Proposition 2008/09:80 Äktenskapsfrågor
Regeringens proposition
2008/09:80
Äktenskapsfrågor Prop.
2008/09:80
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 11 december 2008
Maud Olofsson
Beatrice Ask
(Justitiedepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Huvudfrågan i lagstiftningsärendet är om institutet och begreppet äktenskap
ska definieras så att det omfattar par av samma kön. Frågan kan
lösas på olika sätt. Regeringen väljer att nu inte lägga fram något förslag
om könsneutrala äktenskap. Det innebär att förutsättningen att äktenskap
ingås mellan personer av olika kön inte tas bort. Regeringen föreslår
däremot att den inledande bestämmelsen i äktenskapsbalken ges en något
ändrad utformning.
Med utgångspunkt i detta ställningstagande rörande könsneutrala
äktenskap föreslår regeringen flera olika lagändringar när det gäller
vigselverksamheten. Möjligheten till vigsel inom Svenska kyrkan bör
regleras på samma sätt som för övriga trossamfund. Regeringen föreslår
därför att kravet på tillstånd för trossamfund att förrätta vigsel också ska
omfatta Svenska kyrkan. På samma sätt som för andra samfund ska
dessutom varje vigselförrättare förordnas särskilt av Kammarkollegiet.
Regeringen föreslår också att den nu gällande ordningen att trossamfundens
vigselförrättare inte är skyldiga att förrätta vigsel klargörs i lag.
Lagfarna domare i tingsrätt ska inte längre ha kvar uppgiften att förrätta
vigslar och partnerskap. Möjligheten att få ett förordnande från
länsstyrelsen för ett enstaka tillfälle tas bort. Det föreslås att kraven på
borgerliga vigsel- och partnerskapsförrättares kunskaper och kvalifikationer
samt prövningen av dessa ska förtydligas. Länsstyrelsens beslut att
inte förordna någon som vigsel- och partnerskapsförrättare ska inte
kunna överklagas.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2009.
1
Prop. 2008/09:80
2
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut .................................................................3
2 Lagtext..............................................................................................4
2.1 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken ..................4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:305) om
rätt att förrätta vigsel inom andra trossamfund än
Svenska kyrkan ..................................................................7
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1117) om
registrerat partnerskap........................................................8
3 Ärendet och dess beredning..............................................................9
4 Bakgrund ..........................................................................................9
5 Könsneutrala äktenskap ..................................................................11
6 Vigselfrågor....................................................................................19
6.1 Formerna för ingående av äktenskap ...............................19
6.2 Vigsel inom trossamfund .................................................20
6.3 Borgerlig vigsel och registrering av partnerskap .............23
6.4 Ogiltiga vigslar och registreringar av partnerskap ...........26
7 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser....................................26
8 Ekonomiska konsekvenser..............................................................27
9 Författningskommentar...................................................................28
9.1 Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken .............28
9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:305) om
rätt att förrätta vigsel inom andra trossamfund än
Svenska kyrkan ................................................................31
9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1117) om
registrerat partnerskap......................................................32
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Äktenskap för par med
samma kön Vigselfrågor (SOU 2007:17) .............................34
Bilaga 2 Betänkandets lagförslag........................................................46
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna .....................................62
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag.................................................63
Bilaga 5 Lagrådets yttrande ................................................................68
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 december
2008 .......................................................................................69
1 Förslag till riksdagsbeslut
Prop. 2008/09:80
3
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i äktenskapsbalken,
2. lag om ändring i lagen (1993:305) om rätt att förrätta vigsel inom
andra trossamfund än Svenska kyrkan,
3. lag om ändring i lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap.
Prop. 2008/09:80
4
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om äktenskapsbalken
dels att 1 kap. 1 §, 4 kap. 3 och 6 §§ samt 15 kap. 2, 3 och 5 §§ ska ha
följande lydelse,
dels att det i balken ska införas en ny paragraf, 4 kap. 4 §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
Äktenskap ingås mellan en
kvinna och en man. De som har
ingått äktenskap med varandra är
makar.
I denna balk finns bestämmelser
om samlevnad i äktenskap. Äktenskap
ingås mellan en kvinna och
en man.
De två som ingår äktenskap med
varandra blir makar.
4 kap.
3 §1
Behörig att vara vigselförrättare är
1. präst i Svenska kyrkan,
2. sådan präst eller annan befattningshavare
i ett annat trossamfund
som har förordnande enligt
bestämmelserna i lagen (1993:305)
om rätt att förrätta vigsel inom
andra trossamfund än Svenska
kyrkan,
1. sådan präst eller annan befattningshavare
i ett trossamfund som
har förordnande enligt lagen
(1993:305) om rätt att förrätta vigsel
inom trossamfund, eller
3. lagfaren domare i tingsrätt,
eller
4. den som länsstyrelsen har förordnat
.
2. den som länsstyrelsen har förordnat
.
Länsstyrelsens förordnande skall
avse såväl behörighet att förrätta
vigsel som behörighet att registrera
partnerskap enligt lagen
(1994:1117) om registrerat partnerskap.
1 Senaste lydelse 2006:212.
Prop. 2008/09:80
5
Den som är behörig enligt första
stycket 1 är inte skyldig att förrätta
vigsel.
4 §2
Innan någon förordnas till vigselförrättare
enligt 3 § första
stycket 2 ska länsstyrelsen pröva
att han eller hon har de kunskaper
och kvalifikationer i övrigt som
behövs för uppdraget.
Länsstyrelsens förordnande ska
avse såväl behörighet att förrätta
vigsel som behörighet att registrera
partnerskap enligt lagen
(1994:1117) om registrerat partnerskap
.
Förordnandet ska gälla för en
viss period.
Uppfyller en vigselförrättare
inte längre kraven enligt första
stycket eller missköter vigselförrättaren
sitt uppdrag, ska länsstyrelsen
återkalla förordnandet att
vara vigselförrättare.
6 §
Vid vigsel gäller i övrigt
1. föreskrifterna i kyrkohandboken
eller andra föreskrifter för
svenska kyrkan, om vigseln förrättas
av en präst i den kyrkan,
2. den ordning som gäller inom
annat trossamfund, om vigseln
förrättas av en präst eller någon
annan i ett sådant samfund,
1. den ordning som gäller inom
ett trossamfund, om vigseln förrättas
av en präst eller någon annan
befattningshavare i samfundet, och
3. föreskrifter som meddelas av
regeringen för andra fall.
2. föreskrifter som meddelas av
regeringen för andra fall.
15 kap.
2 §3
Skatteverkets beslut i fråga om hindersprövning får överklagas hos en
länsrätt inom vars domkrets kvinnan eller mannen är folkbokförd. Finns
ingen sådan behörig länsrätt överklagas beslutet hos Länsrätten i
Stockholms län.
Detsamma gäller beslut av
2 Tidigare 4 § upphävd genom 1999:294.
3 Senaste lydelse 2003:644.
präster inom Svenska kyrkan om
förrättande av vigsel.
Prop. 2008/09:80
6
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
3 §
Beslut av lagfarna domare i
tingsrätter eller av särskilt förordnade
vigselförrättare om förrättande
av vigsel får överklagas hos
länsstyrelsen.
Beslut av särskilt förordnade
vigselförrättare om förrättande av
vigsel får överklagas hos länsstyrelsen.
5 §4
Länsstyrelsens beslut i fråga
som avses i 4 kap. 3 § 4 får överklagas
hos regeringen.
Länsstyrelsens beslut att inte
förordna någon som vigselförrättare
får inte överklagas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2009.
2. En präst i Svenska kyrkan som enligt 4 kap. 3 § första stycket 1 i
dess äldre lydelse är behörig att vara vigselförrättare behåller den behörigheten
till utgången av april 2010.
3. I fråga om ärenden om förordnande av vigselförrättare som en
länsstyrelse avgjort före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
4 Senaste lydelse 1998:368.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:305) om rätt
att förrätta vigsel inom andra trossamfund än Svenska
kyrkan
Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1993:305) om rätt att förrätta
vigsel inom andra trossamfund än Svenska kyrkan samt 1 § ska ha
följande lydelse.
Prop. 2008/09:80
7
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Lag (1993:305) om rätt att förrätta
vigsel inom andra trossamfund
än Svenska kyrkan
Lag (1993:305) om rätt att förrätta
vigsel inom trossamfund
1 §
Annat trossamfund än Svenska
kyrkan kan ges tillstånd att förrätta
vigsel, om samfundets verksamhet
är varaktig och samfundet har en
sådan organisation att det på goda
grunder kan antas att äktenskapsbalkens
bestämmelser om vigsel
och därmed sammanhängande åtgärder
kommer att iakttas. Har tillstånd
givits, får vigsel inom samfundet
förrättas av den som förordnats
enligt 2 § att vara vigselförrättare.
Ett trossamfund kan ges tillstånd
att förrätta vigsel, om samfundets
verksamhet är varaktig och samfundet
har en sådan organisation
att det på goda grunder kan antas
att äktenskapsbalkens bestämmelser
om vigsel och därmed sammanhängande
åtgärder kommer att
följas. Har tillstånd givits, får vigsel
inom samfundet förrättas av
den som förordnats enligt 2 § att
vara vigselförrättare.
Frågor om tillstånd enligt första stycket prövas av Kammarkollegiet
efter ansökan av samfundet. Ett tillstånd gäller tills vidare.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 2009.
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1117) om
registrerat partnerskap
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 8 § lagen (1994:1117) om registrerat
partnerskap ska ha följande lydelse.
Prop. 2008/09:80
8
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
8 §1
Behörig att vara registreringsförrättare
är lagfaren domare i
tingsrätt eller den som länsstyrelsen
har förordnat.
Behörig att vara registreringsförrättare
är den som länsstyrelsen
har förordnat.
Länsstyrelsens förordnande
skall avse såväl behörighet att
förrätta registrering enligt denna
lag som behörighet att förrätta
vigsel enligt äktenskapsbalken.
I fråga om förordnandet tillämpas
4 kap. 4 § äktenskapsbalken.
Länsstyrelsens beslut att inte
förordna någon som registreringsförrättare
får inte överklagas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2009.
2. I fråga om ärenden om förordnande av registreringsförrättare som en
länsstyrelse avgjort före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
1 Senaste lydelse 2006:213.
3 Ärendet och dess beredning
Prop. 2008/09:80
9
Våren 2004 begärde riksdagen genom ett tillkännagivande en parlamentarisk
utredning av frågan om könsneutrala äktenskap (bet. 2003/04:LU22,
rskr. 2003/04:200). I januari 2005 gav den dåvarande socialdemokratiska
regeringen en särskild utredare i uppdrag att se över ett antal frågeställningar
som rör äktenskap och registrerat partnerskap. Huvuduppgiften
för utredaren var att göra en grundlig analys av frågan om äktenskap
mellan personer av samma kön och redovisa samtliga skäl för och
emot. I uppgiften ingick att utredaren, biträdd av en referensgrupp med
företrädare för riksdagspartierna och en referensgrupp med företrädare
för trossamfund, skulle ta egen ställning i frågan. En annan del av uppdraget
var att utreda flera olika frågor om formerna för ingående av
äktenskap. Bl.a. skulle ändringar vad gäller trossamfundens behörighet
att företräda det allmänna vid vigslar övervägas.
Utredaren överlämnade sitt betänkande Äktenskap för par med samma
kön Vigselfrågor (SOU 2007:17) i mars 2007. En sammanfattning av
betänkandet finns i bilaga 1. Betänkandets lagförslag finns i bilaga 2.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
finns i bilaga 3. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig
i lagstiftningsärendet (Ju2007/3311/L2).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 20 november 2008 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Lagrådet har lämnat förslagen utan
erinran.
I förhållande till lagrådsremissens lagförslag har några rent redaktionella
ändringar gjorts.
4 Bakgrund
Äktenskap och vigsel
I äldre tid ingicks äktenskap genom avtal mellan mannens och kvinnans
släkter (ätter). Avtalet innefattade flera rättshandlingar. Viktigast var dels
fästningen (trolovningen), dels giftermålet, dvs. det tal – mål – genom
vilket giftomannen överlämnade kvinnan till mannen, dels den s.k. sängledningen
. Som en följd av kristet inflytande infördes så småningom den
kyrkliga vigseln i Sverige. Under lång tid kunde man välja att ingå äktenskap
i kyrkan eller enligt den äldre traditionen. Först år 1734 blev den
kyrkliga vigseln ett villkor för ett äktenskap med full rättsverkan. Kravet
på kyrklig vigsel motiverades visserligen av religiösa skäl men också av
de praktiska och administrativa fördelarna. Före reformen var det vanligt
att äktenskap ingicks under så oklara former att många levde i vad de
trodde var giltiga äktenskap men som inte var det. Andra visade sig vara
lagligen gifta utan att veta om det. Genom den nya ordningen undveks
sådana oklarheter.
Under 1800-talets senare hälft utvecklades successivt möjligheten att
ingå äktenskap i borgerlig ordning, och år 1908 infördes slutligen det
system som finns i dag, dvs. med en generell möjlighet att välja mellan
borgerlig och kyrklig vigsel. I samband med detta diskuterades om äktenskap
endast borde få ingås borgerligt och om de par som önskade sedan
skulle kunna bekräfta äktenskapet genom en ceremoni med t.ex. kyrkligt
innehåll. En sådan ordning ansågs på ett klarare sätt ge uttryck för äktenskapet
som ett icke-religiöst rättsförhållande men infördes trots detta
inte, framför allt med hänvisning till de praktiska olägenheterna. Det var
bara Svenska kyrkan, som ju då var en del av staten, som var representerad
över hela landet. Kyrkan ansvarade på den tiden också för folkbokföringen
och andra administrativa offentliga uppgifter.
Prop. 2008/09:80
10
I början av 1970-talet övervägdes ett förslag som innebar att äktenskap
skulle ingås genom en anmälan till en företrädare för det allmänna
(SOU 1972:41). Tanken var att en sådan anmälan skulle kunna tas emot
av tjänstemän vid vissa myndigheter och av präster. De par som ville
skulle dessutom kunna få en vigsel eller annan högtidlig inramning.
Förslaget genomfördes dock inte, bl.a. eftersom det bedömdes vara
oförenligt med de formföreskrifter som finns i 1962 års FN-konvention
angående samtycke till, minimiålder för samt registrering av äktenskap
(SÖ 1964:29), som Sverige tillträtt. I stället förenklades det då gällande
borgerliga vigselformuläret (se prop. 1973:32 s. 101 f.). Inte heller den
reform år 2000 som innebar att Svenska kyrkan skildes från staten
föranledde någon ändring av vigselrätten.
Bestämmelser om äktenskap finns numera i äktenskapsbalken. Äktenskap
ingås genom vigsel i närvaro av vittnen. Vid vigseln ska kvinnan
och mannen samtidigt vara närvarande. De ska var för sig på fråga av
vigselförrättaren ge till känna att de samtycker till äktenskapet. Vigselförrättaren
ska därefter förklara att de är makar.
Behörig att vara vigselförrättare är lagfaren domare i tingsrätt, den som
länsstyrelsen har förordnat till vigsel- och partnerskapsförrättare, präst i
Svenska kyrkan och sådan präst eller annan befattningshavare i ett annat
trossamfund som har förordnande enligt lagen (1993:305) om rätt att
förrätta vigsel inom andra trossamfund än Svenska kyrkan. Behöriga är
också bl.a. vissa befattningshavare inom utrikesförvaltningen.
Frågor om tillstånd enligt 1993 års lag prövas av Kammarkollegiet
efter ansökan av trossamfundet.
Efter det att ett samfund har fått tillstånd
får Kammarkollegiet förordna en präst eller någon annan befattningshavare
inom samfundet att vara vigselförrättare. Ett fyrtiotal trossamfund
har vigseltillstånd.
Vid vigslar som förrättas av en präst i Svenska kyrkan eller av en präst
eller annan befattningshavare i annat trossamfund gäller de interna reglerna
inom trossamfundet. Förordningen (2006:214) med närmare föreskrifter
om vigsel och registrering av partnerskap som förrättas av
domare eller särskilt förordnad förrättare innehåller bestämmelser om
vigslar som förrättas av nämnda befattningshavare.
Under år 2007 ingick 97 084 personer äktenskap i Sverige. Vid utgången
av år 2007 var 3 134 201 personer folkbokförda i Sverige som gifta.
Registrerade partnerskap Prop. 2008/09:80
11
Par av samma kön som vill få en heltäckande rättslig reglering av sin
samlevnad kan sedan år 1995 registrera sitt partnerskap. Bestämmelser
om partnerskap finns i lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap och
i den ovan nämnda förordningen från år 2006.
Förfarandet vid registrering av partnerskap motsvarar vad som gäller
vid borgerlig vigsel. Behörig att förrätta partnerskap är lagfaren domare i
tingsrätt och den som länsstyrelsen har förordnat. För registrering gäller
särskilda s.k. anknytningskrav. Registrering får ske endast om minst en
av partnerna har hemvist i Sverige sedan minst två år eller om minst en
av partnerna är svensk medborgare med hemvist här. Med svensk medborgare
jämställs den som är medborgare i Danmark, Island, Nederländerna
eller Norge.
Ett registrerat partnerskap har med ett par undantag samma rättsverkningar
som ett äktenskap. Det finns inte en presumtion för föräldraskap
för en registrerad partner som motsvarar den faderskapspresumtion som
gäller för en man som är gift med barnets mor. Vissa förmåner för änkor
som övergångsvis finns kvar gäller inte för registrerade partner. Inte
heller gäller de internordiska reglerna om äktenskap i förordningen
(1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,
adoption och förmynderskap för registrerade partnerskap.
Vid det senaste årsskiftet fanns det 4 649 personer som var registrerade
partner och folkbokförda i Sverige. Under år 2007 registrerade 650 personer
partnerskap här.
5 Könsneutrala äktenskap
Regeringens förslag och bedömning: Huvudfrågan i lagstiftningsärendet
är om institutet och begreppet äktenskap ska definieras så att
det omfattar par av samma kön. Frågan kan lösas på olika sätt. Regeringen
väljer att nu inte lägga fram något förslag om könsneutrala
äktenskap. Det innebär att förutsättningen att äktenskap ingås mellan
personer av olika kön inte tas bort. Regeringen föreslår däremot att
den inledande bestämmelsen i äktenskapsbalken ges en något ändrad
utformning.
Regeringen föreslår därmed inte något upphävande av lagen om
registrerat partnerskap och följaktligen inte heller några övergångsbestämmelser
i denna del. Regeringen föreslår inga ändringar av de
regler som rör situationer med internationell anknytning.
Utredningens förslag är att två personer ska kunna ingå äktenskap
oavsett om de är av samma eller olika kön och att begreppet äktenskap i
lagen ska vara neutralt i fråga om kön. Utredningen föreslår att detta
genomförs på så sätt att det i äktenskapsbalkens inledande bestämmelse
anges att äktenskap ingås mellan en kvinna och en man, mellan två
kvinnor eller mellan två män.
Följdändringar föreslås i övriga delar av
äktenskapsbalken, i föräldrabalken och i lagen (1904:26 s. 1) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap
för att göra bestämmelser som syftar på makar könsneutrala. Ingen följdändring
av detta slag föreslås dock i fråga om lagen (1993:737) om bostadsbidrag
(3 §). Utredningen föreslår att lagen (1994:1117) om registrerat
partnerskap upphävs. Den föreslår också att lagtext i äktenskapsbalken
, föräldrabalken, brottsbalken, sambolagen (2003:376), försäkringsavtalslagen
(2005:104) och lagen (2006:351) om genetisk integritet
m.m. följdändras i anledning av upphävandet. Det föreslås att brottsbalkens
särskilda straffbestämmelse om olovligt partnerskap upphävs.
Faderskapspresumtionen enligt föräldrabalken föreslås endast gälla i de
fall modern är gift med en man vid barnets födelse.
Utredningen föreslår en övergångsordning som innebär att alla registrerade
partnerskap utan särskilt beslut ska omvandlas till äktenskap vid
ikraftträdandet.
I fråga om situationer med internationell anknytning föreslår utredningen
vissa ändringar i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap och i förordningen
(1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap, adoption och förmynderskap.
Remissinstanserna: Följande remissinstanser tillstyrker utredningens
förslag om könsneutrala äktenskap. Hovrätten över Skåne och Blekinge,
Socialstyrelsen, Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell
läggning (HomO), Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Västra
Götalands län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Länsstyrelsen i
Gävleborgs län, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet,
Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Teologiska fakultetsnämnden
vid Uppsala universitet, Sveriges advokatsamfund, Judiska
Församlingarnas i Sverige Centralråd, Riksförbundet för sexuell upplysning
(RFSU), Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners
rättigheter (RFSL), Rädda Barnen, Sveriges Förenade HBTQstudenter,
Humanisterna och Riksförbundet Ekumeniska grupperna för
kristna homo- och bisexuella samt transpersoner (Riks-EKHO).
Följande remissinstanser avstyrker utredningens förslag. Svenska
Alliansmissionen, Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS), Evangeliska
Frikyrkan, Frälsningsarmén i Sverige, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars
Heliga, Romersk-katolska kyrkan i Sverige, Nätverket för partnerskap
och Aktionskommittén bevara äktenskapet.
Svenska kyrkan, Svenska Baptistsamfundet, Metodistkyrkan i Sverige,
Svenska Missionskyrkan och Sveriges Kristna Råd motsätter sig i och för
sig inte att äktenskapsbalkens och partnerskapslagens bestämmelser
sammanförs i en gemensam lag men avstyrker att begreppet äktenskap
används för par där personerna är av samma kön.
Övriga remissinstanser lämnar utredningens förslag utan invändning.
Bland de remissinstanser som är positiva till utredningens förslag framförs
uppfattningen att nuvarande lagstiftning är särbehandlande eller kan
uppfattas som särbehandlande.
Enligt HomO saknas det objektivt godtagbara skäl för att bibehålla äktenskapslagstiftningen
såsom exklusiv för heterosexuella.
Länsstyrelsen i
Västra Götalands län anför att en äktenskapsbalk som inkluderar samkönade
par är en förutsättning för att inte homo- och bisexuella ska
diskrimineras eller utsättas för godtycklig särbehandling.
Prop. 2008/09:80
12
Länsstyrelsen i Västernorrlands län och Rädda Barnen menar att det är
viktigt att homosexuella föräldrar får möjlighet att låta barnen växa upp
inom samma rättsliga samlevnadsform som heterosexuella föräldrar.
Rädda Barnen anför även att det dels kan ha direkt effekt på barnen i
dessa familjer att uppfatta att samhället godkänner och jämställer deras
föräldrar med andras, dels kan antas att det i förlängningen leder till en
positiv attitydförändring, till gagn för barnen. Länsstyrelsen i Gävleborgs
län anför att diskussionen kring äktenskapet som en viktig samhällelig
institution för barnafödande och barns uppväxt – och att det därför är
viktigt att värna om äktenskapet mellan kvinnor och män – får anses
ohållbar utifrån flera aspekter. Att äktenskapet endast ska vara till för
dem som skaffar sig barn har aldrig varit ett krav som förts fram tidigare,
framhåller länsstyrelsen. Länsstyrelsen anmärker också att barn till
homosexuella särbehandlas om deras föräldrar inte har samma möjligheter
som heterosexuella föräldrar.
Enligt Teologiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet finns det
goda skäl att hävda att även par med samma kön har rätt att få stöd i lagstiftningen
för sin samlevnad på ett sätt som inte framstår som mindre
värdefullt än heterosexuella pars samlevnad. Nämnden framhåller att det
inom många trossamfund finns en specifik förståelse av äktenskapsbegreppet
, som utesluter samkönade relationer. En konsekvens av utredningens
förslag är därför att samhällets och trossamfundens förståelse av
begreppet i flera fall kommer att skilja sig åt. Detta gäller på många sätt
redan i dag då många trossamfunds uppfattningar i olika frågor skiljer sig
från innehållet i svensk rätt. Uppfattningen inom olika religioner om
samkönade relationer är inte heller entydig. Nämnden påpekar att förslaget
kan få konsekvenser för vissa trossamfunds internationella relationer
vilket kan påverka viljan att ansöka om vigselrätt. Nämnden
skriver också att äktenskapet som en institution som värnar familjebildning
inte nödvändigtvis behöver förbindas med biologisk reproduktion i
snäv mening.
RFSL framhåller att äktenskap som juridisk definition är till för alla
oavsett sexuell läggning. Ett barn har rätt att inte komma i kläm på grund
av att samhället inte vill tillerkänna vuxna legitimitet på grund av deras
sexuella läggning, framhåller förbundet.
Humanisterna menar att lagen om registrerat partnerskap per definition
är diskriminerande eftersom den särskiljer människor utifrån sexuell
läggning.
Riks-EKHO anser att förslaget är helt i konsekvens med den
lagändring som år 1920 ändrade äktenskapet som institution, från hierarki
byggd på manlig överordning och kvinnlig underordning, till en
juridisk likställdhet mellan två jämbördiga personer.
Judiska Centralrådet i Sverige menar att det som talar för utredningens
förslag är att homosexuella par får exakt samma rättsliga skydd som
heterosexuella par. Förslaget motverkar diskriminering genom att samhället
tydligt markerar att man inte gör någon skillnad mellan homosexuella
och heterosexuella i juridisk mening, vilket på sikt minskar
homofobin. Äktenskap mellan samkönade par är också en viktig social
markör, menar rådet.
Svenska Ortodoxa Kyrkan förklarar att samfundets regler inte tillåter
äktenskap mellan personer av samma kön men att samfundet inte har
Prop. 2008/09:80
13
något emot att det inom andra samfund eller av staten utförs vigslar för
personer av samma kön.
Svenska kyrkan, Svenska Baptistsamfundet, Metodistkyrkan i Sverige
och Svenska Missionskyrkan betraktar äktenskapet som en del av det
borgerliga samhället och inte som ett sakrament. Äktenskapet uppfattas
därmed som ett och detsamma oavsett om det ingås genom en borgerlig
eller en kyrklig ordning.
Enligt Svenska kyrkan är äktenskap och partnerskap likvärdiga samlevnadsformer.
År 2006 infördes en ordning inom Svenska kyrkan för
välsignelse över registrerat partnerskap. När det gäller frågan om ordet
äktenskap bör användas för relationer mellan personer av samma kön går
meningarna inom Svenska kyrkan isär. En majoritet av stiften förordar
att begreppet äktenskap förbehålls relationen mellan man och kvinna. Det
finns dock en betydande minoritet som förordar att även samkönade par
ska kunna ingå äktenskap. Den oenighet som finns har sin grund i att det
utifrån teologiska argument är möjligt att resonera på olika sätt. Enligt
Kyrkostyrelsen är det angeläget att finna en begreppsbildning som är förankrad
i svensk tradition och som olika kyrkor och samfund kan ställa
sig bakom. Det finns en lång tradition av att använda begreppet äktenskap
för relationen mellan man och kvinna, och den ändrade lagen föreslås
därför få namnet samlevnadsbalk. Liknande synpunkter har Svenska
Baptistsamfundet, Metodistkyrkan i Sverige och Svenska Missionskyrkan
, som framhåller att en gemensam beteckning inte innebär en
garanti för lika värde av två skilda samlevnadsformer.
Sveriges Kristna Råd anför att äktenskapet är av central betydelse för
kyrkorna. Synen på äktenskapet skiljer sig åt mellan kyrkorna. För en del
kyrkor är äktenskapet ett sakrament. Kyrkorna inom Sveriges Kristna
Råd menar att termen äktenskap även i fortsättningen bör förbehållas par
med olika kön. Homosexuella ska inte diskrimineras, men kyrkorna anser
inte att principen om likabehandling av homosexuella och heterosexuella
nödvändigtvis innebär att samma benämning måste användas. Att kalla
samlevnaden olika är inte att diskriminera. Det finns en lång tradition att
använda ordet äktenskap för relationen mellan man och kvinna. Enligt
kyrkornas uppfattning kommer det att behövas två ord i framtiden för att
benämna homosexuell respektive heterosexuell samlevnad. Då är det
bättre att i lagstiftningen slå fast begrepp som är tydliga och inte diskriminerande.
Termen äktenskap används även internationellt som benämning för
relationen mellan man och kvinna. Flera av de samfund som yttrar sig
anser att det finns en risk att det skulle vara svårt för personer som
nyligen har flyttat till Sverige att ta till sig ett könsneutralt äktenskapsbegrepp
och därmed en risk att den gruppen fjärmar sig från andra delar
av samhället.
Bl.a.
Svenska Alliansmissionen, Evangeliska Frikyrkan, Frälsningsarmén
och Romersk-katolska kyrkan understryker att en utvidgning av
äktenskapsbegreppet kan leda till krav på ytterligare ändringar, t.ex. att
syskon av samma kön eller månggifte ska godtas.
Flera trossamfund anför att äktenskapet är en institution som är kopplad
till reproduktion och därför måste avse en relation mellan två personer
av olika kön. Svenska Alliansmissionen framhåller att äktenskapet är
den enda samlevnadsform som medger faderskapspresumtion och därProp
. 2008/09:80
14
med sammanlänkar föräldraskapets biologiska, juridiska och sociala
dimensioner. Det förutsättningslösa faderskapserkännandet innebär för
barnet en särskild stabilitet och trygghet. Argumentet att även homosexuella
par, genom assisterad befruktning, kan bidra till reproduktionen
har ingen tyngd, då sådan reproduktion kräver medverkan av en tredje
person. Liknande synpunkter framförs av bl.a. EFS, Evangeliska Frikyrkan
, Frälsningsarmén och Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.
Frälsningsarmén anför bl.a. att det är fråga om ett godtyckligt ingripande
eftersom barnet inte kan välja att få växa upp i en familj med mamma
och pappa och att lagstiftningen inte bör legalisera ett sådant godtycke.
Romersk-katolska kyrkan framhåller att synen på äktenskapet som en
förening mellan man och kvinna delas av alla större kulturer i världen
och kan sägas höra till mänsklighetens gemensamma arv. Om helt olika
uppfattning om äktenskapet skulle få legal status, riskerar detta att skapa
en kultur där det inte längre är möjligt för människor att förstå det unika
goda som äktenskapet innebär, en speciell stabil förening mellan två
komplementära personer med potential att skapa nytt liv. Enligt
Romersk-katolska kyrkan är äktenskapet mellan två döpta personer ett
sakrament, vilket innebär att det är ett verksamt tecken på det oupplösliga
kärleksförbund som finns mellan Kristus och Kyrkan. Enligt kyrkan kan
en homosexuell relation per definition aldrig utgöra ett äktenskap.
Flera av samfunden menar att en könsneutral äktenskapslagstiftning
kan få konsekvenser när det gäller adoptioner av barn från annat land, då
den kan medföra en motvilja mot att bevilja adoption för svenska par.
Detta sägs kunna drabba även heterosexuella par.
Nätverket för partnerskap befarar att skilda definitioner av äktenskapsbegreppet
hos stat och trossamfund kommer att leda till uppenbara problem
. Enligt nätverket är det en fördel att det finns två tydliga distinkta
civilstånd som svarar mot två skilda institut på familjerättens område.
Instituten äktenskap och partnerskap är inte fullt symmetriska, vilket som
exempel visar sig i fråga om umgänge, underhåll, vårdnad och arv. Partnerskapet
har bidragit till att strukturera den rättsliga materien kring
homosexualitet och mångfald och underlättar rättstillämpningen. Nätverket
framhåller att äktenskapet som ett förhållande mellan man och
kvinna är förankrat i alla större kulturer, de stora världsreligionerna och
viktiga internationella instrument. Aktionskommittén bevara äktenskapet
pekar på att FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna
säger att familjen, byggd på äktenskapet mellan man och kvinna, utgör
den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till
skydd från samhället och staten.
Om äktenskapet görs könsneutralt, kommer
barnen med nödvändighet att hamna i bakgrunden. Det finns då inte
någon unik, av staten sanktionerad, institution för mamma-pappa-barnrelationen
, menar aktionskommittén. Kommittén framhåller vidare att
FN:s barnkonvention säger att barnet har rätt att, så långt det är möjligt,
få vetskap om och bli omvårdat av både sin mamma och pappa. Aktionskommittén
menar också att lagstiftaren inte har frihet att definiera äktenskapet
utan bara kan erkänna som äktenskap det som redan är ett äktenskap
.
Flera av de remissinstanser som är kritiska till utredningens förslag
pekar på vad de anser vara brister i utredningen och anser att det behövs
ytterligare utredning av frågan innan den avgörs.
Prop. 2008/09:80
15
Ett stort antal organisationer och enskilda har synpunkter på utredningens
förslag. De flesta av de som yttrar sig är kritiska till förslagen.
En rad enskilda församlingar ger stöd för den ståndpunkt respektive
trossamfund framför.
I fråga om vad som övergångsvis bör gälla för redan registrerade partner
lämnar remissinstanserna följande synpunkter.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att frågan om övergångsordning
bör bli föremål för ytterligare överväganden. HomO och Juridiska
fakultetsnämnden vid Uppsala universitet menar att det finns bärande
skäl som talar emot den övergångsordning som utredningen föreslår.
HomO anför att den strider mot innehållet i FN-konventionen angående
samtycke till, minimiålder för samt registrering av äktenskap. Den skulle
enligt HomO i vissa sammanhang kunna leda till negativa effekter av
internationellt privaträttslig natur. Frågan om ett ingrepp i ett bestående
statusförhållande kan anses förenligt med rätten till privat- och familjeliv
i enlighet med artikel 8 i den europeiska konventionen angående skydd
för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, framstår
enligt HomO:s uppfattning inte som helt uppenbar. Såväl HomO som
Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet påpekar att det finns
par som i dag lever i registrerat partnerskap men som inte kan tänka sig
äktenskapet som samlevnadsform. Enligt HomO bör en övergångsordning
införas som innebär att partnerskapslagen fortsätter att gälla för dem
som redan ingått partnerskap enligt den lagen. Samtidigt bör, enligt
HomO, de registrerade partner som så önskar beredas tillfälle att genom
ett förenklat administrativt förfarande få sitt partnerskap transformerat till
ett äktenskap. Fakultetsnämnden påpekar att det finns svenska medborgare
som ingått partnerskap utomlands där det torde vara uteslutet att
med lag omvandla partnerskap till äktenskap i Sverige. Vidare framför
Fakultetsnämnden att det hade varit önskvärt att det reflekterats kring
alternativet att även framöver ha kvar institutet registrerat partnerskap,
vid sidan av äktenskapet, enligt nederländsk modell.
Skatteverket efterfrågar ett klargörande vad som bör gälla för registrerade
partners som är utflyttade när de nya reglerna träder i kraft. Det kan
vara svårt att nå berörda personer med information. Enligt Skatteverket
bör ”omregistrering” av civilståndet endast ske för de personer som är
folkbokförda vid ikraftträdandet.
Svenska Alliansmissionen och Evangeliska Frikyrkan motsätter sig den
retroaktiva verkan förslaget innebär för redan registrerade partners.
Evangeliska Frikyrkan menar att utredningen inte beaktat de synpunkter
som den grupp av samkönade par som vill bevara partnerskapslagen har
fört fram.
I fråga om situationer med internationell anknytning lämnar remissinstanserna
följande synpunkter.
Stockholms tingsrätt påpekar att utredningen föreslår att det ska överlämnas
till rättstillämpningen att med ledning av allmänna principer om
konventionsvänlig tolkning avgöra hur konventionsgrundande författningar
ska tillämpas på samkönade äktenskap. Enligt tingsrätten hade det
varit värdefullt om man i ett antal typfall närmare hade analyserat vilka
skillnader förslaget innebär i förhållande till äktenskap enligt nuvarande
lagstiftning. Det är enligt tingsrätten svårt att bedöma effekterna av
utredningens förslag och vad som därmed skulle överlämnas till rättsProp
. 2008/09:80
16
tillämpningen. Oklarheter skapar rättsosäkerhet och kan gå ut över en
enhetlig rättstillämpning, framhåller tingsrätten.
Skatteverket menar att nya generella anknytningskrav för ingående av
äktenskap bör införas. Verket anser också att den som vill ha tillgång till
vigsel bör visa tillstånd för vistelse i Sverige i de fall då sådant krävs.
Enligt RFSU och RFSL bör par som saknar anknytning till Sverige inte
nekas möjlighet att vigas inför svensk vigselförrättare. Personer bör
kunna vigas i Sverige oavsett geografisk hemvist; det blir en fråga för
respektive land att erkänna äktenskapet.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Riksdagens beslut
att införa en möjlighet att registrera partnerskap grundades på ställningstagandet
att parterna i varaktiga homosexuella förhållanden har samma
behov av ekonomisk och juridisk trygghet som heterosexuella par. Genom
att låta registrerade partnerskap få samma rättsverkningar som äktenskap
gavs dessa par också samma trygghet. En viktig del i reformen
var att det allmänna erkände att även par av samma kön har ett behov av
att kunna manifestera sin önskan att leva tillsammans i ett varaktigt
förhållande. Bland annat framhölls att det finns samma känslor av kärlek,
omtanke, ömhet, vänskap, lojalitet och omsorg i sådana förhållanden. Det
ansågs inte vara samhällets uppgift att genom lagstiftningen eller på
annat sätt ge uttryck för några värderingar när det gäller människors sätt
att ordna sin samlevnad. Den rättsliga regleringen för par av samma kön
och par av olika kön skulle därför vara likvärdig.
Även om den rättsliga ställningen för par av samma kön blev jämställd
med den för par av olika kön, behölls en åtskillnad mellan de två instituten
. Partnerskapen var en nyhet även i ett internationellt perspektiv.
Värderingarna i samhället var inte sådana att det fanns stöd för att låta
institutet äktenskap omfatta även par av samma kön. Inte heller ansågs
det då lämpligt att ta in de ytterligare bestämmelser som behövdes i
äktenskapsbalken.
Registrerade partners rättsliga ställning är i dag mer lik de gifta parens.
Genom lagändringar har det öppnats möjlighet för registrerade partner att
adoptera barn gemensamt och att få tillgång till assisterad befruktning.
De rättsliga skillnader som finns kvar mellan äktenskap och registrerade
partnerskap är små.
Utredningens förslag är att två personer ska kunna ingå äktenskap
oavsett om de är av samma eller olika kön och att begreppet äktenskap i
lagen ska vara neutralt i fråga om kön.
Utredningen föreslår att detta
genomförs på så sätt att det i äktenskapsbalkens inledande bestämmelse
anges att äktenskap ingås mellan en kvinna och en man, mellan två
kvinnor eller mellan två män. Följdändringar föreslås i övriga delar av
äktenskapsbalken, i föräldrabalken och i lagen (1904:26 s. 1) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap
för att göra bestämmelser som syftar på makar könsneutrala. Ingen följdändring
av detta slag föreslås dock i fråga om lagen (1993:737) om
bostadsbidrag (3 §). Utredningen föreslår att lagen (1994:1117) om registrerat
partnerskap upphävs. Den föreslår också att lagtext i äktenskapsbalken
, föräldrabalken, brottsbalken, sambolagen (2003:376), försäkringsavtalslagen
(2005:104) och lagen (2006:351) om genetisk integritet
m.m. följdändras i anledning av upphävandet. Eftersom inga nya partnerskap
kan registreras efter upphävande av lagen om registrerat partProp
. 2008/09:80
17
nerskap, föreslås det att brottsbalkens särskilda straffbestämmelse om
olovligt partnerskap också upphävs. Faderskapspresumtionen enligt föräldrabalken
föreslås endast gälla i de fall modern är gift med en man vid
barnets födelse.
Utredningen föreslår en övergångsordning som innebär att alla registrerade
partnerskap utan särskilt beslut, dvs. automatiskt, ska omvandlas
till äktenskap vid ikraftträdandet. Omvandlingen ska inte ha verkan bakåt
i tiden. Den avses inte omfatta andra partnerskap än de som har registrerats
enligt lagen om registrerat partnerskap.
I fråga om situationer med internationell anknytning föreslår utredningen
vissa lagändringar i följd av huvudförslaget.
Utredningen gör bedömningen att det inte bör införas några särskilda
krav på att de som vill vigas av en svensk vigselförrättare ska ha viss
anknytning till Sverige.
Utredningen föreslår att det införs en särskild bestämmelse om att regler
i lag eller annan författning med anknytning till äktenskap och makar
i tillämpliga delar ska gälla en i annat land författningsreglerad samlevnadsform
och parterna i förhållandet, om samlevnadsformen har i huvudsak
samma rättsverkningar som ett äktenskap i det landet. Utredningen
föreslår att det – för att undvika rättsosäkerhet – tydliggörs att bestämmelserna
i förordningen om vissa internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap, adoption och förmynderskap, som genomför en nordisk
konvention, inte gäller par av samma kön.
Utredningen föreslår att det ges en utökad möjlighet att i undantagsfall
pröva en ansökan om äktenskapsskillnad i Sverige även om anknytningen
till Sverige är svag, för att undvika situationer där ett par gifter sig i
Sverige men sedan inte kan skilja sig här.
Huvudfrågan i lagstiftningsärendet är om institutet och begreppet
äktenskap ska definieras så att det omfattar par av samma kön. Frågan
kan lösas på olika sätt. Regeringen väljer att nu inte lägga fram något
förslag om könsneutrala äktenskap. Det innebär att förutsättningen att
äktenskap ingås mellan personer av olika kön inte tas bort. Regeringen
föreslår däremot att den inledande bestämmelsen i äktenskapsbalken ges
en något ändrad utformning.
Regeringen föreslår därmed inte något upphävande av lagen om registrerat
partnerskap och följaktligen inte heller några övergångsbestämmelser
i denna del. Regeringen föreslår inga ändringar av de regler som
rör situationer med internationell anknytning.
Regeringen lämnar nedan förslag i frågor om vigsel och registrering av
partnerskap vilka utgår från att par av samma kön inte kan ingå äktenskap
och att lagen om registrerat partnerskap inte upphävs.
Prop. 2008/09:80
18
6 Vigselfrågor
Prop. 2008/09:80
19
6.1 Formerna för ingående av äktenskap
Regeringens bedömning: Utredningens bedömning är att nuvarande
system med valfrihet mellan vigsel inom trossamfund och borgerlig
vigsel bör behållas. Regeringen väljer att nu inte lägga fram något
förslag i denna fråga.
Utredningens bedömning är att nuvarande system med valfrihet
mellan vigsel inom trossamfund och borgerlig vigsel bör behållas.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar utredningens bedömning
eller har inget att invända mot den. Skatteverket anser av principiella
skäl att det vore rimligt att införa obligatorisk borgerlig vigsel.
Verket ser dock inte något problem med att behålla nuvarande system
med valfrihet mellan vigsel inom trossamfund och borgerlig vigsel.
Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarkollegiet, Svenska Baptistsamfundet
, Metodistkyrkan i Sverige, Svenska Missionskyrkan och
Humanisterna förordar en ordning där det enbart är den borgerliga formen
av ingående av äktenskap som ger civilrättslig verkan. Riksförbundet
för sexuell upplysning (RFSU) anser att civilrättslig registrering är att
föredra.
Skälen för regeringens bedömning: Nuvarande ordning med valfrihet
mellan vigsel inom trossamfund och borgerlig vigsel har funnits i
Sverige sedan början av 1900-talet (se avsnitt 4). Båda vigselformerna är
vanligt förekommande, även om antalet äktenskap som ingås genom
vigsel inom trossamfund är högre än antalet som ingås i borgerlig ordning
.
Två argument som förs fram för att trossamfunden inte bör har kvar sin
vigselrätt är att Svenska kyrkan numera har skilts från staten och att
staten bör vara neutral i religiösa frågor. Det hävdas också att för det fall
ett system med endast borgerlig vigsel införs skulle det på ett klarare sätt
komma till uttryck att äktenskapet utgör ett rent civilrättsligt förhållande.
Det finns flera europeiska länder vars lagstiftning endast tillåter att äktenskap
ingås genom borgerlig vigsel.
Det finns också flera skäl som talar mot en ordning med enbart borgerlig
vigsel. För det första finns det ju inte några egentliga nackdelar med
nuvarande system. För det andra skulle den nordiska rättslikheten brytas,
eftersom Sverige i så fall skulle skilja sig från övriga nordiska länder där
det finns valfrihet mellan vigsel inom trossamfund och borgerlig vigsel.
Ytterligare ett skäl är att det nuvarande systemet med valfrihet mellan
vigsel inom trossamfund och borgerlig vigsel, som har funnits under
mycket lång tid, har en stark folklig förankring. Det framgår inte minst
av att flertalet par väljer att ingå äktenskap genom vigsel i kyrkan. Även
en undersökning som utredningen låtit genomföra visar att en majoritet
vill behålla det nuvarande systemet.
Regeringen väljer att nu inte lägga fram något förslag i fråga om
formerna för ingående av äktenskap.
6.2 Vigsel inom trossamfund
Regeringens förslag: På samma sätt som andra trossamfund ska
Svenska kyrkan ha vigseltillstånd och befattningshavare inom kyrkan
måste förordnas särskilt för att vigselbehörighet ska finnas.
Den nu gällande ordningen att trossamfundens vigselförrättare inte
är skyldiga att förrätta vigsel ska klargöras i lag.
Regeringens bedömning: Frågor om vigseltillstånd och förordnande
av vigselförrättare inom trossamfund bör även i fortsättningen
handläggas av Kammarkollegiet. Kraven för att få vigseltillstånd och
kunskapskraven för vigselförrättare bör behållas oförändrade.
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens
.
Remissinstanserna: I stort sett samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget
att Svenska kyrkan ska jämställas med andra trossamfund eller har
inget att invända mot det. Svenska kyrkan delar utredningens bedömning
att kyrkan och dess präster bör behandlas på samma sätt som andra
trossamfund i fråga om vigseltillstånd och vigselbehörighet.
De flesta remissinstanser har inte någon invändning mot att Kammarkollegiet
fortsätter att handlägga frågor om vigseltillstånd och förordnande
av vigselförrättare. Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och
transpersoners rättigheter (RFSL) anser att trossamfunden inte ska
behöva ansöka om vigseltillstånd och att personlig vigselrätt bör införas.
Enligt RFSL bör också en och samma myndighet handlägga förordnanden
av såväl vigselförrättare inom trossamfund som borgerliga vigselförrättare.
Teologiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet är av
uppfattningen att trossamfunden själva bör förordna vigselförrättare.
När det gäller frågorna om kraven för vigseltillstånd och förordnande
som vigselförrättare lämnar samtliga remissinstanser utredningens bedömning
utan invändning.
I frågan om trossamfundens vigselförrättare ska vara skyldiga att viga
tillstyrks utredningens förslag av Länsstyrelsen i Västernorrlands län,
Teologiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Svenska kyrkan,
Svenska Alliansmissionen, Svenska Baptistsamfundet, Frälsningsarmén,
Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, Judiska Centralrådet i
Sverige, Metodistkyrkan i Sverige, Svenska Missionskyrkan, Romerskkatolska
kyrkan och Sveriges Kristna Råd.
Länsstyrelsen i Skåne län, Riksförbundet för sexuell upplysning
(RFSU), RFSL och Sveriges Förenade HBTQ-studenter förordar att alla
vigselförrättare ska vara skyldiga att viga personer av samma kön.
Prop. 2008/09:80
20
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Svenska kyrkan
Enligt nuvarande ordning särbehandlas Svenska kyrkan i förhållande till
andra trossamfund när det gäller vigseltillstånd och vigselbehörighet för
vigselförrättare.
Genom sin särställning har Svenska kyrkan haft en självklar
vigselrätt, och präst i Svenska kyrkan är behörig att vara vigselförrättare
utan särskilt förordnande, direkt på grund av lagen (4 kap. 3 §
äktenskapsbalken). Som också Svenska kyrkan anser framstår dessa
skillnader numera som omotiverade. Relationen mellan Svenska kyrkan
och staten är ändrad och staten bör så långt möjligt hålla sig neutral i
förhållande till olika trossamfund.
Prop. 2008/09:80
21
Regeringen föreslår därför att Svenska kyrkan och dess präster behandlas
på samma sätt som andra trossamfund i fråga om vigseltillstånd och
vigselbehörighet. Liksom andra trossamfund bör Svenska kyrkan på central
nivå alltså ha vigseltillstånd för att rättsligt giltiga vigslar ska kunna
ske inom kyrkan. Befattningshavare inom kyrkan bör också förordnas
särskilt för att vigselbehörighet ska finnas.
Genom förslaget att Svenska kyrkan på detta sätt ska jämställas med
andra trossamfund kommer Kammarkollegiets tillsynsansvar över vigselverksamheten
att omfatta även Svenska kyrkan.
Vigseltillstånd
Frågor om vigseltillstånd prövas i dag av Kammarkollegiet efter ansökan
av ett trossamfund. Utredningen har stannat för att den ordningen bör
bibehållas. Även regeringen är av uppfattningen att Kammarkollegiet bör
ha kvar den uppgiften.
Utredningen har även övervägt om nuvarande krav för att trossamfund
ska beviljas vigseltillstånd bör förändras, antingen så att samma krav som
för registrering av trossamfund ska gälla för att få vigseltillstånd eller så
att det införs ett krav på att trossamfunden ska uppfylla förutsättningarna
för statsbidrag. Utredningen har gjort bedömningen att det inte bör göras
några förändringar i det här avseendet. Regeringen delar också i denna
fråga utredningens bedömning.
Förordnande av vigselförrättare
Vigselförrättare inom trossamfund förordnas av Kammarkollegiet. De
särskilt förordnade borgerliga vigselförrättarna förordnas däremot av
länsstyrelserna. Frågan är om en och samma myndighet bör förordna
såväl vigselförrättare inom trossamfund som borgerliga vigselförrättare.
I så fall ligger det närmast till hands att länsstyrelserna skulle förordna
alla vigselförrättare, eftersom det inte är praktiskt möjligt för Kammarkollegiet
att svara för samtliga förordnanden. Som utredningen påpekar
går det dock inte att frikoppla förordnandet av en vigselförrättare inom
trossamfund från det samfund inom vilket denne ska vara verksam. En
präst eller motsvarande som förordnas som vigselförrättare representerar
sitt trossamfund. Utöver den prövning som ska göras beträffande den
enskilde vigselförrättaren krävs alltså även en prövning av trossamfundets
lämplighet. Eftersom länsstyrelserna inte hanterar några andra frågor
som rör trossamfund, framstår det som mindre lämpligt att de skulle hantera
frågor om förordnande av vigselförrättare inom trossamfunden.
Kammarkollegiet bör alltså även i fortsättningen pröva dessa frågor.
Med hänsyn till att en vigselförrättning innefattar myndighetsutövning
som för med sig betydande rättsliga konsekvenser för den enskilde måste
det ställas höga krav på de befattningshavare inom trossamfund som
utses till vigselförrättare. För att en person ska bli förordnad som vigsel
förrättare krävs därför enligt gällande bestämmelser att han eller hon har
de kunskaper som behövs för uppdraget, dvs. sådana kunskaper att äktenskapsbalkens
regler om vigsel och därmed sammanhängande åtgärder
kommer att följas. I likhet med utredningen anser regeringen att nuvarande
krav för förordnande som vigselförrättare bör behållas.
Prop. 2008/09:80
22
Det är trossamfundet som har till uppgift att bedöma vigselförrättarens
kvalifikationer och lämplighet i övrigt (se prop. 1992/93:211 s. 20).
Vigselförrättare inom trossamfund ska inte vara skyldiga att viga
Som utredningen fastslår finns det ingen skyldighet att förrätta vigsel för
den som är behörig vigselförrättare inom ett trossamfund med vigseltillstånd
eller för samfundet. Efter ändringen av relationen mellan
Svenska kyrkan och staten finns det inte heller en lagstadgad skyldighet
för präster eller församlingar i Svenska kyrkan att stå till förfogande för
kyrklig vigsel. Denna fråga anses i stället vara inomkyrklig (jfr
prop. 1998/99:38 s. 252).
Den sedan länge rådande ordningen innebär alltså att det kan förekomma
att en vigsel som ett par önskar sig inom ett visst samfund inte
kan äga rum där, även om paret uppfyller äktenskapsbalkens krav. Det
kan t.ex. vara situationer där trosuppfattningar hos samfundet eller vigselförrättaren
hindrar en vigsel för att parterna inte utövar samma religion
eller för att en av parterna är skild.
Samfundet och samfundets vigselförrättare har anförtrotts en uppgift
som innefattar myndighetsutövning. När detta bemyndigande utnyttjas
har de skyldighet att följa de författningsregler om vigsel som finns. Det
ligger i sakens natur att det därutöver inte kan ställas krav på att trossamfunden
ska tillhandahålla vigselförrättningar för alla som önskar det. Det
är uppenbart att detta skulle vara svårt att förena med den fria trosutövningen
och den frivillighet som det nuvarande systemet bygger på.
Någon skyldighet att förrätta vigslar bör därför inte införas för trossamfunden
eller trossamfundens vigselförrättare. Som utredningen föreslår
finns det däremot skäl att i äktenskapsbalken förtydliga den nu gällande
ordningen att en sådan skyldighet inte finns.
6.3 Borgerlig vigsel och registrering av partnerskap
Regeringens förslag: Länsstyrelserna ska handlägga alla ärenden om
förordnande av borgerliga vigsel- och partnerskapsförrättare. Lagfarna
domare i tingsrätt ska inte ha kvar uppgiften att förrätta vigslar och
partnerskap.
Kraven på förrättares kunskaper och kvalifikationer i övrigt samt
prövningen av dessa ska förtydligas. Ett förordnande att vara förrättare
ska gälla för en viss period. Möjligheten till förordnande för enstaka
tillfälle tas bort. Det ska tydliggöras att ett förordnande ska kunna
återkallas. Förutsättningarna för återkallelse ska anges.
Länsstyrelsens beslut att inte förordna någon som vigsel- och partnerskapsförrättare
ska inte kunna överklagas.
Utformningen av förslagen bygger på att regeringen väljer att nu
inte lägga fram något förslag om könsneutrala äktenskap och att lagen
om registrerat partnerskap till följd därav inte upphävs.
Utredningens förslag, som utgår från att lagen om registrerat partnerskap
ska upphävas, skiljer sig från regeringens på så sätt att utredningen
föreslår en reglering i förordning av kraven på vigselförrättares kvalifikationer,
prövningen av kvalifikationerna och vigselförordnandenas giltighetstid
. Vidare föreslås att ett förordnande ska gälla tills vidare eller för
en viss period samt att möjligheten till förordnande för enstaka tillfälle i
undantagsfall ska finnas kvar. Utredningen föreslår inte att det uttryckligen
ska framgå att ett förordnande kan återkallas.
Remissinstanserna: I stort sett samtliga remissinstanser är positiva till
eller har ingen invändning mot att länsstyrelserna ska fortsätta att förordna
borgerliga vigselförrättare. Länsstyrelsen i Stockholms län beklagar
att utredningen inte föreslagit att uppgiften att förrätta vigslar läggs
på kommunerna.
Remissutfallet är blandat när det gäller att lagfarna domare inte ska ha
kvar uppgiften att förrätta vigslar. Hovrätten över Skåne och Blekinge,
Stockholms tingsrätt och Länsstyrelsen i Västernorrlands län är positiva
till förslaget. Skatteverket vill inte avstyrka förslaget men framhåller
vikten av att kommunerna ser till att tillräckligt antal vigselförrättare
förordnas för att täcka bortfallet. Ett antal remissinstanser motsätter sig
förslaget, bl.a. Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell
läggning (HomO), Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet
och Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet.
Flertalet remissinstanser har inget att invända mot förslaget att i förordning
förtydliga kraven på vigselförrättarnas kvalifikationer. Länsstyrelsen
i Skåne län anser att det inte har framkommit att behovet av någon
djupare granskning av lämpligheten är nödvändig.
När det gäller frågan hur länge ett förordnande bör gälla är remissutfallet
blandat.
Länsstyrelsen i Stockholms län och Länsstyrelsen i Västra
Götalands län har svårt att se någon anledning att förordna vigselförrättare
tills vidare. Flera remissinstanser är negativa till att möjligheten
att förordna vigselförrättare för enstaka tillfälle kvarstår. Hit hör Skatteverket,
HomO, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Västra Götalands
län och Länsstyrelsen i Örebro län.
Prop. 2008/09:80
23
Ett fåtal remissinstanser är tveksamma till eller motsätter sig förslaget
att länsstyrelsens beslut om förordnande av vigselförrättare inte ska
kunna överklagas.
Prop. 2008/09:80
24
Skälen för regeringens förslag
Länsstyrelserna ska förordna samtliga borgerliga vigsel- och partnerskapsförrättare
Länsstyrelserna har till uppgift att förordna borgerliga vigsel- och partnerskapsförrättare.
Utredningen har övervägt om uppgiften i stället bör
flyttas till Skatteverket eller kommunerna. Som utredningen konstaterar
finns det dock inte skäl att ändra nuvarande ordning.
Regeringen delar utredningens bedömning att lagfarna domare i tingsrätt
inte bör ha kvar rätten att förrätta vigslar. Lagfarna domare bör inte
heller ha kvar rätten att förrätta partnerskap. Vigselförrättning och registrering
av partnerskap är i huvudsak en administrativ uppgift som saknar
dömande inslag och är därmed typiskt sett en främmande verksamhet för
domstolarna. Uppgiften kräver inte heller den specialkompetens som lagfarna
domare har. Det ligger i linje med den allmänna strävan att renodla
domarnas och domstolarnas arbetsuppgifter att uppgifter av förvaltningskaraktär,
såsom vigselärenden och registrering av partnerskap, inte längre
handläggs i domstol. Det kan också påpekas att det är ett förhållandevis
litet antal vigslar och partnerskap som förrättas av domare. Bortfallet av
domare som vigsel- och partnerskapsförrättare kan kompenseras genom
att ett ökat antal förrättare vid behov utses av länsstyrelserna.
Kraven för förordnande som vigsel- och partnerskapsförrättare
Till skillnad från vad som gäller för Kammarkollegiets förordnande av
vigselförrättare inom trossamfund saknas det författningsreglering som
närmare anger under vilka förutsättningar ett borgerligt vigsel- och partnerskapsförordnande
får ges. I stället har praxis utvecklats hos länsstyrelserna
och genom regeringens beslut i överklagade ärenden.
Med hänsyn till att de uppgifter som delegeras till vigsel- och partnerskapsförrättare
utgör myndighetsutövning som, trots den rutinmässiga
karaktären, för med sig betydande rättsliga konsekvenser måste det
ställas höga krav på de personer som rekryteras för uppdraget. Med ett
förordnande följer en rätt att under personligt ansvar företräda det allmänna.
Det är av stor vikt att de personer som utses till förrättare har de
kunskaper och kvalifikationer i övrigt som behövs för uppdraget. Det är
länsstyrelserna som ska pröva om en person uppfyller kraven för förordnande
som vigsel- och partnerskapsförrättare.
Regeringen anser att kraven på borgerliga vigsel- och partnerskapsförrättares
kunskaper och kvalifikationer i övrigt nu bör författningsregleras
. Det rör sig om frågor av sådan karaktär att de lämpligen bör
regleras i lag och inte – som utredningen föreslår – i förordning.
Hur länge ska ett förordnande gälla? Prop. 2008/09:80
25
I dag gäller ett förordnande att vara vigsel- och partnerskapsförrättare
tills vidare eller för en viss angiven period. En olägenhet med ett förordnande
som gäller tills vidare är att det aldrig sker någon förnyad prövning
av förrättarens kunskaper och kvalifikationer i övrigt. Vidare leder
förordnanden som gäller tills vidare till svårigheter vid bedömningen av
kommunernas behov av förrättare. Regeringen anser därför – till skillnad
från utredningen – att en förrättare endast bör kunna förordnas för en viss
period.
Det är även möjligt att bli förordnad som vigsel- och partnerskapsförrättare
för ett enstaka tillfälle. Enligt regeringens uppfattning måste den
som åtar sig ett uppdrag som förrättare stå till allmänhetens tjänst och
vara beredd att fullgöra sitt åtagande under en längre period. Ur ett allmänt
perspektiv saknas det behov av förordnande för enstaka tillfälle. I
regel är det i stället privata motiv som ligger bakom en begäran att bli
förordnad som förrättare för ett enstaka tillfälle. Regeringen föreslår att
möjligheten till förordnande för enstaka tillfälle tas bort.
Det ligger i sakens natur att länsstyrelserna har möjlighet att återkalla
ett förordnande. Det saknas dock bestämmelser som reglerar under vilka
förutsättningar återkallelse får ske. Enligt regeringens mening finns det
skäl att i lag ange att ett förordnande att vara vigsel- och partnerskapsförrättare
ska återkallas av länsstyrelsen när det framkommer att en förrättare
inte längre uppfyller erforderliga krav eller missköter sitt uppdrag.
Ska beslut i ärenden om vigsel- och partnerskapsförrättare kunna
överklagas?
Länsstyrelsens beslut i ärenden om vigsel- och partnerskapsförrättare
överklagas enligt nuvarande ordning till regeringen. Prövningen vid förordnande
av förrättare innebär dock i huvudsak lämplighetsbedömningar.
En fast praxis är etablerad sedan länge. Ärendena är inte av sådant slag
att politisk styrning av praxis är behövlig. Inte heller förefaller en överprövning
av domstol som nödvändig. Eftersom ärendena inte avser
enskildas civila rättigheter, måste inte någon rätt till domstolsprövning
finnas med hänsyn till Sveriges åtaganden enligt art. 6.1 i den europeiska
konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna.
Regeringen anser att det bör räcka att frågan om förordnande av vigsel och
partnerskapsförrättare prövas i en instans.
I de fall där nya omständigheter
kan tillföras eller sökanden vill anföra nya argument finns det
möjlighet för länsstyrelsen att ta upp frågan till ny prövning. I sammanhanget
kan nämnas att Kammarkollegiets beslut om förordnande av
vigselförrättare inom trossamfund inte är överklagbara.
Med hänsyn till det anförda föreslår regeringen – i linje med utredningen
– att det inte ska vara möjligt att överklaga länsstyrelsens beslut
att inte förordna någon som vigsel- och partnerskapsförrättare. Detta bör
uttryckligen regleras i lag.
Beslut av länsstyrelsen att återkalla ett förordnande som vigsel- och
partnerskapsförrättare bör dock kunna överklagas. I fråga om sådana
beslut kommer förvaltningslagens (1986:223) bestämmelser om överklagande
att gälla.
Prop. 2008/09:80
26
6.4 Ogiltiga vigslar och registreringar av partnerskap
Regeringens bedömning: Regeringen bör även i fortsättningen pröva
frågor om godkännande av ogiltiga vigslar och registreringar av
partnerskap.
Utredningens förslag innebär att allmän domstol ska pröva frågor om
godkännande av ogiltiga vigslar.
Remissinstanserna: I stort sett samtliga remissinstanser tillstyrker
utredningens förslag eller har inget att invända mot det. Stockholms
tingsrätt motsätter sig dock förslaget. Tingsrätten menar att ett godkännande
av en ogiltig vigsel är av offentligrättslig nådekaraktär och att
sådana ärenden därför är mindre lämpade att handläggas vid allmän
domstol.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har i uppgift att
pröva frågor om godkännande av ogiltiga vigslar. Utredningen föreslår
att prövningen i stället ska göras av allmän domstol. Som skäl för förslaget
anförs att politisk styrning av praxis inte framstår som nödvändig
och att regeringen bör befrias från ärenden som inte kräver ett ställningstagande
från regeringen som politiskt organ.
Regeringen gör emellertid bedömningen att ärenden om godkännande
av ogiltiga vigslar och registreringar av partnerskap är av sådant slag att
de också i fortsättningen bör handläggas av regeringen.
7 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 maj
2009.
Präster i Svenska kyrkan som är behöriga vigselförrättare vid ikraftträdandet
behåller sin behörighet under ytterligare ett år utan förordnande
från Kammarkollegiet.
Utredningens förlag överensstämmer delvis med regeringens.
Remissinstanserna: När det gäller utredningens förslag till övergångsordning
för Svenska kyrkan tillstyrker samtliga remissinstanser förslaget
eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: De föreslagna lagändringarna bör
kunna träda i kraft den 1 maj 2009.
I och med att även Svenska kyrkan omfattas av kravet på tillstånd för
att förrätta vigslar kommer det att behövas enskilda förordnanden för de
många vigselförrättarna inom kyrkan. För att undvika en onödig arbetsanhopning
hos Kammarkollegiet bör de präster i Svenska kyrkan som är
vigselbehöriga när de nya bestämmelserna träder i kraft fortsätta att vara
det under ett års tid. Därmed skapas utrymme för att sprida arbetet hos
Kammarkollegiet över en längre tid.
En lämplig ordning är att beslut som länsstyrelsen har meddelat i ärenden
om förordnande av vigsel- och partnerskapsförrättare före ikraftträdandet
överklagas enligt den ordning som gäller enligt äldre bestämmelser
. Det behövs övergångsbestämmelser som klargör detta.
Däremot behövs det inte någon övergångsbestämmelse med anledning
av att förordnanden av borgerliga vigsel- och partnerskapsförrättare
gäller för en viss period och att det följaktligen inte längre ska vara
möjligt att förordna någon tills vidare. Ändringen kommer endast att
träffa förordnanden som meddelas efter ikraftträdandet.
Prop. 2008/09:80
27
8 Ekonomiska konsekvenser
Regeringens bedömning: Förslagen kan genomföras inom ramen för
befintliga ekonomiska ramar.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Kammarkollegiet delar inte utredningens uppfattning
att arbetsbördan för kollegiet kommer att öka först på sikt. Kollegiet
för också fram att det inte kan uteslutas att det kommer att krävas
betydande investeringar i ett nytt teknikstöd.
Skälen för regeringens bedömning: I propositionen föreslår regeringen
att Svenska kyrkan ska jämställas med andra trossamfund i fråga
om vigseltillstånd och förordnande av vigselförrättare. Kammarkollegiet
ska liksom i dag pröva att en befattningshavare inom ett trossamfund har
de kunskaper som behövs för uppdraget. Beträffande de präster i Svenska
kyrkan som är vigselbehöriga när de nya bestämmelserna träder i kraft
föreslås en särskild övergångsbestämmelse som övergångsvis bör underlätta
Kammarkollegiets arbete. På längre sikt kan dock arbetsbördan för
Kammarkollegiet komma att öka. Regeringen avser att återkomma i fråga
om dessa långsiktiga konsekvenser.
Sannolikt kommer antalet förordnanden hos länsstyrelserna att öka för
att man ska kunna täcka det resursbortfall som följer av att lagfarna
domare inte längre ska ha kvar uppgiften att förrätta vigsel och partnerskap
. Antalet vigslar och partnerskap som förrättas av lagfarna domare
varje år är dock begränsat. Möjligheten till förordnande för enstaka
tillfälle tas bort, vilket torde innebära en viss arbetsbesparing för länsstyrelserna.
Den prövning länsstyrelserna ska göra av att blivande vigsel och
partnerskapsförrättare har de kunskaper och kvalifikationer i övrigt
som behövs för uppdraget torde inte leda till något betydande merarbete
för länsstyrelserna. Sammantaget bedöms kostnadsökningen vara begränsad
och ska finansieras inom nuvarande ekonomiska ramar.
9 Författningskommentar
Prop. 2008/09:80
28
9.1 Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken
1 kap. Äktenskap
1 § I denna balk finns bestämmelser om samlevnad i äktenskap. Äktenskap ingås
mellan en kvinna och en man.
De två som ingår äktenskap med varandra blir makar.
I denna och övriga paragrafer i det första kapitlet finns inledande bestämmelser
som tillsammans anger innebörden av begreppen äktenskap och
makar. Övervägandena finns i avsnitt 5.
I första stycket finns en allmän inledning om att balken innehåller
bestämmelser om samlevnad i äktenskap. Förutsättningen att äktenskap
ingås mellan personer av olika kön tas inte bort.
Förklaringen att de som har ingått äktenskap är makar behålls, men den
ändras språkligt och bildar ett nytt andra stycke. Lydelsen ändras också
så att den återspeglar den grundläggande förutsättningen att äktenskapet
är monogamt.
4 kap. Vigsel
3 § Behörig att vara vigselförrättare är
1. sådan präst eller annan befattningshavare i ett trossamfund som har
förordnande enligt lagen (1993:305) om rätt att förrätta vigsel inom trossamfund,
eller
2. den som länsstyrelsen har förordnat.
Den som är behörig enligt första stycket 1 är inte skyldig att förrätta vigsel.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vem som är behörig att vara
vigselförrättare. I paragrafen klargörs även att en vigselförrättare inom ett
trossamfund inte är skyldig att förrätta vigsel. Övervägandena finns i
avsnitt 6.2 och 6.3.
Den nuvarande bestämmelsen i första punkten första stycket att präst i
Svenska kyrkan är behörig att vara vigselförrättare upphävs. Den nuvarande
andra punkten i första stycket kommer därför att utgöra styckets
första punkt. Den punkten ändras så att även präster i Svenska kyrkan
omfattas av bestämmelsen. Detta får till konsekvens att präster i Svenska
kyrkan, liksom befattningshavare inom andra trossamfund, måste förordnas
till vigselförrättare av Kammarkollegiet för att de ska vara vigselbehöriga.
Det får också till följd att även andra befattningshavare i
Svenska kyrkan än präster kan förordnas som vigselförrättare, under
förutsättning att befattningshavaren har intern behörighet att förrätta
vigsel. Den nuvarande tredje punkten upphävs eftersom lagfarna domare
inte längre ska ha kvar uppgiften att förrätta vigslar. Den nuvarande
fjärde punkten i första stycket kommer därför att utgöra paragrafens
andra punkt.
Svenska vigselförrättares behörighet att förrätta vigsel enligt svensk
lag utomlands regleras i 1 kap. 5 § första stycket lagen (1904:26 s. 1) om
vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap
.
Den nuvarande bestämmelsen i andra stycket om att länsstyrelsens
förordnande ska avse såväl behörighet att förrätta vigsel som behörighet
att registrera partnerskap flyttas till 4 § andra stycket. I stycket klargörs i
stället den gällande ordningen att vigselförrättare inom trossamfund inte
är skyldiga att förrätta vigsel.
Prop. 2008/09:80
29
4 § Innan någon förordnas till vigselförrättare enligt 3 § första stycket 2 ska
länsstyrelsen pröva att han eller hon har de kunskaper och kvalifikationer i
övrigt som behövs för uppdraget.
Länsstyrelsens förordnande ska avse såväl behörighet att förrätta vigsel som
behörighet att registrera partnerskap enligt lagen (1994:1117) om registrerat
partnerskap.
Förordnandet ska gälla för en viss period.
Uppfyller en vigselförrättare inte längre kraven enligt första stycket eller
missköter vigselförrättaren sitt uppdrag, ska länsstyrelsen återkalla förordnandet
att vara vigselförrättare.
Paragrafen, som är ny, innehåller regler om förordnande av borgerliga
vigselförrättare och om återkallelse av sådana förordnanden. Övervägandena
finns i avsnitt 6.3.
I första stycket framgår att den som utses till vigselförrättare ska ha de
kunskaper som behövs för uppdraget, dvs. sådana kunskaper att äktenskapsbalkens
regler om vigsel och därmed sammanhängande åtgärder
kommer att följas. Han eller hon ska även i övrigt ha de kvalifikationer
som behövs. Det innebär att en vigselförrättare ska ha ett gott omdöme
och åtnjuta allmänt förtroende samt ha den erfarenhet som krävs för att
kunna fullgöra uppdraget på bästa sätt. Vederbörande ska också vara väl
medveten om vigselns betydelse och det ansvar som är förenat med uppdraget
.
Det är länsstyrelsen som ska pröva om den föreslagne har de kunskaper
och kvalifikationer i övrigt som behövs för uppdraget. I många fall där en
person föreslås av en kommun kan det redan av det underlag som ges in
till länsstyrelsen framgå att han eller hon uppfyller kraven för uppdraget.
I den mån ansökan från en kommun inte ger klart besked om den föreslagnes
kvalifikationer kan kompletterande upplysningar inhämtas från
kommunen. I andra fall får länsstyrelsen på annat sätt förvissa sig om att
vederbörande uppfyller kraven för förordnande.
Av andra stycket framgår att länsstyrelsens förordnande ska avse såväl
behörighet att förrätta vigsel som behörighet att förrätta partnerskap. Den
som får förordnandet blir alltså vigsel- och partnerskapsförrättare.
I tredje stycket anges att ett förordnande av länsstyrelsen att vara vigselförrättare
ska gälla för en viss period.
Ett förordnande ska alltså alltid
tidsbegränsas. Sedan perioden löpt ut finns det inget hinder mot att en
vigselförrättare förordnas på nytt, naturligtvis under förutsättning att han
eller hon fortfarande uppfyller kraven för förordnande. Ett förordnande
bör gälla några år, och när förtroendevalda i kommunerna utses till
vigselförrättare är det naturligt att förordnandet gäller för en mandatperiod
.
I länsstyrelsens tillsynsansvar ligger att länsstyrelsen ska kontrollera att
en vigselförrättare inte fortsätter att förrätta vigslar efter det att behörigheten
upphört. Detta kan t.ex. ske genom att länsstyrelsen påminner en
vigselförrättare om att förordnandet snart löper ut.
Som framgår av lagtexten går det inte att förordna vigselförrättare för
ett enstaka tillfälle.
Prop. 2008/09:80
30
I fjärde stycket införs en uttrycklig bestämmelse att ett förordnande att
vara vigselförrättare ska återkallas av länsstyrelsen när vigselförrättaren
inte längre uppfyller kraven för förordnande. Återkallelse ska även ske
när vigselförrättaren missköter sin uppgift, t.ex. genom att inte följa de
bestämmelser som gäller för vigsel. Ett beslut om återkallelse kan överklagas
(se avsnitt 6.3).
6 § Vid vigsel gäller i övrigt
1. den ordning som gäller inom ett trossamfund, om vigseln förrättas av en
präst eller någon annan befattningshavare i samfundet, och
2. föreskrifter som meddelas av regeringen för andra fall.
I paragrafen finns bestämmelser om vad som gäller i övrigt vid vigsel.
För att bättre ge uttryck för Svenska kyrkans likställdhet med andra
trossamfund utgår den nuvarande hänvisningen i första punkten till föreskrifterna
i kyrkohandboken och andra föreskrifter för Svenska kyrkan.
Den nuvarande andra punkten kommer därför att utgöra paragrafens
första punkt. Bestämmelsen ändras så att samtliga trossamfund, dvs. även
Svenska kyrkan, omfattas. Den andra punkten överrensstämmer med
nuvarande tredje punkten.
15 kap. Ärenden om äktenskaps ingående
2 § Skatteverkets beslut i fråga om hindersprövning får överklagas hos en länsrätt
inom vars domkrets kvinnan eller mannen är folkbokförd. Finns ingen sådan
behörig länsrätt överklagas beslutet hos Länsrätten i Stockholms län.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen reglerar förfarandet vid överklagande av beslut i fråga om
hindersprövning. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.
Första stycket är oförändrat.
Den nuvarande bestämmelsen i andra stycket om överklagande av
beslut angående förrättande av vigsel som fattats av präst inom Svenska
kyrkan upphävs. I likhet med vad som gäller för andra trossamfund är ett
sådant beslut inte överklagbart. Det nuvarande tredje stycket om prövningstillstånd
kommer därför att utgöra paragrafens andra stycke.
3 § Beslut av särskilt förordnade vigselförrättare om förrättande av vigsel får
överklagas hos länsstyrelsen.
Paragrafen anger att vissa beslut om förrättande av vigsel får överklagas
hos länsstyrelsen. Nuvarande bestämmelse att beslut av lagfarna domare
i tingsrätter får överklagas hos länsstyrelsen utgår, eftersom domare inte
längre har kvar uppgiften att förrätta vigslar. Övervägandena finns i
avsnitt 6.3.
5 § Länsstyrelsens beslut att inte förordna någon som vigselförrättare får inte
överklagas.
Paragrafen innehåller ett förbud att överklaga länsstyrelsens beslut att
inte förordna någon som vigselförrättare. Övervägandena finns i avsnitt
6.3.
Prop. 2008/09:80
31
Den nuvarande möjligheten att överklaga länsstyrelsens beslut att inte
förordna någon som vigselförrättare tas bort.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2009.
2. En präst i Svenska kyrkan som enligt 4 kap. 3 § första stycket 1 i dess äldre
lydelse är behörig att vara vigselförrättare behåller den behörigheten till utgången
av april 2010.
3. I fråga om ärenden om förordnande av vigselförrättare som en länsstyrelse
avgjort före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
Övervägandena till ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna finns i
avsnitt 7.
Enligt punkt 1 träder ändringarna i äktenskapsbalken i kraft den 1 maj
2009.
Enligt punkt 2 upphör den vigselbehörighet för präst i Svenska kyrkan
som följer direkt på grund av lag att gälla ett år efter det att lagändringarna
träder i kraft. För vigselbehörighet därefter krävs, liksom för befattningshavare
inom andra trossamfund, ett särskilt förordnande från
Kammarkollegiet. För nytillkomna vigselförrättare krävs förordnande av
Kammarkollegiet. Ett sådant förordnande förutsätter att Svenska kyrkan
på central nivå först har beviljats vigseltillstånd.
Av punkt 3 framgår att äldre bestämmelser ska gälla beträffande beslut
i ärenden om förordnande av vigselförrättare som länsstyrelsen meddelat
före ikraftträdandet. Det innebär att det även efter ikraftträdandet går att
överklaga sådana beslut till regeringen. Vid prövningen av beslut som
meddelats före ikraftträdandet ska regeringen tillämpa de bestämmelser
som gällde när länsstyrelsen meddelade beslutet.
Ett förordnande att vara vigselförrättare som meddelats före ikraftträdandet
gäller på det sätt som angetts i förordnandet. Under en överskådlig
tid kommer det alltså att finnas förordnanden som gäller tills vidare.
Den nya bestämmelsen i 4 kap. 4 § fjärde stycket om återkallelse av ett
vigselförordnande gäller däremot även äldre förordnanden.
9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:305) om
rätt att förrätta vigsel inom andra trossamfund än
Svenska kyrkan
Lag (1993:305) om rätt att förrätta vigsel inom trossamfund
Lagens rubrik ändras för att avspegla lagens ändrade tillämpningsområde.
Lagen gäller för alla trossamfund, dvs. även för Svenska kyrkan.
1 § Ett trossamfund kan ges tillstånd att förrätta vigsel, om samfundets verksamhet
är varaktig och samfundet har en sådan organisation att det på goda grunder
kan antas att äktenskapsbalkens bestämmelser om vigsel och därmed samman
hängande åtgärder kommer att följas. Har tillstånd givits, får vigsel inom samfundet
förrättas av den som förordnats enligt 2 § att vara vigselförrättare.
Prop. 2008/09:80
32
Frågor om tillstånd enligt första stycket prövas av Kammarkollegiet efter
ansökan av samfundet. Ett tillstånd gäller tills vidare.
Paragrafen innehåller förutsättningarna för när ett trossamfund kan ges
tillstånd att förrätta vigsel. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.
Den sakliga ändringen i första stycket innebär att bestämmelserna blir
tillämpliga även beträffande Svenska kyrkan. Det får till följd att
Svenska kyrkan kan ansöka om tillstånd att förrätta vigsel hos Kammarkollegiet.
Uppräkningen av förutsättningarna för vigseltillstånd är uttömmande.
Andra stycket är oförändrat.
9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1117) om
registrerat partnerskap
1 kap. Registrering av partnerskap
8 § Behörig att vara registreringsförrättare är den som länsstyrelsen har förordnat.
I fråga om förordnandet tillämpas 4 kap. 4 § äktenskapsbalken.
Länsstyrelsens beslut att inte förordna någon som registreringsförrättare får
inte överklagas.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om vem som är behörig att vara
registreringsförrättare. I paragrafen anges också att 4 kap. 4 § äktenskapsbalken
ska tillämpas i fråga om förordnandet. Vidare innehåller
paragrafen ett förbud att överklaga länsstyrelsens beslut att inte förordna
någon som registreringsförrättare. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.
Den nuvarande bestämmelsen i första stycket att lagfaren domare är
behörig att vara registreringsförrättare upphävs, eftersom domare inte
längre ska ha kvar uppgiften att förrätta partnerskap.
Den nuvarande bestämmelsen i andra stycket om att länsstyrelsens
förordnande ska avse såväl behörighet att förrätta vigsel som behörighet
att registrera partnerskap ersätts med en bestämmelse om att 4 kap. 4 §
äktenskapsbalken ska tillämpas i fråga om förordnandet. De regler som
gäller för förordnande av borgerliga vigselförrättare och återkallelse av
sådana förordnanden gäller alltså även registreringsförrättare.
I tredje stycket, som är nytt, anges att länsstyrelsens beslut att inte förordna
någon som registreringsförrättare inte får överklagas.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2009.
2. I fråga om ärenden om förordnande av registreringsförrättare som en
länsstyrelse avgjort före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
Övervägandena till ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna finns i
avsnitt 7.
Enligt punkt 1 träder ändringarna i lagen om registrerat partnerskap i
kraft den 1 maj 2009.
Prop. 2008/09:80
33
Av punkt 2 framgår att äldre bestämmelser ska gälla beträffande beslut
i ärenden om förordnande av registreringsförrättare som länsstyrelsen
meddelat före ikraftträdandet. Det innebär att det även efter ikraftträdandet
går att överklaga sådana beslut till regeringen. Det hänvisas till
kommentaren till punkten 3 i övergångsbestämmelserna till ändringarna i
äktenskapsbalken.
Sammanfattning av betänkandet Äktenskap för par
med samma kön Vigselfrågor (SOU 2007:17)
Prop. 2008/09:80
Bilaga 1
34
Uppdraget
Som särskild utredare, biträdd av två referensgrupper, har jag haft till
uppgift att se över ett antal frågeställningar rörande äktenskap och registrerat
partnerskap och föreslå de författningsändringar som bedöms vara
behövliga. Den ena referensgruppen har bestått av företrädare för riksdagspartierna
och den andra har representerat trossamfunden.
En av huvuduppgifterna har varit att redovisa samtliga skäl som talar
för eller emot att äktenskap skall kunna ingås av par med samma kön,
göra en grundlig analys av dessa skäl och sedan ta ställning till om äktenskapet
liksom hittills skall vara förbehållet relationen mellan en kvinna
och en man eller om det skall öppnas också för par med samma kön. I
uppdraget har vidare ingått att redovisa vilka internationella privat- och
processrättsliga frågor som äktenskap för par med samma kön aktualiserar
och överväga om detta motiverar någon särskild reglering.
En annan huvuduppgift har varit att – oavsett min slutsats beträffande
frågan om äktenskap för par med samma kön – ta ställning till formerna
för ingående av äktenskap. I denna del har uppdraget innefattat frågan
om de som vill gifta sig även i fortsättningen skall kunna välja mellan
vigsel inom ett trossamfund och borgerlig vigsel eller om äktenskap
endast bör få ingås civilt. Under förutsättning att nuvarande ordning bör
behållas har det också ingått att ta ställning till om några förändringar bör
göras när det gäller trossamfundens rätt att företräda det allmänna som
vigselförrättare. Jag har vidare haft till uppgift att utreda formerna för
ingående av äktenskap i civil ordning.
I uppdraget har slutligen ingått att överväga ändringar i lagen
(1994:1117) om registrerat partnerskap (partnerskapslagen). Om äktenskap
bör kunna ingås av par med samma kön gäller dock som utgångspunkt
att denna lag skall upphävas.
I det följande lämnas en redogörelse för mina överväganden, bedömningar
och förslag.
Äktenskap för par med samma kön
Bör det införas en ordning med äktenskap för par med samma kön?
Min utgångspunkt vid bedömning av skälen för eller emot äktenskap för
par med samma kön har varit det rättsliga äktenskapets betydelse som
familjebildning. Jag har därvid tagit fasta på främst vad som anförts från
referensgrupperna, vid de olika hearings som jag hållit och vad som sagts
i den allmänna debatten.
Internationella åtaganden.
Våra internationella åtaganden kan enligt
min bedömning inte tolkas så att vi är skyldiga att öppna äktenskapet för
par med samma kön. Rätten att ingå äktenskap är en mänsklig rättighet
enligt gällande konventioner men konventionsländerna har rätt att i sin
nationella lagstiftning bestämma hur denna rättighet skall implementeras.
Konventionerna på området sträcker sig inte längre än till att garantera
heterosexuella rätt att gifta sig. Å andra sidan kan konventionerna inte
anses hindra att man i nationell lagstiftning ger även par som har samma
kön rätt att gifta sig.
Prop. 2008/09:80
Bilaga 1
35
Äktenskap jämfört med registrerat partnerskap. Rättsverkningarna av
ett registrerat partnerskap skiljer sig inte nämnvärt från ett äktenskap.
Äktenskapet får dock enligt min mening anses ha ett högre symbolvärde.
Traditionellt har det ansetts innebära ett livslångt parförhållande byggt på
kärlek och omtanke och på ömsesidiga skyldigheter makarna emellan.
Även om samhällsutvecklingen medfört en något annorlunda syn på
äktenskapet har det registrerade partnerskapet inte samma klang som
äktenskapet i det allmänna medvetandet. För de homosexuella är äktenskapet
viktigt som värdemätare både för deras egna relationer och för
omgivningens inställning. Från denna utgångspunkt finns det således skäl
för att inte göra någon åtskillnad mellan homosexuella och heterosexuella
i fråga om möjligheten att kunna ingå äktenskap.
Äktenskapets innebörd. Äktenskapet har sedan mycket länge ansetts
vara en samhällelig institution för samlevnad mellan en kvinna och en
man och denna definition av äktenskapet är djupt förankrad hos allmänheten
både här hemma och utomlands. Den överensstämmer också med
trossamfundens grundläggande uppfattning om äktenskapet som en institution
även om samfundens uppfattningar av vad äktenskapet närmare
innebär sedan kan gå isär. En viss uppfattning om eller definition av en
samhällsföreteelse kan emellertid inte för alltid vara bestående även om
den har mycket djupa rötter. Samhällsutvecklingen går framåt och nya
värderingar och åsikter kan behöva ges utrymme också då det gäller
grundläggande uppfattningar. Samhällets syn på homosexualitet är ett
exempel på en sådan omsvängning och på olika områden har det funnits
en strävan att upphäva tidigare särbehandling av homosexuella och motverka
diskriminering. Detta har bl.a. kommit till uttryck i den s.k. målsättningsparagrafen
i 1 kap. 2 § regeringsformen där det anges att samhället
skall motverka diskriminering på grund av bl.a. sexuell läggning.
Att äktenskapet inte står öppet för par med samma kön torde dock varken
enligt regeringsformen eller enligt Europakonventionen i och för sig
innebära en diskriminering på grund av sexuell läggning, men det torde
ändå innebära en form av särbehandling.
Enligt min uppfattning kan den traditionella betydelsen av äktenskapet
som en heterosexuell relation inte vara avgörande för om äktenskap skall
öppnas också för par med samma kön. Lagstiftaren måste ha frihet att
definiera äktenskapet så att det motsvarar rådande uppfattningar.
Det kan
också sägas ligga mer i linje med äktenskapsbalkens (ÄktB:s) neutralitet
i fråga om hur makarna förhåller sig till varandra att parterna själva får
bestämma vem de vill gifta sig med än att man utesluter vissa parbildningar
från äktenskapet.
Termen äktenskap. Referensgruppen med företrädare för trossamfund
har invänt att termen äktenskap inte bör användas i en lagstiftning som
gäller för både par med olika kön och par med samma kön. Man bör i
stället använda en annan rättslig term. För trossamfunden är äktenskapet
ett laddat begrepp som på olika sätt är en del av deras trosuppfattningar.
Vid de hearings jag hållit har samma invändning framförts från Svenska
kyrkan och andra trossamfund.
En omständighet som talar mot ett tillmötesgående av trossamfundens
önskemål är enligt min mening att ordet äktenskap sedan mycket länge
har varit i dagligt bruk och att ett byte på många håll skulle kunna uppfattas
som helt onödigt. Vidare skulle alla de som redan gift sig ställas
inför den situationen att deras valda samlevnadsform plötsligt fick en
annan benämning. Också andra skäl talar emot en lösning som tillgodoser
trossamfunden. Det är bl.a. svårt att finna någon lämplig synonym
som kan beteckna det rättsliga förhållandet mellan två makar.
Prop. 2008/09:80
Bilaga 1
36
Termen äktenskap i dess olika språkliga former är vidare en i de flesta
länder vanlig benämning på ett av staten sanktionerat förhållande mellan
två personer med vilket följer en rad rättsverkningar på olika områden. I
de internationella konventionerna på familjerättens område är äktenskapet
också den gängse benämningen. Att nu ersätta den etablerade
termen äktenskap med en annan term för att beteckna något som i allt
skall motsvara äktenskapet kan innebära stora risker för att det nya
begreppet i andra länder kommer att missuppfattas såsom innebärande
något annat än äktenskap. Ett annat skäl är att ordet äktenskap kommer
att leva kvar även om svensk lagstiftning ändras. Skälen emot att införa
en annan benämning på det rättsliga begreppet äktenskap är så starka att
jag inte funnit detta vara en framkomlig väg.
Reproduktivitet. En invändning som framförts är att äktenskapet är en
samhällelig institution där barn skall födas och växa upp och att det från
denna utgångspunkt är viktigt att samhället värnar om äktenskapet.
Äktenskapet är emellertid inte bara är till för dem som skaffar sig barn.
Barnafödande är inget krav för äktenskap och många som inte kan eller
vill skaffa barn gifter sig ändå. Att homosexuella saknar möjlighet att få
gemensamma biologiska barn kan då knappast vara ett argument mot att
människor med samma kön skall kunna gifta sig med varandra. Tvärtom
har Europadomstolen i ett rättsfall slagit fast att möjligheten att få
gemensamma biologiska barn inte är en förutsättning för rätten att ingå
äktenskap.
Barnperspektivet. Enligt min mening ger barnperspektivet inte heller
någon egentlig vägledning när det gäller att ta ställning till om homosexuella
skall kunna gifta sig med varandra eller inte.
För barnet torde
det vara mest betydelsefullt att relationerna till föräldrarna är goda och
trygga oavsett deras kön och vilken rättslig form de valt för sin samlevnad
. Och om det skulle förhålla sig så som har hävdats i debatten att
äktenskapet ger barnen en större trygghet måste man ställa frågan varför
barn i familjer där föräldrarna har samma kön inte skall jämställas med
barn till gifta heterosexuella föräldrar.
Andra samlevnadskonstellationer. Det har vidare uttryckts farhågor för
att äktenskapet skulle urvattnas om homosexuella skulle få gifta sig med
varandra och att andra samlevnadskonstellationer på sikt skulle kunna
komma att inkluderas i äktenskapet. Det går naturligtvis inte att ge något
bestämt svar på frågan huruvida införandet av en möjlighet för homosexuella
att gifta sig skulle ha någon inverkan på giftermålsfrekvensen
bland heterosexuella. Vad som däremot kan sägas är att en sådan reform
inte med automatik behöver leda till att andra samlevnadskonstellationer
också skall inkluderas. Ytterst är detta en fråga för lagstiftaren men
skulle ett sådant steg någon gång i framtiden bli aktuellt skulle det enligt
min mening innebära ett större trendbrott än äktenskap för par med
samma kön.
Prop. 2008/09:80
Bilaga 1
37
Behovet av en lagändring. En fråga som också behöver besvaras är
huruvida en lagändring verkligen är nödvändig eftersom rättsverkningarna
av äktenskapet inte nämnvärt skiljer sig från dem som följer med det
registrerade partnerskapet. Detta kan naturligtvis ses som ett argument
mot en lagändring. Min bedömning är emellertid att det nu från olika
utgångspunkter finns skäl för att ha en gemensam lagstiftning för homosexuella
och heterosexuella som vill manifestera sina etablerade förhållanden.
En lagändring står också i samklang med vad som nu får anses
vara många människors uppfattning.
Internationella komplikationer. Vad slutligen gäller den invändningen
som framförts från olika håll, nämligen att det internationellt privat- och
processrättsliga regelverket inte är anpassat till andra äktenskap än dem
som ingås mellan en kvinna och en man är detta givetvis ett problem. I
dagsläget är det inte troligt att några ändringar i de olika konventioner
som finns på familjerättens område kan komma ändras så att samma
regler kommer att gälla för både heterosexuella äktenskap och äktenskap
där makarna har samma kön. Situationen är för övrigt densamma när det
gäller registrerade partnerskap. Det har inte hindrat oss och flera andra
länder att införa regler om registrerat partnerskap och några länder,
Nederländerna, Belgien, Spanien, Kanada och Sydafrika, har trots bristen
på en internationell harmonisering inte tvekat att ta steget och öppna
äktenskapet för par med samma kön. Jag kan inte se att en bristande
anpassning av det internationellt privat- och processrättsliga regelverket
skall behöva utgöra ett hinder för en svensk lagstiftning på området. I
mångt och mycket får frågan i nuläget ses som en informationsfråga. Det
är viktigt om en lagstiftning skall komma till stånd att man satsar på
informationsåtgärder till dem som berörs av reformen.
Min slutsats är att de skäl som har anförts emot äktenskap för par med
samma kön inte har tillräcklig bärkraft och inte kan väga upp de skäl som
talar för en lagändring. ÄktB:s portalparagraf om vad som är ett äktenskap
bör således utvidgas till att omfatta också par med samma kön.
Liksom för närvarande bör de som ingått äktenskap betecknas som
makar i balken. Reglerna i ÄktB blir därigenom tillämpliga på alla äktenskap
oavsett makarnas sexuella läggning. Detsamma gäller andra svenska
författningar som knyter an till äktenskap och makar. Någon särskild
bestämmelse härom behövs inte. Faderskapspresumtionen i 1 kap.
1 §
föräldrabalken bör dock endast gälla i de fall då modern är gift med en
man vid barnets födelse. Frågan om föräldraskapet för en kvinna som är
gift med barnets moder bör presumeras på liknande sätt ligger utanför
mitt utredningsuppdrag.
Övergångsordning för registrerade partnerskap
Jag föreslår att partnerskapslagen upphävs samtidigt som par med
samma kön får möjlighet att ingå äktenskap. Efter det att ändringarna i
ÄktB har trätt i kraft skall ett partnerskap som registrerats här i landet
och inte upplösts gälla som ett äktenskap. Härutöver krävs vissa följdändringar
i ÄktB och vissa andra författningar.
Prop. 2008/09:80
Bilaga 1
38
Internationella privat- och processrättsliga frågor
EG-rättslig reglering. Bryssel II-förordningen – som bl.a. reglerar behörigheten
för domstolarna i EU:s medlemsstater att ta upp frågor om
äktenskapsskillnad, hemskillnad och annullering av äktenskap och erkännande
av i EU-staterna meddelade domar i dessa frågor – torde för
närvarande inte omfatta äktenskap där makarna har samma kön.1 Motsvarande
torde även gälla beträffande annan EG-rättslig reglering i den
mån denna inte i sin tur hänvisar till nationell rätt. I nuläget får utgångspunkten
därför anses vara att våra egna regler om äktenskap som finns i
1904 års lag om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap
och förmynderskap (IÄL) är tillämpliga på äktenskap där makarna har
samma kön.
Konventionsgrundad lagstiftning. Det är inte givet att en konventionsgrundad
författning kan tillämpas på äktenskap där makarna har samma
kön. Någon uttrycklig bestämmelse om att konventionsgrundad lagstiftning
skall tillämpas på sådana äktenskap bör emellertid inte införas. Som
regel bör det istället överlämnas åt de rättstillämpande organen att med
ledning av allmänna principer om konventionsvänlig tolkning avgöra hur
konventionsgrundade författningar skall tillämpas när det gäller äktenskap
där makarna har samma kön.
Jag föreslår dock att det införs ett uttryckligt undantag i 1931 års
förordning om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,
adoption och förmynderskap (NÄF) – som grundar sig på den nordiska
äktenskapskonventionen från år 1931 – om att förordningen inte gäller
för äktenskap som ingås mellan två kvinnor eller mellan två män. Därmed
kommer istället reglerna i IÄL om äktenskaps ingående och äktenskapsmål
m.m. att vara tillämpliga på par med samma kön som har
anknytning till ett annat nordiskt land.
Anknytningskrav vid ingående av äktenskap. Enligt min mening bör det
inte uppställas något särskilt krav på anknytning till Sverige motsvarande
det som finns i partnerskapslagen för att par med samma kön skall få
ingå äktenskap i Sverige. Bestämmelserna om tillämplig lag för rätten att
ingå äktenskap kan dock leda till att det föreligger hinder mot äktenskap
när de som vill gifta sig varken är medborgare eller har hemvist i länder
som tillåter ett par med samma kön att ingå äktenskap. Den undantagsregel
som finns i IÄL bör vara tillräcklig för att eventuella problem skall
kunna lösas.
Svensk domsrätt i äktenskapsmål. Det bör inte heller införas en generell
regel enligt vilken alla äktenskap som ingåtts i Sverige alltid skall
kunna upplösas i Sverige.
En sådan regel skulle komma i direkt konflikt
med Bryssel II-förordningen genom att den skulle innebära en allmän
och ensidig utvidgning av den svenska domsrätten. Den skulle då inte
kunna tillämpas här i förhållande till andra EU-stater. En bestämmelse
som begränsas till att gälla makar som har samma kön innebär en sär1
Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 (Bryssel II-förordningen)
går i rättstillämpningen före tillämpningen av alla internationella instrument på området och
även före medlemsstaternas egna nationella regler. Danmark är dock inte bundet av förordningen.
Den är inte heller bindande mellan Finland och Sverige på grund av en reservation
till förmån för NÄF.
lagstiftning för homosexuella relationer. Enligt min mening kan en lösning
istället vara att nuvarande reglering om svensk domsrätt i äktenskapsmål
ges ett något vidare tillämpningsområde så att den kan tillämpas
i de förmodligen rätt få och ömmande fall där ett par inte kan få sitt
äktenskap upplöst någon annanstans.
Prop. 2008/09:80
Bilaga 1
39
Jag föreslår alltså att IÄL ändras så att äktenskapsmål får tas upp av
svensk domstol om det finns särskilda skäl att talan prövas här i landet,
under förutsättning att endera maken är svensk medborgare eller att
käranden inte kan få sin talan prövad i den stat där hon eller han är
medborgare eller har hemvist.
Utländska registrerade partnerskap. När partnerskapslagen upphävs
kommer det inte längre att finnas några uttryckliga regler om hur vi skall
ställa oss till sådana samlevnadsformer i andra länder som liknar det
registrerade partnerskapet. Utländska samlevnadsformer bör emellertid
alltjämt kunna ges samma rättsverkningar här i landet som ett äktenskap i
de fall svensk rätt skall tillämpas på förhållandet. Jag ser ingen anledning
till att vi härvid skall göra undantag för sådana utomlands reglerade samlevnadsformer
som vid sidan av äktenskap gäller för par med olika kön
De utländska samlevnadsformer som skall erkännas här i landet bör
däremot i huvudsak ha samma rättsverkningar som ett äktenskap i det
aktuella landet. Den reservationen bör också göras att mitt förslag endast
avser tillämpliga delar av andra lagar och författningar eftersom en tolkning
av konventionsgrundad lagstiftning kan leda till att författningen
inte kan avse samlevnad mellan personer med samma kön och det bör
ges utrymme för en konventionsvänlig tolkning.
Jag föreslår att det införs en generell regel i IÄL med det angivna
innehållet.
Hur kommer svenska äktenskap för par med samma kön att behandlas
utomlands? Äktenskap mellan makar med samma kön som ingåtts enligt
svensk lag kommer sannolikt att få rättsverkningar i vissa länder men
inte i andra. Det får antas att de länder som genomfört en motsvarande
lagstiftning kommer att respektera ett äktenskap ingånget i Sverige. Min
bedömning är vidare att länder med en lagstiftning som motsvarar våra
regler om registrerade partnerskap kan komma att erkänna äktenskapet
som ett rättsinstitut och då tillämpa sina nationella regler om rättsverkningarna
av en partnerskapsliknande samlevnadsform. Andra länder kan
ta avstånd från äktenskap för par med samma kön i större eller mindre
utsträckning.
Formerna för ingående av äktenskap
Nuvarande ordning
Ett äktenskap kan ingås genom vigsel inom ett trossamfund eller genom
borgerlig vigsel. I det förstnämnda fallet förrättas vigseln av en präst
inom Svenska kyrkan eller av befattningshavare inom andra trossamfund
om samfundet har fått vigselrätt. Det krävs också att befattningshavaren
inom trossamfundet har givits behörighet att vara vigselförrättare.
Kammarkollegiet prövar frågor om vigselrätt för andra trossamfund än
Svenska kyrkan och om vigselbehörighet för deras befattningshavare.
Vigselbehörigheten för präster i Svenska kyrkan följer direkt av en
bestämmelse i ÄktB. För trossamfunden och deras vigselförrättare gäller
inte någon vigselplikt. Borgerlig vigsel förrättas antingen av lagfaren
domare i tingsrätt eller av särskilt förordnade borgerliga vigselförrättare.
Sådana förordnanden meddelas enligt ÄktB av länsstyrelserna. Förutsättningarna
för ett förordnande och förfarandet i övrigt är däremot inte
författningsreglerade. Med det offentliga uppdraget som borgerlig vigselförrättare
får anses följa en skyldighet att viga alla som uppfyller lagens
krav för att ingå äktenskap.
Prop. 2008/09:80
Bilaga 1
40
Registrering istället för vigsel?
Jag har övervägt om vigseln kan ersättas med en enkel registrering men
har funnit att flera skäl talar emot en sådan ordning. Ett skäl är våra förpliktelser
enligt FN-konventionen angående samtycke till, minimiålder
för samt registrering av äktenskap. Konventionen ställer krav på ett visst
muntligt förfarande. Om konventionens krav skall tillgodoses blir den
praktiska skillnaden mellan vad som måste förekomma vid en vigsel och
en registrering inte särskilt stor och man vinner därför inte så mycket på
att införa ett registreringsförfarande. Vidare förutsätter en övergång till
ett registreringsförfarande att äktenskap endast kan ingås i civil ordning,
eftersom det knappast är ett tänkbart alternativ att behålla vigsel inom
trossamfund samtidigt som man ersätter den borgerliga vigseln med
registrering hos Skatteverket. Med hänsyn till att människor i allmänhet
fäster stor vikt vid de förhållanden under vilka äktenskapet ingås kan ett
registreringsförfarande också uppfattas som en alltför långtgående förenkling
av förfarandet. Par som önskar en högtidlig inramning av äktenskapets
ingående skulle dessutom vara tvungna att genomgå dubbla förfaranden.
Äktenskap bör således fortfarande ingås genom en särskild
ceremoni och inte genom registrering. Ordet vigsel bör behållas som
benämning på ceremonin.
Bör systemet med valfrihet mellan vigsel inom trossamfund och
borgerlig vigsel behållas?
Ett system med enbart borgerlig vigsel ger i och för sig på ett klarare sätt
uttryck för äktenskapet som ett rent civilrättsligt förhållande. Även det
faktum att Svenska kyrkan numera har skilts från staten samt den allmänna
principen om statens neutralitet i religiösa frågor kan anföras som
skäl för att trossamfunden inte bör har kvar sin behörighet att företräda
det allmänna vid ingående av äktenskap. Flera skäl talar emellertid emot
en övergång till ett sådant system. Hänsyn bör sålunda bl.a. tas till den
allmänna opinionen i frågan.
Av en undersökning som Statistiska centralbyrån
har utfört på mitt uppdrag framgår att en klar majoritet av allmänheten
vill att nuvarande system skall behållas. Det har inte heller framkommit
några nackdelar med den ordning vi har i dag. För allmänheten
skulle det säkerligen framstå som mycket svårförståligt om man tog bort
valfriheten. Vidare kan en ändring, om den genomförs samtidigt som
möjlighet öppnas för par med samma kön att gifta sig, få negativa konsekvenser
för den allmänna inställningen till sådana äktenskap och till
homosexuella i allmänhet. För många skulle det dessutom bli förenat
med både omgång och möjligen kostnader att först ingå äktenskap i civil
ordning och därefter få äktenskapet välsignat vid en särskild religiös
ceremoni. Eftersom mer än hälften av alla äktenskap ingås genom vigsel
inom trossamfund skulle en övergång till enbart borgerlig vigsel också
medföra stora praktiska olägenheter. Det resursbortfall som uppkommer
skulle vara svårt att kompensera. Alla vigslar skulle nämligen inte kunna
hanteras inom det nuvarande systemet för borgerlig vigsel utan det skulle
krävas en ny organisation. Att låta Skatteverket ta hand om samtliga
vigslar i landet skulle inte vara alldeles okomplicerat och det skulle vara
kostnadskrävande för staten. Enligt min mening har främst allmänhetens
önskemål om att behålla nuvarande valfrihet samt de praktiska problem
som skulle uppkomma vid en övergång till enbart borgerlig vigsel sådan
tyngd att man bör avstå från att införa obligatoriskt civiläktenskap av rent
principiella skäl.
Prop. 2008/09:80
Bilaga 1
41
Vigsel inom trossamfund
Svenska kyrkan särbehandlas i förhållande till andra trossamfund när det
gäller vigselrätt och vigselbehörighet för vigselförrättare. Mot bakgrund
av den förändrade relationen mellan Svenska kyrkan och staten samt den
principiella utgångspunkten att staten så långt möjligt bör hålla sig neutral
i förhållande till olika trossamfund framstår nuvarande skillnader
som omotiverade. Svenska kyrkan bör således behandlas på samma sätt
som andra trossamfund i nämnda avseende.
Jag har vidare övervägt om det bör införas ett gemensamt system för
förordnande av vigselförrättare inom trossamfund och borgerliga vigselförrättare.
Jag har dock kommit fram till att det inte finns förutsättningar
att införa ett sådant system. Frågor som rör vigselrätt för trossamfund
och vigselbehörighet för deras befattningshavare bör enligt min mening
fortfarande prövas av Kammarkollegiet. Det finns inte heller skäl att
frångå nuvarande ordning med såväl vigseltillstånd för trossamfunden
och förordnande för de enskilda befattningshavarna. Någon ändring bör
således inte ske i denna del utom såvitt avser införandet av ett krav på
vigseltillstånd för Svenska kyrkan och förordnande av kyrkans befattningshavare.
Jag föreslår således att 1993 år lag om rätt att förrätta vigsel inom
andra trossamfund än Svenska kyrkan, efter ändring av rubriken, skall
ändras i enlighet med det sagda.
De nya reglerna om förordnande om vigselbehörighet föreslås inte
gälla präster i Svenska kyrkan som vid ikraftträdandet var vigselbehöriga
enligt ÄktB:s bestämmelser, under förutsättning att de har anmälts till
Kammarkollegiet senast ett år därefter och att Svenska kyrkan dessförinnan
har sökt och beviljats vigseltillstånd. Bestämmelsen i ÄktB om
”automatisk” vigselbehörighet för präster i Svenska kyrkan skall upphävas,
men behörigheten kvarstår övergångsvis under ett år. Vidare bör
bestämmelsen i ÄktB som hänvisar till Svenska kyrkans interna föreskrifter
omformuleras för att bättre ge uttryck för Svenska kyrkans likställdhet
med andra trossamfund i fråga om vigsel.
Jag föreslår också att det införs en ny bestämmelse i ÄktB av vilken
det framgår att trossamfund har rätt att ta ut avgift för vigsel som förrättas
inom samfundet samt att bestämmelsen om överklagande av beslut
om förrättande av vigsel som fattats av präst inom Svenska kyrkan
upphävs.
Prop. 2008/09:80
Bilaga 1
42
Särskilt om vigselplikt för vigselförrättare inom trossamfund eller
för samfunden
Med utgångspunkt från att en vigsel inom ett trossamfund är en gudstjänst
finns det skäl att ifrågasätta om en plikt att viga två kvinnor eller
två män skulle strida mot religionsfriheten i de fall då religionen förbjuder
äktenskap mellan två personer som har samma kön. I vart fall
tangerar en sådan skyldighet religionsfrihetens område. Man kan rimligen
inte begära att man inom ett trossamfund skall hålla en vigselgudstjänst
som inte omfattas av dess tro. Dessutom skulle en vigselplikt i
praktiken ge alla en ovillkorlig rätt även till den religiösa ceremonin
eftersom de religiösa momenten inte går att särskilja från de juridiska.
Till saken hör också att en vigselplikt inte rimligen kan avgränsas så att
den allmänt avser par med samma kön. En allmän vigselplikt skulle föra
för långt även om den begränsades till att avse respektive trossamfunds
medlemmar. En vigselförrättare kan nämligen vägra att viga ett par även
av andra skäl än att de är av samma kön. Man skulle därför i lagtext
behöva specificera när vigselplikten inte gäller. En sådan reglering skulle
sannolikt leda till en lång rad undantag. I praktiken skulle det också vara
svårt att avgöra vilka skäl som ligger bakom en vägran att förrätta vigsel.
Om man ställer krav på att vigselförrättarna inom trossamfunden skall
viga par med samma kön finns det vidare en betydande risk för att flertalet
trossamfund inte längre vill ha kvar sina vigseltillstånd eller avstår
från att söka sådant tillstånd. Detta skulle i realiteten innebära en övergång
till i huvudsak borgerlig vigsel. Som redan nämnts medför en sådan
övergång i sin tur en rad praktiska olägenheter. Enligt min mening bör
det inte heller vara en förutsättning för trossamfundens vigseltillstånd att
de tillåter vigsel både av par med olika kön och av par med samma kön.
De skäl som anförts beträffande vigselplikt för trossamfundens befattningshavare
har relevans också när det gäller en skyldighet för trossamfunden
att erbjuda vigslar.
Det bör således inte införas någon vigselplikt
vare sig för vigselförrättare inom trossamfund eller för samfunden.
Eftersom uppgiften att viga utgör myndighetsutövning föreslår jag att
det införs en uttrycklig bestämmelse i ÄktB om att befattningshavare i ett
trossamfund inte är skyldig att förrätta vigsel.
Borgerlig vigsel
Domstolarnas uppgift att förrätta vigsel. I uppdraget har ingått att ta
ställning till vem som bör anförtros uppgiften att förrätta borgerlig vigsel
i framtiden. Regeringen har bl.a. väckt frågan om behörigheten för lagfaren
domare att förrätta vigsel bör tas bort. Sedan flera år pågår ett
omfattande reformarbete för att utveckla och modernisera domstolsväsendet.
Domstolsverksamheten skall så långt möjligt inriktas på endast
rättskipning. Enligt min bedömning är vigselförrättning i huvudsak en
administrativ uppgift som saknar dömande inslag och är därmed typiskt
sett en främmande verksamhet för domstolarna. För uppgiften som
vigselförrättare krävs inte heller den specialkompetens som lagfarna
domare har. Det ligger således i linje med den allmänna strävan att renodla
domarnas och domstolarnas arbetsuppgifter att vigselärenden inte
längre handläggs i domstol. Domstolarna bör således befrias från uppgiften
att förrätta vigslar.
Prop. 2008/09:80
Bilaga 1
43
Vem bör förrätta borgerlig vigsel i framtiden? Det finns vissa fördelar
med en ordning som innebär att Skatteverket ansvarar för hela det
borgerliga vigselförfarandet, bl.a. skulle kontrollen av att vigslarna gått
rätt till underlättas och vigseln skulle komma i nära anslutning till folkbokföringen.
Mot en sådan ordning talar emellertid att Skatteverket
endast finns på ett begränsat antal platser i landet och att tillgängligheten
till vigselmöjligheter därför skulle minska. Skatteverket har i vart fall
inte möjlighet att med befintliga personalresurser tillgodose behovet av
borgerliga vigselförrättare i hela landet. Principiellt kan det också vara
otillfredsställande att vigselmyndigheten själv skall kontrollera att
vigseln har skett i behörig ordning. Av Statistiska centralbyråns undersökning
om allmänhetens syn på formerna för ingående av äktenskap
framgår dessutom att intresset av att tjänstemän på Skatteverket skall
kunna förrätta vigsel inte är stort medan geografisk närhet uppfattas som
betydelsefullt. Uppgiften att förrätta vigslar bör därför inte handhas av
Skatteverket.
Enligt min bedömning finns det däremot inte något hinder mot att
vigseluppgiften istället överlåts på kommunerna. Det skulle i så fall röra
sig om en i lag specialreglerad uppgift som kan finansieras genom att
kommunerna tar ut avgifter för vigselförrättningarna. Behovet av vigselmöjligheter
skulle därmed tillgodoses i hela landet och statens kostnader
för vigselförfarandet skulle minska. Det kan emellertid ifrågasättas om
det finns tillräckliga skäl att genomföra en sådan reform. Principiellt
innebär ett sådant system en stor förändring jämfört med den ordning
som gäller i dag och som har tillämpats sedan lång tid tillbaka. Såvitt
framkommit under mitt utredningsarbete finns det inte heller några
påtagliga olägenheter med nuvarande ordning. Jag har därför valt att inte
lägga fram något ändringsförslag i denna del.
Jag föreslår således att alla borgerliga vigslar fortsättningsvis skall
förrättas av dem som förordnas av länsstyrelserna.
Det resursbortfall som
uppkommer till följd av att domstolarna befrias från uppgiften att förrätta
vigsel bör kunna kompenseras genom att länsstyrelserna vid behov
förordnar fler vigselförrättare.
Särskilt förordnade borgerliga vigselförrättare
Krav på vigselförrättarna. Innan en person förordnas till borgerlig vigselförrättare
bör länsstyrelsen kontrollera att hon eller han har de kunskaper
och de kvalifikationer i övrigt som behövs för uppdraget som
vigselförrättare. En vigselförrättare bör t.ex. ha ett gott omdöme och
åtnjuta allmänt förtroende samt ha den erfarenhet som krävs för att kunna
fullgöra uppdraget på bästa sätt. Hon eller han bör också vara väl
medveten om vigselns betydelse som ett juridiskt bindande avtal och det
ansvar som är förenat med uppdraget. En annan omständighet som bör
vägas in är att vigselförrättaren kan anses lämplig att företräda det allmänna.
Endast den som är villig att viga såväl en kvinna och en man som
två personer med samma kön bör komma i fråga för uppdraget som
vigselförrättare.
Prop. 2008/09:80
Bilaga 1
44
Förordnande för enstaka tillfälle. Vigselförrättare bör endast i undantagsfall
kunna förordnas för enstaka tillfälle. Förutom nyss berörda
kompetenskrav bör en grundläggande förutsättning för ett sådant förordnande
vara att vigselförrättaren i kraft av sin ställning kan bidra till att
förrättningen ges en officiell prägel och att det klart framgår att hon eller
han företräder det allmänna. I princip bör sådana förordnanden begränsas
till att avse personer med viss kvalificerad erfarenhet och vissa personer
med politiska förtroendeuppdrag.
Ersättning till vigselförrättare och avgift för vigsel. Uppdraget som
borgerlig vigselförrättare är i grunden ett hedersuppdrag, något som bör
påverka arvodesnivån. Ersättningen har emellertid legat på samma nivå i
många år och står numera inte i rimlig proportion till vigselförrättarnas
arbetsinsatser. En höjning framstår som därför som väl motiverad. Ett
lämpligt riktmärke för arvodering av borgerliga vigselförrättare kan vara
300 kr. Förrättas flera vigslar samma dag bör dock arvodet för varje vigsel
utöver den första utgå med endast 100 kr. En höjning av arvodet till
borgerliga vigselförrättare bör finansieras genom en avgift för vigselförrättningen
som betalas till länsstyrelsen.
Jag föreslår att regeringen meddelar föreskrifter i förordning i enlighet
med mina synpunkter. Föreskrifterna bör inte medföra att tidigare meddelade
förordnanden att vara vigselförrättare upphör utan de skall gälla
som om de hade meddelats med tillämpning av de nya reglerna.
Jag föreslår vidare att det i ÄktB införs en ny bestämmelse om att
avgift skall utgå för vigsel som förrättas av den som länsstyrelsen har
förordnat till vigselförrättare. Närmare föreskrifter om sådan avgift och
betalningen av den meddelas av regeringen. Länsstyrelsens beslut om
förordnande av vigselförrättare skall inte kunna överklagas varför den
nuvarande bestämmelsen i ÄktB om överklagande föreslås bli upphävd.
Bör det vara regeringens uppgift att godkänna ogiltiga vigslar?
Min utgångspunkt är att regeringen bör befrias från ärenden som inte kräver
ett ställningstagande från regeringen som politiskt organ. Ärendena
om godkännande av ogiltig vigsel är inte av sådant slag. Eftersom ärendena
kan vara tvistiga och muntlig bevisning kan behöva föras bör de
delegeras till domstol. Även ett i utlandet enligt utländsk lag ingånget
äktenskap som är ogiltigt på grund av formfel bör kunna godkännas av
domstol istället för regeringen.
Jag föreslår att reglerna i ÄktB och IÄL om godkännande av ogiltig
vigsel ändras på angivet sätt.
Konsekvenser och genomförande Prop. 2008/09:80
Bilaga 1
45
Om domstolarna befrias från uppgiften att förrätta vigsel torde det medföra
en kostnadsbesparing om knappt en miljon kronor för domstolsväsendet
. För att klara uppgiften att förordna vigselförrättare inom
Svenska kyrkan behöver Kammarkollegiet tillföras en viss resursförstärkning
. Denna kostnad, som torde bli relativt blygsam, bör kunna
finansieras genom att den besparing som uppkommer för domstolsväsendet
förs över till Kammarkollegiets utgiftsområde. Mina övriga
förslag torde inte ge upphov till kostnader som kräver ökade anslag.
Förslagen antas inte heller ge några konsekvenser av det slag som anges i
15 § kommittéförordningen (1998:1474).
Författningsförslagen bör kunna träda i kraft den 1 januari 2008.
Prop. 2008/09:80
Bilaga 2
46
Betänkandets lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om äktenskapsbalken
dels att 15 kap. 5 § skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 4 §, 3 kap. 1, 3 och 4 §§, 4 kap. 2, 3 och 6 §§,
5 kap. 5 §, 14 kap. 2 och 3 §§, 15 kap. 2 och 3 §§ skall ha följande
lydelse,
dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 4 kap. 8 §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
Äktenskap ingås mellan en
kvinna och en man. De som har
ingått äktenskap med varandra är
makar.
Äktenskap ingås mellan en
kvinna och en man, mellan två
kvinnor eller mellan två män. De
som har ingått äktenskap med
varandra är makar.
2 kap.
4 §
Den som är gift eller partner i
ett registrerat partnerskap får inte
ingå äktenskap.
Den som är gift får inte ingå
äktenskap.
3 kap.
1 §1
Innan äktenskap ingås skall prövas om det finns något hinder mot
äktenskapet. Denna prövning skall göras av Skatteverket.
Hindersprövningen skall begäras
av kvinnan och mannen gemensamt
hos Skatteverket eller
Försäkringskassan.
De som avser att ingå äktenskap
skall gemensamt begära hindersprövningen
hos Skatteverket eller
Försäkringskassan.
3 §2
Kvinnan och mannen skall vid
hindersprövningen skriftligen försäkra
på heder och samvete att de
inte är släkt med varandra i rätt
upp- och nedstigande led eller helDe
som begär hindersprövning
skall vid denna skriftligen försäkra
på heder och samvete att de inte är
släkt med varandra i rätt upp- och
nedstigande led eller helsyskon.
1 Senaste lydelse 2004:796.
2 Senaste lydelse 1994:1118.
Prop. 2008/09:80
Bilaga 2
47
syskon. Har de inte tillstånd till
äktenskapet enligt 2 kap. 3 § andra
stycket, skall deras försäkran
också avse att de inte är halvsyskon.
Har de inte tillstånd till äktenskapet
enligt 2 kap. 3 § andra stycket,
skall deras försäkran också avse
att de inte är halvsyskon.
De som begär hindersprövning
skall på heder och samvete skriftligen
uppge om de tidigare har ingått
äktenskap eller låtit registrera
partnerskap. Den som tidigare har
ingått äktenskap eller låtit registrera
partnerskap skall styrka att
äktenskapet eller partnerskapet har
blivit upplöst, om detta inte framgår
av folkbokföringen eller av intyg
från utländsk myndighet.
De som begär hindersprövning
skall på heder och samvete skriftligen
uppge om de tidigare har ingått
äktenskap eller låtit registrera
partnerskap enligt lagen (1994:1117)
om registrerat partnerskap. Den
som tidigare har ingått äktenskap
eller låtit registrera partnerskap
skall styrka att äktenskapet eller
partnerskapet har blivit upplöst,
om detta inte framgår av folkbokföringen
eller av intyg från utländsk
myndighet.
4 §3
Finner Skatteverket att det inte
finns något hinder mot äktenskapet
, skall verket på begäran av
kvinnan och mannen utfärda intyg
om detta.
Finner Skatteverket att det inte
finns något hinder mot äktenskapet
, skall verket på begäran av
dem som ansökt om hindersprövningen
utfärda intyg om detta.
4 kap.
2 §
Vid vigseln skall kvinnan och
mannen samtidigt vara närvarande.
De skall var för sig på fråga av
vigselförrättaren ge till känna att
de samtycker till äktenskapet. Vigselförrättaren
skall därefter förklara
att de är makar.
Vid vigseln skall de som avser
att ingå äktenskap samtidigt vara
närvarande. De skall var för sig på
fråga av vigselförrättaren ge till
känna att de samtycker till äktenskapet.
Vigselförrättaren skall därefter
förklara att de är makar.
Har det inte gått till så som anges i första stycket eller var vigselförrättaren
inte behörig att förrätta vigsel, är förrättningen ogiltig som
vigsel.
En förrättning som enligt andra
stycket är ogiltig som vigsel får
godkännas av regeringen, om det
finns synnerliga skäl. Ärendet får
tas upp endast på ansökan av
kvinnan eller mannen eller, om
någon av dem har avlidit, av
arvingar till den avlidne.
En förrättning som enligt andra
stycket är ogiltig som vigsel får
godkännas av allmän domstol, om
det finns synnerliga skäl. Ärendet
får tas upp endast på ansökan av
en av makarna eller, om någon av
dem har avlidit, av arvingar till
den avlidne.
3 Senaste lydelse 2003:644.
Prop. 2008/09:80
Bilaga 2
48
3 §4
Behörig att vara vigselförrättare
är
Behörig att vara vigselförrättare
är
1. präst i Svenska kyrkan,
2. sådan präst eller annan befattningshavare
i ett annat trossamfund
som har förordnande
enligt bestämmelserna i lagen
(1993:305) om rätt att förrätta
vigsel inom andra trossamfund än
Svenska kyrkan,
1. befattningshavare i ett trossamfund
som har förordnande enligt
lagen (1993:305) om rätt att
förrätta vigsel inom trossamfund,
eller
3. lagfaren domare i tingsrätt,
eller
4. den som länsstyrelsen har
förordnat.
2. den som länsstyrelsen har förordnat
till vigselförrättare.
Länsstyrelsens förordnande
skall avse såväl behörighet att förrätta
vigsel som behörighet att
registrera partnerskap enligt
lagen (1994:1117) om registrerat
partnerskap.
Den som är vigselbehörig enligt
första stycket 1 är inte skyldig att
förrätta vigsel.
6 §
Vid vigsel gäller i övrigt Vid vigsel gäller i övrigt
1. föreskrifterna i kyrkohandboken
eller andra föreskrifter för
svenska kyrkan, om vigseln förrättas
av en präst i den kyrkan,
2. den ordning som gäller inom
annat trossamfund, om vigseln
förrättas av en präst eller någon
annan i ett sådant samfund,
1. den ordning som gäller inom
ett trossamfund, om vigseln förrättas
av en befattningshavare i
samfundet,
3. föreskrifter som meddelas av
regeringen för andra fall.
2. föreskrifter som meddelas av
regeringen för andra fall.
8 §
Avgift skall utgå för vigsel som
förrättas av den som länsstyrelsen
har förordnat till vigselförrättare.
Närmare föreskrifter om sådan avgift
och betalningen av den meddelas
av regeringen.
Om vigsel förrättas av en vigselförrättare
inom ett trossamfund
har samfundet rätt att ta ut en
4 Senaste lydelse 2006:212.
avgift för vigseln. Prop. 2008/09:80
Bilaga 2
49
5 kap.
5 §
En make har rätt till äktenskapsskillnad
utan föregående betänketid
om det görs sannolikt att
maken har tvingats att ingå äktenskapet
eller om maken har ingått
äktenskapet före 18 års ålder utan
behörig myndighets tillstånd. Om
äktenskapet har ingåtts trots att
makarna är släkt med varandra i
rätt upp- och nedstigande led eller
är helsyskon, har var och en av
makarna rätt till äktenskapsskillnad
utan föregående betänketid.
Detsamma gäller om äktenskapet
har ingåtts trots att någon av
makarna redan var gift eller
partner i ett registrerat partnerskap
och det tidigare äktenskapet
eller partnerskapet inte har blivit
upplöst.
En make har rätt till äktenskapsskillnad
utan föregående betänketid
om det görs sannolikt att
maken har tvingats att ingå äktenskapet
eller om maken har ingått
äktenskapet före 18 års ålder utan
behörig myndighets tillstånd. Om
äktenskapet har ingåtts trots att
makarna är släkt med varandra i
rätt upp- och nedstigande led eller
är helsyskon, har var och en av
makarna rätt till äktenskapsskillnad
utan föregående betänketid.
Detsamma gäller om äktenskapet
har ingåtts trots att någon av
makarna redan var gift och det
tidigare äktenskapet inte har blivit
upplöst.
Föreligger tvegifte, har var och
en av makarna i det tidigare äktenskapet
rätt att få detta upplöst
genom äktenskapsskillnad utan
föregående betänketid. Detsamma
gäller om partnerskap registrerats
trots att någon av partnerna då
var gift.
Föreligger tvegifte, har var och
en av makarna i det tidigare äktenskapet
rätt att få detta upplöst
genom äktenskapsskillnad utan
föregående betänketid.
I de fall som avses i första stycket kan talan om äktenskapsskillnad
föras även av allmän åklagare. I de fall som avser äktenskap som ingåtts
av underårig är socialnämnden i den kommun där personen är folkbokförd
eller, om personen inte är folkbokförd här i landet, i den kommun
där han eller hon vistas skyldig att på begäran lämna yttrande samt de
upplysningar som kan vara av betydelse för frågans bedömning till
åklagaren. En annan socialnämnd som har tillgång till upplysningar som
kan vara av betydelse i frågan är skyldig att lämna sådana på begäran av
den socialnämnd som skall yttra sig.
14 kap.
2 §
Talan om fastställelse av att ett
äktenskap består eller inte består
kan föras endast i en tvist mellan
kvinnan och mannen.
Talan om fastställelse av att ett
äktenskap består eller inte består
kan föras endast i en tvist mellan
makarna.
Frågan huruvida ett äktenskap består kan i övrigt prövas i tvister där
någons rätt är beroende av det.
Prop. 2008/09:80
Bilaga 2
50
3 §
Äktenskapsmål tas upp av tingsrätten
i den ort där kvinnan eller
mannen har sitt hemvist. Har ingen
av dem hemvist här i landet, tas
målet upp av Stockholms tingsrätt.
Äktenskapsmål tas upp av tingsrätten
i den ort där någon av
makarna har sitt hemvist. Har
ingen av dem hemvist här i landet,
tas målet upp av Stockholms
tingsrätt.
Första stycket gäller även ärende
om godkännande av ogiltig
vigsel.
15 kap.
2 §5
Skatteverkets beslut i fråga om
hindersprövning får överklagas
hos en länsrätt inom vars domkrets
kvinnan eller mannen är folkbokförd
. Finns ingen sådan behörig
länsrätt överklagas beslutet hos
Länsrätten i Stockholms län.
Skatteverkets beslut i fråga om
hindersprövning får överklagas
hos en länsrätt inom vars domkrets
båda eller en av dem som begärt
hindersprövningen är folkbokförd.
Finns ingen sådan behörig länsrätt
överklagas beslutet hos Länsrätten
i Stockholms län.
Detsamma gäller beslut av
präster inom Svenska kyrkan om
förrättande av vigsel.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
3 §
Beslut av lagfarna domare i
tingsrätter eller av särskilt förordnade
vigselförrättare om förrättande
av vigsel får överklagas hos
länsstyrelsen.
Beslut av särskilt förordnade
vigselförrättare om förrättande av
vigsel får överklagas hos länsstyrelsen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008 då lagen (1994:1117) om
registrerat partnerskap upphör att gälla.
2. Ett partnerskap som registrerats här i landet och inte upplösts skall
gälla som ett äktenskap.
3. Behörighet för präst i Svenska kyrkan att vara vigselförrättare som
följde av 4 kap. 3 § första stycket 1 äktenskapsbalken upphör att gälla ett
år efter ikraftträdandet.
5 Senaste lydelse 2003:644.
2 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken Prop. 2008/09:80
Bilaga 2
51
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 och 9 §§ föräldrabalken1 skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
Är vid barns födelse modern
gift, skall mannen i äktenskapet
anses som barnets fader, om ej
annat följer av 2 §. Detsamma
gäller, om modern är änka och
barnet födes inom sådan tid efter
mannens död att det kan vara avlat
dessförinnan.
Är vid barns födelse modern gift
med en man skall han anses som
barnets far, om inte annat följer av
2 §. Detsamma gäller, om modern
är änka och barnet föds inom
sådan tid efter mannens död att det
kan vara avlat dessförinnan.
9 §2
Har insemination utförts på
modern enligt 6 kap. lagen
(2006:351) om genetisk integritet
m.m. eller har befruktning av
moderns ägg utförts enligt 7 kap.
samma lag med samtycke av en
kvinna som var moderns registrerade
partner eller sambo och är
det med hänsyn till samtliga omständigheter
sannolikt att barnet
har avlats genom inseminationen
eller befruktningen, skall den som
har lämnat samtycket anses som
barnets förälder.
Har insemination utförts på
modern enligt 6 kap. lagen
(2006:351) om genetisk integritet
m.m. eller har befruktning av
moderns ägg utförts enligt 7 kap.
samma lag med samtycke av en
kvinna som var moderns maka
eller sambo och är det med hänsyn
till samtliga omständigheter
sannolikt att barnet har avlats
genom inseminationen eller befruktningen
, skall den som har
lämnat samtycket anses som barnets
förälder.
Ett föräldraskap enligt första stycket fastställs genom bekräftelse eller
dom. Det som sägs i 4 § om bekräftelse av faderskap tillämpas också i
fråga om bekräftelse av ett sådant föräldraskap.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.
1 Lagen omtryckt 1995:974.
2 Senaste lydelse 2006:352.
3 Förslag till lag om ändring i brottsbalken Prop. 2008/09:80
Bilaga 2
52
Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken
dels att 7 kap. 1 a § skall upphöra att gälla,
dels att 7 kap. 1 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap.
1 §1
Ingår den som är gift nytt äktenskap eller ingår ogift äktenskap med
den som är gift, dömes för tvegifte till böter eller fängelse i högst två år.
Om den som är partner i ett
registrerat partnerskap ingår
äktenskap, dömes för olovligt
ingående av äktenskap till böter
eller fängelse i högst två år.
Om den som är part i en samlevnadsform
som är författningsreglerad
i ett annat land och som i
huvudsak har samma rättsverkningar
som ett äktenskap i det
landet ingår äktenskap, dömes för
olovligt ingående av äktenskap till
böter eller fängelse i högst två år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.
1 Senaste lydelse 1994:1119.
Prop. 2008/09:80
Bilaga 2
53
4 Förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om
vissa internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap och förmynderskap
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap1
dels att 1 kap. 1, 7 och 8 §§, 3 kap. 1 och 2 §§ skall ha följande lydelse,
dels att nuvarande 7 kap. 4, 5 och 6 §§ skall betecknas 7 kap. 5, 6 och
7 §§,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 7 kap. 4 §, med
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §2
Vill en man och en kvinna ingå
äktenskap inför en svensk myndighet
, skall det prövas om det finns
något hinder mot äktenskapet enligt
svensk lag.
Vill en kvinna och en man, två
kvinnor eller två män ingå äktenskap
med varandra inför en
svensk myndighet, skall det prövas
om det finns något hinder mot
äktenskapet enligt svensk lag.
Om varken mannen eller kvinnan
är svensk medborgare eller
har hemvist i Sverige, skall det
dessutom prövas att var och en av
dem har rätt att ingå äktenskapet
enligt lagen i en efter eget val
angiven stat där han respektive
hon antingen är medborgare eller
har hemvist. Om båda begär det
och det finns särskilda skäl, får
dock prövningen ske med tillämpning
av enbart svensk lag även i
sådant fall.
Om ingen av dem är svensk
medborgare eller har hemvist i
Sverige, skall det dessutom prövas
att var och en av dem har rätt att
ingå äktenskapet enligt lagen i en
efter eget val angiven stat där hon
eller han antingen är medborgare
eller har hemvist. Om båda begär
det och det finns särskilda skäl, får
dock prövningen ske med tillämpning
av enbart svensk lag även i
sådant fall.
7 §3
Äktenskap som ingåtts utom riket enligt främmande lag anses giltigt
till formen, om det är giltigt i den stat där det ingicks. Har äktenskap
ingåtts inför diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller annan, som av
främmande stat förordnats att förrätta vigsel i annan främmande stat,
anses äktenskapet också giltigt till formen, om det är giltigt i den stat
som meddelat förordnandet.
Även i annat fall än som avses i Även i annat fall än som avses i
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1971:797.
2 Senaste lydelse 2004:144.
3 Senaste lydelse 2004:144.
Prop. 2008/09:80
Bilaga 2
54
första stycket skall äktenskap som
ingåtts utom riket anses giltigt till
formen, om det är giltigt i den eller
de stater där mannen och kvinnan
var medborgare eller hade hemvist
.
första stycket skall äktenskap som
ingåtts utom riket anses giltigt till
formen, om det är giltigt i den eller
de stater där makarna var medborgare
eller hade hemvist.
8 §4
Äktenskap, som skulle vara ogiltigt
på grund av formfel, kan godkännas
av regeringen på ansökan
av mannen eller kvinnan eller, om
någondera avlidit, av arvinge till
den avlidne. Sådant godkännande
får lämnas endast om synnerliga
skäl föreligga.
Äktenskap, som skulle vara ogiltigt
på grund av formfel, kan godkännas
av svensk domstol på ansökan
av en av makarna eller, om
någondera avlidit, av arvinge till
den avlidne. Sådant godkännande
får lämnas endast om det finns
synnerliga skäl.
3 kap.
1 §5
Äktenskapsmål äro mål om
äktenskapsskillnad och mål däri
tvisten är, huruvida man och
kvinna äro förenade i äktenskap
med varandra.
Äktenskapsmål är mål om
äktenskapsskillnad och mål om
huruvida en kvinna och en man,
två kvinnor eller två män är förenade
i äktenskap med varandra.
2 §6
Äktenskapsmål får upptagas av
svensk domstol, om
Äktenskapsmål får tas upp av
svensk domstol, om
1. båda makarna äro svenska
medborgare,
1. båda makarna är svenska
medborgare,
2. käranden är svensk medborgare
och har hemvist här i riket
eller tidigare haft hemvist här
sedan han fyllt aderton år,
2. käranden är svensk medborgare
och har hemvist här i riket
eller tidigare haft hemvist här
sedan hon eller han fyllt aderton
år,
3. käranden ej är svensk medborgare
men har hemvist här i
riket sedan minst ett år,
3. käranden ej är svensk medborgare
men har hemvist här i
riket sedan minst ett år,
4. svaranden har hemvist här i
riket,
4. svaranden har hemvist här i
riket,
5. saken rör ogiltighet av vigsel
som förrättats av svensk myndighet
,
5. saken rör ogiltighet av vigsel
som förrättats av svensk myndighet
,
6. i annat fall än som avses i 1–5
regeringen eller myndighet som
6. det i annat fall än som avses i
1–5 finns särskilda skäl att talan
4 Senaste lydelse 1976:1120.
5 Senaste lydelse 1973::942.
6 Senaste lydelse 1976:1120.
Prop. 2008/09:80
ilaga 2
55
B
prövas här i riket, under förutsättning
att endera maken är
svensk medborgare eller käranden
ej kan få sin talan prövad i den stat
där hon eller han är medborgare
eller har hemvist.
regeringen bestämmer finner skäl
att talan prövas här i riket, under
förutsättning att endera maken är
svensk medborgare eller käranden
ej kan få sin talan prövad i den stat
där han är medborgare.
7 kap.
4 §
Bestämmelser i lag eller annan
författning med anknytning till
äktenskap och makar skall i
tillämpliga delar gälla en i ett
annat land författningsreglerad
samlevnadsform och parterna i
förhållandet om samlevnadsformen
har i huvudsak samma rättsverkningar
som ett äktenskap i det
landet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.
5 Förslag till lag om ändring i förordningen (1931:429)
om vissa internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap, adoption och förmynderskap
Prop. 2008/09:80
Bilaga 2
56
Härigenom föreskrivs att i förordningen (1931:429) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap
skall införas en ny paragraf, 23 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 §
Denna förordning gäller inte för
äktenskap som ingås mellan två
kvinnor eller mellan två män.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.
6 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:305) om rätt
att förrätta vigsel inom andra trossamfund än Svenska
kyrkan
Prop. 2008/09:80
Bilaga 2
57
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:305) om rätt att förrätta
vigsel inom andra trossamfund än Svenska kyrkan
dels att rubriken till lagen skall ha följande lydelse,
dels att 1§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Lag (1993:305) om rätt att förrätta
vigsel inom andra trossamfund
än Svenska kyrkan
Lag (1993:305) om rätt att förrätta
vigsel inom trossamfund
1 §
Annat trossamfund än Svenska
kyrkan kan ges tillstånd att förrätta
vigsel, om samfundets verksamhet
är varaktig och samfundet har en
sådan organisation att det på goda
grunder kan antas att äktenskapsbalkens
bestämmelser om vigsel
och därmed sammanhängande åtgärder
kommer att iakttas. Har tillstånd
givits, får vigsel inom samfundet
förrättas av den som förordnats
enligt 2 § att vara vigselförrättare.
Ett trossamfund kan ges tillstånd
att förrätta vigsel, om samfundets
verksamhet är varaktig och samfundet
har en sådan organisation
att det på goda grunder kan antas
att äktenskapsbalkens bestämmelser
om vigsel och därmed sammanhängande
åtgärder kommer att
iakttas. Har tillstånd givits, får vigsel
inom samfundet förrättas av
den som förordnats enligt 2 § att
vara vigselförrättare.
Frågor om tillstånd enligt första stycket prövas av Kammarkollegiet
efter ansökan av samfundet. Ett tillstånd gäller tills vidare.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.
2. De nya reglerna om förordnande om vigselbehörighet gäller inte
präster i Svenska kyrkan som vid ikraftträdandet var vigselbehöriga
enligt äldre bestämmelser, under förutsättning att de har anmälts till
Kammarkollegiet senast ett år efter ikraftträdandet och att Svenska
kyrkan dessförinnan har sökt och beviljats tillstånd att förrätta vigsel.
7 Förslag till lag om ändring i sambolagen (2003:376) Prop. 2008/09:80
Bilaga 2
58
Härigenom föreskrivs att 1 § sambolagen (2003:376) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §1
Med sambor avses två personer som stadigvarande bor tillsammans i
ett parförhållande och har gemensamt hushåll.
När det i en lag eller annan författning talas om sambor eller personer
som bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden eller
används liknande uttryck, avses därmed sambor enligt första stycket.
Denna lag gäller endast sådana samboförhållanden där ingen av samborna
är gift. Lagen gäller sambornas gemensamma bostad och bohag.
Av lagen (1994:1117) om registrerat
partnerskap följer att vad
som i denna lag sägs om äktenskap
gäller också registrerat partnerskap
.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.
1 Senaste lydelse 2005:454.
8 Förslag till lag om ändring i försäkringsavtalslagen
(2005:104)
Prop. 2008/09:80
Bilaga 2
59
Härigenom föreskrivs att 14 kap. 6 § försäkringsavtalslagen (2005:104)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 kap.
6 §
Har försäkringstagaren till en
försäkring som gäller på hans liv
eller hälsa utan att namnge förmånstagaren
använt någon av
nedan angivna beteckningar, anses
detta innebära följande:
Har försäkringstagaren till en
försäkring som gäller på hans liv
eller hälsa utan att namnge förmånstagaren
använt någon av
nedan angivna beteckningar, anses
detta innebära följande:
make: den som är gift med försäkringstagaren
när förordnandet
tillämpas; om det pågår mål om
äktenskapsskillnad mellan makarna
, gäller inte förordnandet,
make: den som är gift med försäkringstagaren
när förordnandet
tillämpas; om det pågår mål om
äktenskapsskillnad mellan makarna
, gäller inte förordnandet,
registrerad partner: den som är
registrerad partner med försäkringstagaren
när förordnandet
tillämpas; om det pågår mål om
upplösning av partnerskapet,
gäller inte förordnandet,
sambo: den som är sambo med
försäkringstagaren när förordnandet
tillämpas,
sambo: den som är sambo med
försäkringstagaren när förordnandet
tillämpas,
barn: försäkringstagarens bröstarvingar,
med fördelning av försäkringen
efter vad som gäller i
fråga om arvsrätt efter försäkringstagaren,
barn: försäkringstagarens bröstarvingar,
med fördelning av försäkringen
efter vad som gäller i
fråga om arvsrätt efter försäkringstagaren,
make och barn: försäkringstagarens
make är förmånstagare
till halva försäkringen och hans
bröstarvingar till återstoden; om
försäkringstagaren efterlämnar
bara make eller bara bröstarvingar,
tillfaller hela försäkringen maken
eller bröstarvingarna,
make och barn: försäkringstagarens
make är förmånstagare
till halva försäkringen och hans
bröstarvingar till återstoden; om
försäkringstagaren efterlämnar
bara make eller bara bröstarvingar,
tillfaller hela försäkringen maken
eller bröstarvingarna,
arvingar: de som har arvsrätt
efter försäkringstagaren, med fördelning
av försäkringen efter vad
som gäller för arvsrätten.
arvingar: de som har arvsrätt
efter försäkringstagaren, med fördelning
av försäkringen efter vad
som gäller för arvsrätten.
Prop. 2008/09:80
Bilaga 2
60
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.
9 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:351) om
genetisk integritet m.m.
Prop. 2008/09:80
Bilaga 2
61
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 1 § och 7 kap. 1 § lagen (2006:351)
om genetisk integritet m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap.
1 §
Insemination får utföras endast om kvinnan är gift eller sambo. För
inseminationen krävs skriftligt samtycke av maken eller sambon.
Av lagen (1994:1117) om registrerat
partnerskap följer att vad
som i detta kapitel sägs om make
också gäller registrerad partner.
7 kap.
1 §
I detta kapitel finns bestämmelser om
1. befruktning av en kvinnas ägg utanför hennes kropp, och
2. införande av ett befruktat ägg i en kvinnas kropp.
Av lagen (1994:1117) om registrerat
partnerskap följer att vad
som i detta kapitel sägs om make
också gäller registrerad partner.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.
Förteckning över remissinstanserna
Prop. 2008/09:80
Bilaga 3
62
Efter remiss har yttrande över betänkandet avgetts av Riksdagens ombudsmän,
Hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms tingsrätt,
Domstolsverket, Kammarkollegiet, Skatteverket, Socialstyrelsen, Barnombudsmannen,
Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell
läggning, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Stockholms län,
Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Västernorrland,
Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Juridiska
fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Juridiska fakultetsstyrelsen
vid Lunds universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet
, Teologiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Sveriges
advokatsamfund, Riksförbundet för sexuell upplysning, Riksförbundet
för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter, Rädda
Barnen, Sveriges förenade HBTQ-studenter, Nätverket för partnerskap,
Bevara äktenskapet, Humanisterna, Riksförbundet Ekumeniska
grupperna för kristna homo- och bisexuella samt transpersoner, Svenska
kyrkan, Svenska Alliansmissionen, Svenska Baptistsamfundet, Evangeliska
Fosterlands-Stiftelsen, Evangeliska Frikyrkan, Frälsningsarmén,
Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, Judiska Församlingarnas i
Sverige Centralråd, Metodistkyrkan i Sverige, Svenska Missionskyrkan,
Svenska Ortodoxa Kyrkan, Romersk-katolska kyrkan och Sveriges
Kristna Råd.
Sveriges Kommuner och Landsting, Teologiska fakultetsnämnden vid
Lunds universitet, Nämnden för statligt stöd till trossamfund, RFSL
Ungdom, Föreningen BRIS – Barnens rätt i samhället, Sjundedags
Adventistsamfundet, Grekisk-Ortodoxa Metropolitdömet, Serbiskortodoxa
kyrkan, Sveriges Muslimska Förbund, Islamic Center i Malmö,
Förenade Islamiska Föreningar i Sverige, Islams Ahmadiyya församling i
Sverige, Pingstförsamlingarnas Vigselnämnd, Ryska Ortodoxa Kyrkan –
Kristi Förklarings ortodoxa församling, Ortodoxa och Österländska
kyrkors ekumeniska Råd och Sveriges Muslimska råd har beretts tillfälle
att avge yttrande men har avstått från att yttra sig.
Yttranden har också inkommit från Arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse,
Vännernas samfund i Sverige, Kristdemokrater i Svenska kyrkan,
Pingstkyrkan Uppsala, Missionsprovinsen i Sverige, Pingstförsamlingen
i Gävle, EKHO Göteborg, Pingstkyrkan Avesta, Pingstförsamlingen
Västerås, Simrishamnsbygdens frikyrkoförsamling i Skillinge, Salemkyrkan
, Filadelfiaförsamlingen Bankeryd, Pingstkyrkan Lidköping,
Pingst – fria församlingar i samverkan, Sionförsamlingen i Linköping,
Husbykyrkan, Smyrnakyrkan Göteborg, Pingstförsamlingen i Karlstad,
Pingstkyrkan i Lund, Hbt-Socialdemokraterna, Missionsprovinsen i
Sverige, Gullbranna Frikyrkoförsamling Björntorpskyrkan i Oskarström,
Fria Kristna Missionshjälpen, HBT-liberaler, Samfundet Trosrörelsen,
Islamiska Församlingen, Församlingen Nyckeln Chrai, Filadelfiaförsamlingen
i Stockholm, Svenska Islamiska församlingarna, Pingst Ärla,
Yttersta trädet, Svenska muslimska familjeförening och Nätverk för
kristen värdekonservatism.
Yttranden har också kommit in från flera enskilda personer.
Prop. 2008/09:80
Bilaga 4
63
Lagrådsremissens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om äktenskapsbalken
dels att 1 kap. 1 §, 4 kap. 3 och 6 §§ samt 15 kap. 2, 3 och 5 §§ ska ha
följande lydelse,
dels att det i balken ska införas en ny paragraf, 4 kap. 4 §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
Äktenskap ingås mellan en
kvinna och en man. De som har
ingått äktenskap med varandra är
makar.
I denna balk finns bestämmelser
om samlevnad i äktenskap. Äktenskap
ingås mellan en kvinna och
en man.
De två som ingår äktenskap med
varandra blir makar.
4 kap.
3 §1
Behörig att vara vigselförrättare är
1. präst i Svenska kyrkan,
2. sådan präst eller annan befattningshavare
i ett annat trossamfund
som har förordnande enligt
bestämmelserna i lagen (1993:305)
om rätt att förrätta vigsel inom
andra trossamfund än Svenska
kyrkan,
1. präst eller annan befattningshavare
i ett trossamfund som har
förordnande enligt lagen (1993:305)
om rätt att förrätta vigsel inom
trossamfund, eller
3. lagfaren domare i tingsrätt,
eller
4. den som länsstyrelsen har förordnat
.
2. den som länsstyrelsen har förordnat
.
Länsstyrelsens förordnande skall
avse såväl behörighet att förrätta
vigsel som behörighet att registrera
partnerskap enligt lagen
(1994:1117) om registrerat partnerskap.
Den som är behörig enligt första
stycket 1 är inte skyldig att förrätta
vigsel.
1 Senaste lydelse 2006:212.
Prop. 2008/09:80
Bilaga 4
64
4 §2
Innan någon förordnas till vigselförrättare
enligt 3 § första
stycket 2 ska länsstyrelsen pröva
att han eller hon har de kunskaper
och kvalifikationer i övrigt som
behövs för uppdraget.
Förordnandet ska avse såväl
behörighet att förrätta vigsel som
behörighet att registrera partnerskap
enligt lagen (1994:1117) om
registrerat partnerskap.
Förordnandet ska gälla för en
viss period.
Uppfyller vigselförrättaren inte
längre kraven för förordnande
eller missköter vigselförrättaren
sitt uppdrag, ska länsstyrelsen
återkalla förordnandet.
6 §
Vid vigsel gäller i övrigt
1. föreskrifterna i kyrkohandboken
eller andra föreskrifter för
svenska kyrkan, om vigseln förrättas
av en präst i den kyrkan,
2. den ordning som gäller inom
annat trossamfund, om vigseln
förrättas av en präst eller någon
annan i ett sådant samfund,
1. den ordning som gäller inom
ett trossamfund, om vigseln förrättas
av en präst eller någon annan
befattningshavare i samfundet, och
3. föreskrifter som meddelas av
regeringen för andra fall.
2. förordningsbestämmelser för
andra fall.
15 kap.
2 §3
Skatteverkets beslut i fråga om hindersprövning får överklagas hos en
länsrätt inom vars domkrets kvinnan eller mannen är folkbokförd. Finns
ingen sådan behörig länsrätt överklagas beslutet hos Länsrätten i
Stockholms län.
Detsamma gäller beslut av
präster inom Svenska kyrkan om
förrättande av vigsel.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
3 §
Beslut av lagfarna domare i Beslut av särskilt förordnade
2 Tidigare 4 § upphävd genom 1999:294.
3 Senaste lydelse 2003:644.
tingsrätter eller av särskilt förordnade
vigselförrättare om förrättande
av vigsel får överklagas hos
länsstyrelsen.
vigselförrättare om förrättande av
vigsel får överklagas hos länsstyrelsen.
Prop. 2008/09:80
Bilaga 4
65
5 §4
Länsstyrelsens beslut i fråga
som avses i 4 kap. 3 § 4 får överklagas
hos regeringen.
Länsstyrelsens beslut att inte
förordna någon som vigselförrättare
får inte överklagas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2009.
2. En präst i Svenska kyrkan som enligt 4 kap. 3 § första stycket 1 i
dess äldre lydelse är behörig att vara vigselförrättare behåller den behörigheten
till och med utgången av april 2010.
3. I fråga om ärenden om förordnande av vigselförrättare som en
länsstyrelse avgjort före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
4 Senaste lydelse 1998:368.
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:305) om rätt
att förrätta vigsel inom andra trossamfund än Svenska
kyrkan
Prop. 2008/09:80
Bilaga 4
66
Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1993:305) om rätt att
förrätta vigsel inom andra trossamfund än Svenska kyrkan samt 1 § ska
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Lag (1993:305) om rätt att förrätta
vigsel inom andra trossamfund
än Svenska kyrkan
Lag (1993:305) om rätt att förrätta
vigsel inom trossamfund
1 §
Annat trossamfund än Svenska
kyrkan kan ges tillstånd att förrätta
vigsel, om samfundets verksamhet
är varaktig och samfundet har en
sådan organisation att det på goda
grunder kan antas att äktenskapsbalkens
bestämmelser om vigsel
och därmed sammanhängande åtgärder
kommer att iakttas. Har tillstånd
givits, får vigsel inom samfundet
förrättas av den som förordnats
enligt 2 § att vara vigselförrättare.
Ett trossamfund kan ges tillstånd
att förrätta vigsel, om samfundets
verksamhet är varaktig och samfundet
har en sådan organisation
att det på goda grunder kan antas
att äktenskapsbalkens bestämmelser
om vigsel och därmed sammanhängande
åtgärder kommer att
följas. Har tillstånd givits, får vigsel
inom samfundet förrättas av
den som förordnats enligt 2 § att
vara vigselförrättare.
Frågor om tillstånd enligt första stycket prövas av Kammarkollegiet
efter ansökan av samfundet. Ett tillstånd gäller tills vidare.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 2009.
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1117) om
registrerat partnerskap
Prop. 2008/09:80
Bilaga 4
67
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 8 § lagen (1994:1117) om registrerat
partnerskap ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
8 §1
Behörig att vara registreringsförrättare
är lagfaren domare i
tingsrätt eller den som länsstyrelsen
har förordnat.
Behörig att vara registreringsförrättare
är den som länsstyrelsen
har förordnat.
Länsstyrelsens förordnande
skall avse såväl behörighet att
förrätta registrering enligt denna
lag som behörighet att förrätta
vigsel enligt äktenskapsbalken.
I fråga om förordnandet tillämpas
4 kap. 4 § äktenskapsbalken.
Länsstyrelsens beslut att inte
förordna någon som registreringsförrättare
får inte överklagas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2009.
2. I fråga om ärenden om förordnande av registreringsförrättare som en
länsstyrelse avgjort före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
1 Senaste lydelse 2006:213.
Lagrådets yttrande
Prop. 2008/09:80
Bilaga 5
68
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2008-11-25
Närvarande: F.d. justitierådet Inger Nyström, regeringsrådet Nils Dexe
och justitierådet Lars Dahllöf.
Äktenskapsfrågor
Enligt en lagrådsremiss den 20 november 2008 (Justitiedepartementet)
har regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i äktenskapsbalken,
2. lag om ändring i lagen (1993:305) om rätt att förrätta vigsel inom
andra trossamfund än Svenska kyrkan,
3. lag om ändring i lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Torbjörn Malm
och rättssakkunniga Sofia Jungstedt.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Justitiedepartementet
Prop. 2008/09:80
69
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 december 2008
Närvarande: Statsrådet Olofsson, ordförande, och statsråden Odell, Ask,
Husmark Pehrsson, Leijonborg, Larsson, Erlandsson, Torstensson,
Hägglund, Björklund, Carlsson, Borg, Sabuni, Billström, Adelsohn
Liljeroth, Tolgfors
Föredragande: statsrådet Ask
Regeringen beslutar proposition 2008/09:80 Äktenskapsfrågor
Sveriges riksdag
100 12 Stockholm
Telefon: 08-786 40 00 (växel)
100 12 Stockholm
Telefon: 08-786 40 00 (växel)
Frågor om riksdagen
Telefon: 020-349 000
E-post: riksdagsinformation@riksdagen.se
Telefon: 020-349 000
E-post: riksdagsinformation@riksdagen.se
