Proposition 2007/08:132 Godkännande av rådets beslut om åtkomst till informationssystemet för viseringar (VIS) i syfte att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott

Regeringens proposition
2007/08:132
Godkännande av rådets beslut om åtkomst till
informationssystemet för viseringar (VIS) i syfte
att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott
och andra grova brott
Prop.
2007/08:132
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 17 april 2008
Maud Olofsson
Beatrice Ask
(Justitiedepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen ska godkänna ett inom EU upprättat
utkast till rådsbeslut om åtkomst till informationssystemet för
viseringar (VIS) för sökningar för medlemsstaternas utsedda myndigheter
och för Europol i syfte att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott
och andra grova brott.
Informationssystemet för viseringar (VIS), som kommer att regleras i
en EG-förordning, är avsett att bli ett gemensamt system inom EU för
utbyte av uppgifter om viseringar mellan medlemsstaterna. Huvudsyftet
med VIS är att förbättra genomförandet av den gemensamma viseringspolitiken
. Genom att underlätta utbytet av viseringsuppgifter mellan
medlemsstaterna ska förfarandet vid viseringsansökningar och gränskontroller
underlättas. VIS syftar också till att bidra till att förebygga hot
mot medlemsstaternas inre säkerhet. Utkastet till rådsbeslut innebär att
utsedda brottsbekämpande myndigheter i medlemsstaterna samt Europol
under vissa förutsättningar ska få tillgång till VIS i syfte att förhindra,
upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott.
I propositionen föreslås att riksdagen ska godkänna utkastet till rådsbeslut.
Det övervägs också vilka lagändringar som kan bli nödvändiga
med anledning av rådsbeslutet. Propositionen innehåller dock inga lagförslag
. Regeringen avser att senare återkomma till riksdagen i denna del.
1

Prop. 2007/08:132
2
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut .................................................................3
2 Ärendet och dess beredning..............................................................4
3 VIS-förordningen..............................................................................5
4 Innehållet i utkastet till rådsbeslut ....................................................6
5 Behovet av lagändringar ...................................................................9
5.1 Tillgång till VIS ...............................................................10
5.1.1 Myndigheter som ska få tillgång till VIS ........10
5.1.2 Förutsättningar för tillgång och
förfarandet.......................................................11
5.2 Skydd av personuppgifter ................................................11
5.2.1 Begränsad rätt att använda uppgifter som
har inhämtats från VIS ....................................11
5.2.2 Dataskyddsnivå ...............................................13
5.3 Gallring ............................................................................13
5.4 Enskildas rättigheter.........................................................15
5.5 Datasäkerhet och registerföring .......................................16
5.5.1 Datasäkerhet....................................................16
5.5.2 Registerföring..................................................16
5.6 Skadestånd .......................................................................17
5.7 Sanktioner ........................................................................17
6 Godkännande av utkastet till rådsbeslut .........................................18
7 Ekonomiska konsekvenser..............................................................24
Bilaga 1 Utkast till rådets beslut om åtkomst till informationssystemet
för viseringar (VIS) för sökningar för medlemsstaternas
utsedda myndigheter och för Europol i
syfte att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott
och andra grova brott............................................................25
Bilaga 2 Sammanfattning av utkastet till proposition .........................53
Bilaga 3 Förteckning över deltagare vid remissmöte den 18 mars
2008 samt de remissinstanser som har lämnat skriftliga
synpunkter över utkastet till proposition ..............................54
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 april 2008 .........55

1 Förslag till riksdagsbeslut
Prop. 2007/08:132
3
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner det inom Europeiska unionen
upprättade utkastet till rådsbeslut om åtkomst till informationssystemet
för viseringar (VIS) för sökningar för medlemsstaternas utsedda
myndigheter och för Europol i syfte att förhindra, upptäcka och utreda
terroristbrott och andra grova brott.
2 Ärendet och dess beredning
Prop. 2007/08:132
4
Rådet för rättsliga och inrikes frågor antog den 19 februari 2004 slutsatser
om utveckling av ett informationssystem för viseringar. Den 8 juni
2004 beslutade rådet att inrätta informationssystemet för viseringar (VIS)
som ett system för utbyte av viseringsuppgifter mellan medlemsstaterna.
Kommissionen presenterade den 28 december 2004 ett förslag till Europaparlamentets
och rådets förordning om informationssystemet för
viseringar (VIS) och utbytet av uppgifter mellan medlemsstater om
viseringar för kortare vistelser (”VIS-förordningen”), 3630/1/07 VISA
186 COMIX 544 CODEC 644. VIS-förordningen ska antas av Europaparlamentet
och rådet gemensamt genom s.k. medbeslutandeförfarande.
Medlemsstaterna nådde en politisk överenskommelse om förordningsförslaget
i maj 2007. Europaparlamentet har därefter antagit ett betänkande
med förslag till ändringar i kommissionens förordningsförslag.
Enligt nuvarande planering (april 2008) ska VIS vara klart för driftssättning
den 29 maj 2009. Om denna tidsplan håller, kan medlemsstaterna
börja tillämpa förordningen tidigast den dagen.
Efter bombdåden i Madrid 2004 och i London 2005 har arbetet inom
EU med att finna effektiva metoder att bekämpa terrorism intensifierats. I
slutsatser som rådet antog i mars 2005 angavs att det skulle förbättra den
inre säkerheten och kampen mot terrorism om myndigheter med ansvar
för inre säkerhet ges tillgång till VIS för att ”förhindra och upptäcka
straffbara gärningar och utreda sådana, inbegripet terroristdåd eller terroristhot”.
Kommissionen presenterade i november 2005 ett förslag till rådsbeslut
om brottsbekämpande myndigheters och Europols tillgång till VIS i syfte
att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott. En
faktapromemoria har upprättats och överlämnats till riksdagen
(2005/2006:FPM38). En politisk överenskommelse om innehållet i
rådsbeslutet nåddes vid möte med rådet för rättsliga och inrikes frågor
den 12 och 13 juni 2007. Sverige lämnade i samband med det en
parlamentarisk granskningsreservation. Rådsbeslutet ska tillämpas först
efter det att VIS-förordningen har trätt i kraft och är fullt tillämplig, dvs.
sannolikt tidigast från den 29 maj 2009. Under förhandlingsarbetet har
regeringen fortlöpande informerat och samrått med riksdagen.
Företrädare för Justitiedepartementet har sammanträtt med Justitieutskottet
den 15 mars 2007. Vidare har justitieministern redogjort för
förhandlingsarbetet och den svenska positionen vid sammanträden i EUnämnden
den 13 april och den 8 juni 2007.
I denna proposition lämnas en beskrivning av innehållet i utkastet till
rådsbeslut och en översiktlig redogörelse för hur detta förhåller sig till
svensk rätt. I propositionen föreslås att riksdagen ska godkänna utkastet.
Några lagförslag presenteras inte. Skälen för det redovisas i avsnitt 6.

Däremot innehåller propositionen en beskrivning av i vilka avseenden ett
beslut i enlighet med utkastet till rådsbeslut bedöms föranleda
lagändringar. Vi avser att senare återkomma till riksdagen med förslag
till lagändringar.
Utkastet till rådsbeslut i dess senaste lydelse på svenska finns i
bilaga 1 till denna proposition. Den språkliga utformningen har ännu inte
slutligt granskats av EU:s s.k. juristlingvister.
Prop. 2007/08:132
5
Inom Justitiedepartementet har utarbetats ett utkast till proposition (dnr
Ju2008/1931/PO). I utkastet övervägs om riksdagen ska godkänna
utkastet till rådsbeslut samt i vilken utsträckning ett kommande
rådsbeslut föranleder lagändringar. En sammanfattning av utkastet till
proposition finns i bilaga 2. Utkastet har remitterats och diskuterats vid
ett remissmöte den 18 mars 2008. En förteckning över de remissinstanser
som deltog vid mötet och de som har lämnat skriftliga synpunkter över
utkastet till proposition finns i bilaga 3. De skriftliga synpunkter som har
lämnats finns tillgängliga i ärendet, liksom anteckningar från remissmötet
(dnr Ju2008/1931/PO).
3 VIS-förordningen
VIS är avsett att bli ett gemensamt informationssystem för viseringar
inom EU. Det centrala systemet ska ligga i Strasbourg i Frankrike. Det
ska vara anslutet till de nationella systemen i varje medlemsstat via s.k.
nationella gränssnitt.
Ändamålet, funktionen och ansvarsfördelningen för VIS regleras av
VIS-förordningen. Enligt förordningen ska VIS ha till syfte att förbättra
genomförandet av den gemensamma viseringspolitiken, det konsulära
samarbetet och samrådet mellan medlemsstaternas centrala viseringsmyndigheter
genom att underlätta utbytet av viseringsuppgifter mellan
medlemsstaterna. Ett förenklat utbyte av uppgifter ska bl.a. underlätta
hanteringen av viseringsansökningar, gränskontroller och inre utlänningskontroll
men också bidra till att förebygga hot mot medlemsstaternas
inre säkerhet.
I VIS ska uppgifter om viseringsansökningar registreras. I förordningen
fastställs att endast vissa kategorier av uppgifter får registreras.
Förutom alfanumeriska uppgifter (dvs. uppgifter som återges med bokstäver,
siffror, särskilda tecken, mellanslag och skiljetecken) får endast
fotografier, fingeravtryck och länkar till andra ansökningar registreras.
Vid mottagandet av en viseringsansökan ska viseringsmyndigheten upprätta
en ansökningsakt. Akten upprättas genom att viseringsmyndigheten
registrerar ett antal uppgifter i VIS. Utöver uppgifter om sökanden,
inklusive fotografier och fingeravtryck, ska uppgifter om den som har
bjudit in sökanden eller som har åtagit sig att stå för hans eller hennes
levnadsomkostnader under vistelsen registreras. Även uppgifter om den
planerade vistelsen, däribland destination, varaktighet, bosättning och
sysselsättning samt planerad gräns för första inresa eller transitväg, ska
registreras. Om en viseringsmyndighet fattar beslut om att t.ex. återkalla,
bevilja eller avslå en viseringsansökan, ska vissa kompletterande uppgifter,
inklusive skälen för beslutet, registreras. Om exempelvis en ansökan
avslås på grund av att resehandlingar saknas eller är förfalskade eller
därför att sökanden har ansetts utgöra ett hot mot en medlemsstats allmänna
ordning eller inre säkerhet, ska ansökningsakten kompletteras
med uppgift om detta.

VIS-förordningen, som förhandlas inom ramen för första pelaren,
innehåller en s.k. broklausul som tillåter att uppgifter i VIS används för
frågor inom ramen för tredje pelaren (polissamarbete och straffrättsligt
samarbete). Enligt artikel 3 i förordningen ska de myndigheter som utses
av medlemsstaterna i särskilda fall få inhämta uppgifter från VIS i syfte
att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott.
Även Europol ska, inom gränserna för sitt uppdrag, få inhämta uppgifter
från VIS när det är nödvändigt för att Europol ska kunna fullgöra sina
uppgifter. I förordningen förutsätts att ett rådsbeslut antas som reglerar
villkoren för dessa myndigheters tillgång till VIS.
Prop. 2007/08:132
6
4 Innehållet i utkastet till rådsbeslut
Detta avsnitt ger en översiktlig beskrivning av bestämmelserna i utkastet
till rådsbeslut. Utkastet fastställer de villkor som ska gälla för att utsedda
brottsbekämpande myndigheter och Europol ska få tillgång till uppgifter
i VIS i syfte att förebygga, upptäcka och utreda terroristbrott och andra
grova brott. Syftet med flertalet av bestämmelserna kan sägas vara att
utesluta rutinsökningar och att skydda inhämtade uppgifter från missbruk
av olika slag (se punkterna 6–8 i preambeln). Utkastet innehåller
bestämmelser som reglerar vilka myndigheter som är behöriga att
inhämta uppgifter från VIS, hur sökningar i VIS ska gå till, under vilka
förutsättningar sökningar får ske, hur inhämtade uppgifter får användas
och hur länge de får sparas. Utkastet innehåller vidare bestämmelser om
skadestånd och sanktioner, bestämmelser om enskildas rätt till insyn och
rättelse samt bestämmelser om övervakning och kontroll.
Uppgifter får inhämtas endast i syfte att bekämpa allvarlig brottslighet
Av utkastet till rådsbeslut följer att utsedda myndigheter endast ska få
tillgång till uppgifter i VIS i syfte att bekämpa terroristbrott och andra
grova brott (artikel 1). Terroristbrott definieras i artikel 2 som brott
enligt nationell rätt som motsvarar brott enligt artiklarna 1–4 i rådets
rambeslut av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism
(2002/475/RIF). Med grova brott avses brottstyper som motsvarar de
brottstyper som avses i artikel 2.2 i rådets rambeslut av den 13 juni 2002
om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna
(2002/584/RIF).
Myndigheter som kan få tillgång till VIS
I artikel 3 föreskrivs vilka myndigheter som ska ha tillgång till uppgifter
i VIS. Varje medlemsstat ska utse de nationella brottsbekämpande myndigheter
som ska ha tillgång till VIS (i utkastet benämnda utsedda myndigheter)
samt en eller flera s.k. centrala åtkomstpunkter genom vilken
eller vilka åtkomsten ska ske.

Varje medlemsstat ska föra en förteckning
över de driftsenheter inom de utsedda myndigheterna som ska ha åtkomst
till VIS genom de centrala åtkomstpunkterna. Medlemsstaterna ska också
se till att det endast är särskilt utsedd personal vid dessa driftsenheter och
de centrala åtkomstpunkterna som har direkt eller indirekt tillgång till
VIS.
Prop. 2007/08:132
7
Förfarandet för att få tillgång till uppgifter i VIS
En utsedd myndighet som vill få tillgång till uppgifter i VIS måste lämna
en motiverad, skriftlig eller elektronisk, begäran till en central åtkomstpunkt
(artikel 4). Den centrala åtkomstpunkten ska därefter kontrollera
att samtliga villkor för tillgång till VIS är uppfyllda. Hur denna kontroll
ska gå till regleras inte närmare. Om villkoren är uppfyllda, ska den
centrala åtkomstpunkten behandla begäran, dvs. söka i VIS och föra över
de begärda uppgifterna till den myndighet som har begärt dem. I brådskande
undantagsfall ska den centrala åtkomstpunkten omedelbart
behandla en begäran och först i efterhand kontrollera att villkoren är
uppfyllda. I sådana situationer kan en begäran också framställas muntligen
.
Villkor för tillgång till uppgifter i VIS
I artikel 5 finns de villkor som ska vara uppfyllda för att en utsedd
myndighet ska få tillgång till uppgifter i VIS. Följande villkor ställs upp:
1. sökningarna ska vara nödvändiga för att förebygga, upptäcka eller
utreda terroristbrott eller andra grova brott,
2. sökningarna ska vara nödvändiga i ett specifikt ärende, och
3. det ska finnas rimliga skäl att anse att inhämtandet av VIS-uppgifter
väsentligen kommer att bidra till att brotten i fråga förebyggs, upptäcks
eller utreds.
Vad den centrala åtkomstpunkten ska kontrollera innan den behandlar
en begäran från en utsedd myndighet är alltså att dessa villkor är uppfyllda.
I detta sammanhang kan noteras att utkastet till rådsbeslut inte
innehåller någon definition av begreppet specifikt ärende. Artikeln
innehåller också bestämmelser om sökbegränsningar, dvs. att sökningar i
VIS endast får ske på särskilt angivna uppgifter i ansökningsakten, och
bestämmelser som reglerar vilka uppgifter som ska lämnas ut om det
uppstår en träff vid sökningen.
Av artikel 6 framgår under vilka förutsättningar som utsedda myndigheter
i en medlemsstat där VIS-förordningen ännu inte har fått verkan
kan få tillgång till uppgifter i VIS. I artikel 7 behandlas villkoren för
Europols tillgång till VIS. Där framgår bl.a. att Europols behandling av
VIS-uppgifter förutsätter samtycke från den medlemsstat som har fört in
uppgifterna i VIS.
Skydd av personuppgifter som inhämtas från VIS
Artikel 8 föreskriver en lägsta nivå för det dataskydd som ska gälla för
behandlingen av personuppgifter som inhämtas med stöd av rådsbeslutet.

Av preambeln till utkastet till rådsbeslut framgår att så snart det förslag
till dataskyddsrambeslut som just nu förhandlas inom EU har trätt i kraft,
bör det tillämpas på personuppgifter som behandlas enligt rådsbeslutet.
Fram till dess ska varje medlemsstat säkerställa en skyddsnivå i sin
nationella lagstiftning som minst motsvarar den nivå som fastställs i
Europarådets konvention från den 28 januari 1981 om skydd för enskilda
vid automatisk databehandling av personuppgifter och i tilläggsprotokollet
från den 8 november 2001. Medlemsstaterna ska också beakta
Europarådets ministerkommittés rekommendation nr R (87) 15 från den
17 september 1987 om polisens användning av personuppgifter. Europols
behandling av personuppgifter som inhämtas med stöd av rådsbeslutet
ska överensstämma med Europolkonventionen.
Prop. 2007/08:132
8
Utkastet innehåller uttryckliga bestämmelser som begränsar rätten till
användning av de personuppgifter som har inhämtats från VIS med stöd
av beslutet. Behandling får ske endast för att förhindra, upptäcka, utreda
och åtala för terroristbrott eller andra grova brott. Vidare föreskrivs att
personuppgifter som har inhämtats från VIS med stöd av beslutet inte får
överföras till eller göras tillgängliga för ett tredje land eller en internationell
organisation. Undantag gäller under vissa förutsättningar i brådskande
fall.
I utkastet föreskrivs att den behandling av personuppgifter som grundar
sig på rådsbeslutet ska övervakas av nationella tillsynsmyndigheter. Det
finns också en uttrycklig skyldighet för de myndigheter som har tillgång
till VIS att samarbeta med tillsynsmyndigheterna (artikel 11).
Datasäkerhet
Varje medlemsstat ska enligt artikel 9 garantera säkerheten för VISuppgifter
under och efter överföringen till de utsedda myndigheterna. I
det ingår att besluta om nödvändiga säkerhetsåtgärder för att skydda
inhämtade uppgifter. Syftet med säkerhetsåtgärderna ska bl.a. vara att
hindra obehöriga personer från att få tillgång till VIS-uppgifter samt att
garantera att det finns möjlighet att kontrollera vilka uppgifter som har
inhämtats, vem som har inhämtat dem och för vilket ändamål de har
inhämtats.
Ansvar och sanktioner
Enligt artikel 10 ska varje person eller medlemsstat som har lidit skada
till följd av otillåten behandling eller något annat handlande som är oförenligt
med bestämmelserna i rådsbeslutet som huvudregel ha rätt till
ersättning av den medlemsstat som är ansvarig för den uppkomna skadan
. Medlemsstaterna ansvarar också i vissa fall för skador på VIS. Skadeståndsanspråk
mot en medlemsstat för de skador som avses i den aktuella
artikeln ska regleras genom nationell lagstiftning.
Av artikel 12 följer att en medlemsstat ska vidta nödvändiga åtgärder
för att se till att all användning av VIS-uppgifter som strider mot
bestämmelserna i rådsbeslutet föranleder effektiva, proportionerliga och
avskräckande sanktioner. Dessa kan vara av administrativ eller straffrättslig
karaktär.

Prop. 2007/08:132
9
Gallring av uppgifter som har inhämtats från VIS
Artikel 13 innehåller bestämmelser om bevarande av VIS-uppgifter i
nationella register. Sådana uppgifter får bevaras i nationella register
endast om det är nödvändigt i ett enskilt fall och i enlighet med de ändamål
som fastställs i rådsbeslutet. De får inte bevaras längre än vad som är
nödvändigt i det enskilda fallet.
Enskildas rätt till tillgång, rättelse och radering
När det gäller enskildas rätt att få tillgång till uppgifter som har inhämtats
från VIS och som avser dem själva hänvisar utkastet till rådsbeslut
till nationell rätt (artikel 14). En medlemsstat får dock lämna ut information
om sådana uppgifter först efter det att den medlemsstat som har lagt
in uppgifterna i VIS har beretts tillfälle att yttra sig. Om genomförandet
av det rättsliga uppdrag som uppgifterna avser eller skyddet av tredje
mans rättigheter och frihet kräver det, ska information inte lämnas till
den registrerade.
Enskilda ska också ha rätt att få oriktiga uppgifter om sig själv rättade,
liksom olagligt lagrade uppgifter raderade. En utsedd myndighet som tar
emot en sådan begäran eller som får andra indikationer på att uppgifter
som behandlas i VIS är oriktiga, ska omedelbart underrätta den viseringsmyndighet
som har lagt in uppgifterna i VIS. När det gäller rättelse
och radering av uppgifter i VIS hänvisar utkastet till VIS-förordningen.
Artikel 14 innehåller också bestämmelser om skyldighet att inom vissa
tidsfrister informera en berörd person om vilka åtgärder som har vidtagits
med anledning av t.ex. en ansökan om rättelse. Vidare föreskrivs att var
och en som har vägrats rätt till tillgång, rättelse eller radering ska ha rätt
att väcka talan eller överklaga till en behörig myndighet eller domstol.
Register över uppgiftsinhämtning från VIS
Artikel 16 innehåller detaljerade bestämmelser om registerföring av uppgiftsbehandling
i enlighet med utkastet till rådsbeslut. Av bestämmelserna
framgår att det ska finnas nationella register som visar varför och
hur uppgifter har inhämtats från VIS, liksom hur uppgifterna har
behandlats. Bestämmelserna syftar till att göra det möjligt att i efterhand
kontrollera att all databehandling är laglig och säker.
Personuppgifter som finns i sådana register får användas endast för
övervakning av att behandlingen av personuppgifter är laglig och för att
trygga datasäkerheten. Det finns också särskilda gallringsfrister för uppgifter
i registren.
5 Behovet av lagändringar
Utkastet till rådsbeslut innehåller bestämmelser om hur uppgifter som har
inhämtats från VIS med stöd av beslutet ska behandlas.

Generella bestämmelser
om personuppgiftsbehandling för svensk del finns i personuppgiftslagen
(1998:204) och personuppgiftsförordningen (1998:1191).
Personuppgiftslagen är central för all behandling av personuppgifter som
sker i Sverige. Syftet med lagen är att skydda människor mot att deras
personliga integritet kränks genom behandling av personuppgifter (1 §). I
den mån det i en annan lag eller i en förordning finns bestämmelser som
avviker från personuppgiftslagen gäller de bestämmelserna i stället (2 §).
Prop. 2007/08:132
10
För uppgifter som behandlas i polisens verksamhet finns bestämmelser
som avviker från personuppgiftslagen och personuppgiftsförordningen i
bl.a. polisdatalagen (1998:622). Polisdatalagen är under omarbetning och
Justitiedepartementet har hösten 2007 remitterat ett förslag till en ny lag
om behandling av personuppgifter i polisens brottsbekämpande verksamhet
(Ds 2007:43). En sådan ny lag kan förväntas träda i kraft tidigast den
1 januari 2009. Polisdatalagen gäller även i polisverksamhet som bedrivs
vid Ekobrottsmyndigheten.
När det gäller andra brottsbekämpande myndigheters personuppgiftsbehandling
finns bestämmelser i bl.a. lagen (2005:787) om behandling av
uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet och förordningen
(2003:188) om behandling av personuppgifter inom Kustbevakningen.
Det kan noteras att bestämmelserna i personuppgiftslagen är tillämpliga
vid personuppgiftsbehandling i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet
endast när det särskilt anges genom hänvisningar (5 § lagen om
behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet).
Regleringen av Kustbevakningens behandling av personuppgifter är, i
likhet med polisdatalagen, föremål för översyn. Ett betänkande med
förslag till ny lagstiftning (SOU 2006:18) bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Beredningen samordnas med arbetet med en ny lag om
behandling av personuppgifter i polisens brottsbekämpande verksamhet.
Vilka författningar som kommer att bli tillämpliga på behandlingen av
de personuppgifter som inhämtas med stöd av det kommande rådsbeslutet
beror givetvis på vilka myndigheter som utses som behöriga att få
tillgång till uppgifter i VIS. Det är i dag inte klart vilka svenska myndigheter
som kommer att ges tillgång till uppgifter i VIS om rådsbeslutet
antas. Det torde dock i vart fall bli fråga om Rikspolisstyrelsen (inklusive
Säkerhetspolisen), polismyndigheterna, Tullverket och Kustbevakningen.
Våra bedömningar av vilka författningsändringar som behöver göras har
därför skett med utgångspunkt främst i de bestämmelser som gäller för
dessa myndigheter.
5.1 Tillgång till VIS
5.1.1 Myndigheter som ska få tillgång till VIS
Utkastet till rådsbeslut innebär för medlemsstaternas del att de brottsbekämpande
myndigheter som staterna själva utser ska få tillgång till
VIS under vissa förutsättningar. Det är också medlemsstaterna som
bestämmer vilka nationella myndigheter som ska fungera som centrala
åtkomstpunkter, dvs. ha direktåtkomst till VIS.
De myndigheter som torde komma i fråga för Sveriges del är Rikspolisstyrelsen
, polismyndigheterna, Tullverket och Kustbevakningen.
Även andra brottsbekämpande myndigheter kan dock komma i fråga.

Vilka myndigheter som ska ha tillgång till uppgifter i VIS och vilka som
ska vara centrala åtkomstpunkter bör kunna regleras på förordningsnivå.
Något hinder mot att en enhet inom en utsedd myndighet utses till central
åtkomstpunkt torde inte föreligga.
Prop. 2007/08:132
11
Det bör i sammanhanget påpekas att ett antagande av rådsbeslutet medför
att även brottsbekämpande myndigheter i andra medlemsstater kan få
tillgång till uppgifter i VIS, däribland uppgifter som svenska myndigheter
har lagt in. Skyldigheten att registrera uppgifter i VIS kommer att
följa direkt av VIS-förordningen. Den tillgång till svenska viseringsuppgifter
i VIS som VIS-förordningen och rådsbeslutet medför för andra
medlemsstater styrs alltså inte av svensk rätt.
Sammanfattningsvis bedöms utkastets bestämmelser i denna del inte
föranleda några lagändringar.
5.1.2 Förutsättningar för tillgång och förfarandet
De i artikel 5 angivna förutsättningarna för när en myndighet ska få tillgång
till uppgifter i VIS, dvs. behov av uppgifter och förväntat resultat,
saknar av naturliga skäl motsvarighet i svensk rätt. Författningsbestämmelser
som genomför rådsbeslutet i denna del bör dock kunna införas på
förordningsnivå. Detsamma gäller de i utkastet föreskrivna begränsningarna
avseende vilka uppgifter som får användas som sökbegrepp.
Utkastet till rådsbeslut innehåller detaljerade bestämmelser om hur
själva förfarandet för att få tillgång till VIS ska gå till (artikel 4). Dessa
innebär bl.a. att en central åtkomstpunkt ska kontrollera om villkoren för
att få tillgång till VIS är uppfyllda innan den söker i VIS. Hur denna
kontroll ska gå till, t.ex. om den ska skötas manuellt eller tekniskt, framgår
inte. Närmast till hands torde vara att förstå bestämmelserna så att
den centrala åtkomstpunkten normalt ska godta de uppgifter som en
utsedd myndighet lämnar och lägga dem till grund för sin bedömning av
om villkoren är uppfyllda. Under alla förhållanden torde utkastets
bestämmelser i dessa avseenden kunna genomföras genom förordning.
5.2 Skydd av personuppgifter
5.2.1 Begränsad rätt att använda uppgifter som har inhämtats
från VIS
Utkastet till rådsbeslut innehåller bestämmelser som begränsar rätten att
behandla personuppgifter som har inhämtats från VIS med stöd av
beslutet. Till att börja med får uppgifterna behandlas endast i syfte att
förhindra, upptäcka, utreda och åtala för terroristbrott eller andra grova
brott (artikel 8.3). Vidare innebär artikel 8.4 att rätten att behandla uppgifter
begränsas eftersom den – med vissa undantag – förbjuder att uppgifter
överförs till eller görs tillgängliga för tredje land eller internationella
organisationer.

Skälet för en svensk myndighet att inhämta uppgifter från VIS torde
vara att uppgifterna behövs i underrättelseverksamhet eller i en förundersökning
. I polisdatalagen finns bestämmelser som anger för vilka syften
uppgifter får behandlas inom ramen för specifika verksamheter, t.ex.
kriminalunderrättelseverksamhet (14 §). Polisdatalagen innehåller dock
av naturliga skäl inte några bestämmelser som innebär att uppgifter som
inhämtas från VIS inte får behandlas för andra ändamål än de som anges
i utkastet till rådsbeslut. Polisdatalagen innehåller inte heller några
bestämmelser som förbjuder att uppgifter överförs eller görs tillgängliga
för myndigheter i andra stater eller för internationella organisationer.
Varken lagen om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande
verksamhet eller förordningen om behandling av personuppgifter
inom Kustbevakningen innehåller några bestämmelser som uppfyller de
krav som uppställs i dessa avseenden. I personuppgiftslagen finns
bestämmelser som förbjuder överföring av personuppgifter till tredje
land (33 §). Bestämmelserna, som är tillämpliga på personuppgiftsbehandling
i polisens verksamhet och i Kustbevakningens brottsbekämpande
verksamhet, omfattar dock endast överföring av uppgifter till stater
som inte har en adekvat nivå för skyddet av personuppgifter.
Prop. 2007/08:132
12
I 3 § lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete och 4 kap.
2 § lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete finns bestämmelser
om skyldighet för svenska myndigheter att följa sådana villkor som
har överenskommits med en främmande stat om hur uppgifter som har
överlämnats från den andra staten får användas. Bestämmelserna infördes
för att göra det möjligt för svenska myndigheter att frångå myndighetens
principiella skyldighet enligt svensk rätt att se till att frågor som uppkommer
inom myndighetsområdet blir så utredda som deras beskaffenhet
kräver (prop.1990/91:131 s. 22). I 3 § lagen om internationellt polisiärt
samarbete föreskrivs att om en svensk myndighet har fått upplysningar
eller bevismaterial från en annan stat för att användas i underrättelseverksamhet
om brott eller vid utredning av brott och det på grund av en överenskommelse
med den andra staten gäller villkor som begränsar möjligheten
att utnyttja materialet, ska svenska myndigheter följa villkoren
oavsett vad som annars är föreskrivet i lag eller annan författning.
Systemet med en EU-gemensam databas för utbyte av uppgifter skiljer
sig från sådant informationsutbyte som sker direkt mellan stater. Frågan
är om 3 § lagen om internationellt polisiärt samarbete kan bli tillämplig
på uppgifter som svenska myndigheter inhämtar från VIS med stöd av
rådsbeslutet. Detta förutsätter att Sverige kan anses ha fått uppgifterna
från en annan stat. Även om paragrafen blir tillämplig vad gäller
uppgifter som en annan medlemsstat har fört in i VIS är det tveksamt om
den blir tillämplig på uppgifter som Sverige själv har fört in och som
erhålls vid en sökning. Samma oklarhet torde råda vad gäller
tillämpligheten av bestämmelserna i 4 kap. 2 § lagen om internationellt
tullsamarbete.

TSammanfattningsvis är det tveksamt om svensk rätt kan anses leva upp
till kraven i utkastet till rådsbeslut när det gäller begränsningar i rätten att
behandla personuppgifter. Bestämmelser som innebär att en svensk myndighet
inte får behandla uppgifter som den har tillgång till annat än för
vissa ändamål bör regleras i lag. Detta sammanhänger med att sådana
begränsningar kan komma i konflikt med bestämmelser i lag om en
myndighets skyldighet att utreda eller vidta andra åtgärder inom sitt
verksamhetsområde för att fullgöra sina uppgifter. Som exempel kan
nämnas att en polismyndighet eller en åklagare enligt 23 kap. 1 § rättegångsbalken
i princip är skyldig att inleda förundersökning så snart det
finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har
begåtts (jfr prop. 1990/91:131 s. 14 f.). Mot denna bakgrund bör det i det
fortsatta lagstiftningsärendet övervägas om det behövs särskilda lagbestämmelser
för att genomföra utkastets bestämmelser i denna delT.
Prop. 2007/08:132
13
5.2.2 Dataskyddsnivå
Av artikel 8 i utkastet till rådsbeslut följer en skyldighet för varje medlemsstat
att i sin nationella rätt säkerställa en viss skyddsnivå när det
gäller behandling av personuppgifter som inhämtas med stöd av utkastet.
Skyddsnivån ska minst motsvara den som följer av Europarådets konvention
från den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk
databehandling av personuppgifter jämte tilläggsprotokollet från den
8 november 2001. Medlemsstaterna ska också beakta Europarådets
ministerkommittés rekommendation nr R (87) 15 från den 17 september
1987 om polisens användning av personuppgifter. Konventionen innehåller
grundläggande skyddsbestämmelser som ska tillämpas av de
undertecknande parterna vid automatisk behandling av personuppgifter
inom såväl allmän som privat verksamhet. Rådets rekommendation innehåller
bestämmelser om automatisk behandling av personuppgifter inom
polisens verksamhet.
Personuppgiftslagen innehåller grundläggande skyddsregler som bl.a.
innebär att en personuppgiftsansvarig ska se till att personuppgifter
behandlas endast om det är lagligt, att uppgifterna alltid behandlas på ett
korrekt sätt, att uppgifter samlas in endast för särskilda, uttryckligt
angivna och berättigade ändamål och att de inte behandlas för något
ändamål som är oförenligt med det för vilket de samlades in. Av lagen
följer också att rimliga åtgärder ska vidtas för att rätta, blockera eller
utplåna uppgifter som är felaktiga eller ofullständiga i förhållande till
ändamålen.
I det lagstiftningsärende som behandlade polissamarbete m.m. med
anledning av Sveriges anslutning till Schengen gjordes bedömningen att
de allmänna bestämmelserna i personuppgiftslagen uppfyller den
skyddsnivå som följer av konventionen och rekommendationen (prop.
1999/2000:64 s. 147 f.). Polisdatalagen, lagen om behandling av uppgifter
i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet och förordningen om
behandling av personuppgifter inom Kustbevakningen innehåller vissa
specialbestämmelser avseende dataskydd. Dessa bestämmelser kan i vart
fall inte anses ställa lägre krav på dataskydd än vad som följer av
personuppgiftslagens grundläggande bestämmelser. Svensk rätt bedöms
därför leva upp till kraven i utkastet till rådsbeslut i denna del. I den mån
de skyldigheter som medlemsstaterna åläggs enligt artiklarna 8.5–8.8
behöver regleras i författning bör detta kunna ske genom förordning.
5.3 Gallring
Utkastet till rådsbeslut innehåller i artikel 13 bestämmelser om bevarande
av VIS-uppgifter i nationella register.

Bestämmelserna innebär en skyldighet
för medlemsstaterna att gallra sådana VIS-uppgifter i sina natio
nella register som inte längre är nödvändiga i ett enskilt fall i enlighet
med de ändamål som fastställs i rådsbeslutet.
Prop. 2007/08:132
14
För de uppgifter som behandlas med stöd av polisdatalagen finns gallringsbestämmelser
i den lagen. Enligt 13 § gäller som huvudregel att
uppgifter som inte längre behövs för sitt ändamål ska gallras. Polisdatalagens
bestämmelser om gallring omfattar dock inte uppgifter i förundersökningar.
Sådana uppgifter ska gallras i den utsträckning som följer av
arkivlagen (1990:782). De bestämmelser om gallring som finns i eller
följer av arkivlagen anger endast när gallring får ske och nödvändiggör
alltså inte gallring. Polisdatalagen innehåller vidare särskilda gallringsfrister
för uppgifter i vissa register som förs med hjälp av automatiserad
behandling samt för uppgifter som behandlas i kriminalunderrättelseverksamhet
(se t.ex. 16, 21 och 35 §§ polisdatalagen). Enligt polisdatalagen
finns också en möjlighet för regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bevarande av uppgifter
för historiska, statistiska och vetenskapliga ändamål (se bl.a. 13 §
andra stycket polisdatalagen och 4 § polisförordningen).
Utkastet till rådsbeslut innebär en skyldighet att gallra även sådana
VIS-uppgifter som har förts in i ett nationellt register inom ramen för en
förundersökning när uppgifterna inte längre är nödvändiga för de
ändamål som fastställs i rådsbeslutet. Detsamma gäller sådana VISuppgifter
som finns i de register som förs med stöd av polisdatalagen
eller som behandlas i kriminalunderrättelseverksamhet. Detta innebär att
det torde krävas vissa författningsändringar för att svensk rätt ska leva
upp till de krav som utkastet ställer i denna del. Regleringen bör ske på
lagnivå (jfr 2 kap. 18 § tryckfrihetsförordningen).TP PTI det fortsatta
lagstiftningsarbetet bör också göras en närmare analys av huruvida
huvudregeln i polisdatalagen står i överensstämmelse med rådsbeslutets
krav på gallring.
För Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet finns gallringsbestämmelser
i 24 § förordningen om behandling av personuppgifter
inom Kustbevakningen. Som huvudregel gäller även här att uppgifter ska
gallras när de inte längre behövs med hänsyn till ändamålen med
behandlingen. Förordningen innehåller inte något undantag för uppgifter
i förundersökningar. Som har framgått bör en närmare analys göras av
huruvida bestämmelserna står i överensstämmelse med rådsbeslutets krav
på gallring.
När det gäller Tullverket finns gallringsbestämmelser i 27 § lagen om
behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet.
Uppgifter som behandlas automatiserat i ett ärende ska som huvudregel
gallras senast ett år efter det att ärendet avslutades.

Tullverkets gallringsregler
har alltså inte samma koppling till behovet av uppgifterna som
gallringsbestämmelserna i utkastet till rådsbeslut. Vidare gäller, liksom
enligt polisdatalagen, bestämmelserna om gallring inte uppgifter i förundersökningar.
Detta kan innebära att det krävs ändringar i lagen om
behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet för
att kravet på gallring ska anses uppfyllt i fråga om de uppgifter som
Tullverket inhämtar från VIS.
5.4 Enskildas rättigheter Prop. 2007/08:132
15
Utkastet till rådsbeslut innehåller i artikel 14 bestämmelser som ger
enskilda rätt att få ut uppgifter som har inhämtats från VIS med stöd av
beslutet och som avser dem själva. Vidare innehåller utkastet bestämmelser
om rätt för enskilda att få sådana uppgifter rättade eller raderade.
Enligt utkastet styrs en enskilds rätt att få ut uppgifter om sig själv som
huvudregel av nationell rätt i den stat i vilken den enskilde åberopar
denna rätt. Varken polisdatalagen eller förordningen om behandling av
personuppgifter inom Kustbevakningen innehåller någon specialreglering
i detta avseende. Det innebär att bestämmelserna i 25–27 §§ personuppgiftslagen
om information till den registrerade blir tillämpliga. Dessa
bestämmelser gäller även för personuppgiftsbehandling i Tullverkets
brottsbekämpande verksamhet (jfr 6 § 4 lagen om behandling av uppgifter
i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet).
Enligt utkastet till rådsbeslut får en medlemsstat lämna ut uppgifter till
en enskild först efter det att den medlemsstat som har registrerat
uppgifterna i VIS har beretts tillfälle att yttra sig. Bestämmelsen, som
saknar motsvarighet i personuppgiftslagen, bör inte tolkas på så sätt att
svenska myndigheter skulle vara bundna av vad den andra staten har för
uppfattning i frågan. Emellertid kan den statens ståndpunkt komma att
spela roll för bedömningen av om uppgifterna omfattas av utrikessekretess
enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100), jfr prop. 1999/2000:64 s.
144. Bestämmelsen i artikel 14.4 om att information i vissa fall inte ska
lämnas ut till den enskilde torde inte kräva några författningsändringar.
Bestämmelsen innebär nämligen att nationell lag ska tillämpas på rätten
att få ut uppgifter (jfr prop. 1997/98:42 s. 115 f.). Med undantag för att
skyldigheten att inhämta yttrande från den medlemsstat som har
registrerat uppgifterna i VIS bör regleras särskilt, bedömer vi att utkastets
bestämmelser i denna del inte kräver några författningsändringar.
Skyldigheten att inhämta yttrande bör kunna regleras i förordning.
I utkastet till rådsbeslut föreskrivs vidare att en enskild ska ha rätt att
få oriktiga uppgifter om sig själv rättade eller raderade. Rättelse och
radering ska ske i enlighet med nationell rätt. Det innebär för svensk del
att bestämmelserna i 28 § personuppgiftslagen blir tillämpliga (jfr 9 §
polisdatalagen, 6 § 5 lagen om behandling av uppgifter i Tullverkets
brottsbekämpande verksamhet och 23 § förordningen om behandling av
personuppgifter inom Kustbevakningen). Bestämmelserna innebär att
den personuppgiftsansvarige är skyldig att rätta, blockera eller utplåna
sådana personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med respektive
författning.

Under förutsättning att all behandling av personuppgifter
som inhämtas med stöd av rådsbeslutet kommer att regleras i de nämnda
författningarna torde några kompletterande svenska bestämmelser inte bli
nödvändiga. Vidare bör utkastets bestämmelser om skyldighet att underrätta
den viseringsmyndighet som har registrerat uppgifterna i VIS samt
bestämmelserna i artiklarna 14.6 och 14.7 om skyldighet att lämna viss
information till den enskilde kunna genomföras genom förordningsbestämmelser.
I utkastet till rådsbeslut föreskrivs också att var och en som har vägrats
rätt att få ut uppgifter om sig själv, eller rättelse eller radering av uppgifter,
ska ha rätt att väcka talan eller överklaga till behörig myndighet
eller domstol. Enligt 52 § personuppgiftslagen, som ska tillämpas i fråga
om personuppgiftsbehandling i polisens verksamhet och i Kustbevakningens
brottsbekämpande verksamhet, får en myndighets beslut om
information enligt 26 § och om rättelse enligt 28 § överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Enligt 30 § lagen om behandling av uppgifter i
Tullverkets brottsbekämpande verksamhet får Tullverkets beslut om
rättelse och om information överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Vi bedömer därför att bestämmelserna i utkastet till rådsbeslut i denna
del inte kräver några författningsändringar.
Prop. 2007/08:132
16
5.5 Datasäkerhet och registerföring
5.5.1 Datasäkerhet
Artikel 9 i utkastet till rådsbeslut innebär en skyldighet för medlemsstaterna
att i olika avseenden garantera säkerheten för de uppgifter som
inhämtas från VIS. Bestämmelserna överensstämmer i allt väsentligt med
artikel 118 i Schengenkonventionen som reglerar datasäkerhet för uppgifter
inom ramen för Schengens informationssystem (SIS). När
Schengenkonventionen genomfördes i svensk rätt, gjordes bedömningen
att Sverige genom de allmänna skyddsreglerna i personuppgiftslagen,
och de möjligheter som finns för regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att meddela kompletterande bestämmelser i förordning
eller myndighetsföreskrifter, uppfyllde de säkerhetskrav som
konventionen uppställde (jfr prop. 1999/2000:64 s. 147 f.). När det gäller
motsvarande bestämmelser i det rådsbeslut som kommer att ersätta
Schengenkonventionens bestämmelser om Schengens informationssystem
har vi gjort den preliminära bedömningen att det inte krävs några
författningsändringar (prop. 2006/07:33 s. 11 f.).
Mot den bakgrunden bedömer vi att utkastets bestämmelser om
datasäkerhet inte torde föranleda några lagstiftningsåtgärder. I den mån
de skyldigheter som medlemsstaterna åläggs enligt artikel 9 behöver
regleras i författning bör detta kunna ske genom förordning.
5.5.2 Registerföring
De bestämmelser i utkastet till rådsbeslut (artikel 16) som innebär att
medlemsstaterna är skyldiga att föra register som visar hur inhämtade
uppgifter behandlas syftar till att göra det möjligt att i efterhand kontrollera
att sökningar i VIS och övrig databehandling sker säkert och lagligt.
Skyldigheten att föra sådana register, som torde komma att åvila de
myndigheter som utses till centrala åtkomstpunkter, bör regleras. Det
förhållandet att särskilda gallringsfrister kommer att gälla för uppgifterna
talar för att bestämmelserna bör genomföras i lag (jfr 2 kap. 18 § tryckfrihetsförordningen).

5.6 Skadestånd Prop. 2007/08:132
17
Enligt artikel 10 i utkastet till rådsbeslut är medlemsstaterna skyldiga att i
sin nationella lagstiftning reglera skadeståndsansvar för staten i vissa fall.
Enskilda personer och medlemsstater ska ha möjlighet att kräva ersättning
av en medlemsstat för skada till följd av otillåten behandling eller
något annat handlade i strid med bestämmelserna i rådsbeslutet.
I 48 § personuppgiftslagen finns bestämmelser om skadestånd vid personuppgiftsbehandling.
Paragrafen är tillämplig på den personuppgiftsbehandling
som sker i polisens verksamhet samt i Tullverkets och
Kustbevakningens brottsbekämpande verksamheter (jfr 9 § polisdatalagen,
6 § 10 lagen om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande
verksamhet och 23 § förordningen om behandling av
personuppgifter inom Kustbevakningen). Bestämmelserna innebär att
den personuppgiftsansvarige ska ersätta den registrerade för den skada
och kränkning av den personliga integriteten som en behandling av personuppgifter
i strid med respektive författning har orsakat. När det gäller
övriga ersättningsfrågor är allmänna skadeståndsrättsliga bestämmelser i
skadeståndslagen tillämpliga, liksom vad som följer av allmänna skadeståndsrättsliga
principer.
Under förutsättning att all behandling av personuppgifter som inhämtas
med stöd av rådsbeslutet kommer att regleras i de författningar som
gäller för personuppgiftsbehandling i polisens verksamhet samt i
Tullverkets och Kustbevakningens brottsbekämpande verksamheter torde
några kompletterande svenska bestämmelser inte bli nödvändiga.
5.7 Sanktioner
Som har framgått ovan kräver utkastet till rådsbeslut att det i medlemsstaternas
nationella rätt finns sanktioner mot överträdelser av de
bestämmelser i utkastet som reglerar hur VIS-uppgifter får användas (jfr
artikel 12). Medlemsstaterna får själva bestämma om det ska röra sig om
administrativa eller straffrättsliga sanktioner eller både och.
När det gäller administrativa sanktioner innehåller varken polisdatalagen,
lagen om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande
verksamhet eller förordningen om behandling av personuppgifter inom
Kustbevakningen några sådana bestämmelser. I 44–46 §§ personuppgiftslagen
finns bestämmelser om vite. Bestämmelserna innebär att
tillsynsmyndigheten (dvs. Datainspektionen) kan förelägga vite i en rad
olika situationer. Även om uttalanden i förarbetena till polisdatalagen
antyder motsatsen (prop. 1997/98:97 s. 108) torde dessa bestämmelser
dock inte kunna tillämpas på personuppgiftsbehandling som sker i polisens
och Kustbevakningens brottsbekämpande verksamheter. Regeringen
har i flera propositioner valt att inte ge tillsynsmyndigheten möjlighet att
förelägga en statlig myndighet vite. Detta har motiverats med att regler
om vite inte bör tillämpas mellan statliga myndigheter (prop.
2004/05:164 s. 54 och 2006/07:46 s.

105). Vidare har i den remitterade
promemorian med förslag till en ny lag om behandling av personuppgifter
i polisen brottsbekämpande verksamhet föreslagits att personuppgiftslagens
bestämmelser om vite inte ska vara tillämpliga (Ds 2007:43
s. 121). Till detta kommer att bestämmelserna i personuppgiftslagen om
vite inte gäller för Tullverket (prop. 2004/05: 164 s. 54). Sammanfattningsvis
torde inte de krav på sanktioner som uppställs i utkastet till
rådsbeslut anses uppfyllda i och med de bestämmelser om administrativa
sanktioner som finns i svensk rätt.
Prop. 2007/08:132
18
Vad gäller straffrättsliga sanktioner saknas bestämmelser av det slaget
såväl i polisdatalagen som i förordningen om behandling av personuppgifter
inom Kustbevakningen. Det förhållandet att dessa författningar
gäller utöver personuppgiftslagen skulle kunna tolkas så att straffbestämmelserna
i 49 § personuppgiftslagen därmed blir tillämpliga. Detta
motsägs dock av uttalanden i förarbetena till polisdatalagen. Av uttalandena
framgår att eftersom det är Rikspolisstyrelsen eller någon annan
myndighet som är personuppgiftsansvarig för den behandling som sker
torde det inte bli aktuellt att tillämpa straffbestämmelsen i personuppgiftslagen
(prop. 1997/98:97 s. 109). Vi bedömer därför att personuppgiftslagens
straffbestämmelser inte blir tillämpliga på den personuppgiftsbehandling
som sker i polisens eller Kustbevakningens brottsbekämpande
verksamhet. Inte heller lagen om behandling av uppgifter i Tullverkets
brottsbekämpande verksamhet innehåller några straffbestämmelser.
Bestämmelserna i personuppgiftslagen är tillämpliga vid personuppgiftsbehandling
i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet endast när
det särskilt anges genom hänvisningar (5 § lagen om behandling av uppgifter
i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet). Någon hänvisning till
49 § personuppgiftslagen finns inte. Av förarbetsuttalanden framgår att
det inte har ansetts finnas något behov av straffbestämmelser (prop.
2004/05:164 s. 55).
Straffansvar kan dock komma i fråga enligt andra bestämmelser. Den
som använder VIS-uppgifter på ett sätt som strider mot bestämmelserna i
rådsbeslutet kan t.ex. göra sig skyldig till tjänstefel (20 kap. 1 § brottsbalken)
. Vidare kan en person som olovligen bereder sig tillgång till VIS
dömas för dataintrång (4 kap. 9 c § brottsbalken). Beroende på omständigheterna
kan också ansvar för brott mot tystnadsplikt aktualiseras
(20 kap. 3 § brottsbalken). Det finns alltså tillämpliga straffbestämmelser.
Mot denna bakgrund torde svensk rätt anses uppfylla rådsbeslutets krav
på sanktioner.
6 Godkännande av utkastet till rådsbeslut
Regeringens förslag: Riksdagen godkänner det inom Europeiska unionen
upprättade utkastet till beslut om åtkomst till informationssystemet
för viseringar (VIS) för sökningar för medlemsstaternas utsedda
myndigheter och för Europol i syfte att förhindra, upptäcka och utreda
terroristbrott och andra grova brott.
Förslaget i utkastet till proposition: Överensstämmer med regeringens
förslag.

Prop. 2007/08:132
19
Remissinstanserna: TJustitieombudsmannen, Riksarkivet, Juridiska
fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet och Datainspektionen har
framfört synpunkter på några av bestämmelserna i utkastet till rådsbeslut
(se nedan) och Kammarrätten i Jönköping har uttalat att följderna av
förslaget är svåra att förutse. Ingen av remissinstanserna har dock
avstyrkt förslaget. TDe brottbekämpande myndigheter som har yttrat sig är
positiva till förslaget och bedömer att det kommer att bidra till en
effektivare brottsbekämpning. Justitiekanslern har konstaterat att utkastet
till rådsbeslut innehåller väl gjorda avvägningar mellan å ena sidan
intresset av att inom EU kunna bekämpa terrorism och annan grov
brottslighet och å andra sidan intresset av skydd för den personliga
integriteten.
Skälen för regeringens förslag
Antagande av rådsbeslutet
Terrorism är ett hot mot människors liv och hälsa, orsakar stora
ekonomiska förluster och minskar öppenheten och toleransen i vårt samhälle.
Redan i anslutning till terrorattacken i New York den 11 september
2001 togs det flera initiativ inom EU för att bekämpa terrorism. Efter
bombattentaten i Madrid i mars 2004, som krävde nästan 200 människoliv,
och attackerna i Londons tunnelbana i juli 2005, där fler än 50
personer dog, har insikten om att terrorismen är ett växande hot mot hela
Europa ökat ytterligare. Redan den 21 september 2001 antog Europeiska
rådet en handlingsplan mot terrorism. Handlingsplanen, som ses över
regelbundet, har uppdaterats vid flera tillfällen. Planen omfattar bl.a. ett
utökat polisiärt samarbete och informationsutbyte mellan medlemsstaterna.
En av de konkreta åtgärder som anges i handlingsplanen är att
ge nationella myndigheter som ansvarar för inre säkerhet och Europol
tillgång till VIS.
I takt med att gränskontrollen mellan medlemsstaterna avskaffas och
det blir allt lättare att resa mellan staterna ökar också möjligheterna för
den gränsöverskridande brottsligheten att breda ut sig och få fäste.
Effektiv bekämpning av gränsöverskridande brottslighet samt annan
allvarlig brottslighet kräver – liksom kampen mot terrorism – samarbete
mellan medlemsstaternas polis- och tullmyndigheter. I detta arbete är ett
förbättrat informationsutbyte mellan medlemsstaterna, liksom förbättrad
tillgång till relevant information i befintliga EU-databaser, av central
betydelse. Europol har en nyckelroll i samarbetet mellan medlemsstaternas
myndigheter när det gäller utredningar av gränsöverskridande
brottslighet i frågor om brottsförebyggande åtgärder samt analyser och
utredningar av brottslighet i hela unionen. Det är därför av stor vikt att
Europol ges samma möjligheter att få tillgång till relevant information
som de nationella brottsbekämpande myndigheterna inom EU.
Som har framgått ovan är en viktig faktor i det gemensamma arbetet
inom EU med att bekämpa terrorism och annan grov brottslighet att öka
informationsutbytet mellan medlemsstaterna.

En av metoderna för informationsutbyte
är att ge brottsbekämpande myndigheter tillgång till
befintliga centrala EU-databaser som innehåller information som kan ha
betydelse för brottsbekämpningen.
Det finns i dag inte något gemensamt system eller någon rättsakt som
särskilt tar sikte på utbyte av viseringsuppgifter mellan brottsbekämpande
myndigheter. Det innebär att sådana myndigheters
möjligheter att få tillgång till viseringsuppgifter styrs av den nationella
rätten i den stat som förfogar över uppgifterna. Även möjligheterna att få
tillgång till den egna statens viseringsuppgifter kan variera. Svenska
brottsbekämpande myndigheters möjligheter att få tillgång till svenska
viseringsuppgifter är begränsade. Sådana uppgifter finns i Migrationsverkets
verksamhetsregister (Wilma). Såväl Rikspolisstyrelsen som
polismyndigheterna har visserligen direktåtkomst till Wilma. Denna
direktåtkomst gäller dock endast inom ramen för verksamhet som avser
inre utlänningskontroll, dvs. kontroll av utlänningars rätt att vistas och
arbeta i Sverige samt i polisens verksamhet med att verkställa utvisningar
och avvisningar. Om polisen anser sig behöva uppgifter i Wilma för
verksamhet som inte avser inre utlänningskontroll avgör Migrationsverket,
efter en prövning i det enskilda fallet, om uppgifterna kan lämnas ut.
Ett antagande av rådsbeslutet innebär för Sveriges del, liksom för övriga
medlemsstater, att de brottsbekämpande myndigheternas möjligheter att
få tillgång till viseringsuppgifter förenklas och utökas.
Prop. 2007/08:132
20
När det gäller sådan kvalificerad brottslighet som utkastet till rådsbeslut
tar sikte på kan det vara av särskilt intresse att få tillgång till den typ
av information som VIS kommer att innehålla. Vid gränsöverskridande
brottslighet som narkotikasmuggling och människohandel, liksom vid
misstanke om förberedelse till terroristbrott, kan t.ex. uppgifter om hur
misstänkta personer har rört sig över gränserna vara av avgörande betydelse
både i brottsförebyggande och i brottsutredande syfte.TP PTDetsamma
gäller uppgifter som gör det möjligt att se kopplingar mellan olika personer
, t.ex. vem som har bjudit in en misstänkt person eller vilka personer
en misstänkt person har bjudit in. Informationen i VIS kan vara nödvändig
för att brottsbekämpande myndigheter ska kunna kartlägga ett
händelseförlopp och därigenom upptäcka planerade allvarliga brott eller
utreda ett redan begånget brott av allvarligt slag. Inte sällan torde sådan
information också kunna leda till att en medlemsstat kan identifiera andra
medlemsstater som har information av betydelse i ett ärende. Detta kan i
sin tur medföra ett informationsutbyte som ytterligare förbättrar förutsättningarna
för det brottsbekämpande och brottsutredande arbetet.
En sådan utökad tillgång till personuppgifter som ett antagande av
rådsbeslutet skulle innebära måste dock vägas mot intresset av skydd för
enskildas integritet. Frågan är då vilka särskilda integritetsrisker som
rådsbeslutet skulle ge upphov till.

Utkastet till rådsbeslut innebär att de
brottsbekämpande myndigheter som respektive medlemsstat har utsett
ges möjlighet att inhämta information från ett redan befintligt informationssystem,
VIS. Myndigheterna kommer inte att ha behörighet att föra
in ytterligare uppgifter eller på något annat sätt påverka innehållet i VIS.
Genom de villkor som utkastet uppställer inskränks de utsedda myndigheternas
möjligheter att inhämta uppgifter från VIS högst väsentligt.
För det första får informationssökning endast ske inom ramen för
bekämpning av vissa kvalificerade brottstyper, nämligen terroristbrott
och andra särskilt definierade grova brott. Som har framgått ovan
sammanfaller definitionerna av dessa brott med de definitioner som
återfinns i rambesluten om en europeisk arresteringsorder och om
bekämpande av terrorism. Genom denna definition tydliggörs och
begränsas förutsättningarna för informationssökning. Datainspektionen
har i och för sig ifrågasatt om inte den brottskatalog som inryms i
definitionen av grova brott är alltför omfattande i förhållande till de skäl
som nämns för att bereda de brottsbekämpande myndigheterna tillgång
till VIS. Även Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet har
framfört synpunkter på definitionen av grova brott. Vi menar dock att
avgränsningen av vilka brott som ska anses utgöra grova brott får anses
väl avvägd.
Prop. 2007/08:132
21
Sökningar får vidare ske endast när det är nödvändigt i ett särskilt
ärende (”specifikt ärende”) och då det finns rimliga skäl att anse att
inhämtandet av uppgifter väsentligen kommer att bidra till att brotten i
fråga förebyggs, upptäcks eller utreds. Som har berörts ovan saknar
utkastet till rådsbeslut i och för sig en definition av begreppet specifikt
ärende, något som Datainspektionen och Juridiska fakultetsstyrelsen vid
Lunds universitet har påtalat som en brist. Av preambeln till utkastet till
rådsbeslut (punkten 8) synes framgå att bestämmelsen syftar bl.a. på fall
då sökningen har samband med en specifik händelse eller med en fara
kopplad till grov brottslighet eller med personer beträffande vilka det
finns starka skäl att förmoda att de kommer att begå eller har begått
terroristbrott eller andra grova brott. Vi delar dock Datainspektionens
och Juridiska fakultetsstyrelsens åsikt att begreppet specifikt ärende
lämnar utrymme för olika tolkningar och därmed också för en viss
osäkerhet vad gäller tillämpningsområdet. Även utformningen av kravet
på att en sökning ska förväntas leda till ett visst resultat torde, såsom
Juridiska fakultetsstyrelsen påpekat, lämna visst utrymme för tolkning.
Vi bedömer dock att utformningen av de nu nämnda villkoren för
tillgång till VIS-uppgifter inte torde komma att ge upphov till några
väsentliga problem. I det fortsatta lagstiftningsarbetet får analyseras om
bestämmelser om den närmare innebörden av vissa begrepp ska införas i
svensk rätt.
För att säkerställa att utsedda myndigheter inhämtar uppgifter från VIS
endast när villkoren för detta är uppfyllda innehåller utkastet till
rådsbeslut också utförliga bestämmelser om själva förfarandet för
tillgång till VIS. Som har utvecklats ovan innebär bestämmelserna bl.a.
att utsedda myndigheter endast kan få tillgång till uppgifter via en central
åtkomstpunkt, som ska kontrollera att samtliga villkor för åtkomst
verkligen är uppfyllda.

Enligt Datainspektionen bör bestämmelserna om
vilka myndigheter som ska ges tillgång till VIS, vilken eller vilka
myndigheter som ska vara centrala åtkomstpunkter samt förfarandet och
förutsättningarna för tillgång till VIS regleras i lag. Inspektionen har i
detta sammanhang lyft fram att en samlad reglering avseende de
brottsbekämpande myndigheternas tillgång till VIS är att föredra. Vi
konstaterar att det i och för sig inte föreligger några formella hinder mot
att rådsbeslutets bestämmelser i dessa avseenden genomförs i förordning.
Huruvida bestämmelserna, av andra skäl, lämpligen bör tas in i lag är
något som får övervägas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.
Som har framgått inskränks de utsedda myndigheternas möjligheter att
inhämta uppgifter från VIS högst väsentligt genom de villkor som
utkastet uppställer. I detta sammanhang kan också nämnas att medlemsstaterna
och Europol är skyldiga att föra register över all uppgiftsbehand
ling som härrör från sökningar i VIS för att kunna kontrollera om
sökningarna är tillåtna. Från integritetsskyddssynpunkt är det givetvis
också angeläget att kretsen av tjänstemän som har tillgång till VIS är så
begränsad som möjligt. Detta säkerställs genom bestämmelser om att
endast utbildad och särskilt bemyndigad personal är berättigad till
åtkomst till VIS. Utkastet till rådsbeslut innehåller sålunda ett flertal
bestämmelser som syftar till att förhindra att utsedda myndigheter utför
sökningar i VIS rutinmässigt. Mot bakgrund av de skyddsmekanismer
som utkastet innehåller anser vi att det intrång i den personliga integriteten
som en utökad tillgång till VIS innebär uppvägs av den betydelse
som uppgifterna kan komma att få för medlemsstaternas och Europols
arbete med att förebygga och bekämpa terrorism och andra grova brott.
Prop. 2007/08:132
22
Den behandling av personuppgifter som utkastet till rådsbeslut ger
möjlighet till bör givetvis omfattas av ett erforderligt dataskydd. Utkastet
innehåller en generell hänvisning till Europarådets konvention från den
28 januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av
personuppgifter jämte tilläggsprotokollet från den 8 november 2001.
Medlemsstaterna ska också beakta Europarådets ministerkommittés
rekommendation nr R (87) 15 från den 17 september 1987 om polisens
användning av personuppgifter. Därutöver innehåller utkastet särskilda
bestämmelser om bl.a. användning, gallring, registrering av uppgiftsbehandling,
tillsyn samt sanktioner och skadestånd.
Vad gäller frågan om gallring har JO, vars synpunkter delas av
Riksarkivet, framfört att det inte kan accepteras att uppgifter som har
tillförts en förundersökning, och som har betydelse för den
brottsmisstanke som utreds, gallras när förundersökningen läggs ned eller
leder till åtal och lagakraftvunnen dom. JO menar att en sådan ordning
skulle försvåra en senare granskning av förundersökningen, t.ex. i
samband med en fråga om resning. Vi delar JO:s uppfattning. Det kan
dock noteras att det bestämmelserna i utkastet till rådsbeslut föreskriver
är att uppgifter som har inhämtats från VIS inte får bevaras längre än vad
som är nödvändigt i det enskilda fallet. Detta utesluter inte att uppgifter
bevaras under en viss tid även efter det att det ärende de hänför sig till
har avslutats, t.ex. genom en dom eller ett beslut om att lägga ned en
förundersökning. Därtill kommer att utkastet endast reglerar under vilka
förutsättningar uppgifterna får bevaras i nationella register. Enligt vår
uppfattning utesluter således bestämmelserna inte att uppgifter bevaras
på annat sätt. Något hinder mot att bevara en utskriven VIS-uppgift i en
akt torde alltså inte föreligga.

Mot denna bakgrund menar vi att de
synpunkter som JO har framfört inte medför att utkastet till rådsbeslut
inte kan godkännas.
Vad gäller bestämmelserna i utkastet till rådsbeslut om skadestånd har
Datainspektionen anfört att det förhållandet att en person, för att
tillvarata sin rätt, kan tvingas vända sig till en annan medlemsstat med
krav på ersättning kan medföra betydande praktiska problem för denne.
Problemen blir enligt inspektionen än större då skadeståndsanspråk enligt
utkastet till rådsbeslut ska regleras av den nationella lagstiftningen i den
medlemsstat som är svarande. Att en person får vända sig till den stat
som åsamkat skadan samt att den statens nationella skadeståndsregler
tillämpas är dock inte unikt för det nu aktuella samarbetet. Enligt vår
mening är den valda lösningen också den som bäst garanterar en korrekt
behandling av skadeståndsfrågan.
Prop. 2007/08:132
23
I utkastet till rådsbeslut förutsätts att det dataskyddsrambeslut som för
närvarande förhandlas inom EU ska tillämpas på de uppgifter som
behandlas med stöd av utkastet när rambeslutet har antagits. Med hänsyn
till de detaljerade dataskyddsbestämmelser som utkastet innehåller får
skyddet för enskildas integritet anses vara väl tillgodosett. Det bör
därmed inte föreligga något hinder mot att godkänna rådsbeslutet innan
dataskyddsrambeslutet har antagits.
Godkännandeproposition eller proposition med lagförslag?
Givetvis är det önskvärt att riksdagen, när den beslutar i en fråga om
godkännande av en överenskommelse, också har möjlighet att ta ställning
till de lagändringar som blir aktuella till följd av överenskommelsen.
Riksdagen har emellertid uttalat att det finns ett visst utrymme för att
godkänna ett utkast till råds- eller rambeslut vid ett tillfälle och först vid
ett senare tillfälle fatta beslut om aktuella lagstiftningsåtgärder. Att på
detta sätt avvakta med lagstiftningsåtgärderna bör dock enligt riksdagens
uttalande ske endast när det är nödvändigt på grund av de tidsramar som
gäller för antagandet av beslutet (bet. 1999/2000:JuU20).
Beträffande det nu aktuella utkastet till rådsbeslut har det inom rådet
träffats en politisk överenskommelse om beslutets innehåll. Sverige kan
lyfta sin parlamentariska granskningsreservation först efter det att
riksdagens godkännande har inhämtats. VIS-förordningen och rådsbeslutet
förutsätts antas samtidigt. En försening av antagandet av rådsbeslutet
skulle alltså innebära att även antagandet av förordningen
försenas. Med tanke på det omfattande förberedande arbete som redan
har lagts ned och den betydelse VIS förväntas få för viseringssamarbetet
inom EU vore detta olyckligt. Därtill kommer att polisdatalagen
(1998:622), vars bestämmelser i stor utsträckning kan komma att beröras,
för närvarande är under omfattande omarbetning. Nya bestämmelser om
behandlingen av personuppgifter i polisens brottsbekämpande verksamhet
kan förväntas träda i kraft tidigast år 2009. Det är därför inte lämpligt
att nu föreslå ändringar i den gällande polisdatalagen. Att avvakta med
ett godkännande av utkastet till rådsbeslut till dess att ett tillfredsställande
beredningsunderlag avseende erforderliga lagändringar föreligger
, skulle vidare innebära att rådsbeslutet inte kan antas innan EU:s
nya reformfördrag, Lissabonfördraget, träder ikraft. Lissabonfördraget
kommer att innebära nya förhållanden för beslutsfattandet på det aktuella
området, varför det är angeläget att anta färdigförhandlade beslut enligt
den nu gällande ordningen.

Mot denna bakgrund finns det i detta fall
goda skäl för regeringen att föreslå riksdagen att godkänna utkastet till
rådsbeslut utan att samtidigt lägga fram konkreta förslag på de
lagändringar som bedöms nödvändiga.
Med hänvisning till vad som nu har sagts bör riksdagen godkänna
utkastet till rådsbeslut.
7 Ekonomiska konsekvenser
Prop. 2007/08:132
24
Som framgår av artikel 15 i utkastet till rådsbeslut ska varje medlemsstat
och Europol ansvara för kostnaderna för inrättandet och underhåll av den
tekniska infrastruktur som är nödvändig samt för kostnaderna för åtkomst
till VIS. Genomförandet av rådsbeslutet kan förväntas medföra vissa
ökade kostnader för berörda myndigheter. Detta gäller främst de myndigheter
som utses till centrala åtkomstpunkter, dvs. de myndigheter som
ska ha direktåtkomst till VIS och som ska utföra sökningar för andra
myndigheters räkning. Det är i dagsläget inte möjligt att beräkna vilka
kostnader som genomförandet av rådsbeslutet kan förväntas medföra
totalt. Merparten av kostnaderna, t.ex. kostnader för att inrätta nya och
anpassa befintliga datasystem, torde uppkomma initialt. Å andra sidan
kan brottsbekämpande myndigheters tillgång till VIS förväntas leda till
en effektivare brottsbekämpning såväl nationellt som inom EU. Även för
Datainspektionens del kan genomförandet av rådsbeslutet medföra vissa
ökade kostnader vad gäller inspektionens tillsynsverksamhet. Kostnaderna
ska finansieras inom myndigheternas befintliga ramar.
Prop. 2007/08:132
Bilaga 1
25
Utkast till rådets beslut om åtkomst till informationssystemet
för viseringar (VIS) för sökningar för medlemsstaternas
utsedda myndigheter och för Europol i
syfte att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott
och andra grova brott

11077/1/07 REV 1 CHS/ss
DG H 2A SV
EUROPEISKA
UNIONENS RÅD
Bryssel den 11 oktober 2007
(OR. en)
11077/1/07
REV 1
CATS 76
ENFOPOL 127
EUROPOL 83
VISA 199
COMIX 598
RÄTTSAKTER OCH ANDRA INSTRUMENT
Ärende: RÅDETS BESLUT om åtkomst till informationssystemet för viseringar
(VIS) för sökningar för medlemsstaternas utsedda myndigheter och för
Europol i syfte att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra
grova brott
11077/1/07 REV 1 CHS/ss 1
DG H 2A SV
RÅDETS BESLUT 2007/.../RIF
av den
om åtkomst till informationssystemet för viseringar (VIS)
för sökningar för medlemsstaternas utsedda myndigheter och för Europol
i syfte att förhindra, upptäcka och utreda
terroristbrott och andra grova brott
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE
med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 30.1 b och 34.2 c i detta,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande1, och
1
Yttrande av den ... (ännu ej offentliggjort i EUT).
11077/1/07 REV 1 CHS/ss 2
DG H 2A SV
av följande skäl:
(1) Genom rådets beslut 2004/512/EG av den 8 juni 2004 om inrättande av
informationssystemet för viseringar (VIS)1 skapades VIS som ett system för utbyte av
uppgifter mellan medlemsstaterna. Inrättandet av VIS utgör ett av de centrala initiativen i
Europeiska unionens politik för att inrätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.
VIS ska ha till syfte att förbättra genomförandet av den gemensamma viseringspolitiken
och bör även bidra till inre säkerhet och till kampen mot terrorism under klart fastställda
och kontrollerade förhållanden.
(2) Vid sitt möte den 7 mars 2005 antog rådet slutsatser, i vilka det angavs att "för att VIS fullt
ut ska kunna nå upp till målet om att förbättra den inre säkerheten och kampen mot
terrorism" är det nödvändigt att se till att medlemsstaternas myndigheter med ansvar för
inre säkerhet ges åtkomst till VIS "inom ramen för deras befogenheter för att förhindra och
upptäcka straffbara gärningar och utreda sådana, inbegripet terroristdåd eller terroristhot",
"under strikt iakttagande av bestämmelserna om skydd av personuppgifter".
(3) I kampen mot terrorism och andra grova brott är det väsentligt att de berörda organen
förfogar över så fullständig och uppdaterad information som möjligt inom sina respektive
områden. Medlemsstaternas behöriga nationella organ behöver information om de ska
kunna utföra sina arbetsuppgifter. Informationen i VIS kan vara nödvändig för att
förebygga och bekämpa terrorism och grova brott och bör därför vara tillgänglig för
sökningar för de utsedda myndigheterna, med förbehåll för att de villkor som anges i detta
direktiv är uppfyllda.
1
EUT L 213, 15.6.2004, s. 5.

11077/1/07 REV 1 CHS/ss 3
DG H 2A SV
(4) Dessutom har Europeiska rådet framhållit att Europol har en nyckelroll i samarbetet mellan
medlemsstaternas myndigheter i fråga om utredningar av gränsöverskridande brottslighet
när det gäller att stödja brottsförebyggande åtgärder, analyser och utredningar av
brottslighet i hela unionen. Följaktligen bör också Europol få åtkomst till VIS-uppgifter
inom ramen för sina arbetsuppgifter och i enlighet med konventionen av den 26 juli 1995
om upprättandet av en europeisk polisbyrå1.
(5) Detta beslut kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2007 av
den ... om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet av uppgifter mellan
medlemsstater om viseringar för kortare vistelser2 (VIS-förordningen) i den mån den ger
en rättslig grund, i enlighet med avdelning VI i fördraget om Europeiska unionen, och
tillåter utsedda myndigheter och Europol att få åtkomst till VIS.
(6) Det är nödvändigt att utse behöriga myndigheter i medlemsstaterna liksom de centrala
åtkomstpunkterna för åtkomsten samt att föra en förteckning över de operativa enheter
inom de utsedda myndigheterna som är bemyndigade att ha åtkomst till VIS i syfte att
förebygga, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott som avses i rådets
rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och
överlämnande mellan medlemsstaterna3. Det är väsentligt att se till att vederbörligen
bemyndigad personal med rätt att få åtkomst till VIS begränsas till dem som "har behov av
att veta" och har lämplig kunskap om datasäkerhets- och dataskyddsbestämmelser.
1
EGT C 316, 27.11.1995, s. 2. Konventionen senast ändrad genom protokollet om ändring av
konventionen (EUT C 2, 6.1.2004, s. 3).
2
EUT C
3
EUT L 190, 18.7.2002, s. 1.

11077/1/07 REV 1 CHS/ss 4
DG H 2A SV
(7) Begäran om åtkomst till VIS ska av de operativa enheterna hos de utsedda myndigheterna
lämnas till de centrala åtkomstpunkterna. De centrala åtkomstpunkterna ska därefter
behandla framställningarna om tillträde till VIS efter att ha kontrollerat att samtliga villkor
för tillträdet är uppfyllda. I ett brådskande undantagsfall bör de centrala åtkomstpunkterna
behandla begäran omedelbart och utföra kontrollen först i efterhand.
(8) För att skydda personuppgifter, och i synnerhet för att utesluta rutinsökningar, ska
behandlingen av VIS-uppgifter endast ske efter prövning från fall till fall. Sådana särskilda
fall föreligger bland annat när möjligheten till sökning har samband med en specifik
händelse, eller med en fara kopplad till grov brottslighet, eller med en specifik person eller
specifika personer som det finns allvarliga skäl att förmoda kommer att begå eller har
begått terroristbrott eller andra grova brott eller en eller flera personer som har ett relevant
samband med en sådan person eller sådana personer. De utsedda myndigheterna och
Europol bör således endast söka efter uppgifter i VIS om de har rimlig anledning att
förmoda att sökningen kommer att ge dem information som på ett avgörande sätt hjälper
dem att förhindra, upptäcka eller utreda allvarliga brott.
11077/1/07 REV 1 CHS/ss 5
DG H 2A SV
(9) När förslaget till rambeslut om skydd av personuppgifter, vilket behandlas inom ramen för
polissamarbete och straffrättsligt samarbete, har trätt i kraft, bör det tillämpas på
personuppgifter som behandlas enligt detta beslut. Innan reglerna i det rambeslutet blir
tillämpliga måste det emellertid, för att dessa ska kunna kompletteras, föreskrivas lämpliga
bestämmelser för att säkerställa nödvändigt dataskydd. Varje medlemsstat bör säkerställa
en tillräcklig skyddsnivå i nationell rätt som minst motsvarar den som följer av
Europarådets konvention av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk
databehandling av personuppgifter och motsvarande rättspraxis enligt artikel 8 i europeiska
konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,
samt, för de medlemsstater som har ratificerat den, tilläggsprotokollet av
den 8 november 2001 till den konventionen, och bör beakta Europarådets
ministerkommittés rekommendation nr R (87) 15 av den 17 september 1987 om polisens
användning av personuppgifter.
(10) Regelbundna utvärderingar bör ske av hur effektivt tillsynen av detta besluts tillämpning
fungerar.
(11) Eftersom målen för detta beslut, dvs. införandet av vissa skyldigheter och villkor för
åtkomst till VIS-uppgifter för medlemsstaternas utsedda myndigheter och för Europol, inte
i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av
åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på EU-nivå, får rådet anta
bestämmelser i enlighet med subsidiaritetsprincipen, vilken avses i artikel 2 i fördraget om
Europeiska unionen och definieras i artikel 5 i fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut
inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de målen.

11077/1/07 REV 1 CHS/ss 6
DG H 2A SV
(12) I enlighet med artikel 47 i fördraget om Europeiska unionen inverkar inte detta beslut på
Europeiska gemenskapens befogenheter, vilket särskilt gäller de befogenheter som utövas i
kraft av förordning (EG) nr ...*/2007 och Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG
av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av
personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter1.
(13) Detta beslut utgör en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket i vilka
Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG av
den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland
om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket2. Förenade kungariket deltar
därför inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt i
Förenade kungariket.
(14) Detta beslut utgör en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte
deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands
begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket3. Irland deltar därför
inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt i Irland.
*
Publikationsbyrån (EUT): Vänligen inför nummer för den förordning som avses i skäl 5.
1
EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.
2
EGT L 131, 1.6.2000, s. 43.
3
EGT L 64, 7.3.2002, s. 20.
11077/1/07 REV 1 CHS/ss 7
DG H 2A SV
(15) Information i VIS kan dock i enlighet med rambeslut 2006/960/RIF av
den 18 december 2006 om ett förenklat informations- och underrättelseutbyte mellan de
brottsbekämpande myndigheterna i Europeiska unionens medlemsstater1 tillhandahållas
Förenade kungariket och Irland av medlemsstaternas behöriga myndigheter, vilkas utsedda
myndigheter har åtkomst till VIS i enlighet med detta beslut. Information inom
Förenade kungarikets och Irlands nationella viseringsregister kan tillhandahållas andra
medlemsstaters behöriga brottsbekämpande myndigheter. För varje form av direkt åtkomst
till VIS för Förenade kungarikets och Irlands centrala myndigheter krävs det i enlighet med
dessa länders nuvarande ställning i fråga om deltagande i Schengenregelverket ett avtal
mellan gemenskapen och dessa medlemsstater, vilket eventuellt kan kompletteras med
andra regler rörande villkoren och förfarandena för åtkomsten.
(16) När det gäller Island och Norge utgör detta beslut, med undantag av artikel 7, i enlighet
med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och
Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och
utvecklingen av Schengenregelverket2 en utveckling av bestämmelser i
Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1.B i rådets
beslut 1999/437/EG3 av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtalet.
1
EUT L 386, 18.12.2006, s. 89.
2
EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.
3
EGT L 176, 10.7.1999, s. 31.

11077/1/07 REV 1 CHS/ss 8
DG H 2A SV
(17) När det gäller Schweiz utgör detta beslut, med undantag av artikel 7, i enlighet med avtalet
mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om
Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen
av Schengenregelverket, en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket, vilka
omfattas av det område som avses i artikel 1.B i rådets beslut 1999/437/EG jämförd med
artikel 4.1 i rådets beslut 2004/849/EG1.
(18) Detta beslut utgör, förutom artikel 6, en rättsakt som bygger vidare på Schengenregelverket
eller som på annat sätt anknyter till det i enlighet med artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt
och artikel 4.2 i 2005 års anslutningsakt.
(19) Detta beslut respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som
återspeglas bland annat i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
1
Beslut 2004/849/EG av den 25 oktober 2004 om undertecknande på Europeiska unionens
vägnar och provisorisk tillämpning av vissa bestämmelser av avtalet mellan Europeiska
unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om
Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen
av Schengenregelverket (EUT L 368, 15.12.2004, s. 26).
11077/1/07 REV 1 CHS/ss 9
DG H 2A SV
Artikel 1
Syfte och tillämpningsområde
I detta beslut fastställs de villkor enligt vilka utsedda myndigheter i medlemsstaterna och
Europeiska polisbyrån (Europol) kan få åtkomst till sökningar i informationssystemet för viseringar
(VIS) i syfte att förebygga, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott.
Artikel 2
Definitioner
1. I detta direktiv gäller följande definitioner:
a) Informationssystemet för viseringar (VIS): Informationssystemet för viseringar,
inrättat genom rådets beslut 2004/512/EG.
b) Europol: Europeiska polisbyrån, inrättad genom konventionen av den 26 juli 1995
om upprättandet av en europeisk polisbyrå ("Europolkonventionen").
c) terroristbrott: brott enligt nationell rätt som motsvarar eller är likvärdigt med brott
enligt artiklarna 1–4 i rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om
bekämpande av terrorism1.
d) grova brott: former av brottslighet som motsvarar eller är likvärdiga med de former
av brottslighet som avses i artikel 2.2 rådets rambeslut 2002/584/RIF.
1
EGT L 164, 22.6.2002, s. 3.

11077/1/07 REV 1 CHS/ss 10
DG H 2A SV
e) utsedda myndigheter: myndigheter som är ansvariga för att förebygga, upptäcka eller
utreda terroristbrott eller andra grova brott och som utsetts av medlemsstaterna i
enlighet med artikel 3.
2. Definitionerna i förordning (EG) nr ...*/2007 ska också vara tillämpliga.
Artikel 3
Utsedda myndigheter och centrala åtkomstpunkter
1. Medlemsstaterna ska utse de myndigheter som avses i artikel 2.1 e och som har tillstånd
för åtkomst till VIS-uppgifter i enlighet med detta beslut.
2. Varje medlemsstat ska föra en förteckning över utsedda myndigheter. Senast den ...* ska
varje medlemsstat i en förklaring till kommissionen och rådets generalsekretariat anmäla
sina utsedda myndigheter och får när som helst ändra eller ersätta sin förklaring med en
annan förklaring.
3. Varje medlemsstat ska utse den centrala åtkomstpunkt eller de centrala åtkomstpunkter
genom vilken eller vilka åtkomsten ska ske. Medlemsstaterna får utse mer än en central
åtkomstpunkt för att avspegla sin organisatoriska eller administrativa struktur vid
uppfyllandet av sina konstitutionella eller rättsliga skyldigheter. Senast den ...* ska varje
medlemsstat i en förklaring till kommissionen och rådets generalsekretariat anmäla sin
centrala åtkomstpunkt eller centrala åtkomstpunkter och får när som helst ändra eller
ersätta sin förklaring med en annan förklaring.
*
Publikationsbyrån (EUT): Vänligen inför nummer för den förordning som avses i skäl 5.
*
Publikationsbyrån (EUT): Tre månader efter dagen för ikraftträdandet av detta beslut.
11077/1/07 REV 1 CHS/ss 11
DG H 2A SV
4. Kommissionen ska offentliggöra de förklaringar som avses i punkterna 2 och 3 i
Europeiska unionens officiella tidning.
5. På nationell nivå ska varje medlemsstat föra en förteckning över de driftsenheter inom de
utsedda myndigheterna som ska ha tillstånd till åtkomst till VIS genom den centrala
åtkomstpunkten eller de centrala åtkomstpunkterna.
6. Endast vederbörligen bemyndigad personal vid dessa driftsenheter och den centrala
åtkomstpunkten eller de centrala åtkomstpunkterna ska ha tillstånd till åtkomst till VIS i
enlighet med artikel 4.
Artikel 4
Förfarande för åtkomst till VIS
1. Om villkoren i artikel 5 är uppfyllda ska de driftsenheter som avses i artikel 3.5 lämna in
en motiverad skriftlig eller elektronisk begäran till de centrala åtkomstpunkter som avses i
artikel 3.3 om åtkomst till VIS. Vid mottagande av en begäran om åtkomst ska den eller de
centrala åtkomstpunkterna kontrollera om villkoren för åtkomst enligt artikel 5 är
uppfyllda. Om samtliga villkor för åtkomst är uppfyllda ska den vederbörligen
bemyndigade personalen vid den centrala åtkomstpunkten eller de centrala
åtkomstpunkterna behandla begäran. De VIS-uppgifter till vilka åtkomst ges ska överföras
till de driftsenheter som avses i artikel 3.5 på ett sådant sätt att de inte hotar uppgifternas
säkerhet.
2. I ett brådskande undantagsfall får den centrala åtkomstpunkten eller de centrala
åtkomstpunkterna ta emot en skriftlig, elektronisk eller muntlig begäran. I sådana fall ska
den eller de centrala åtkomstpunkterna omedelbart behandla begäran och först i efterhand
kontrollera om alla villkoren för åtkomst enligt artikel 5 är uppfyllda, bland annat huruvida
det rört sig om ett brådskande undantagsfall. Kontrollen i efterhand ska äga rum utan
oskälig fördröjning efter det att begäran har behandlats.

11077/1/07 REV 1 CHS/ss 12
DG H 2A SV
Artikel 5
Villkor för åtkomst till VIS-uppgifter för medlemsstaternas utsedda myndigheter
1. Utsedda myndigheter ska ha åtkomst till VIS för sökningar inom sitt behörighetsområde
och om följande villkor uppfyllts:
a) Sökningarna är nödvändiga för att förebygga, upptäcka eller utreda terroristbrott eller
andra grova brott.
b) Sökningarna är nödvändiga i ett specifikt ärende.
c) Det finns rimliga skäl att anse att inhämtande av VIS-uppgifter väsentligen kommer
att bidra till att brotten i fråga förebyggs, upptäcks eller utreds.
2. Sökningarna i VIS ska vara begränsade till sökningar på någon eller några av följande
VIS-uppgifter i ansökningsakten:
a) Efternamn, efternamn vid födseln (tidigare efternamn), förnamn, kön, födelsedatum,
födelseort och födelseland.
b) Nuvarande medborgarskap och medborgarskap vid födseln.
c) Resehandlingens typ och nummer, utfärdande myndighet samt dag för utfärdande
och sista giltighetsdag.
11077/1/07 REV 1 CHS/ss 13
DG H 2A SV
d) Huvuddestination och den planerade vistelsens varaktighet.
e) Syftet med resan.
f) Planerad ankomst- och avresedag.
g) Planerad gräns för första inresa eller transiteringsväg.
h) Bostad.
i) Fingeravtryck.
j) Typ av visering och viseringsmärkets nummer.
k) Uppgifter om den person som har bjudit in och/eller åtagit sig att stå för sökandens
levnadskostnader under vistelsen.
3. Vid en träff vid sökning i VIS ska åtkomst ges till samtliga uppgifter som anges i punkt 2
samt till
a) eventuella övriga uppgifter som hämtats från ansökningsakten,
b) fotografier,
c) eventuella uppgifter om utfärdade, vägrade, återkallade eller förlängda viseringar.

11077/1/07 REV 1 CHS/ss 14
DG H 2A SV
Artikel 6
Villkor för åtkomst till VIS-uppgifter för utsedda myndigheter i en medlemsstat
i vilken förordning (EG) nr ...*/2007 ännu inte har fått verkan
1. Utsedda myndigheter i en medlemsstat i vilken förordning (EG) nr ...*/2007 ännu inte har
fått verkan ska ha åtkomst till VIS för sökningar inom sitt behörighetsområde, och
a) på samma villkor som anges i artikel 5.1 och
b) efter en vederbörligen motiverad skriftlig eller elektronisk begäran till en utsedd
myndighet i en medlemsstat på vilken förordning (EG) nr ...*/2007 är tillämplig;
denna myndighet ska därefter begära att den eller de nationella centrala
åtkomstpunkterna gör sökningen i VIS.
2. En medlemsstat i fråga om vilken förordning (EG) nr ...*/2007 ännu inte har fått verkan ska
göra sin viseringsinformation tillgänglig för medlemsstater som omfattas av förordning
(EG) nr ...*/2007, på grundval av en vederbörligen motiverad skriftlig eller elektronisk
begäran som ska uppfylla de villkor som fastställs i artikel 5.1.
3. Artiklarna 8.1 och 8.3−8.6, artikel 9.1, artikel 10.1 och 10.3, artikel 12, artikel 13.1
och 13.3 i detta beslut ska tillämpas i enlighet med detta.
*
Publikationsbyrån (EUT): Vänligen inför nummer för den förordning som avses i skäl 5.
11077/1/07 REV 1 CHS/ss 15
DG H 2A SV
Artikel 7
Villkor för Europols åtkomst till VIS-uppgifter
1. Europol ska ha åtkomst till VIS för sökningar inom ramen för sitt uppdrag och
a) när det är nödvändigt för att Europol ska kunna fullgöra sina arbetsuppgifter i
enlighet med artikel 3.1.2 i Europolkonventionen och för särskilda analysändamål
enligt artikel 10 i Europolkonventionen, eller
b) när det är nödvändigt för att Europol ska kunna fullgöra sina arbetsuppgifter i
enlighet med artikel 3.1.2 i Europolkonventionen och för analyser av allmän karaktär
och strategiskt slag, enligt artikel 10 i Europolkonventionen, under förutsättning att
VIS-uppgifterna avidentifieras av Europol före en sådan behandling och bevaras i en
form som inte längre möjliggör identifiering av de registrerade personerna.
2. Artikel 5.2 och 5.3 ska vara tillämpliga i enlighet med detta.
3. Europol ska med anledning av detta beslut utse en specialenhet med vederbörligen
bemyndigade Europoltjänstemän som ska agera som central åtkomstpunkt för sökningar
i VIS.
4. Behandling av uppgifter som Europol erhållit genom åtkomst till VIS förutsätter samtycke
från den medlemsstat som fört in uppgifterna i VIS. Europol ska inhämta detta samtycke
från den nationella Europolenheten i medlemsstaten.

11077/1/07 REV 1 CHS/ss 16
DG H 2A SV
Artikel 8
Skydd av personuppgifter
1. Behandlingen av personuppgifter i enlighet med detta beslut ska följa nedanstående
bestämmelser och den nationella rätten i den medlemsstat som inhämtar uppgifter. När det
gäller behandlingen av personuppgifter som inhämtas i enlighet med detta beslut, ska varje
medlemsstat säkerställa en tillräcklig skyddsnivå i nationell rätt som minst motsvarar den
enligt Europarådets konvention av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid
automatisk databehandling av personuppgifter, och för de medlemsstater som har
ratificerat det, tilläggsprotokollet av den 8 november 2001 till den konventionen, och ska
beakta Europarådets ministerkommittés rekommendation nr R (87) 15 av
den 17 september 1987 om polisens användning av personuppgifter.
2. Europols behandling av personuppgifter i enlighet med detta beslut ska överensstämma
med Europolkonventionen och de bestämmelser som antagits för dess genomförande och
ska övervakas av det oberoende gemensamma tillsynsorgan som inrättats enligt artikel 24 i
konventionen.
3. De personuppgifter som erhålls i enlighet med detta beslut från VIS ska enbart behandlas
för att förhindra, upptäcka, utreda och åtala för terroristbrott eller andra grova brott.
11077/1/07 REV 1 CHS/ss 17
DG H 2A SV
4. Personuppgifter som i enlighet med detta beslut inhämtats från VIS får inte överföras eller
göras tillgängliga för ett tredjeland eller en internationell organisation. I ett brådskande
undantagsfall får sådana uppgifter dock överföras till eller göras tillgängliga för ett
tredjeland eller en internationell organisation, uteslutande i syfte att förebygga och
upptäcka terroristbrott och andra grova brott och på de villkor som anges i artikel 5.1
i detta beslut, förutsatt att den medlemsstat som registrerat uppgifterna i VIS samtycker
och att det sker i enlighet med nationell rätt i den medlemsstat som överför uppgifterna
eller gör dem tillgängliga. Medlemsstaterna ska i enlighet med nationell rätt se till att
register förs över sådana överföringar och på begäran ställa dem till förfogande för
nationella dataskyddsmyndigheter. Överföringen av uppgifter från den medlemsstat som
förde in uppgifterna i VIS i enlighet med förordning (EG) nr ...*/2007 ska omfattas av den
medlemsstatens nationella rätt.
5. Behörigt eller behöriga organ som i enlighet med nationell rätt har till uppgift att övervaka
de genom detta beslut utsedda myndigheternas behandling av personuppgifter ska
övervaka att den behandling av personuppgifter som grundar sig på detta beslut är laglig.
Medlemsstaterna ska se till att dessa organ har tillräckliga resurser för att utföra de
uppgifter som de tilldelas enligt detta beslut.
6. De organ som avses i punkt 5 ska se till att behandlingen av personuppgifter granskas
enligt detta beslut minst vart fjärde år, i förekommande fall i enlighet med internationella
redovisningsstandarder.
*
Publikationsbyrån (EUT): Vänligen inför nummer för den förordning som avses i skäl 5.

11077/1/07 REV 1 CHS/ss 18
DG H 2A SV
7. Medlemsstaterna och Europol ska medge att det eller de behöriga organ som avses i
punkterna 2 och 5 erhåller nödvändig information så att de kan utföra sina uppgifter i
enlighet med denna artikel.
8. Personalen vid de myndigheter som är berättigade till åtkomst till VIS ska innan de
bemyndigas att behandla uppgifter som lagras i VIS erhålla lämplig utbildning om reglerna
för datasäkerhet och skydd av uppgifter och få information om alla relevanta brott och
påföljder.
Artikel 9
Datasäkerhet
1. Den ansvariga medlemsstaten ska garantera säkerheten för uppgifterna under överföringen
till de utsedda myndigheterna och när de tagits emot av dem.
2. Varje medlemsstat ska besluta om nödvändiga säkerhetsåtgärder när det gäller uppgifter
som ska inhämtas från VIS enligt detta beslut och därefter lagras, särskilt för att
a) fysiskt skydda uppgifter, bland annat genom att utarbeta beredskapsplaner för att
skydda kritisk infrastruktur,
b) hindra obehöriga personer från att få tillträde till nationella anläggningar vid vilka
medlemsstaten lagrar uppgifter (kontroll vid ingången till anläggningen),
c) hindra obehörig läsning, kopiering, ändring eller radering av uppgifter eller
datamedier (kontroll av datamedier),
11077/1/07 REV 1 CHS/ss 19
DG H 2A SV
d) hindra obehöriga från att skaffa sig kännedom om, ändra eller radera lagrade
personuppgifter (kontroll av lagring),
e) hindra obehörig behandling av uppgifter från VIS (kontroll av behandlingen av
uppgifter),
f) garantera att personer som är behöriga att söka i VIS endast har åtkomst till de
uppgifter som omfattas av deras sökningstillstånd genom individuella och unika
användaridentiteter och skyddade åtkomstmetoder (åtkomstkontroll),
g) garantera att alla myndigheter med rätt till åtkomst till VIS skapar profiler som
beskriver uppgifter och ansvar för personer som har befogenhet för åtkomst och
sökning av uppgifter och att utan dröjsmål ge de nationella tillsynsmyndigheter som
avses i artikel 8.5 tillgång till dessa profiler på begäran (personalprofiler),
h) garantera möjlighet att verifiera och fastställa till vilka organ personuppgifter kan
överföras med användning av datakommunikationsutrustning (kontroll av
kommunikationen),
i) garantera möjlighet att verifiera och fastställa vilka uppgifter som har hämtats från
VIS när, av vem och för vilket ändamål (kontroll av dataregistrering),
j) hindra obehörig läsning och kopiering av personuppgifter när de överförs till eller
från VIS, särskilt med hjälp av lämplig krypteringsteknik (kontroll av transport),
k) övervaka att de säkerhetsföreskrifter som avses i denna punkt är verkningsfulla och
vidta nödvändiga organisatoriska åtgärder för intern övervakning för att säkerställa
överensstämmelse med detta beslut (självgranskning).

11077/1/07 REV 1 CHS/ss 20
DG H 2A SV
Artikel 10
Skadeståndsansvar
1. Varje person eller medlemsstat som har lidit skada till följd av en otillåten behandling eller
av något annat handlande som är oförenligt med bestämmelserna i detta beslut har rätt till
ersättning av den medlemsstat som är ansvarig för den uppkomna skadan. Den
medlemsstaten ska helt eller delvis befrias från detta ansvar om den kan styrka att den inte
är ansvarig för den händelse som orsakade skadan.
2. Om en medlemsstats underlåtenhet att uppfylla sina skyldigheter enligt detta beslut orsakar
skada på VIS, ska den medlemsstaten anses ansvarig för denna skada, såvida inte en annan
medlemsstat har underlåtit att vidta rimliga åtgärder för att förhindra skadan eller för att
begränsa dess verkningar.
3. Skadeståndsanspråk mot en medlemsstat för en sådan skada som avses i punkterna 1 och 2
ska regleras genom den nationella lagstiftningen i den medlemsstat som är svarande.
Artikel 11
Egenkontroll
Medlemsstaterna ska se till att varje myndighet som har åtkomst till VIS-uppgifter vidtar de
åtgärder som är nödvändiga för att följa detta beslut och vid behov samarbetar med det eller de
nationella organ som avses i artikel 8.5.
11077/1/07 REV 1 CHS/ss 21
DG H 2A SV
Artikel 12
Sanktioner
Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att all användning av VIS-uppgifter
som strider mot bestämmelserna i detta beslut är straffbar genom sanktioner, inklusive
administrativa och/eller straffrättsliga sanktioner, vilka ska vara effektiva, proportionella och
avskräckande.
Artikel 13
Bevarande av VIS-uppgifter i nationella register
1. Uppgifter som hämtats från VIS får bevaras i nationella register endast när det är
nödvändigt i ett enskilt fall i enlighet med de ändamål som fastställs i detta beslut och i
enlighet med de tillämpliga rättsliga bestämmelserna, inbegripet bestämmelserna om
uppgiftsskydd, och inte längre än vad som är nödvändigt i det enskilda fallet.
2. Punkt 1 ska inte inverka på bestämmelserna i en medlemsstats nationella lagstiftning när
det gäller de utsedda myndigheternas införande i sina nationella register av uppgifter som
den medlemsstaten har lagt in i VIS i enlighet med förordning (EG) nr ...*/2007.
3. All sådan användning av uppgifter som inte överensstämmer med punkterna 1 och 2 ska
anses vara otillbörlig användning enligt varje medlemsstats nationella rätt.
*
Publikationsbyrån (EUT): Vänligen inför nummer för den förordning som avses i skäl 5.

11077/1/07 REV 1 CHS/ss 22
DG H 2A SV
Artikel 14
Rätt till åtkomst, korrigering och radering
1. Personers rätt till åtkomst till uppgifter som erhållits från VIS och som avser dem enligt
detta beslut ska utövas enligt den nationella rätten i den medlemsstat i vilken de åberopar
denna rätt.
2. Om så följer av den nationella rätten, ska den nationella tillsynsmyndigheten avgöra om
uppgifterna får lämnas ut och hur detta ska ske.
3. En annan medlemsstat än den som har lagt in uppgifterna i VIS enligt
förordning (EG) nr ...*/2007 får lämna ut information om sådana uppgifter endast om den i
förväg har gett den medlemsstat som lagt in uppgifterna tillfälle att meddela sin
ståndpunkt.
4. Information ska inte lämnas ut till den registrerade om genomförandet av det rättsliga
uppdrag som uppgifterna avser eller skyddet av tredjemans rättigheter och frihet kräver
det.
5. En person har rätt att få oriktiga uppgifter som avser denne korrigerade och olagligt
lagrade uppgifter raderade. Om de utsedda myndigheterna mottar en sådan ansökan eller
om de har några andra bevis som tyder på att uppgifterna som behandlats i VIS är oriktiga,
ska de omedelbart meddela viseringsmyndigheten i den medlemsstat som har lagt in
uppgifterna i VIS, vilken ska kontrollera de berörda uppgifterna och om nödvändigt
omedelbart korrigera eller radera dem i enlighet med artikel 24 i
förordning (EG) nr ...*/2007.
*
Publikationsbyrån (EUT): Vänligen inför nummer för den förordning som avses i skäl 5.
11077/1/07 REV 1 CHS/ss 23
DG H 2A SV
6. Den berörda personen ska informeras så snart som möjligt och under alla förhållanden inte
senare än 60 dagar räknat från den dag som ansökan lämnades in eller tidigare om en
kortare tidsfrist följer av nationell rätt.
7. Den berörda personen ska så snart som möjligt informeras om vilka åtgärder som vidtas till
följd av utövandet av hans eller hennes rätt till korrigering och radering och under alla
förhållanden inte senare än tre månader räknat från den dag då personen ansöker om att få
uppgifterna korrigerade eller raderade eller tidigare om en kortare tidsfrist följer av
nationell rätt.
8. I varje medlemsstat ska var och en ha rätt att väcka talan eller överklaga till de behöriga
myndigheterna eller domstolarna i den medlemsstat som vägrade den berörda personen den
rätt att få åtkomst till eller den rätt att korrigera eller radera uppgifter som avser denne,
som föreskrivs i den här artikeln.
Artikel 15
Kostnader
Varje medlemsstat och Europol ska på egen bekostnad inrätta och underhålla den tekniska
infrastruktur som är nödvändig för att genomföra detta beslut samt bära kostnaderna för åtkomst till
VIS enligt detta beslut.

11077/1/07 REV 1 CHS/ss 24
DG H 2A SV
Artikel 16
Registerföring
1. Varje medlemsstat och Europol ska säkerställa att all uppgiftsbehandling som härrör från
åtkomst till VIS i enlighet med detta beslut registreras för att kontrollera huruvida
sökningen är tillåten, för att övervaka att databehandlingen sker lagenligt, och för
egenkontroll av datasäkerheten och uppgifternas kvalitet.
I dessa register ska följande anges:
a) Det exakta ändamålet med sökningen enligt artikel 5.1 a, inbegripet den berörda
typen av terroristbrott eller annat grovt brott och, för Europol, det exakta ändamålet
med sökningen enligt artikel 7.1.
b) Referensnummer för det nationella registret.
c) Datum och exakt tidpunkt för åtkomsten.
d) I förekommande fall, att tillämpning skett av förfarandet i artikel 4.2.
e) Vilka uppgifter som använts för sökningen.
f) Vilken typ av uppgifter som använts för sökningen.
11077/1/07 REV 1 CHS/ss 25
DG H 2A SV
g) I enlighet med nationella regler eller Europolkonventionens bestämmelser,
beteckningen för den tjänsteman som utförde sökningen och för den tjänsteman som
beordrade sökningen eller tillgången.
2. Registerposter innehållande personuppgifter ska endast användas för övervakning av att
behandlingen av personuppgifter är lagenlig och för att trygga datasäkerheten. Endast
registerposter som innehåller uppgifter som inte är personuppgifter får användas för den
övervakning och utvärdering som omnämns i artikel 17 i detta beslut.
3. Registret ska på lämpligt sätt skyddas mot obehörig åtkomst och ska raderas ett år efter det
att den lagringsperiod som anges i artikel 23.1 i förordning (EG) nr ...*/2007 har löpt ut,
såvida inte registret behövs för redan påbörjade övervakningsförfaranden enligt punkt 2 i
denna artikel.
Artikel 17
Övervakning och utvärdering
1. Den förvaltningsmyndighet som avses i förordning (EG) nr ...*/2007 ska se till att system
införs för att övervaka hur VIS fungerar enligt detta beslut jämfört med mål för
produktivitet, kostnadseffektivitet, säkerhet och tjänsternas kvalitet.
2. Förvaltningsmyndigheten ska ha åtkomst till den information om uppgiftsbehandling i VIS
som behövs för det tekniska underhållet.
*
Publikationsbyrån (EUT): Vänligen inför nummer för den förordning som avses i skäl 5.

11077/1/07 REV 1 CHS/ss 26
DG H 2A SV
3. Två år efter det att VIS tagits i drift, och därefter vartannat år, ska förvaltningsmyndigheten
lämna en rapport till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om hur VIS fungerat i
tekniskt hänseende enligt detta beslut. Rapporten ska innefatta uppgifter om hur effektivt
VIS har fungerat i förhållande till kvantitativa indikatorer som kommissionen fastställt på
förhand och särskilt uppgifter om behovet och användningen av artikel 4.2.
4. Tre år efter det att VIS tagits i drift, och därefter vart fjärde år, ska kommissionen utarbeta
en samlad utvärdering av VIS enligt detta beslut. Utvärderingen ska omfatta en
undersökning av de resultat som uppnåtts mot bakgrund av målen, en bedömning av om
skälen till detta beslut fortsatt är giltiga, tillämpningen av detta beslut när det gäller VIS,
säkerheten för VIS och eventuella konsekvenser för den framtida användningen.
Kommissionen ska överlämna utvärderingsrapporterna till Europaparlamentet och rådet.
5. Medlemsstaterna och Europol ska förse förvaltningsmyndigheten och kommissionen med
den information som behövs för att utarbeta de rapporter som avses i punkterna 3 och 4.
Denna information ska inte äventyra arbetsmetoder eller innehålla uppgifter som avslöjar
källor, personal eller de utredningar som görs av de utsedda myndigheterna.
6. Förvaltningsmyndigheten ska förse kommissionen med den information som behövs för att
genomföra de samlade utvärderingar som avses i punkt 4.
7. Under en övergångsperiod innan förvaltningsmyndigheten får ansvaret ska kommissionen
ha ansvar för att utarbeta och lägga fram de rapporter som avses i punkt 3.
11077/1/07 REV 1 CHS/ss 27
DG H 2A SV
Artikel 18
Ikraftträdande och tillämpningsdatum
1. Detta beslut träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i
Europeiska unionens officiella tidning.
2. Detta beslut får verkan från och med det datum som ska fastställas av rådet så snart
kommissionen har informerat rådet om att förordning (EG) nr ...*/2007 har trätt i kraft och
är fullt tillämplig.
Rådets generalsekretariat ska offentliggöra detta datum i Europeiska unionens
officiella tidning.
Utfärdat i Bryssel den
På rådets vägnar
Ordförande
*
Publikationsbyrån (EUT): Vänligen inför nummer för den förordning som avses i skäl 5.

Prop. 2007/08:132
Bilaga 2
53
Sammanfattning av utkastet till proposition
I propositionen föreslås att riksdagen ska godkänna ett inom EU upprättat
utkast till rådsbeslut om åtkomst till informationssystemet för
viseringar (VIS) för sökningar för medlemsstaternas utsedda myndigheter
och för Europol i syfte att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott
och andra grova brott.
Informationssystemet för viseringar (VIS), som kommer att regleras i
en EG-förordning, är avsett att bli ett gemensamt system inom EU för
utbyte av uppgifter om viseringar mellan medlemsstaterna. Huvudsyftet
med VIS är att förbättra genomförandet av den gemensamma viseringspolitiken
. Genom att underlätta utbytet av viseringsuppgifter mellan
medlemsstaterna ska förfarandet vid viseringsansökningar och gränskontroller
underlättas. VIS syftar också till att bidra till att förebygga hot
mot medlemsstaternas inre säkerhet. Utkastet till rådsbeslut innebär att
utsedda brottsbekämpande myndigheter i medlemsstaterna samt Europol
under vissa förutsättningar ska få tillgång till VIS i syfte att förhindra,
upptäcka och utreda terroristbrott och andra särskilt definierade grova
brott.
I propositionen föreslås att riksdagen ska godkänna utkastet till rådsbeslut.
Det övervägs också vilka lagändringar som kan bli nödvändiga
med anledning av rådsbeslutet. Propositionen innehåller dock inga lagförslag
. Regeringen avser att senare återkomma till riksdagen i denna del.
Prop. 2007/08:132
Bilaga 3
54
Förteckning över deltagare vid remissmöte den
18 mars 2008 samt de remissinstanser som har
lämnat skriftliga synpunkter över utkastet till
proposition
Vid remissmötet deltog Åklagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Säkerhetspolisen,
Migrationsverket, Tullverket, Datainspektionen, Riksarkivet,
Sveriges advokatsamfund, Svenska Journalistförbundet och Svenska
polisförbundet.
Skriftliga synpunkter över utkastet till proposition har getts in av
Justitieombudsmannen, Göta hovrätt, Kammarrätten i Jönköping,
Justitiekanslern, Ekobrottsmyndigheten, Säkerhetspolisen, Brottsförebyggande
rådet, Kustbevakningen, Tullverket, Skatteverket, Datainspektionen
, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet och Riksarkivet.

Prop. 2007/08:132
55
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 april 2008
Närvarande: Statsrådet Olofsson, ordförande, statsråden Bildt, Ask,
Leijonborg, Erlandsson, Torstensson, Björklund, Littorin, Borg,
Malmström, Billström, Adelsohn Liljeroth
Föredragande: Statsrådet Ask
U
Regeringen beslutar proposition 2007/08:132 Godkännande av rådets
beslut om åtkomst till informationssystemet för viseringar (VIS) i syfte
att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott