin Linder att mer än 100 000 elever går i skolor utan fungerande skolbibliotek. Eleverna där missar förstås något viktigt när det gäller att höja sin egen språkliga och digitala kompetens. Detta är icke acceptabelt! Herr talman! Vänsterpartiet vill tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet satsa mycket mer på läsningen som leder till en positiv språkutveckling, och vi vill återuppta stödet till En bok för alla som ger ut kvalitetslitteratur för både barn, ungdom och vuxna till mycket rimliga priser. Dessutom har man utvecklat ett kontaktnät med bokombud på arbetsplatser, i hyresområden och på landsbygden. Herr talman! Så några ord om bokens väg på hälleberget. Bokmarknaden i sig präglas av stora konvulsioner. Det finns en berättigad oro över utvecklingen, vilket kan illustreras av en debattartikel i Svenska Dagbladet den 13 maj där förläggaren Kristoffer Lind tog upp frågan om den mediemakt som Bonnierföretagen tillskansat sig. Mycket av mångfalden som de små bokförlagen står för riskerar att hamna i medieskugga, och inte bara det - själva distributionskanalerna täpps till när ägandet bestämmer vilka som ska synas. Du som inte syns finns inte. Så brukar det heta när det gäller reklam, och det gäller även i bokbranschen och på filmområdet. Paradoxen är att de som talar om konkurrensens välsignelse ofta själva strävar mot monopolets lycka. Litteraturens fria spelrum är en viktig fråga som den kommande Litteraturutredningen förhoppningsvis tar upp. Andra viktiga frågor är förstås upphovsrätten och givetvis författarnas, fotografernas, och illustratörernas villkor. Också de ska kunna leva av sitt arbete och få rimligt betalt. Boklånen bygger upp den så viktiga Författarfonden, och här har regeringen visat stor njugghet. För att stärka samarbetet mellan skolan och kulturområdet har vi i Vänsterpartiet föreslagit en höjning i budgeten med 10 miljoner som skulle kunna gå till de så kallade centrumbildningarna som kunde länka samman skolan med kulturskaparna. Herr talman! Den offentliga berättelsen om världen, var finns den? Jo, den finns på bibblan, och man kan läsa den på svenska språket och på alla de andra språken. En ny bibliotekslag är ute på remiss. Där saknar jag något som står i Unescos folkbiblioteksmanifest, nämligen att frihet, välfärd och samhällelig och personlig utveckling är grundläggande mänskliga värden. De kan bara förverkligas genom välinformerade medborgare med möjlighet att utöva sina demokratiska rättigheter och därigenom spela en aktiv roll i samhällslivet. Vänsterpartiet vill slå fast bibliotekens oberoende från både politiska och kommersiella krafter, och dessutom vill vi ge biblioteken samma sorts rätt att sprida material digitalt som de har i dag att sprida böcker i fysisk form. Vi vill bygga ut biblioteksersättningen så att den kan bli ett stöd att räkna med. För en bråkdel av de belopp som regeringen frikostigt delar ut i form av skattesänkningar för de rikaste skulle många fler kunna få chansen att arbeta heltid med böcker, musik och filmer. Bibliotekens möjlighet att avgiftsfritt låna ut olika slags medier ställer givetvis krav på gemensamma lösningar för överenskommelser med rättighetsinnehavare och upphovsmän och -kvinnor. Herr talman! När vi diskuterar kultur gör vi det ofta i termer av nytta, lönsamhet eller vad det nu kan vara. Även om kulturpolitiken ska vara ett instrument för både det demokratiska samhällsbygget och vår gemensamma andliga tillväxt kan faktiskt en dikt rädda liv. Så här var det nämligen: En vinterdag var en gubbe ute och åkte sparkstötting på isen. Isen brast, och han hamnade i dödsskräcken. Då kom han på två rader i en dikt av Lars Gustafsson: Om du hamnar under isen, sök dig inte mot det vita utan mot det svarta. Det är där hålet finns.

anf.56 Ellen Juntti (M):

Herr talman! I dag debatterar vi kulturutskottets motionsbetänkande angående litteratur, språk, läsande och bibliotek. I betänkandet behandlar utskottet 28 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2011. Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner. Att läsa är viktigt. Att läsa är utvecklande. Att läsa är att vidga sina vyer. Därför är det viktigt att väcka intresset för läsning tidigt i livet. Det har alliansregeringen förstått och tagit på allvar. I både Litteraturutredningen, som pågår, och förslaget till en ny bibliotekslag lyfts barn och unga upp som en prioriterad grupp. Herr talman! Internationellt sett ligger läsförmågan på en hög nivå i Sverige, men det finns skillnader i läsvanor och läsförmåga hos olika grupper. Undersökningar tyder på en negativ trend när det gäller läsförståelse, läsning och intresse för litteratur bland barn och unga. Under den förra mandatperioden fick Kulturrådet höjt bidrag att fördela i syfte att öka läsandet. Satsningar gjordes inom skolan för att förbättra elevernas förmåga att läsa, skriva och förstå den lästa texten. I skollagen, som trädde i kraft den 1 juli 2011, föreskrivs att alla elever i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ska ha tillgång till ett skolbibliotek. För att stödja läsandet och intresset för litteraturen och tillgången till litteratur finns det i dag flera olika bidrag som fördelas av Kulturrådet. Det är till exempel bidrag för läsfrämjande insatser, litteraturstöd, distributionsstöd av litteraturstödda titlar till landets kommuner och inköpsstöd till folk- och skolbiblioteken. Varje år fördelar Kulturrådet ca 90 miljoner kronor till litteraturområdet. Bland annat fördelas ca 25 miljoner kronor i inköpsstöd till folk- och skolbibliotek för att främja barns och ungas läsande. Under 2012 kommer Kulturrådet dessutom att lämna bidrag till läsfrämjande insatser på totalt 12 miljoner kronor. Bidraget kan sökas av kommuner och organisationer, och syftet är att utveckla nya metoder för att stimulera barn och unga att läsa. Kulturrådet fördelar också 37 miljoner kronor årligen i litteraturstöd. Syftet är att främja mångfald, kvalitet och fördjupning i utgivningen av litteratur, men naturligtvis även att främja spridning och läsning av litteratur. Under 2010 fick 722 titlar litteraturstöd. Låt mig säga några ord om den pågående Litteraturutredningen. I mars 2011 beslutade regeringen att tillsätta en kommitté, den så kallade Litteraturutredningen. Den ska analysera litteraturens ställning i dag och identifiera vilka områden som behöver utvecklas och förbättras. Utredningen ska analysera och föreslå hur barns och ungas intresse för läsning, eget skrivande och litteratur kan stärkas. Målet med utredningen är att den ska leda till ökat läsande och ett rikt utbud av kvalitetslitteratur. Uppdraget ska redovisas i september 2012. Jag vill också säga några ord om biblioteken. Den nuvarande bibliotekslagen är från 1996. I den står det bland annat att till främjande av intresse för läsning och litteratur ska alla medborgare ha tillgång till ett folkbibliotek. Vidare ska varje kommun ha ett folkbibliotek, allmänheten ska avgiftsfritt få låna litteratur och kommunerna ansvarar själva för folk- och skolbiblioteken. Denna lag är dock föråldrad och behöver anpassas, för mycket har hänt sedan 1996. Därför har Kulturdepartementet nyligen skickat ett förslag till ny bibliotekslag på remiss. I förslaget står det bland annat att biblioteken ska ha skyldighet att arbeta för grupper som är särskilt prioriterade. Det är barn och unga, personer med funktionsnedsättning, nationella minoriteter och personer som har annat modersmål än svenska. Herr talman! Jag tror att alla här inne i kammaren kan hålla med mig om att teknikutvecklingen går väldigt snabbt framåt. För några år sedan kunde vi till exempel inte föreställa oss en Iphone, som nu är en naturlig del i många människors liv. Därför föreslås att biblioteken i större utsträckning ska arbeta med andra medier än traditionella pappersböcker och tidskrifter. Kulturdepartementet föreslår också att all litteratur som lånas ut på biblioteken ska vara avgiftsfri. Detta föreslås alltså även gälla e-böcker, vilket varit föremål för många diskussioner. En förutsättning för förslagen är att folkbiblioteken även i fortsättningen ska vara ett kommunalt ansvar. Det innebär att bibliotekslagen inte ska bestämma med vilka driftsformer kommuner och landsting ska erbjuda sin biblioteksservice och verksamhet. Det ska kommunerna och landstingen själva bestämma. Förslag till den nya bibliotekslagen förväntas bli presenterade för riksdagen under våren 2013. Herr talman! Låt mig till sist säga några ord om språklagen. Den 1 juli 2009 trädde språklagen i kraft. I lagen anges bland annat att svenska är huvudspråk i Sverige. Det innebär att svenska är samhällets gemensamma språk som alla som är bosatta i Sverige ska ha tillgång till och som ska kunna användas inom alla samhällsområden. I lagen anges också att finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska är nationella minoritetsspråk och att det allmänna ska ha ett särskilt ansvar för att skydda och främja dessa språk liksom det svenska teckenspråket. Även rätten att utveckla och använda det egna modersmålet får stöd i lagen. Institutet för språk och folkminnen har i uppdrag att bland annat sprida kunskap och material om det svenska språket och de nationella minoritetsspråken samt dialekter. Vidare ger myndigheten råd och upplysningar i språkfrågor och arbetar också med uppföljning av språklagen. Herr talman! Som jag nyss nämnde står det i språklagen om rätten att använda sitt modersmål. Och i och med att finska är mitt modersmål avslutar jag mitt anförande med att säga: Kiitos paljon! (Applåder)

anf.57 Kerstin Engle (S):

Herr talman! Nu har Moderaterna genom Ellen Juntti räknat upp allt bra som görs. Jag har ingenting emot att Kulturrådet fördelar anslag och att det avsätts pengar, men jag undrar ändå om inte Ellen Juntti är orolig. De här åtgärderna är inte tillräckliga. Det kommer ständigt nya rapporter om att läsklyftorna i samhället ökar. Ni har haft som mantra att man ska lära sig läsa, räkna och skriva. Det är ingen som kan säga emot det, men verkligheten är ju en annan. Klyftorna ökar när det gäller läsande. Klyftorna ökar när det gäller tillgång till digitala medier. Jag nämnde i mitt anförande att 1,7 miljoner svenskar inte har tillgång till internet hemma eller på arbetsplatsen. Klyftorna ökar när det gäller ekonomi. Är inte Ellen Juntti och Moderaterna ändå oroliga för detta? Inser ni inte att det kräver mer insatser?

anf.58 Ellen Juntti (M):

Herr talman! Jag vill börja med att säga att sedan alliansregeringen tillträdde 2006 har vi varje år ökat budgeten inom kulturområdet. Jag är glad för att kunna säga detta, inte minst med tanke på den finansiella oron. Många länder i Europa har fått dra ned kulturbudgeten kraftigt, vilket alltså vi inte har behövt göra. Det tycker jag är bra. Kerstin Engle tar upp frågan om huruvida jag är orolig och om det behövs mer. Hon säger att klyftorna ökar. Det är klart att mycket mer skulle kunna göras, men jag tycker ändå att vi inom Moderaterna och alliansregeringen gör mycket. Vi har ökat anslagen till läsfrämjande insatser. Som jag sade i mitt anförande satsar vi 90 miljoner per år inklusive de 25 miljoner som ska gå till barn och unga. Förutom detta finns under 2012 ytterligare 12 miljoner som kan sökas av Kulturrådet.

anf.59 Kerstin Engle (S):

Herr talman! Det är bra att vi satsar på kultur i Sverige. Jag nämnde också i mitt anförande att vi har en god grund att stå på. Men nu har ni, Ellen Juntti, haft regeringsmakten ända sedan 2006. Då borde man kunna se mer effekter av detta. Nu representerar Ellen Juntti även kulturministern, som anser att den största insatsen för kulturen i Sverige är 90 miljarder i skattesänkningar. Ni har kommit med en ny lag om att det ska finnas skolbibliotek. Det är jättebra. Men varför tar ni inte upp detta direkt och ställer krav på skolbiblioteken? Skolbiblioteken får inte bli en snyltare på folkbiblioteken. Skolan ska ha utbildad personal vilka skolor det än gäller - kommunala skolor eller friskolor. Jag hoppas att Ellen Juntti tillsammans med mig kan driva på att denna reform verkligen blir så som den är avsedd, även om jag har svårt att tro det med hänsyn till den vaga lagstiftning som har kommit till.

anf.60 Ellen Juntti (M):

Herr talman! När det gäller läsfrämjande insatser pågår den så kallade Litteraturutredningen, som jag sade i mitt anförande. Den ska nu analysera litteraturens ställning och komma med förslag på förbättringar. I direktiven står att barns och ungas läsande ska prioriteras. Vi får avvakta och se vad som hamnar på riksdagens bord när det gäller detta. Skolbiblioteken och folkbiblioteken är ett kommunalt ansvar. Det är kommunerna som ska se till att det finns bra skolbibliotek och att det finns bra folkbibliotek. Det gäller var de ska ligga, vilket utbud de ska ha, tillgängligheten och även personalen. De ska följa bibliotekslagen, så jag är ganska trygg i att de klarar det.

anf.61 Mattias Karlsson (SD):

Herr talman! Eftersom Ellen berörde språklagen kan jag inte låta bli att ställa en fråga som jag ställde till Folkpartiet och Christer Nylander förra året när vi hade denna debatt men som jag inte tyckte att jag fick något riktigt bra svar på. Frågan rör motionen om punktskriftens ställning. Som jag har uppfattat det anser majoriteten att punktskriften inte bör ha ett lagstadgat skydd på samma sätt som teckenspråket har eftersom punktskriften inte kan räknas som ett eget språk. Men om den nu inte kan räknas som ett eget språk, borde den då inte räknas som en annan form av svenska? Borde den inte därigenom få stöd av språklagen? Det måste ju vara det ena eller det andra; antingen är det ett eget språk eller så är det en annan form av skriven svenska. Det kan inte vara något mitt emellan eller ingenting. Jag tycker att det vore rimligt att i båda fall ge de synskadade samma rätt till sitt läs- och skriftspråk som andra har.

anf.62 Ellen Juntti (M):

Herr talman! I språklagen, som kom 2009, hade man diskuterat punktskriften. Man gjorde då bedömningen att det inte är något eget språk. Jag delar denna uppfattning. Däremot tycker jag att det är viktigt att punktskriften fungerar bra och utvecklas. Därför finns också Punktskriftsnämnden, som har ansvaret för att se till att man skyddar, bevarar och främjar punktskriften.

anf.63 Mattias Karlsson (SD):

Herr talman! Punktskriftsnämnden försöker skydda, bevara och främja punktskriften. Därför har punktskriftsnämnden föreslagit precis samma sak som vi föreslog i vår motion, nämligen att punktskriften också ska omfattas av språklagen och ges samma ställning som teckenspråket. Jag tycker att det är märkligt när man både förra året och i år i utskottets ställningstagande hänvisar till Punktskriftsnämnden och säger: Vi behöver inte göra så mycket mer, för vi har utsett denna nämnd som ska värna punktskriften! Men Punktskriftsnämnden vill ha ett lagskydd för punktskriften, precis som vi föreslår i motionen.

anf.64 Ellen Juntti (M):

Herr talman! Jag vill bara understryka att också jag tycker att det är viktigt med punktskriften. Det är viktigt att de synskadade kan ta del av litteraturutbudet på alla sätt och vis - på samma sätt som vi som kan se kan göra det. Men i detta läge tycker jag att det räcker med Punktskriftsnämnden och att de tar sitt uppdrag på allvar och främjar och utvecklar punktskriften.

anf.65 Christer Nylander (FP):

Herr talman! Jag måste erkänna att jag fortfarande funderar lite grann på slutsatsen av Bengt Bergs val av citat - att man skulle söka sig efter mörkret. Jag är själv fundersam över mycket av det som händer på litteraturområdet och bokmarknaden, men jag väljer att i grunden vara optimist och söka mig mot ljuset. Jag tror nämligen att mänskligheten kommer att kunna lösa även denna utmaning. Med detta sagt är det ändå rimligt att möta hela detta frågekomplex med ett stort mått av ödmjukhet. Jag har själv följt just dessa frågor mycket noga under flera år, oavsett vilket utskott jag har suttit i. På senare tid har jag också fått ett något nytt perspektiv genom att se det hela inifrån. Jag möter en ganska stor ödmjukhet och ganska många frågor på området. En hel del människor funderar på bokhandelns - den fysiska bokhandelns - framtid. Många funderar på vad digitaliseringen innebär för litteraturen både när det gäller läsandet och när det gäller distribution och den ekonomiska logiken, marknadslogiken, på området. Det finns anledning att fundera på hur läsandet i sig utvecklas och hur de klyftor som många har varit inne på tidigare påverkar samhället, sammanhållningen och demokratin. Samtidigt är det i grunden otroligt positivt att vi nu har ett samhälle där litteraturen är mycket mer närvarande och mycket mer lättillgänglig. Man kan nu handla böcker på många olika ställen och på många olika sätt. I grunden är vi på väg åt ett håll som jag tror kan vara bra och rätt. Men det finns en hel del men också. Forskningsläget visar till exempel - och detta är viktiga frågor - att det är helt avgörande för skolresultaten att man läser. Elever som gillar läsning har bättre resultat i skolan än de som inte gillar läsning. Det är en tydlig signal om att litteratur och läsning är viktigt för människans utveckling. Föräldrar som vill att barnen ska lyckas i skolan ska lägga mycket tid på att också få dem att älska att läsa för nöjes skull och för att förstärka sin läsförmåga och sin allmänbildning. SOM-institutet slår fast att det finns ett tydligt samband mellan läsning och klassresor. Detta är någonting som jag som liberal tycker är viktigt. Jag vill ha ökad social mobilitet i samhället. Då tror jag att det är viktigt att man också ser att det finns ett tydligt samband mellan förmågan att läsa bra och att resa sig ur sina omständigheter, där man är född. Litteraturutredningen, som har diskuterats flera gånger i debatten, är central i detta. Den kommer att ge oss ny kunskap och nya underlag för att fatta beslut. Den har redan bidragit till beslutsfattandet genom att ge underlag för regeringens budgetproposition förra året om hur man skulle fördela ett ökat inslag på det läsfrämjande området. Den forskningsantologi som kom för ett tag sedan visar på ytterligare utmaningar som vi står inför men också på de möjligheter som finns på området. Vi har bidrag som pratar om sjunkande läsnivåer och läskunskap bland nio- och tioåringar och om att klyftan ökar men också om att antalet människor som är riktigt duktiga läsare minskar samtidigt som de som har riktigt svårt för att läsa blir fler. Jag tror att Mattias Karlsson har delvis rätt i sin analys att en del av förklaringen till statistiken är att många är födda i ett annat land och under sin första tid har bott i ett land där det inte fanns en fungerande skola. Om man är engagerad i dessa elever och vill öka läsningen finns det ingen lösning i att stänga gränser. Man måste fundera mycket mer på hur man hjälper dessa människor att lyckas i skolan och att lära sig läsa ordentligt. Det är slående att Sverigedemokraterna så pricksäkert slår ned på alla förslag som skulle kunna hjälpa dessa människor att läsa samtidigt som de påpekar att detta är ett stort problem. Ni vill i grunden inte lösa problemet. Ulf Fredriksson skriver i sitt bidrag till forskningsantologin att de duktiga läsarna blir färre och de svaga läsarna, framför allt pojkar, ökar. Det är lite förvånande att även om vi diskuterar detta mycket här i kammaren i dag har debatten om dessa centrala frågor uteblivit i svensk politik. Det tycker jag är mycket tråkigt. Folkpartiet inleder i sommar en kampanj för att främja läsning. Våra politiker kommer att vara ute på gator och torg och propagera för ökad läsning och se till att föräldrar läser mer med sina barn i sommar. Vi tror att sagostunden är viktig för att människor och samhälle ska vara förberedda för de globala utmaningar som vi står inför. Skolan är en central del i detta. De reformer som vi nu gör på skolområdet för att främja läsning och svenska språket och öka kunskapen i skolan är i grunden reformer för att öka läsandet och se till att fler läser bra. De satsningar som vi gör på läsfrämjande inom kulturområdet ska inte ses isolerade. De är en del i ett stort paket som handlar om att lyfta skolan och se till att fler människor har kunskapen att läsa och att den språkliga utvecklingen blir bättre. Biblioteken är en annan del av det här politikområdet som är särskilt viktig. Kerstin Engle och många andra har lyft fram skolbiblioteken. Jag håller med om att det var en viktig reform att lyfta in dem i skollagen. Skillnaden är att det var vi som gjorde det; ni gjorde det aldrig. Debatten om att kravet på skolbibliotek ska finnas med i skollagen, inte bara i bibliotekslagen, har pågått under lång tid. Ni gjorde det aldrig. Det var vi som såg till att det blev så. Jag tycker att man kan fundera på om man ska utveckla det ytterligare. Vad är ett skolbibliotek? Vad ska man betrakta som ett skolbibliotek? Ska man inte också ställa krav på att skolbiblioteken ska vara bemannade? Både skolbiblioteken och andra bibliotek är förvisso bra, men de blir så mycket bättre om där finns utbildad personal; det var Kerstin Engle och Tina Ehn också inne på. När vi pratar om bibliotek och glömmer bibliotekarierna är det som att prata om skolan och glömma lärarna. Jag tror att bibliotekarierna är viktiga för samhället. Det är ytterligare ett exempel på ett kvinnodominerat akademiskt yrke med lång utbildning och väldigt låg lön. Att lyfta fram bibliotekarierna i samhället tror jag är en viktig strategi för ett Sverige som vill bli framgångsrikt i globaliseringens tid. Det finns en hel del tankar runt om i landet på att lyfta fram litteraturen lokalt. Det finns diskussioner om litteraturhus i Lund och i Göteborg. Det finns en ganska långtgående diskussion här i Stockholm om ett internationellt litteraturhus. Man ser potentialen i att främja litteratur som något som stärker Sverige på lång sikt. Jag tror att kulturutskottet kommer att ägna en hel del tid framöver åt att diskutera litteratur, bibliotek, språk, lärande och läsande. Vid nästa tillfälle kommer vi att ha en mycket spännande litteraturutredning som diskuterar hur man stärker läsandet i globaliseringens tidevarv. Jag yrkar med detta bifall till förslaget i kulturutskottets betänkande. (Applåder)

anf.66 Bengt Berg (V):

Herr talman! När det gäller det mörka och det ljusa kan jag eventuellt trösta Christer Nylander med att jag inte odlar någon svartsyn för dess egen skull. Jag vill bara folkbilda lite. Den som har varit under isen vintertid märker ju att isen är vit och vaken svart. Det bygger på en fantastisk kunskap som en dikt av Lars Gustafsson kan förmedla. Ibland kan det vara bra att inte se allt i vitt eller rosenrött. Man kan se det som det är och försöka göra något åt det. Vi har flera gånger berört frågan om en ny bibliotekslag. Jag vill fråga Christer Nylander: Vilken är Folkpartiets övergripande syn på bibliotekens mål? I bibliotekslagsdiskussionen är det mest medlen som diskuteras. Vad är målet eller funktionen med biblioteken?

anf.67 Christer Nylander (FP):

Herr talman! Jag läste för ett par år sedan en dikt av Lars Gustafsson som handlade om att man i en potatisåker funnit en skridsko - men bara den ena eftersom den andra fortfarande är i ett omlopp i evigheten. Jag hoppas att det inte finns något samband mellan den dikten och det som Bengt Berg förde fram. När man analyserar ett samhällsproblem måste man, precis som Bengt Berg säger, vara noga med att se både det ljusa och det mörka. Man får inte bli så nattsvart att man glömmer att det i grunden finns positiva utvecklingstendenser som gör att litteraturen är mer tillgänglig och att det skrivs mer. Man måste också se att det finns en ökad klyfta när det gäller läsningen och att den ökade klyftan minskar möjligheten till ett samhälle med social mobilitet och minskar möjligheten till klassresor. För mig som liberal är detta ett centralt perspektiv. Jag tror att det är viktigt att den enskilda människan får chansen att utvecklas utanför de omständigheter som man föds in i. Läsningen och kopplingen till en framgångsrik skola är då viktigt. Biblioteken har spelat en central roll i moderniseringen av Sverige och i bildningen av Sverige, och gör det fortfarande. Jag tror att biblioteken har en central roll för det demokratiska samtalet och att det är viktigt att det finns en icke kommersiell yta, som många har pratat om. Biblioteken har en förmåga att få människor att läsa mer. Jag skulle vilja att de mål som nu diskuteras i bibliotekslagsarbetet är tydliga när det gäller att biblioteken har ett uppsökande uppdrag att se till att fler människor läser. Det ska inte bara vara ett intresse för läsandet utan ett tydligt uppdrag att främja läsandet i sig. Ska man lyckas med det tror jag att samhället måste uppvärdera bibliotekarierna. Jag tror att de har en viktig roll för att få människor att läsa mer och för att få dem att bilda sig och skaffa nya kunskaper.

anf.68 Bengt Berg (V):

Herr talman! Det gläder mig att vi är helt överens om bibliotekariernas roll. Jag delar Christer Nylanders uppfattning att det är individer som läser. Det finns stora grupper som består av individer som inte läser. Olika kulturutredningar och undersökningar här i Stockholm till exempel visar att det är djupnande klyftor mellan förorterna och innerstaden. Man bör därför satsa konkret och specifikt. Christer Nylander nämnde att skolbiblioteken eller bemanningen av dem är ett folkpartistiskt förslag, om jag fattade det rätt. Efter så lång regeringstid är det enligt Karin Linder på DIK-förbundet fortfarande 100 000 elever som inte har tillgång till ett fungerande, bemannat eller bekvinnligat skolbibliotek. Vilken är Christer Nylanders kommentar till det? Vad tänker ni göra för att specifikt rikta bokinsatser och läsinspiration till dem som inte läser? Rent statistiskt kan det mycket väl vara så att läsningen totalt sett kan öka i landet, men att det bara betyder att de som redan läser läser tre gånger så mycket och att de som inte läser alls blir fler och fler.

anf.69 Christer Nylander (FP):

Herr talman! Det sistnämnda är rätt. Statistiken talar för att de som redan läser mycket läser ännu mer och att de som inte läser blir fler. Deras barn följer samma mönster. De barn, framför allt flickor, som har mammor som läser mycket läser själva mycket, medan de pojkar vars pappor inte läser börjar inte själva läsa - enligt statistiken. Det är klart att det finns undantag från den statistiken, men det finns anledning att ta den på stort allvar. En samlad åtgärd är att lyfta fram skolan och koncentrera skolan till ett kunskapsuppdrag, se den enskilda eleven och hjälpa henne och honom att söka nya kunskaper. Det gäller även det läsfrämjande vi tar upp i detta betänkande. Läsfrämjande ska inte bara utgå från vad som har fungerat tidigare, och inte bara utgå från vad som finns i dag, utan det handlar om att verkligen lära sig vad som fungerar. Vilka är de läsfrämjande projekt som ger effekt i verkligheten? Det framgår av reservationerna i betänkandet att man vill så gärna bevara det man tycker finns och har varit bra. Men det är inte säkert att det alltid är bäst för framtiden. Vi behöver en diskussion om vad som är läsfrämjande på riktigt och vad som har god effekt. Den kunskapen tror jag att Litteraturutredningen kan hjälpa oss med. När det gäller skolbiblioteken trädde skollagen i kraft för inte så länge sedan. Det man kan göra är att skapa en tydlig lagstiftning och att det finns en tydlig inspektion av att lagstiftningen följs. Vi har sett till att skolbiblioteken finns med i skollagen, och vi har sett till att det finns en skolinspektion som granskar att skollagen följs och därmed ser till att skolbibliotek finns tillgängliga för alla elever. Vi har ännu inte fått den effekt vi skulle vilja ha, men jag tror att detta är den väg vi måste gå.

anf.70 Kerstin Engle (S):

Herr talman! Jag gillar din debattstil, Christer Nylander. Jag gillar att du kan problematisera, att du ser problemen, till skillnad från företrädare vi har hört tidigare för den moderatledda alliansregeringen, som bara slår sig för bröstet om allt som har gjorts. Det är befriande att du kan se klyftorna i samhället, att du ser bristen på jämställdhet. Du talar dig varm för de goda resultaten av mammor som läser för sina flickor jämfört med pappor som inte läser för sina pojkar. Det fanns tidigare ett projekt som hette "Läs för mej, pappa!". Det är lite synd att ni lade ned det projektet innan ni tog fram något som var bättre. Man måste också utvärdera innan bra saker läggs ned. Sedan hoppas jag att vi kan hjälpas åt med att följa upp skolbiblioteken så att de verkligen blir som du och din regering har tänkt dig och som vi i oppositionen tycker är bra.

anf.71 Christer Nylander (FP):

Herr talman! Vi kan inte stå här och vara alltför mycket vänner. Därför blev jag mycket förvånad när Kerstin Engle i sitt anförande sade att vi skär ned på de läsfrämjande åtgärderna. Jag hoppas att det var en felsägning eftersom Kerstin Engle vet att vi successivt ökar resurserna. Vi ökade dem i den förra budgeten, och vi kommer förmodligen att fortsätta att se till att det finns goda resurser för läsfrämjande. Samtidigt som vi har ökat den totala budgeten tycker jag inte att riksdagen ska bestämma vilka läsfrämjande åtgärder som är de bästa. Vi ska ha en myndighet hos vilken många kan söka pengar. Det ska finnas mycket pengar till läsfrämjande åtgärder, men det måste finnas någon annan än riksdagen som bestämmer att just "Läs för mej, pappa!" eller En bok för alla eller vad projekten kan heta ska ges särskilda resurser. Nu har vi sett till att "Läs för mej, pappa!"-projektet, som jag tycker var bra, har samma chans som andra att söka pengar från den ökande potten för läsfrämjande som finns på Kulturrådet. Det är viktigt.

anf.72 Kerstin Engle (S):

Herr talman! Vi är helt överens om att det behövs många olika projekt och insatser. Det är inte alltid vi riksdagsledamöter vet bäst. Men det är ändå synd att lägga ned något som vi visste fungerade innan det fanns en ersättning. Nu sker stora omdaningar i samhället. Christer Nylander talade själv om den digitala klyftan. Många har talat om att kommunerna har ansvar för biblioteken. Vi kanske kan hjälpas åt i fråga om en biblioteksstrategi. Den har blivit än mer angelägen, och många är inne på samma linje. Vi har inte talat om samverkansmodellen i samband med detta betänkande, men det har visat sig att just i samverkansmodellerna har biblioteken hanterats olika och fäst olika stor vikt vid hur biblioteken ska arbeta. Någon har talat om olika driftsformer på biblioteken. Hur ser Christer Nylander på att ha en gemensam biblioteksstrategi, som sedan olika aktörer ute i kommuner och regioner har att arbeta efter?

anf.73 Christer Nylander (FP):

Herr talman! Vi tog inte bort någonting innan det fanns någonting nytt. Vi såg till att det fanns en summa pengar som till och med har ökat sedan vi tog över makten, och flera olika projekt kan söka medel. Vi tog bort det som var specialdestinerat. Vi är tydligen överens om att vi som politiker inte ska säga att just det projektet är det enda som fungerar och därför ska det projektet få ett specialdestinerat bidrag. Vi ökar potten och ser till att fler kan söka. Det finns otroliga förväntningar på Litteraturutredningen. Jag tror att den kommer att ge oss nya verktyg för att skapa en litteraturpolitik som ser till att pengarna används där de ger effekt. Det är viktigt att göra. Pengar ska inte ges till det som finns eller har funnits för tillfället. Jag är i grunden positiv till en nationell biblioteksstrategi. Den skulle vara bra, men det beror naturligtvis på vad den fylls med. Det är lätt att säga ordet strategi och tycka att det låter kraftfullt. Om den ska få effekt måste den också fyllas med något, och det beror på vad den fylls med. Jag tror att det är viktigt att det även i fortsättningen finns en decentraliserad makt över biblioteken, en mångfald i hur uppdraget tolkas lokalt, att de inte blir centralstyrda. Biblioteken måste fungera i sina närområden och fånga upp signalerna i samhället. I grunden är jag positiv till att det finns en tanke om en nationell biblioteksstrategi. Vi återkommer i frågan.

anf.74 Mattias Karlsson (SD):

Herr talman! Det var trevligt att Christer Nylander instämde i min grundanalys av problemet. Sedan blev det tyvärr lite mer förvirrat. Först och främst anklagade Christer Nylander mig och mitt parti för att vilja stänga gränserna. Sedan sade han att det löser inga problem att stänga gränserna. Vi vill inte stänga gränserna, utan vi vill bara normalisera Sveriges invandringspolitik till en nivå som påminner om våra grannländers. Som Christer Nylander säkert vet är det inte Sverigedemokraterna som är extremister i invandringsfrågorna i ett europeiskt perspektiv utan det är snarare Folkpartiet och de övriga partierna i Sveriges riksdag som företräder en extrem hållning. Det är fel att säga att en mer ansvarsfull begränsad invandring inte skulle ge någon effekt på de problem vi talar om. Givetvis skulle det primärt bidra till att se till att problemen inte förvärras. Även när det gäller de befintliga problemen kan vi av Skolverkets rapport se att det är främst i de segregerade invandrartäta skolorna som problemen är störst. Jag har i många år sett problemen i Malmö. Man kommer aldrig i fatt. Det hjälper inte hur mycket man än gör, satsar och prioriterar eftersom det ständigt kommer in nya elevgrupper med lika stora eller ännu större behov. Det drabbar även dem som redan finns där och har problem. Jag sade till Tina Ehn att den politik som bedrivs just nu påminner lite om att sitta i en båt med ett stort hål som läcker. Man sitter och diskuterar hur man ska ösa med en kaffekopp i stället för att börja fundera på att först plugga igen hålet och sedan ösa ut vattnet och ta tag i problemen. Christer Nylander menar att vi säger nej till alla insatser, att vi inte vill lösa problemet. Vilka insatser säger vi nej till? Vi satsar mer än Folkpartiet. Vi satsar 5 miljoner mer på läsfrämjande insatser för barn och unga. Vi satsar mer på skolan och vuxenutbildning. Frågan är vad som är era lösningar och varför vi ska tro på att de lösningarna fungerar nu när de inte har fungerat tidigare.

anf.75 Christer Nylander (FP):

Herr talman! Huruvida jag och Mattias Karlsson delar grundanalysen är väl en fråga om vad man menar med grundanalys. En anledning till att många elever inte klarar den svenska skolan är att eleverna kommer till Sverige under den tid som skolan pågår. Ju senare man kommer in i grundskolan, desto svårare blir det naturligtvis att lära sig det som man förväntas lära sig i grundskolan. Det är inte särskilt konstigt. Vi behöver inte göra någon skarp analys för att komma fram till den slutsatsen. Det handlar sedan om vad man gör i stället. Hur bemöter man den där utmaningen? Om en person pratar om sin båt som läcker säger man att han inte bara ska ösa ur utan också ska plugga igen hålet. Men det Mattias Karlsson gör är att vända sig bort till en annan båt. Det vi måste göra här är att hitta varje elev, att se att det är en enskild människa som drabbas av en skola som inte lyckas få fler att lära sig svenska ordentligt och en skola som inte ser till att fler får de kunskaper som krävs i skolan. Då är Mattias Karlssons huvudslutsats att man inte ska ta emot så många som man gör i dag. Men mitt huvuduppdrag, som jag har formulerat för mig själv, är: Hur ser jag till att de elever som verkligen finns i skolan i dag och inte får de kunskaper som de har rätt till får den kunskap som de behöver för att klara sig i samhället? Det är en helt annan syn på hur man löser problematiken, även om vi identifierar samma problematik, att de som kommer sent till Sverige rakt in i grundskolan troligtvis har mycket svårare att lära sig det som man förväntas lära sig i grundskolan än vad de som börjar i förskoleklass har.

anf.76 Mattias Karlsson (SD):

Herr talman! Jag vet inte om vi egentligen har så olika syn. Jag tror bara att vi ser lite olika på ordningen och vilket problem man ska ta tag i först. Självklart måste vi ta tag i de problem som finns. Självklart måste vi göra så mycket vi kan. Men att bara skylla på skolan, att den inte gör sitt jobb, tror jag inte heller håller streck. Man måste någonstans inse att det inte är rimligt att tänka sig att en pojke som kommer hit i tolvårsåldern, som aldrig har gått i skolan och som är analfabet, någonsin kommer att komma i fatt svenska elever när det gäller läsförståelse eller andra ämnen. Då hjälper det kanske inte hur mycket man än skyller på att skolan inte ser individen eller att det inte finns tillräckliga resurser. Men givetvis ska vi göra vad vi kan, och det gör vi också. Därför satsar vi mer på läsande när det gäller insatser för barn och unga, mer på gymnasieskolan och mer på vuxenutbildningen än vad Folkpartiet gör. Jag tycker snarare att det verkar vara Christer Nylander som inte har svaren och lösningarna. Jag har fortfarande inte hört något konkret om hur man ska lösa de här problemen. Christer Nylander erkänner att den politik som vi har fört nu har lett fram till att vi har ett alarmerande problem. Men jag har fortfarande inte hört någonting om hur den utvecklingen ska kunna brytas och dessutom hur insatserna ska bli så starka att vi kan komma till rätta med de problem som redan finns och som har skapats tidigare. Från Folkpartiet kommer inga övertygande förslag över huvud taget på det integrationspolitiska området. Järvalyftet tog Erik Ullenhag fram för inte så länge sedan som det som skulle vara den stora lösningen, men vi såg resultatet: ytterligare ett fiasko, ytterligare hundratals miljoner rakt ned i soptunnan. Man förstår inte att detta är ett systemfel.

anf.77 Christer Nylander (FP):

Herr talman! Mattias Karlsson säger att han inte har hört någonting om vad Folkpartiet vill göra på skolområdet för att lösa de utmaningar som vi står inför. Då kan han inte ha lyssnat på den politiska debatten de senaste 10-15 åren. Är det någonting som vi blir beskyllda för är det att nästan bara prata om skolan. Är det någonting som vi blir beskyllda för är det att i vårt arbete lägga väldigt mycket kraft på att fundera på hur skolan blir bättre. Det är inte säkert att vi gör allting rätt, men vi är i alla fall ganska övertygade om att det som behöver göras är att se till att skolan får ett tydligare kunskapsuppdrag, att uppvärdera lärarna så att rätt människor söker sig till läraryrket och att ha höga ambitioner på varje elev. Varje elev ska mötas av höga ambitioner och stora förväntningar. Jag tror att det är en politik som kommer att lyfta skolan och kommer att se till att fler elever lär sig det som man förväntas lära sig i skolan. Men om man inte går nio eller tio år i svensk grundskola - beroende på om förskoleklassen räknas in eller inte - får man färre år på sig att lära sig det som man förväntas göra på de nio eller tio åren. Det måste vi möta genom att satsa mer resurser - ibland; det är inte alltid som mer resurser är den enda lösningen. Skolorna kanske måste bli bättre på att arrangera förberedelseklasser under en kort period för att elever ska lära sig svenska språket och sedan gå in i den ordinarie grundskoleundervisningen så fort de kan. Det finns en lång rad saker som man kan göra, och det finns en lång rad saker som Folkpartiet och Alliansen har gjort. Det finns en lång rad saker som Folkpartiet nu föreslår för fortsatt skolpolitik som förbättrar integrationen men också, herr talman, eftersom vi ska hålla oss till ämnet, ser till att fler elever lär sig läsa ordentligt. Att kunna läsa litteratur och kunna läsa ordentligt är något av det viktigaste människor måste kunna för att klara sig i vårt samhälle och klara de utmaningar som vi alla står inför.

anf.78 Tina Ehn (MP):

Herr talman! Också jag gillar Christer Nylanders sätt att hålla anföranden. Men nu ska vi inte vara så positivt inställda till varandra, har vi fått veta, så jag går över till kritiken. Även om Christer säger att de ofta förknippas med skolpolitik och att de pratar mycket om skolpolitik i Folkpartiet - det vet vi allihop - är jag inte speciellt imponerad av den skolpolitiken utifrån ett estetiskt perspektiv. Jag tycker att det saknas en viktig grund för kulturen och kulturens roll inom skolan och utbildningssystemen. Det har jag även påtalat för utbildningsministern i en interpellationsdebatt. Jag tycker att vi behöver lyfta upp det här mer. Därför är det bra när Christer försvarar att man har infört en skolbibliotekslag. Det är en väldigt viktig lag, tycker även jag. Sedan är det otroligt mycket som fattas i den lagen, och det är otroligt mycket som svajar och som är otydligt. Om jag inte är felunderrättad kommer det en rapport i morgon om hur det ser ut med det, och det kan bli intressant att följa för flera av oss inför vidare debatter. Jag har hört att det är ungefär 250 000 elever i Sverige som inte har tillgång till skolbibliotek. Ungefär 25 procent av de skolbibliotek som finns i kommunala skolor saknar personal över huvud taget, och endast 8 procent har utbildad bibliotekspersonal. Här måste vi göra ett otroligt språng, och jag tror nog att Christer har de ambitionerna. Men det krävs ganska mycket politik. Det saknas naturligtvis också skolbibliotek och personal i friskolorna. Vi har en stor och viktig uppgift att lösa. Jag undrar hur Christer ser på det, för det ligger också under Skolverkets uppdrag.

anf.79 Christer Nylander (FP):

Herr talman! Om jag börjar bakifrån är det självklart viktigt att det är lika villkor för elever som går i fristående skolor och elever som går i kommunala skolor. Denna regering har bidragit till att villkoren för olika skolor har blivit mer lika, och det tror jag är viktigt. Det är också viktigt att man har höga ambitioner på detta område så att man, precis som Tina Ehn säger, inte nöjer sig med hur läget är inom skolbibliotekssfären i dag. Jag tror att det är rätt att man har en tydlig lagstiftning som säger att det ska finnas tillgång till skolbibliotek och samtidigt ser till att det finns en skarp inspektion i form av Skolinspektionen, som har möjlighet att vidta åtgärder gentemot dem som inte upprätthåller kraven i skollagen. Vi får följa detta ganska noga och fundera på vad den ordning som vi nu har innebär och hur ordet skolbibliotek definieras när Skolinspektionen gör sina analyser. För mig är ett bibliotek någonting annat än en samling böcker. Det är svårt att tänka sig ett bibliotek utan att det finns utbildad personal, om det ska definieras som ett bibliotek. Vi får återkomma till det. När det gäller skolan och det estetiska innehållet tror jag, inte minst när vi pratar om skönlitteratur och läsande, att det som regeringen har gjort är centralt för att stärka den estetiska dimensionen i grundskolan, nämligen att satsa hårt på svenska i de tidiga årskurserna. Den läsa-skriva-räkna-satsning som regeringen har gjort under sina inledande år denna regeringsperiod är central av många skäl. Den ser till dels att fler elever får de grundläggande kunskaper som krävs, dels att de får en god kunskap om svenska språket ur ett estetiskt perspektiv.

anf.80 Per Lodenius (C):

Herr talman! Genom litteraturen speglas vårt samhälle, samtidigt som det också bevaras för framtida historiebeskrivning. Litteraturen kan roa och oroa, skapa frågor och ge svar. Litteraturen är en viktig samhällsbärare. För Centerpartiet är det därför väsentligt att alla har möjlighet att få tillgång till litteratur. Biblioteken, med sin fria utlåning av böcker, är en mycket viktig del i vårt demokratiska samhälle. År 1997 fick vi en bibliotekslag som garanterade den avgiftsfria utlåningen av böcker. Men sedan 1997 har mycket hänt, inte minst inom litteraturen och genom den snabba tekniska utvecklingen i vårt informationssamhälle. Det förslag till ny bibliotekslag som nu är ute på remiss känns därför angelägen, bland annat genom att den föreslås vara teknikneutral och att det särskilt anges att folkbiblioteken ska främja användningen av informationsteknik för kunskapsinhämtning och lärande. Tillgängligheten av e-böcker på biblioteken är en mycket angelägen fråga. Här har biblioteken i vårt land kommit olika långt. Det behöver vara möjligt för biblioteken att erbjuda ett smidigt system för ett digitalt bibliotek som ett komplement till det ska vi säga klassiska biblioteket. Även här finns det goda exempel ute i landet. Genom en ökad möjlighet till digitalisering och med ökad kunskap inom området kan då också biblioteket än mer fungera som ett kompetenscentrum för mediekonsumtion. Här finns många möjligheter att utveckla nya tjänster. Herr talman! Nyttan av bibliotek kan inte bara mätas i antal utlånade böcker eller antalet besökare. Biblioteket fyller en mycket större funktion än så. Biblioteket kan vara ett kommunalt informationscenter eller en lokal för andra kulturella yttringar än just litteratur. Det kan finnas samarbete med föreningar och folkbildningen, med studiecirklar och kulturevenemang. På många orter är biblioteket det självklara kulturcentret i vid bemärkelse. Vårt språk bär våra minnen och mycket av vår kultur. Därför är det centralt att främja språkkunskaper, inte bara i svenska utan även i andra språk. Stöd till minoritetsspråk är här en viktig del. Biblioteket är en viktig resurs i det arbetet. Därför är det bra att detta uppdrag förtydligas i förslaget till den nya bibliotekslagen. I lagen förtydligas också att särskild uppmärksamhet ska ägnas barn och ungdomar och att folkbiblioteken även ska ägna särskild uppmärksamhet åt personer med funktionsnedsättning. För Centerpartiet är detta viktiga prioriteringar som än mer visar på vikten av ett bibliotek med en bred och utvecklande verksamhet. I förslaget till ny bibliotekslag tas också upp att man bland annat ska erbjuda litteratur på lättläst svenska. Jag har själv vid flera tillfällen motionerat om vikten av lättläst litteratur och också varit med och arrangerat en kurs i att skriva lättläst här på riksdagen. Det är bra och viktigt att man nu också i lagen förtydligar vikten av att göra text tillgänglig för fler. Herr talman! Biblioteken är i första hand en kommunal samhällsresurs, och så ska det också fortsätta att vara. Det är inom kommunen, på orten där biblioteket finns, som man ska utveckla sitt bibliotek. Det kan handla om nya och moderna sätt att göra biblioteket tillgängligt - kanske flytta ut en del av tjänsterna utanför bibliotekens fysiska väggar, samverka med omgivningen på nya sätt och kanske samverka med företag och föreningar. Många exempel finns i vårt land där man ser på biblioteket och använder det som en resurs och samhällsutvecklare. Jag är övertygad om att de flesta av dessa goda exempel inte hade kommit fram om biblioteken hade setts som en statlig angelägenhet. För att biblioteket ska var den samhällsresurs det borde vara, vara en del i en långsiktig och hållbar utveckling av det samhälle det verkar i, måste biblioteket också i fortsättningen vara en kommunal angelägenhet. Principen om det kommunala självstyret är här viktigt att bevara. Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna.

anf.81 Roland Utbult (KD):

Herr talman! Först av allt vill jag yrka bifall till förslaget i kulturutskottets betänkande. Det finns en glänta Mitt i skogen Som bara kan hittas Av den som gått vilse Jag ville börja med de världsberömda orden av Tomas Tranströmer, 2011 års Nobelpristagare i litteratur. Jag önskar alla i vårt land att få se djupen i dikten, i böckerna, i konsten och i kulturen. Jag ansluter mig till det vi har hört om hur viktigt det är att problematisera hur det ser ut i verkligheten. Det går inte att förändra samhället om vi inte ser hur verkligheten är - det är sant. Samtidigt pågår det mycket runt om i Sverige som är positivt, så verkligheten är också positiv - inte bara negativ - när det gäller barns och ungas möjligheter och stimulans till läsning av böcker. Som exempel kan jag nämna att man i Kungshamn utanför Uddevalla i Bohuslän varje år ordnar högläsning för barn, sexåringar, från kommunens alla skolor. Tanken är att introducera barnen i böckernas värld och att stärka deras läsförståelse. Det får positiva effekter för både barn och föräldrar. Kultur är motstånd, skriver Kerstin Ekman. Man kan väl också säga att kultur är en motkraft, en motkraft till mycket av den ytlighet som vi möter och som vi fångas av ganska ofta, både du och jag. Det är en ytlighet som snillrikt levereras till oss, och det är väl inget fel på lättsam underhållning. Men man kan säga så här: Det äts som läckra bakelser. Men vi vet ju att med det låga näringsvärdet kan det vara förödande i längden. Det är alltså viktigt med bra kultur, bra läsning och bra inslag i sådana sammanhang. Det går inte att tvinga in människor i fördjupade upplevelser av kultur. Men man kan underlätta genom att skapa mötesplatser. Litteratur, språkförståelse och läsande är viktiga inslag när man ska växa som människa och börja förstå vem man är och vad man är i relation till andra människor, kunna se att man är en del av något större, något som är större än en själv. Regeringen har tillsatt Litteraturutredningen, som försöker finna vägar för barn och unga att upptäcka glädjen i att läsa böcker. Utredningen ska också analysera och lämna förslag till hur litteraturens ställning ska stärkas i skolan och bland lässvaga grupper. I varje kommun ska det finnas ett folkbibliotek. Jag måste säga att känslan av att gå in i ett bibliotek för alltid har satt sig i mitt inre som en mycket god och positiv upplevelse - att komma in i ett bibliotek och känna att kulturen liksom sitter i väggarna och att rummen andas bildning, fantasi och nyfikenhet. Biblioteken har en viktig funktion som mötesplats och för gemenskap. Det är kostnadsfritt och ska så förbli, och det är ett brett kulturutbud och även information som man får på biblioteket. Det är förutsättningar för en väl fungerande demokrati. Sedan har biblioteken naturligtvis en viktig roll när det gäller att främja läsning och att stimulera till läsning. Herr talman! Förslag till ny bibliotekslag lär komma våren 2013. En viktig princip slås fast: att det kommer att vara avgiftsfritt även framöver och att alla ska ha tillgång till biblioteksservice. En annan viktig instans är Statens kulturråd, som fördelar pengar till olika insatser, bland annat inköpsstöd till folk- och storbibliotek och bidrag till läsfrämjande insatser. Vi har hört siffror om det i dag, så det behöver jag inte ta upp just nu. Men det finns, för att problematisera det hela, orosmoln i Sverige. Vi ser en negativ utveckling när det gäller läsförståelse och litteraturintresse hos barn och unga, och det är naturligtvis mycket allvarligt. De svaga läsarna är mest pojkar. Kanske har Zlatans självbiografi - denna speciella dag, när vi ska bevittna Zlatan på tv - bidragit till höjd läsfrekvens hos den kategori av pojkar som inte läser så ofta, och förhoppningsvis fortsätter de att läsa böcker, andra titlar. Vi vet att det är socialt betingat. Barn som kommer från läsande familjer fortsätter att läsa och läser mer, medan de som kommer från icke läsande familjer fortsätter att inte läsa. Det är väldigt allvarligt. Fördelen med böcker är ju att man skapar sina egna bilder i stället för som på film få allt serverat. När jag läste Johnny Cashs självbiografi - han är en av mina favoriter - och sedan jämförde med den film som gjordes utifrån boken var bokupplevelsen mycket större än filmen. Boken var mycket bättre. Jag skapade mina egna bilder, och de stämde ganska dåligt överens med det som Hollywood sedan levererade. Studieförbunden är en annan viktig folkbildare. Ett av Litteraturutredningens förslag är att just studieförbunden och folkbiblioteken ska finna nya former för samarbete. Jag tror att de flesta av oss på något sätt har varit involverade i eller kopplade till studieförbund. Jag själv har varit lärare i många år och även arbetat i studieförbund. De har varit en enormt viktig folkbildare och kommer nu säkerligen att fortsätta så också. Zlatans bok ökade efterfrågan på e-böcker. Här finns en spännande utveckling som antas komma att accelerera framöver. Det är suveränt att man kan ladda hem böcker och läsa, dessutom kostnadsfritt även om det handlar om ett visst antal dagar. Jag tror att det är 26 eller 27 dagar, och sedan släcks boken ned. Det som är problematiskt är bibliotekens kostnad på 20 kronor för varje utlåning. Om någon får för sig att låna till exempel 50 böcker blir det oerhörda kostnader. Det har man sett som ett problem i kommunerna, och en del har maximerat det antal böcker som man får låna. Sådant kommer dock säkerligen att lösas framöver. Flera krafter verkar för bibliotekens utveckling, inte minst när det gäller digitalisering och e-tjänster. Vi har hört en hel del redovisas här, så jag ska inte gå vidare in på det. Till framtidsfrågorna hör även tillgänglighetsfrågor. Jag sitter också i socialutskottet, och där hanterar vi många frågor som gäller funktionsnedsättning. Det är viktigt att man framöver kan lösa problemen med synskadades och andra gruppers möjligheter att läsa. Låt mig avsluta med att säga att det är viktigt med vår litterära historia, så att ungdomarna inte förlorar kontakten med historien. Det handlar också om den globala litterära utvecklingen, där Nobelpriset har betydelse i sammanhanget. Man måste få ett vidgat perspektiv på att det finns författare runt om i världen som är mycket bra. Min familj brukar ge mig något av årets Nobelpristagares verk varje år, så jag har ett antal hemma och läser även dessa med glädje. Jag skulle vilja avsluta med några rader av vår store diktare Tomas Tranströmer, för det är en dikt som passar så i den tid vi just nu befinner oss i vid den här årstiden: När året sparkar av sig stövlarna, och solen klänger högre, lövas träden och fylls av vind och seglar fram i frihet. Vid bergets fot står barrskogsbränningen, men sommarns långa, ljumma dyning kommer, drar genom trädens toppar sakta, vilar ett ögonblick och sjunker åter undan - avlövad kust står kvar. (Applåder)

anf.82 Bengt Berg (V):

Herr talman! Tack, Roland Utbult! Det är ju inte svårt att hålla med om att Tranströmer är en god poet, och vi trivs båda i gläntorna. Jag är glad över att poesin då och då kan spela en roll här i riksdagen. Du sade något som jag också håller med om. Du talade nämligen om kultur som motkraft och motstånd. Då skulle jag bara vilja ställa en ganska övergripande fråga, nämligen hur du, Kristdemokraterna och Alliansen ser på den utveckling i Sverige som går mot större och större monopolisering och makt över distributionskanalerna. Bonnierföretagen har en ifrågasatt makt. Det är en stor diskussionsfråga som berör många, inte bara de rödgröna utan väldigt många i den kulturintresserade befolkningen. Varken du eller jag lever i Stockholms innerstad utan i det man kan kalla för det övriga Sverige. Risken är att vi får längre och längre till en bokhandel eller till en biograf som kan visa film. Jag skulle därför vilja veta lite om hur man i Kristdemokraterna ser på dessa tendenser i samhället - att mångfalden skruvas ned och den monopolistiska enfalden breder ut sig.

anf.83 Roland Utbult (KD):

Herr talman! Tack, Bengt Berg! Så här tänker jag när det gäller Bonniers dominerande roll. En stark förlagsverksamhet ger ut väldigt många titlar. Jag är säker på att vi har läst väldigt mycket som Bonniers har levererat. Då kan man också ofta ge ut sådant som de små förlagen inte förmår publicera. Jag ser alltså en styrka i att det finns sådana starka förlagskrafter. Jag kan i och för sig inte redogöra för hur stort deras inflytande är. Jag har inga siffror på hur stort det är i procent. Jag har dock själv sysslat med en del utgivning och har en liten förlagsverksamhet. Jag vet att det är väldigt svårt att ge ut om man har små medel, särskilt att ge ut andras verk som man får förfrågningar om. Det är nästan omöjligt. Jag tycker alltså att det är bra att det finns starka förlag som kan ge ut många titlar och även leverera sådant som vi annars inte skulle få läsa. Jag är faktiskt för det. Sedan tycker jag väl att det måste finnas en stor mångfald i det här med allt det andra som kommer till. Jag kan inte tänka mig att det är någon som bedriver total monopolism i detta. Jag är alltså för utvecklingen såsom den ser ut.

anf.84 Bengt Berg (V):

Herr talman! Jag tycker också att det är väldigt viktigt att det finns stabila och goda förlag som värnar om både tradition, samtidslitteratur och om den kommande litteraturen. I Bonniers utgivning finns det absolut många bra författare - Kerstin Ekman med flera. Problemet är dock att Bonniers köper upp olika företag: Pocket Shop, Pocketgrossisten och olika distributionsföretag. På filmområdet finns samma tendens. Jag menar att det ur demokratisk yttrandefrihetssynpunkt finns en stor risk i detta. Jag trodde inte att tillväxttänkandet var så djupt rotat hos Kristdemokraterna.

anf.85 Roland Utbult (KD):

Herr talman! Vi har ju flera gånger här i dag hört att vi ska problematisera verkligheten. Visst kan jag hålla med om att ett för stort inflytande som gränsar till rent monopol naturligtvis inte hade varit särskilt lyckat här. Jag känner dock inte av det riktigt. Jag tror på din beskrivning, Bengt Berg. Jag tror på det du säger om att man köper upp många små bolag och så vidare. Det måste naturligtvis finnas gränser för det. Det är dock inte jag som ska sätta dessa gränser, och det är knappast Sveriges riksdag heller, som jag ser det.